Page 1

SFT svensk familjeterapi nr 2 • 2018

Porträttet Maths Lundsbye

NECT Sylvia London Kontextuell terapi Marcus Westergren svensk familjeterapi 1


SFFT:s Ordförand Så är sommaren här igen efter en lång och bister vinter.

Vi har upplevt ett halvår fullt av kreativitet, hårt slit och refl Stockholms lokalförening jobbar på för fullt med förberedel-

med lite andra organisationer och föreningar och har runt 200

Anmälningsuppgifter, program mm hittar ni på www.sfft.

undantag för Island sliter med en åldrande familjeterapeutisk

serna för kongressen i höst med temat ”Möten som förbinder”.

se Jag vet av egen erfarenhet att det är ett hårt arbete med många våndor att förbereda och genomdriva en kongress eller

ett vetenskapligt symposium, att skapa ett intressant program

som ska intressera många och oron över om tillräckligt många deltagare ska anmäla sig så att kongressen/symposiet går runt

ekonomiskt. Stockholms lokalförening är mitt i den proces-

sen och de gör ett fantastiskt arbete och vi, medlemmar över

hela landet, kan bidra på vårt sätt, genom att anmäla oss till kongressen. Samtidigt så är det också roligt och spännande

att anordna en kongress eller ett symposium och det är många med mig som ser fram emot att få delta på kongressen 4-5

oktober. Ni som ännu inte har anmält er, gör det! Det är både ett tillfälle att ta till sig nya kunskaper och att träffa kollegor runtom i landet.

Själv deltog jag på nordiskt ordförandemöte i mars,egentligen

medlemmar. Flera av de nordiska länderna med möjligtvis befolkning, dvs många familjeterapeuter/behandlare som när-

mar sig eller redan befinner sig i pensionsåldern och verkar ha

det märkliga intresset att vilja dra sig tillbaka! Jag som tillhör vad vi kanske skulle kunna kalla familjeterapins tredje generation tycker att ni ska hänga i till minst sådär 90-årsåldern som Marianne Cederblad och Salvador Minuchin. Ni har så

mycket att dela med er av. På ordförandemötet diskuterade vi också familjeterapi och systemiskt arbete i stort och vad

som pågick i de olika länderna, det är mycket som är likt i

familjearbete de nordiska länderna emellan, och däremellan diskuterade vi allt möjligt men nästan alltid med någon form av systemisk koppling. Är man månne lite miljöskadad? SFTs

redaktör gjorde oss sällskap för en stund och har tagit på sig den svåra uppgiften att ge er läsare ett smakprov av helgen i detta nummer av SFT.

mer än deltog då det var Sveriges tur att anordna mötet så då

Fokus på familjen (den största nordiska tidskriften för

år är det Danmarks tur. Vi möttes under en helg i Malmö och

Fokus på familjen drivs av de nordiska medlemsländerna och

fick jag ju anordna det. Förra året sågs vi på Island och nästa

diskuterade våra föreningsarbeten med dess möjligheter och

utmaningar. Island som är en liten förening fördubblade efter den nordiska kongressen sitt medlemstal från 70 till 140

medlemmar! I Sverige ligger vi runt knappt 800 medlemmar,

Norge har drygt 1000 medlemmar och Finland har hela 1600

medlemmar. Danmarks familjeterapiförening ”konkurrerar”

familjeterapi) har haft brukligt årsmöte i Oslo i början av maj. Fanny Marell är sfft:s representant i redaktionen. Ingen från

styrelsen hade möjlighet att närvara vid årsmötet denna gång men Fanny bevakade det åt oss.

Det ingår i det nordiska samarbetet att bjuda in en represent-

ant från respektive nordiskt grannland till respektive nationell

svensk familjeterapi 2


de

flektion och snart går Sverige in i sin sommarvila, men inte alla... kongress. I höstas deltog en av våra göteborgsmedlemmar vid

träffats live i Stockholm vid ett tillfälle i januari och därutöver

Norge har alltid varit generösa och bjudit in två representanter

dagordning. Nästa gång vi ses blir i Stockholm i anslutning till

Danmarks kongress och skrev om den i förra numret av SFT.

från varje grannland till sin nationella kongress och i februari i

år gästade två medlemmar från lokalföreningen ”Mittsverige” (Östersundstrakterna bl a) kongressen och hur den var skriver de om i detta nummer av SFT.

Sfft är också representant i den europeiska familjeterapiföre-

ningen EFTA. EFTA har sin årliga konferens i England i år och där kommer sfft:s vetenskapliga sekreterare och sfft:s EFTA-

har vi skypemöten ca en gång/månad med en aldrig sinande kongressen och årsmötet 2018 som i bruklig ordning kommer

att äga rum i samband med kongressen. Och sfft:s årsmöte är så klart också något ni inte får missa.

Men nu överlåter jag ordet till SFTs redaktion och ett nytt nummer av SFT.

Trevlig läsning och härlig sommar önskar jag er alla!

representant att närvara. Mer om det får vi återkomma till.

Utöver detta nordiska och europeiska samarbete bedriver våra svenska lokalföreningar sina verksamheter, evenemang och

Charlotta Westberg

samarbeten. Om vad som är på gång i de olika lokalförenin-

garna går det alltid att läsa på www.sfft.se . Riksstyrelsen har

SFT

Svensk Familjeterapi Redaktör: Patrik Kärn Layout: Magnus Olers

Utgiven av SFFT

Ordförande: Charlotta Westberg Kassör: Ronny Axelsson Sekreterare: Jörgen Gunnarsson Vetenskaplig sekreterare: Ingegerd Wirtberg Ledamöter: Susann Hanshoff, Ulrica Holmbom, Lena Lang, Kerstin Lodén Gustafsson, AnnHelen Nilsson

svensk familjeterapi 3

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback Manusstopp 25 augusti karn.patrik@gmail.com facebook(sfft) hemsida(www.sfft.se)


Krön Alldeles nyligen åhörde jag ett samtal mellan två

erfarna terapeuter som tillika är lärare. De talade

om sitt bristande engagemang och att de ”inte orkar riktigt som förr i tiden”. ”Minns du hur vi

organiserade oss”, sa den ene och den andra sva-

rade att dåförtiden var arbetet nära nog ett sätt att

leva. Jag stod en bit ifrån och tänkte att för många av oss är arbetet alltjämt ett sätt att leva, men att skillnaden mellan då och nu måhända är att den synen på terapeutiskt arbete är ytterst ur tiden. Nu domineras studiehandledningar, forskningsrap-

porter och verksamhetsbeskrivningar av begrepp som professionalitet, metod, evidens och diagnos.

Vi är många som känner att något saknas. Att vi

deltar i ett Kejsaren -utan- kläder - spektakel, men vad ska vi göra och var ska vi börja? Jag hör

uppgivenhet bland kolleger, jag möter studenters

längtan efter något annat, via media tar jag del

av ett språkbruk och beskrivningar av mänskliga fenomen som fyller mig med förtvivlan. Men

inte enbart, det skapar också en vrede och en allt starkare beslutsamhet att tillsammans med andra göra något. På ett café häromdagen talade den

systemiska professorn Gail Simon och jag om

den dominanta diskurs som råder vilken hävdar objektivitet och neutralitet på bekostnad av sub-

jektivitet och delaktighet. Men framför allt talade Foto Carina Håkansson

svensk familjeterapi 4


nikan vi om att systemiska terapeuter per se är kritiskt

tänkande, vi vet att livet innefattar en ständig rörelse och att ingen enskild människa har ett för alltid givet svar på vare sig fenomen eller en-

skilda människors dilemman. Vi är tränade att se många saker och människor samtidigt, men vi vet

också nödvändigheten av att ”inte veta”. Att våga

vara i det som kallas ovisshet och att låta saker få

ta tid. Språk, idéer, teorier och praxis är påverkat av sitt sammanhang och av relation mellan människor, men också av övergripande sociala och

politiska faktorer. Vi talade om ansvaret vi har att

leva denna kunskap men också att förmedla den i ett större sammanhang.

Gail kommer inte att vara med på höstens

familjeterapikongress, men det är vi många an-

dra som kommer att vara. Jag hoppas innerligen att vi ska tala högt och ifrågasättande om såväl

forskning som daglig praxis och om vad vi var och en, men framför allt tillsammans kan göra –

ja rentav måste göra- för att bidra med värdefull systemisk kunskap och erfarenhet som människor kämpat för, stridit för och samlats kring. Det är vi

skyldiga både de som gick före oss och de som kommer efter.

Carina Håkansson

svensk familjeterapi 5


NECT - Metod för minskn David Roe, Professor i klinisk psykologi från Israel – med Sverigekopplingar-

presenterar en ny metod som kommer rekommenderas i socialstyrelsens riktlinjer för arbete med allvarlig psykisk ohälsa. Efter att min lillasyster, Becca, släpptes ut från sin första

uppfattning av oss själva och hur återtar och reparerar

en lägenhet. Även om det på alla sätt var en förbättring

avhumaniserade?

psykiatriska sjukhusvistelse, efter sju månader, hyrde hon

mot att vara inlagd och mot att vårdas i den psykiska

vården så var det fortfarande extremt svårt och smärtsamt

för henne, hon var inte ens tjugo år gammal. Att försöka förstå, smälta och processa vad hon gått igenom och kanske framförallt fundera över vad hon skulle göra med

sin framtid var mycket svårt. Lägg till detta självtvivel,

ett skakat självförtroende, ensamhet och kampen att

vi vår känsla av värde när vi har blivit devalverade och Det är mycket svårt att hitta känslan av värde efter att ha

blivit stämplad med det starkt stigmatiserade tillståndet som kallas psykisk sjukdom, länkat till negativa

stereotyper och personlighetsdrag som våldsamhet, oberäknelighet, inkompetens och oförmåga att arbeta eller fungera.

försöka få svar på frågor som - vad händer nu? - vad ska

Nya resultat från INDIGO studien ((International Study

den oundvikliga följdfrågan efter det; -hur tar jag mig i

och visar att en märkbar diskriminering var vanlig på

jag ställa mitt hopp till, för mig själv och mitt liv? Och

den riktningen jag vill? Det tog inte lång tid för Becca att återigen bli inlagd efter ytterligare ett självmordsförsök.

