MÖNSTER – FÖR LIV OCH LUST

”Ibegynnelsen var kaos”, påstås det, bland annat i den grekiska mytologins skapelseberättelse. I en kaotisk värld dominerar slumpen och i en slumpmässig värld inträffar precis vad som helst när som helst utan särskild anledning, utan förvarning, utan förklaring – en fullständigt livsfarlig värld för allt levande. Det finns människor med dragning åt det övernaturliga som tror och kanske till och med önskar att livet och framtiden bestäms av ”ödet”, men slumpen är varken ett nyckfullt gudomligt väsen eller en mystisk matematisk kraft som ibland ger upphov till ett visst utfall (på måfå) för att i nästa ögonblick ge upphov till ett helt annat. Slumpen är bara ett ord som vi använder när vi pratar om ett utfall som vi inte kunde förutse. Vad människan har lärt sig och ännu ej har lärt sig, har alltså direkt koppling till det vi kallar ”slump” och ”kaos”. Att i en viss situation kunna förutse ett sannolikt nästa utfall är (som jag kommer att återkomma till) en fråga om ren överlevnad. Evolutionen har gynnat individer vars hjärnor har ”förutsägbarhetsförmåga”, det vill säga hjärnor som ständigt letar efter ”ordning och reda”, fysikaliska orsakssamband, symmetrier, eller för att uttrycka det enkelt, hjärnor som älskar mönster.

Innan vi fördjupar oss i människans sätt att tänka i mönster och hur det påverkar vår uppfattning av världen, vill jag göra en kort språkvetenskaplig redogörelse. ”Mönster” är ett spännande ord för det förekommer i så många olika kontexter och det avser ett fenomen som säger oss något om vad det innebär att vara människa. Ordet kommer från latinets verb ”monstrare” som betyder ”visa”, ”peka på”. En sökning på ordet ”mönster” i Svenska

HAR VI SUPERKRAFTER?

Titta på asklockets kant, med sicksackmönster och kryss. Bilden är tvådimensionell, så du kan inte veta hur kanten ser ut på baksidan. Men hjärnan löser detta åt dig. Den utgår från att mönstret med mycket hög sannolikhet fortsätter hela vägen runt. Trots att du bara kan se en del av locket, har hjärnan en visuell uppfattning av HELA locket. Kulturens samlingar KM 629.

Akademiens Ordbok ger hela 368 träffar, varav ungefär ett 40-tal ord har med mönstring att göra (inskrivning av värnpliktiga, till exempel ”mönsterherre”, ”mönsterrulla”) eller annan betydelse av att granska eller inspektera något (till exempel ”Han mönstrade båten med kännarblick”). Återstår drygt 300 träffar, varav ett tiotal ord inte längre förekommer i språkbruket eller är på väg bort – till exempel ”mönstergill”/förträfflig – medan resten fördelar sig över följande sex grundläggande betydelser i dagsaktuell svenska:

1. Betongplattorna bildar ett grått och enformigt mönster. (visuellt system)

2. Duken är vävd efter mormors mönster. (mall)

3. Här är coachens bästa råd för att bryta dåliga mönster. (beteende)

4. Det finns ett mönster hur banker drabbas i ekonomiska kriser. (kausalitet)

5. Lånord bör anpassas till svenskans böjningsmönster. (regel)

6. Hon är ett mönster för en husmor! (ideal)

Den första betydelsen (”mönster” som visuellt system av återkommande linjer, figurer eller färger) är den man oftast stöter på. I några enskilda fall avses en mall (betydelse 2) som används för att imitera och reproducera ett sådant system.

I övriga betydelser betecknar ordet i varierande grad en abstrakt idé: Givet vissa premisser kan man hos en del personer notera återkommande beteende, konsumtion och levnad, och baserat på historiska utfall kan man inom till exempel ekonomi konstatera att en viss situation vid upprepade tillfällen i historien har föranlett en viss utveckling. Med ”mönster” kan också avses en regel, till exempel språkregel (böjningsmönster, betoningsmönster), alltså ett mönster som ska praktiseras i varje instans där det har relevans. Slutligen kan med ”mönster” även avses att något (eller någon) är ett föredömligt exemplar, ofta ironiskt (till exempel ”Boken omtalas som ett mönster för usel litteratur”). Sex tämligen lika och ändå helt olika betydelser, men alla har de en och samma semantiska kärna – det handlar om upprepning, symmetri, regelbundenhet, återkomst och imitation.

