SVEN FRISTEDT –MÄSTARE I MÖNSTER

”När jag kom ner till Skåne hade jag gått på Beckmans i två år och gjort några små teckningar, som sedan blev mönster hos Mab&Mya”, berättar Sven Fristedt om flytten från Stockholm till Malmö. I Malmö hade han fått jobb på företaget Mab&Mya, Malmö Manufaktur AB och Malmö Yllefabriks AB. Företaget ville bredda sin verksamhet med tryckta tyger och anställde 1960

Sven Fristedt som sin första konstnärliga formgivare. Svens mönster för Mab&Mya premiärvisades bland annat på NK under namnet Flora och Pomona. Det var hans första industrikollektion och den skulle följas av hundratals mönster för industrin under de kommande sex decennierna.

Sven berättar vidare att de första mönstren baserades på material han hade med sig från skolan, teckningar med lite blommor och annat. Den konstnärliga ådran fanns i släkten och han sökte som 17-åring till avdelningen för dekorativt måleri på Konstfack. Efter ett tag ville han byta till textil linje, men blev istället uppmärksam på Anders Beckmans skola, som hade grundats 1939 av reklammannen Anders Beckman och textilkonstnären Göta Trägårdh. Han bytte till modelinjen och hade där Göta Trägårdh som lärare. Hon var en dynamisk och engagerande person som hade kontakter inom mode- och textilbranschen. År 1954 blev hon även konstnärlig ledare för Stobo, Stockholms Bomullsspinneri och Väfveri AB. Tillsammans med hennes tidigare elev Inez Svensson

Bostad Och Atelj I Ett

I Malmö bodde Sven Fristedt i en stor lägenhet på Exercisgatan och där hade han också sin ateljé. Fotografen Per Erik Gustavsson, som numer bor i Östergötland, var i ateljén i augusti 1966. Han minns tillfället mycket väl och Sven som en mycket trevlig och ödmjuk ung man.

anlitade de konstnärer, arkitekter och formgivare för att ta fram mönster till tryckta tyger. Stobos produktion har ansetts som en av landets mest ambitiösa satsningar på tryckt textil. Inez Svensson blev några år senare rekryterad som chef för mönsterateljén på Borås Wäfveri AB. Sven berättar:

Jag praktiserade på Borås Wäfveri när jag gick på Beckmans, Inez Svensson var designchef där då, jag skulle titta på hur de ritade mönster i ateljén. Det var Kerstin Persson som jobbat där i alla tider som satt vid ett bord. Vid det andra bordet satt Birgit Linde och några yngre mönsterformgivare och jag skulle lära mig hur de gjorde rapporter. Jag hade med mig en ask med pastellkritor och började rita på ett papper. Då kom Inez in och blev väldigt förtjust i mönstret och tyckte att vi skulle försöka trycka det. De äldre mönsterriterskorna tyckte att jag hade fuskat, inte ritat hela rapporter utan bara en kvadrat som kunde upprepas. Det var mitt första mönster!

Svens första mönster döptes till Plexus och trycktes hos Erik Ljungberg i Floda, eftersom Borås Wäfveri då inte kunde trycka den typen av komplicerade mönster. Plexus blev en stor succé och fortsatte att tryckas i olika färgställningar ända fram till början av 1980-talet. Under studietiden fick han även i uppdrag av Göta Trägårdh att formge mönster till Stobos satsning. Det barockt svulstiga och mustiga Exotica presenterades 1960 och visar på en helt annan sida av Svens mönsterskapande.

Konstn Rligt Formgivna Tryckta Tyger

Den svenska tillverkningen av konstnärligt formgivna tryckta tyger tog fart i samband med andra världskriget då det var svårt för uppköparna att åka utomlands och köpa mönster, men också problem att importera bomull och annat material till textilindustrin. De stora textilindustrierna som Borås

MÖNSTRET ”PLEXUS”

var Svens första mönster som kom i tryck 1958. I Dagens Nyheter

16 september 1960 är det omskrivet: ”Det första handtrycket som Boråsbolaget gjort: Plexus av Sven Fristedt, en färgexplosion i gult t ex (det finns fler färgställningar) är måhända svårt att placera i folktvåan, däremot måste det vara ganska effektfullt i stora sammanhang.”

MÖNSTRET ”PARADISÄPPLE”

formgavs för Mab&Mya 1963 och återupptogs sedan av Borås Wäfveri AB.

