Dag Mether STENHUGGARNAS AVTRYCK I LUND –EN RESA I TIDEN

Domkyrkan i Lund dominerar vår stadsbild. Vi kanske går förbi kyrkan och imponeras av den praktfulla fasaden eller så går vi in i kyrkan och vandrar runt i en rofylld och vacker miljö. I första hand är det inte stenhuggarens mönster som omsorgsfullt är mejslat i sten som vi ser. Stenhuggarmärkena är bara små detaljer men ändå viktiga markörer på de stenar som under 900 år burit kyrkan.

Sedan antiken har stenhuggarmärken brukats vid större byggnationer. Stenhuggarmärken säkerställde betalning till rätt stenhuggare vid byggandet av större stenkonstruktioner. Därför kan man ofta hitta stenhuggarmärken på domkyrkor, katedraler och andra stora stenbyggnader i Europa från medeltiden och framåt.

Stenhuggarmärken användes främst på enklare stenar som kvadrar, vilket är de släthuggna kvadratiska stenarna som utgör större delar av murverket på stora stenbyggnader. Ordet kvader härstammar från latinets quadrum som betyder rätvinklig kvadrat. Det tog ungefär en timme för en stenhuggare att hugga ut en kvader. Detta ger oss en indikation på hur tidskrävande arbetet kan ha varit.

Lund har ett stort antal stenhuggarmärken som härstammar från 1000-talet. Från uppförandet av Lunds domkyrka på 1100-talet och framåt började stenhuggarmärkena synas mer frekvent. Hur traditionen med stenhuggarmärken kom till Lund går inte att säga med säkerhet. Det vi vet är att traditionen användes i Europa och sakta började dyka upp i Norden under 1000-talet. Det stärker teorin att gästarbetande stenhuggare som rest från olika delar av Europa tagit med sig både stenhuggarkunskaper och traditionen till Lund. Teknik och kunskap förmedlades sedan till lokala stenhuggare. De runstenar som rests under vikingatiden och tidigare uppförda byggnader i sten visar att det bör ha funnits lokal kompetens i att bearbeta sten före medeltiden.

Det finns ett sparsamt källmaterial kring domkyrkans tidiga historia och vilken kunskap om att bygga monumentala stenbyggnader som vid denna tid fanns lokalt. Det är nämligen inte en helt enkel sak att bygga en domkyrka, det kräver ingenjörskunskaper. Namnet Donatus med titeln architeckus (arkitekt) och lapiscida (stenhuggare) går att finna i Necrologicum Lundense från 1100-talet.

Donatus kan ha kommit till Lund på uppdrag av biskop Ascer och han tros ha haft med sig en grupp stenhuggare med nyckelkompetenser kring konstruktion av monumentala byggnader i sten. Då handlaget för bearbetning sannolikt redan fanns lokalt var det framför allt konstruktionskunskapen de skulle tillföra. Idag är det få stenhuggarmärken från 1100-talet som finns kvar, vare sig på Lunds domkyrka eller i Kulturens samlingar. Detta beror på att kyrkan genomgått olika renoveringar och restaurationer under årens lopp där stenar tagits bort eller omarbetats.

Underårhundranden framåt har fler byggmästare kommit att influera och arbeta på Lunds domkyrka. Även dessa har tagit traditionen vidare genom att använda sig av stenhuggarmärken. Det gäller inte minst byggmästare Adam van Düren som under åren 1505–27 utförde olika restaureringsarbeten. Det finns ett relativt rikt källmaterial kring Adam van Düren och hans arbete. Det finns skriftligt material i form av brev om hans arbete och liv i Lund och dessutom inskriptioner på stenarbeten han utförde. Bland annat syns stenhuggarmärken från van Dürens arbetslag vid norra transeptet, det vill säga tvärskeppet, samt på kyrkans norra ytterfasad. Än idag går det att se en av van Dürens inskriptioner på en invändig halvkolonnbas norr om domkyrkans huvudentré, inskriptionen är utsmyckad med en åsna som vacklar under vikten av sina åtaganden och lyder i översättning av Otto Rydbeck ”the väre som han kand maa tagher bäre 1527”. vell en mer paa asen änd

Stenar Fr N Medeltida Lund

Bland annat en detalj från en fris, Kulturens samlingar KM 12880. Stenarna går att se i utställningen Metropolis – Lund och medeltiden.