för dem. Det är även viktigt att informera lärare, föräldrar och barn på orten så konkret som möjligt om vad verksamheten går ut på, till exempel genom att arrangera öppet hus, skolbesök, och andra sorters ”pröva på”-verksamhet. Konserter och föreställningar är likaså en effektiv form av marknadsföring och genom den typen av program upprätthåller många läroanstalter en mångsidig och vital närvaro på grundskolor och daghem. b) Inträdesproven slopas och ersätts av en anmälningsordning och omvända förhör där eleven prövar på vad den är mest intresserad av och vad som fungerar bäst för den. Musikläroanstalter upplever ofta att det är rusning till vissa särskilt populära instrument medan andra instrumentgrupper väcker väldigt lite intresse. När eleven antas i anmälningsordning bildas långa köer till de populära instrumenten vilket har den positiva effekten att de ger eleverna vid musikinstituten ett incitament att börja lära sig andra instrument istället. c) Höga terminsavgifter blir trots frielevsplatser eller syskon rabatter lätt ett hinder för tillgängligheten. Flera rektorer upplever behovsprövade frielevsplatser eller rabatter som ett problem ifall läroanstalterna måste ta del av känsliga uppgifter om familjernas ekonomi för att fatta beslut i frågan. Enligt lagen har läroanstalter rätt att uppbära ”skäliga” elevavgifter. Vilken terminsavgift som kan betraktas som skälig borde diskuteras exempelvis på det återkommande diskussionsforumet (se kapitel 9.2). 9.4 Åtgärdsförslag 4: Säkra den långsiktiga tillgången på svenskspråkiga lärare
På lång och medellång sikt riskerar bristen på svenskspråkiga lärare att bli ett problem för den grundläggande konstundervisningen på svenska i Finland. Särskilt inom musikundervisning-
105