Wäfveri AB, Mölnlycke Väfveri AB och Rydboholms AB tryckte under 1900-talets första hälft tyger med framför allt roulauxtryck, vilket innebar att mönstret graverades in på stora valsar. Rapporterna kunde inte bli högre än valsens omkrets och det krävdes att ett mönster trycktes i tusentals meter för att bli lönsamt. Film- eller schablontrycket introducerades i Sverige i slutet av 1930-talet av österrikaren

Richard Künzl tillsammans med textilkonstnären Elsa Gullberg. Tekniken innebar att det kunde tryckas längre rapporter med mer komplicerade mönster i mindre kvantiteter. Under 1950-talet gjordes flera stora satsningar på tryckta tyger med moderna konstnärliga, ofta abstrakta mönster. Förutom Stobo presenterade NK:s Textilkammare

Signerad Textil 1954 med mönster av bland andra konstnärerna Olle

MÖNSTRET ”EXOTICA”

I samband med en av Göta Trägårdhs utställningar på Svensk Form i Stockholm visades Svens tyg Exotica. Signaturen Ö skrev i Dagens Nyheter 27 november 1960 om utställningen: ”Exotica kallas tyget som dominerar hela ena långväggen. Sven Fristedt heter den unge begåvade mönstergivaren, ett namn värt att lägga på minnet.”

Baertling, Olle Bonniér och Karl

Axel Pehrson. Det var första gången som en kollektion med tryckta textilier helt inriktad på offentlig miljö presenterades.

När Sven Fristedt gjorde sitt första mönster till Borås Wäfveri AB hade intresset för konstnärligt formgivna mönster ökat, men textilindustrin var ännu inte rustad för att trycka komplexa mönster med många färger. Därför löntryckte bland andra Borås Wäfveri vissa tyger hos Ljungbergs Textiltryck AB i Floda.

Erik Ljungberg, utbildad litograf och textilingenjör, startade handtryckeriet 1948 tillsammans med brodern Einar.

Erik hade tidigare undervisat i filmtryck på Slöjdföreningens skola

Skiss

i Göteborg och gick under benämningen Mästartryckaren i Floda. De var specialister på handtryck och kända för sin höga kvalitet. De tryckte bland annat Josef Franks tyger åt Svenskt Tenn och även

NK:s Textilkammares exklusiva tyger.

Sven återkom ofta till Ljungbergs när hans mer avancerade mönster skulle tryckas, som exempelvis de 24 meter breda och 9 meter höga handtryckta sammetsridåerna till Saudiarabien 1979–80.

NU BLOMMAR DE’

Svens första tryckta mönster blev snabbt uppmärksammade. Kulturjournalisten Rebecka Tarschys skrev i Dagens Nyheter 7 september 1963: ”Det händer inte så mycket att det stör på området tryckta inredningstextilier för närvarande […]. Vill man påvisa att det rör sig även inom tryckta textilier, finns nästan bara finska Maija Isola att peka på: fast något nytt namn vid sidan om Viola Gråsten och Göta Trägårdh har börjat lova, t ex Sven Fristedt.” Inredningstextilierna som han gjorde för Mab&Mya väckte även Katja Geigers intresse. Hon var knuten till MMT, Malmö Mekaniska Tricotfabrik, som ingick i samma koncern som Mab&Mya. Svens fem första mönster för Katja of Sweden ingick i boutique-kollektionen African Line våren 1963. Året därpå blev det ytterligare sex mönster i boutique- kollektionen Blommande universum: slingrande havsväxter, virvlande vågor och ljuvliga blommor i tidens romantiska och lite surrealistiska ny-jugend. De följdes av ett flertal mönster till kommande kollektioner under 1960-talet. Kombinationen av Svens organiska, svällande färgstarka mönster och Katja Geigers enkla modeller blev en stor succé även internationellt.

MÖNSTREN ”FWOKO” OCH ”IZOU”

för Mab&Mya döptes till Månblomma och Havsanemon i Katja of Swedens boutiquekollektion Blommande universum våren 1964.

År 1965 fick Sven återigen kontakt med Borås Wäfveri AB och ombads ta fram nya tyger till dem. Det resulterade i en storblommig kollektion i djärva färgkombinationer som direkt gjorde succé, såväl hos företaget, som hos kritikerna och allmänheten. Det var inte bara formerna och färgerna utan också sättet att kombinera dem som var helt nytt. Kollektionen Nu blommar de’ visades på Svensk Form Design Center i Stockholm. Sven ville i utställningen visa hur tygerna kunde användas på olika sätt och hade tapetserat väggarna med mönstret Cynthia och köpt stolar på Myrorna som han hade målat och klätt om i sina nya tyger. Han var själv klädd i en kavaj uppsydd i ett mönstrat tyg färgsatt i lila, brunt och svart med lysande inslag av orange. Utställningen recenserades återigen av Rebecka Tarschys i Dagens Nyheter 2 september 1966. Hon konstaterade att många olika färger inte behöver vara en omöjlighet i svenskt inredningstänkande: ”Sven Fristedt har alltså fått ett generöst arbetstillfälle av Borås Wäfveribolag på temat, gör vad du vill och hur många mönster som helst. Fabriken har lagt själva tryckprocessen hos ett handtryckeri i Floda för att inte belasta fabrikens massproduktionsapparat.” Även textilkonstnären Wanja Djanaieff minns utställningen: ”Sven var en stor inspirationskälla för alla oss som gjorde mönster. Jag kommer så väl ihåg när jag såg hans tyger för första gången. Det var på en utställning på Form i Stockholm.”

