AUGUSTIKLÄNNING TILL ÖNSKEPRIS

Klänning från Kulturens samlingar, uppsydd efter Femina, nummer 29, 1968, sid. 52. Klänningen har kortats av och utsvängda ärmar har sytts av tyget som blev över. Kulturens samlingar KM 90957.

kombination med standardiseringskrav från klädindustrin, blev resultatet ett mode som ställde lägre krav på god passform och som var enklare för amatören att sy hemma.

För det andra blev själva mönstren lättare att använda. 1948 lanserade både Vår Mönstertidning och Femina mönster med tryckta instruktioner istället för de äldre utstansade mönstren. De nya tryckta Vi-mönstren, med flera storlekar på varje mönsterark, var ungefär tre gånger så dyra men blev så populära att KF redan 1951 helt gick över till dem.

För det tredje, för att förenkla hemsömnaden ännu mer erbjöd så småningom både Husmodern och Femina färdigklippt tyg istället för pappersmönster. Redan 1948 lanserade Husmodern sina första mönster ritade på tyg, ”mönster-påtyg”, vilka ersattes med utklippta tygdelar 1966. I Femina började man erbjuda färdigklippta tygdelar 1956 under vinjetten ”Vi klipper Ni Syr”. Modellerna i Femina erbjöds även som pappersmönster, till skillnad från i Husmodern. Båda tidningarna presenterade sina tillklippta modeller som ett billigare sätt att få det senaste modet, som en speciell service för läsarna. I Femina visades modellerna ofta på omslaget, och inne i tidningen hade de egna uppslag, skilda från övriga modenyheter. I Husmodern visades modellerna tillsammans med konfektion på de ordinarie modesidorna. För mindre än halva priset av en färdigsydd polyesterklänning från EPA kunde man sy en ylleklänning av tillklippt tyg. Att modellerna var populära visar ett exempel från Femina 1969, nr 11: De hade ylletyg som räckte till 600 dräkter, och mer kunde beställas om det behövdes. Även exempelvis ICA-kuriren, Damernas värld och Bildjournalen erbjöd sina läsare modeller i tillklippt tyg.

När rekordåren i Sverige tog slut på 1970-talet hade textiloch klädindustrin i stor utsträckning flyttats utomlands. Men hemsömnaden upphörde inte bara för att det fanns billig konfektion. Istället steg den totala klädkonsumtionen, med både köpta och hemsydda kläder, fram till omkring 1980. Andelen heltidsarbetande kvinnor ökade i takt med att deras utbildningsgrad höjdes. Mellan åren 1970–90 halverades antalet hemmafruar. Tiden som kvinnorna sparade in på maskiner som förenklade hushållsarbetet lade de på högre krav på tvätt, städning och konsumtion.

Diagramm Nster

På 1970–80-talen skulle hemsömnadsprojekten i veckotidningarna vara billiga och lättsydda.

Här ses västar med ett diagrammönster i Husmodern, nummer 18, 1981 (sid. 34–35).

Modell av Irma Grandinson, fotograferat av Kjell Andrén. Universitetsbiblioteket i Lund.

Enligt en undersökning från 1982 lade gifta och samboende kvinnor lika mycket tid på sömnad som de gjorde på disk eller tvätt.

Under andra halvan av 1970-talet ersattes de färdigklippta tygdelarna i Husmodern och Femina med separata mönsterark eller små diagram på papper för enklare sömnadsprojekt. Fortfarande fanns det många tygaffärer i såväl större städer som mindre samhällen där man kunde köpa mönster och tyg. Hemsömnaden fortsatte, om än i allt mindre omfattning. Ekonomin var inte längre huvudskälet och att sy kläder till barnen sågs inte längre som en viktig del av en mammas uppgifter. Utifrån kvalitet kunde man fortfarande spara pengar, men glädjen och det unika, som hade varit motiv i alla tider, var nu huvudskälen för att sy hemma. Från och med början av 1980-talet minskade försäljningen av symaskiner och tyger.

