#10 FRÄMLING ELLER FRÄNDE?

eller FRÄMLING

? ?

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?? ? ? ? ? ? ?

FRÄNDE

Innehåll

2. Främling, vad döljer du för mig?

5. Vi måste prata om Lisa, Alejandro, Tim, Amir och Nella

7. På flykt från klimatet

10. Nationen, som vän eller fiende?

11. På samma sätt som vi säger slava Ukraini måste vi säga leve Palestina!

12. Leve Palestina!

15. Ett besök i Stockholms moské

17. Tillbaka till rötterna

19. Främlingsfientlighet genom tiderna

21. EU:s migrationspakt –Ett steg i fel riktning

23. En uppamning till empati

24. Stjärnklar

25. Nej Liberalerna, massflyktsdirektivet har funnits sedan 2001.

27. Öppna ögonen

28. Vargen som främling

29. Västsahara – Afrikas sista koloni

30. Privilegiebingo

Bladet

Grön Ungdom

Ringvägen 125, 116 61 Stockholm

Kontakt: bladet@mp.se

Ansvarig utgivare

Julius Eberhard Omslag

Vera Seth Hallgren

Layout

Julia Berntsson

Bladet är Grön Ungdoms medlemstidning. Vi har funnits sedan 2019. Vår vision är att vara en grön plattform för medlemmarna där vi kan göra allt ifrån att debattera världshunger till att dela med oss av roliga minnen från lokalavdelningarna. Detta är den 10:e upplagan.

Redaktionen väljs varje år på riksårsmötet, men alla kan vara med och bidra. Har du en text, bild eller annan idé du vill dela med dig av? Hör av dig till bladet@mp.se.

Följ oss på instagram! @bladet_gronungdom

LEDARE

Främling, vad döljer du för mig...

…i diiiiina mörka ögon!” Var det första som kom till mig när vi i redaktionen började diskutera vad vi skulle ha för namn på detta nummer. Temat var satt – det skulle handla om migration och främlingsfienltighet.

Som den schlagerentusiast jag är

hade jag inte haft något emot att döpa numret efter Carolas vinnarbidrag från Melodifestivalen 1983. Men sedan blev jag påmind om en intervju hon gjorde i Svenska Dagbladet för drygt ett år sedan, där hon uttalade sig om situationen i Sverige efter flyktingkrisen år 2015.

“Jag tycker inte man kan säga ‘kom och lev som ni vill i vårt land’”

“Det finns en anledning till varför det finns nationer och landsgränser, vi har olika kulturer med olika sätt att se. [...] Människan har det i sig att roffa åt sig.”, sa hon.

Under arbetet med detta nummer har jag fått den högst relevanta frågan: vad är egentligen främlingsfientlighet? Och den frågan har inte varit helt lätt att besvara.

Om jag ändå skulle försöka mig på en definition, skulle jag säga att det handlar om att osyn-

liggöra individen i kollektivet. Att tillskriva en grupp som inte tillhör normen negativa egenskaper, för att skilja “dem” från “oss”. Inte helt sällan utgör också okunskap en av ingredienserna.

Intervjun med Carola bör såklart läsas i sin helhet för att ge en rättvis bild. Och jag vill inte raljera över enskilda citat från en kändis, som dessutom bett om ursäkt för sina uttalanden. Men vad som är intressant är att ett främlingsfientligt sätt att prata om andra människor blivit så pass normaliserat, att det till och med används av personer som varit mycket engagerade i flyktingfrågan. Som Carola.

Å andra sidan är den retoriken inget nytt. Den har allt för länge varit det normala. På sida 19 gör AnnKatrin från redaktionen en historisk tillbakablick på hur främlingsfientlighet tagit sig till uttryck genom historien.

Läs med nöje årets första nummer av Bladet! Och hoppas att även du blir något klokare på vad främlingsfientlighet egentligen innebär.

Intervjun som texten hänvisar till publicerades i Svenska Dagbladet den 7 april 2023 med rubriken Carola om utvecklingen i Sverige: ”Blir förtvivlad”

I ett inlägg på Instagram den 11 april besvarar Carola kritiken om att hennes citat skulle vara främlingsfientliga.

Hedda Johansson Chefredaktör

REDAKTION 2024/2025

Annkatrin Willuhn Skribent

Sylvia Mattsson Skribent

Hedda Johansson Chefredaktör

Julia Berntsson Grafisk formgivare

Vera Seth Hallgren Skribent och formgivare

Nora Svensson Skribent

Amelia Sporre Skribent

Imaan Muqbil Skribent

Migrations-korsord

Illustrationer av Juni Rosenkvist Malmberg

Lodrätt

1. När en stat tvingar tillbaka migranter över gränser - utan att ge dem möjlighet att söka asyl

2. System som lagrar information om alla flyktingar som kommer till Europa

4. Antalet tusen personer som 2023 har dött på Medelhavet sedan 2014

5. Europeiska gräns- och kustbevakningen, ökända för inhumant beteende mot människor på Medelhavet

7. Namn för område inom Europa där det är fri rörlighet för varor, personer, kapital och tjänster

11. Stad i Frankrike och uppkallandet av en konvention där asylrätten lagstadgades

Vågrätt

3. En person som ansökt om rätt att stanna i ett land som flykting

4. Antalet tusen personer som Grön Ungdom vill höja kvotflyktingsnivån till, per år

6. ___s-invandring, när folk emigrerar för att hitta bättre jobb på andra ställen

8. Kommissionär i EU som har flyktingpolitik som ansvarsområde

9. Grön Ungdoms migrationspolitiska talesperson

10. ___-invandring, när folk, på grund av sitt släktskap med någon, kan invandra

12. Lag som tillät unga ensamkommande att göra klart sina gymnasieutbildningar i Sverige (Grön Ungdom var med och införde detta!)

Vi måste prata om Lisa Alejandro Tim Amir

och Nella

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en klasskompis. Jag skulle beskriva hans politiska profil som mittenorienterad. En person som troligtvis skulle rösta på Centerpartiet om det var val idag. På Folkpartiet eller Reinfeldt för tio år sedan. Samtidigt som vi väntade på den rödlackade bussen, som i vanlig ordning var försenad på grund av snöflingor på körbanan, kom vi in på politik, närmare sagt migrationspolitik.

I vårt samtal framkom det att han dragit samma slutsats som många andra det senaste decenniet. Likt socialdemokraternas politikutvecklingsgrupper, den gamla alliansen och nu senast KD-aktuella Alice Teodorescu Måwe, yttrade min klasskompis att ja, såklart hade det varit bäst om vi kunde hjälpa så många som

möjligt MEN det går ju inte.

