Nummer 1 2025
Innehåll
2. Mellan äng och asfalt finns plats för både identitetskris och kändisdyrkan
4. Serier med Elin Lucassi
5. Tips
6. Bruce Springsteen, en artist för oss alla!
7. Utanför storstadsbubblan sviker välfärden
9. Underbart snack med underbara Clara
11. Bokrecension a la Anton Bylin
12. Miljöpartiet och kollektivtrafiken
13. ”Omställningen måste inkludera en etisk diskussion” – Therése Lindgren
15. Pär Holmgren och matens framtid
Bladet
Grön Ungdom
Ringvägen 125, 116 61 Stockholm
Kontakt: bladet@mp.se
Ansvarig utgivare
Julius Eberhard
Layout
Julia Berntsson
Omslag
Árdís Krauze Modén
17. Från Leksand till Berlin – en intervju med Santana Sexmachine!
19. Rädda Säfsen!
21. I gränsen mellan stad och land
22. Julia Rensberg
23. Västerbottens nya BB: Volvo V70
24. 45 för EPA:n
25. Syrlig tomatsoppa med gochugaru och vita bönor
26. Stad- och landsbygdsbingo
27. Knep & knåp
28. Mjölkebil, ta mig med till en plats där människor bor.
29. Tibets Kamp är Vår Kamp!
Bladet är Grön Ungdoms medlemstidning. Vi har funnits sedan 2019. Vår vision är att vara en grön plattform för medlemmarna där vi kan göra allt ifrån att debattera världshunger till att dela med oss av roliga minnen från lokalavdelningarna. Detta är den 12:e upplagan.
Redaktionen väljs varje år på riksårsmötet, men alla kan vara med och bidra. Har du en text, bild eller annan idé du vill dela med dig av? Hör av dig till bladet@mp.se.
Följ oss på instagram! @bladet_gronungdom
Mellan äng och asfalt finns plats för både identitetskris och kändisdyrkan
När jag blev invald som chefredaktör i februari kändes det både stort och läskigt. Så mycket nytt och än mer att lära. Personer ska kontaktas, möten ska hållas och intervjuer göras. Det kändes snudd på överväldigande. Men framtagandet av detta nummer har varit så otroligt roligt, och det du nu håller i dina händer är något jag är otroligt stolt över.
För dig som inte känner mig så heter jag Tilda Lagerhäll och kommer från hjärtat av Hälsingland, Bollnäs, men bor sedan två år tillbaka i Uppsala. Till vardags är jag stolt student på fina SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och lär mig att analysera jordtyper, undersöka väderväxlingar och memorera alla delar av både kol- och kvävecykeln. I det har jag insett hur tätt sammankopplade vi är med landskapet vi lever i - hur maten produceras, marken brukas och klimatet påverkas.
Så när jag började klura på mitt första nummer som chefredaktör var det, till ingens förvåning, självklart att jag ville lyfta just frågor kring lantbruk. Ju mer jag tänkte desto mer idéer växte fram, om skillnaderna mellan stad och landsbygd, om perspektiven som inte sällan tystas och om avstånden som uppstår när vi slutar försöka förstå varandras vardag.
Landsbygd är inte lantbruk, men vi kan inte blunda för att storstäder ofta är väldigt distanserade från sin egen matproduktion. Det finns en brist på koppling. Inte bara till maten vi äter, utan också till de platser och människor som gör den möjlig. Kanske saknas även en koppling i det politiska klimatet. Vi påverkas av samma politik, men på helt olika sätt beroende på om du bor i Jokkmokk, Malmö eller Bollnäs. Vi hör ihop, men ser inte alltid varandra. Detta är diskussioner som vi vill se en början till genom detta nummer.
Det ni kommer ha förmånen att läsa är ett banger nummer. Inte bara är det fullsmockat med otroliga debatter,
krönikor och diverse pyssel utan det kan med största sannolikhet även räknas som det största kändisnumret i Bladets historia.
Vi hoppas att det här numret kan bli en liten knuff i rätt riktning. Ett bidrag till en mer nyanserad diskussion om hur Sverige ser ut, fungerar och hänger ihop. Här ryms både det politiska och det personliga. Det du kommer att få läsa är inte hela sanningen om stad och landsbygd –men förhoppningsvis en början på fler samtal och fler perspektiv, mellan äng och asfalt.
Tilda
Lagerhäll Chefredaktör för Bladet
REDAKTION 2025/2026
Tilda Lagerhäll Chefredaktör
Árdís Krauze Modén Skribent & illustratör
Amelia Sporre Skribent
Julia Berntsson Grafisk formgivare
Nora Svensson Skribent
Nora Pryssander Skribent
Sylvia Mattsson Skribent
SERIERUTOR
Elin Lucassi
Elin Lucassi är serietecknare, redaktör, skribent och illustratör. Hennes serier publiceras i en mängd olika tidningar som Dagens ETC och Ottar. Lucassi blev känd för en stor publik när hon publicerade samtidskommenterande satirteckningar på sajten Politism.
Hon har även släppt flertalet böcker, bland annat de feministiska humorböckerna Jag är den som är den och Synd. Nu senast släppte hon boken Jag älskar Astrid Lindgren som handlar om en kvinna som blivit fråntagen sitt barn och i sorgen blir besatt av Astrid Lindgren i en psykos.
Följ gärna @rit_lucassi på Instagram för mer serier och satir!
Kafferepet
Den perfekta avkopplingen när du behöver avbrott från politik och världsläget.
– Joel Persson
Scenen
På SR-play hittar du denna podd som gör tolkningar av Shakespeare. Bland annat har Macbeth blivit en klimatdystopi.
– Hedda Johansson
Soxbo & Sundh –Den tidigare
plan-B podden
Här diskuterar Maria Soxbo och Emma Sundh diverse ämnen kopplade till omställning och en hållbar framtid.
– Tilda Lagerhäll
PODDTIPS
FILMTIPS
Clock - Socialist Burgers Inc
Historien om den statliga hamburgerkedjan Clocks uppgång och fall. (Finns på SVT play)
– Leon McManus
Kiss the ground
Aktivister, forskare, bönder och politiker går i denna dokumentär samman i hur regenerativt jordbruk kan stabilisera klimatet, rädda ekosystem och skapa säker livsmedelsförsörjning. En dokumentär värd att se.
– Tilda Lagerhäll
Fucking Åmål
En ikonisk film som skildrar tonårsliv och att vara queer på en svensk småort.
– Nora Svensson
Ett enklare liv
TV - serie på SVT play om Ben Fogle som i varje avsnitt besöker en ny person som valt att lämna ekorrhjulet och leva ett, om kanske inte alltid enklare, åtminstone annorlunda liv.
– Nora Pryssander
Biggest little Farm
Om du vill drömma dig bort till en omställning i lantbruket där mångfald står i centrum ska du titta på Biggest little Farm där ett par i Kalifornien tar sig an utmaningen att göra just det. – Tilda Lagerhäll
Björnstad
Fredrik Backman
En berättelse om tillhörighet, maktstrukturer, lojalitet och tystnadskultur i en småstad där alla känner alla och stadens framtidshopp vilar på stadens juniorlag i ishockey.
– Nora Svensson
Kvinnor och äppelträd
Moa Martinson
Kvinnors kamp och vänskap i 1800-talets Sverige där fattigdom och orättvisor präglar livet på landsbygden.
Stöld
Ann-Helén Laestadius
En roman om en ung samisk tjej som konfronteras med rasism, exploatering och kampen för sin kultur och rennäring i norra Sverige.
Serien Stockholms pärlor
Rut Kvarnström-Jones
Historisk feelgood som handlar om en grupp starka kvinnor. Serien skildrar Stockholms förändringar i början av 1900-talet och de olika samhällsklasserna som lever där.
– Tilde Hellström
Swede Hollow
Ola Larsmo
Skildrar en grupp utsatta svenska migranter som vid 1800-talets slut söker en ny framtid i USA:s skuggsida, där deras hårda liv, drömmar och kamp mot utanförskap speglar en bortsorterad del av vår historia som åter blivit aktuell i en tid präglad av migration
– Maria Ferm
Låtarna inne i staden
Darkness On the Edge of Town
Oavsett stad så finns det alltid stora skillnader beroende på var i staden du bor. Född på Östermalm? Grattis, en lyxig skola och samhällets resurser går till dig Född i Rinkeby? Tyvärr, kulturen och butikerna stängs ned. Dessutom kommer Mats Persson på besök i en skottsäker väst. Oavsett vart i staden du bor så ska du få samma förutsättningar som alla andra.
Mary’s Place
Hela “The Rising” albumet handlar om New York och tiden efter 9/11. “Mary’s Place” är en låt om en stad som försöker hitta tillbaka till det fina i livet efter en tragedi.
Bruce Springsteen, en artist för oss alla!
Oavsett om du bor i en liten etta i storstaden eller på en gård ute i skogen kan jag lova dig att det finns en Springsteen-låt för dig. Springsteens låttexter är merän bara låttexter, de är berättelser, de är historier. Vill du höra en låt om en kille som hellre vill få dödsstraff än 99 års fängelse? Lyssna då på “Johnny 99”. Eller kanske en låt om hur det är att arbeta i en fabrik (även fast du aldrig gjort det...)?
“Meet me at Mary’s place, we’re gonna have a party. Tell me, how do you live brokenhearted?”
The River
En historia om en ung, tragisk kärlek i en by som aldrig får sina ljusa dagar.