Din Hj Rna Skriver Regler

Titta på kedjan. Finns det något du reagerar på? Om du tittar noga, kommer du sannolikt se att den ”bryter mot en regel”, men vem har hittat på den? Din hjärna. Kan man då använda samma regel för alla kedjor? Nej, din hjärna nöjer sig med att den här regeln gäller just den här kedjan. När den ser en annan kedja, kommer den säkert att se en annan regel.

Illustration: Johan Hofvendahl.

Människans värld är en ”avkodad” värld, där händelser ska förutses, där situationer ska kännas igen, där lärdomar vunna i ett tidigare sammanhang ska påverka hur vi bör agera i en liknande situation. Varje gång du tittar på en tegelvägg, en trädkrona eller en trafikerad gata arbetar din hjärna för att förstå den visuella information den tar emot – i en aldrig sinande strävan att hitta saker den känner igen eller kan använda för att göra relevanta antaganden om ”ett härnäst”. När du tittar på konst, oavsett om den är naturalistisk eller abstrakt, sätts din medfödda förmåga att hitta mönster och skapa meningsfulla symmetrier i arbete. Vi gör oss till herrar över kaoset, vi hittar ord som på ett enkelt sätt beskriver och summerar komplexiteten och vi lär oss de regler som genererar regelmässighet. Själva benämningen ”abstrakt konst” (”nonfigurativ konst”) kan ses som en sorts ledtråd som ungefär betyder ”Det du tittar på föreställer antingen något som du känner igen från verkligheten (på ett mer eller mindre indirekt sätt), eller så gör det inte det”. Att titta på abstrakt konst innebär att din medfödda mönsterletarförmåga kanske måste koncentrera sig lite mer än vanligt, alternativt att det är helt upp till dig själv att hitta (och skapa dina egna) eventuella mönster.

Abstrakt Konst

Här en målning av Gösta Adrian-Nilsson (GAN), 1930-tal. Verket har ingen titel. I Kulturens föremålsdatabas har verket kategoriserats som ”icke föreställande”. Vad bryr sig en ständigt mönsterletande hjärna om sådan information? Kulturens samlingar KM 50794.479.

Dethar varit livsviktigt i människans utveckling att ha förmåga att se mönster, känna igen dem och att lära sig nya. I yttersta fall har det handlat om ren överlevnad. Det finns ett ofta citerat scenario med rötter hos den amerikanska psykologen Michael Shermer. Med tankens kraft förflyttar vi oss tre miljoner år bakåt i tid. Du är hominid på en slätt i Afrika, och du lever i en tid där individer i din grupp ibland attackeras och dödas av rovdjur.

Föreställ dig nu att du plötsligt hör ett ljud i gräset bakom dig. Antingen tänker du ”Det kanske är något farligt” och tar dig snabbt till säkerhet eller så tänker du ”Det var nog inget farligt” och fortsätter lugnt med det du håller på med. Oavsett hur du reagerar i en sådan situation, är ditt antagande antingen korrekt eller så har du dragit endera av två felaktiga slutsatser. Den ena felaktiga slutsatsen är helt odramatisk: du valde att fly till säkerhet i ett ofarligt fall. Den andra felaktiga slutsatsen leder till att du blir någons lunch. Att se ett mönster som ger en föraning om en potentiellt livsfarlig händelseutveckling, även när det kanske bara är vinden som får gräset att prassla, har varit avgörande i de fall ljudet har orsakats av något farligt. En överdriven försiktighet

Intelligenstest

I intelligenstester mäts ofta förmågan att identifiera ett mönster som förändras enligt ett visst mönster. (Helt korrekt, mönster i två olika bemärkelser.) Kan du se vilken figur som passar in i det saknade fältet (figur A, B, C eller D)? Illustration: Johan Hofvendahl.

är alltså bättre än en överdriven dumdristighet, särskilt i ögonblickssituationer där det gäller att fatta ett livsavgörande beslut på kort tid. Därför, menar Michael Shermer, har människans reflexmässiga slutsats kommit att bli att alla uppfattade mönster är verkliga. I människans evolution har det därmed skett ett naturligt urval att ha en hjärna som hela tiden skapar meningsfulla mönster.