Min egen smärtfulla upplevelse med min syster Becca, som tog sitt liv vid 23 års ålder, har haft en stor inverkan

på mitt privata och professionella liv och mina val. Ett

av de valen har varit att ägna mitt arbete åt att försöka

of Discrimination and Stigma Outcomes) berör 27 länder ett flertal områden och mest utmärkande i områdena

som berör att träffa vänner/åter upprätthålla kontakten med vänner eller familjemedlemmar, och i att hitta och

behålla ett arbete. En majoritet av deltagarna rapporterade även om förväntad diskriminering i ansökan av arbete/ utbildning och i skapandet av nära relationer.

hjälpa människor som har fått sitt livs väg korsade av

En av de förödande konsekvenserna av stigma är att

vill, och arbeta för deras återhämtning vilket involverar

stigmatiserade synsätts legitimitet och internaliserar

allvarlig psykisk ohälsa eller psykiska sjukdomar om så identifiering av och att försök att göra framsteg mot

personligt meningsfulla mål. Det här är självklart inte en lätt process.

En välkänd klinisk psykolog och folkbildare, Pat Degen, som själv fick diagnosen schizofreni vid sjutton års

ålder har ställt den viktiga frågan: -Hur utvecklar vi en

människor allt för ofta stegvis börjar tro på dessa de negativa stereotyperna. Internaliserat stigma, eller

själv-stigmatisering, blir en del av processen där en person med svår psykisks ohälsa gör de stigmatiserade uppfattningarna (t.ex. inkompetens och att vara en

farlig person) som upprätthålls av samhället till sina

egna. Konsekvensen av detta blir att internaliserad

stigmatisering begränsar och hindrar personens tidigare

svensk familjeterapi 6


ning av självstigma

David Roe

identiteter, eller identiteter som skulle behöva införlivas

I NECT blir deltagarna i det första steget uppmuntrade att

jag som förälder). Studier visar att självstigmatisering

upplevelse av sig själva och sin sjukdom, eller på vilka

mycket mer (t.ex. jag som student, jag som arbetare, är relativt vanligt hos människor med allvarlig psykisk

ohälsa, varierande mellan 27-49 %, och är associerat med en mängd negativa utfall, inkluderat hopplöshet, reducerat självförtroende, sämre livskvalitet och sociala relationer.

Med bakgrund av det här har mina kollegor professor

Phil Yanos och Paul Lysaker från USA och jag själv, med support och bidrag från the National Institute in Mental Health, US, utvecklat Narrative Enhancement Cognitive Therapy (NECT).

NECT

är en strukturerad, manualbaserad gruppintervention

upplagd på tjugo sessioner med målet att försöka minska

reflektera och dela med sig av hur de själva beskriver sin

andra sätt som de definierar eller upplever anledningen

till att de har sökt hjälp. Syftet med detta är att uppmana och visa att vi är intresserade och värdesätter deras

uppfattning, och bjuder in dem till en ärlig dialog som inte nödvändigtvis behöver betyda några överenskommelser.

Det här är en subtil men fundamentalt viktig skillnad från en mer traditionell approach där vårdgivaren förmedlar att de vet vad problemet och den bästa behandlingen är. När klienten tycker annorlunda så ”saknas insikt” och att

de ”inte är mottagliga för behandling” eller ännu värre:

när klienten avvisar det traditionell psykiatri erbjuder är de helt enkelt ”drop-outs”.

självstigmatisering.

svensk familjeterapi 7


generaliserande antaganden som att intima relationer

skulle vara stressande och att det är en direkt länk mellan stress och återfall. Ytterligare kognitiva tekniker

inkluderar att lära sig och praktisera att Ta emot sitt eget råd, det handlar om att fundera kring vad en skulle säga

till någon annan som la fram exakt samma problem, att upprätta en Zon fri från dömande, där man fokuserar på

de dömande automatiska orden som dyker upp i tankarna, till exempel - Jag vaknade sent och hann inte till jobbet i

tid. Jag är helt hopplös och jag borde vetat att jag aldrig skulle kunna ha kvar ett jobb! Och en kognitiv teknik är I den andra delen erbjuder vi psykoeduktion på ett

användandet av Self - talk – yttranden, där en säger till

människor med allvarlig psykisk ohälsa är farliga, inte

om att jag klarar av det.

interaktivt sätt. Stigmatiserade myter så som att

sig själv att det här är utmanande men jag är övertygad

kan arbeta, ha relationer eller återhämta sig diskuteras

Slutligen, och det mest centrala i NECT, är processen av

och ifrågasätts med hjälp av befintligt vetenskapliga bevis. Igen, vi undviker deduktivt lärande och framhåller

istället en dialog mellan två experter – en expert på frågor gällande psykisk hälsa och den andra experten på sin egen subjektiva upplevelse. Speciellt betonas att självstigmatisering aldrig hade varit ett problem om det

inte hade varit för det offentliga stigmat, men fram till att detta övervinns på samhällsnivå är det ytterst viktigt att identifiera och komma över självstigmatiseringen.

att konstruera och dela narrativ, sin berättelse/historia, för att främja processen av meningsskapandet och forma

rikare och mer komplexa historier som utmanar de trångsynta självstigmatiserande berättelserna . Människor som har upplevt allvarlig psykisk ohälsa rapporterar ofta

att de känner att de inte har rätt till en egen historia,

att deras egen berättelse har försvunnit i andras, för

all del med goda avsikter berättade verkligheter, men där de känner sig tvingade att anpassa sig efter den

I det tredje steget får deltagarna lära sig och praktisera

korrekta berättelsen av vad deras problem är och hur

utforska och bearbeta självstigmatiserande tankar, för

syn inkluderas här. Vi som arbetar med NECT tror att

en person kan tro att hen ska undvika att försöka inleda

att försöka begripa, förstå och konstruera mening i ens

och då leda till återfall. NECT fokuserar på att försöka

och att integrera dem i levande, sammanhängande

det om traditionell kognitiv omstrukturering där en

berättas för andra. Trångsynta och smala historier, så

kognitiva omstruktureringstekniker för att identifiera,

de borde hantera dem. Inte minst de professionellas

att möjliggöra nya sätt att hantera stigma. Till exempel,

kärnan i återhämtningsprocessen är den aktiva processen

en intim relation eftersom det skulle kunna vara stressigt

upplevelser gällande den psykiska hälsan och ohälsan,

hjälpa personen att bli en forskare. I huvudsak handlar

personliga historier som en kan leva med och som kan

undersöker bevis som stödjer eller utmanar underliggande

som - Jag är en schizofren person, - Jag har en sjukdom

i hjärnan, - Jag var alltid familjens svarta får och - Jag

svensk familjeterapi 8


måste undvika stress (Vilket är i princip samma som att

Psykosociala Insatser (CEPI), som gjort översättning av

ta mina mediciner så jag förhoppningsvis inte behöver bli

kampanjen Hjärnkoll som finansierat översättningar

undvika livet, eftersom stress är en stor del av det…) och inlagd. Det är alla olika historier som hela tiden förstärks

och underbyggs av omgivningen. Stärkande narrativ,

vilket leder till historieberättande och processandet av

feedback, är central i den avgörande processen av att aktivt konstruera en historia i vilken personen ifråga upplever sig både som författaren och protagonisten.

I NECT är vår erfarenhet att arbetet med att stärka berättelsernas betydelse hjälper till att bredda dessa

trångsynta historier och gradvis inkludera en tidslinje vilket involverar dåtida upplevelser och framtida hopp.

Att inte bara förhålla sig passiv i relation till livshändelser utan snarare vara aktiv, drivande med möjlighet att

influera och forma nya händelser. Processen innefattar

ofta viktig erfarenhet av att sammankoppla olika dåtida upplevelser och sätta ihop det som ett pussel på ett sätt som får personen att känna att den är en aktiv aktör som

kan navigera längs vägen av återhämtning snarare än att

passivt anpassa sig till de ofta stigmatiserade historierna de blivit tvingade att acceptera.

NECT manualen existerar nu på sex olika språk och

används i fem länder. En speciell ”NECT för familjer” har

också blivit utvecklad och använts för att hjälpa familjer,

liknande min egen, att komma över samhällets negativa stereotyper och stigmatisering riktade mot familjen runt människor med psykisk ohälsa.

Sedan utveckling av NECT för ett årtionde sedan

har forskning från USA, Israel och Sverige backat

arbetsböcker och manualer, och den svenska anti-stigma och första omgången av utbildningen för praktiker och framtida utbildare.

Professor Lars Hansson från Lund universitet har bedrivit och publicerat övertygande forskningsresultat, både i en

pilotstudie och i randomiserad och kontrollerad studie. Tack vare samarbetet har flera kliniker i Sverige utbildats i NECT och studier pågår med NECT och människor med

nydebuterad psykos. Baserat på de goda resultaten hittills kommer NECT att inkluderas i de rekommenderade riktlinjerna från Socialstyrelsen i Sverige.

Med tanke på de imponerande svenska NECT-initiativen är det en stor ära för mig att skriva den här lilla artikeln för SFT (Svensk FamiljeTerapi) och att ha blivit inbjuden

till Sverige för att ge en workshop och öppna den nationella psykoskonferensen här i Göteborg i maj med en föreläsning om NECT. David Roe, PhD. Clinical Psychologist Professor, Dep of Community Mental Health, Haifa, Israel

Affiliated Professor, Department of Clinical Medicine, Psychiatry, Aalborg University, Denmark.

Översättning: Filippa Kärn, Maria Skott och Hanna Lundblad.

upp genomförandet av vår modell och resultaten är publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter.

I Sverige har vi lyckats med att etablera ett fruktsamt samarbete

mellan

Centrum

för

Evidensbaserade

svensk familjeterapi 9


Sylvia London prata med?” och ”varför är de här?” Syl-

teser

första besöket. Anledningen är att sky-

erna under sessionerna

via kallar alltid föräldrarna separat vid dda barnet från den beskrivning föräldrarna kommer att ge, då deras version

ges utifrån att vara den mest värdefulla informationen för att få hjälp d v s blir ofta överdriven. Hon refererade till Tom Andersens hjälpsamma frågor ”Vem ska

vi prata med?”; ”Om vad?”; ”Hur?”; ”När?”; ”Var?”.

• Ödmjukhet – jag tänker inte på teori-

• Kreativitet – ett ständigt samskapande Ett ömsesidigt utbyte sker mellan per-

sonerna, genom frågandet, konversa-

tionen och reflektionerna. Sylvia håller

fram att vi, i varje möte, behöver vara villiga till att förändra oss själva och bli den terapeut som klienten behöver! Hon

åskådliggör genom att hålla ett samtal

Who is the client? A collaborative Approach with Children, Families and Schools”. Familjeterapiföreningen i Norr bjöd in till en mycket givande workshop med Sylvia London.

Ett exempel: ett nytt ärende ges till

med en av deltagarna kring dennes ar-

gar rektorn ”vad kan vi göra här?” – ”vi”

frågor som leder framåt, skapar mening

(fråga upp på ett modernt sätt, ”Många

ma i dialogiska konversionen, där ljuset

tionism (meningen med dialogen) och

in, let it be, let it out”.