Wrecking Ball
Då är “Factory” något för dig. Sugen på en överdriven historia om hur Springsteens band The E Street Band bildades? Då är det bara att sätta på “Tenth Avenue Freeze-Out”.
Men med tanke på att temat nu är “Stad och Landsbygd" tänker jag att jag nu delar med mig av låtar med det i åtanke!
Det är bara att skanna Spotifykoden så kan du enkelt lyssna på låtarna!
När jag hör någon prata om låten “Wrecking Ball” så tänker jag inte på Miley Cyrus. Utan jag tänker på en av Springsteens bästa låtar. För mig beskriver denna låt nuläget i Sverige. Vi bor i ett land där politiken prioriterar bort landsbygden. De rivs sjukhus, pengarna dras in och människorna glöms bort.
Backstreets
En låt om vänskap på en bortglömd plats som tyngs ned av sorg.
Låtarna ute på landsbygden Låtarna
”At night sometimes it seemed you could hear that whole damn city crying”
Thunder Road och Born to Run
I mina ögon hänger dessa låtar ihop. De handlar om samma person på samma ställe. I båda låtarna är det personer som drömmer om att ta sig till en ny, större plats.
“It’s a town full of losers, I’m pulling out of here to win”
My Hometown
Även fast jag ibland vill fly bort från min stad så vet jag att jag alltid kommer känna mig hemma här. Det är här jag vuxit upp, skapat minnen och framförallt hittat hem, hem till Grön Ungdom!
Nea Stenström Grön Ungdoms största Springsteen-fan
Utanför storstadsbubblan sviker välfärden
I oktober 2022 sprack 18:åriga Viktors mjälte. Hade Viktor fått korrekt vård i tid hade han med stor sannolikhet kunnat lämna sjukhuset fullt frisk några dagar senare. Men den 31:a oktober 2022 dog Viktor. Viktor bodde i Sollefteå kommun - och närmsta kirurg fanns nio mil bort.
Sedan 2017 har nyhetsflödet täckts med notiser om sjukhuset i Sollefteås pågående nedmontering. Då, för åtta år sedan, var det BB och akutmottagningen som skulle läggas ner. Nu, i februari 2025, föreslås det att 146 tjänster ska tas bort. Brist på resurser, och mål om en mer centraliserad och effektiv vård uppges som anledningar. Nedläggningarna har väckt starka reaktioner - i över sju år har entrén till BB ockuperats dagligen och tusentals har deltagit i demonstrationer och protester.
Men sjukhuset i Sollefteå är inte något isolerat fall. Nedskärningar i välfärden har idag blivit vardag, och slår extra hårt mot landsbygden. Där stängs vårdinrättningar, skolor och äldreboenden, medan de som bor där ofta betalar högre skatter för en service som blir allt mer begränsad. Ojämlikheten över Sverigekartan ökar. Tillgången till välfärdstjänster minskar på landsbygden, samtidigt som de ekonomiska klyftorna och skillnaderna i utbildningsnivå ökar. Landsbygdsbor betalar för en välfärd som i praktiken blir allt mer otillgänglig.
Sedan 90-talet har privata aktörer fått ett allt större inflytande över välfärden, där vinstintressen ofta styr. Medan valfriheten i storstäderna har ökat så har landsbygdens villkor försämrats. Sedan det fria skolvalet infördes 1992 så har en stark intern konkurrens i storstäderna vuxit fram där elever kan välja bland skolor med olika profiler och status. På landet finns det knappt något val att göra och många behöver pendla för att gå den gymnasielinje de vill och går på en skola med färre behöriga lärare och sämre skolresultat.
I Stockholm invigdes 2016 Nya Karolinska Solna (NKS), ett av världens dyraste sjukhus som skenat i kostnader och kantats av skandaler, där resurser gått till konsulter snarare än till sjukvårdspersonal. Samtidigt får många glesbygdsbor resa timmar för att träffa en läkare.
I Dorotea i Västerbotten tvingades sjukstugan stänga akutvårdsplatser på grund av besparingar. I Åre har förlossningsvården lagts ner och födande måste resa upp till 13 mil för att få vård. I Kiruna tvingades gravida resa upp till 40 mil för att få tillgång till ultraljud.
Samtidigt som fler apotek öppnar i städerna, hotas glesbygdens tillgång till medicin. Kulturutbudet tas för givet i storstan medan landet halkar efter och när besparingar görs på kultur-
skolan slår det hårdast mot landsbygden. Kollektivtrafiken är i städerna en självklarhet, medan den på många håll i landsbygden ofta är begränsad om inte obefintlig. I Högsby i Småland rivs i skrivande stund både biblioteket och tågstationen.
När avståndet mellan stad och land växer påverkar det människors drömmar och möjligheter. Unga lämnar landsbygden för att förverkliga sina mål i städerna och kvar lämnas en åldrande befolkning med en allt mer urholkad samhällsservice. Klyftorna vidgas och skapar en negativ spiral där landsbygden tappar både invånare, service och framtidstro. Polariseringen tilltar och utanför storstadsbubblan växer missnöje och misstro till politiken.
Enligt kirurgen som åkte från Örnsköldsvik mot Sollefteå höstdagen 2022 hade 18:årige Viktor fortfarande varit vid liv om det funnits en kirurg på plats. Om det nya förslaget om ytterligare nedläggningar går igenom kommer närmaste sjukhus ligga två timmar bort.
Landsbygden är grunden för vår matförsörjning, vår energi och våra naturresurser. Det är här skogen växer, åkrarna breder ut sig och den hållbara omställningen sker. Men när skolor, vård och infrastruktur försvinner, tvingas människor bort. Samhällen dör ut. Var i landet man bor borde inte avgöra chansen till en bra skolgång, möjligheter i arbetslivet - eller överlevnad. Ett rättvist och hållbart Sverige kräver en stark och fungerande landsbygd.
Den 5 maj beslutade region Västernorrland att stora delar av Sollefteå sjukhus kommer avvecklas.
Nora Svensson Skribent för Bladet
Unde
Clara Lidström, mer känd som Underbara Clara, är en av Sveriges mest inflytelserika gröna kreatörer. Hon bloggar, poddar, skriver böcker och inspirerar tusentals människor till ett mer hållbart liv. För 15 år sedan bytte hon stadslivet i Umeå mot landsbygden, en flytt som kommit att prägla både hennes livsstil och engagemang. I det här numret av Bladet har vi bjudit in henne för en intervju om landsbygdsfrågor kopplat till klimat, miljö och politik.
Hur är livet på landet?
Det är en svår fråga att svara på. ”Landet” klumpas gärna ihop, trots dess olikheter. Jag bor till exempel inte i en glesbygd utan bara fem mil från stan. Med det avståndet tycker jag att livet på landet går väldigt bra. Men jag är väl medveten om att bo i en extrem glesbygd är svårt. Dålig kollektivtrafik, inga skolor och andra samhälleliga försämringar. Det tror jag är väldigt utmanande. Jag tycker att jag har fått det bästa av två världar. Jag bor lantligt, det är vacker natur, det är småskaligt och alla känner alla. Samtidigt som det är ganska nära till en större stad.
Du har i tidigare krönikor och poddmedverkan pratat om att du ser ett politiskt missnöje från landsbygdens håll. Vill du berätta lite mer om det?
Ja, absolut. Jag ser ett tydligt politiskt missnöje. Man kan tänka sig att om man flyttar ut till landet kommer det att finnas många som bryr sig om miljö och natur.
Yrke:
Kulturell mångsysslare (bland annat bloggare, fotograf och författare)
Ålder: 39 år
Bor: Västerbottens landsbygd
Och det finns det på ett sätt, utifrån att man bryr sig och värnar om sin närmiljö. Men till exempel så är miljöpartist snudd på skällsord för många.
Det saknas någon form av förståelse att Miljöpartiet kan företräda frågor som är relevanta för en själv, utan man ser bara att ”Nu kommer inte jag få köra bil”. Jag förstår perspektivet på ett plan. Man är redan hårt ansatt, sliter med näbbar och klor för att behålla de företag som finns, vård, skola - och så kommer någon och säger att det ska dras ner på ytterligare aspekter.
Jag upplever att många som bor på landet är väldigt frihetsälskande. Då tror jag att det sticker i ögonen när man ser politik som man tror ska inskränka ens frihet.
bara Clara
Vad ser du för utmaningar kopplade till klimatförändringar och klimatengagemang på
Klimatfrågan gäller verkligen oss alla och jag är faktiskt själv förvånad över att inte fler uttrycker klimatoro. Klimatförändringarna blir så fruktansvärt tydligare när man bor på landet än i en stad. Exempelvis så har flera veckor av plusgrader i vinter gjort att skoteråkande inte varit en möjlighet här. Det finns inte tillräckligt med snö.
Vad är din syn på den politik som har förts gällande landsbygden?
Det är något som inget parti lyckats med. Man ska ha rätt att kunna bo var man vill och ha rätt till olika typer av samhällsservice. Byaskolor läggs ner och barnen skickas till centralorten. Det är tydligt att det finns en känsla av övergivenhet i många byar.
Mycket beror på stora strukturella problem i samhället. Jokkmokk skulle vara en av Sveriges rikaste kommuner ifall skattesystemet såg annorlunda ut. Om naturresurser var något som värderades. Samma gäller Kiruna, som har en av Sveriges största naturtillgångar. Detta kommer dock inte kommunen till del utan pengarna går till staten och förstörd natur lämnas kvar.
