Sft nr1 2018

SFT svensk familjeterapi nr1 2018

Porträttet Marianne Cederblad Medicinsk familjeterapi Minuchin Psykoterapeutiska fÜrbindelser i tid och rum svensk familjeterapi 1

Bring the Family !

Ett halvt sekel. Familjeterapin fyller 50 år i år.

Det finns de som skulle bestrida

men också att visa att familjeter-

dra hållet men det sägs att Jo-

det finns väldigt många som har

detta statement åt ena eller an-

apin är levande i hela landet - att

han Cullberg efter en resa till

något att berätta.

USA just 1968 fick med sig en

Just nu har vi en styrelse som

videofilm där Nathan Ackerman

det slår gnistor om. Jag vet för

bedrev familjeterapi. Videofil-

jag har träffat dom några gånger

men ska ha väckt ett väldigt in-

och det finns all anledning till

tresse runt om i landet, där man

att vara smått euforisk inför vår

sökte med ljus och lykta efter ett

framtid. Styrelsen jobbar hårt

alternativ till den psykodyna-

och målmedvetet, alltid med

miska terapin.

Plötsligt skulle familjemedlem-

Bring the Family - en ganska bra platta från -87

mar agera direkt i rummet med

ett leende till hands. Individualiseringen i samhället börjar bli

förlegad, doftar det inte väldigt

hjälp av terapeuten. Vilken grej! Flera av de som var med

mycket 2015 kring det där med personlig utveckling? Är

tongivande. Detta skall firas och uppmärksammas men

daritet som ledord därute nu? Det börjar bli mer än vanligt

och introducerade familjeterapin i Sverige är fortfarande kan – och bör – också problematiseras. Vi behöver höra

fler, och nya, röster i det systemiska landskapet. Så när vi firar och lovsjunger våra hjältar bör festplatsen också

befolkas av ynglingar med nya spännande arbetssätt som

tar familjeterapin till oanade höjder. Kom ni ihåg ungdomspanelen på den där kongressen där ingen av paneldeltagarna var under 50? Bättre kan vi.

En uppgift för mig, som nybliven redaktör för SFT, är att försöka lyfta upp de nya profilerna i samklang med de som

varit med länge. Så det måste vi hjälpas åt med. Som Mari-

anne Cederblad så fint uttrycker i detta nummers intervju,

det bara jag eller hörs det inte viskas om samvaro och soli-

att redan de som är fyllda tjugo och lite därtill kuskat runt i världen och arbetat med socialt arbete. De ser det absurda med att ha ett alltför individanpassat arbete och ger oss

påminnelsen om att nästan ingenstans i världen exkluderar man familjen och nätverket i det. Bring the Family! Bring the Family!

Jag har en förhoppning och önskan att SFT blir allas vår tidning – numera en digital sådan. Så hänge er nu till skrivandet. Det är vår tidning – tillsammans.

Av Patrik Kärn

låt tusen blommor blomma. Det gäller olika sätt att arbeta

svensk familjeterapi 2

SFFT:s Ordförande Så har det andra numret av SFT:s nättidning tagit sin form och beslutet

är fattat av sfft:s styrelse att nättidning är den form som kommer att gälla framöver, inte minst av ekonomiska skäl.

Vi vet att det finns medlemmar

Föreningsarbetet rullar vidare som brukligt. Stockholms lokalförening

glada för övergången till nättidn-

om det går också att läsa på www.sfft.se och på vår facebook-sida.

som både är glada och mindre ing men vi hoppas att fördelarna

ska kunna överväga nackdelarna, t ex en större flexibilitet i layout och färg och inte minst att kunna läsa tidningen i mobilen, som en

medlem skrev efter första numret: ” Mycket bra tycker jag! Tidningen är med i fickan, kan läsas på bussen och är lätt tillgänglig”. Vi hälsar vår nye tidningsredaktör Patrik Kärn välkommen! Han har gjort en fin

presentation av sig själv på vår hemsida www.sfft.se och det kommer nog en presentation även i detta nummer av SFT. Det ska bli roligt och spännande att följa den nya utvecklingen av SFT. Anita Blom af Ekenstam och Mårten af Ekenstam ska samtidigt ha ett stort tack för

sitt arbete som tidningsredaktion under många år. Jag vet att den nya

och den gamla redaktionen har pratats vid och att Patrik också har fått ärva gammalt SFT-material och gamla SFT-tidningar som det nog finns tankar att göra någonting med här framöver.¨

SFT

Svensk Familjeterapi Redaktör: Patrik Kärn Layout: Magnus Olers

är i fullt och intensivt arbete för kongressen 4-5 oktober i höst, mer Vi blickar dessutom redan framåt för kongress/symposium 2019…

Parallellt med arbete för kongress 2018 förberedelse för evenemang 2019 så har landets åtta lokalföreningar sina olika medlemsträffar med spännande innehåll. Om dem kan ni också läsa på vår hemsida.

sfft har haft deltagande representanter både på den danska kongressen i höstas och den norska kongressen nu i februari och rapport från de

kongresserna kommer att kunna läsas i detta eller nästa nummer av SFT. Jag kommer dessutom att delta på ett nordiskt ordförandemöte i mars och rapport från den kommer också lite senare i SFT.

Ja, som vanligt så ligger varken lokalföreningarna eller riksstyrelsen

på latsidan och vi ser fram emot många intressanta och givande möten och kunskapsutbyten under 2018!

Charlotta Westberg

Utgiven av SFFT

Ordförande: Charlotta Westberg Kassör: Ronny Axelsson Sekreterare: Jörgen Gunnarsson Vetenskaplig sekreterare: Ingegerd Wirtberg Ledamöter: Susann Hanshoff, Ulrica Holmbom, Lena Lang, Kerstin Lodén Gustafsson, AnnHelen Nilsson

svensk familjeterapi 3

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback Manusstopp 15 maj karn.patrik@gmail.com facebook(sfft) hemsida(www.sfft.se)

Psykoterapeutiska förbin Ernst Dahlquist besöker den Internationella Psykoanalytiska mässan i

Argentina och upptäcker en mytologisk, förbisedd psykoanalytiker med starkt systemiskt anslag.

I somras var jag på IPA-kongress (International

Denna metod har fått stor spridning i den spansktalande

fann mest intressant var ett föredrag eller snarare samtal

tillämpas i vitt skilda sammanhang närhelst en grupp

Psychoanalytic Association) i Buenos Aires. Det som jag om Enrique Pichon Riviere.

Han verkade som psykiater och psykoanalytiker i Buenos

Aires på 40-, 50-, och 60-talet. I relativ avskildhet från den övriga psykoanalytiska rörelsen skapade han psykoanalytisk teori och praktik, som i det närmaste kan

beskrivas som socialpsykologisk, och som jag tycker

i vissa delar liknar den praktik och teori som utvecklats i den systemiska traditionen. Han tillhörde och var med

och grundlade den politiskt radikala psykoanalytiska traditionen i Sydamerika och har haft stort inflytande på

världen och är alls inte begränsad till terapi, utan kan med en uppgift uppstår. Kortfattat handlar praktiken om

att förstå vad som begränsar gruppen genom att göra det implicita explicit med hjälp av en observatör. I Buenos

Aires finns fortfarande en utbildningsinstitution, Escuela de Psiquiatría Social, Dr. Pichon Riviere, som utgår från Pichons socialpsykologiska tankar. Intressant är också

att man i slutet av 50-talet använde hans metod för att försöka förstå och tolka processerna i en hel stad, det s k Rosarioexperimentet. Rosario är Argentinas tredje största stad.

psykoterapins utveckling där. Med utgångspunkt i bl a

Det sägs att Pichon i sin patientpraktik alltid ville

han den så kallade ”förbindelseteorin” som man skulle

fanns någon. Fotboll var ett av hans stora intressen och

klassisk psykoanalys och objektrelationsteorin utvecklade kunna säga handlar om att de intersubjektiva fält som omger oss i förhållande till andra människor, både på

ett individuellt plan och i förhållande till grupper och

samhälle, är väsentliga i förståelsen av såväl individuellt psykiskt lidande som processer i grupper och samhälle.

involvera nätverket i terapin. T o m hunden om det

han använde ofta fotbollsmetaforer i sitt arbete. Han

skrev artiklar i dagstidningar och tidskrifter om såväl vardagliga betraktelser som om konst och litteratur. I den

psykoterapeutiska sfären i Buenos Aires är han en i det närmaste en mytologisk karaktär.

Pichon var tidigt väldigt kontroversiell och på 40-talet, när

Det finns, har jag upptäckt sedan jag kom hem från

han vårdmetoder där patienter blev delaktiga i vården

Fiasché som hjälpte till att starta GPI (Göteborgs

han var chef för en psykiatrisk vårdavdelning, utvecklade av varandra, tillsammans med vårdare och läkare. Man tyckte dock att han gick för långt och han blev därför

avsatt och dessutom illa ansatt. Han fortsatte dock att utveckla metoden, som kom att bli ett väsentligt arv

efter honom, under benämningen ”operativa grupper”.

Argentina, en koppling till Sverige. Dora och Angel psykoterapiinstitut)

1974

i

Göteborg

var

två

psykoanalytiker från Buenos Aires som utbildats i Pichons

sfär. På GPI använder man fortfarande texter av Pichon i undervisningen. Dessa är översatta av Sören Lander men aldrig utgivna så vitt jag kunnat finna. Sören Lander har

svensk familjeterapi 4

ndelser i tid och rum

Här samtalas om Rivere med moderator David E Scharff

också skapat en hemsida om Pichons teorier (pichon.se) På kongressen berättade en äldre italiensk psykoanalytiker att Pichon vistades i Italien under det sena 60-talet. Undrar om han haft betydelse för den systemiska familjeterapi som

utvecklades där under 60- och 70-talet? Milanoskolans grundare,

Selvini-Palazzoli,

Boscolo,

Cecchin

förståelsen för komplexiteten i arbetet med terapi. Att

röra sig mellan olika perspektiv hjälper en också att avhålla sig från villfarelsen att någon teori inom den

psykoterapeutiska domänen kan göra anspråk på att äga hela sanningen.

och

Först alldeles nyligen har texter av Pichon översatts till

intressant att den psykoanalytiska världen som kan ge

texter av Pichon själv men är också en antologi där flera

Prata var ju psykoanalytiker precis som Pichon. Det är ett ganska konservativt intryck alstrat så många nya och ibland banbrytande psykoterapeutiska skolor.

T ex var ju både Aaron Beck och Minuchin psykoanalytiker.

Att workshopen om Pichon fångade mitt intresse har delvis

att göra med min egen psykoterapeutiska utveckling; Jag är psykodynamiskt skolad psykoterapeut men har under

engelska i the The Linked Self (2017). Boken innehåller skribenter belyser Pichons arbete från olika perspektiv. I

tidsskriften MATRIX Nordisk Tidsskrift for Psykoterapi (33(2), 2016) Har Sören Lander skrivit en intressant

artikel om Pichons tankar, ”Tolkning, emergent och en liten dos argentinsk tango”. av Ernst Dahlquist

många år av arbete inom barnpsykiatri tillsammans med

Losso, R, de Setton, L, Scharff, D (eds). The Linked Self

systemiskt tänkande och terapeutiskt arbete med familjer

Riviere. London: Karnac Books, 2017

familjeterapeuter också utvecklat ett stort intresse för

och nätverk. Jag tycker också att det är befruktande att

in Psychoanalisis, The Pioneering work of Enrique Pichon

röra sig mellan olika perspektiv. Det ena perspektivet syns tydligare med ett annat som bakgrund vilket ökar

svensk familjeterapi 5

Karl T Karl Tomm, författaren till bland annat klassikern Systemisk Intervjubok, besöker under hösten 2017 södra Sverige i några dagar för tänkvärda föreläsningar. Cecilia Örnemark var en av många som lyssnade – och lät sig inspireras.