En mångkulturell publik strålade sam-

na). Jag kopplar själv till terapirummet

man i Skellefteå från socialtjänst, skola,

familjehemsvård, barn och vuxenpsyki-

atri och privata terapimottagningar. Syl-

via London är medgrundare och ledare för Grupo Campos Eliseos, ett privat institut i Mexico City. Hon är fakultets-

medlem vid Houston Galveston Institute

och Taos Institute Associate, medlem av American Associate of Marriage and Family Therapy. Hon har också ett my-

cket nära samarbete med Harlene Anderson sedan 30 år tillbaka.

Sylvia gav oss många idéer om hur vi

kan främja ett samverkande förhålln-

ingssätt. Centrala frågor att ställa är: ”vem är klienten?”; ”vem behöver vi

skolkuratorn, som i överlämningen frå-

betssituation och ställer korta enkla

= det samverkande. Postmoderna idéer

och bygger ny kunskap. Det blir en pris-

vägar leder till Rom…), social konstruk-

faller in och skapar många idéer. ”Let it

hermeneutik (multipla möjligheter, me-

ningen med orden, beteenden, känsloroch den viktiga frågan som ställs ”Hur

kan vi hjälpas åt att hitta lösningar på detta?”.

Sylvia hänvisade till citat av Maturana ”I say what I say and you hear what you

hear”. Hon gav en tydlig metafor om

samtalet, där vi alla översätter det vi hör på samma sätt som en tolk gör. Hon har

själv erfarenhet av arbete som spansk

Terapin är ett konstnärligt skeende. Syl-

tolk, där hon ställt sig bakom den hon

stenarna Collaborative relationships och

är just detta som händer i konversationer

tions i betydelsen “the otherness” (Con

kliver ett steg från vår automatiska pilot

via ritar upp en cirkel med de två hörn-

skulle tolka och så tydligt kunde se att det

Dialogical Conversations. Conversa-

– vi alla tolkar, vi har ”time-taking”, vi

= with; vers = the other).

och tolkar/översätter det vi hör.

En hermeneutisk cirkel omsluter ses-

Tack Sylvia London och Tack Familjeter-

sionen med ingredienserna:

• Icke-vetande position – jag vet inte

apiföreningen Norr för en givande dag i systemisk anda!

vad du behöver

• Osäkerhet – som ett kontinuum

• Nyfikenhet – jag har idéer, inte hypo-

svensk familjeterapi 10

av Åsa Kvarnbrink


Cancer påverkar hela familjen I avhandlingen ”Families’ life situation when living with cancer: Aspects of health and family sense of coherence” undersöks hur familjen påver-

kas av att leva med cancer

samt utvärderar om känslan

av sammanhang i familjen är ett begrepp som kan hjälpa

cancervården att identifiera familjer som riskerar ohälsa och minskat välbefinnande.

Antalet cancerfall ökar för varje år i Sverige och minst var tredje person kommer att diagnostiseras med cancer under sin livstid. Även om fler blir diagnostis-

erade med cancer så minskar risken för

att dö p.g.a. sin cancersjukdom, vilket leder till att fler familjer lever med cancer under en längre

tid. Livssituationen

efter en cancerdiagnos påverkar hela

familjen, men på

olika sätt för olika familjemedlemmar. Eftersom personen med cancer påver-

kas av det sammanhang hen lever i kan

Marie - Louise Möllerberg författare av avhandlingen

ingar med att leva med cancer. Med en

”Det visade sig att de familjer som hade stark känsla av sammanhang upplevde i högre utsträckning mer hopp och mindre ångest och depressionssymtom.”

det ibland vara nöd-

vändigt att vidga

personalens synfält inom cancervården för att bättre förstå personens utman-

familjefokuserad vård fokuseras på

familjens betydelse för individens upplevelse av ohälsa och sjukdom och

hur detta inverkar

på hela familjen. Vidare ses familjen som

ett

uttryck

för ett systemiskt förhållande

där

förändring i en del påverkar övriga de-

lar, både i positiv och negativ riktning.

Detta innebär att familjen kan bidra till

svensk familjeterapi 11

minskat lidande och förbättrat välbefin-

nande för samtliga familjemedlemmar eller bidra till inbördes ökat lidande och minskat välbefinnande för familjen. Om

familjen får möjlighet att beskriva sin

livssituation, kommer de att märka att samma situation beskrivs på flera olika

sätt men det innebär inte att något sätt är mer ”sant” än de andra.

I familjeintervjuer framkom att hela familjen anpassar sig för att möta den

förändrade livssituationen som uppkommer när de lever med cancer. Interaktionsmönstren i familjen förändras, ibland

permanent men ofta sker en förändring


vid varje situation. Varje familjemedlem

I avhandlingens ena studie fokuserades

enhet. För att bättre förstå familjernas

hur viktigt utfallet är för den specifika

att leva nära cancer, vilket undersöktes

utmaningar de ställs inför krävs att

gör val, aktiva eller passiva, beroende på

situationen. Maktfördelningen förän-

drades och personen med cancer fick

ökad makt att besluta vad familjen skulle

göra utifrån dennes behov och önskningar. Övriga familjemedlemmar satte sina

egna behov och önskemål åt sidan för att

främja en så bra tid som möjligt. Ibland

fick personen med cancer makten att bestämma fast hen inte ville ha den och

ibland var hen mer aktiv och såg till att

”Maktfördelningen förändrades och personen med cancer fick ökad makt att besluta vad familjen skulle göra utifrån dennes behov och önskningar”

det på hur partnerns hälsa påverkas av genom

partnerns

sjukvårdskontakter

och sjukvårdskostnader samt vilka di-

agnoser partnern blev diagnostiserad med vid sjukvårdskontakterna. Partners

till personer med cancer hade ökade sjukvårdskontakter och sjukvårdskostnader både ett och två år efter cancer-

diagnosen. Vilken cancerform personen

hade var associerat med i vilken grad partnern hade ökade sjukvårdskontak-

ter och sjukvårdskostnader. Partnerns ohälsa var ofta kopplat till stress och

depressiva symtom men även hjärt- och kärlsjukdomar. Partners till personer

med lever-, lung- och koloncancer hade

störst ökning av sina sjukvårdskontakter och sjukvårdskostnader.

Begreppet ”känsla av sammanhang i

familjen” har visat sig ha ett samband med familjens livskvalitet och välbefinnande. Därför ställdes frågan om av

få sin vilja igenom. Alla familjemedlem-

marna pratade i mindre utsträckning än

tidigare om sina tankar och känslor och undvek konflikter, i syfte att inte såra

någon inom familjen. Detta agerande kunde leda till missförstånd och frus-

tration i familjen. När den cancersjuka personens symtom förvärrades var hen tvungen att prioritera vad den skulle

använda sin energi till, vem de ville ha nära eller ha distans till. Även övriga familjemedlemmar gjorde sådana prioriteringar.

FSOC-S, som är ett instrument med 12 frågor som mäter känsla av sam-

manhang i familjen, har ett samband

med upplevelsen av hopp, ångest och depressionssymtom hos familjer som lever med cancer. Det visade sig att de

familjer som hade stark känsla av sam-

manhang upplevde i högre utsträckning mer hopp och mindre ångest och depressionssymtom.

Familjers livssituation påverkas av

att leva med cancer både för enskilda familjemedlemmar och familjen som

svensk familjeterapi 12

komplexa livssituation och de olika cancervården antar en familjefokus

som inkluderar ett systemiskt förhålln-

ingssätt. Det skulle även kunna leda till rätt förutsättningar för cancervården för att främja familjernas välbefinnande och förebygga ohälsa i familjen.

https://libris.kb.se/bib/21942421 avhandlingens länk

av Marie-Louise “Mio” Möllerberg

-


NATIONELL FAMILJETERAPIKONGRESS

4–5 OKTOBER 2018 CLARION HOTEL, SKANSTULL STOCKHOLM

Nora Bateson

Peter Rober

Pernilla Ouis

Nova Colliander

Allan Linnér

Sofia Paulsson

Tryggve Balldin

Karin Pernebo

Lars Dencik

MÖTEN SOM FÖRBINDER KORS & TVÄRS DJUPT & BRETT

Hela programmet, allaFAMILJETERAPIKONGRESS föreläsare och workshops, anmälan och STOCKHOLM praktisk information 4–6 hittar du på hemsidan: www.sfft.se OKTOBER 2018


Porträttet - Maths Lundby 2018 har familjeterapin haft sin plats i Sverige i 50 år. Från då till nu, ett halvsekel, har Maths Lundsbye haft en central roll för utvecklingen av det systemiska arbetet

i Sverige. Betydelsen av hans arbete kan inte överskattas – utan honom hade inte familjeterapin i Sverige varit det den är idag. En dag i januari delar Maths med sig av minnen och tankar.

– För några år sedan, när jag fick sälja

om sina liv? Tanken svindlar, jag känner

det egentligen slut, nu lever jag på

Maths börjar berätta:

huset och lägga ner mottagningen, tog minnen. Jag känner mig stolt över allt

det där. Det gör jag verkligen, säger

mig yr och försöker samla ihop mig när

– Det var egentligen så självklart

Maths.

från början för mig. Att det var just

Det är januari 2018, typiskt svenskt

alltså. Jag trodde i och för sig jag skulle

januariväder med regn i luften och slask på gatorna. Maths står och väntar utanför porten när jag kommer. – Så att

du inte ska gå fel, säger han och håller upp ytterdörren för mig. Han ler snett och plirar med ögonen mot mig i den

dunkla trappuppgången. Jag känner att jag slappnar av lite. Jag har varit nervös för att träffa Maths. Han har varit borta

från konferenser, kongresser sedan han för några år sedan fick en stroke och

hans hälsa försämrades. Folk jag pratat med har inte riktigt vetat hur det varit med honom. Jag sätter mig i en av de två monumentala läderfåtöljerna, troligtvis

ditforslade från hans tidigare mottagning och tappar för ett ögonblick andan. Hur många har inte suttit, som jag, i den här

fåtöljen mitt emot Maths, för att berätta

familjeterapi jag skulle hålla på med

bli barnpsykolog från början. Under utbildningen till psykolog skulle jag

göra praktik och min egen diabetesläkare Bertil Söderling rekommenderade mig

BUP i Borås. Det här var i slutet av

sextiotalet. Jag började praktisera men blev besviken, säger Maths. Han ser lite

bister ut och ser ut att leta i minnet efter hur det var, hans blick fastnar för några

sekunder mot fönstret. Där ute har det slutat regna.

lite sorgsam ut. Han sänker rösten och

nästan viskar: -Jag insåg under det här

– Jag hade önskat att få lära mig massa

halvåret att det inte var barnen det var

mest intelligens - och andra tester medan

skarp. – Från att ha haft en ambition att

mådde på bra. Men nyttan för mig med

ambitionen istället att rädda barnen

väg vidare i alla fall, säger han och ser

och hjälpa sina barn. Jag kom till insikt

saker men psykologi på den tiden var

fel på. Med ens blir rösten klar och

jag hade önskat få hjälpa barn som inte

rädda barnen från sina föräldrar blev

det blev något helt annat, det blev en

genom att hjälpa föräldrarna att fungera

svensk familjeterapi 14


ye ”Från att ha haft en ambition att rädda barnen från sina föräldrar blev ambitionen istället att rädda barnen genom att hjälpa föräldrarna att hjälpa sina barn”. att det var det enda möjliga sättet att hjälpa barnen. Det här blev en kunskap

jag bar med mig resten av livet, och efter det har jag egentligen jobbat med familjeinriktat arbete.