Den svenska allmänheten har dragit ett likhetstecken mellan migration och kriminalitet. Det har blivit en så pass vedertagen sanning att det blivit näst intill omöjligt att påvisa att det är falskt. Det finns ingen kausalitet mellan invandring och brottslighet.

Medier, och speciellt TV4, har den senaste tiden börjat lyfta fall där Sveriges migrationspolitik lett till utvisning av

människor, som enligt varje rimligt kännande människa, framstår som helt absurda. Nioåriga Lisa som ska utvisas från Sverige, där hon bott i sju år och levt tillsammans med sin fosterfamilj i sex år. Hon ska utvisas till Albanien och ett barnhem.

21-åriga Alejandro, vars familj får stanna. Men på grund av att Alejandro hunnit ta studenten tvingades han söka arbetstillstånd, och fick då avslag.

Treåriga Tim som har en mamma som inte kan ta hand om honom, men ändå kommer att utvisas själv till Nigeria.

28-åriga Amir, som bott i Sverige i 13 år och jobbar som brandman, men utvisas för att han inte anses ha “tillräcklig koppling till Sverige”. Amir är öppet bisexuell och inte längre troende muslim, vilket gör att han riskerar förföljelse i Iran.

Treåriga Nella som bor i familjehem och misstänks ha en intellektuell funktionsnedsättning, kommer att utvisas till Pakistan där hennes behov inte kommer att tillgodoses.

Man kan ju tänka sig att dessa berättelser skulle mötas med vrede över Sveriges vettlösa migrationspolitik. Istället fylls kommentarsfältet med tusentals kommentarer i stil med “Helt sjukt! Skicka hem alla kriminella istället”. Det uppstår en kognitiv dissonans utan dess like.

Att den uppenbara hundvisslan om att “skicka hem alla kriminella” handlar om att utvisa alla invandrare, verkar gått en ganska stor del av landets befolkning förbi. Samtidigt är det självklart för dessa människor att det går att “skicka hem kriminella”. Som att kriminellas hemland inte kan vara Sverige.

Dessa människor blir arga på ”kriminella” när människor utvisas. Kom då ihåg att “kriminell” i detta fall är en hundvissla för invandrare. Narrativet om att allt är invandrarnas fel, är alltså så pass starkt, att till och med att invandrare utvisas – är invandrarnas fel.

Dessa kommentarer är frustrerande. Rent av korkade. Men om man förstår psykologin bakom det är de typiskt mänskliga (det vill säga frustrerande och korkade).

Om svenskarna ställs inför frågan ifall de vill ha mer eller mindre invandring, finns det en tydlig majoritet för minskad invandring. Men om frågan istället handlar om individuella fall som Lisa, Alejandro, Tim, Amir och Nella, då är svenskar-

na väldigt liberala i sin syn på migration.

Enligt Paul Slovic, som är forskare i psykologi, tenderar människan att bry sig mindre desto fler som dör. Desto fler som mördas i Gaza, dör i naturkatastrofer orsakade av klimatkrisen och drunknar på medelhavet - desto mindre bryr vi oss. Det handlar om vår moraliska intuition, att människan inte är lika mottaglig för att känna empati för större grupper. Slovic menar att vi bör införa lagar som kräver att valet att inte agera, behöver rättfärdigas på samma sätt som för att agera. En sådan lag är troligtvis långt borta men det är något vi bör bära med oss. Såväl i migrationsfrågan, som klimatfrågan, kriget i Gaza, mäns våld mot kvinnor- ja, i hela vår politiska gärning.

Extremhögern har idag vunnit narrativet om invadring genom att upprepa falska påståenden så pass många gånger att det låter sanna, genom att måla upp människor som invandrat till Sverige som en stor och läskig folkmassa. Det positiva är att vi kan göra exakt likadant, fast tvärtom.

“I detta fall blir ordet “invandrare” problematiskt. För ordet gör personer med helt olika livserfarenheter, personlighetsdrag och idéer till en homogen grupp.”

“För gemene man går den som ses som fiende till frände när vi får höra någons livshistoria.”

För gemene man går den som ses som fiende till frände när vi får höra någons livshistoria. När personen det handlar om blir en människa. Denna dissonans utnyttjar invandringsmotståndare. De vill måla upp invandrare som en stor läskig folkmassa. I detta fall blir till och med ordet “invandrare” problematiskt. För ordet gör personer med helt olika livserfarenheter, personlighetsdrag och idéer till en homogen grupp. Personerna blir invandrare istället för människor.

Vi kan upprepa sanningar tills de låter sanna och visa på de livsöden som svensk och europeisk migrationspolitik kan påverka. Vi ska prata om Lisa, om Alejandro, om Tim, om Amir och om Nella. Det kommer inte alltid vara lätt, det migrationskritiska narrativet är starkt rotat. Vi kommer att möta motstånd, men vi måste göra det för att det är rätt. Och även om vi stundvis kommer att tappa på det, så är jag övertygad om att det finns fler som längtar efter något annat än rasism i migrationsdebatten. Vi kanske inte ännu är en majoritet, men fler än du tror.

Fabian Lidbaum klimat-, miljö- och hbtqi+ politisk talesperson för Grön Ungdom

På flykt från klimatet

“I come to this COP with high hopes and refer to COP28 as a ‘COP of Hope’. The priority of the Tuvaluan people is to stay and continue living on our God-given land. Therefore, we need not only hope and reassurance, but determined action.”

Så inledde Tuvalus premiärminister sitt anförande på COP 28 i november förra året. När han hade avslutat sitt tal fortsatte rika stater, belägna på tryggt avstånd från den stigande havsnivån, att diskutera om hur de skulle kunna fortsätta sin oljeproduktion och bibehålla det välstånd de byggt upp av fossila bränslen. Tuvalu är en liten ö som drabbas hårt av klimatförändringar och riskerar att bli helt obeboe-

lig om några år. Och de är inte ensamma. År 2050 beräknas 216 miljoner människor vara på flykt runt om i världen på grund av miljö- och klimatförändringar. Trots det omfattas inte klimatflyktingar av flyktingkonventionen. En människa som flyr sitt hem på grund av en översvämning eller torka har inte rätt till samma skydd som en människa som flyr ett krig. Redan idag finns fler människor som flyr på grund av klimat än konflikt. Och de kommer bara att bli fler.