Kollektionen blev den första i ett långt samarbete med Borås Wäfveri AB där Sven fick i uppdrag att göra två mindre kollektioner per år. Det ökade bostadsbyggandet i Sverige med det så kallade miljonprogrammet och den växande offentliga sektorn innebar en ökad efterfrågan på hemtextil. Borås Wäfveri AB följde upp behoven med två nya satsningar inom företaget. Borås Cotton Studio var en specialavdelning som riktade sig speciellt till den offentliga miljön. Tanken var även att de lite mer udda och exklusiva mönstren skulle finnas kvar längre i produktion. Svens mönster dominerade i Borås Cotton Studios tillverkning och tillsammans med det poppiga tidstypiska typsnittet skapades ett helt nytt koncept. Valet av typsnitt och marknadsföringen av tygerna gjordes av Lars Eriksson. ”Han var en frisk fläkt, en reklamkille från Borås”, berättar Sven. Typsnittet användes i reklamen och i den tryckta informationen på tygernas stadkanter.

MÖBELTYGERNA ”CYNTHIA” OCH ”FILIP”

ingick i Svens första kollektion för Borås Wäfveri och trycktes på kraftig kretong.

VERNISSAGEKORT till utställningen Nu blommar de’ på Svensk Form i Stockholm 1966.

”NU BLOMMAR DE’”

Borås Wäfveri AB:s disponent Börje Unenge bland tygerna på utställningen med Svens första kollektion Nu blommar de’. Foto i privat ägo.

trycktes på satin och Pompelmona på kraftigare kretong.

Reklamblad

TYGET ”PS.NEWS”

från 1966 med det för Borås Cotton Studio så tidstypiska och karaktäristiska typsnittet som även användes till trycket på tygernas stadkanter.

”VIVA LA ROSE”

trycktes på satin och hörde till Linje hemmas sortiment, 1968.

Denandra satsningen gick under benämningen Linje hemma och riktade sig som namnet antyder till textilier i hemmet, framför allt gardiner och bäddtextil. Påslakanen hade kommit in som en ny produkt i lakanssortimentet och där fungerade de stormönstrade tryckta tygerna utmärkt. Även till Linje hemmas kollektioner medverkade Sven med mönster.

Under 1960-talet blev det även mönster för IKEA, EPA och Tuppens. Jan Larsson, inköpare på Turitz-koncernen och ansvarig för hemtextilen på EPA-varuhusen, tog kontakt med Sven Fristedt och bad honom göra några mönster. Det resulterade 1967 i två ”familjetyger”, Kalle och Kivik, vilka året därpå följdes av ytterligare några tyger. Svens första tyger i samarbetet

MÖNSTRET ”KALLE”

ingick i en beställning till EPA av Jan Larsson, inköpare på Turitz-koncernen. Sven gjorde olika skisser på vad han tyckte tygerna kunde användas till, allt från förkläden och hattar till stolsitsar. Teckningarna förstorades upp och blev en del av den utställning som sedan turnerade runt.

med IKEA visades i deras katalog

1968. Möbelkretongtygerna Myrten, Tarantella och Sommargyllen presenterades med följande ord:

”Färgglada och spännande dessiner, oumbärliga för en modernt inriktad stoppmöbelstillverkning och för moderna människors tygval.” Under åren har det blivit ett 50-tal mönster för IKEA som trycktes hos Borås Wäfveri.