– Jag kastade mig över allt som fanns

att lära om familjeterapi. Det var inte mycket på den tiden, säger Maths och

skrattar till. Carl Gustaf Piltz och Kristin Gustavsdottir ledde introduktionskurser på 48 timmar i familjeterapi och

jag gick introduktionskurserna flera gånger för att få till mig mer och mer

kunskap. På den tiden, i mitten av 70

– talet, räckte det med att du gick en introduktionskurs så kunde du hålla en

kurs själv sedan. Det fanns inte mycket då. De flesta utbildningar på den tiden

var inriktat på barnet, men isolerat från

sina föräldrar. Vi var några stycken som

arbetade för att stärka familjearbetet. Jag och Peter Währborg och några till som ville sprida vidare kunskapen. Behoven och nyfikenheten var stor. Psykologer, socionomer, läkare och

egentligen vilka som helst. Från början handlade det mycket om skapande

dramatik för att sedan mer och mer

utvecklas mot utveckling och terapi.

massa olika kunskap, säger Maths och

Peter, så småningom kom några till. Vi

har börjat blixtra lite i hans ögon. - Lite

Vi bildade institutet 74, först jag och var mest ett kuriosagäng, folk blandade och gav och så kom det någon som sa

sig ha en särskild metod men metoden

bestod mest i att man blandade en

svensk familjeterapi 15

skrattar och gungar till i fåtöljen. Det

som förr, tänker jag. Vi skrattar för ett ögonblick ihop, kanske för det dråpliga

i vår ständiga fåfänga att försöka göra metoder av allt, då som nu.


”När barnen väl tagit föräldrarna till terapin, kan man släppa dom lite” – Men folk var väldigt intresserade och

det var en positiv känsla. När fokus var

på familjen blev det ju inte längre lika intressant att luska i barnen. Barnen blev befriande från det och fokus blev på föräldrarna. Genom att arbeta med

föräldrarna kom man att befria barnen

från de mönster de fastnat i genom föräldrarnas mönster, säger han med

eftertryck. Egentligen var det föräldrarna som behövde terapi och fokuserar man för mycket på barnen så fastnar de ännu

hårdare i sina mönster. Så bästa sättet att hjälpa barnen är att hjälpa deras föräldrar. Maths pratar fortare och mer

och mer engagerat. Han lutar sig fram och håller upp händerna för att visa hur viktigt det här är för honom. – När

barnen väl tagit föräldrarna till terapin, kan man släppa dom lite. Man kan

fokusera på föräldrarnas samspel så att de inte trasslar in barnen i sina olösta

relationer. Det är det jobbet som barnen har, att ta föräldrarna till terapin. Maths

är uppe i varv och ser intensivt på mig, han vill att jag lyssnar och antecknar. – Att dom uppvisar symptom som kräver

föräldrarna att tvingas ta sitt ansvar, att börja jobba. Vi behöver säga det till barnen, du har gjort ditt jobb nu. Nu ska

vi jobba med dina föräldrar så kan du

komma tillbaka senare och se om det är någon skillnad.

Vi sitter tysta en stund. Som för att pusta ut. Kraften och viljan och idéerna, dom

finns där än. Jag vet inte vad jag ska

lång paus. Jag frågar om framtiden för

det där, mumlar jag, det var.. Maths

det där med barnen som syndabockar,

säga. – Jag hade glömt bort en del av avbryter mig och lutar sig fram och

nästan väser: - Det får du aldrig glömma.

Då kör du fast och i värsta fall fastnar barnen ännu djupare i sina mönster. Maths suckar och ser plötsligt ledsen

ut. – Det finns barn som ägnar hela livet

till att vara föräldrar till sina föräldrar. Kom ihåg att många barn – och föräldrar

– blir väldigt lättade när de inser att det

är föräldrarna som skall göra jobbet efter att barnen gjort jobbet att ta dem till terapin. Maths harklar sig och tar en

svensk familjeterapi 16

familjeterapin. – Jag vill inte ha tillbaka men pillertrillarna är starka. De är

precisa, exakta och har utvecklat ett tänkande som sitter benhårt. Det behövs en ny sjuttiotalsreform för att det ska

sätta sig rejält, att det slår igenom rejält att hantera människor genom det terapeutiska synsättet snarare än det medicinska, säger Maths och lägger till

att det kanske är lite utmanande att säga

så. Jag frågar honom vad familjeterapi är egentligen och väntar mig en ganska

lång förklaring men Maths sitter tyst


några sekunder innan han svarar kort.

Uljana, hans fru som undrar hur det går.

– Jag orkar inte tänka på hur det

rummet är inte så viktigt. Det kan vara

han pratar med henne. – Hon hjälper

ser lite ledsen ut. Jag är glad över att

– relationsutveckling! Vilka som är i

de vuxna eller en enskild individ som

har makt att blockera övriga i familjen. Det är relationsutveckling vi ska göra

oavsett om hela familjen eller bara delar

av den är med. Och familjeterapi kan

man ha var som helst. Maths skrattar och säger att han haft familjeterapi på de

mest märkliga ställen. – Den viktigaste uppgiften en familjeterapeut har i sitt arbete är att hjälpa familjen att hitta sina resurser. Det är det allra viktigaste.

Maths mobiltelefon ringer. Det är

Maths låter tacksam och kärleksfull när mig med allt nu, säger han. Jag kan inte

läsa, inte skriva. Och i huvudet är det en enda röra, säger han lite avmätt. Rummet

vi sitter i är ganska litet. Det är en vanlig lägenhet i ett vanligt bostadsområde. Maths har dom gigantiska fåtöljerna mitt

i rummet som vi sitter i. Det är väldigt speciellt, det är som vi försvinner i dom. Men fåtöljerna mitt i rummet påminner

om en terapisession och är sköna. Mellan fåtöljerna ligger katten på golvet. Den verkar obrydd över mig, Maths, tiden som gått och allt som varit.

blivit, säger Maths med en suck och

någon, någon gång kommer ihåg mig och kanske kommer hit – som du gör

nu – för att prata en stund, många har

försvunnit. Jag får vara nöjd med vad

jag gjort, jag tror ändå folk fortfarande

kan ha en del nytta av en del av det jag gjort. Familjeterapins grunder som jag

var med och skrev, även om den nog är föråldrad nu, är nog en bra grundbok.

Det finns fortfarande ett par personer

och grupper jag träffar kanske mest för min egen skull – Jag vill känna att jag

fortfarande lever. Det blir ändå en tråd tillbaka till mitt professionella liv även

om jag nog gjort mitt på arbetsområdet. Jag hoppas det finns andra som tar över nu.

Maths tar sats och gungar ett par gånger i fåtöljen för att få fart att komma upp

på benen efter en timmas prat. Det lilla vardagsrummet är till stor del fylld av växter. – Det är som en trädgård härinne,

säger Maths när han uppmärksammar att min blick fastnat i hörnet som är belamrat med krukväxter. Det småregnar ute igen

och det är grått och trist men den stora svarta katten har vaknat till liv och ser ut

att vilja bli utsläppt i slasket. – Vad heter hon? frågar jag. Maths tittar länge mot katten, sedan mot fönstret, växterna och

tillslut mot mig. Han ser lite bekymrad

ut men ler samtidigt. – Min fru har ett namn på den, själv kallar jag den katten helt enkelt.

Av Patrik Kärn Foton av Danne Lundsbye

svensk familjeterapi 17


Trondheim - den norska ko Trondheim välkomnade oss fyra familjeterapiintresserade jämtar med snöglopp och

låga moln men inte påverkade det vårt goda humör eller våra förväntningar på kommande dagar i Trondheim. Det goda humöret stärktes av den en-

konfliktärenden. 2013 drog sex personer

skvällens systemcafé där vi fick ta del

projekt som initierades av en domare.

tusiastiska stämningen under onsdag-

av psykolog Rolf Sundets tankar om familjeterapi. Rolf inleder med att säga att han är världsmästare i osäkerhet när

det gäller att jobba med familjer. Det vi

fick med oss från kvällen var att teorier

föreslår vad vi ska jobba med men det är inte teorin som bestämmer terapin. Det är viktigt med metod och manual men det är inte alltid den går att följa. Vem

ska man vara mest lojal till, manualen eller familjen? Manualen säger en sak

men familjen kanske önskar något annat? Hur gör man då? Eller dilemmat att

man som familjeterapeut aldrig ska ge

sig samtidigt som familjerna ofta önskar mindre kontakt med terapeuten än vad terapeuten tror. Terapeuten ska finnas där när familjen så önskar.

Sammantaget kan man säga att Rolf

pekade på komplexiteten i att vara tera-

peut i ett familjesystem där alla bidrar med något man som terapeut aldrig mött förut.

Ingrid Handberg Opland heimsprogrammet.

Trond-

Det är ett samarbete som socialtjänsten

har med tingsrätten när separerade föräldrar är i stark konflikt. Gruppen arbetar utifrån relationell samtalspraxis i hög-

på socialtjänsten i Trondheim igång ett

Domarna satt då bakom speglar och observerade hur samtalsledarna, i det vi

med föräldrarna för att lära sig mer för framtiden.

Ivar Markusson - Att smi mens jernet är passe varmt

kallar samarbetssamtal, arbetade. Till-

En intressant stund om mentaliser-

tillsammans och lärde känna varandras

senterade inledningsvis lite fakta om

sammans satt de sedan och reflekterade kontext. Efterhand blev också flera ad-

vokater som arbetade med familjerätt intresserade. Specifikt för Trondheims-

gruppen som är den enda i sitt slag i Norge är att;

• Konflikten har varit öppet erkänd under lång tid.