I varken Miljöpartiet eller Grön Ungdoms politiska program, gällande vare sig migration eller klimat, nämns ordet klimat -

flykting. År 2021 lade Rasmus Ling och Emma Hult (MP) fram en motion i riksdagen som konstaterade att: “rättigheterna för dessa (klimatflyktingar) är något som världssamfundet måste fundera över”, (en ganska modest önskan). Motionen avslogs i riksdagen och tre år senare har klimatflyktingar fortfarande inget rättsligt skydd. Inte heller tar frågan någon plats i debatten. Om världssamfundet i dagsläget funderar på hur dessa människor ska hjälpas gör de det sannerligen i tystnad.

När jag ställer frågan till Annika Hirvonen, Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson, berättar hon att fokuset i internationella klimatförhandlingar framförallt har legat på att minska utsläppen och därmed även dess konsekvenser. Hon menar att frågan om klimatflyktingar bör hanteras

globalt och att de länder som orsakar klimatförändringarna också ska ta ansvar för att hjälpa de människor som drabbas. Hon bekräftar att människor som flyr på grund av miljöoch klimatrelaterade skäl inte ingår i flyktingkonventionen eller reglerna om alternativt skyddsbehövande. Hon poängterar däremot att det till följd av klimatförändringar med all sannolikhet kommer att skapas nya konflikter, vilket kommer öka antalet flyktingar även enligt den nuvarande internationella definitionen.

Grön Ungdoms migrationspolitiska talesperson Thea Ohl-

stedt konstaterar att i det främlingsfientliga samhällsklimat vi idag befinner oss i kan det bästa sättet att få upp frågan på agendan vara att peka på hur mycket större flyktingkrisen kommer bli.

Även Thea menar att det mest konstruktiva är att hantera frågan internationellt, “att på EU-nivå proaktivt skapa en plan för hantering och fördelning av de utmaningar som klimatförändringarna kommer leda till rent humanitärt.”

Även om vi i den gröna rörelsen kämpar med näbbar och klor för att dämpa klimatförändringarnas konsekvenser så är det ett faktum att vi står inför dem. Människor kommer att tving-

as lämna sina hem på grund av våra val. Och dessa människor måste vi ta ansvar för. Att dagens utveckling i både klimatoch migrationspolitik är verklighetsfrånvänd är inte svårt att förstå, men för att på riktigt hjälpa måste vi prata om sambandet.

Som Thea säger: “För oss som inte hatar flyktingar är det den humanitära krisen som utsläppen orsakar som är oroande.”

Men för andra kan insikten om att destabiliseringen kommer leda till att fler människor behöver fly till vår del av världen vara startskottet till aktion. Att skrika högre om klimatflyktingar kan därför vara ett påtryckningsmedel både för att begränsa klimatutsläppen och för att få världen att hitta en plan för att hjälpa de människor som drabbas.

Nora Svensson Skribent för Bladet

Illustration av Thure Essén

Nationen, som vän eller fiende?

Nationer bildas och övertas, de krossas och faller. Mark och människor byter namn, men förblir desamma. När du tittar på jordens uppdelning verkar den statisk. Några enstaka nationer har tillkommit, är du äldre kanske ytterligare ett par. Vi kan historien, ändå klarar vi inte av att se föränderligheten. De länder som finns, de finns. För att ett folk kräver sin nation. För att bygga ett stabilt samhälle. För att det inte ska bli totalt kaos. För att det är så.

För att flyttandet av gränser nästan alltid sprungit ur krig och blodspillan. En stabil nation skapar lättare trygghet åt folket; dynamiska gränser –flyttade av krig följande på varandra – kan inte sägas gynna människor. Med det sagt kan man inte hävda att dessa gränser är naturgivna. Länder och riken, nuvarande och fallna, har gränser som kommer ur människans vilja att härska och överta, en expansion som endast gynnade regentens ärelystnad. Med ökad levnadsstandard avtog krigsviljan och nationer blev mer statiska, åtminstone i vår del av världen. Likväl kvarstår det faktum att nästan alla dagens gränser har fastställts med våld.

I begynnelsen fanns bara landmassor. Rörelsefrihet rådde. Sedan kom nationerna, med deras lagar, regler och gränser. Fullständigt irrelevanta för alla utom människan, men för oss är det omöjligt att inte se, inte lyda, denna uppdelning. Mark är mark, fast ändå inte. För marken har blivit en nation, och inom en nation måste det finnas begränsningar. På marken lever djuren, växterna, allt som finns i bakgrunden av vårt samhälle. Inte du, du som är människa. För dig

finns inte marken. För dig finns nationen. Nationen skapades ursprungligen för makt, för kontroll av människorna. Du kan inte kräva något av någon för att den är på marken, men du kan kräva pengar av, styra, någon som är i din nation. Men nationerna har även gett förutsättningarna för utvecklingen av ett avancerat samhälle, av ett välstånd omöjligt att uppnå utan en större organisering. Nationerna har således gått från att tjäna makten, till att också tjäna människorna. Alla lagar och regler kan sägas tjäna en av dessa två, i vilken utsträckning beror på samhället.

Om vi då väljer att se nationens syfte som att tjäna människorna, så går utestängandet av människor rakt emot dess raison d’être (anledning att finnas till). Eftersom ett utestängande missgynnar människorna kan det endast verka för att tjäna makten.

Om detta är ditt syfte, så varsågod. Stäng ute folk från denna mark som våra förfäder utropade till deras. På inget sätt fick de marken. På inget sätt hade de heller kunnat få den, eftersom man inte kan få det som ingen äger. Men detta är inte heller av vikt, eftersom inget kunde stoppa dem från att ta den. Varsågod, men minns att marken fanns här innan Sverige.

Och den kommer finnas här efter.

Ingrid Weichert

På samma sätt som vi säger slava Ukraini måste vi säga leve Palestina!

Vi är många som anser att rapporteringen kring Israels folkmord i Palestina är rasistisk och skev. Nyligen fick vi rätt, då SVT:s extrainslag med anledning av Hamas attack den 7:e oktober fälldes i granskningsnämnden. Dock blir framsteg som detta, för att citera artisten 1900, “Den minsta av segrar”. Hela narrativet kring Israel och Palestina har nämligen redan snedvridits på ett sätt som gör att gränserna för vad som anses nyanserat och rätt har förflyttats till Israels fördel. Varför är det till exempel rimligt att lyfta att Israel har en självklar rätt till självförsvar, som man gjort inom både Grön Ungdom och Miljöpartiet? Vi måste se över våra ståndpunkter i frågan och i vilken utsträckning de färgats av tendentiös rapportering.

Nedan kommer problematiken i narrativet att redas ut genom tre belysande exempel.