Även de som inte bryr sig något om klimatet borde reagera på att: men vänta nu här. Vår bästa årstid: en lång, trygg vinter där man vet att man kan åka skidor, skoter och skridskor - den är på väg att tyna bort. Det tycker jag att alla borde reagera på. Dock är det svårt att svara på
Jag tror också det finns en känsla av en extra utsatthet i norra Sverige. Jag tycker som exempel att vindkraft är fantastiskt. Men samtidigt blir jag rasande när jag kör igenom norra Sverige och ser de här enorma vindkraftsparkerna. Vi har ju redan all el vi behöver här. Vi har redan förstört alla älvar. Varför kan inte de här vindkraftverken sitta där människorna som använder elen bor? Alla goda insatser ska inte behöva ske på bekostnad av norra Sveriges natur.
Om vi då åtminstone hade möjligheten att pendla med buss och tåg. Om det åtminstone fanns bra pengar till skola, vård och omsorg. Men tyvärr så är det inte så och det är väldigt upprörande. Det behövs en politik som ser till allt detta och som belyser de här problemen som i längden påverkar hela Sverige.
Tilda
Lagerhäll Chefredaktör för Bladet
Bokrecension a la Anton Bylin
Livet som pågår här: samtal om klimatomställningen ger en röst åt dem som ofta diskuteras av andra – men sällan får tala själva. Marika Palmér Rivera och Lisa Pelling åker till fyra små orter för att söka svar på hur vi lyckas med en rättvis klimatomställning. Genom dörrknackning samlar de ihop drygt tvåhundra samtal vars berättelser knyts an till bredare statistik och forskning.
Orterna Fagersta och Hultsfred har jag bara hört talas om. De andra två, Ljusdal och Sollefteå, känner jag väl till. Ljusdals IF i grönt och gult. Sollefteå GIF FF i blått och vitt. Tidig försäsong i fotbollstältet i Ljusdal och timmervägen till Sollefteå.
Förutom att passa in i förordning 2018:152 om socioekonomiskt eftersatta kommuner så har de fyra orterna annat gemensamt. De är rika på naturtillgångar, fattiga på framtidsutsikter och har gott om erfarenhet från tidigare samhällsförändringar.
Bland samtal, statistik och forskning försöker författarna knyta några röda trådar. Jag tänkte ta upp tre insikter.
1: Folk har bra koll på klimatförändringarna
Samtalen som boken bygger handlar först om generella frågor
“Miljön, jag tror det kan bli riktigt illa”, svarar en 77-årig man från Fagersta. Ett av många liknande svar.
Runt 4 av 5 svenskar är oroliga för klimatförändringar. Många beskriver hur de ser att naturen förändras. Snön kommer senare och sommaren är torrrare. Insekterna är färre och skyfallen fler. Klimatförnekare är en mycket liten minoritet. Nästan alla har koll på både klimatförändringar och konsekvenser.
2:
Folk har dålig koll på
klimatomställningen
Eftersom nästan alla fattar att det är illa ställt finns det en stor vilja att ställa om. Över hälften av svenskar vill att mer skattepengar går till klimatpolitik – även om skatten behöver höjas. Men samtalen om omställningen landar ofta i frågetecken. Bara att hålla isär alla begrepp är svårt för många. Vad är “klimatomställningen”?
Många har en negativ och abstrakt bild av vad grön politik innebär. Det finns en generell skepsis och en känsla av att saker ska tas bort. Nästan ingen kan se vad klimatomställningen innebär för deras ort. Samtidigt är fokuset på individen stort. På frågan “vem har störst ansvar för att vi ska minska vår påverkan på klimatet?” är det vanligaste svaret “jag själv”.
3: Klimatomställningen är ett komplext samhällsprojekt
att bli förlorare så kommer de förmodligen inte stötta ett radikalt förslag om att ändra om hela samhället. Även fast det fattar att slutmålet är viktigt.
Det handlar dels om vilka verktyg som föreslås för att ställa om, dels också om lokaldemokrati och inkludering. Och så handlar det om något jag tror är centralt, huruvida man känner att dagens samhällsprojekt funkar bra. Om man är missnöjd med hur samhället fungerar, vilket allt fler är, varför ska man då tro att samhället ska lyckas med en omställning? Eller varför inte börja med att ta tag i det som redan är dåligt? Boken rymmer mycket intressant om bland annat kommunala tillväxtplaner, transportpolitik, ojämlikhet och lokal stolthet. För den som är beredd att ta sig igenom stundtals tungrodd text med en del upprepningar är den klart läsvärd.
Boken beskriver och återger men levererar inga tydliga svar. Därför är författarnas avslutande uppmaning rimlig: samtalet måste fortsätta. Ett samtal som är viktigt är det mellan de två målgrupperna för boken: den gröna rörelsen och arbetarrörelsen. Jag tror inte att en vettig “klimatomställning” är möjlig utan att vi tar tillvara erfarenheter från båda dessa rörelser. Så lyckas vi med en omställning som ryms inom naturens ramar och som bygger bred acceptans genom att göra en majoritet till vinnare.
Med en sådan vision vinner vi valet 2026.
Det är ett otroligt radikalt förslag att ändra om hela samhället så att vi snabbt släpper ut mindre växthusgaser och snart inga alls. Om man ska radikalt ändra samhället så kan det göras på många olika sätt – varje sätt med olika vinnare och olika förlorare. Om människor känner att de riskerar
Vill du veta mer?
Bjud in författaren Lisa Pelling till din GU-avdelning! Hon kommer gärna och pratar om boken samt diskuterar innehållet.
Anton Bylin
Miljöpartiet och kollektivtrafiken
Det finns idag en obalans mellan stad och landsbygd och det finns stor skillnad i tillgång till arbetstillfällen, utbildning, välfärd, offentlig och kommersiell service samt kollektivtrafik. Även digitaliseringen har kommit olika långt i olika delar av landet och det skapar en ojämlikhet som måste brytas. Vi vill se en landsbygdspolitik som tar hänsyn till lokala förutsättningar. För landsbygd är inte bara landsbygd, alla är unika och det finns ingen universallösning som funkar överallt. Därför pratar vi om landsbygder och glesbygder i plural, de är alla olika och har olika förutsättningar och möjliga lösningar på sina respektive utmaningar.
Det gäller inte minst kollektivtrafik. Våra landsbygder brottas ofta med långa avstånd, få resenärer och långa restider. En busslinga ute på landsbygd tar oftast längre tid än om man tar egen bil då bussen passar på att göra kringelikrokar för att täcka upp ett stort område. Bra eftersom fler får möjlighet att åka, men det gör också att den egna bilen vinner för många av bekvämlighetsskäl. Då blir det färre resenärer och vi hamnar i en ond spiral där varje resenär kostar mycket mer och det blir olönsamt rent ekonomiskt.
På landsbygden ska kollektivtrafiken byggas ut samtidigt som den nuvarande infrastrukturen med vägar och järnvägar rustas upp. Genom att satsa på hållbara lösningar för transporter i hela landet gynnas vardagslivet för människorna samtidigt som vi värnar om miljön och klimatet. Förutsättningar för elbilar behöver bli bättre i hela landet och det kräver att elektrifieringen fortsätter och att möjligheter till att ladda sin elbil ökar utanför de större städerna. Det behövs också säkra parkeringar och laddmöjligheter vid kollektivtrafikhubbar så man utan oro kan parkera och ladda sin elcykel eller elbil när man hoppar på bussen eller tåget.
Det behövs fler flexibla transportlösningar i de delar av landet där kollektivtrafik saknas. Vi vill se fler flexibla lösningar så som bilpooler, samåkningslösningar och transportlösningar
som underlättar livet för de som inte kan ta bussen eller tåget. En lösning som finns på många platser i landet är anropsstyrd trafik. Anropsstyrd trafik är när det finns en linje och en tidtabell, men turerna körs bara när någon har ringt och beställt resan i förväg. Den anropsstyrda trafiken är tillgänglig för vem som helst. Anropsstyrd trafik kallas också T-turer. På en del linjer är bara vissa avgångar anropsstyrda. Det fungerar väldigt bra på många platser, men en av svårigheterna har varit att få ut informationen om att det finns. Där kan det göras mycket. Men varje plats är unik och lokala lösningar är oftast de bästa. Därför har vi i Miljöpartiet föreslagit en helt ny reform för att möta landsbygdens utmaningar: Landsbygdsavtal.
Med ett landsbygdsavtal ingår staten ett kontrakt med landsbygdskommuner, regioner och privata aktörer för att medfinansiera och därmed möjliggöra lokala lösningar på lokala utmaningar. Det kan bland annat handla om satsningar på grannskapskontor och förbättrad tillgång till matbutiker men också lösningar för kollektivtrafik, samåkning bättre förutsättningar för cykelpendling och anropsstyrd kollektivtrafik eller åtgärder som skulle kunna göra stor skillnad för gles- och landsbygder i hela Sverige. Det finns många fantastiska exempel på vad som görs ute i våra bygder men mycket är tillfälligt och i projektform. Vi i Miljöpartiet vill att staten ska ta ett tydligt ansvar för att möjliggöra en långsiktig uppskalning av den här typen av lokala lösningar.
Emma Nohrén
Ordförande miljö- och jordbruksutskottet samt landsbygdspolitisk talesperson
”Omställningen måste inkludera en etisk diskussion” – Therése Lindgren
Vi vet att dagens användning av jordens resurser är ohållbar. Konsumtionen ökar ständigt och produktionens hastighet anpassas därefter. Detta påverkar inte bara oss människor utan allt levande på jorden, speciellt djuren som utnyttjas i vår fortsatta exploatering. Är vi verkligen medvetna om vad vår ökade efterfrågan leder till för deras liv och välbefinnande? Debatten sker inte sällan utan hänsyn till djurrättsperspektivet och förskjuts istället till att bli en del i den politiska pajkastning där allt är någon annans fel och där andra sidan inte verkar veta vad som är bäst för Sverige.
