6 minute read
Maria Cinthio Teckningar från det medeltida Lund
by Kulturen
erta liftuet.
fffrltf bort fötcno !Dem ftim fiiPnt eliilfo inom allena !De tillbringa fina bar. pailjiuncril norm bem f fntar. kbilnnb ber f ril bu; meUnn iifta mofor en bilb af bimlnrd ro.
XXXIIinftid'tm: 'J?attmar1'm. 26: 26,28).
pd) fi111n11 men fitt 2efmnen fin tf)e tr g1rn f}fir injiitter, 6jdfor nt!lttcr, ;pun (
2+: 13•31). $6tll. gollt gdt / at llfla flirtll lttafta,
Mer ()dr tör tCJem en framfdtfa; 6an til pil fild!Jen mell t6em 11ll1>t, tf)e af 6onom tli ratt ljdrlig ldrllorti (allt.
XXXIV Tryckstockar till kistebrev, från Berlingska boktryckeriet i Lund, 1700-talet senare hälft. Kulturen.
aktiv del i försäljningen av sina alster i likhet med formskärare Hoffbro i Denne råkade en gång ut för ett tullbeslag under en resa till Lindesberg med ett lager bestående av "45 böcker och 14 ark tryckta och målade papperstavlor", dvs 1 139 blad. En liknande kombination av tillverkning och distribution finner vi hos boktryckare Johan Leonard Belfrage som 1833 anlagt ett tryckeri i Arboga men som drygt.året senare tvingades upphöra med sin verksamhet.
En boktryckare som däremot lämnat efter sig en ansenlig mängd kistebrev är Sven Rask i Växjö, även om också hans tryckeriverksamhet måste räknas till de blygsammare. Rask hade 1802 förvärvat halvparten i Kongl. Gymnasii boktryckeri i Växjö och stod året efter som ensam ägare genom ingifte i den tidigare ägarfamiljen Thetzell. Redan boktryckare Anders Thetzell hade tryckt kistebrev och möjligen har några av tryckstockarna från denna tid skurits av hustrun Christina Catarina. Under Rasks tid som boktryckare utökades kistebrevstillverkningen genom att nya tryckstockar togs i bruk, en del förmodligen skurna av Rask själv
Kistebrevstryckning blev en nödvändig del av Rasks verksamhet, utan vilken han knappast skulle ha lyckats att driva tryckeriet vidare. Huruvida någon ur familjen Rask även svarat för försäljning är okänt. Däremot framgår det tydligt att Sven Rask vid sin bortgång 1819 lämnade efter sig ett tryckeri i armod. Hans änka, som sedan drev tryckeriet vidare fram till 1840 samman med sonen Cicero, klagade inför Kanslikollegium att hon lämnats medellös och utan hjälp i tryckeriet. Också i fortsättningen tycks det som om tryckstockstillverkningen då och då utförts av ägarfamiljen själv Från 1832 finns en tryckstock som signerats av C. Rask, dvs sonen Cicero.
Tryckning av kistebrev
Att tryckstockarna för kistebrev ofta var i bruk långt efter det att de märkbart förslitits hänger delvis samman med att det var mödosamt att tillverka dem, varför de utnyttjades så länge det var möjligt. Deras värde framgår också av att tryckstockarna ofta gick vidare från en tryckare till en annan, mellan olika tryckerier Det mest anmärkningsvärda exemplet härpå lämnar de tryckstockar
9 - Kulturen 1989 113
som N P Lundberg i Lund använde sig av på 1840-talet och som skurits i Köpenhamn strax efter 1700-talets mitt.
Avgörande för hur många gånger en trästock kunde användas utan att tryckkvaliten blev nämnvärt lidande var träets hårdhet samt den finhet och noggrannhet varmed motivet skurits. Materialet till stockarna tycks ofta ha varit björk eller bok, eller hårdare träslag som päronträ och buxbom. Sedan motivet ritats av på den hyvlade stocken gällde det att skära bort alla ytor och linjer som inte skulle framträda i trycksvärtan.
Vi har sett att en del tryckare själv skurit sina träsnittsstockar, vilket vi också tagit som intäkt för att det rört sig om en tillverkning under knappa ekonomiska förhållanden. I övrigt tycks det som om boktryckaren överlåtit träskärarsysslan åt den lärling eller gesäll som var mest lämpad för uppgiften. Detta har medfört stor variation i utförandet, även bland bladen från ett och samma tryckeri. Generellt gäller att ju längre tillbaka man går, desto mer välskurna är kistebrevsstockarna. Detta förklaras framför allt av det faktum att motiven, i takt med att tryckarna mer och mer började kopiera varandras alster, förenklades och färgrovades.