M Stare I M Nster

I Form, Svenska Slöjdföreningens tidskrift, har det under många årtionden diskuterats mönsterformgivning och vad som kännetecknar ett bra mönster. Redan i Form nr

4 1948 ställdes frågan ”Vad är ett ’riktigt’ mönster?” till ett antal producenter och konsumenter av textilier. 20 år senare, i Form nr 7 1965, svarade Inez Svensson på ungefär samma fråga ”Vad är att kunna mönster? Jo, förutom begåvningen att kunna rita mönster, till exempel att veta vad som går att göra med de tryckeritekniska medel som står till buds.” Diskussionerna handlade ofta om motsättningarna mellan konstnärerna och industrin. Textilformgivarna ansåg att fabrikanterna inte förstod sig på nya konstnärliga mönster, medan de ansvariga på textilfabrikerna menade att mönstren ofta var orealistiska och för svåra och dyra att trycka. Sven lärde sig redan under tiden på Mab&Mya att leverera rätt underlag till industrin. Det tillsammans med hans stora konstnärliga begåvning har inneburit stora framgångar inom den textila industriproduktionen. Han gör alla skisser i full skala. De görs 120–150 cm breda beroende på tygets bredd och är anpassade efter rapporthöjden. ”För visst vill man sälja! Göra bra grejer som folk köper tusentals meter av. Som man ser på tanter och i fönstren”, säger Sven i samma artikel.

I flera intervjuer där Sven får frågan varifrån han får sina mönsteridéer och inspiration ifrån, svarar han att det är svårt att svara på, men att han precis innan ett uppdrag ska lämnas in börjar ”blåjobba” och då kommer mönstren fram. På min direkta fråga svarar han ”Ja, vad svarar man?

När jag satt i min farfar arkitektens knä – han dog när jag var fyra år –bestämde jag mig för att bli något konstnärligt”. Han skrattar och fortsätter ”Nej, jag vet faktiskt inte”. Sven har fullt med små skisser som han går tillbaka till när han ska göra ett mönster. Han fogar samman teckningar och gör collage eller skisser till större enheter. I skiss-

MÖNSTRET ”FESTIVUS”

ingick i Djungelkollektionen 1973.

Porträttet i privat ägo.

SKISS TILL ”BLADHULT”

eller Bladhimmel som det också kallades. Foto: Designarkivet, DA-006539.

Bladhult

Den behändiga soffan Klippan klädd i mönstret Bladhult presenterades i IKEA-katalogen 1980 och tillhör fortfarande en av deras bästsäljare.

”FROST I TRÄDGÅRDEN”

böckerna finns modeteckningar från tiden på Beckmans, intryck från resor och det han ser omkring sig. Inspirationen kommer även från andra konstnärer. I början av hans skapande har han nämnt att han var påverkad av Viola Gråstens på den tiden vågade färg- och mönstersättning. Då var det konstnärer som Chagall och Matisse som inspirerade. På 1980-talet inspirerades han av bland andra Olle Baertling och Peter Freudenthal, konstnärer som arbetade med stora rena ytor.

Genomgående i hans kollektioner finns tyger som kompletterar varandra. Enkla, enfärgade ränder eller rutor som komplement till blommigheten. ”Men alla blommorna då?”, frågar jag och Sven svarar

”Inspiration från naturen” och skrattar. Han fortsätter ”Min farfar arkitekten ritade raka streck med linjal och då bestämde jag mig för att rita organiska böljande former istället för raka streck”. Han skrattar igen. Humorn är ett viktigt inslag i såväl hans mönsterformgivning som i all hans övriga kommunikation.

I arbetet med utställningen Sven Fristedt – Mästare i mönster på Kulturen har det med stor tydlighet framgått att Sven inte bara är en mästare i att framställa mönster utan också i att kombinera färger. ”Svart och vitt är mina favoriter”, men brunt är spännande och alla gladfärger för att inte tala om de lite ”smutsiga” tonerna som återkommer under hela hans produktion.

”Detta är stor konst”, som textilkonstnären Hans Krondahl sade redan när han invigde en av Svens utställningar i Kalmar 1988.

LITTERATUR & LÄSTIPS

Dahlin-Ros, Inger. 2002. Textilrikets hemligheter. Stockholm: Natur och kultur.

Frick, Gunilla. 1986. Konstnär i industrin. Stockholm: Nordiska museets handlingar.

Lindqvist, Anna & Odenbring Widmark, Marie. 2019. Tryckta tyger för alla tillfällen. Stockholm: Carlssons.

Svensson, Inez. 1984. Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal. Stockholm: Liber.

”Exakt när eller hur stickningen kom till Norden är oklart. Från svensk horisont vet vi att Erik XIV under tidigt 1560-tal lät importera 28 par silkesstrumpor från England. De var högsta mode vid tiden, en fashionabel man skulle visa benen och sina muskulösa, välsvarvade vader i tunna, stickade silkesstrumpor.”

En Stickande Madonna

Detalj av altartavlan från Buxtehude, målad av Bertram av Minden omkring år 1400. Altartavlan, i tempera på panel av ek, finns nu i Hamburger Kunsthalle.