ORDNING OCH

ÖGONFRÖJD: SAMLINGARNA GENOM TECKNERSKORNAS ÖGON

”Denunder intendentens närmaste ledning i och för det direkta museiarbetet anställda personalen, har under året utgjorts af Fil.kand. O. Janse, Amanuens, Fil.stud. A. Nilsson, e.o. Amanuens samt Fröken E. v. Walterstorff, tecknerska” (ur Redogörelse för Kulturhistoriska Föreningens verksamhet 1894–1895).

Den första i en lång rad av skickliga tecknerskor anställda på Kulturen var ingen mindre än Emelie von Walterstorff, som antogs till tjänsten när den instiftades 1893. Hon var konstnär och skulle sedermera, efter flytten till Stockholm 1903, bli ett känt namn inom svensk textilforskning.

Kulturens redogörelse för 1894–95 upplyser således om att det vid det tillfället fanns fyra anställda för museiarbetet: en intendent, två amanuenser och en tecknerska. Samma källa delger att:

”E.o. Amanuensen A. Nilsson har tjenstgjort 4 samt Fröken E. v. Walterstorff 6 timmar dagligen och därvid öfvervägande varit sysselsatta med utförande af teckningar för museets real- och arkiv-katalog.” samlingarna. Värjan med KMnummer 11113 har signumet BIId (eller B2d), där huvudkategorin B står för Samhällsväsen, underkategorin II står för Krigsväsen, beväpning och den snävare underkategorin d står för bajonett, fäktning, pallasch, portepé, huggare, sabel, värja, florett. I en vardag långt från datorer och databaser blir sådana klassifikationer ett sätt att effektivt upprätthålla kunskapen om vad som finns i samlingarna. Strukturen skapar de förutsättningar som krävs för att samlingarna överhuvudtaget ska vara användbara, vare sig syftet är vetenskaplig forskning eller urval till en utställning. Vad är meningen med ett museum som inte vet vad det har i sina samlingar? Faktum är att Karlins klassifikationsstruktur för föremål fortfarande används vid nyförvärv idag och det erbjuder därmed användare ett värdefullt komplement till andra sökvägar in i Kulturens samlingar.

Nära hälften av Kulturens personal har med andra ord arbetat nästan uteslutande med att utföra teckningar i föreningens föremålskatalog. Vad innebär detta egentligen?

ETT URVAL AV KATALOGKORT som representerar olika föremålskategorier.

IKulturens arkiv finns många hyllmeter med små arkivkapslar i kartong. Varje kapsel innehåller en mängd så kallade katalogkort. För den som varit aktiv på museum, bibliotek eller i arkiv är termen vedertagen. För många andra säger den kanske inte så mycket. Ett katalogkort är ett lösblad som beskriver ett föremål – hur det ser ut, var det kommer ifrån, hur det hamnade i en samling. Denna information är i mångt och mycket likställd med den typ av information som museet fortfarande dokumenterar i samband med nyförvärv till samlingarna – även om dokumentationen nu sker i framför allt digital form. Katalogkortens ordning bestäms av en detaljerad klassifikationsstruktur utvecklad av Georg Karlin alldeles i början av Kulturens historia. Sådana klassifikationer har använts och används fortfarande för att skapa ordning, logik och sökbarhet i samlingar världen över. En av de mest allmänt kända i Sverige är kanske klassifikationssystemet för svenska bibliotek, SAB-systemet. Många av oss vet att vi exempelvis hittar skönlitteraturen under signumet Hc.

När vi sedan kommer till teckningarna som pryder många av katalogkorten upphör likheterna med dagens metoder. Inget museum i modern tid avbildar sina föremål med sådan möda och kvalitet. De bilder som

Kulturens klassificeringssignum syns tydligt längst upp till höger på alla katalogkorten. Ett signum motsvarar en föremålskategori i pryder denna text är bara ett litet axplock av den mängd teckningar som finns.

V Rja

Fram- och baksida av katalogkort för värja, KM 11113, med klassifikationssignum ”BIId.” Tecknad av Emelie von Walterstorff.

KM 878. Tecknad av ”LS-N” (troligtvis Lisa Santesson).