träffa familjer, inte att varje generation behöver göra sin del i sin tid.
När jag hör allt slit och arbete för att övertyga om familjeterapins vinster, allt arbete för att skapa
resurser för att få arbeta så som man trodde var
kan prata tryggt om det svåra. Hur vi skapar ett terapeutiskt rum i nya miljöer är mitt ansvar som terapeut, säger Matz, att man tar ansvar för den
professionella ramen. Att ta ansvar för det dialogiska och att alla inte behöver tycka lika.
bäst leder mina tankar till att varje generation
”Om jag blir arg på hur patienten svarar, så har det
generations chefer, administration och politiker.
säger att ansvaret för samtalet och att definiera ra-
behöver översätta familjeterapins vinster till sin Jag vill i alla fall ta med mig detta från samta-
let med Matz. Jag önskar att många inspireras att våga tänka stort, arbeta hårt med de små detaljer-
na ”att nästan lite OCD-aktigt ställa frågan vid varje ny patient som kom in på akutvårdsavdelningen, om vi haft det där familjesamtalet” som
Matz säger att det krävdes för att det skulle bli av. När kan det i psykiatrin/barnpsykiatrin bli lika ty-
ju att göra med hur jag frågar”, säger Matz. Och mar ligger på terapeuten. Vi måste använda deras
ord, att röra oss i deras språkliga domän. Och om
jag är professionell så behöver jag lära mig deras språk. Får patienten prata om det som funkar, så
vågar man lättare prata om det som inte fungerar,
kan de prata om det kända så är det lättare att utforska det okända.
dligt och självklart som det framgår i Cancerfon-
Makt är alltid närvarande i psykoterapier, ojäm-
dom säger ”en får cancer, flera drabbas/påverkas”
kan välja att förstärka denna makt eller arbeta för
dens annonsering, så väl i tidningar som i TV, där
likhet finns alltid, menar Matz. ”Jag som terapeut
undrar Matz.
att jämna ut den.” Vi pratar om att vi har ett ans-
Men det är inte bara organisationen som behöver
det språksystemiska hjälpt till att hantera makten
anpassas till behov och förutsättningar. Matz
berättar att han i handledning jobbar med att terapeuter som är modiga och stabila på mottag-
ningen, ibland helt tappar förmågan att skapa ett terapeutiskt rum hemma hos familjen. De kunde inte ta med sin positiva auktoritet hem och t ex be
familjen stänga av TVn så att alla kan höra bättre.
Situationen är ju ny för de inblandade oavsett om
man är i hemmet eller på en klinik i ett behandlingsrum, och det måste terapeuten ta ansvar för.
Att skapa förutsättningar och möjligheter så att vi
var att lyfta de svagas berättelser. Enligt Matz har
och jämna ut den. Min makt som terapeut ligger i att jag är tillfrågad och då använder jag den till
att skapa en trygg plats för samtalet, säger han.
Att terapeuten behöver ta ansvar för sin professionalitet så att denne inte blir maktlös och därmed inte till hjälp. Matz funderar kring detta
med ojämlikhet och att makt alltid är närvarande i en hjälpande relation, men han skiljer noga på ansvaret för ramen och professionaliteten som lig-
ger på terapeuten, men innehållet i samtalet har vi ett gemensamt ansvar för.
svensk familjeterapi 13