Någon som däremot lyckats sticka ut i mediebruset och som använder sina sociala plattformar till att sprida kunskap om, och ge uppmärksamhet åt djurrättsfrågor, är Therése Lingren, influencer och grundare av stiftelsen Svenska djurfonden. I en intervju med Bladet berättar hon om vilken situation de svenska boskapsdjuren faktiskt befinner sig i och vad som behövs för att en förändring ska kunna ske.
Hon börjar med att berätta om den svenska djurskyddslagstiftningen som är en av världens strängaste. Den innebär i teorin att svenskt boskap såsom nötkreatur, gris, får och fjäderfä bland annat har rätt till ett visst utrymme för att kunna utöva sina naturliga beteenden samt bedövning vid vissa ingrepp.
Det ser dessvärre inte lika bra ut i praktiken. Trots lagstiftningen finns betydande problem. “Inte sällan görs kompromisser på djurens grundläggande behov i det industriella systemet”, påpekar hon. I verkligheten tvingas många grisar leva hela sina liv inomhus på betonggolv. Fjäderfän avlas främst för att växa så snabbt som möjligt och bor på så små ytor att de inte kan sträcka ut sina vingar, två saker som båda leder till hälsoproblem och lidande. Korna blir i sin tur separerade från sina kalvar direkt efter födseln och fråntas möjligheten att leva ut naturliga instinkter. “Systemet är i många fall anpassat för maximal produktion snarare än djurens välfärd", konstaterar hon. För att förbättra djurhållningen måste
vi alltså framförallt se till att nuvarande lagstiftning faktiskt följs. ”Genom ökad tillsyn och krav på transparens kan vi sätta press på gårdarna”, säger hon. Fler kontroller av gårdarna skulle minska möjligheterna att komma runt lagarna. Hon tar också upp att straffen för brott mot djurskyddslagen måste vara proportionerliga och verka avskräckande. Även sättet djuren föds upp på behöver förbättras. Det ska inte vara lönsamt att bryta mot reglerna och det ska inte vara lönsamt att driva stor industriell produktion på bekostnad av djuren. Vidare betonas vikten av ekonomiska incitament för småskaliga och ekologiska gårdar samt gårdar som vill ställa om. ”Det mest lönsamma alternativet ska vara det som är rättvist för djur och natur”.
Therése fortsätter med att förklara vilken betydelse djurhållningen har för klimatet. ”Kött- och mjölkindustrin spelar en viktig roll i den gröna omställningen”, inleder hon. Dels eftersom det är en industri som har mycket stora utsläpp av framförallt metan, och dels för att det är en industri som kräver stora arealer mark, foder och vatten. Vi vet att mindre mark skulle gå åt om antalet djur minskade och vi vet att djuren själva är en stor källa till utsläpp. Detta gör det svårt att bortse från det faktum att minskad köttkonsumtion och därmed ett minskat antal djur inom industrin, skulle leda till minskade utsläpp. Therese betonar det som inom vårt förbund är självklart men som är långt ifrån att vara allmänt accepterat, att vi måste minska vår konsumtion av animaliska produkter för att kunna minska livsmedelsindustrins utsläpp av växthusgaser. Hon resonerar vidare att det handlar om mer än bara utsläpp. Vi måste också rannsaka oss själva och ställa frågan om det överhuvudtaget är etiskt försvarbart att fortsätta utnyttja djur på det sätt vi gör idag, trots att vi vet att det finns hållbara alternativ. “Omställningen måste inkludera en etisk diskussion”. Hon menar att vi måste välja om vi ska minska vår köttkonsumtion och se till djurens intresse eller om vi ska fortsätta prioritera ekonomisk vinning och hög produktion istället.
Vi som förbund står på samma sida som Therése Lindgren och djurrättsorganisationerna - vi vill se att djuren får leva de liv de har rätt till. Frågan är hur vi får resten av befolkningen med oss. Kanske är det genom att få in den etiska aspekten i debatten. Man kan säga mycket om djurens roll i livsmedelsindustrin men etiskt försvarbar är inte en av dem.
Nora Pryssander Skribent för Bladet
Therése tipsar
Vad kan DU göra?
Minska konsumtionen av animaliska produkter
...och välj KRAV-märkt om du ändå måste köpa animaliska produkter.
Utnyttja konsumentmakten
... genom att ställa krav om bättre märkning och djurhållning samt efterfråga ökad transparens i hela produktionskedjan.
Sprid kunskap!
Våga prata med vänner och familj, ta diskussioner och var tydlig med din åsikt. Alla ska känna en äkta djurvän!
Pär Holmgren och
Det må låta osexigt att diskutera jordhälsa, mikrober och monokulturer, men en fungerande livsmedelsproduktion är avgörande för ett fungerande samhälle. Trots dess stora klimatpåverkan och bidragande till förlust av biologisk mångfald är lantbruket en sektor som i det politiska klimatet inte tar så stor plats. I en tid med klimatförändringar som gör lantbrukarens utmaningar än större, blir det särskilt viktigt att diskutera de utmaningar vi står inför och vilka politiska lösningar som finns. Särskilt när det nuvarande systemet är både djupt fossilberoende och beroende av olika artificiella insatsmedel* som konstgödsel och bekämpningsmedel.
Tur är då att vi gröna har politiker som arbetar för ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart lantbruk varje dag i Europaparlamentet. Vi har pratat med Pär Holmgren, EU-parlamentariker, för att diskutera matproduktionens framtid.
Pär Holmgren sitter som ledamot i utskottet för miljö, klimat och livsmedelssäkerhet och som ersättare i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Han beskriver själv att kombinationen miljö och klimat och jordbruk är centralt i omställningen. Både för att försvara den biologiska mångfalden
att marken kan lagra kol från atmosfären. Han anser det därmed vara en stor fördel att sitta i de två utskotten som arbetar med dessa frågor.
När jag frågar om hur läget ser ut i utskotten beskriver Holmgren den extrema skillnaden mellan miljöutskottet och jordbruksutskottet. ”Framförallt under förra mandatperioden blev skillnaden väldigt tydlig då det i miljöutskottet gick att skapa breda, tunga majoriteter vilket förenklade arbetet att driva igenom frågorna även i plenum. I jordbruksutskottet däremot var det uppenbart att många av de politiska grupperna bytte sida och helt plötsligt stod på industrins sida, och maskar, mikrober och ekosystemtjänster var inte längre lika viktiga. Det här försvårade arbetet att skapa majoriteter i jordbruksutskottet.” berättar Holmgren.
I EU står jordbruket för 10,8% av växthusgasutsläppen och stora fossilberoende aktörer dominerar marknaden. Det här skiftet från ett stort antal småskaliga bönder till få, stora industriella företag är en av baksidorna av kapitalismen och kolonialismen, menar Holmgren. En liten grupp människor som får mer och mer pengar att investera i systemet som i längden innebär
vinst och pengar för dem.
Systemet är också väldigt svårt att ta sig ur eftersom hela världsekonomin sitter fast i det. ”En del i det här problemet är även den stora andelen lobbyister i Bryssel som har stor påverkanskraft och enorma resurser att driva sitt påverkansarbete. Vi träffar såklart också lobbyister, men det är miljöorganisationer som inte har de ekonomiska musklerna att påverka de stora grupperna i jordbruksutvecklingen” fortsätter Holmgren.
Samtidigt som jordbrukssektorn är tydligt bidragande till växthusgasutsläppen, blir den även direkt påverkad av de extremväder som klimatkrisen för med sig. I södra delen av Europa får bönder kämpa igenom perioder av torka, översvämningar och missväxt. Förlust av biologisk mångfald, förändrade ekosystem, sämre jordhälsa och färre maskar och mikrober försvårar grödornas tillväxt och det blir en väldigt tuff situation för Europas bönder. ”När de stora politiska grupperna sedan tror att man ska kunna lösa det med ännu mer insatsmedel och billigare diesel, billigare olja och fortsätta i de här inkörda hjulspåren (bokstavligen) så går det åt fel håll” menar Pär.
I Sverige idag ligger vår självförsörj
Pär Holmgren
Gör: Europaparlamentariker, Miljöpartiet. Sitter i utskottet för miljö, klimat och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Ålder: 60 år
och matens framtid
insatsmedel som kommer från andra länder. I både Sverige och resten av Europa är vi också beroende av andra länder när det gäller djuruppfödning då det är allt från soja från latinamerika och majs från nordamerika. Det ger oss en obalans som är allt annat än hållbar. Det krävs en förändring.” argumenterar Holmgren vidare.
När jag frågar Pär hur den förändringen skulle se ut om han fick drömma väller visionerna fram. ”Först och främst ur ett politiskt perspektiv är det viktigaste att förändra den gemensamma jordbrukspolicyn (CAP*). Grundbulten i den är utdelanden av gårdsstöd. Ju större gård du äger och nyttjar, desto mer får du. Den administrativa bördan för småbönder blir därför oproportionerligt stor. Det är lättare för storbonden i Tyskland eller Frankrike att håva in väldigt stora pengar från EU jämfört med för småbonden i Sverige, som kanske inte ens tycker det är värt att sitta och fylla i alla blanketter för att få stödet för att det blir så lite pengar. Därför måste vi förändra systemet så pengarna istället går till ekosystemtjänster. Den bonde som aktivt lagrar in kol i marken, försvarar den biologiska mångfalden, förbättrad markhälsa eller ställer om till fossilfritt, ekologiskt eller regenerativt lantbruk är den som pengarna borde gå till. Omställningen kostar pengar och därför bör pengar satsas på den. Det kommer i förlängningen förhoppningsvis bryta mönstret av större och hårdare industriella jordbruk.”