• Det är kontexten som avgör vad som är hög konflikt

• Samtalsledarna är alltid två i samtalen. • Innan samtalen har tingsrätten fastslagit en dom.

• Efter samtalen återför gruppen, utan värderingar, vad föräldrarna kommit överens om till tingsrätten.

• Gruppen jobbar relationellt, de önskar mer en historia om relationen än om

konflikten, t.ex. vad det var som gjorde att föräldrarna blev ett par en gång i tiden.

Målet för samtalsledarna är att nå in till

de värderingar föräldrarna hade innan konflikten uppstod.

Gruppen har också uppföljande samtal

svensk familjeterapi 18

ingsinfluerad familjemekkling Ivar pre-

familjemekkling i Norge. Föräldrar erb-

juds upp till sju timmar familjemekkling (samarbetssamtal) varav en timme är ob-

ligatorisk. Domstolen avvisar stämning

om inte medling är genomförd. 80 % av familjemekkling utförs av socialtjänsten

resterande i privat regi. Domstolarna får in 2700 stämningar/år och 16 % av alla

civilmål i domstolen är familjerättsliga. Ivars definition av högkonflikt; “Om

minst en av föräldrarna och medlaren upplever att det är en konflikt så är det så”. En artikel kommer senare att presenteras i Fokus på familjen där intresse-

rade kan ta del av hur Ivar jobbar utifrån mentaliseringsteori i samtalen.

Bruce Wampold - What makes psychotherapy work.

Bruce inleder med ett tydligt statement - Ensamhet är största riskfaktorn till en för tidigt död!

Så vad är det då som får psykoterapi att

fungera? – Allians, säger Bruce. Hur

kommer det sig att allians är så läkande?


ongressen böckerna ”Sorgens många ansikten” och ”Den sårbara kärleken”. Hon har även varit en av huvudförfattarna till ”Far,

mor och skilsmässan”. Anette sitter dessutom i regeringens ”Barnaråd”. No kids in the middle Denna gruppverksamhet för föräldrar i hög konflikt och deras barn drivs i

Trondheim bjöd utsikt och insikt

– Det läker ensamhet, det är icke dömande och varmt och omsorgsfullt!

Vi får ta del av Bruce forskning som

Trondheim av ”Omsorgsstationen för Anette Due Madssen, Var till stede

med ydmyghed, kreativ godhet og faglighed

säger att det som är viktigast är ”bond”,

Anette Due Madssen grundade 2004

skommelser om hemuppgifter.

hamn. Centret arbetar med förebyggan-

överenskommelser om mål och överenHan säger också att det är viktigt att patienten tror på terapin för att den ska vara läkande.

”Center för familjeutveckling” i Köpende familjearbete, förmedlar forsknings-

baserad kunskap och förhållningssätt

till politiker och beslutsfattare. Centret

arbetar med skilda föräldrars föräl-

Varför vissa terapeuter alltid får bättre

draansvar, barngrupper, parterapier och

get svar på men vissa parametrar är vik-

och bred erfarenhet av ämnet och förm-

förklarar sig klart och tydligt, att man

mang, hon är en inspiratör av stora mått.

att man som terapeut kan kontrollera

mang och nyfikenhet, vikten av lokalens

accepterande samt har fokus på patient-

och välkomnande Det ska märkas att

tänka på; Patienten vill ha ett bättre liv,

få det välkomnande, med t ex alltid fräs-

tion!

också tillsammans med sin man skrivit

resultat än andra finns det egentligen in-

skilsmässorådgivning. Anette har lång

tiga för att bli en bra terapeut: Att man

edlar sitt arbete med värme och engage-

kan avläsa känslor från ansiktsuttryck,

Hon poängterar, förutom metod, engage-

sina egna känslor, att man är varm och

utformning. Det ska vara trevligt, varmt

en. Bruce sa något som kan vara värt att

någon har lagt ner tid och energi för att

inte nödvändigtvis en symptomreduk-

cha snittblommor i rummet. Anette har

svensk familjeterapi 19

barn och unga”, Kyrkans bymission. Metoden är utvecklad i Nederländerna av Justine van Lawick vid Lorentzhuis. Gruppverksamheten har åtta samlingar,

två timmar per vecka. 12 föräldrar och deras barn i åldern Center for Systemic

Therapies, Training and Consultation” och Margreet Visser vid ”Childrens Trauma Center”.4-19 år deltar. Det ingår även uppföljningssamtal och ibland kopplas nätverket in. Nyckelord för den-

na verksamhet är att ”sätta barnen först”, stoppa rättsliga processer, och skapa en

förändring hos föräldrarna genom att arbeta i parallella grupper, Gruppträffa-

rna inleds alltid med att deltagarna äter tillsammans, kan föräldrar och barn sitta vid samma bord är ett stort steg taget.

Ann – Helene Nilsson och Mona Jakobsson


Kontextuell terapi som i mycket påminde om Lund

terapi och förklarade mitt dilemma med

och fina hus just där vi bodde. Målet var

delgav mitt sätt att arbeta på, att ta med

framförallt med alla cyklister, studenter

att delta i en internationell konferens om kontextuell terapi. I Holland verkar Kontextuell familjeterapi vara ganska

stort, som inriktning inom psykoterapin. De har till och med ett eget institut för utbildningar i Kontextuell terapi. Jag

hörde de som gått fem år för att utbilda sig i kontextuell terapi. Jag fick känslan av att vara smått unik då de sa:” Oh,

kommer du från Sverige? Hur har du hittat oss?” Så fick jag en egen rundvisning i Stephanie Haxhe och Catherine Ducommun-Nagy

Vi, min syster och jag, kom till Amsterdams flygplats den 18 april i år och

mötte våren i en av sina vackraste skrudar. Min syster och jag har gjort en tradition

av att följa med när den andre ska på konferens eller annat arbete utomlands.

På så vis har vi skapat en speciell tradition tillsammans. Man kan faktiskt säga att vi

gör det kontextuellt för vi tar ofta med våra, inte levande, föräldrar i vårt prat på

våra resor. Det var dem som först visade oss Europa och det har gett oss många goda och glädjefyllda resminnen.

konferenslokalen.

Kontextuell terapi är från början en egen

inriktning

inom

psykoterapin,

inte tänkt som en del av familjeterapin.

att inte riktigt förstå samtidigt som jag barnet i samtalsrummet utan dess fysiska närvaro och prata om hur barnet upplever

föräldrars samspel med varandra eller hur

barnet skulle tänka om föräldrarna när

de sett dem i samtalsrummet. Likväl kan

jag ta med den frånvarande mammans eventuella tankar, känslor och åsikter i samtalet med tonåringen som kämpar för

att få mammans förståelse, bekräftelse och kärlek. Det jag fick höra när jag

förmedlade min okunskap var att: ”du

arbetar kontextuellt i allra högsta grad”.

Kanske detta kan vara ett sätt att gestalta frånvaron som bekräftar närvaron i systemet?

Men det blev det ändå mycket åt det

Det var den internationella föreningen för

Boszormenyi-Nagy´s, psykiatrikern som

konferensen och de ska arbeta för att få

hållet tack vare dess grundare. Ivan ursprungligen kom från Ungern. Han

började sin mest aktiva bana redan på

50-talet och jobbade då med schizofrena

och dess anhöriga. Han har sen utvecklat den kontextuella terapin utifrån fyra dimensioner. 1.) Objektifierande fakta. 2.) Den individuella psykologin. 3.) Ett system av transaktionella mönster. De tre

dimensioner sammankopplar den fjärde

Allt utom ekarna hade börjat slå ut

dimensionen vilket resulterar i relationer

vi tog stegen utanför flygplatsen. Efter en

förefaller inte vara så lätt att beskriva

slutmål Ede, en vacker universitetsstad

av de som var utbildade i kontextuell

ordentligt och värmen slog emot oss när

och fokus är balans och rättvisa. Det

och en halvtimmes tågresa nådde vi vårt

kontextuell terapi. Jag pratade med flera

svensk familjeterapi 20

kontextuell terapi, ICCT, som arrangerade till en ny konferens om två år. Den sista

dagen började med att Henneke Meulink, företrädare

för

ICCT,

inledde

och

inramade de tre dagarna med filosofi. Med

citaten : ”Vi hjälper inte varandra genom nostalgi. Vi måste vara i framtiden. Men

vi har med oss historien som en del av livet.” sagt av Zygmunt Bauman.

Hans Jonas i Das Prinzip leben sa ”Vi

måste trycka ned faran innan det är för

sent”. Jag ber här om ursäkt för att jag missat att ta fullständiga referenser men jag måste ändå få ge ett tredje citat av

okänd: ”Se mig istället för att stå i vägen”.


Vi fick se en nygjord film om Ivan

Boszormenyi-Nagy och efter detta intog

Peter Rober scenen. Peter, som jag lyssnat på för flera år sedan om hans dialogical

family therapy. Han kommer även till SFFT´s kongress i Stockholm i oktober.

Han är alltid väl värd att lyssna på och

jag upplever honom som en kunnig, närvarande och känslosam person som

ger mycket av sin kunskap. Han gjorde en

sammanhangsmarkering om att Dialogical family therapy inte är kontextuell terapi men att de har viktiga likheter. Han

delgav oss vidare fallbeskrivningar och förmedlade vikten av just att fokusera på

dialogerna och ge plats åt alla röster och

med fokus på orosfrågor men han varnade oss med: ”Don´t let the mother talk too

much, then you lose children and the

Små förmiddagsbakelser med ICCT 2018 på toppen. Typiskt Holland att man får bakverk på förmiddagen och mackor och mjölk till lunch.

teenager in the session”.

Efter Henneke tog Catherine Ducommun-

cirka tio år innan hon gifte sig med ”The

kontextuell terapi, plats på scenen.

och hon har fört arbetet med kontextuell

Nagy,

psykiatriker

och

terapeut

I

Catherine föreläser och utbildar bl.a. i

Norge. Jag såg en bestämd och säker dam framför mig och något respektingivande var det över henne. Men sen började

hon prata och då fanns alla känslor där, en närvaro och respektfullhet för andra

människor som var påtaglig. Jag pratade med henne efteråt, någon annan kom och avbröt och undrade om hon ville ta lunch.

”Ja”, sa Catherine ”men jag vill ha dig med” sa hon och tog min hand. Just för att jag inte skulle känna mig avbruten och

kanske oviktig, det är en stund jag inte glömmer. Catherine sa, lite skämtsamt, att

hon gifte sig med den kontextuella terapin

Boss”. Hon var alltså Ivans andra fru

terapi vidare i The Institute for Contextual Growth.