Precis som relationen mellan aktiviteten att äta, vilket är en livsviktig fråga, och matlagning, som det går mode i och som många ser som en stor del av livets njutning och glädje, ser vi ofta att människan omvandlar frågor som har med ren överlevnad att göra till underhållning och något lustfyllt. Konst, musik, vetenskap, matematik och språk, alla dessa aspekter av mänskligt liv har med mönster att göra, och alla är de ordnade på ett sätt som både hjälper oss att förstå världen bättre och skänker oss glädje. Vi ser matematiska formler som ”eleganta” och i människans hand blir ljud till konserter. Allt detta är en del av människans underliggande behov av både organisation (”homo sapiens”) och glädjeämnen (”homo ludens”). Samma sak gäller mönster: I grund och botten handlar mönster om överlevnad, men i människans hand blir mönster en fråga om stil, mode, estetik, individualitet och personlighet, för att inte tala om betydelsen av mönster i människans sociala liv och utövande av traditioner och rutiner.

Vill man slå på stort bör självklart nämnas att det bland annat är med hjälp av vår förmåga att leta efter och känna igen mönster som vi väljer den väg genom livet som gynnar oss bäst, allt från att hitta rätt partner till att välja rätt väg i utbildning och arbetsliv.

Hjärnan vill att vi ständigt söker mönster och för att uppmuntra oss utlöser belöningssystemet varje gång vi ”knäcker koden” en liten dos dopamin, en signalsubstans i det centrala nervsystemet som ger en känsla av glädje och njutning. Mönster är upprepning vilket innebär förutsägbarhet och att vi kan göra en relevant gissning om vad som kommer att hända härnäst, eller åtminstone vad som borde hända härnäst. Om din förutsägelse är korrekt belönas du med en liten dos dopamin. Med detta följer en känsla av kontroll och trygghet. En ”regel” bör gälla i hela sitt universum. Ett ”regel-något” bör fortsätta som det har börjat. Vi är väldigt duktiga på att hitta ”avvikelser” (se bilden på sida 21) och vi har synpunkter på hur någonting ”borde vara”. Ett exempel på detta kommer från gestaltpsykologin:

Uttrycket ”Helheten är något annat än summan av delarna” kommer från gestaltpsykologin, som uppstod för snart 100 år sedan, en psykologisk inriktning som har haft sin största betydelse inom perception och problemlösning. Människan, menar man, tar inte in sin omgivning i alla de miljontals delar den består av. I stället har hon fokus på helheter, och här spelar förenklingar en viktig roll. Det har gjorts studier inom detta fält som till exempel visar hur hjärnan uppfattar relaterade objekt.

Ett exempel på det är principen om kontinuitet (”ostörd fortsättning”):

Vi är mer benägna att se att en linje fortsätter som den har påbörjats än att den plötsligt tar en helt annan

VILKA TVÅ LINJER?

Titta på den översta figuren i blå färg. Tänk dig nu att den består av två linjer. Frågan är: Vilka två linjer? De enda möjligheter som står till buds är de som visas längst ner i bild (alternativ A–C). Om du tänker som de flesta kommer du att välja alternativ C, eftersom din hjärna föredrar ”linjer som fortsätter som de har börjat”, inte att de plötsligt tar annan riktning.

Illustration: Johan Hofvendahl.

Vilka två hör ihop?

HÖNA, GRÄS OCH KO

Fråga: Vilka två hör samman? Illustration: Johan Hofvendahl, baserat på Richard E. Nisbetts bok The Geography of Thought: How Asians and Westerners Think Differently... and Why. Nisbett konstaterar att västerlänningar och asiater tänker olika, bland annat i fråga om mönster. Västerlänningar är mer benägna att säga att hönan och kon hör ihop (båda är djur; fokus på objektklassificering) medan asiater grupperar kon med gräset (kor äter gräs; fokus på relation). Kulturella skillnader i tänkande är också föremål för studier i den så kallade prototypteorin (inom lingvistik och kognitionsvetenskap). På uppmaningen ”Nämn en typisk fågel!” svarar en person som har vuxit upp i Sverige kanske skata, talgoxe eller blåmes (de tre oftast nämnda enligt en studie) medan en person som har vuxit upp på Nya Zeeland kanske snarare svarar kivi eller pingvin.

riktning (se bild på föregående uppslag). En viktig tanke att bära med sig från detta: När du tittar på en mönsterskapares mönster, hur kan du vara säker på att du ser det mönster som mönsterskaparen skapade och inte det mönster som din hjärna skapar? Att titta på ett mönster är delvis att skapa det.