Jag satt där i ett rum med 12 andra

reflekterande och han gillar mycket att

min, var att förmedla dessa värdefulla och

och

säger denna ödmjuke, intresserade, kunnige

besitter, till bl.a. Psykoterapiutbildningarna

familjerådgivare/parterapeuter, koncentrerade

måndagsmorgon,

familjerådgivarnas

den

mig,

23

lokaler

antecknade

just

denna

oktober,

i

i

Malmö.

Vid fikadags tittade jag upp från mitt anteckningsblock och blev glatt varse vad det var jag var med om.

Det var som att upptäcka att solen sken och

värmde. Det kändes varmt och speciellt.

Jämte mig satt mannen som jobbat hårt med att föra vidare, vidareutveckla och förklara Milanoskolans grundtankar och

utgångspunkter i det familjeterapeutiska arbetet, Karl Tomm. Han, samme man, som

sedan beslutat sig för att skriva en bok om

Milanoskolan och deras tekniker men till slut kommit fram till att inte skriva boken.

För vid just det tillfället i hans karriär hade han börjat överge deras grundtankar och

tekniker eftersom han själv funnit en egen utgångspunkt

med

det

interpersonella

utrymmet hos individer, i ett system såsom

t.ex. i parsystemet. Således blev det även

tydligt för honom att man som terapeut behöver jobba mer med kognitioner och

känslor tillsammans för att skapa mer komplementära relationer.

arbeta i och med reflekterande team. Det

och givmilde 78-årige man från Calgary i Kanada med ett ursprung från Polen. Vi

passade också på att summera de tre dagarna han varit hos oss i södra Sverige och vi

var överens om att arrangemangen blivit lyckade, när vi satt där och småkonverserade i bilen.

Karl Tomm skriver senare, till

Martin Söderquist och mig, väl hemkommen

Således blev det även tydligt för honom att man som terapeut behöver jobba mer med kognitioner och känslor tillsammans för att skapa mer komplementära relationer” till Kanada, att han tyckte det var härligt att träffa en del av våra familjeterapikollegor i Sverige och att han även la märke till ett stort

intresse för vad han hade att säga samt att han

Karl Tomm berättar senare för mig då vi

gärna kommer tillbaka inom inte alltför lång

Hässleholm att han är så glad för att arbeta

Sverige. Vår tanke och vision, Martins och

sitter i min bil på väg mellan Växjö och

framtid. Vi hade bokat in tre dagar i södra

svensk familjeterapi 6

grundläggande kunskaper som Karl Tomm

och till andra som inte, i så stor utsträckning,

haft möjlighet att ta del av hans erfarenheter tidigare.

Karl Tomm sätter begripliga ord på det, med ett teoretiskt ursprung och termer, egentligen, självklara i livet: att känna sig

förstådd och att samtidigt få vetskapen om hur viktigt det är att förstå dem som står mig

nära i livet. Vi arbetar ofta med människor

som ger oss uppdraget att arbeta med att förstå varandra, vilket de ofta benämner som att deras kommunikation inte fungerar. Med

vissa föreläsare är det så att de är så bra att man till och med finner och kan plocka upp de små fröna i föreläsningen.

Jag har upptäckt att jag ibland känner mig uttråkad och trött på mina egna frågor och

formuleringar till klienterna och då är det

extra välkommet med dessa små frö och korn

av inspiration. De blir på så sätt handfasta

tips som man inte så lätt glömmer. Det gäller att ta vara på dem. Och ett, av många, jag fick av Karl Tomm var ” sa jag något som

jag behöver be om ursäkt för?” när man,

lite oförsiktigt och ofrivilligt, kan ha kränkt en person med sina ord. Något annat som

fastnade i mitt tänk var att Karl Tomm gör ofta ritualer och små minnesvärda event för

Tomm berättade bl.a. om Steve Madigan som infört

hjälpa dem att hantera situationen. Kvinnan

beskrivs så här:

Karl Tomm snart ändrade på. Han vågade

en metod när han arbetar med par. Metoden

Paret får skriva två brev vardera. Första

brevet ska skrivas till deras relation. En

beskrivning utifrån hur relationen började,

hur den utvecklades, det goda i relationen och det de önskar framåt. Därefter skriver de var och en ett brev till sig själv om vad de själva skulle kunna göra för att ge

mer liv och energi till sin relation som de betraktar utifrån. Det första brevet läses upp

vid ett tillfälle och det andra brevet läses upp vid tillfället därefter. Detta kan ibland Gunn Drott Englén samtalar med Karl Tomm

vara meningsfullt att använda sig av med

separerade föräldrar, alla har ju tankar om sina relationer, även om man separerat. Karl

att stärka den komplementära relationen.

Tomm förde så småningom in oss i tekniken

finna verksamma motiveringar till att få

intervjuat sig själv genom sin klient. Man

eller att visa upp, spela upp en scen eller

jag skulle säga”. Och nog har vi väl alla till

de intrapsykiska spörsmålen. Min direkta

oss att de ibland tänker och även frågar sig

sig av formuleringen, ”jag gör övningar för

ha sagt om det här”.

Det gör mig tryggare i mitt arbete med att

att intervjua och reflektera såsom han

med människor på att gestalta, iscensätta

kan t.ex. säga till sin klient, ”föreställ dig vad

händelse för att fånga det interpersonella och

och från fått höra att våra klienter berättar för

reflektion är att det är gott att kunna använda

själv eller sin partner ”vad skulle nu Cecilia

då blir det inte verkligt men man har ändå

provat på det.” Kanske det kan förhindra många från att genast gå i ett försvar med att

säga att ”man inte gillar att göra rollspel”.

Trots allt ger det en möjlighet att få känna på hur någon annan har det i sina känslor och tankar.

Karl Tomm bjuder mycket på sig själv och sin, till synes, outtömliga källa av kunskaper,

erfarenheter och exempel ur hans verksamhet som psykiatriker och familjeterapeut. Han

var starkt medicinerad för Alzheimer vilket ifrågasätta tidigare läkare och psykiatriker

och inledde ett förändringsarbete med paret i samtal. Han upptäckte ganska snart att kvinnan var deprimerad och

levt i en livslång depression med många känslomässigt avgörande trauman för henne.

Så småningom, i och efter samtalen, började

kvinnan visa mindre symtom på Alzheimers

och därmed också depression. Karls Tomms tanke, till en början, var att stärka mannen i

deras relation och kris. Men det blev ett bättre resultat än så. Paret åker nu omkring och

håller workshops om förändringsarbetet om sig själva och deras relation. Jag frågade om

man inte röntgat kvinnan: ”Jodå, det har man gjort men det visade sig vara Alzheimers”, sa Karl Tomm. Min omedelbara undran blev då

också om han trodde att depressionen som

kvinnan haft i alla år antingen utvecklats till Alzheimers eller om depressionen såg ut som

Alzheimers på röntgen. ”Det är möjligt”, sa han”. Tänk om ändå någon kunde forska

på det! Tänk att det finns dem som har

modet och vågar gå emot andra experter

Själv brukar jag ganska ofta, när paret

för människans/individens bästa och ibland

säga att de kanske t.o.m. skall sätta fram en

Därmed inte sagt att mediciner inte behövs.

kommit en bra bit i sitt förändringsarbete,

vågar bortse från och ifrågasätta mediciner.

tredje stol när de är hemma, där de föreställer sig att jag sitter och frågar dem något eller att de kan tänka sig att jag säger något om den situationen de befinner sig i.

Slutligen vill jag dela med mig av en

historia om ett par som Karl Tomm arbetat med i terapi. Kvinnan hade fått diagnosen Alzheimers och han skulle träffa paret för att

svensk familjeterapi 7

av Cecilia Örnemark

Systemcafé Stockholm Johan Wallmark uppmärksammar en optimistisk stäm ning och en publik som inte

sitter tyst när föreningen för Familj- och Sytemorienterad Terapi ordnar systemkafé med temat kring det systemiska arbetet i socialtjänsten.

De första besökarna har redan anlänt när jag

sjuttio- och åttiotalen. I Nyköping var hon

inte minst inom socialtjänsten i Sverige. Det

brieostar och skivad skinka gör sällskap med

som organiserade arbetet utifrån systemiska

att hålla systemperspektivet under samtalen

kommer vid kvart över sex. Buffén är dukad,

rucola och tomater. Vi väntar bara på brödet och vinet, denna klassiker. Folk passar på

att hälsa på gamla vänner. Nu när allt fler

kommer, märks också att ovanligt många är här för första gången.

Snart är buffén kompletterad och folk börjar

ta för sig. Sorlet stiger i förrummet utanför

salen där kvällens evenemang ska ta plats.

Kari Kamsvåg och Eva Redemo har redan

sökt upp varandra och snart sluter sig även Marta Nannskog till dem. Klockan sju öpp-

nas dörrarna till det inre rummet, och alla bjuds att komma in. Ett vänligt brus av röster

omger de cirka 40 gästerna när de intar sina

platser runt de tre fåtöljerna där Kari, Marta och Eva snart ska samtala om det systemiska arbetet i socialtjänsten.

Kari Kamsvåg är styrelseledamot i Stockholmsföreningen FFST. Det är hon som har tagit initiativ till kvällens samtal och nu

presenterar hon Eva Redemo i dialog. Kari

lärde känna Eva som utbildare i salutogent perspektiv. Eva har gjort mycket för att utveckla samarbetet skola–socialtjänst. Hon

handleder och utbildar inom socialtjänsten.

Barnsamtal är en av flera företeelser hon

spritt fördjupad kunskap om. Eva har många års erfarenhet av arbete i socialtjänsten från

under en period chef för en ungdomsgrupp

premisser. ”Alla gjorde allt” och man följde

sina klienter ”från ax till limpa”. Efter arbetet inom socialtjänsten följde en period inom BUP, innan Eva sa upp sig och från 1992 har hon ägnat sig åt handledning och utbildning.

”I linje med det polymorfa betraktelsesättet inom den systemiska traditionen måste vi vara lyhörda även för dem som är kritiska till det systemiska”

Eva vill föra fram, är att det inte bara gäller med barnen, utan även tanken på vad som

blir konsekvensen för barnet, efter det här samtalet.

När Kari tidigare kontaktat Eva inför kväl-

lens samtal, tyckte Eva att även Marta Nannskog borde vara med. Marta utgör här

bredvid Eva en ”insider”, där Eva ser sig

själv som ”utifrån kommande” när det gäller arbete med socialtjänsten.

Marta presenterar sig som socionom. Hon

är utvecklingsledare, centralt placerad inom Stockholms stad. I sin tjänst är hon även BBIC-samordnare för hela staden. För Marta

är det centralt att tänka in brukarperspektivet och även hålla principerna från barnsamtalen

Eva lyfter fram den norske psykologen och

familjepsykoterapeuten Haldor Øvreeides bok, Samtal med barn (Studentlitteratur 2001 och 2009), som en viktig språngbräda. Den

grundar sig i ett helhetstänk kring barnets

tillhörighet i sitt sammanhang. Eva ringde Haldor Øvreeide i mitten av nittiotalet och de startade ett samarbete. I höst drar de igång

ytterligare en gemensam utbildning. Tillsam-

mans med Marta och Haldor har Eva pro-

ducerat material till ledning och utveckling av professionella samtal med barn och unga,

svensk familjeterapi 8

levande. Fokus på förhållningssätt snarare än

metodtrogenhet. I sitt arbete har hon kommit att få arbeta nära det norska barnevernet och även tillsammans med Tom Andersen. Hon

tycker att det varit svårt att förhålla sig till de stelbenta kraven på dokumentation som förts

fram av företrädarna för ett kunskaps- och

evidensbaserat arbetssätt. Dessa perspektiv verkar nu långsamt åter få konkurrens av

det systemiska helhetsperspektivet, tycker Marta.