Problem ett: staten Israel beskrivs som demokratisk och fredlig. Ett exempel är ledarsidan i DN 10/2 2024 där redaktionen hävdar att Israel är den enda demokratin i området. I Centerledaren Muharrem Demiroks reaktion på Hamas attack den 7:e oktober skriver

han tillika att Israel är “ett fredligt land”. Detta är rasistiskt eftersom demokratin och freden bara gäller israelerna, vilket antyder att bara dessa räknas. I själva verket är Israel, enligt bland annat Amnesty, en apartheidstat. För palestinier innebär det i praktiken, enligt Amnesty, till exempel splittring av familjer genom olika juridiska identiteter, rättslösa mord, godtyckliga gripanden och tvångsförflyttningar. Dessutom nekas palestinier rörelsefrihet genom till exempel fysiska hinder och massövervakning. För palestinierna som lever kuvade under omfattande övervakning och militant repression ter sig Israel föga demokratiskt och fredligt.

Problem två: tillkortakommanden och övertramp kopplade till den palestinska saken respektive den israeliska behandlas fundamentalt olika. Hamas dödade minst 1 139 israeler den 7e oktober och begick krigsbrott, vilket av viss media anses rättfärdiga Israels svar: dödande av minst 32 782 palestinier och gravt värre krigsbrott. Vidare väckte den socialdemokratiske politikern Jamal el Haj, som senare uteslöts ur partiet, enorma reaktioner vid deltagande på en konferens där arrangörens ordförande pekats ut som Hamaskopplad. Samtidigt sitter liberalledaren Johan Persson tryggt kvar i finrummet trots att han i ett uttalande på X vill öppna upp för “all typ” av vapenförsäljning till Israel.

Vapen som oundvikligen skulle användas i Israels hänsynslösa förtryck av palestinier. Dessutom lyfts de israeliska gisslan (med rätta!) mycket ofta av svensk media, men för få är artiklarna om de godtyckligt frihetsberövade palestinier som utan varken åtal eller rättegång ökat i antal med 751 personer bara mellan 1 oktober och 1 november 2023. Dessa utsätts enligt Amnesty även för “tortyr och förnedrande behandling”. Även det stora gapet mellan den mediala behandlingen av Ukraina och Palestina visar på dessa dubbla måttstockar.

Problem tre: Rapporteringen utgår från 7:e oktober. Detta raderar det långa israeliska ockupationsvåldet från kontexten, och får Hamas attack att verka som den absoluta starten på “kriget”, som folkmordet ofta kallas. Detta är proble matiskt eftersom det utesluter Israel som den drivande kom ponenten i våldet. När staten Israel utropades 1948 fördrevs omkring 750 000 palestinier från sina hem av israelisk armé, i vad som kallas tastrofen). Dessa nekas åter vändanderätt. Fortsättnings vis har Israel, enligt Amnesty, “vid upprepade tillfällen dödat och skadat tusentals civila och förstört mycket av Gazas infra struktur och bostäder”, samt fört en brutal bosättarpolitik, även innan 7e oktober.

Nu måste följande frå ga ställas: Hur färgar medias orättvisa skild ringar våra ståndpunk ter? Varför skriver Grön Ungdom till exempel att Ukraina “måste vinna”, medan palestinier primärt måste sluta dödas? Vi har, mig veterligen, aldrig berört

palestiniernas rätt att försvara sig mot sina ockupanter. Att ribban är så olika för olika folk kan med stor sannolikhet kopplas till den vinklade rapporteringen.

En annan del av vår och moderpartiets retorik är att Israel har en självklar rätt till självförsvar. Vad menar vi med självförsvar? Är det bara försvar av civilbefolkningen som åsyftas måste detta tydliggöras. När vi pratar om försvar för Ukrainas del verkar militär motattack vara en självklarhet. Därför kan det lätt tolkas som att vi med “försvar” menar just militära attacker. Det är inte värdigt en freds- och rättviserörelse att yttra något som ens skulle kunna antyda att apartheidstaten Israel har rätt att militärt angripa den befolkning de själva förtryckt under 75 år. Det är dags för Mil

Leve Palestina!

Hallgren gör i sin text många viktiga poänger om problemen med den mediala rapporteringen om Gaza. Huvudproblemet är, att det som utvecklats till ett folkmord beskrivs som ett krig i svenska medier. Samt att decennier av ockupation, brutal bosättarpolitik och apartheidlagar osynliggörs när rapporteringen utgår från den 7 oktober 2023.

Grön Ungdom ser tvåstatslösningen som den bästa sättet att få på plats en hållbar fred i både Palestina och Israel. Det innebär att folkrätten lika självklart ska gälla i båda staterna. En förutsättning för detta är bland annat att Israels ockupation av Palestina måste upphöra. Detta har vi på olika sätt lyft i inlägg på Instagram och TikTok samt i en debattartikel skriven av flera ledamöter i det internatio -

nella utskottet. Jag lyfte även frågan på Folk och Försvars rikskonferens i januari. Där påtalade jag regeringens hyckleri i hur olika man tycks värdera ukrainska och palestinska liv och krävde att Sverige skulle ställa sig bakom Sydafrikas folkmordsanmälan av Israel i Haagdomstolen.

Vera Seth Hallgren

Skribent och formgivare för Bladet

I samma anförande påtalade jag att Israel självklart har en rätt till självförsvar – men att det mesta av det vi har sett under det senaste halvåret inte har varit självförsvar. Här vill jag vara väldigt tydlig: Att militärt attackera och fördriva civila är inte och kommer aldrig vara självförsvar. Den som påstår det legitimerar de fruktansvärda brott mot mänskligheten vi nu bevittnar. Däremot har Israels försvarsmakt självklart rätt att försvara civila israeler. Lika självklart har palestiner rätt att försvara sig mot Israels ockupation och militära attacker. Folkmordet måste stoppas och ockupationen hävas. Länge leve Palestina! Rebecka Forsberg Språkrör för Grön Ungdom

GÄSTKONSTNÄR

Sore Denzel

@denzel_artivist

”I am a contemporary artist, activist, and environmentalist from Kenya. As a young member of Planet One – Ubunifu Hub, I volunteer in the Creators Corner and founded Creative Faraja Artbeat, a youth-led initiative that uses the power of art to inspire change. My work tells stories of hope and resilience in communities facing social, economic, and political

challenges, with a focus on women and children affected by climate change. Through murals and creative workshops, I advocate for empathy and action. My recent painting was featured at the UN Civil Society Conference in Nairobi to support the Pact for the Future.”