I omställningen mot hållbarhet menar han även på att det behöver bli lättare för bönder att faktiskt få bra betalt för den producerade maten. Maten har för oss konsumenter blivit markant
dyrare men det har inte inneburit att bondens inkomst drastiskt har ökat. De som tjänat pengar är dels de som säljer insatsvarorna och de som säljer maten i slutändan. En lösning i det tror Holmgren kan vara ”bondens marknad”. Där försäljningen går direkt från bonde till konsument. Det skapar mötespunkter för samtal om den mat man äter, vilket är nödvändigt. Bon den har blivit väldigt osynliggjord i vårt samhälle. Det behöver förändras.
CAP Agriculture(CommonPolicy) är
EU:s gemensamma jordbrukspolicy och är den enskilt största ekonomiska posten i EU:s budget. En beståndsdel av CAPen är inkomststödet som betalas per hektar eller djur.
Vi pratade sedan vidare om bristen på information gällande klimatutsläpp vid köp av livsmedel. Det krävs tredjepartsgranskningar likt krav-märkningen även när det gäller klimatet. Trots att det kan vara svårigheter i att räkna på eftersom det är svårt att tydligt säga var livscykelanalysen börjar och slutar menar Pär att det är viktigt att hitta ett gemensamt system. ”Ett enskilt företag ska inte själv kunna kalla något grönt bara för att de tycker det är mer grönt än något annat”.
Jag nämner då yrkandet som röstades igenom på Grön Ungdoms riksårsmöte i år som innebar att vi anser att Miljöpartiet ska verka för en miljömärkning där livsmedlens klimatpåverkan ska ingå i prisinformationen och frågar om Holmgrens tankar kring det. Han anser
helt klart behöver bli lättare som konsument att få tillgång till information om produkten man köper. Han vill dock vara tydlig med att hela omställningen inte får bli lagd i knät hos konsumenten. Samhället behöver ställa om och en stärkt konsumentmakt kan definitivt bidra.
*ekosystemtjänster - produkter och tjänster som ekosystemen ger människan som bidrar till välfärd och livskvalitet.
*artificiella insatsmedel - syftas i texten till konstgödsel och diverse bekämpningsmedel (pesticider på nördigt jordbruksspråk).
Tilda Lagerhäll Chefredaktör för Bladet
Från Leksand till Berlin – en intervju med Santana Sexmachine!
Ett perspektiv som ofta glöms bort när vi pratar om landsbygd är queer-personers upplevelser och dagliga kamp för att få vara sig själva. Sverige har ett fantas tiskt queer-community och en dragscen att vara stolt över, men det mesta är väldigt centrerat till storstäderna. Därför har vi pra tat med dragqueenen Santana Sexmachine om hur det är att vara verksam i små städer jämfört med större städer.
Santana Sexmachine är 31 år och bor i Berlin där hon just nu jobbar som teamledare för en digital utställning. Samtidigt är hon frilansande dragqueen och makeupartist, och hennes kreativa looks imponerar, inspirerar och har gjort ett stort avtryck på den svenska dragscenen. Hennes karriär började dock väldigt småska ligt - närmare bestämt på skolfester i Leksand.
“Jag har hållit på med drag hela livet typ. Sen jag var 5 år gammal tills jag var 14 gjor de jag uppträdanden i drag på skolfester bland annat”, berättar Santana i vår skriftliga intervju.
När vi frågar vad som fick henne att börja med drag säger hon att hon alltid har dragitsvarit dragen till starka kvinnofigurer
och att hon har sökt inspiration därifrån för självsäkerhet och för att fly verkligheten. Hennes största förebilder är starka kvinnor i hennes familj.
Idag är Santana själv en stor förebild för många. Hon är kanske mest känd för SVT:s “Drag Race Sverige” där hennes kreativa och häftiga looks golvade både juryn och tittarna. Hon bjöd på allt från pole dancing och rinnande stearin-looks, till mörk glam och en Gunilla Persson-impression. Resan till toppen har dock inte varit enkel för Santana som har fått utstå mycket hat och mobbning.
“Jag tror att min stil inom drag har skapats som en produkt av min uppväxt över lag. Jag var mobbad som barn och känner nog att jag vill chockera och vara mer okonventionell än andra” berättar Santana.
“Jag kände att jag stack ut på andras villkor som barn så nu vill jag sticka ut på mina villkor istället.”
”Jag
kände att jag stack ut på andras villkor som barn så nu vill jag sticka ut på mina villkor istället”
Detta tankesätt syns tydligt i Santanas stil som innefattar mycket färg, extravagans och vågade val i olika tappningar. Idag hyllas hon för det, men under hennes uppväxt var det tufft. “Det fanns i princip
ingen kunskap att få lära sig om HBTQIA+ när jag växte upp”, skriver hon och förklarar att allt man fick lära sig var via rykten bland andra barn och från TV/ Internet. Vi frågar Santana om det är svårare att vara sig själv i en mindre stad jämfört med en större stad.
“I en större stad så finns det betydligt mer variation av människor, så du sticker inte ut lika extremt som i en mindre stad”.
“Lyssna på din egna röst, vad du vill. Om det är att söka nya äventyr eller stanna och bygga en fin framtid där du är, är helt upp till dig. Du är inte platsen du befinner dig på heller, du är din egna individ.”
Vi frågar Santana om det fanns en dragscen i Leksand när hon växte upp. Hon svarar att det fanns en i Stockholm som var väldigt liten då men som har blommat ut nu, vilket hon tycker är fantastiskt.
“På min tid (för att låta super gammal) så jämförde vi oss mycket med varandra för att kunna mäta vår egenvåran egna framgång, just också för att scenen var så pass liten och möjligheterna var inte så många då. En mixad rivalitet och systerskap.” Dragdrottningen är aktiv i både Berlin och Stockholm.
“Jag älskar friheten en större stad ger en och jag rekommenderar alla att pröva det någon gång. Man lär sig mycket om sig själv på en helt ny plats och för mig så behöver jag ha en större puls och ett större liv runt mig för att känna mig hemma.”
Det är många HBTQIA+-personer från mindre städer eller landsbygden som söker sig till de större städerna.
“Jag tror att många känner som jag gjorde, att man blir nästan tillsagd vem man är i mindre städer. Och att ge sig själv möjligheten till en ny start, i en större stad dessutom, så lär man känna sig själv igen på ett helt nytt sätt. Det är aldrig för sent att växa och bli den man vill vara.”
Vi frågar avslutningsvis om Santana har något tips till unga hbtqia+-personer i småstäder eller på landsbygden, och svaret lyder:
“Lyssna på din egna röst, vad du vill. Om det är att söka nya äventyr eller stanna och bygga en fin framtid där du är, är helt upp till dig. Du är inte platsen du befinner dig på heller, du är din egna individ.”
Amelia Sporre & Árdís Krauze Modén Skribenter för Bladet
DEBATT
Rädda Säfsen!
“En hel bygd riskerar att förstöras när dammluckor rivs kring Säfsens huvudort Fredriksberg. 11 sjöar (!!!) kommer dräneras på mycket av sitt vatten till följd av EU:s direktiv kring laxtrappor, och det skulle äventyra hela bygdens överlevnad. Sjöarna är en viktig del i ekosystemen och står för traktens vattenförsörjning. Att dränera sjöarna på vatten skulle vara en enorm smäll för byn ekonomiskt, kulturellt och hota både bygdens och ekosystemens överlevnad.”
Så lyder inledningen till den namninsamling som jag skapade på hemsidan Skiftet för att försöka rädda min hemort. Fredriksberg, eller Säfsen som vi säger i folkmun, är en tätort i Ludvika kommun i härliga Dalarna. Jag bodde där som liten men är idag utflyttad. Min släkt bor dock kvar i Säfsen så mina rötter till platsen är starka och jag känner mig alltid som hemma när jag åker dit. Generellt sett så är det svårt för små, avlägsna samhällen att finnas kvar med tanke på att väldigt lite bistånd går dit. Trots det är Fredriksberg ett välfungerande samhälle, om än mycket litet, men som givetvis kämpar hårt för att gå runt ekonomiskt.
Säfsingarna livnär sig på sin vackra natur och på deras fina utbud av vinteraktiviteter såsom slalom, längdskidor och skridskoåkning på isarna. Turister åker långväga för att uppleva de natursköna miljöerna som är vardag för Säfsingarna. Möjligheterna till friluftsliv, jakt och fiske är stora och detta gör att många människor bor kvar trots stora motgångar som att vårdcentralen har lagt ner och att kollektivtrafiken är urusel. Bygdens största inkomstkällor är turism och det lokala tvätteriet, i folkmun kallat “tvätten”, som tvättar Region Dalarnas arbetskläder. Det är ett stort maskineri som erbjuder många jobb till Säfsingarna. Med allt detta sagt återstår frågan; vad är det Säfsen ska räddas ifrån? Jo…
Det finns väldigt många vattendrag i Säfsen och kring hela Säfsnäs socken, och vissa av dessa vattendrag är kraftigt modifierade. Under industrialiseringen byggdes det nämligen dammar av olika anledningar som än idag står kvar och har format sjöarna till viss del. Många dammar har funnits i flera hundra år och det har inte varit ett problem tidigare. Inte förrän nu. Allting startade när EU utgick med det så kallade vattendirektivet år 2000 där förhoppningarna var att skapa en liknande förvaltning av medlemsländernas vatten
och säkerställa tillgång till vatten av god kvalitet. Sverige har genom åren fått kritik av EU-kommissionen efter att ha överutnyttjat möjligheten till undantag inom direktivets ramar, och detta ledde till att en nationell plan (NAP) för vattenmiljö och vattenkraft inrättades år 2019. Fokuset ligger på att dammar som saknar modernt miljötillstånd ska omprövas för att antingen erhållas ett sådant eller rivas.