Marta betonar att det förhållningssätt som

Eva och Haldor står för är viktigt. Att förhålla sig inbjudande till andra tankar och mod-

eller än de man själv omhuldar är centralt.

I linje med det polymorfa betraktelsesättet inom den systemiska traditionen måste vi

vara lyhörda även för dem som är kritiska till det systemiska.

Samtalet glider över till barnsamtal i den sociala utredningens sammanhang. Eva utbildar i barnsamtal inom Stockholms stad, 160 personer ska utbildas i nästa sväng. Hon

framhåller att en central paradox när det gäller arbetet med utsatta barn, är att samti-

digt som föräldrar är med och gör barn ot-

rygga, så är också föräldrar barns viktigaste resurs. I barnsamtal måste man samtidigt förhålla sig till både värdegrund och metodologiska principer. Levandegöra barns

relationella beroende, deras systemiska till-

hörighet. Barnen säger det de kan säga, utan att riskera att bli avvisade ur sitt familjesa-

manhang. Det de säger är det som är möjligt för dem att säga. Oavsett om barnet pratar

i ett rum där föräldrarna är med eller inte,

kommer barnet att behöva leva med sig självt och vad det har sagt, hela livet därefter.

Marta lägger till, att det är viktigt att inte i första hand se barnet som informant. Samtalet ska först och främst vara till hjälp för bar-

net och dess sammanhang, dess familj. Eva

utbrister: ”Språket! Vad gör det med oss att vi nu heter socialsekreterare, och inte socialarbetare?” Kan detta ha gjort oss redo att

acceptera den linjära formen för arbetet, att först ska vi ställa frågor, och så ska vi få svar,

och så ska vi skriva? Marta för in evidensen och New Public Management i samtalet. Hon

lyfter betydelsen av att hålla de metodgemen-

man samtalar, är det svårt att lämna det som

alliansen, relationerna. Dessa common fac-

en person i taget i samtal, än att samtidigt sit-

samma framgångsfaktorerna vid liv – mötet, tors får frågor om metod att tappa betydelse.

Eva: ”Tillsynskulturen verkar vara på fallrepet, till förmån för en tillitskultur.” Marta

är invant. Det är för många enklare att möta ta med en familj i två generationer. Motståndet mot att handla enligt ett helhetstänk finns

både hos ”unga” och ”gamla” socialarbetare.

berättar att regeringen nu tillsätter en delega-

Samtidigt finns mycket som tyder på att

social sektor. Målet måste vara kvalitet, att

till en expertposition i enlighet med evidens

tion, med uppgift att skapa en tillitsbaserad göra skillnad för barnen, mer än att göra alla rätt.

Under samtalet om NPM och evidenskrav är

man eniga om att det finns en mängd orsaker till att läget är som det är. Det finns många aspekter på att krav på metodtrogenhet och

evidens gör socialarbetare rädda. Alla behöver bidra och fundera över hur vi ska

komma åt det här, alla behövs, för ingen vill

förväntan på socialarbetaren, att leva upp

och NPM, håller på att förändras. I stället

har något som kan kallas brukardelaktighet börjat göra insteg. Detta förebådar ett skifte i hur vi gör socialt arbete. I linje med denna förändring utbildar Eva nu chefer i vad hon

kallar handledande förhållningssätt. Detta

sätt att stödja medarbetarna tar främst fasta på de situationer där chefen ska hjälpa medarbetaren i utredningssammanhang.

ha det så här! Just nu ökar arbetsbelastningen

En fråga ur publiken lyfter Signs of safety

gar, alltfler samtal etc. Man behöver se till att

menar att värdegrunden inom SoS är system-

stort inom socialtjänsten. Alltfler utredninutbilda fler i barnsamtal. När det gäller hur

svensk familjeterapi 9

som förhållningssätt. Marta tar bollen och

isk och lösningsfokuserad och där finns inga

måste hjälpa till. Vi behöver plocka bort

vissa arbetsuppgifter om vi ska få plats med mera samtal och möten. Hur ska vi minska

mängden dokumentation för att öka delaktigheten och det samtal som knyter samman de samtalande?

Inte minst våldsärenden inom socialtjänsten utgör en utmaning. Våldet gör oss svartvita,

vi hamnar direkt i ett antingen/eller, rätt/fel-

tänk. Det blir så lätt att tänka alltid/aldrig, t.ex. att man aldrig kan sätta förövare och of-

fer i samma rum. Det är som om man plötsligt alltid måste göra på samma sätt när det finns

våld med i spelet. Även här förespråkar Eva och Marta att man måste se till förutsättningarna i det enskilda fallet. Vi behöver hålla motsättningar. Samtidigt har det utvecklats ett helt batteri av metoder (mapping mm) kopplade till SoS, och det som ibland oroar

Marta är att dessa metoder kan användas på

ett oreflekterat sätt. Det är lätt att gå i fällan av att ”hos oss mappar vi alltid”, eller ”vi gör alltid det-och-det”, i tron att detta ”alltid” ska garantera ett systemiskt förhållningssätt. I

verkliga livet, betonar Marta, är det viktigt att se till att man gör olika! Alla familjer är

unika, alla barn är unika, ingen metod passar alla eller alltid.

Ytterligare en fråga ur publiken leder till en utvikning till utbildningarna vid socionom-

programmet. Marta menar att evidenstänket och det faktum att man inte längre kan välja inriktning på socionomprogrammet är ett oroande tecken.

En tjugo minuters paus ger nu möjlighet att sträcka på benen och mera mingel med kaffe.

Efter pausen uppmanar Kari de närvarande

att prata med varandra i smågrupper om vilka tecken vi ser omkring oss på att ett systemiskt helhetsperspektiv är på väg att vinna insteg. Ett högljutt sorl tar över i rummet.

Tio minuter senare tar Kari till orda igen och

vill höra röster ur publiken. Här är ett axplock:

”Hela samhället håller på att förändras. Sver-

ige är unikt. Varför ska vi mäta allting?” , ”Kan vi göra något? Kan vi hjälpa till?”, ”Civilkurage! Nätverksstafetten lever, många goda krafter samverkar!”

”Det räcker inte med att man skänker pen-

gar till hjälporganisationer, man måste jobba också – om man vill se en förändring!” ”Boktips! Stina Oscarson och Sara Granér: Tror

du att du kan förändra världen utan att an-

stränga dig? (Leopard förlag 2017)” , ”Behåll perspektivet: Vad kan jag bidra med?”

Lisa, Stockholmsföreningens (FFST) ord-

förande, puffade för en kommande förfrågan från Stockholmsföreningen till medlemmarna, om att bilda skrivgrupp/-er, där skriv-

intresserade medlemmar kan ge varandra stöd att skriva och beskriva vårt arbete. På

så sätt kan de bidra till att sätta systemiskt

arbete på kartan, inte minst när det gäller socialt arbete och psykiatri. Håll utkik efter utskick, och hör av er!

Marta sammanfattar diskussionen. Alla

svensk familjeterapi 10

flera perspektiv levande, samtidigt. Det som

inte är lämpligt i ett fall kan vara den mest passande vägen i ett annat. Våldsärenden drar massor av resurser utredningsmässigt, men de berörda familjerna får minst när det kommer till insatser.

Plötsligt är klockan närapå 21, och det är dags

att runda av. Susan från styrelsen går varligt

men bestämt fram till trojkan i fåtöljerna, avbryter försiktigt och tackar så mycket för

dagens samtal. Hon överräcker varsin liten

gåva till de inbjudna gästerna. Applåderna är varma. Omtumlade, bekräftade, glada och stärkta reser vi oss ur stolarna och börjar göra

oss redo att lämna. Under samtalet har vi fått reflektera över hur vi kan stärka förutsättnin-

garna för det systemiska perspektivet i det

sociala arbetet. Den optimistiska stämning

som skapats under kvällen följer med oss i eftersamtalen, när vi så småningom ger oss ut i kvällen.

Hur ska vi omsätta dessa meningar i praktisk handling?

av Johan Wallmark

Anita Blom af Ekenstam - Avslutar efter 13 år som redaktör för SFT given röst i tidningen, de hade alltid något att berätta från världen utanför. Det var något som var viktigt för mig.

Jag själv kom att ha kontakter med de andra redaktörerna utanför Sverige, i Norden.” Anita är uppsluppen, med all rätt lite stolt över det hon och Mårten producerat. Hon berättar om temanummer och hur tidningen utvecklats efter hand. Hon ser glad och avslappnad ut i basker, halsduk och svart tjocktröja, det verkar inte finnas någon direkt ledsamhet över att avsluta. Anita sneglar mot jättehögen av SFT- nummer: ”Kolla det nordiska numret till Visbykongressen”, fortsätter hon. ”Det är rätt bra faktiskt, det var ett stort jobb. Sådana saker kommer man ihåg, när det är något särskilt. Jag har ju också lärt mig oerhört mycket, ”Möt mig vid ringen”, säger Anita. Det verkar vara allmänt känt vad ringen - det vackra räcket av Stig Blomberg på centralstationen - är för en Stockholmare ”Jag tar med mig grejerna”, fortsätter Anita. Det kan låta suspekt vad gäller en plats där jag kan tänka mig att det allt som oftast sker olaga byteshandel. I det här fallet är det ett halvt livsverk i en tygväska som ska byta ägare, nämligen samtliga nummer av papperstidningen SFT som Anita tillsammans med Mårten samlat på sig genom alla åren som redaktörer.

Anita är inte den sentimentala sorten. ”Ska du inte ha dom kvar?”, undrar jag. Anita bara skrattar. ”Nej, men du kan hjälpa mig bära”, svarar hon och ger mig ett av handtagen

det måste vara världens bästa fortbildning att vara redaktör”. Anita nickar åt sitt påstående.” Jag har varit väldigt nyfiken, och genom det lär man sig.”

De kontakter Anita skaffat sig genom åren är otaliga, hon beskriver hur hon sökt upp personer och personer har sökt upp henne; ”Det har väl varit min uppgift, att fånga in folk”. Hon berättar om Mårten, hennes man, som varit hennes trogna partner också i tidningsskapandet. Medan Anita varit infångaren, den som tagit kontakter och drivit en massa grejer har Mårten haft mer ansvar för layout och att samla ihop det hela.

på väskan.

”Jag har ju ett vanligt jobb, så jag är månskensredaktör.

”I den där lådan(hon pekar på väskan), där har du hela

ett leende och ser lite lättad ut. ”Det sorgligaste som kunde

grejen. Jag började med ett föreningsblad för Stockholmsföreningen. Vi hade en idé, jag och Mårten, om att vi gärna ville ta över SFT också. Faktiskt redan innan vi tog över den. Vi ville att den alltid skulle komma som en klocka i mars, juni, september och december. Något som faktiskt funkat hela tiden. 13 år.” Anita låter själv förvånad över hur tiden gått. Vissa saker verkar ha varit extra viktiga för

Man får jobba på kvällarna, i månskenet”, Anita fyrar av hända hade varit om det inte blivit någon fortsättning på tidningen. Så blev det inte. Så jag är bara glad”, säger Anita, skjuter med ett krafttag över väskan med tidningarna mot mitt håll och kastar en blick mot utgången, där solen fortfarande skiner över Klarbergsviadukten.

Av Patrik Kärn

henne och Mårten: ”Vi ville att styrelsen skulle vara en

svensk familjeterapi 11

Porträttet – Marianne Ced I år har familjeterapin haft sin plats i Sverige i 50 år. Från då till nu, ett halvsekel, har

Marianne Cederblad haft en central roll för utvecklingen av det systemiska arbetet i Sverige. Hennes betydelse kan inte överskattas – utan henne hade inte familjeterapin

i Sverige varit det den är idag. En februaridag 2018 delar hon med sig av en del av sin historia och sina tankar.

behandlingsmotiverad. Det blev därför inte

för henne. Man hör något plötsligt, som hon

missbruk och sociala problem och fattigdom

”Det där har hänt mig också några gånger i

ofta dom här familjerna där föräldrarna hade

som sökte hjälp. Det var ju de familjerna som man kallade hard to reach. Dom barnen fanns istället på Skå, för dom barnen blev omhändertagna och placerade där.”