Femina upphörde att erbjuda mönster för hemsömnad när tidningen 1981 gjordes om till en exklusivare månadstidning på tjockt blankt papper. I den nya månadstidningen fanns bara stickning och virkning kvar för de läsare som ville göra sina egna kläder hemma. I Husmodern presenterades sömnadsprojekt allt mer oregelbundet. 1981 inledde Stil-mönster ett samarbete med tyska Neue Mode, och den svenska designavdelningen lades ned, även om namnet fanns kvar i många år framöver. Tidningen Husmodern lades ned 1988. Vi modemönster var sedan namnbytet 1972 bara en enklare katalog som presenterade mönsterpåsar som kunde beställas eller köpas på Konsum eller Domus. Kooperativa Förbundets katalog och mönsterproduktion upphörde 1990 och därmed försvann den sista storskaliga mönsterproduktionen i Sverige.

På 1980-talet behövde kvinnorna fortfarande spara pengar, men tiden räckte inte till för annan hemsömnad än den som kunde genomföras på ett par kvällar. Klädsömnad hade alltid varit det sista som hemmafrun eller den dubbelarbetande kvinnan hade utfört i hemmet, när alla andra plikter var avklarade. När det inte längre fanns några ekonomiska fördelar var det andra fritidsaktiviteter som tog över. Därmed upphörde mönster att vara ett lockbete för att sälja damtidningar och sömnad blev den specialhobby den är idag.

Hemsömnaden försvann inte när veckopressen slutade att förmedla mönster. Den minskade, men har levt vidare genom utländska mönstertillverkare, specialtidningar,

LITTERATUR & LÄSTIPS

Do-it-yourself-rörelsen och olika grupper på Internet. Under de senaste årens covid 19-pandemi ökade intresset för allt slags handarbete. I kombination med dagens klimatmedvetenhet har klädvård och uppdatering av second hand-kläder lett till att hemsömnaden åter har fått ett uppsving.

Berger, Margareta. 1974. Fruar & Damer: Kvinnoroller i veckopress. Stockholm: PAN/ Norstedts.

Burman, Barbara (red.) 1999. The Culture of Sewing: Gender, Consumption and Home Dressmaking. Oxford & New York: Berg.

Emery, Joy Spanabel. 2014. A History of the Paper Pattern Industry. London & New York: Bloomsbury.

Gordon, Sarah A. 2009. ‘Make it Yourself’: Home Sewing, Gender, and Culture, 1890–1930. New York: Columbia University Press.

Holroyd, Amy Twigger. 2017. Folk Fashion: Understanding Homemade Clothes. London:

I.B. Tauris & Co. Ltd.

Kyaga, Ulrika. 2017. Swedish fashion 1930–1960: Rethinking the Swedish Textile and Clothing Industry. Stockholm: Stockholms universitet.

Törnvall, Gunilla. 2021. Ändringsmodeller, byxkjolar och varma pyjamasar: Hemsytt mode under andra världskriget. I: Modevetenskap: Perspektiv på mode, stil och estetik, red. Emma Severinsson & Philip Warkander. Stockholm: Appell förlag, sid. 104–122.

Törnvall, Gunilla. 2023. From Paper Patterns to Patterns-on-Fabric: Home Sewing in Sweden 1881–1981. Costume, Vol. 57, No. 1, 2023, sid. 55-81. In press.

Waldén, Louise. 1990. Genom symaskinens nålsöga: Teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

”En gåsfot kan förklaras med en central punkt, exempelvis en byggnad, där tre till fem raka vägar eller gångar strålar ut, likt en gåsfot. I franska och i engelska parker var det ett vanligt stildrag under slutet av 1600-talet och på större slott och herresäten i Skåne förekom det frekvent.”

Lund 1821

N. I. Löfgrens handritade karta från år 1821 över staden Lund. De röda bokstäverna markerar platser som diskuteras i artikeln. Kulturens samlingar KM 9410. (A) Lundagård, (B) Paradislyckan, (C) Cronsioes trädgård, (D) Christian Foss Hage, (E) Sankt Peders kyrkogård, (F) Maria Magle Kyrkogård, (G) Lindschougs trädgård, (H) Tomt 302.

Aja Guldåker