Sverige har cirka 10 000 dammar som nu ska omprövas, och ett fokusområde vid omprövningarna är att säkerställa att fiskar kan utöva sina naturliga beteenden såsom exempelvis fiskvandring. Omprövningarna kan vid första anblick verka bra, och det kan de vara, men i fallet med bland annat Säfsen finns det många problem. Alla dammar i Säfsen uppnår nämligen inte miljökraven, och en stor anledning till det är dammarnas ålder och att fiskars potentiella vandringsvägar anses vara blockerade av dammluckorna. Att bygga laxtrappor eller andra alternativa vandringsvägar är dyrt och företaget Karlskoga Energi som äger Säfsens dammluckor anser sig inte ha råd. Därmed hotas dammarna av utrivning och totalt 11 sjöar kan tömmas på vatten som följd. Kvar blir endast leriga gropar, liknande kalhyggen, som påminner om att vatten, liv och rörelse en gång fanns där. Hårresande bilder på den numera tömda Görsjön i Värmland varnar säfsingarna om vad som komma skall - och de är livrädda! Konsekvenserna av dammutrivningarna skulle, för bygden, vara helt förödande. Allt dricksvatten skulle försvinna, turismen skulle dö ut och skidanläggningen samt tvätten skulle behöva läggas ner eftersom de är beroende av sjövatten till sina verksamheter. Detta skulle leda till att alla säfsingar tvingas flytta från sina hem, för hur skulle samhället kunna gå runt utan vatten och pengar?
En annan hemsk konsekvens är att miljön kraftigt skulle förändras och påverka ekosystemens uppbyggnad och de vilda djuren som har skogarna som sina hem. I skogarna finns bland annat älg, björn, varg, lodjur och annat vilt vars levnadsmiljöer skulle förändras drastiskt. Dessutom skulle fiskarna forsa bort med strömmen samtidigt som säfsingarnas levnadsmiljö och kulturarv totalförstörsoch till vilken nytta skulle detta ske?
Det är nämligen så att sjöarna främst är hem åt vanlig insjöfisk såsom gädda, mört, abborre och lake - alltså ingen vandringsfisk. Laxtrappor behövs alltså inte i praktiken. Vandringsfiskar finns i Säfsen men inte i just de drabbade sjöarna förutom om lax eller öring planteras inför fisketävlingar, men tyvärr fiskas de snabbt ur. Samtidigt,
Säfsen!
om det nu hade funnits vandringsfisk i de drabbade vattendragen, så hade de ändå inte kunnat vandra överallt även om dammarna skulle rivas. Detta eftersom det finns många naturliga vandringshinder och hög fallhöjd som skulle hindra dem från att röra sig fritt.
Mitt mål är att Säfsens dammar ska anses vara ett undantag för utrivning på grund av sjöarnas sociala värden, kulturvärden och dess väsentlighet för bygdens överlevnad. Det är inte en fråga om laxtrappors vara eller inte vara, men om de nu måste byggas överallt så är det regeringens ansvar att det finns ordentligt med pengar för att finansiera dem. Detta är en ödesfråga för oss som drabbas och den måste behandlas som en sådan!
Det är viktigt för mig att få säfsingarnas röster hörda, och det är därför jag har skapat kampanjen Rädda Säfsen som ett initiativ från Grön Ungdom Dalarna. Allt började småskaligt med namninsamlingen som delas på sociala medier. Nu har kampanjen spridit sig och flera lokalavdelningar engagerar sig i frågan. Jag har föreläst för Grön Ungdom tillsammans med Bladet, pratat om kampanjen i P4 Dalarna, blivit intervjuad i Dalademokraten och i skrivande stund planeras en fysisk träff i Säfsen med mig och mitt fantastiska lilla kampanj-team som sliter dag ut och dag in för att hjälpa mig. När jag startade kampanjen hade jag inte räknat med att engagemanget skulle bli så stort, men jag har mottagit mängder av kärlek, pepp och till och med GU:s aktivismpris 2025 för mitt och vårt slit. Jag vill verkligen tacka för all pepp och all hjälp som jag har fått när det kommer till kampanjen. Jag hade inte klarat det utan er!
Målet för framtiden är att ha en tydlig dialog med MP om frågan, att nå ut med budskapet i sociala medier och att vara en stadig röst för min hembygd. Om du vill gå med i kampen så kan du kontakta mig på amelia@gronungdom.se, för fler röster behövs.
Fiskarna vill inte flytta på sig, och det vill inte Säfsingarna heller.
Rädda landsbygdenrädda Säfsen!
Amelia Sporre Skribent för Bladet
Skriv under för att rädda Säfsen du med!
Sedan artikeln skrevs har ny information om dammrivningarna tillkommit. Omprövningarna av dammarna i bland annat Säfsen har tidigare pausats till följd av protester, men nu ska dem snart återupptas. Tyvärr finns det ingenting som tyder på att omprövningarna kommer genomföras på ett mer rättvist sätt, något som i praktiken innebär att majoriteten av Säfsens dammar kan rivas redan till sommaren. Oron är stor i byn iomed att deras hem kan totalförstöras inom en väldigt snar framtid. Säfsens öde hänger på att makthavare agerar och sätter stopp för dammrivningarna nu, eller att vi eldsjälar lyckas övertyga ett annat företag eller Ludvika kommun att ta över damluckorna. Det ser oerhört mörkt ut på den fronten, men vi har trots det inte slutat kämpa. Jag har nära kontakt med föreningen BUV (bevara uppdämda vattendrag), mitt kampanjteam och lokala eldsjälar på orten. Vi gör allt i vår makt för att stoppa vansinnet och att nå ut i medier med vår stora ödesfråga, nu senast i SvD, men det verkar inte räcka. Vi behöver all hjälp vi kan få och Miljöpartiet måste ta tydlig ställning i frågan så att Säfsingarna inte drivs bort från sina hem. Det krävs att många fler agerar och att vi tillsammans blir en stadig röst - för medmänsklighet, för miljöskydd och för Säfsen!
KRÖNIKA
I gränsen mellan stad och land
I gränsen mellan stad och land finns allting man behöver. 1 torg. 1 gymnasieskola. 1 idrottsarena. Typ 5 pizzerior. Tillräckligt nära staden för att föräldrarna ska kunna pendla in till jobbet, tillräckligt långt bort för att barnen ska kunna leka i skogen och gå till skolan utan att bli påkörda. I debatten mellan stad och land vet man inte vart man är. Man ser barnen från landet. I klasserna är de, på bussarna. Längre och längre bort kommer de från, allteftersom fler skolor läggs ner. Samtidigt ser man Staden. Ett löfte i framtiden. För här fastnar man inte.
I gränsen lever man i cykler. Man är barn, förälder, mor- och farförälder. Barn, förälder, mor- och farförälder.
I gränsen växer man upp. Sen tar det stopp.
I gränsen skyddar man sina barn. Från bilarna, från larmet, från Staden. I gränsen finns allt barnen behöver. Allt men inte mer. För det är inte meningen att man ska bli kvar.
I gränsen skulle illusionen om folkhemmet finnas. Men den finns inte, och vi rör oss.
Medan vi rör oss inåt har Staden hörsammat våra rop. Den rör sig utåt. Gränsen flyttas, utmanas, som för att utplåna de som trott sig kunna skydda sina barn från Staden. Som trott sig stå över valet mellan stad och land.
Ingrid Weichert
INTERVJU
Grön omställning på bekostnad
av urfolksrätt
Gruvbrytningen i Sàpmi har länge varit en omdebatterad fråga utan självklar lösning. Å ena sidan behöver Sverige göra sig mindre beroende av icke-europeiska länder för produktion av viktiga jordartsmetaller som behövs i den gröna omställningen. Å andra sidan kan vi inte köra över lokalbefolkningen som påverkas av att nya gruvor anläggs på deras marker.
En av de samer som berörs av gruvbrytningen i Kallak/Gállok*, Jokkmokk, är aktivisten Julia Rensberg. Hon delger några av tankarna kring den nya etableringen av gruvor.
Upplever du att politiker tar hänsyn till lokalbefolkningen och samerna vad gäller nyetableringen av gruvor?
Nej, både Kiruna kommun och Jokkmokks kommun har sagt nej till nya gruvetableringar. Trots det väljer regeringen att tillåta gruvor och därmed gå emot urfolksrätt, lokalbefolkning och internationell kritik, bland annat från FN.
Finns det någon möjlighet till kompromiss, enligt dig? Det vill säga något sätt att kompensera samerna för den inskränkning på renbetesmarker som kommer tas i anspråk om en gruva öppnas.
Det finns ingen tid för kompromisser i dagsläget sett utifrån klimatkrisen. Regeringens argument för den ”gröna omställningen” är orimligt, eftersom ”omställningen” uppmuntrar till större förbrukning av naturresurser, inte min-
dre. Enda lösningen är att konsumera mindre och ställa om i stället för att expandera och fortsätta leva som om ingenting har hänt.