Marianne tar ett par snabba andetag, knäpper

händerna för ett par sekunder och låter blicken falla mot fönstret till. Därute hörs en siren, en lastbil dundrar förbi, Sofia Kyrka tornar upp sig i solljuset. Vi befinner oss hemma hos Marianne. Mitt i stadens hjärta.

”På den tiden ägnade sig Gustav Skå och

gjorde i radio, som verkar förändra livet. livet, att någon kommit fram, flera år senare

och velat berätta att något jag sagt hade fått en stor inverkan på deras liv”, säger hon.

Marianne menar att det händer oss alla, man

kan råka säga något vid rätt tidpunkt som får

en väldigt stor betydelse. Det finns ögonblick

när det liksom kopplar ihop men vilken betydelse det haft vet man inte det förrän

långt efteråt, och man kanske inte ens får den feedbacken.

”Både socialtjänst och

Gösta Harding åt folkbildning genom

sjukvård är ju egentli-

”Att jag kom att jobba med just barn hade

vanliga människor skulle lära sig om hur

gen felsökande organi-

med Gustav Jonsson och Gösta Harding. Då

Deras avvikelser var något barnen behövde

före TVs tid. Det handlade om barns problem,

bort. Jag gick på gymnasiet då, när jag hörde

inte fungerat.”

ene jobbade då med samhällets olycksbarn

sådan som dom, alltså barnpsykiater. Jag

”Du började arbeta med barn?”, frågar jag.

med barnterapier. Ericastiftelsen var mer

så det var verkligen radioprogrammen som

idag, du behövde inte betala men föräldern

till mina idoler.”

radioföredrag. Dom hade ambitionerna att nog att göra mycket med radioprogrammen

barn mår och hur man skulle förstå dem.

på den tiden lyssnade man på radio, det var ju

hjälp med och inte något man kunde straffa

och dom var ju barnpsykiater båda två. Den

programmen. Jag tänkte att jag ville bli en

på Skå och den andra på Ericastiftelsen

hade ingen i min familj som höll på med det

för medelklassen. Det var ungefär som BUP

fick in mig på det. Jag sökte mig helt enkelt

själv skulle söka hjälp. Det hade dom som

en väldigt viktig sak, att man skulle vara

Marianne säger att det var ett critical incident

svensk familjeterapi 12

sationer där man alltid mest tittat på det som

Marianne funderar ett par sekunder:

”Jag började på Kronprinsessan Lovisas

barnsjukhus, som det hette då. Det här var redan 1962 och där fanns Sven Ahnsjö,

Sveriges enda professor i barnpsykiatri då.

derblad Jag var läkare och bodde i Uppsala, hade

återfinner hon den i nästan samma stund.

kan man säga handlade om New Yorks

ville jag vara. Det måste väl vara det bästa

är behagligt att lyssna till henne, hennes röst

utslagna familjerna. Marianne fick höra

mina studier där, men då tänkte jag att där

att gå hos professorn.” Marianne skrattar till,

för ett ögonblick stannar hon upp. Hon talar annars snabbt och fokuserat. Som att ingen

tid finns att spilla. Hon kommer in på tiden i Sudan dit hon och hennes man flyttade

Hennes ögon är varma och betraktande. Det

är en lärarinnas, men hennes budskap är långt mycket mer än bara lärande. Hon säger

det hon vill och tror på utan att tveka. Hon är en sån jag skulle vilja ringa när jag vacklar.

och levde ett par år. Medan maken hade

uppdraget att göra en folkräkning bestämde

sig Marianne för att göra en epidemilogisk studie

där,

motsvarande

den

numera

motsvarighet till barnbyn Skå, de allra mest om Minuchins sätt att jobba, bland annat att han i terapin satte mamman bakom en envägsspegel och sedan fick hon se barnen

agera utan att skulle gå in. Mamman fick tillfälle att fundera på vad hon skulle kunna göra annorlunda, vanligtvis gick hon in i

”Samtidigt som kraven på evidens ökat har

diskussionen och agerade väldigt kraftfullt, för att få slut på konflikterna. Mamman lärde sig helt enkelt att reflektera och därefter

klassiska studien som man då gjort på 222

familjeterapin mer och

gå in och agera. Minuchin stöttade henne

pojkarna som bodde på Skå. ”Det här, 222

mer förnekat värdet av

fortsätter Marianne- ”kallade man enactment

Stockholmspojkar för att kunna jämföra med Stockholmspojkar, var en väldigt avgörande

studie och då, när studien kom, skulle vi till

det”

Sudan så jag tog helt enkelt med mig den till Sudan för att göra en likadan studie där.

att göra på ett helt nytt sätt. ”Det här”-

(iscensättning), vilket kom att bli centralt för familjeterapi och det skiljer mycket från psykodynamisk terapi. Nu för tiden är det ju

Khartoum var huvudstad i Sudan, medan

”Jag fick chansen att jobba som underläkare

det vore självklart att studien skulle göras

tyckte var väldigt intressant. Jag har alltid

det låter så självklart och jag hinner tänka

utåtagerande problematik, som börjar slira ut

kasta sig in i nya utmaningar måste vara det

beteende. Det var just dom barnen man

ingen barnpsykiatri utanför Europa på den

väldigt framsynt. Han var i framkant om

min rivstart inom barnpsykiatrin kan man

barnen istället för att straffa dom. Man kan

jag.”

familjeterapi”. Marianne berättar om Siw

Marianne stannar upp, tar en halstablett

som jobbade på Skå, som hade hört talas

väldigt vanligt inom KBT men på den tiden så fanns inte det. Då samtalade man under

Stockholm var Sveriges”, säger hon som om

med Gustav Jonsson på Skå ett år, vilket jag

av det enkla skälet. Vi brister ut i ett skratt,

varit mest intresserad av dom här barnen med

en tanke om att det nyfikna, orädda sättet att

från det vanliga samhället med normbrytande

som för vårt arbete framåt. ”Det fanns nästan

jobbade med på Skå. Gustav Jonsson var

tiden så det här var väldigt originellt. Det var

nya tankesätt, man skulle hjälpa de här

säga. Vi åkte dit 1962 och 1968 disputerade

säga att det var där och då jag började med

grepp på alla årtalen utifrån när hennes

Boëthius och Carin Crafoord, psykologer

olika personer. Hon kommer fram till att

och en klunk vatten. Hon sitter framåtlutad i fåtöljen med händerna i knät. Hon gör

inga yviga gester, hon är lugn men hennes

berättelse är intensiv, snabb och allvarsam och när hon någon gång tappar tråden

om Minuchin. Dom åkte och besökte honom i Philadelphia och hade med sig hem en

massa artiklar och grejer. Minuchin hade skrivit den banbrytande boken Families of

the Slums. Den studien, menar Marianne,

svensk familjeterapi 13

en lång tid för att senare ändra beteende, här

fick man ändra sitt beteende först, med hjälp

av terapeuten. När familjemedlemmarna såg at det nya sättet fungerade bättre ökade såklart lusten att fortsätta göra så. Det var

det stora genombrottet med familjeterapi, iallafall i den här formen. Jag såg sedan till att Minuchin blev inbjuden till Sverige.”

Marianne börjar räkna högt för att få

barn föddes, resor hit och dit referenser till hon 1975 åkte till Philadelphia och var tre

månader hos Minuchin där han jobbade med underprivilegierade familjer.

Efter

det var hon med och bjöd in Virginia Satir,

som Minuchin rekommenderat, till Sverige.

Harry Aponte och Martin Kirschenbaum

var också I Sverige under perioder och

ibland terapeuter utan där blev det lite olika

det här med nätverksarbete och grupper

där gjorde att den svenska utbildningen via

aning bekymrad ut, innan hon fortsätter: ” I

Marianne arbetade ett tag under 70 - talet

gjorde utbildningar och handledde. Allt det

Svenska föreningen för psykisk hälsovård kom igång, där också Marianne kom att bli en av handledarna.

Marianne verkar ha lätt att komma ihåg

alla namn. Det blir en betraktelse kring familjeterapins historia i Sverige där det ena ger det andra.

grupperingar.” Marianne stannar upp, ser en

Lund kom det att bli mer forskningsinriktat med bland annat Björn Wrangsjö, Per

Gustafsson och Kjell Hansson. Samtidigt utvecklades ju den terapeutiska delen av familjeterapin genom t ex Tom Andersen.

Han hade skrivit en doktorsavhandling själv som var enormt kvantitativ men blev

sedan helt avståndstagande till den delen av forskning. Han menade att forskning

”Det har ju alltid funnits

bara skulle ske kvalitativt och till och med

väldigt mycket fraktioner,

genuina mötet som var viktigt”, säger

strider om terapier men det är egentligen väldigt

att forskning var ointressant. Det var det

Marianne. Hon beskriver att det nya sättet att förstå familjeterapin fick ett väldigt

destruktivt för familjeterapins utveckling för

det har ju gjort så att familjeterapin blivit helt marginaliserad”, fortsätter hon och tonen är

emot positivt och det var en stor entusiasm för

det här sättet att jobba”, säger Marianne, men

berättar att hon ganska snart ville få igång forskning och att hon tidigt hade en grupp som

arbetade för detta. De första avhandlingarna kom inte förrän långt senare, på 80 - 90 talet, och då hade arbetet med familjer hunnit ta nya riktningar. Den mer språksystemiska

inriktningen hade haft ett stort genomslag

och det blev plötsligt i familjeterapikretsar lite fult att forska. I det postmoderna kunde man förneka värdet av kunskap och man

poängterade det genuint subjektiva mötet mellan terapeut och familj. ”Allt det där

gjorde att forskning inte blev lika populärt

samhällets olycksbarn. Arbetssättet då var väldigt uppsökande, samhällsarbete, ute

i skolorna och i grannskapet. Det gällde

att befinna sig i den sociala kontexten.

Därifrån kom också idéer om nätverksterapi som senare kom att utvecklas i Botkyrka.

På den tiden, menar Marianne, hade man

mycket mer den approachen att man tittade på individen som en del av familjen och familjen som en del i sitt närsamhälle.

hennes arbete med barns psykiska hälsa.

terapeuterna. ”Det här har varit väldigt

egentligen inget stort motstånd. Det togs

som kom att flyttas till Skå. Hon kallar dom

inte blev lika intressant för de utövande

idealiskt att vi låter tusen

med familjeterapi på den tiden så fanns det

berättar att därifrån kom de flesta barnen

Jag

framförallt så att familjeterapiforskningen

”Även om det var främmande i Sverige

på Hökarängens rådgivningscentral. Hon

genomslag på fältet i Sverige och det blev

onödigt. Egentligen är det blommor blomma.”

och man poängterade det biopsykosociala.

allvarligare nu. ”Inte minst kan man se den

från socialstyrelsens diskussion om hur vi

ska behandla depression och ångest. Där det

finns ett par saker man inte ska göra nämligen medicinbehandling med benzodiazepiner,

för det skapar ett beroende, och så att göra

familjeterapi, för där finns ingen evidens.