Serieruta av Klara Lasses

Ett besök i Stockholms moské INTERVJU

I religionsfrihetslagen (1951:680) står tydligt i paragraf 1 att ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse”. Detta har alltså varit skrivet i svensk lag sedan 1951. Men fungerar det verkligen så i praktiken?

Den nuvarande regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har gång på gång visat sin skepsis gentemot muslimer och invandrare. Under det senaste året har olika företrädare för regeringen spridit invandringsfientliga kommentarer och islamofobiskt innehåll. För att ta två exempel, det ena när SD-ledaren Jimmie Åkesson sa att ”vi behöver riva moskébyggnader där det sprids antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället”, och det andra, justitieutskottets Richard Jomshof inlägg på X (Twitter) där han kallat pro-

feten Muhammed för ”massmördare och ”slavhandlare”. I samband med Jomshofs uttalanden på X påpekade han dock att han är öppen för att föra en dialog med muslimska länder. Någon sådan verkar dock inte vara aktuell i dagsläget. För hur ser egentligen muslimer själva på den samhällssituation vi nu befinner oss i? Råder det verkligen religionsfrihet i den mening som lagen är skriven?

I moskéer går man i bara strumplästen och därmed blir det väldigt tyst, inte eko på samma sätt som i exempelvis en kyrka. Det ger en mäktig känsla. Alla rör sig världsvant i lokalerna och för en som är där första gången känner man sig lite vilsen. Man får helt enkelt fråga sig fram.

Mahmoud Khalfi är imam på Stockholms moské och han beskriver det som att människor har blivit mindre öppna med religionen efter att den nuvarande regeringen tillträdde. Sverigedemokraternas yttranden om att ”hata islam” och ”hata profeten” är förnedrande. Dessa budskap splittrar och ger en förnedrande känsla. Därför vågar man helt enkelt inte visa religionen lika tydligt. Khalfi anser att dessa uttalanden inte är politik, utan enbart ansvars löst och respektlöst.

Totalt finns det över 6000 registrerade medlemmar i Stockholms moské. Samtidigt har Khalfi svårt att säga exakt hur många som kommer till moskén i och med att moské er inte har församlingar på samma sätt som exempelvis Svenska kyrkan. I en moské kan vem som helst komma och be, i Stockholms moské kom mer muslimer från alla orter, både i och utanför Stockholm. I Stockholmsområdet uppskattar han

att det är 8000–9000 besökare under en helgbön och varje fredag kommer det mer än 2000 på fredagsbön.

Just nu är det politiska klimatet inte så bra, med många motsättningar som ger dåliga signaler till ungdomar i Sverige med invandrarbakgrund.

Mahmoud Khalfi upplever att Sverigedemokraternas politiker många gånger uttalar sig öppet rasistiskt och att man snarare är splittrande än sam-

tegrera, den nuvarande regeringspolitiken är en klanpolitik, hävdar Khalfi.

Apropå uttalandet att riva moskéer där det pågår kriminell verksamhet säger Mahmoud Khalfi att det är omöjligt att hålla koll på. Moskén fungerar enligt honom som ett öppet hus för alla och därför går det inte att kontrollera om det finns folk som är terrorister eller extremister. Du kan inte stämpla hela moskén för att en eller ett fåtal personer är extremistiska. Ingen ansvarig i moskén tillåter extremistisk eller terroristisk verksamhet, men man kan inte stänga hela verksamheten. Han jämför en stängning av moskéer som att man skulle stänga museer, skolor eller biografer enbart för att det kan finnas besökare som är extremister eller terrorister. Att stänga skolor eller museer kommer inte ens på

tal, trots att det är minst lika troligt att extremister skulle besöka dessa platser.

Det kan finnas extremister eller terrorister som besöker vår moské och vi måste bekämpa dem. Men det går inte att veta säkert om någon eller vem som är extremist.

Samhället måste vara rättvist, man kan inte stämpla en hel grupp och exkludera alla som ingår i den gruppen. Mahmoud drar även slutsatsen att: Även om man skulle utvisa 50 000 svenska medborgare med invandrarbakgrund så skulle det finnas 800000 invandrare kvar. Det är inte logiskt att tänka sig att det skulle bidra till ett tryggare samhälle. Den enda lösningen, enligt Mahmoud, är att integrera, respektera och sprida trygghet för att alla ska ta mer ansvar. Människor blir rädda av den politik som nu förs. Många ungdomar känner sig otrygga och hopplösa och det är en katastrof för samhället.

Stort tack till Mahmoud Khalfi som ville ställa upp på intervju!

Sylvia Mattsson Skribent för Bladet

Tillbaka till rötterna KRÖNIKA

Journalisten Vikky Engdahl är kritisk till att kapitalistiska organisationer använder pride för att främja sina egna varumärken. Hon vill se en mer antikapitalistisk organisering och lyfter Reclaim Pride i Göteborg som ett föredöme.

2018 arrangerades Reclaim Pride i Göteborg. En antikapitalistisk gräsrotsfestival fri från myndigheter, företag och politiska partier som man ansåg deltog i pridefestivaler för egen vinning och för att exponera sitt eget varumärke.

Under denna festivalen jobbade alla gratis, både de som höll i aktiviteter och de som hjälpte till att arrangera. Det möjliggjorde att besökarna kunde delta i ett kostnadsfritt, fullspäckat prideprogram under två dagar. Det var en otrolig upplevelse!

och grundade i Tidaholm var det heller aldrig tal om att föreningens medlemmar skulle betala för sitt medlemskap eller för några aktiviteter. Den enda tanken som fanns var bara att vi ville ge ett mötesrum som saknades.

När vi träffades för att kolla på queerfilm i en hyrd aula var det därför ingen inträdesavgift och heller inga kostnader för dricka eller popcorn.

Att driva en ideell förening är ett stort arbete. Trots få medlemmar måste utgifterna betalas och tack vare ett samarbete med ABF kunde vi bedriva en del aktiviteter som studiecirklar och därmed fortsätta att finansiera gratisaktiviteterna.

“Det går inte att sätta ett pris på trygga mötesplatser.”

På programmet stod vernissage, föreläsningar om transvård, poesi, musikuppträdanden, yoga, dragshow, feministisk kör, levande rollspel och workshops. Jag och en vän höll ett samtal om att organisera sig queert i en småstad. Det serverades även billigt folkkök.

Reclaim Pride växte och 2019 arrangerades det på Världskulturmuseet i Göteborg. Där blev det återigen succé med ett långt program av liknande karaktär.