Vad önskar du att politiker skulle göra för att nå bästa möjliga lösning i gruvfrågan?
Lösningen på klimatkrisen går hand i hand med mänskliga rättigheter och urfolksrätt. Den bästa och enda lösningen är att respektera urfolksrätt.
Domen i målet om Kallak-gruvan kommer ju i juni i år. Hur ser du på en dom som tillåter att gruvföretag etablerar sig i Kallak?
Jag hoppas att domen ger samebyn rätt att neka en gruva. Gállok-etableringen är dessutom en järnmalmsgruva. Sverige behöver inte producera mer järnmalm.
*Kallak är det svenska namnet på en omstridd plats med järnmalmsfyndigheter, som ligger i Jokkmokk. Gállok är det lulesamiska namnet för samma plats.
Sylvia
Skribent för Bladet
Mattsson
DEBATT
Västerbottens nya BB: Volvo V70
I en artikel från SVT Nyheter berättar två föräldrar från Storuman om hur de i 38 minusgrader med värkar fick åka till akuten i Lycksele, inte för att få checkas in utan för att vänta, då Umeå BB var fullt. De var rädda för att barnet skulle komma innan de hann fram. Det finns flera liknande vittnesmål om rädslan och osäkerheten kring färden till förlossningsmottagningen.
Jag vill välkomna dig till Västerbottens län, som de flesta i södra Sverige eller Uppsala, som jag skriver ifrån, endast känner till genom Umeå. En del känner även till Vildmarksvägen, en 500 kilometer lång turistväg som går längs Jämtlands och Västerbottens kalfjäll. Självklart finns det så mycket mer och det blir en tydlig spegling av hur regeringen också tycks se på de norra delarna av Sverige: som några få nämnvärda städer vid kusten och vildmark. En vildmark som ska tämjas, skövlas och sprängas. En vildmark där föräldrar får lov att förbereda sig på att förlösa sina barn själva, eftersom närmsta BB, som redan tidigare varit oroande långt bort, har stängts ner.
Lycksele BB har sedan 20 år tillbaka hotats med nedskärningar och nedstängningar. Precis som många andra mindre och glesbefolkade kommuner i landet har finansiering av vården varit ett stort problem. Det finns för få barnmorskor och läkare och alternativet med hyrpersonal kostar dyrt för regionen. De lappar ihop bemanningen med personal från Umeå och Skellefteå, men ändå behöver de ha stängt på sommaren. 2021 var det stängt ett helt år. Föräldrar från inlandet förväntas åka upp till 5 timmars bilväg för närmaste BB. Det är som att stockholmare skulle behöva åka till Göteborg för att förlösa sina barn.
Regeringen kliar väl sig på huvudet och tänker “Vadå? Det enda vi gör är att försvara er där uppe”. Men det försvaret sträcker sig bara till industrierna när frågan om hållbart skogsbruk och samers rättigheter kommer på fråga.
Och som tack för att vår fina, gröna skog blir till kalhyggen och landskapet blir för evigt förändrat i jakten på viktiga metaller, sänker regeringen statsbi-
dragen som är så viktiga för regioner som Västerbottens län. Inför denna budget hade regeringen fått ett större reformutrymme än föregående år, från 39 miljarder till 60 miljarder. Av dessa har endast tre miljarder gått till vården, vilket kan jämföras med förra årets satsning om sex miljarder. Regeringen har alltså 21 miljarder mer att tillgå och ändå halverar de satsningarna på vården.
I debatten om Lycksele BB la hälso- och sjukvårdsnämnden fram ett förslag som gick ut på att ta in ett bemanningsföretag, vilket skulle kräva 50 miljoner mer än budgeten låg på. Förslaget röstades ned i regionfullmäktige, återigen för att det helt enkelt var för dyrt. Istället hänvisades hälso- och sjukvårdsnämnden till att försöka lösa det inom budgeten och även söka statligt bidrag. Ett statligt bidrag som redan var inräknat och sökt, men ändå inte räckte till.
Kungahuset och hovet har däremot fått en ökad andel. Det är klart att de ska få det, för visst vill västerbottningarna hellre att knugen ska ha råd att komma och kika på ett gammalt lok på inlandsbanan än att deras barn och barnbarn ska missa traditionen av att födas i baksätet på en bil.
Queen Laurry Jonsson
45 för EPA:n
Vi har alla våra specifika hjärtefrågor: ett bilfritt torg, gratis mensskydd på alla skolor eller att Rädda Säfsen i fina Dalarna. Grön ungdom ger oss alla världens möjligheter att driva just vår fråga. Detta är historien om en specifik hjärtefråga som splittrade Miljöpartiet och Grön ungdom. Frågan som satte Grön ungdom på läpparna hos de motorburna ungdomarna. 45 för EPA:n blev ett nytt sätt att driva politik enligt den gröna ideologin. Det blev en folkrörelse, men även många kritiska röster höjdes. Nu har beslut tagits som visar på en vinst för oss, men hur blev detta en profilfråga för Grön ungdom? Häng med på historien om 45 för EPA:n. Vi börjar från början.
Jag är uppvuxen i Skogaby, en liten håla 15 minuter utanför Laholm. Under hela min ungdom så behövde man förlita sig på att få skjuts till aktiviteter av olika slag. Då min mamma var ensamstående hade hon inte alltid möjlighet att skjutsa. Att bo på landsbygden blev en spärr för det sociala livet. Många gånger hade jag möjligheten men det är många på landsbygden i samma sits. A-traktorer har gett möjlighet till många ungdomar på landsbygden att vara med i sociala sammanhang på helt nya villkor. Men att köra 30 km/h i 80 km, det är faktiskt helt orimligt. När överklassens mopedbilar får köra i 45 km/h så känns det som ett hån mot den svenska landsbygden att strypa de fordon som behöver ta sig längst. Det var början på det som blev min hjärtefråga under lång tid.
Vi hoppar in i Coronalivet, karantän och ständiga digitala möten. Motionsskrivandet inför RÅM 2021. Jag kände att det var en självklarhet att Grön ungdom ska vara en förkämpe för unga på landsbygden. Motionen skrevs och skickades in till årsmötet.Förbundsstyrelsen
yrkade avslag, nedslående men samtidigt var det just det avslagsyrkandet som drog igång det som blev en grön folkrörelse för EPA-traktorerna. Inför RÅM 2021 kampanjades det rejält från Grön ungdom Västs håll för att motionen skulle bifallas. Argumenten handlade både om att skapa en frihet för unga på landsbygden men också om att en ökad hastighet skulle bli en miljövinst då motorerna skulle kunna användas mer effektivt. På RÅM 2021 stod det klart att Grön ungdom skulle driva frågan om höjd hastighetsbegränsning för A- och EPA-traktorer.
Hösten 2021 var det dags för Miljöpartiets kongress. RÅM 2021 hann knappt avslutas innan kampanjen 45 för EPA:n började planeras. Under sommaren 2021 åkte Grön ungdom Väst på turné i Värmland, Västra Götaland och Halland för att bilda opinion och visa på att Grön ungdom är ett alternativ för unga på landsbygden. Kampanjen engagerade många medlemmar i Väst och även delar av resten av landet. Tyvärr föll motionen på Miljöpartiets kongress hösten 2021. Men vi lyckades ändå med vårt mål. Under 2021 pratade hela Miljöpartiet och Grön ungdom om ungas möjligheter på landsbygden. Det hade aldrig varit möjligt utan 45 för EPA:n. Tack vare oss i Grön ungdom är Miljöpartiet nu ett alternativ på landsbygden.
Ingen fråga är för stor, för liten eller för dum. En fråga kan ändra ett helt partis agenda, särskilt om den är annorlunda. Din fråga är alltid viktig, driv den så skapar vi skillnad i samhället och partiet tillsammans.
Markus Kerttu Grön Ungdoms
Landsbygds-, idrottsoch kulturpolitiska talesperson
Syrlig tomatsoppa med gochugaru och vita bönor
4 PORTIONER GÖR SÅ HÄR
1-2 schalottenlökar
2 msk olivolja
1-2 tsk gochugaru (koreanska milda chili flakes) eller 0,5 tsk chili flakes
250 g färska småtomater
1 liter vatten
1 msk vegansk buljong med kycklingsmak*eller brynt schalottenlöksfond eller 1 tärning grönsaksbuljong
1 msk japansk soja
Hacka schalottenlök grovt och stek på hög värme i olivolja ihop med gochugaru.
Ha i tomater, vatten, buljong eller fond, japansk soja, risvinäger och socker. Koka upp under lock.
Mosa tomaterna med baksidan av en slev.
Häll i pasta och koka tills den nästan är helt mjuk.
Fyll på med vita bönor och koka klart pastan. Riv eventuell ost i grova flagor.
Ta soppan av värmen och pressa i citron. Smaka av med salt och toppa med ost och färska örter.
*Buljongen: Finns att köpa på
Annie Månsson Driver @vegokak
Betalar svinhög hyra
Har tvåsiffrigt med skolor att välja på
Har ett brett underhållningsoch kulturutbud
Har lösgående råttor i närområdet
Hatar eviga byggprojekt
Är kroniskt stressad
Är mobilberoende
Kan inte köra bil
Är livsfarlig som cyklist
Har nära till fungerande sjukvård
Är rädd för dina grannar
Kan gå till närmsta mataffär (men väljer att åka spårvagn)
Har otrolig balans på spårvagnen
Kan ingen geografi utanför staden
Gängkriget är inte bara nåt i tidningarna
”Wow, har du sett en älg!?!”