Samtidigt som kraven på evidens ökat har

familjeterapin mer och mer förnekat värdet av det. Det är väldigt olyckligt och jag

tror det är ett stort skäl att familjeterapin försvunnit väldigt mycket.” Marianne slår ut

med armarna och man kan ana att det här är och alltid har varit en stor sak för henne.

frågar

Marianne

om

varför

just

familjearbetet varit så viktigt för henne i

”Familjen är ju barnets omgivning under

de första tjugo åren då man är som mest formbar, för mig är det ofattbart att man kan

bortse från familjen. Det är ju den självklara miljön

där

barnet

formas. Visserligen

finns en genetisk grund men hela sättet att

hantera sin genetik kommer ju i samspelet

med dom långvariga, intima relationerna inom familjen. Inte bara kärnfamiljen utan

också den utvidgade familjen med t e x mor – och farföräldrar”. Marianne menar att det finns resurser i storfamiljen som vi

ibland glömmer. Hon säger att för henne är

det väldigt svårt att förstå att vi inte skulle

tycka familjen är viktig och att det inte heller finns forskningsstöd för att det bara handlar om genetik. Marianne menar att när det gäller vad som är verksamt i terapi behövs

Att familjeterapin mottogs så väl som

det göras mycket mera processforskning.

att göra med tidsandan. Familjeterapin

förtroendefulla kontakten mellan terapeut

arbetssätt, menar Marianne, hade också

För närvarande pratar vi mycket om den

passade väldigt bra på 70 - talet. Då fanns

och klient och finns inte den, oavsett vad

svensk familjeterapi 14

det är för behandling, så blir det ingen terapi

knark. Det är därför effekten försvinner efter

meningsfulla. ”Det är ju egentligen inte så

likaväl som familjeterapi. Terapeuten måste

De flesta undersökningar som gjorts kring

möter ju svårigheter av olika dignitet och

överhuvudtaget. Det gäller individualterapi också tro på sin metod och det måste också vara en metod som familjen kan tro på,

metoden måste passa familjen. ”Därför är det

ju så torftigt om man säger att KBT är så bra, därför det kanske inte passar för alla”, säger

hon och betonar att vi människor är ju väldigt olika och därför måste vi ha möjlighet att arbeta på olika sätt. ”Det vore bättre om man

såg terapierna som kompletterande varandra

istället för att konkurrera. Det har ju alltid funnits väldigt mycket fraktioner, strider om

terapier men det är egentligen väldigt onödigt.

Egentligen är det idealiskt att vi låter tusen

blommor blomma” säger Marianne med eftertryck. Varje terapiform ändå ett ansvar att undersöka, menar Marianne, och säger att

vi alltid behöver ställa oss frågan om terapin

vi håller på med verkligen hjälper. Det är en varudeklaration för familjen. Det räcker inte

med att familjen tror på terapeuten, menar hon, terapeuten skall också ha argument för

att det verkligen är en bra metod. Marianne

säger att det är skälet till att terapiforskning är så viktig: ”Det gäller att jobba mer med det som mest verksamt och skippa det där som inte funkar.”

ett tag om man inte hela tiden höjer dosen.

långtidseffekten av det här visar att effekten är helt borta efter ett tag och man får inte

hjärnan att mogna snabbare, vilket man hoppats på. Men det är inte så, visar många undersökningar. Det hjälper inte”, säger Marianne

Jag frågar henne om arbetet med att stärka resurser och salutogena faktorer.

”Aaron Antonovski var gästprofessor i Lund

under ett år, och då arbetade vi mycket kring det salutogena och jag hade Emmy Werner

som gjort en stor studie på barn som var

födda 55, i Kauai. Man tog alla människor som var födda 55 från Kauai, som är en av

öarna i Hawaii, och sen tittade man på hur

de utvecklades eftersom man hade iden att de som hade ADHD – som på den tiden

kallades MBD – skulle få större svårigheter än andra. Man tittade på familje – och

utbildningsfaktorer och kom fram till att 30 procent av de här barnen klarade sig

väldigt bra, mot alla odds. Man kom att

kalla dom superkids och man började prata

om recilience, alltså stressmotståndskraft”.

Marianne säger att det är dom barnen vi i

Marianne kommer in på att samhället

Skandinavien kallat maskrosbarn. Det var

individfokuserat

också

sig näringen även om det var magert och

sig på medicinering mycket och lagt mycket

faktorer kan vara att de hittar en speciell

tror Marianne att en del kan handla om att

other, en annan viktig person som finns i

behöver vara sin egen lyckas smed. Man

utan en mer varaktig person som finns

så som man gjorde på 70talet. ”Nu vet

att en stor skyddsfaktor var förmågan att

vanebildande, det är därför medicinerna är

göra problem begripliga, hanterbara och

på 80 och 90 talen blivit mycket mer

dom barn som hade möjligheter att suga åt

barnpsykiatrin blivit det. Man har riktat in

kunde hitta stödjande faktorer. Stödjande

mindre vikt vid familjen och nätverket. Där

talang eller att de hittar någon significant

samhället är mer individinriktad och alla

omgivningen. Ofta är det inte en terapeut

prioriterar inte kollektivet och gemenskapen

i nätverket. Aaron Antonovsky menade

vi ju att det här med medicineringen är

hantera problem – alltså det här att kunna

och

då

har

svensk familjeterapi 15

konstigt”, säger Marianne. ”Alla människor

då kan man kasta in handduken, ta på sig offerkoftan och försvara sig med att man inte

haft det så lätt. Men man kan också, menade Antonovsky, försöka göra något åt det och

också inkludera personer i sitt nätverk som man litar på. Både socialtjänst och sjukvård

är ju egentligen felsökande organisationer där man alltid mest tittat på det som inte fungerat.”

De flesta som utbildat sig i familjearbete har hört talats om Marianne Cederblad i

forskningssammanhang och det är uppenbart att både hennes egen, och andras, forskning

varit viktig för henne hela hennes yrkesliv.

Hon berättar om tiden då hon och Kjell

Hansson tog FFT till Sverige och började med ett forskningsprojekt. De lyckades visa

att återfallsfrekvensen var ungefär hälften jämfört med treatment as usual. När datan publicerades i socialvetenskaplig tidskrift

så väckte det inte någon större entusiasm.

Marianne menar att det hade att göra med att man inte börjat kräva evidens ännu. ”Dom

flesta terapeuter gjorde som dom brukade,

använde dom terapimetoder som dom trivdes med själva helt enkelt.” Marianne springer iväg för att hämta en bok som jag måste läsa.

”Han heter Jay Lebow och är professor och familjeterapeut från Chicago, han kallar det den tredje generationens familjeterapi och

han är precis som T ex Diamond(ABFT)

och Jim Alexander(FFT) inne på att man måste ha forskning kopplat till det du gör.

Man kan inte bara gå runt och säga att terapeuten inte behöver kunna något, att han

bara har en konversation med familjen, det räcker inte”, menar Marianne. Hon säger att

terapeuten måste ha mera kunskap och måste

var mera aktiv och refererar återkommande

till Minuchin och Satir. ”Dom lät minsann

referenser och tips och Marianne ser ganska

dom hade ledarposition och en ide om var

vi håller på med är alldeles uppenbart något

inte familjen fladdra omkring hur som helst,

dom ville komma i samtalet”, utbrister

hon med ett allvarsamt leende. ”Det är ett bekymmer att det blivit så väldigt mycket av det här postmoderna som faktiskt är

lite föråldrat. Man måste gå vidare annars blir familjeterapin marginaliserad”, säger

”Ja där fick du något att bita i - den tredje vågens familjeterapi!”

nöjd ut, att vi alla behöver kunna mer om det som är viktigt för henne och som hon med all tydlighet förmedlar. ”Sen är det ju också som

Minuchin påtalade, med det postmoderna

försvann själva familjen från terapin och det blev väldigt mycket individuellt med

det narrativa förhållningssättet, man tappade

mycket av interaktionsbiten. Så det har alltid funnits olika riktningar”, säger hon.

Solen skiner in lägenheten och landar på en skulptur av Magnus Ringborg. Marianne har redan hunnit berätta om dess namn och

”Ja där fick du något att

ursprung. På bordet under boken om makt

bita i - den tredje vågens

om den nya tidens terapier, för en utbildning

familjeterapi!”

och psykoterapi ligger förberedelserna, något i Teheran via Skype som hon ska ha om

ett par dagar. Det finns ett driv, en längtan om att nyfiket söka efter mer kunskap och

hon med eftertryck och fortsätter:” Vi

livsförändrande intryck som genomsyrar den

olika, vi måste ta diagnoserna på allvar

våning, mitt i landets hipstermecka, kanske

familjeterapeutiskt lite olika beroende på t

framtid men där finns ett budskap: att

resultat, det är vi skyldiga klienterna. Det

ny kunskap. Marianne ler lite underfundigt,

Marianne pekar mot Jay Lebow – boken.

där fick du något att bita i - den tredje vågens

måste också acceptera att vi människor är

här platsen. Marianne Cederblads inbjudande

och vara medveten om att vi måste arbeta

inte rymmer alla svaren om familjeterapins

ex diagnoser. Vi måste också kunna redovisa

ständigt finnas i rörelse och att ständigt söka

här är den tredje vågens familjeterapi!”

reser sig och tar ett par steg mot fönstret. ”Ja

”Familjen har kommit till terapeuten för att

familjeterapi!”

de vill ha ett problem löst. Terapeuten är ju anställd för att var problemlösare. Det är

ingen jämställd relation. Det är viktigt att

analysera makten terapeuten har och inte

Av Patrik Kärn

förneka den”, säger hon och fiskar upp en

annan bok som hon säger att jag måste läsa, makt och psykoterapi av Inga Dennhag. Det

ligger böcker och artiklar spridda lite överallt i lägenheten.

Jag försöker anteckna alla

svensk familjeterapi 16

Medicinsk familjeterapi - en vinst för alla

Den somatiska vården är ofta inriktad på individen, men familjen är den enhet där vi är, lever och där vi blir sjuka. (Ransom 1984). Medicinsk vård bör därför också anpassas till detta.

argumenterar för att mäta familjens KASAM

(F-SOC Family-Sense Of Coherens) för att identifiera familjer som behöver mer stöd för att inte utveckla psykisk ohälsa.

På samma sätt som t ex psykiska bekymmer

Jag vill lyfta fram två svenska avhandlingar

Lyfter vi blicken lite från specifika sjukdomar

gör även somatiska. På samma sätt som den

i sin doktorsavhandling utvärderat en metod

den är bedriven minskar sjukdomskostnader

flyttar till särskilt boende (äldreboende). Sex

deras familjemedlemmar (Russel Crane,

en

förbättrade

vårdanvändning ger effekter på flera sätt,

familjemedlemmar

sjuka som en följd av den extra belastningen

och beteendeproblem påverkar familjen,

tidiga familjeterapin utvidgade behandlingen till familjen när en individ i familjen hade schizofreni. Medicinsk familjeterapi har

sedan den tiden funnits med i periferin inom familjeterapin. Denna artikel hoppas väcka till liv detta område, medvetandegöra er läsare om ny forskning som fokuserar på

familjens mående och interaktion i samband

från de senaste åren. Åsa Dorell (2016) har

och tillstånd så ser vi att familjeterapi, var helst

för familjesamtal för de familjer där någon

både för de som kommer till terapin och

månader efter familjesamtalen hade familjen

2011, Möllerberg, 2017). En minskad

relationer och samarbete. Relationen mellan

det gäller ju både de som söker för att de är

förbättrades.

som en sjukdom ger i ett familjesystem och

bättre

kommunikation,

vårdpersonalen

och

de som söker för somatiska besvär pga oro

med svåra sjukdomar, men också utmana

eller ångest. Sjukvården skulle vinna mycket

dikotomin mellan kropp och psyke, mellan

familjesituation och inse när man blir använd/

er att tänka över er egen uppfattning om

på att analysera och förstå den vårdsökandes

kroppens och själens sjukdomar.

triangulerad in i ett interaktionsmönster som

Jag vill i denna text lyfta fram både det

En annan vinst för patient, familj och

försöker återskapa balans och trygghet.

gemensamma och likheterna med den

vårdapparat är om den behandling som

övergripande ”familjeterapin” men också

förskrivs också fullföljs. WHO (2003) menar

lyfta fram det specifika för medicinsk

att följsamhet till behandlingen för kroniska

familjeterapi och jag vill argumentera för

sjukdomar i den utvecklade världen, är så låg

relationen mellan sjukdom och familj är väl

som 50 %. Här kan familjeterapeuter bidra

belagd och vinsterna är stora om vi ser till

med att förstå och intervenera, att se vad som

familjesystemet.

