Nils Nilsson En bägare för bönder

1. Knyttepinde som har tilh0rt "stickesa" Margareta Andersson, virksom fra 1902-34 i Olseröd, Gärds Herred, Skåne. Den venstre drejet af b0getr<e, 18 cm lang, tilskåret forneden og bejdset, den h0jre drejet af ben, 8,8 cm lang. Gave til Gärdsmuseet fra Anna og Olof Nilsson, 1975. (Invtnr 3502 og 3503). Foto Lars Westrup, Kulturen.

dukke nogle eksemplarer op fra gemmerne eller museumsmagasinerne. Og det gjorde der Fire skånske knyttepinde er hidtil kommet frem, mens en femte var emne i "Prylen" i Sydsvenska Dagbladet allerede i 1983. Med hver sin lille historie giver de et indtryk af redskabets brug i dets sidste fase i Skåne, belyser forgangne tiders livsvilkår og fastslår gyldigheden af en optegnelse fra Torrlösa i Onsjö Herred. "dau knota ala ce sata spedan n0r i h0lsan.''

var årsboken udkommet, for der kom brev fra Kerstin Sinha, Ljusdalsbygdens museum:

"Läste med särskilt intresse din artikel om stickning i den senaste Kulturen som kom hit i dag. Du efterlyser där svenska knyttepinnar

Under mina år på Gärdsmuseet, Gärds härads hembygdsgård i Degeberga i Skåne försökte jag förgäves intressera alla textilspecialister jag kom i kontakt med för ett par knyttepinnar som jag fick in till samlingarna efter en 'stickesa' i trakten.

Den ene af Gärdsmuseets knyttepinde er drejet i ben, 8,8 cm lang og 2 cm i diameter (invtnr 3502), bild 1 Den er dekoreret med tre felter koncentriske ringe og har foroven en udadb0jet krave og et 3 cm dybt hul til strikkepinden. En ganske tilsvarende dansk knyttepind findes i cand. mag. Bodil Tornehaves samling af tekstilredskaber, bild 2. Den anden knyttepind er af b0getrre, 18 cm lang og 2,2 cm i diameter (invtnr 3503), bild 1 0verst har den fire drejede ringe og et 3,5 cm dybt hul til strikkepinden. Forneden er den tilspidset med kniv (täljd) og derefter m0rkbejdset.

De to knyttepinde er skrenket til Gärdsmuseet af s0skendeparret Anna og Olof Nilsson, Pållas, Köle i Olseröd sogn, Gärds Herred, og de har tilh0rt deres faster Margareta Andersson f. Nilsson, der fra hun blev enke i 1902 til sin d0d 1933 eller 34, ernrerede sig ved at strikke strnmper De to s0skende fortalte, at knyttepinden "hölls fast innanför kjol/förklädeslinningen och den vänstra stickan varifrån maskorna togs stacks in i knyttepinnens hål' Margareta brugte strikkepinde af ben, også de er bevaret.

Margareta Andersson var kusine til Nilssons mor, men moderen strikkede ikke med "fast sticka", som de kaldte det, brugte altså ikke knyttepind. Prisen på Margaretas strnmper anslog de til 25- 30 0re parret, men oftest blev de byttet mod et stykke flresk, brnd eller kage. I tiden 1901-33 havde Margareta ialt kun haft ca. 800 kr i kontanter

I brevet fortalte Kerstin Sinha at "Margareta enligt Olof och Anna aldrig var längre bort än till Kristianstad, och dit gick hon, barfota, med skorna slängande en på var sida axeln för att inte nöta läder En sträcka på nära tre mil. Vad det var hon gick för att göra i stan kommer jag inte ihåg, men strumporna sålde hon mest hemmavid, eller bytte mot sovel. Kanske köpte hon garnet där, för får och ull var inte vanliga då i den delen av Gärds. "

Kerstin Sinha fortalte videre ''att vi under kriget hade en holländsk flicka som 'krigsbarn' i mitt hem, och hon stickade på detta som vi tyckte bakvända sätt, med vänster sticka fastklämd under armen och idogt viftande fingrar Den stackarn fick utstå mycken pina, både från vår slöjdfröken och från oss ungar - ända tills vi så småningom insåg att hennes sätt att sticka var överlägset

2. To danske knyttepinde. 0verst drejet i ben, 9 cm lang og med spor afbemaling. Messingnålen er en senere tilfojelse. Nederst drejet af med hoved af ben, 13 cm lang. Bodil Tornehaves samling. Foto: Ole Woldbye.

vårt i både snabbhet och produktens fasthet. När jag många år senare konfronterades med Margaretas knyttepinnar och hennes stickning såg jag alltså i den ett sydligare, kontinentalt kulturdrag.

Senare skrev Kerstin Sinha i "Gärdsingen" 1986 en efterlysning og fick svar I et brev dateret 1987-02-08 skriver Ingrid Nilsson i Ö Ejaröd, Vinslöv bl.a ..

"Har själv en knyttepinne, men har aldrig sett mer än densamma. Min egen teori är att dessa små pinnar 'kom bort' då de inte längre användes. Hamnade kanske i en låda med diverse småsaker och då ingen visste vad de skulle användas till blev de kastade.

Den knyttepinne jag har i min ägo är en ganske klen ca 20 cm lång svarvad pinne. Hålet är drygt 2 cm djupt. Min far (född 1898) visade denna lilla träpinne för mig då jag var barn och förklarade hur den användes. Beskrivningen av hur stickningen gick till överensstämmer med Er beskrivning i Gärdsingen.

Han berättar också att hans mormor Elna Persdotter (18401919), hade visat honom knyttepinnen och demonstrerat hur den användes. Själv använde hon den inte (hon stickade på 'modernt