Stad- och landsbygds BINGO
Kan se stjärnorhimlenpå
Kan bli utan mobiltäckning
hälsaVågarpå främlingar
Gick i klass 2-3an
Är med i en vägförening
Kan köpa produceratnärpå gården
Har en studsmatta
Bormedgranne djur
Är,hatar,alternativt EPAraggare
Ser alla ungdomar flytta bort
Alla ärgrannar SD:are
Har max 8 bussar/dag
Har en skola som riskerar nedläggning pga. för få elever
Känner minst en bonde
Har beef med grannkommunen
Pendlar
Across
8. 740, D24
PUSSEL
9. Busch kallar lands medelstora städer
11. Åka planlöst med en E
HITTA ORDET
K K K K K
12. Grön Ungdom vill höja hastigheten för EPAn till…
Vågrätt
8. 740, D24
9. Busch kallar landsbygden, små-och medelstora städer
11. Åka planlöst med en EPA
12. Grön Ungdom vill höja hastigheten för EPAn till...
13. EU:s jordbruksbidrag
15. Fordon i bondeprotester
Lodrätt
1. Märke av doftgranar
2. Ebbas plan för körkort från 16 år på landsbygden
3. Halländsk slang för tråkigt/ledsamt
4. Centerns tidigare namn
5. Rensa ogräs
6. När en stillastående bil
K A L Ä
C
T E R N
G Å C A N F
13. EU:s jordbruksbid
15. Fordon i bondeprotester
A T
L R X
17. Tobak eller ni
Ö Z
F R L
18. Sitta framför svart i ansiktet
I A A
K L N
G R X U
21. EPA fast i stan
I F
L I D
22. Cykel
J L Ö S S
23. Musikstil på landet
U E V
C S N I
G L A
Y U R
M T I O
S R Ä I G N A G
R Ä S S N
K K K K K
Bonnläpp
Loppis
Skyskrapa
Lössnus
EPA
Matbud
Tilda Lagerhäll
Tilde Isaksson
Sladda
Norge
Kullgren
Nohren
Böttad
Hembränt
Bosnien
Börna
Luka
Bondeförbundet
Keligt
Buschkort
Wunderbaum
Epadunk Lodrätt
Mjölkebil, ta mig med till en plats där männskor bor.
Det brukade finnas ett apotek i Söderåkra, säger mamma. Och en bank, och många fler små butiker. Det finns en simhall. Det finns en mack. Det finns världens minsta köpcentrum (Ica, elon, pizzeria och frisör). Det finns en kyrka och ett låg- och mellanstadium. Det finns en lekplats. Det räcker, när man är 5 och att gå till lekplatsen med farmor är ett äventyr.
Det finns två grannar som har barn i din ålder. Det räcker när man är 5 och kan bli kompis med vem som helst. En av grannarna flyttar till Stockholm, då finns det bara en kvar. Ni går inte i samma årskurs, så ni glider isär innan ni båda fyllt 6. Det finns fler kompisar i skolan, men de bor i Söderåkra eller ännu längre bort. Du bor en kilometer utanför Söderåkra. Det räcker för att kännas långt när man är 5. Vägar som är kantade av åkrar på båda sidorna har inga gatlampor.
Det finns en skog som skolan har utflyktsdagar i varje månad. Det finns en annan skog du plockar blåbär i med farmor, och en annan familjen hämtar julgran i, och en annan med den bästa badstranden. Det finns en bondgård som skolan besöker en gång, och ni får se hur korna har det inuti ladan och hur stora traktorerna är på nära håll och ni får var sitt glas med arla-loggan på innan ni går. Det finns en häst i en hage som du och farmor går förbi på promenader. Ni hälsar alltid. Det finns ett museum i Kalmar, dit klassen åker med buss i 40 minuter, och resan och målet är lika spännande. På helgen kör en förälder dig en mil till ponnyridskolan.
Det räcker inte när man är 10. Det finns dansträning i Kalmar. En av era föräldrar kör er tre dit i 40 minuter, handlar på maxi, och kör er hem. Det finns friidrottsträning i Karlshamn. Er lärare kör er två dit i 50 minuter efter skolan en gång i veckan, eftersom han bor där. En av era föräldrar hämtar er efteråt. Det finns innebandy i Torsås. En av dina föräldrar kör dig dit på 7 minuter, fast ibland tar det 30 minuter,
för ni ska plocka upp lagkamrater på (om)vägen. Du bor för nära för att åka skolbuss, så du cyklar mellan åkrarna. Du tar med dig cykeln på skolbussen hem till din bästa kompis som bor alldeles för långt bort för att inte åka skolbuss, och sedan cyklar du 7 kilometer hem genom skogen och skymningen. Den sista kilometern hem är det kolsvart mellan åkrarna.
Det finns ett högstadium i Torsås. Det finns dubbelt så många matbutiker och pizzerior som i Söderåkra. Det finns inga riktiga sommarjobb i Torsås, så du tar feriejobb. Det finns gymnasium i Kalmar. Det finns ungdomsförbund i Kalmar (det finns en massa annat också, men ungdomsförbund uppslukar). Det finns ingen universitetsutbildning inom de program du söker. Det räcker inte när man är 18. Du flyttar.
I storstan finns allt, flera gånger om. Det tar ibland fortfarande 40 minuter att ta sig in till centrum, men det tar mindre tid att cykla. Det finns till och med en skog på gångavstånd från lägenheten. I skogen finns grusade gångvägar och grillplatser och joggare och hundägare. I skogen finns gatlampor. I skogen finns ingen plats. Det räcker inte.
Du åker tåg och buss och bil i 5 timmar för att komma hem. Hemma finns fler träd än människor. Hemma finns en himmel som sträcker sig från trädtopparna till åkerhorisonten. Hemma doftar luften grönt och vattnet smakar rätt. Hemma kan du andas (förutom när vårtecknet gödsling gör sig påmind med en doft av koskit). Hemma finns färre saker, men de är större. Hemma kan du gå ut i skogen och skrika utan att joggare och hundägare hör dig. Hemma kan du cykla 40 minuter och komma ingenstans, för åkrarna tar inte slut. Och mellan åkrarna finns stjärnorna.
Här är öde, alltför öde. Mjölkebil, ta mig med.
INTERNATIONELLA UTSKOTTET
Tibets Kamp är Vår Kamp
Tibet har under decennier kämpat för rätten till självbestämmande och bevarandet av sin kulturella och religiösa identitet. Sedan Kinas ockupation 1950 har det tibetanska folket varit utsatt för allvarliga övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter. Godtyckliga arresteringar, tortyr och förföljelse av tibetanska aktivister är några av de många metoder som den kinesiska staten har använt för att tysta Tibets kamp. Detta förtryck har resulterat i att Tibets unika kultur och andliga traditioner riskerar att utplånas, samtidigt som många tibetaner lever i exil eller under hårt övervakade förhållanden i sitt eget land. Trots internationella fördömanden fortsätter Kinas ockupation, och det tibetanska folket förnekas rätten till självbestämmande.
Historien om Tibets kamp för frihet sträcker sig långt tillbaka. Under större delen av sin historia var Tibet en självständig nation med unik kultur, språk och religion. Efter Kinas ockupation har den tibetanska befolkningens rätt till sin kulturella och nationella identitet kränkts genom förbud mot traditionella religiösa praktiker och tvångsförflyttningar. Dalai Lama, Tibets andliga ledare, tvingades i exil 1959 efter ett misslyckat uppror mot den kinesiska ockupationen. Sedan dess har exiltibetaner och sympatisörer världen över kämpat för att belysa situationen i Tibet, men utan något konkret stöd från det internationella samfundet.
Rapporter från människorättsorganisationer vittnar om godtyckliga arresteringar, tortyr och systematiska försök att utplåna den tibetanska identiteten. Det tibetanska språket trängs undan till förmån för mandarin, buddhistiska kloster står under strikt övervakning, och varje försök till protest möts med brutalt våld. Under de senaste decennierna har hundratals tibetaner tänt eld på sig själva i desperation över förtrycket, men dessa handlingar har ignorerats av den kinesiska regimen, som fortsätter sin repressiva, koloniala politik utan påföljd.
Trots att Tibetfrågan lyfts av människorättsorganisationer och vissa regeringar, har det internationella samfundet i stort misslyckats med att agera kraftfullt. Kinas ekonomiska och politiska inflytande gör att få länder vågar kritisera ockupationen av Tibet på allvar. FN:s resolutioner om mänskliga rättigheter i Tibet har inte lett till några konkreta förändringar, och de diplomatiska samtalen mellan Dalai Lama och den kinesiska regimen har avstannat.
Det är uppenbart att Kinas fortsatta ockupation av Tibet strider mot principerna om mänskliga rättigheter och självbestämmande. Det tibetanska folket har rätt att återfå sin frihet och kulturella autonomi. Det internationella samfundet måste sluta blunda för Kinas övergrepp och istället agera för att stödja Tibets kamp för självständighet. Som politiskt ungdomsförbund har vi ett ansvar att sätta Tibet på agendan, kräva ökat internationellt tryck på Kina och stå upp för det tibetanska folkets rätt till frihet och rättvisa. Att kämpa mot kolonialt förtryck är en grundläggande del av vår solidaritet med förtryckta folk världen över, och Tibet får inte glömmas bort i denna kamp.
Internationella Utskottet
Nora Axberg
Sanna Violeta Fuenzalida Ribbing
Adam Gustavsson Evred
Hedvig Engh Fornander
Samuel Ross