I

Sverige

har

vidmakthåller interaktionsmönster och vad medicinsk

mönstret försöker vidmakthålla. Att bidra

familjeterapi

med systemiska analyser där man kört fast i

bedrivits i en rad olika områden, så som

stroke, övervikt, astma och diabetes, detta har beskrivits i artiklar och läroböcker (Floodmark, 2001, Svedin, 2000, Hansson

2004, Hansson och Sundelin 1995). De

tillstånd/diagnoser som har befunnits ha stöd

för familjeterapi i forskning är övervikt och astma (Cederblad, Petitt och Wirtberg, 2015).

Marie-Louice undersökt

Möllerberg

cancerdiagnosens

(2017)

effekt

har på

familjemedlemmars hälsa. De anhörigas hälsa påverkas efter diagnosen och de söker

mer vård, både psykiatriskt och somatiskt.

Interaktionsmönster ändras i familjen. Hon

svensk familjeterapi 17

den traditionella vården. Familjefunktionen verkar också vara en bättre prediktor än traditionella mått rörande sjukhusvistelsens

längd (Floodmark, 2001). Att använda F-SOC (Möllerberg 2017) skulle kunna ge

oss kunskap om vilka familjer vi behöver

hjälpa och vilka familjer som har gott klimat

bibehåller effekterna av traumat/sjukdomen

och därmed inte behov av t ex familjesamtal.

(Barnes & Figley, 2005). Om sjukdomen kan

Familjeterapeuter som arbetar inom en

sägas skapa ett trauma så är bibehållandet

medicinsk kontext behöver översätta sin

av symptomen en systemisk process som

kunskap, sina analyser och sitt arbetssätt.

kan behöva familjeterapi. Alla i en familj

Medicinsk familjeterapi är till sin natur ett

har varsin sjukdoms- och friskhistoria som

samarbete med andra professioner inom

behöver ges plats i familjen. Detta är också

medicinen. Det är en bland många modeller

viktigt eftersom en anpassningsprocess till

som vill samarbeta med patienten och som

en kronisk sjukdom är en inre process och

vill se styrkor snarare än familjernas problem.

behöver delas med de närstående för att

Man vill också lyfta av den skuld och skam,

det ska vara begripligt för familjen. Den

som ofta kan följa med sjukdomen, ifrån

drabbade vill inte vara tjatig och eftersom t

familjen och normalisera det som händer

ex kronisk smärta inte syns utåt så blir det

(Nicholls, 2014, McDaniel, Doherty &

Hepworth, 2014). Familjeterapeuten behöver också tillägna sig kunskaper om hur man

kan arbeta med icke-föränderliga faktorer

i familjesystemet. Att förhålla sig till att mycket är relativt, men inte allt.

svårt för familjen att vara stödjande och dela varandras upplevelser (Gullaksen, 2005).

Marrcus Westergren

operationella, blir haltande. De menar att man behöver ta en systemisk ansats och se relationerna mellan klinisk kvalité, god

För 22 år sedan skrev Piercy, Aronsson

planering och organisation och stabila

att systemisk medicin möjligen blir nästa

att en individ inte drabbas enskilt utan hela

i. Under 1980- och 1990-talen infogade

kan en parrelation ”omvandlas” från en i

familjemedicin (Family Systems Medicine).

relation och då genomgår relationen en

rötter i den bio-psyko-sociala modellen och

tillfrisknandet

för att simultant arbeta med patienten,

familjeterapi vid t ex svåra cancerdiagnoser

sjukvårdspersonalen och närsamhälle och

samhället (Möllerberg, 2017, Russel Crane,

Fontes, Bischof och Hee Chang (1996)

ekonomiska resurser. Den utgår också ifrån

område som familjeterapin engagerar sig

dess system och familj också drabbas. T ex

familjeterapin (i USA) det som man kallade

huvudsak kärleksrelation till en omvårdande

Den medicinska familjeterapin har sina

omförhandling vid insjuknande och vid

systemteorin och använder denna grund

Hepworth, 2014). Vinsterna av att ge par- eller

familjen, den professionella hälso- och

är stora för både den enskilde, relationer och

föreningar.

2011).

Medicinsk familjeterapi vill överbrygga

Salutogena faktorer vid insjuknande kan bli

av människan i psyke och kropp, 2)

(2014) skriver att familjeterapeuten bör vara

3) åtskillnaden mellan individ, familj och

till sjukdomen (att den är kronisk) men också

(McDaniel,

Doherty

&

fem olika uppdelningar, 1) uppdelning

patogena vid tillfrisknande. McDaniels m fl

uppdelningen mellan familj och individ,

som mest aktiv i processen av anpassningen

omvårdnadssystemet,

när den sjuke tillfrisknar.

4)

uppdelningen

mellan kliniska, finansiella och operationella beslut och slutligen 5) uppdelningen mellan hälso- och sjukvård och grannskap, kultur och institutioner i samhället. Beslut som

tas utifrån ett av de tre perspektiven under punkt 4 ovan, kliniska, finansiella och

När en individ i en familj blir allvarligt sjuk kan man säga att denne blir primärt drabbad, andra i familjen kan bli sekundärt

drabbade och en systemisk traumatisk stressreaktion kan ske i familjen som då också startar ett interaktionsmönster som

svensk familjeterapi 18

I mitt arbete som familjerådgivare arbetar jag inte sällan med detta att förstå varandra, att förstå interaktionsmönster, att dela

varandras sjukdomshistoria och att hitta mer funktionella sätt att vara en familj och

ett par. Jag träffar par som levt med svåra sjukdomar länge, haft svåra förlossningar, åldersrelaterade

begränsningar,

fysiska

biverkningar av medicin och operation. Ofta har sexualiteten blivit påverkad av sjukdom

och behandling. Jag har träffat flera par som

kommer när den sjuke familjemedlemmen tillfrisknat, som tror att de tappat varandra,

men som berättar om svåra medicinska erfarenheter och som kan hitta tillbaka till

varandra bortom dessa erfarenheter. Familjen

har anpassat sig bra till livet på tröskeln till döden, men nu fungerar detta samspel dåligt och man behöver hjälp att förstå och ändra sina samspelsmönster.

Sammantaget kan man med gott stöd hävda

familjeterapins närvaro inom medicinsk kontext. Både på vårdcentralen, i äldrevård, på barnkliniker och på smärtenheter, etc.

Vinsterna finns både mänskligt, ekonomiskt, hälsomässigt, etiskt och relationellt. av Marrcus Westergren

Minnesord

- Salvador Minuchin Salvador Minuchin en av Familjeterapins pionjärer har avlidit i en ålder av 96 år.

Jag har haft förmånen att träffa Minuchin vid ett flertal tillfällen både i USA och i Sverige

dit jag bjöd in honom. Han var en mycket generös person som villigt delade med sig av sin djupa kunskap, erfarenhet och vis-

dom. När han reste runt i världen och un-

dervisade/föreläste så ville han alltid träffa familjer från det land/kultur han befann sig

i och spela in sessioner så att han kunde visa

deltagarna på kommande workshops hur han arbetade med familjer. Han ville sällan visa ”lyckade” sessioner från USA. Minuchin an-

såg att det var mycket viktigt att deltagarna

Minuchin på besök i Sverige phos familjemottagningen i Majorna

sitt eget arbete med i vårt fall familjer som

svårreglerbar diabetes innan familjesessioner

Jag bifogar Washington Posts dödsruna, jag

familjekonflikter.

Jorge Colapinto. Rekommenderad läsning.

skull känna igen sig och kunna relatera till lever och verkar i Sverige. Dessutom ville han visa hur han arbetar ”här och nu”. Efter

den första konsultationen Minuchin gjorde

för att påvisa barnens negativa respons på

har översatt början av den och en biografi av

för mig med en av ”mina” familjer frågade

Han reformerade fosterbarnsverksamheten i

”Ursprunget till Minuchins arbete i det som

sessionen. Hon svarade ”efter ca 5 min kände

akademisk bakgrund från minoritetsgrupper

med hans arbete med kriminella pojkar och

sa, jag skall ta hand om dig. Till saken hör

hjälp kunde träffa terapeuter från sin egen

jag mamman i familjen vad hon tyckte om

New York. Han utbildade människor med låg

jag att han öppnade sina armar mot mig och

i familjeterapi, så att familjer som behövde

att denna mamma hade två mycket klängiga

kultur.etc.

pojkar som hon hade mycket svårt att värja sig emot.

Jag känner mig mycket priviligierad som har

lärt känna och fått arbeta med Salvador Mi-

kallades Strukturell Familjeterapi började deras undertryckta familjer i gettona i New

York och sedermera i Philadelphia. Många av hans samtida på 1950- och 60-talet ansåg

att hans patienter var kliniskt hopplösa fall som inte gick att behandla..

Han kämpade hela sin karriär för social rät-

nuchin. Han var en outtömlig källa till vis-

En argentinsk-född jude som kände av an-

myndigheter, som han många gånger tyckte i

att sakna honom.

förkämpe för underklassen vid en tidpunkt då

tvisa och var många gånger en nagel i ögat på all välvilja misshandlade familjer.

dom med ett mycket stort hjärta. Jag kommer “I describe family values as responsibility

Det finns mycket skrivet om och av Mi-

towards others, increase of tolerance, com-

inom familjeterapi allmänt utan också en

the things I call the silent song of life -the

biofeedback; de tog blodprov på barn med

tion without which life is impossible.” Sa

nuchin: han var inte bara en revolutionär

promise, support, flexibility. And essentially

föregångare inom forskning, arbete med

continuous process of mutual accommoda-

svensk familjeterapi 19

tisemitism i sitt tidiga liv, blev en ovanlig psykoterapi i stor utsträckning var reserverad för de välbesuttna. Han spenderade ett de-

cennium i strid - mestadels utan framgång - för att övertyga New Yorks Fosterbarns

system att återförenade familjer var bättre än uppbrutna.

Med tiden kom han att bryta alla regler. Han

minuter. Detta var något annorlunda! Långt

kontor, pekade på deras koreografi/dans och

upp träningsprogram utifrån ångesthierarkier

bad familjer att lösa sina problem på sitt skrev om den på plats – hyssjade en dominerande mamma drev på en tystlåten son,

smickrade, prisade retades Det var inget grävande i en problematisk dåtid i Minuchins terapirum. Han var mer intresserad av det formbara nuet.

of Boys i New York, en reformskola för mes-

tadels svarta och latinska ungdomar, började Minuchin ifrågasätta den traditionella synen

att lämna familjer utanför behandlingen.

Hans forskning om kriminella pojkar upp-

märksammades med sin premiss att ett barns

problem skulle ses i familjens större samman “Myndigheterna tog barn ut ur gettona och

skickade dem till Wiltwyck i några år innan de återvände hem”, sa han till Newsday 1993

och noterade att barnen ofta återkom. For-

skningen ledde till att han skrev den första

Strukturell Familjeterapi.

Han blev en av en handfull pionjärer i spet-

sen för en terapeutisk rörelse som utmanade Freudianska tekniker genom att inte fokusera

på en enda identifierad patient - alkoholisten eller den deprimerade sonen - utan på patientens hela familj.