Någon frågade henne om den femte dimension, som tydligen finns. Och hon

förklarade att det är när individen infinner

sig i sitt sammanhang med andra och

inser att hon själv påverkas och påverkar andra i sin omgivning. Hon uttryckte även

tydligt och enligt mig mycket tänkvärt att man inte kan manualisera mänskliga relationer.

Catherine

avslutade

med

En del meningar tappar sin verkan om

man försöker översätta till svenska därför

citerar jag Peter på engelska: ”Dialogical therapy is a process of responsive attunement”. Rashmi

Gangamma,

vi jobbar med.”

svensk familjeterapi 21

USA

presenterade vidareden forskning hon

genomfört om kontextuell terapi bl.a.

med par härvidlag hade jag tappat min ”kontext” med det som förelästes men

jag var också nöjd och glad över att

denna konferensdag blev så givande med både nya intryck, ny kunskap och nya kontakter.

orden: ”Man måste ha modet att stanna kvar i relationen med människor och de

Syracuse

Av Cecilia Örnemark


30 år i Dalarna Johan Sundelin gästade på 30 - årsjubileum i Dalarnas Familjeterapiförening. I mars 1988 fylldes bystugan i Västanvik

utanför Leksand av socionomer, psykol-

oger, läkare, sjuksköterskor och andra som alla hade det gemensamt att vara in-

tresserade av och nyfikna på familjeterapeutiska tankar och arbete inom samhäl-

Anna Skarin, Kerstin Hopstadius, Ulla Hedman, Jörgen Gunnarson och Johan Sundelin som alla varit ordförande i Dalarnas Familjeterapiförening under olika perioder.

en föreläsning med temat ”Systemisk

gar med kunniga föreläsare inom olika

Årets familjeterapeut hedras med livs-

nas medlemskvällar där erfarenheter

Det gladde Dff att Johan Sundelin valde

lets olika vårdinstanser. Dagen bjöd på familjeterapi”. Marianne Borgengren

var föreläsaren. Innan föreläsningen

hölls det första årsmötet där Dalarnas Familjeterapiförening bildades. Till ord-

förande valdes psykolog Johan Sundelin, som då arbetade vid BUP-kliniken i

Falun. Den interimistiska styrelsen, som

bjudit in till årsmöte och föreläsning,

ämnesområden. För medlemmarna ord-

och kunskap delas med varandra. Vid

årsmötet valdes en delvis ny styrelse med ideellt arbetande ledamöter från

olika delar av Dalarna och som representerar olika yrkesområden.

hade inte i sin fantasi kunnat föreställa

Årsmötet föregicks av en föreläsning

brädden fylld och åhörarna stod utefter

i familjeterapi och var den som på 1980

sig det stora intresset. Bystugan var till

med Johan Sundelin. Han har doktorerat

väggarna.

talet, tillsammans med sin personal,

Nu har Dalarnas Familjeterapifören-

Barn och ungdomspsykiatriska kliniken

ing, Dff, haft sitt 30:e årsmöte vilket kombinerades med en föreläsning av

föreningens förste ordförande Johan Sundelin. Föreningen har ett hundratal medlemmar. Dff:s mål är att verka för

ökad kontakt mellan familjeterapeutiskt intresserade samt sprida kunskap om

familjeterapeutiska synsätt och arbetsmetoder bland enskilda och institutioner. Dff bjuder varje år in till föreläsningsda-

byggde upp familjeterapienheten vid vid Falu lasarett. Där bedrivs fortfar-

ande det arbete som fick namnet Intensiv Familjeterapi, IFT. 2017 fick Johan utmärkelsen ”Årets familjeterapeut”. I motiveringen sägs bl.a. “För Johan Sun-

delins oförtröttliga arbete under många år för att familjeterapi skall kunna

tillämpas i alla sammanhang där arbete

med individer och deras familjer pågår.”

svensk familjeterapi 22

långt medlemskap i valfri lokalförening. att fortsatt vara hedersmedlem i Dalarnas Familjeterapiförening.

Under rubriken ”Familjeterapi i olika

kontext” talade Johan Sundelin om familjeterapeuten som arbetar i många olika sammanhang och samverkar med

kollegor med olika yrkesmässiga ut-

gångspunkter. Lagar och paragrafer styr dessa verksamheter tillsammans med olika traditioner, olika kunskapsbaser och yrkesmässiga hierarkier.

Sundelin uppehöll sig vid utmaningen att som socialarbetare, familjebehandlare eller familjeterapeut med en systemisk/

relationistisk värdegrund, navigera och

samverka konstruktivt på sin arbetsplats trots stressande möten med andra perspektiv, språk och metoder. Hur går det

att utveckla en förmåga till samarbete

med andra, utan att ge upp sin integritet,


Vidare pratade Johan om värdet av att ha med t.ex. ”stress-sårbarhetsmodellen” och riskfaktorer vid föräldraskap som en grund i att förstå familjen.

Den uppmuntran som landade mest är

när Johan med all sin kunskap och klokskap sammanfattar vårt dilemma med: ”Att spela på bortaplan” - se till att inte vara ensam - gilla teamwork Jörgen Gunnarson och Britt-Marie Andersson skrattar åt gemensamma minnen ur föreningens historia.

för att kunna bidra som part i ett tvärvet-

enskapligt sammanhang till optimerad kommunikation på arbetsplatsen?

Johan Sundelins föreläsning uppskat-

tades mycket av åhörarskaran, som i

många avseenden kände igen sig i hans beskrivningar av den verklighet de flesta arbetar i, men som också fick med sig

många nya tankar och infallsvinklar till ett utvecklande arbete i vardagen.

Föreläsning och årsmöte avslutades med

ett 30- års jubileumsfirande med buffé

och ett samtal om familjeterapins fram-

tid och Dalarnas familjeterapiförenings fortsatta arbete. En ”utställning” med

olika fantasifulla inbjudningar till Dff:s studiedagar och medlemsaktiviteter under 30 år hade sammanställts. Denna väckte många glada minnen till liv och

visade på ett imponerade arbete hos

denna 30-åriga lokalförening, Dalarnas Familjeterapiförening.

Vi som jobbar i grupper med familjebehandlare inom socialtjänstens öppen-

vårdsmottagningar känner oss periodvis

rätt så åsidosatta. Någon kommentar som hörts är, -”Vi är som samerna, ingen

lyssnar på oss”. När Johan i sin framställan berättade om erfarenheter som Knivsta socialförvaltnings ”råd och stöd” har i förhållande

till sin myndighetsutövning är igenkänningsfaktorn mycket hög.

Johan pratade vidare om kontextuella markörer i rättsliga, pedagogiska och medicinska/diagnostiska perspektiv. När

han beskriver innehållet i dessa ”svåra” ord så blir det mer igenkänning och det

blir uppenbart vilka komplicerade processer vi stångas med i vardagen.

Vi blev peppade att söka mer kunskap ”att läsa på ”. Att bli flerspråkliga, skaffa

kunskaper i t.ex DSM-systemet för att kunna komma med andra perspektiv/ bidrag till neuropsykologin. Vi behöver förstå andra verksamheters ”språk”.

Symtom finns i förhållande till en familj, hur kan man skapa bättre förståelse

- att respektera och respekteras - att fortsätta fostra sig själv i” multiversum” - att söka ”ingångar” för sin kompetens - att framhärda i värdet av process och ambivalens Inte är det lätt att sammanfatta en spän-

nande och intressant föreläsning men

det var givande att höra att Johan, som i

olika sammanhang under åren, träffat så många av oss i Dalarnas familjebehandlingsenheter, fortfarande så på prick

kan förmedla både ny/färsk kunskap

kopplat till det som fortfarande verkligen är giltigt.

Att Johan undervisar på grundutbild-

ning för läkare väcker ett hopp om att familjeterapin och värdet av relationer kanske kan bli mer intressant för andra grupper som möter familjer med svårigheter.

Förändringsberättelsen

måste delas av alla som är involverade, familj, behandlare, myndighetsutövare och andra.

och kommunikation mellan familjemedlemmarna? Familjeterapi skapar an-

greppssätt för fler att komma tillrätta med problematiken. Den utvidgar behandlingsystemet.

svensk familjeterapi 23

Cicci Callmar och Gudrun Jacobsson Dalarnas Familjeterapiförening


Familjeterapi i Norden

en del kritiska röster – av de som inte åkte – över kostnaden för att medverka på kongressen.

Föreningarna i varje land brottas med flera liknande bekymmer.

Ett av dom är hur man motiverar fler att vara med i föreningarna?

Varför är man egentligen med i föreningen och vad får man för det? Det verkar behöva undersökas mer intensivt och uppsökande. Michael från Danmark, Lotta från Sverige, Juha från Finland, Kristin från Norge och Bragi från Island.

Över lunchen inbjuder utsikt och sällskap till att vara lite mer

personlig och informell. Berättelsen, vår historia och den ständiga frågan

Malmö i mars samlades familjeterapiföreningarnas ordförande för

om evidens tar utrymme. Historien, varje land har sin egen, suddas inte

utvärdering, information och uppföljning men kom att bli ett varmt

från Norge suckar över den ständiga önskan att förändring skall ske

Lotta reflekterar och förundras över den värme och respekt som infann

från Island fyller i kring tregenerationsperspektivet. ”Vi vill nå en dröm

samverkansmöte. Programmet såg kanske knastrigt och lite torrt ut med

ut i ett nafs. I en snabbt föränderlig tid är det lätt att glömma. Kristin

möte med berättelsen och samvaron i fokus.

Vår egen ordförande

så snabbt. ”Det kan ta två – ibland tre generationer”, säger hon. Bragi

sig i gruppen. Trots att de bara sågs lite drygt ett dygn och inte kände

– men när det handlar om att verkligen förändra värderingar kan det ta

varandra särskilt så säger hon sig ha omfamnats av en smittsam värme och hjärtlighet. Kanske ligger det i sakens natur att familjeterapeuter anstränger sig extra mycket för att ta hand om varandra?

