Lunds

domkyrka genomgår en del förändringar från 1500-talet fram till 1800-talet. Huruvida stenhuggare arbetade med stenhuggarmärken eller inte under denna tidsperiod är inte säkert klarlagt. Kring år 1833 tillsattes Carl Georg Brunius som domkyrkoarkitekt för att restaurera interiören och kryptan. I samband med detta återupptas samma stenhuggarmärkningstradition som använts från 1100talet. I arbetsdokument från den tiden framgår det att stenhuggarmärken ska användas i arbetet och det finns dokumenterat vilka stenhuggare och märken som hörde ihop.

Från år 1860 när Helgo Zettervall tar över som domkyrkoarkitekt genomförs en grundlig restaurering. I samband med detta flyttades stenar runt från olika delar i kyrkan och det höggs fram ny yta på äldre stenar som hade påtagliga vittringsskador. Därför är det svårt att säga om stenhuggarna som arbetade tillsammans med Helgo Zettervall höll traditionen med stenhuggarmärken vid liv. Det är dock inte en omöjlighet att stenhuggarmärken utfördes på nya stenar då samma stenhuggare kan ha arbetat för både Carl Georg Brunius och Helgo Zettervall.

Idag kan vi finna stenhuggarmärken i och på Lunds domkyrka som sträcker sig från 1100-talet fram till 1946. Tyvärr har en stor andel av stenhuggarmärkena från 1100talet gått förlorade under senare restaureringar. Från 1946 har jag nu hittat ett märke som sitter utomhus på väggen av södra transeptet vid trappan, stenhuggarmärket sitter tillsammans med en årsmarkör.

I Lund finns stenhuggarmärken inte bara på domkyrkan. Märkena har använts på andra stenbyggnader från 1000-talet och framåt. När Danmark reformerades 1536 medförde det att samtliga av Lunds kyrkor, kloster och konvent med undantag av Klosterkyrkan och domkyrkan revs. I samband med rivandet spreds stenar från byggnaderna. En del stenar hamnade i marken, andra återanvändes i byggnader, bland annat Malmöhus slott. Stenar från medeltiden dyker ständigt upp, både under arkeologiska undersökningar och vid renoveringar av äldre byggnader.

Kulturens stensamling växte under slutet av 1800-talet då det pågick stora arkeologiska undersökningar i Lund och stenar tillfördes från Helgo Zettervalls restaurering av domkyrkan.

År 1869 påbörjade Zettervall rivningen av domkyrkans torn. Delar av rivningsmaterialet kom till Kulturen. En del av stenarna användes i olika byggnadsprojekt på Kulturens område, som Fideporten och tunneln som binder samman norra och södra området. Kulturens Lapidarium och Örtagården är andra exempel där medeltida stenar återanvänts. Det är därmed ganska lätt att hitta stenhuggarmärken på Kulturens område om man vill.

Många av stenarna är märkta med stenhuggarmärken som vid första anblick inte är särskilt tydliga, utan det krävs att man letar efter dem en stund, sen börjar man urskilja märken lite överallt. Det går att jämföra med när man letade myror i skogen som barn, till en början såg man inte en enda men efter en stund kryllade marken av dem. Fördelen med stenhuggarmärken är att de till skillnad från myror stannar på samma plats, vilket gör det relativt enkelt att leta upp samma märke igen.

Väggarna i tunneln mellan norra och södra området på Kulturen med sina kvaderstenar är ett ypperligt ställe att påbörja sökandet efter stenhuggarmärken på. Stenarna förmodas ha rensats ut under Zettervalls ombyggnation av domkyrkans torn och vissa märken går att härleda till 1500-talet när Adam van Düren arbetade med kyrkan. Det finns åtminstone 14 unika stenhuggarmärken i tunneln. Vill man gå vidare i sökandet efter stenhuggarmärken kan man gå till Fideporten, som återuppfördes under våren 2022. På denna finns fyra stenhuggarmärken, tre som går att se inne från Kulturens område och ett som går att se från Adelgatan. Även stenarna som Fideporten är uppbyggd av kommer förmodligen från Zettervalls restaurering av domkyrkan. Tre av fyra stenhuggarmärken går att härleda till Adam van Düren, nämligen märket saxen och ett stiliserat Z.

Att återbruka de medeltida stenarna var ett sätt för Kulturen att lyfta fram det medeltida Lund. I Redogörelse För Kulturhistoriska

Föreningens för Södra Sverige verksamhet (1909–10) skriver Kulturen:

[...] med de arkitektoniska spillrorna af den gamla Lundastaden, på ena sidan och " Dackens" låga timrade stuga på den andra, ett stycke medeltidstämning, som intet annat nordiskt museum kan förete och som kraftigt understryker

STENHUGGARMÄRKET

"SAXEN"

som återfinns på Fideporten.