“med all sin potential för både förstörelse och helande.” Läs mer:

https://www.washingtonpost.com/lo-

cal/obituaries/salvador-minuchinpsychiatrist-who-revolutionized-fam-

i l y - t h e r a p y - d i e s - a t - 9 6 / 2 0 1 7 / 11 / 0 4 / ed8a0e40-c15c-11e7-959c-fe2b598d8c00_ story.html?utm_term=.7b0680a90420

http://www.minuchincenter.org/salvador_

jag var van vid. Jag var fast.

närkontakt med Minuchin på ett seminarium ade1985. Vi var några stycken relativt kaxiga

terapeuter som hade med bandade samtal.

Minuchin strimlade våra försök till hackmat.

(Han hade en ganska kärv stil som handledare. Den är målande beskriven i ”Konsten att bedriva familjeterapi”, Forum 1999). Jag

insåg vartåt det barkade och höll mig undan.

Men till sist kunde jag inte hålla mig längre utan la in VHS-kasetten i bandspelaren. Mi-

nuchin stannade bandet efter fem minuter: ”This is a nice psychiatric interview, Mag-

av Paul Johansson

start doing family therapy?” Den där replik-

nus. I have only one question. Why don’t you

en har stannat hos mig. Terapi är något man

Salvador Minuchin dog den 30 oktober. Han har lämnat starka intryck till generationer av familjeterapeuter världen över, inte minst i Sverige.

Mitt första intryck av Minuchin var på en

och början av 1960-talet. Forskare började

ken i Linköping 1976. Filmen hette ”The

förbättrats på sjukhuset ofta återföll när de

som led av anorexi. Filmen illustrerade det

Child Guidance Clinic visade på BUP-klini-

bara märka att psykiskt sjuka patienter som

open door family” och patienten var en flicka

kom hem.

som Minuchin på den tiden kallade ”den

När Minuchin började utöva psykoterapi i

stod tonåringens matvägran som ett försök

på en rundtur i patientens psyke.

Förändring i familjer kom snabbare än vad

minuchin

själva tanken radikal i slutet av 1950-talet

en blank läkare med orubbligt lugn o jämvikt

sörsstilen som Minuchin visade passade mig.

i Tällberg som Johan Sundelin arranger-

film som Harry Aponte från Philadelphia

där terapi utövades i Sigmund Freuds anda -

såg och märkte snart att den aktiva regis-

tem vi lever i, som han en gång uttryckte det

Medan familjeterapi är vanligt idag – så var

slutet av 1950-talet kom han in på ett område

vid den tiden. Jag försökte imitera vad jag

Efter flera möten på kongresser kom jag i

av många böcker, “Families of the Slums” (1967), och lade grunden för sin teori om

vilket var vad man lärde ut på universiteten

Minuchin hjälpte till att lansera begreppet att var och en av oss formas av det familjesys-

I början av 1960-talet vid Wiltwyck School

ifrån att tolka fria associationer eller att sätta

rigida insnärjda familjen”. I samtalet framatt hävda sin individualitet i detta system.

Han avslutade sessionen med att föreslå att var och en i familjen varje kväll skulle gå in

i sitt rum och hålla dörren stängd under fem

svensk familjeterapi 20

gör. Det är inget som blir eller som utvecklar sig bara för att man sätter sig ner och pratar.

Det tredje mötet som dyker upp nu är när

jag hade avtalat ett möte på hans mottagning midtown på Manhattan för att göra en in-

tervju till Fokus på Familjen. Det här var nog 1995. Jag hade skickat en skiss som jag gjort

på en kongress i förväg. Minuchin började med att intervjua mig: ”Magnus, you obvi-

ously have an artistic talent. How come you

are into family therapy?” Vad svarar man på

det? Hur som helst kom vi in på en mycket intressant diskussion om familjeterapi som

konst. Minuchin såg sig nog mer som ”arti-

san” än som ”artist”. Han föredrog metaforer från teaterns värld framför bildkonsten och litteraturen. Hur som helst, han var en mästare!

av Magnus Ringborg

Rapport från Danmark ner föreningen eller att ge styrelsen i uppdrag

Dag två lyftes tvivel fram som en väg till

valde det sista. Den första dagen avslutades

det som kan göra skillnad och är en väg mot

att arbeta fram nya mål för föreningen. Mötet med middag och sång. De var duktiga på att sjunga tillsammans och stämning blev både

I börja av november fick jag förtroendet att representera

den svenska familjetera-

piföreningen vid vår danska systerförenings

årsmöte i Danmark. Utrustad med tre burkar

av den finaste honung inslagen i silke och en

påse av bättre kvalite hoppades jag kunna få Danskarna på gott humör. Temat för de

lindblomsvarianten

eller ljunghonungen

som gjorde skillnad vill jag låta vara osagt men mycket väl mottagen kände jag mig.

Min danska vän som bor på Christianshavn hade varnat mig för att jag skulle vara svår

hög och fin. Som ett litet bidrag skaldade jag följande rader på den rödfärgade servetten, eller vad det nu var för färg. I vilken omfattning vårt naboland begrep mina ord är oklart, de applåderade dock artigt.

att förstå vilket tyvärr visade sig vara sant.

Vad back to basic innebär blev aldrig helt

senad beroende på det delvis oartikulerade

aspekter. I vilken mån är en berättelse också

Danska barn språkutveckling påstås vara för-

och råmande språket. Hur som helst fick jag intrycket av att jag förstod det mesta av inne-

klart för mig. Frågan är intressant ur många

ett minne och hur förhåller sig minnet till verkligheten och våra upplevelser? När bör-

hållet. Det visade sig att Danskarna sliter med

jar historien och när slutar den? Hur förvaltar

medlemstal och sämre ekonomi bidrog till att

frågor utan enkla svar men som jag tror är

ungefär samma bekymmer som vi. Svikande

styrelsen föreslog årsmötet att antingen lägga

oanade möjligheter där tvärsäkerhet och evidens får stryka på foten.

“Danmark min syster och min bror Vi är inte längre det vi tror Det blåser vindar och bölger som vi inte känner var är våra vänner?

Människor går i trasiga skor skomakaren har lukket satt en skylt på sin dörr inget är längre som förr hur ser våra drömmar ut va skall vi fortelle om os selve och om de andra innan tiden tar nya tag och vi reser oss upp för ännu en dag Vad kommer med vinden och vad berättar vattnet för oss”

två dagarna var “back to basic. Om det var den vitaste sommarhonungen, den rinnande

framgång i terapier. Tvivel och osäkerhet är

vi vårt arv och vad är det vi förkastar? Några viktiga att reflektera och samtala om.

svensk familjeterapi 21

Min sammanfattning av besöket blir att jag

kände mig väl mottagen och imponerades av

kunnighet och förankring i de olika teorier som familjeterapifältet är uppbyggt av. av Marcus Edstam

Klockan klämta

Att stärka band människor emellan, och att börja m

beroende. Inom beroende och missbruksvården ha

2000-talet. Professionella som arbetar med beroende

med att bli drogfria. Det påverkar oss och gör oss min Det finns en risk att professionella helt enkelt

slutar tro på drogfrihet. David Best, kriminolog

och professor på universitetet Sheffield Hallam University i Storbritannien menar att det är ett problem att den stora gruppen människor som

slutar använda droger inte är mer synliga. Det är

viktigt att synliggöra återhämtning, ”recovery”, och de processer som främjar återhämtning. Detta

för att drogfrihet återigen ska framstå ett möjligt alternativ till drog-användande. Återhämtning

från

missbruk

och

beroende

behöver synliggöras både för allmänheten och för

beslutsfattare. Det räcker inte att vi professionella ändrar synsätt. Som exempel på synliggörande

finns irländska och amerikanska ”Recovery-

rörelser” som anordnar parader, ”Recovery-walks” och andra offentliga evenemang. Precis som i

regnbågsrörelsen behövs glädje, lust och humor

i recovery - arbetet! Att skapa och stärka band människor emellan, att förstå stigmatisering och

hur det kan hindra återhämtning och att motverka exkludering är några av de områden som vi behöver intressera oss mer för, menar Best.

Att

synliggöra

återhämtning

stort allvar och inse att det är ett starkt skäl till att

avstå från att ta stöd i relationer och att söka hjälp överhuvudtaget.

Återhämtning sker i relation till andra människor

och aldrig i ensamhet. Det är i det medmänskliga samspelet och i de vardagliga sammanhangen och aktiviteterna som du får din kraft tillbaka. Det är

påverkar

även

beroendeproblematiken som stigma. Missbruk

och beroende är ett av de mest stigmatiserade mänskliga tillstånden i världen, oavsett vilken

kultur du lever i. För den som både använt olagliga

droger och begått andra brott så ”dubblas” stigmat.

Vi behöver ta personers oro för stigmatisering på

svensk familjeterapi 22

där du stärker din identitet och det är där du skapar mening tillsammans med dina nära. Och det är i din

familj och ditt närsamhälle du tar tillbaka makten över livet. Därmed är familjers, gruppers, skolors

eller arbetsplatser förmåga till inkludering av betydelse för återhämtning. I utanförskapet finns

ingen läkande kraft. Personer som lever i missbruk

ar för relationer

med familjen är enda hållbara vägen ur missbruk och

ar läkemedelsförskrivning ökat i en rasande takt på

e träffar näst intill uteslutande personer som misslyckas

ndre benägna att tro på drogfrihet.

chefen. Bests forskning har visat signifikanta skillnader i resultat när personerna leds vid handen

(till skillnad från att ges rådgivning). Den här starkt

stigmatiserade målgruppen kan inte förväntas gå hem och göra jobbet själv!

CHIME-akronymen

visar

på

ett

hållbart

förhållningssätt. CHIME står för Connectedness, Hope, Identity, Meaning och Empowerment. Best

använder akronymen för att beskriva ett hållbart förhållningssätt för praktikern. Vart och ett av

begreppen i CHIME pekar bort från medikalisering och visar istället på vikten av inkludering och att ges möjligheten att återta makten över livet.

På konferensen ”Recovery - en modell för arbetet är inte annorlunda. Att terapeuten hjälper till med att skapa eller stärka relationer spelar stor roll i det här sammanhanget. Relationsbyggandet börjar

i familjen som i de flesta fall är det kända och

trygga sammanhanget. Går det inte att åstadkomma förändring där, så är det inte sannolikt att du kan

åstadkomma förändring i främmande och otrygga miljöer heller, menar Best.

yrkesgrupper och hela samhällen att organisera inkluderande,

kallas

i slutet av april 2017, pratade David Best, om

relationens betydelse när det gäller återhämtning.

Konferensen anordnades av staden och syftet var att politiker och chefer skulle få upp ögonen för

hur man på ett varaktigt sätt kan hjälpa människor att hitta livskvalitet utan att använda droger.

Best arbetar med forskning inom området social

utsatthet och sociala orättvisor. Han har intresserat

I Bests forskning, som syftar till att hitta vägar för sig

mot etablerat missbruk och beroende i Göteborg”,

relationsbyggarna

för ”Connectors”. De professionella ska vara handgripliga och finnas med i rummet, följa med

till yogapasset och vara med vid samtalet med

sig för hur städer kan organisera sitt arbete för att stötta personer att minska sitt användande av

droger eller alkohol. Recovery-forskningen på Sheffield-Hallam universitetet är en motkraft till medikaliseringen inom missbruksområdet. av Christina Wall

svensk familjeterapi 23

Läsvärt är en förutsättning menar författaren för att möjliggöra ett samtalsklimat där människor känner sig lyssnade på.

Boken rör sig mellan flera perspektiv och

lyfter fram vad som gynnar stödjande förändringsprocesser

både

kopplat

till

systemteoretiska perspektiv (t ex faktorer

som kan främja dialogiska samtal med barnet, familjen och dess nätverk för växt

och utveckling) och anknytningsbaserade författare Dan Forsström

familjeinterventioner (t ex att aktivera föräldrars omsorgsrepertoar, intoning av

”Hon behöver gå i föräldraskola” säger

barnets behov och stimulera förälderns

vårdnadstvist, i samtalet med socialarbetaren.

känslomässiga engagemanget).

den 10-åriga pojken klämd i en plågsam

”Hur skulle du märka att mamma gått i skola?