I föreningen Regnbågsvulcanen som jag var med

När vi upptäckte att det saknades transseparatistiska bad i vår stad tog vi hjälp av Folkhälsorådet som hjälpte till med finansiering. Vi hyrde den lokala simhallen som vi öppnade upp – gratis – till de transpersoner som önskade att delta och det kom besökare från både Stockholm och Göteborg.

Vi var få medlemmar i föreningen, men för de som var med var det en betydelsefull samlingsplats som främjande den psykiska hälsan. Enligt RFSL har hbtq-personer mer psykisk ohälsa och oftare självmordstankar än heterosexuella cispersoner och det gör mötesplatser ännu viktigare.

Det går inte att sätta ett pris på trygga mötesplatser. När man börjar ta inträdesavgift för prideaktiviteter stänger man samtidigt dörren för de som inte har ekonomiska möjligheter till att delta i sammanhanget.

År 2015 publicerade Folkhälsomyndigheten en rapport om hälsa bland transpersoner, där 800 personer med transerfarenheter under två månader besvarat på en webbaserad enkät. Där framkom det att nästan en femtedel någon gång hade utsatts för våld på grund av sin identitet och av dessa uppgav 25 procent att polisen var förövaren.

man lita på när man inte vet vilka som upprätthåller lagen och vilka som bryter den?

De stora arrangörerna av Pride, med tusentals besökare, tar hjälp av sponsorer som tar tillfället i akt för att framhäva sitt varumärke. Även när privatpersoner tar initiativet att arrangera en småskalig pridefestival utnyttjar företagarna situationen till sin egen vinning.

“Nästan en femtedel hade utsatts för våld på grund av sin transerfarenhet…”

De stora pridefestivalerna har polis för att säkerställa allas trygghet, och med tanke på samhällets antidemokratiska krafter är det inget alternativ att inte ha lagens ordningsmän på plats.

Men hur tryggt blir det för den som haft en dålig upplevelse av polisen? Vem i hela världen kan

Reclaim Pride är bara ett exempel på antikapitalistiska pridefestivaler. Redan 2016 arrangerades ETOWN QUEER FEST i Eskilstuna med samma syfte – att skapa ett tryggt rum för queers utan vinstintresse.

Jag har sett vad man kan åstadkomma med hjälp av ideella krafter. Det behövs mer antikapitalistiska gräsrotsrörelser som växer och blommar ut till stunder av gemenskap, livemusik och billigt folkkök.

Vikky Engdahl

Främlingsfientlighet är inget nytt fenomen, utan har existerat ett bra tag. Under de senaste århundradena har det dock blivit bättre och bättre dokumenterad. Med detta i baktanken är det passande att ge en översikt över främlingsfientlighetens historia med avstamp i 1500-talet, med fokus på Sverige.Tidslinjen är avgränsad till ett axplock av händelser, som tydligt signalerar xenofobi mot i synnerhet minoriteter som flytt till Sverige.

1500 1600 Främ lings fient lighet genom tiderna

Främlingsfientlighet är inget nytt fenomen, utan har existerat ett bra tag. Under de senaste århundradena har det dock blivit bättre och bättre dokumenterad. Med detta i baktanken är det passande att ge en översikt över främlingsfientlighetens historia med avstamp i 1500-talet, med fokus på Sverige.Tidslinjen är avgränsad till ett axplock av händelser, som tydligt signalerar xenofobi mot i synnerhet minoriteter som flytt till Sverige.

Anmärkning: I flera exempel tar jag inte upp nyare händelser, därför att det är svårare att hitta lika mycket information om lika grov systematisk diskriminering i nutiden. Detta betyder dock inte att denna diskriminering inte förekommer.

Annkatrin Willuhn Skribent för Bladet

Romer och Resande

1500-talet - Romer och resande har funnits i Sverige cirka sedan 1500-talet och har sedan dess utsatts för diskriminering.

1500- och 1600-talet - Det vidtogs åtgärder för att utvisa kringresande familjer ur Sverige, dessutom nekades familjer också olika sakrament såsom dop och begravning.

Antisemitism

1500- och 1600-talet - Judar flyttade till Sverige, där de tvångskonverterades till kristendomen.

Samerna

Samerna, som utgör Sveriges ursprungsbefolkning, sågs ändå som “främmande”.

1500-talet - Samerna var redan integrerade i bland annat det juridiska systemet.

Islamofobi

Islamofobiska föreställningar existerade i Sverige redan innan det fanns en muslimsk befolkning.

1600-talet - Större försök genomfördes för att påverka samernas liv, dessa riktades för det mesta emot samernas religion och tro, och samer tvingades att bli kristna.

1600-talet - Det fanns ett bild av att islam ville utrota kristendomen. Muslimer sågs som grymma och fanatiska.

Flyktingar

1914 - Riksdagen antog en ”utvisningslag”

1700 1800 1900

1700-talet - Romska familjer som sedan tidigare bott i landet fick rätten att resa runt och bedriva handel, såvida de bosatte sig någonstans, på lokal nivå blev de fortfarande uteslutna.

Slutet av 1700-talet - Det blev möjligt för judarna att utöva sin religion, i samband med att Judereglementet tillkom 1782, som gav judar rättigheter. Dessa var dock fortfarande begränsade.

1700-talet - Samernas rättigheter till naturresurser och till den egna marken begränsades.

Idag

Afrofobi

1700-talet - En del personer med svart hudfärg kom till Sverige ofrivilligt som slavar, i samband med att Sverige deltog i kolonialiseringen och förslavningen av Afrika och dess befolkning.

1930-talet - Det började komma en del flyktingar från Nazi-Tyskland. Det anordnades protester av bland annat studentkårerna i Lund och Uppsala som var emot att ta emot judiska flyktingar.

Början av 1900-talet - Det stiftades ett förbud i flera delar av Sverige mot att låta romer övernatta på gårdar.

Efter andra världskriget - Folkbokföringen av svenska romer försvårades i flera kommuner för att hindra dem från att bosätta sig.

Under förintelsen togs bara få judar emot av Sverige, och många av de som avslogs mördades senare i förintelsen. För att göra det ännu lättare att särskilja judiska från andra flyktingar var Sverige dessutom ett av de länderna på vars begäran Tyskland började stämpla judiska medborgarnas pass med ett rött J.

Som redan nämnd i början så förekommer det som ni visserligen känner till fortfarande än del diskriminering i dagens Sverige. Mycket av diskrimineringen har en längre historia, vilken jag försökte ge en överblick om.

Exempel på diskriminering i dagens samhälle: Skillnaden i bemötandet av flyktningar från olika länder. Det infördes bland annat en gränskontroll vid Öresundsbron november 2015 i samband med flyktingkrisen, medan Ukrainska flyktingar blev mycket mer positivt bemött år 2022.