Allt detta påverkas självklart av den kultur vi har formats av och utgör en del av. Varje kultur har sin egen världsbild: en komplex och vittomfattande modell av hur universum fungerar och hur man bör agera inom det. Detta nätverk av övertygelser och värderingar avgör hur varje barn i en given kultur förstår sitt universum. Detta är särskilt relevant när vi intresserar oss för fenomenet ”mönster”, för mönster är upprepning av vad som helst. En skriftlig eller muntlig berättelse som inleds med orden ”Det var en gång” känns direkt igen av hundratusentals svenska småbarn (och vuxna) som inledningen av en saga. Berättelsens inledning följer sagomönstret varför den mest relevanta gissningen angående framtiden är att få höra just en saga. På makronivå avslutas sagomönstret

(kanske helst) med frasen ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Musikens värld formligen kryllar av mönster, även om musikvetare och kompositörer hellre pratar om ”motiv”, ”tema”, ”rytmik”, ”parafrasering”, ”repris”, ”genomföring” och en rad andra begrepp. Man skulle kunna skriva en hel årsbok (ja, flera) bara om mönster i musik, och den skulle naturligtvis behandla allt från 1300-talets isorytmik (ett ständigt upprepande av ett visst rytmiskt förlopp) till vår egen tids rapmusik (där text talas fram i takt med musiken på ett poetiskt sätt med mängder av rim- och rytmmönster). Ludwig van Beethovens

5:e symfoni (komponerad 1804–08), som av eftervärlden har kommit att kallas Ödessymfonin, betraktas av experter som världens mest kända symfoni, och då avses framför allt den rytmfigur som präglar hela symfonin men i synnerhet första satsen. Det är franska revolutionen som gör sig påmind, menar en del. Andra menar att ”det är ödet som knackar på dörren”, kanske det öde som Beethoven själv gick till mötes, nämligen total dövhet.

De F Rsta Takterna

ur 1:a satsen i Beethovens 5:e symfoni. ”Ödesmotivet”, som i bild markeras inom röda rektanglar medan blå rektanglar indikerar ”spelas samtidigt”, är en kort rytmfigur, endast fyra noter lång, som ger intryck av aggressivitet, uppror och stridsvilja. Illustration: Johan Hofvendahl, utifrån Breitkopf und Härtel (1862), IMSLP: Public domain. Instrument som inte förekommer i dessa takter har uteslutits.

Forskning

har bland annat visat, att vi tenderar att föredra saker som vi har blivit exponerade för förut (”the mere exposure effect”).

För att ta ett musikexempel igen: Vi uppskattar inte all musik, så när vi hör en helt ny låt på bilradion, kanske vi byter kanal eller stänger av radion. Men om vi sedan utsätts för samma låt vid upprepade tillfällen – när vi handlar i mataffären, när vi går på bio, när vi går på stan –är det inte osannolikt att vi faktiskt börjar uppskatta låten och till och med börjar nynna den. Effekten gäller inte bara musik, den gäller även former, symboler, reklam och så vidare. Det är repetition i sig som utgör magin här. För några år sedan genomfördes ett experiment där man lät två grupper höra musik som hade komponerats av en av

1900-talets mest respekterade tonsättare. Till experimentet hade man valt ett stycke som helt saknade alla former av repetition. Den ena gruppen fick lyssna på originalversionen av stycket, medan den andra gruppen fick lyssna på en digitalt manipulerad version där man hade lagt in ett antal repetitioner. I den ”manipulerade gruppen” upplevdes musiken mer njutbar och mer intressant. Båda grupperna fick också gissa ifall det var en människa eller en dator som hade komponerat stycket. I gruppen som fick höra inlagda repetitioner var det betydligt fler som antog att musiken hade skapats av en människa. Om någon beklagar sig över att du alltid drar samma skämt, kan du säga ”Jag är bara mänsklig – och du skulle inte uppskatta motsatsen”.