”, frågar socialarbetaren. Dialogen utvecklas och pojken beskriver nu vad som skulle bli en

skillnad. Boken Barnfokuserat Familjearbete är rik på dialoger med exempel ur praktiken, både från författaren Dan Forsströms 20

år inom socialtjänsten där han är verksam familjebehandlare, men även exempel från

olika teoretiker såväl som praktiker med ben

inom t ex systemteori, anknytningsteori, MI.

Den gedigna teorigenomgången lyfter fram

forskning och erfarenheter kring faktorer som främjar barns växt och utveckling. En röd tråd i boken är barnets röst och behov, t ex genom att stärka det emotionella föräldraskapet ökar

man tryggheten i barnets omsorgsituation.

Här har socialarbeteren en unik roll menar författaren, utifrån möjligheten att kunna

skapa arenor för förändringsprocesser i mötet

med barn och föräldrar. Socialarbetaren behöver också förhålla sig den dubbla rollen av att ingå i ett system med en juridisk

ram när föräldraförmågor av olika skäl

brister och samtidigt verka för ett empatiskt

nyfikenhet på sitt barn vilket kan öka det

Bokens förtjänst är den gedigna kopplingen

till socialt arbete med barn, familjer och dess nätverk och aktuell forskning

och teorigenomgång med exempel från

praktiken. Upplägget med många olika exempel som knyts samman med teoretiska begrepp, bidrar också till att jag som läsare

får möjlighet att stanna upp och reflektera över mig själv och min yrkesroll. T ex hur jag själv ser på förändringsprocesser, hur jag

själv förhåller mig till barns utsatthet och hur jag utifrån min yrkesroll, tänker kring vad som främjar att barns behov av trygghet

stärks. Boken vänder sig till professionella verksamma både inom socialtjänsten men

även inom BUP samt andra sammanhang där professionella möter barn och deras

Lasse Ekstrand, författare, bloggare

och resenär geografiskt och existentiellt, gör ett personligt nedslag i förhållandet

mellan vårdare och patient och låter sig fångas av nyutkomna antologin ”Existens och Psykisk Hälsa”

Jag var ung när jag började jobba extra på

Ulleråkers mentalsjukhus, vackert beläget i natursköna omgivningar en bit från

lärdomens stad. Ung, vilsen och oerfaren.

Sökande och osäker, inte särskilt glad. Nyss

förlorat min far efter att han varit cancersjuk i flera år. Vi hade ingen bra relation, jag kände mig ofri i förhållande till honom,

måste alltid söka efter ord när vi talade med varandra. Sorgen efter honom kapslade jag in. Dessutom väntade min dåvarande hustru

och jag vårt första barn. Sorgen efter pappa fick vänta.

nätverk. Boken kan också vara användbar

Det jag snart kom att uppleva som svårt, jag

barns behov och föräldrastöd, på t ex

efter arbetspassen på Ulleråker (“Bullret”

som har det relationella perspektivet i fokus.

inlagda kom mig så nära. Det var lätt för mig

av Lisa Koser

åldersmässigt var så gott som jämnåriga.

för diskussioner och reflektioner kring

tog med mig det hem och det gnagde i mig

socionomutbildningar och andra utbildningar

kallat av de anställda), var att de på sjukhuset

förhållningssätt och bemötande. Det senare

att identifiera mig med dem, särskilt när de Bland dem studenter.

svensk familjeterapi 24

Jag hade svårt att se dem som patienter.

Definitivt inte som sjuka. De var existentiellt desorienterade och förtvivlade, ångestridna och deprimerade, lidande och ensamma

- människor helt enkelt. Det kunde varit jag eller du. Snart upplevde jag också att

“vården” byggde på att inte komma nära.

Mellan vårdaren och den inlagda upprättades ett gränsskydd med hjälp av diagnosen och medicinen. I somliga fall lades den senare mot sin vilja i bälte eller togs uppgiven och

liksom slocknad till elbehandling. (Glömmer aldrig de otäcka konvulsionerna när ström skickades genom kroppen.)

Att tröstande och medkännande krama om, eller försöka lugna en ledsen och uppgiven patient, hålla som Winnicott säger,

kontaktbar.

Buber och andra kan vi säga att vi måste möta

Det subjektivt rationella tar sig irrationella uttryck, kanske för att skydda personen

i fråga. Enklast då för behandlaren, för

att slippa involvera sig i komplicerade och

svåråtkomliga

diagnoskulturens

processer,

hjälp

att

trycka

med låsande medicin.

“Det är inte individen som är sjuk. Det är snarare relationerna individen befinner eller har

som subjekt. De var objekt som man gör

med hanteringen, distans övergår i empati.

Och ens eget brottande med livsfrågorna tränger sig på, utan att man kan hejda det.

Jag började att läsa Ronald Laing och andra

som gick under den oklara benämningen antipsykatriker. Med en helt annan syn på

de medmänniskor jag träffade på Ulleråkers avdelningar. En humanistisk syn, som syftade till att subjektgöra och förstå.

Från Laingläsningen tog jag med mig att en

människa alltid har, i de egna ögonen, mycket goda skäl för att bete sig som hon gör. Hon är subjektivt rationell även om hon på ytan kan

förefalla förvirrad och konstig. Till och med

skrämmande stundtals, främmande och icke

hjälplöshet och instängdhet.

blir sedd? Det utgör, med ett slitet ord, den

familjerelationerna”

varseblir något som gör att man får problem

gärna eller förnekar oss själva. Tillåter oss

Hinnan mellan människor ditsatt. Och så på

“schizofren”, “psykotisk” eller “bipolär”.

att inte se patienterna, i deras fall fångarna,

sjunka in i den, det kan sluta illa, man kanske

däremot många flyktvägar. Vi överger

Hur skapa möten med andra som är

befunnit sig i, primärt

något med. Inte möta någons blick och

leva livet fullt ut. Det finns inga genvägar,

dit

det förekom inte. Liksom för väktarna i

Auschwitz, inga andra jämförelser, gällde det

med

både oss själva och andra människor för att

Jag förstod också, kanske främst genom att smygläsa journaler - en människas liv är mycket större och rikare än hennes

sjukjournal - och genom att samtala med de inlagda, att det är inte individen som är

“sjuk”. Det är snarare relationerna individen

befinner eller har befunnit sig i, primärt familjerelationerna. Men på Ulleråker sökte

man, styrt av ett biokemiskt paradigm, orsakerna inom den enskilde individen.

Antologin Existens och psykisk hälsa, en rad

kunniga och kloka professionella medverkar på ett prestigelöst och engagerat sätt, handlar

om möten men även om att undvika dem.

I första hand möta sig själv, våga möta sig själv, med alla svagheter och möjligheter.

Med filosofer som Jean-Paul Sartre, Martin

svensk familjeterapi 25

meningsfulla och genuina - där jag ser och

existentiella utmaningen. Sätta sig själv på spel. Ta ansvar. Visa respekt. Tillit. Blotta sitt ansikte. Vara en med-människa. Det autentiska mötet - en fråga om mod.

Och det gäller förstås även och i högsta

grad inom psykiatri och terapi. Antologin förser oss tack och lov icke med några enkla,

illusoriska recept, typ den nuförtiden vanliga kbt:n. Men ger oss utgångs- och hållpunkter.

Och vägledande värderingar, synnerligen sympatiska sådana. Antologin skänker hopp

och förtröstan. Förändring är möjlig, det sanna livet.

Den är en lisa att läsa, bara jag slapp det

fula könsobestämda hen. De icke-kliniska, varma och djupa, orden hämtade från den existentiella referensramen blir för mig som

bröd att äta. Även om antologin kanske på sina ställen är en smula elementär för den

redan initierade. Men så klart, obligatorisk kurslitteratur borde den vara för alla som yrkesmässigt har med människor att göra!

Jag njuter av existensfilosofiska författare som Søren Kirkegaard och Martin Heidegger.

Till min besvikelse finner jag dock inte David Cooper i litteraturlistan av Lasse Ekstrand

Tack Ulf Korman Efter lång och trogen tjänst slutar nu Ulf Kor-

man i styrelsen för södra Sveriges förening för

familjeterapi. Han har under många, många år idogt arbetat för att sätta familjeterapin på kar-

tan och har värnat om barn och deras familjer samt spridit alternativa synsätt framförallt som barnpsykiater inom barnpsykiatrin.

I samband med årsmötet höll Ulf ett engagerat och

inspirerande anförande kring hans erfarenheter och tankar om den komplexitet som råder i arbetet med familjer.

Nu får Ulf förhoppningsvis lite mer tid åt annat som också är spännande och intressant, t ex musik och konst. Ulf önskas lycka till med det underbara livet som pensionär!

Nästa nummer

• Familjeterapiföringarnas ordförande från Sverige, Norge, Island, Finland och Danmark träffas.

Diskussionerna är livliga och du får en inblick i hur snacket gick!

• Profilen: Pinfärsk intervju med Mats Lundsbye om familjeterapi då och nu • Spännande nedslag i det som händer runt om landet i lokalföreningarna

svensk familjeterapi 26

NATIONELL FAMILJETERAPIKONGRESS

4–5 OKTOBER 2018 CLARION HOTEL, SKANSTULL STOCKHOLM

Nora Bateson

Peter Rober

Pernilla Ouis

Nova Colliander

Allan Linnér

Sofia Paulsson

Tryggve Balldin

Karin Pernebo

Lars Dencik

MÖTEN SOM FÖRBINDER KORS & TVÄRS DJUPT & BRETT

Hela programmet, allaFAMILJETERAPIKONGRESS föreläsare och workshops, anmälan och STOCKHOLM praktisk information 4–6 hittar du på hemsidan: www.sfft.se OKTOBER 2018

Workshops och Utbildningar 2018/2019 i Göteborg Nora Bateson 1 dag workshop 14 maj 2018 Kommunikation inom och mellan Levande system

Advanced Intensive Training FIT 23-25 januari 2019 Scott D Miller, USA och Susanne Bargmann, Danmark

Bo Hejlskov Elvèn 1 dag workshop 14 juni 2018 Hantering av problemskapande beteende utifrån ett låg-affektivt förhållningssätt

Grundutbildning i Narrativ praktik 6 dagar med start 29-30 augusti 2018 Emma Thorén och Jonas Karlsson

Scott D Miller 1 dag workshop 22 januari 2019 Vad är verksamt i psykosocialt behandlingsarbete?

Anknytningsbaserad familjeterapi, ABFT 4 dagar ht 2018 Introduktions-/Utbildnings-/Fördjupningsdag Magnus Ringborg

För anmälan och mer information se UTBUD på www.gck.nu.

Du kan också kontakta oss på info@gck.nu

Kalendern 13 Mars

Linköping. Årsmöte och Föreläsning: Görel Fred utifrån hennes och Ulrika Hjalmarson Niedemans bok Försonas med din barndom– och kanske med dina föräldrar

20 Mars

Skellefteå. Workshop med Sylvia London: A collaborative Approach with children, families and schools.

22 Mars

Stockholm. Årsmöte och föreläsning. Eva Edberg :Barns röst I centrum

10 April

Borlänge. Årsmöte och föreläsning. Johan Sundelin: Familjeterapi i olika kontext

26 april

Stockholm. Föreläsning. Monica Hedenbro och Dan Forsström: känslan som vägledande kompass i familjearbetet

25 Maj

Göteborg. Öppet Hus GCK. Briggen, Fjärde Långgatan 5, Föreläsning med Gail Simon från Bedfordshire University, England

4 – 5 oktober

Stockholm. Familjeterapikongressen: Möten som förbinder

svensk familjeterapi 28