kriget, tyskarna röda, ryssarna gröna 'Den breda och den smala vägen 'Männisbns fyra åldrar', 'Käringkvarnen', gamla fula käringar stoppades vid en sida av kvarnen in i denna och kommo ut vid den andra som vackra ungmör Under julen hemma eller borta var det en trevlig sysselsättning att gå runt stugan och läsa och beundra bildarken" Liknande uttalanden föreligger från flera andra håll i södra Sverige. Ibland berättas det att varje barn fick sitt eget julbrev som sattes upp på en bestämd plats på stugans vägg. Bladen var inte bara avsedda som skådematerial utan var och en, stor som liten, försökte efter bästa förmåga lära sig verstexterna utantill. Enligt samstämmiga uppgifter fick julbreven tidigast sättas upp på julaftons morgon och togs i allmänhet ned igen på 'tjunaden", dvs 20:e dag Knut. Från Kinnevalds härad berättas i en uppteckning att "det mest vanliga var att 'pinna upp julabreven' på stugurummens väggar på julafton före middagstiden, och där fingo de sitta kvar till dess att 'Knut körde julen ut' Då togos de vanligen ner och gömdes i en kistlädika eller i ett skrin till nästa jul." Lika samstämmiga är uppgifterna om att det framför allt var barnen som gladdes åt att julbreven sattes upp. I stället för att bara plocka ner jularken och spara dem till nästkommande jul berättas från en del håll att barnen använde dem som klippark. En meddelare från Sunnerbo härad minns från sin barndom på 1860-talet att "när julen var slut kunde vi inte motstå frestelsen att sönderklippa de granna färgbilderna och därmed ådragande oss åtskilliga bannor för detta tilltag" Vi ser här hur flytande gränserna mellan kistebrevets olika användningsområden måste ha varit. Vad som började som ett bildark på kistlockets insida kunde, efter att ha använts som väggprydnad en tid, till slut bli till klippark för barnen. Kistebrevens användning som julprydnad tycks ha haft sin största utbredning inom kärnområdet för våra sydsvenska bonadsmålningar, dvs södra och västra Småland samt angränsande delar av Västergötland, Halland, Skåne och Blekinge. Julbrevet uppträdde här antingen som ett komplement till de målade bonaderna eller i fattigare hem rent av som ersättning för dem. En del uppteckningar tyder på att det var de färgstarka litografiska bladen, vilka introducerades i Sverige kring 1800-talets mitt, som med tiden
117