1800-talet - En del började också komma frivilligt. Bilden av svarta människor under den tiden var ofta påverkad av idéen om att det finns mänskliga ”raser” och var också baserat på nedsättande stereotyper.

1931: Senegalutställning i Stockholm - Utställningen utgjordes av en mänsklig djurpark, i vilken senegaleser visades upp för betalande besökare.

Judiska flyktingar utsattes också för diskriminering i asylprövningen under 1938 - 1944

1970-talet - Man började inskränka arbetskraftsmigration, och man började förknippa ”invandrare” med sociala problem och boendesegregering.

UTREDANDE

EU:s migrationspakt –Ett steg i fel riktning

Tänk att försöka ena länder vars syn på människor och värderingar och vars förutsättningar vid ett eventuellt avtal skiljer sig åt likt natt och dag? Det självmordsuppdraget tog EU på sig redan på 90-talet, men förhandlingarna och drömmen om att en gång finna en gemensam migrationsoch asylpolitik, fick läggas i papperskorgen efter den så kallade “flyktingkrisen” 2015. Men efter mycket om och men har EU lyckats. I somras presenterades nämligen det som kom att kallas för EU:s migrations- och asylpakt. Men den som trodde att pakten är ett styrkebesked för EU som nu lyckats enas för att föra en progressiv politik längs unionens gränser byggd på medmänsklighet och på att rädda liv, kan tänka om.

Men vad innebär då den nya migrationspakten? Bilden varierar stort om man ser på EU-kommissionens webbplats respektive svenskt Asylrättscentrum och Amnesty. Enligt kommissionen kommer den nya överenskommelsen “ge säkra, tydliga och anständiga villkor för de människor som kommer till EU”, medan organisationen Asylrättscentrum anser att pakten hotar rättssäkerheten för flyktingar och inskränker asylrätten. Och på många sätt stämmer människorättsorganisationernas farhågor. Bland annat föreslås det att olika asylcenter ska inrättas genom avtal med skurkstater såsom Turkiet och Libyen, för att redan vid EU:s yttre gräns stoppa flyktingar från att ta sig in. Detta snabbspår ska, enligt överenskommelsen, filtrera bort människor som saknar asylskäl från att ta sig till Europa. Ett sätt som mångt och mycket bygger på att frångå rätten till att få sitt fall prövat i syfte att minska antalet flyktingar som tar sig till Europa. EU riskerar med andra ord att

bryta mot mänskliga rättigheter, när godtyckliga generaliseringar kring en individs sannolikhet att vara skyddsbehövande väger tyngre än individens enskilda utsatthet och situation.

“Det är en pakt som innebär att vi kommer att låsa in oskyldiga barn. Barn som inte har begått något annat brott än att de söker trygghet och säkerhet.”

Alice Bah Kuhnke 1 februari 2024

Precis som Alice Bah Kuhnke satte ord på i SVTs paneldebatt innebär den här pakten att barn kan komma att låsas in. Ni läste rätt. För att stoppa den så kallade “stora tillströmmen av människor” vid EU:s gräns ska barn hållas frihetsberövade, tvingas lämna fingeravtryck och riskera att skickas tillbaka till helvetet som de flydde ifrån.

En annan del av migrationspakten, som till stor del har varit knäckfrågan som splittrat Europas medlemsländer är hur ansvaret för mottagandet ska se ut. För de gröna har det varit väldigt viktigt att alla medlemsländer tar sitt ansvar, så att flyktingar på ett hållbart sätt kan fördelas proportionellt mellan medlemsländerna. Frågan såg ut att nå en brytpunkt under början av sommaren, när EU:s migrationsministrar enats om en fördelning byggd på solidaritet, där alla med-

Om asyl- och migrationspakten

Den 20 december 2023 avslutades förhandlingar mellan EU-länderna och parlamentet och slutresultatet blev den så kallade asyl- och migrationspakten. Denna innebär bland annat:

Screening av asylsökande vid EU:s yttre gräns.

Att medlemsländer kan “betala sig ur” ett proportionerligt flyktingmottagande.

Drivandet återvandring genom kampanjer och center.

lemsländer, utifrån storlek och ekonomiska förutsättningar, skulle ta sitt ansvar. Den svenska regeringen tillsammans med EU-kommissionären Ylva Johansson, ansåg att detta var “en framgång för det svenska ordförandeskapet” som varade under första halvan av året i ministerrådet. Men det slutgiltiga förslaget som presenterades i december var urvattnat. Principen om solidaritet hade ersatts av att ett medlemsland med ekonomiska medel skulle kunna befria sig från att hjälpa människor på flykt. Ett tydligt exempel på hur högerextrema länder har fått genomslag i förhandlingarna. Detta kommer därmed inte innebära någon större förändring från den nuvarande situationen, förutom att de få länder som tidigare tagit det större ansvaret, nu ser ut att inte kunna ta något ansvar alls, när möjligheten för människor att överhuvudtaget passera EU:s gränser kommer bli starkt begränsat. Det som får en att se svart på den här delen av pakten är just hur människovärde kan likställas vid en summa pengar. Tänk om en svensk region nekat fullt tillgängliga vårdplatser till en patientgrupp, genom att betala en form av straffavgift till staten. Vad hade reaktionerna blivit? Vad är det som gör det möjligt för en sådan här pakt att få genomslag utan större reaktioner från unionen och omvärlden? Kanske är det för att vi inte värderar människor lika. Rasismen skönjas och är nog det starkaste motivet bakom likställandet av människor vid en kostnad.

Extremhögern och främlingsfientliga krafter har fått sätta dagordningen på förhandlingen. Förhandlingar som har letts av den svenska moderata EU-parlamentarikern Tomas Tobé; en företrädare för ett parti som gått från att tala om

att svenskar ska “öppna sina hjärtan” för att sedan uppmana att stänga dem till förmån för att stänga Sveriges gränser och införa angiverilagar à la Nazityskland. Det är också med den nya inställningen som partiet nu gett sig in i migrationsförhandlingarna.

Men finns det fortfarande hopp? Hopp om en mer rättvis och medmänsklig migrationspolitik, där människor som flyr undan krig, klimatförändringar, förtryck och våld ska kunna få leva sina liv i ett inkluderande Europa och där alla medlemsländer tar sitt ansvar? Ja, det gör det. Och det hoppet är vi. Den 9 juni kommer det avgö - ras huruvida Europa fortsatt vill gå de främlingsfientliga och högerextrema krafterna till mötes eller om vi vill se ett mer inkluderande och välkomnande Europa. Ett öppet Europa som säkerställer säkra flyktvägar till unionen. Ett Europa där människor som flytt hit kan få en fristad och en chans att starta upp sina liv på nytt. Ett Europa där flyktingar kan mötas av ett samhälle som hjälper dem utan att mötas av vare sig taggtrådsstängsel eller gränspolis.