Ett och annat undantag finns dock som bekräftar regeln. De stockar som Lars Gullbransson i Varberg tryckte med mellan 1843 och 184 7, innan han gick över till litografisk framställning, är synnerligen välgjorda och vittnar om stor hantverksskicklighet. Hos J.P Lundström var mellan åren 1824 och 1831 en "konstförvant" vid namn Anders F Gylling anställd, vilken efter en viss tids utbildning i Stockholm blev mästare till flera populära kistebrev både med historiska och religiösa motiv Stockarna utmärks av en tät och distinkt linjeteckning utförd med gravstickel på hårt trä. Därmed kan Gylling sägas förebåda den xylografiska metoden, eller trästicket, ytnyttjad inom den sena kistebrevsframställningen av bl.a. J .P Lundström och hans efterträdare i Jönköping. Möjligen är det också vid tiden för Gyllings framträdande som Lundström börjar använda sig av metallklicheer, avgjutna efter trästocken, vilka tålde att mångfaldigas i nästan obegränsade upplagor
Tryckningen av kistebreven utfördes i den vanliga boktryckarpressen såvida man inte använde sig av den ålderdomliga metoden att "klappa av" motivet på papperet. Sedan trästocken till-
114
11 Kristus på korset och korsnedtagningen. Kistebrev tryckt i Lundbergska boktryckeriet i Lund 1839. Kulturen utan inv.nr.
sammans med uppsatta texter och ornament placerats i tryckformen färgades denna in med hjälp av tagelfyllda skinnbollar med träskaft, en procedur som upprepades mellan varje ny tryckning. Därefter placerades det fuktade pappersarket i den s.k. däckeln, en ram vilken lades över formen innan denna sköts in under tryckplattan, den s.k. digeln. Själva tryckningen åstadkoms genom att tryckpressens skruv eller "spindel" vreds runt för hand i en fast gänga, varvid digeln sakta pressade samman ark och form. När det färdigtryckta arket tagits ur formen hängdes det upp för torkning. På detta sätt framställdes ett kistebrev i taget.
Vad som återstod var i förekommande fall färgläggningen. Okolorerade blad salufördes till lägre pris än de som var färglagda på förhand, men var förstås mindre begärliga. I själva verket var det just färgläggningen som var det bärande elementet i kiste-
brevets dekorativa system. Vad som idag på bevarade blad kan framstå som tunna, bleka färgreminiscenser var en gång lysande och klara färger· karmin, indigo, giftgrönt, gyllengult och rödbrunt. Med eller utan tillhjälp av skurna schabloner var färgsättningen i hög grad "schablonmässig" Jag nämnde tidigare direktörskan Berlings fråga efter färgen på kungens av Jerusalem byxor, och det tycks som om färgvalet merendels gått slumpartat till. Viktigast var den kontrastverkan som man uppnådde genom att ställa den ena klara grundfärgen mot den andra. Däremot var det sällan som hela motivet färglades. Det räckte med att de dekorativa elementen fängslade ögat och lockade till köp.
Kistebrevens typografiska disposition varierar i hög grad även om vissa grunddrag är gemensamma for de flesta kistebrev Så är t.ex. bildernas antal oftast begränsat till en eller högst två bilder per helark. Tillsammans med bilden eller bilderna, som nästan alltid upptar det mesta av utrymmet, förekommer en varierande textmassa såsom förklaring till bildinnehållet. Än är den framställd i versform, än som löpande text. Förutom bild, text och eventuell rubrik upptar kistebreven ibland olika slags dekorativa ornament som utfyllnader Vanligast bland de större ornamenten är ett par blomomvirade obelisker, placerade på var sin sida om huvudmotivet och ibland kompletterade med ett par svävande och lurblåsande änglar
I det sena kistebrevsmaterialet är det närmast regel att bladet avgränsas av en dekorativ ytterram i varierande utförande, t.ex. i form av en girland eller blomsterranka. På vissa typer av kistebrev som gratulations- och hyllningsarken är de dekorativa ornamenten mer framträdande än normalt.
Användningsområden
Det ligger nära till hands att tänka sig att det främst var kistebrev med religiösa motiv som sattes upp som "julark" och "julbrev" Men att döma av uppteckningarna i våra folkminnesarkiv har förhållandet varit ett annat. Från Halland berättar en meddelare (född 1855) om innehållet på jularken, vilka då förekom både som träsnitt och som litografiska tryck: "Så var det kungar och drottningar Oskar 1, Karl 14 Johan med drottning, rysk-turkiska