Nästa Nordiska kongress ska hållas i Danmark och redan nu är

förberedelserna igång. Det verkar bli Köpenhamn, vilket det väl borde

jublas över, som ska stå värd. Parallellt med förberedelserna inför den kommande kongressen utvärderas Island 2017. Det var 385 deltagare,

vilket gjorde att kongressen precis gick jämnt upp ekonomiskt. Responsen verkar varit god – både kring arrangemang och innehåll. Samtidigt hördes

svensk familjeterapi 24


• Island: 120 medlemmar. •Finland: 1600 medlemmar •Danmark: 200 medlemmar • Sverige: 800 medlemmar • Norge: 1100 medlemmar

generationer”. Lotta berättar för mig efteråt att hon tycker det här med

att bli bättre, något som påverkar är vår erfarenhet. Rimligtvis vet vi bättre

undantag. ”Finlands historia är annorlunda. Tänk bara mytologin, Vi andra

ska ske”.

vår historia – vårt arv känns ganska likt länderna emellan, men med ett började prata om Ask och Embla men ingen i Finland vet något om det. Det finns andra berättelser där”. Det är något med Finland. Lotta säger att

Juha hade berättat om sitt arbete med suicidprevention i Finland och att det berört henne. I ett land där självmord är ett väldigt stort problem har

det förebyggande arbetet blivit extra viktigt. Juha, Finlands representant, jobbade framförallt med vuxna i enskilda samtal som videofilmades och

som Juha och klienten sedan såg tillsammans. När klienten fick ta del

av sina egna självmordstankar blev det ofta en ögonöppnare och gjorde att inställningen kunde förändras helt. Betydelsen av att få reflektera

kring sina egna tankar i sällskap med en trygg person kan vara effektfullt

när vi jobbat ett tag. Handledning i jobbat är en förutsättning för att det

Den strikta agendan i mötesordningen luckras upp kring middagsbordet och på rasterna. ”Det finns en gemenskap, faktiskt en nordisk gemenskap”,

säger Lotta. Varje enskilt lands berättelse, varje människa som jobbar

familjeterapeutiskt blir en bekräftelse på nyttan av det vi håller på med och vi stärks när vi inte är för ensamma i det. På så sätt blir ett sånt här

möte verkligen systemisk, det är något särskilt som händer när vi delar våra berättelser. Det behöver vi fortsätta göra. Av Patrik Kärn och Lotta Westberg

och något som också skulle kunna föras in i terapirummet också med ungdomar och deras föräldrar.

Bragi från Island är en gudabenådad berättare. Under lunchen trollbinder han oss alla med en fin historia som jag egentligen inte minns vad den

handlade om. Men jag minns Bragis sätt att berätta, han fångar gruppen

totalt med sin närvaro och genuinitet. Så verkar han också vara den som är den mest narrativt inriktade terapeuten av de fem.

I samtalet kring vikten av evidens finns, som alltid, ett engagemang. Michael från Danmark säger att ”erfarenheter från andra erfarenheter är viktiga och det finns ett ansvar i att prova, men vi måste också påminna

oss om att alla kontext är olika och det är inte säkert att det funkar för att det funkat förut”. Kristin från Norge betonar att ”vi har alltid ett ansvar

svensk familjeterapi 25


Läsvärt En vass yxa, egenvård, självtvivel och varför Alvedon hjälper mot social smärta. Många terapeuter och personer i andra vårdande yrken har fått

lära sig att man inte ska ta med sig arbetet hem. I en nyutkommen bok,

”Medkänslans

pris,

om

sekundärtraumatisering,

compassion fatigue och utbrändhet hos yrkesverksamma”, argumenterar Per Isdahl för att detta är fel, istället borde vi

lära oss vad vi gör med att vi faktiskt tar med oss arbetet hem som vårdare. Med boken vill författaren beskriva det som sker

med oss som i yrket får höra svåra berättelser, uppleva system i sönderfall, etc. Vi behöver veta om att arbetet sliter på oss och vi behöver inventera vår hälsa och skapa arbetsplatser som

tar hänsyn till detta medkänslans pris. För många märks denna

uttröttning som ett plötsligt uppvaknande, att man undviker

sociala sammanhang, att man lätt blir arg på sina närmaste, att

man slutar läsa skönlitterära böcker och tappar sina hobbies. Han ger rika exempel från många yrken och från sitt eget yrke

där han arbetat i många år med psykoterapier med våldsutövare. Denna bok behöver fler läsa så att terapeuter orkar länge och fortsätter att utvecklas i takt med sin samtid och tidens behov.

En artikel med titeln, ”Love yourself as a person, doubt yourself as a therapist?” av Helene A. Nissen-Lie och kollegor,

drar man slutsatserna att tvivel på sig som terapeut och bra

självförtroende kring sin person ger bäst behandlingsresultat. Allra sämst resultat av terapierna fick de som var självsäkra

som terapeut och hade dåligt självförtroende vid sidan av.

De resonerar kring att en person som mår bra som människa använder konstruktiva sätt att lösa yrkesmässiga dilemman och problem, att man söker handledning, ber klienterna om hjälp att

förstå, pratar med en kollega, söker ny kunskap, medan icke-

konstruktiva lösningar är att fortsätta vara säker på sin metod,

förklara uteblivna resultat på annnat eller klienten, avbryta terapin, att släppa terapeutrollen och börja agera å patientens vägnar.

När vi inte räcker till, misslyckas eller är allmänt operfekta

väcker det gärna skam, som kan vara både konstruktiv och destruktiv. Att gömma sina fel, att dölja sin otillräcklighet leder till stora problem för oss som människor. Brené Brown har under

lång tid studerat skam och skrivit flera böcker om det. I ”Våga

vara operfekt” menar hon att vi behöver bli bättre på att söka

sårbarheten och klä av skammen genom att våga visa misstag

och misslyckanden. Jag menar att terapeuter och behandlare pratar alldeles för lite om sina misslyckade ärenden. När vi lär

oss av duktiga föregångare, lärare och erfarna terapeuter kan vi lätt skapa oss en bild av att det som syns i litteratur och på

utbildningsfilmerna är hela bilden. Rebecca Jorgensen visar en

hel parterapi på 10 sessioner med ett par i oklippt version, som ju både visar det som gick bra och det som inte gav så mycket.

För den intresserade finns de filmerna att köpa, men man kan redan idag på sin arbetsplats börja skapa en atmosfär av att våga

exponera misstag och tillkortakommanden, att odla den värme till sig själv och kollegor som man ger sina patienter.

I strävan efter att göra bra, bättre och kanske bäst terapi, kan en bieffekt bli en orimlig tro på framgången som låser in oss och

svensk familjeterapi 26


låter andras blick avgöra vårt värde. Som människor behöver

smärta, till skillnad från de som inte tagit läkemedlet. Vidare

tvivla på oss och det vi gör. Behöver du extra inspiration i att

att hjärnan när den vilar blir social och relaterar. En bok som

vi värme och självförtroende, men som terapeuter behöver vi studera misslyckade terapier så kan du med fördel läsa ”Bad

therapy, master therapists share their worst failures” av Jerrey Kottler och Jon Carlson.

har man studerat vad som verkar vara hjärnans vilotillstånd, jag tycker varje familjeterapeut borde läsa och som gör svår forskning lättillgänglig och som lyfter fram både för- och emot kring olika ståndpunkter.

Att bli avvisad, avslöjad som otillräcklig och exkluderad gör

Och så till yxan. Ett kenyanskt ordspråk som jag kom i kontakt

beskrivs en studie där man undersökt vad som händer i vår

sharpness breakes the axe.” I Sverige har vi uttrycket att det

ont. I boken ”Det sociala djuret” av Matthew D. Lieberman

hjärna när vi blir exkluderade från sociala sammanhang. Samma område aktiveras som vid fysisk smärta. Man ville se om

Alvedon också lindrade den sociala smärtan. De som under en tvåveckorsperiod före studietillfället hade ätit Alvedon dagligen fick ingen eller liten aktivering i det område som kopplats till

med på min socionompraktik i Nairobi, lyder ”Too much bästa kan bli det godas fiende. Ingen är född vis, men vishet

kommer av att lyssna på och fråga om det man inte kan. Den som inte kan det du kan, kan något annat spännande.

I min resa till legitimerad psykoterapeut och familjeterapeut har jag ofta blivit konfunderad över tvärsäkerheten hos många kollegor, att det ena är bättre än det andra. Att filosofiska

grundantaganden, som att man inte kan veta, samtidigt blir en omöjlighet, för man gör ju tvärt emot det man säger och säger sig veta något som man säger sig inte kunna veta.

Kanske hänger allt detta ihop, att vi som lånar ut oss och våra

känslor i arbetet, till slut blir trötta och slitna och om vi inte tar hand om vår person leder det kanske till att vårt terapeutjag blir

så viktigt och vi blir tvärsäkra på att vi vet att andra är fel ute. Min förhoppning är att vi vågar prata mer om våra brister, våra metoders brister, vår bräcklighet som människor. Främst för din

skull men även för dina klienters/patienters skull. Att jag är en

annan du. Att våga vara operfekt och ändå sträva åt att bli sin bästa upplaga.

Marcus Westergren

svensk familjeterapi 27


Anknytningsrelationen kan ses som en sådan larmsignal: vid hot om separation från sin omvårdare bränner larmet av och

barnet lider. På riktigt. Likaså reagerar vi omvårdare rent fysiskt

och vill skynda till hjälp och undsättning. Genom att tillsätta oxytocin hos separationsgnyende djurungar kan beteendet minska. Att återförenas med mamman höjer dosen opiater i både mamma och unge.

Vi har anpassat socialt för att på gruppnivå främja överlevnaden

genom den sociala smärtan, genom mentalisering/tankeläsning och genom harmonisering. Genom lyhördhet och nyfikenhet

på andra människor gör vår förmåga till harmonisering att vi

Matthew D Liberman - Det sociala djuret

kan leva i flock och bete oss som folk. Förhoppningsvis. När vi

människor inte sysslar med annat så vilar inte hjärnan som en

Boken handlar om social smärta – att vi är designade för att uppleva sociala hot och faror som minst lika viktiga, om inte viktigare, än fysisk smärta. Samma ställen i hjärnan aktiveras vid psykisk smärta. Det här är ju superintressant och viktigt

för personer med samlagssmärta: att känna att ens sängpartner inte vill en väl eller bryr sig om en kan göra FYSISKT ont!

Dessutom kan fysisk smärta vara mindre fysisk än vi tror – det har undersökt genom hypnos och suggestion. Å andra sidan

är psykiskt, social smärta mer fysisk än vi tror: alla psykiska tillstånd går tillbaka till ren fysik i hjärnan.

kan tro – utan den funderar över andra människor! Hela tiden.

Den här boken är intressant (ännu mer intressant vid

omläsningen) men något för omfattande för hobbypsykologen. Jag tror den hade vunnit på att kortas och komprimeras. För

den som är MYCKET intresserad av mänskliga relationer,

smärtfenomen, anknytningsteori, människan och djurs ursprung och forskning är den en guldgruva. Som behöver läsas två gånger för att verkligen fastna, i alla fall av mig. av Elin Lundberg

svensk familjeterapi 28


att hela, att adoptera och att fylla tomrum. Beskrivningar som ”värkarbete”, ”höglustare” och ”menstruationsblod som

likt kroppens tårar sörjer en utebliven graviditet”, bär fram reflektioner över svåra situationer som inträffar i våra liv.