Hjärnans instinkt att leta efter mönster är så välutvecklad att den dessvärre också uppfattar mönster och samband där de inte finns, vilket bland annat har gett upphov till en hel del konspirationsteorier med stor spridning. Det händer oss alla att vi ser ansikten i moln eller i knotiga trädstammar – att vi hittar (som vi själva uppfattar det) meningsfulla mönster i helt slumpmässig visuell information, ett psykologiskt fenomen benämnt pareidolia (från grekiska ”para” och ”eidolon”, som ungefär betyder ”fel form”). Pareidolia är en typ av apofeni (”inse”, även detta från grekiska, även kallat ”patternicity” inom statistik), en mer generell term för människans böjelse att se samband mellan helt orelaterade händelser och data. Ett klassiskt exempel är spelarens villfarelse (”the gambler’s fallacy”), det vill säga att se mönster i helt slumpmässiga siffror och spelkort och att tolka det som tecken på en kommande vinst. Ett annat och kanske ett för hela samhället betydligt farligare exempel är bekräftelsestyrning (”confirmation bias”), som kanske oftast används om ett dåligt genomfört vetenskapligt experiment, där inblandade personer testar en hypotes under antagande att den är sann vilket kan leda till att man överbetonar data som bekräftar hypotesen samtidigt som man bortförklarar information och exempel som motbevisar den. I vår egen tid ser vi tyvärr många exempel på konsekvenserna av ett uppfattat mönster (eller där någon med ont uppsåt hävdar att det finns ett mönster) där mönster inte finns, till exempel kampanjen 2022 på sociala medier mot svenska socialtjänsten, där LVU-lagen attackerades, vilket fick globala proportioner.

SER DU ANSIKTEN DÄR ANSIKTEN INTE FINNS?

Då kanske du lider av en släng av pareidolia. Det gör vi alla, för du är här på grund av evolution, och evolutionen har gynnat de individer vars hjärnor tar det säkra före det osäkra. Kaffekvarn, Kulturens samlingar KM 23655.

Atttitta på ett visuellt mönster, är för hjärnan som att komma till ett dukat bord utan att ens ha varit i närheten av köket. Här krävs inget letande, inga förenklingar, allt är redan serverat, ungefär (för den som gillar sötsaker) som att gå in en lösgodisbutik. Vi gillar mönster eftersom våra hjärnor hela tiden letar efter dem och ger en liten kemisk belöning när vi hittar dem. Mönster innebär förutsägbarhet, och den som kan förutsäga framtid har faktiskt större chans till överlevnad. Det låter dramatiskt: Hur förbättras min chans att överleva av ifall jag ser ett mönster eller ej i en tapet? Inte alls, men (lyckligtvis, och i normalfallet) så hänger heller inte ditt liv på vilka tapeter du väljer. Däremot hänger ditt liv på hur pass skicklig du är på att se mönster. I vissa situationer är det just den förmågan som räddar dig, och som kanske redan har räddat dig flera gånger (inte minst i trafiken). Mönster i din tapet kanske smyckar ditt liv, visar vem du är och väcker ett intresse för dina stilmässiga preferenser, men mönster spelar också en central roll i helt andra delar av ditt liv. Den värld du föddes till är i många avseenden rörig, men slump, kaos och ”den ogenomskådliga komplexiteten” för en bister tillvaro i en värld där en växande skara av funna mönster ger ny kunskap, förfinar våra förutsägelser och skapar känsla av mening på ett djupare plan.

QR-KOD till sidan https://permadi.com/java/spaint/spaint.html där du kan göra ett eget vackert kalejdoskop-mönster.

LITTERATUR & LÄSTIPS

Hellmuth Margulis, Elizabeth. 2014: One More Time. Aeon, 2014-03-07. Internet [202301-12]: https://aeon.co/essays/why-repetition-can-turn-almost-anything-into-music

Lent, Jeremy. 2017: The Patterning Instinct: A Cultural History of Humanity’s Search for Meaning. New York: Prometheus Books.

Nisbett, Richard E. 2003. The Geography of Thought: How Asians and Westerners Think Differently... and Why. New York: Free Press.

Shermer, Michael. 2009: Patternicity: Finding Meaningful Patterns in Meaningless Noise. Scientific American, 299(6):48, s. 1208–48.

”Sven har fullt med små skisser som han går tillbaka till när han ska göra ett mönster. Han fogar samman teckningar och gör collage eller skisser till större enheter. I skissböckerna finns modeteckningar från tiden på Beckmans, intryck från resor och det han ser omkring sig. Inspirationen kommer även från andra konstnärer.”

I Samband Med Utst Llningen

’Sven Fristedt – Mästare i mönster’ som visas på Kulturen 2023 gjordes ett besök på Designarkivet i Nybro, där många av Svens skisser och tyger finns bevarade. ”Besöket på Designarkivet var fantastiskt – att se hur de tog hand om mina skisser var otroligt. Jag blev faktiskt rörd. Så många mönster, jag frågade om dom aldrig blev trötta på alla mina mönster, men, nej, snarare tvärtom sade de!” Foto: Anna Lindqvist, Kulturen, 2022.

Anna Lindqvist