Hanna ger sig in i livets angelägna teman, meningslöshet,

grymhet, sorg, tvivel och smärta. Med otaliga illustrationer från

sina möten med människor förmedlar hon närvaro, bekräftelse och hopp. Hon väjer inte undan. Härigenom hjälper hon också läsaren att också stå kvar i en fördjupad reflektion kring sig själv.

Som samtalsterapeut och barnmorska är hon en närvarande människa. Inom psykologisk vetenskap är både kropp och andlighet styvmoderligt behandlade dimensioner. Hanna kan sina teorier, det blir man om inte annat varse när man läser

texten. Begrepp levandegörs så att alla och envar känner igen sig och bjuds in till ett smörgåsbord av möjlig förståelse. Men

Hanna Möllås; Hela Mig -om konsten att adoptera sin kropp och sina känslor på Marcus förlag 2018. Hanna Möllås (leg barnmorska och specialist i klinisk sexologi)

betecknar själv sin nya bok som en guidebok till ett helare liv. Som en självhjälpsbok. Må så vara. Den är mer än så. Hon

tar läsaren med på en egen djupt personlig resa. En i sanning existensiell inre färd. En resa där vi läsare ställs inför våra liv, som hon står inför sitt.

det är inte så att vi får svar på vårt livs frågor och plågor. Hanna

svarar inte, men hjälper oss med frågorna, att finna nya vägar

och hon är med oss både i texten och i sin samtalspraktik. Ofta med kroppen och tron som naturliga ingångar.

Jag har under tre år haft förmånen att samtala med Hanna inom ramen för hennes legitimering som psykoterapeut. Dessa samtal

har alltid varit stimulerande och djupt givande. Jag känner

igen tonen i boken. Den rymmer en tilltro till livets krafter, till

relationens betydelse och dialogens värde. Det är med stort nöje och självklarhet jag kan konstatera hur mogna dialoger som

Texten är klädd i ett fantastiskt vackert språk. Hon målar med

ord och badar bland uttryck som aldrig hindrar utan hjälper tanken att flyta vidare. Hon använder starka metaforer som

väntar hennes läsare och klienter. av Tommie Fälth

svensk familjeterapi 29


Familjeterapikongressen 20 Välkommen in i processen ”Hjärna och hjärta”. Hösten 2016, hela

metoddyrkande kollegor och förskjut-

lov att representera olika grundantagan-

familje- och systemorienterad terapi i

gjorde till socialtjänsten som numera

olika fält. Vi brainstormar igen kring

gänget från styrelsen i föreningen för Stockholm (FFST) träffas i en lokal på

Bellmansgatan i Stockholm och brainstormar kring namn på den kommande

familjeterapikongressen i Stockholm 2018. Framför oss på det avlånga bordet,

har vi listor med alla tidigare svenska såväl som nordiska kongressers namn.

Tavlan fylls av allt spretigare förslag och

det känns rätt tungt – hur ska vi kunna få ihop ett namn som förenar och vad är det vi tänker är huvudbudskapet för 2018 års kongress? Även vi i styrelsen,

är präglade av olika vinklar beroende på våra egna kontexter (BUP; socialtjänst,

privata verksamheter, vuxenpsykiatrin,

habilitering, somatisk vård etc). Är detta möjligt, suck? Vi bokar en ny tid.

Dialogen och nyfikenhet på varandra Vi börjar om och plockar upp ord som

relation, skillnader, språkets betydelse

ningar av det arbete BUP en gång i tiden

ofta får jobba med familjer där det finns

en psykiatrisk problematik osv. En stor fråga rör också att det finns många olika

enklaver inom det systemiska fältet där varje enklav har sina egna kongresser, konferenser, ja möten? Är det så att vi

även inom det systemiska paraplyfältet, tappat dialogen fast flera enklaver talar om just vikten av dialog? Hur definierar vi oss när vi säger att vi verkar för det

systemiska arbetet; ord som kommer ur

våra munnar och hur kan dessa förstås beroende på var jag som person trycker på som viktigt? Och hur ska vi kunna

hitta ett namn på en familjeterapikon-

gress med ambitionen att mer förena och inkludera perspektiv i stället för att exkludera? Vi bokar ännu en ny tid.

Möten som förbinder. Kors & tvärs, djupt & brett

och även det som inte kan beskrivas

Vi börjar om. Denna gång lämnar vi stor-

samhällsnivå i dag kring psykisk ohälsa,

i ett kallt och vintrigt Gävle hemma hos

i ord, möten, nätverk, diskurser på en

bekymmer människor har som kommer till socialtjänsten, barnens röster, socialstyrelsens riktlinjer, terapeuten som

expert och icke-expert och vad är det för värderingar som finns i dessa defini-

tioner och metoddyrkande kollegor, icke

staden och befinner oss i en mindre stad

en av styrelsekollegorna. Och Bateson återkommer som en tankefigur och vi

byter ut ordet mönster till möten. Möten som förbinder. Vi leker också med tank-

en att om vi nu vill inkludera en bredd,

behöver vi ha olika människor som får

svensk familjeterapi 30

den, metoder, synsätt med ben i många de olika platser var och en befunnit sig

inom de senaste åren; de dialogiska konferenserna i Norge och Italien med fokus

på ”dialogism”, parterapikonferenser

med olika metoder, konferenser om manalbaserat arbete, konferenser om våld i

nära relationer, konferenser om system-

iskt arbete med människor med psykisk

ohälsa, barns röster i familjeterapi, ut-

värderingar, feedback osv osv och ord

som kors och tvärs, djupt och brett växer fram. Och vi smakar på orden; Möten som förbinder. Kors & tvärs, djupt & brett. Vi har nu vårt namn!

Avspeglar kongressinnehållet det systemiska arbetet i Sverige idag?

Kan vi då säga att kongressen är representativ för en svensk kontext kring sys-

temiskt arbete? Nja, det beror på. Ditt svar påverkas kanske var just du befinner

dig i, sammahangen du rör dig inom, språkbruket du präglas av, de frågor just

du brinner för, de kompisar just du har. Ja förändringsvågar finns men åt vilket håll eller vilka håll? Det finns t ex en

stark digitaliseringsvåg i världen som

sker i full kraft och som vi inom den systemiska världen inte talar så mycket om. Då gäller det inte bara sociala me-


018 verksamheter, i nätverk,

ett led i kunskapsbyggandet? Här blir

gar även om det i andra

ning spännande då hans sätt att se på

i

psykoterapiutbildnin-

verksamheter nästan helt

försvunnit. Det blommar i lokala sammahang och det är hoppingivande

oavsett om det sker i ger-

illamundering eller i det

tysta och flera av de olika sammanhangen finns på plats underkongressen. Kongressen

utifrån

metaforen ett systemiskt träd?

På väg mot en lyckad kongress. Foto Carina Håkansson

dier utan rör också inom tekniska system

t ex huvudtalaren Peter Robers föreläs-

feedback har ett cirkulärt fokus som pas-

sar familjeterapi väldigt väl. En tredje gren rör också hur länkar äldre terapetur kunskaper vidare till yngre generationer och hur kan en sådan process gå till? Yt-

terligare en gren rör fenomenet ”familj” sett ur ett samhälleligt perspektiv. Ja,

grenarna i det systemiska fältet fortsät-

ter med ett femte… ett sjätte… ett tjugonde osv. De olika grenarna är dock

inte åtskilda utan sammanbinda på olika

sätt och tankemässigt utgör det lite av kärnbudskapet i årets kongress. Vi som

Vi är alla både värdar

arrangörsgrupp ser också fram emot de

Ord som kommer är upp

i pauser, festkvällen, mingelkvällen,

dela kunskaper fritt och

för fler samtal och fortsatta möten och

nyfiken på vad dina kol-

kande anda, både i relationer, organisa-

och gäster på kongressen.

möten vi hoppas på ska vara levande

är att vara generös, att

luncherna, fikat och att dessa öppnar upp

brett, att fortsätta vara

kontakter. Länkar helt enkelt i en nätver-

och dess möjliga kommunikationsvägar.

legor gör oavsett olikheter (även om det

annorlunda och för andra är det mumma

som kollegor och inspirationskällor!

som också kommer att alltmer påverka

ett systemiskt träd för kongressens in-

t ex inte representerad på årets kongress

t ex samtal i olika former med likheter/

mer finnas mer av detta på sikt? Oavsett

infallsvinklar. I detta ingår både reflek-

statera som praktiker att det i hela Sver-

ningar. En annan gren rör hur vet vi vad

i arbetsgrupper, i enskilda terapeuters

hur kan vi som terapeuter utveckla oss

För en del av oss är det kinesiska och för

är för annorlunda). Vi behöver varandra

och det kan kanske tänkas vara ett fält

Kanske går det att använda metaforen

det systemiska arbetet. Den delen finns

nehåll? En gren rör fördjupningar kring

men en spaning kanske är att det kom-

olikheter och möjligheter med många

vem som svarar på frågan, kan vi kon-

tioner och mer specifika metodfördjup-

ige pågår ett aktivt systemiskt arbete

som gör en skillnad i människors liv och genom t ex feedback i olika former som

svensk familjeterapi 31

tioner och i metoder.

Varmt välkomna i höst hälsar vi från styrelsen i FFST!


Årets Familjeterapeut Dags att nominera!

familjeterapin i Sverige under det kalenderår som

Vem tycker du har gjort sig förtjänt av årets utmärkelse?

vara ett projekt, en utvärdering, forskning, en intressant

”För Johan Sundelins oförtröttliga arbete under många

familjeterapifältet. Utmärkelsen är förenat med ett

sammanhang där arbete med individer och deras familjer

finns på www.sfft.se/ Årets familjeterapeut!

utser någon eller några som gjort något speciellt inom

ulricaholmbom@gmail.com.

föregår familjeterapikongressen i Stockholm. Det kan

Förra året utsågs Johan Sundelin med motiveringen:

bok – kort sagt allt som kan vara av intresse inom

år för att familjeterapi skall kunna tillämpas i alla

diplom och uppmärksammas på kongressen. Blankett

pågår…”SFFT:s medlemmar nominerar och styrelsen

ha din nominering senast 20 augusti 2018, skicka till

Nästa nummer

September 2018, med bland annat:

Profilen: Ulla Hansson

Uppladdning inför kongressen!

Nytt från lokalföreningarna

svensk familjeterapi 32

Vi vill

Sft nr2 2018  

SFT nummer 2, 2018

Sft nr2 2018  

SFT nummer 2, 2018