Imaan Muqbil Skribent för Bladet

En uppmaning till empati KRÖNIKA

En flykting är en flykting är en flykting, det är vår medmänskliga skyldighet att hjälpa dem, oavsett vad Åkesson, Orbán eller Paludan säger. Ingen flykting är en annan lik och att dra alla över en kam är en högernormativ retorik som vi har blivit färgade av. För att på riktigt förstå våra medmänniskor måste vi se förbi de juridiska termerna till den mångfacetterade verkligheten vi lever i.

Det vi ser av andra länder är oftast kopplat till politik eller våld. För mig som saknar någon direkt koppling till annat land än Sverige så blir det lätt att förknippa nationaliteter med de nyheter som sprids hit. Gängkrig i Haiti, ryska flygbomber i Ukraina, militärjuntan i Myanmars eskalerande våld, staten Israels bombräder och talibanernas makt i Afghanistan. Men inget av det säger något om folket.

När vi pratar om flyktingar så är det ofta som ett slagträ i debatter. Men slagträet består egentligen av barn, aktivister, hbtq-personer, krigsflyktingar, funktionsnedsatta och så vidare, som bara vill leva utan förtryck. Ett slagträ där ingen flis är den andra lik. Ett slagträ som få bryr sig om att kolla närmare på för att se vad det egentligen består av..

Då och då i olika flöden på sociala medier flöden ser vi inlägg

där en liten del av en flyktings historia snabbt presenteras för att folk ska engagera sig genom att donera, skriva under eller hjälpa till med något annat. Men varenda människa som kommer hit har en egen historia, en historia som aldrig blir hörd.

Idag läggs det omänskliga krav på flyktingar om fulla CV:n, briljerande karisma och perfekt hälsa – saker som ingen hade förväntat sig av en infödd svensk. Det är personer som hoppas få chansen att skapa sig en framtid i Sverige.

Varje person som drunknar i Medelhavet har en egen familj och egna drömmar. Varje person som svälter i Gaza har en egen familj och egna drömmar.

Varje person som bombas, skjuts, fängslas, kidnappas eller avrättas har en egen familj och egna drömmar.

Bakom statistiken döljer sig de verkliga människorna som har skrattat, älskat, trott, sörjt och lidit. Någon av dem kanske hade kunnat bli din partner, bästa vän, kollega eller till och med ärkefiende. Men det kommer vi aldrig få veta.

I detta mörker så finns också de vi får chansen att träffa, de som rör sig bland oss varje dag, de som tagit sig hit. Dem kan vi lära känna och dem kan vi kämpa för.

Någon som flyr för med sig sina trauman men lämnar ett hem bakom sig. För oss i Sverige kan förlusten av ett hem innebära att vi förlorar en bostad. Men en som flyr förlorar ett sammanhang, en kultur och ett folk. Att förlora sitt hem betyder dock inte att minnena och det man präglats av försvinner. Som traditioner, religion, mat, levnadssätt och språk. När en person kommer hit så kan vi mötas, dela med oss av våra erfarenheter, kunskaper och vår omtänksamhet. Oavsett varför denna personen kom hit eller hur den gjorde det så har vi blivit berikade med ännu en unik person.

Just nu är migrationspolitiken inte det roligaste att kämpa för. Det är rasism, hårt debattklimat och ger sällan några bra resultat. Men vi fortsätter kämpa för alla, oavsett om de är här eller om de vill hit. För varje framsteg som tas, oavsett hur stort eller litet, så ges en person med en egen familj och egna drömmar en chans till ett bättre liv. En person som kan bli din partner, bästa vän, kollega eller ärkefiende.

Thea Olstedt

Migrationspolitisk talesperson för Grön Ungdom

Sjärnklar DIKT

I skuggan av verklighetens sken, en pojke blickar mot horisonten.

En slöja av tunt tyg, genomskinligt och lätt.

Stjärnorna dansar runt hans ansikte.

Inget förmår dölja hans glöd, trots regler som försöker skugga.

Hans själ strålar igenom.

I en värld av falskhet, där blir sanningen synlig.

Ej fjättrad av rädsla, ej tystad av skam.

I varje steg han tar, i varje ord han säger.

Hela hans varelse är mod och tro.

Låt oss alla se genom slöjan, se bortom det vi låtsas vara.

I skuggan av verklighetens sken.

Själen måste tillåtas, måste få ta plats.

Låt oss stråla, stjärnklara tillsammans.

Låt själen vara fri.

Vi är sanningens skri.

Text och fotografi av Amelia Sporre

Skribent för Bladet

Modell Olov StenbäckGU Dalarna

Nej Liberalerna, massflyktsdirektivet har funnits sedan 2001.

Om det är en dag i valrörelsen 2022 som jag minns väldigt väl så är det fredagen den 1 juli. Borås Pride hade precis gått av stapeln och vi var ett gäng tappra miljöpartister som hade kampanjat i stadsparken i flera timmar under det årets, troligen varmaste dag. Men framförallt minns jag inte dagen för alla möten med väljarna, allt utdelat kampanjmaterial eller för den delen allt glitter som gick åt som smör. Jag minns den för den debatt som jag senare deltog på under kvällen.

Alla kommunens partier var nämligen inbjudna till en paneldebatt anordnad av en lokal palestinsk och syrisk förening i staden. Jag, som hoppade in i elfte timmen, trodde att det skulle föras en trevlig diskussion mellan föreningens medlemmar och kommunen, men det visade sig senare att det rörde sig om en debatt och utfrågning. Kommunens politiker skulle ställas till svars av medlemmarna. Förutom den råa och heta luften som plågade, inte minst de kostymbärande kommunalråden, märkte jag att stämningen var tämligen

hård. Ljudet av prasslandet av papper med förberedda frågor och svar överröstade trafikbullret utanför. Den oumbärliga stadstrafikens donade förstärktes emellertid av det fönster som öppnades i ett hopplöst försök att ersätta den bristfälliga luftkonditioneringen, i ett rum som mer och mer efterliknade en bastu. Men förutom den bistra stämningen, den heta luften och moderatorns tydliga högervridning, var det istället det som sades av hö-

gersidan under debatten som irriterade mig mest. Frågor om barnens skolgång, segregation, socialtjänsten och rasism var uppe på dagordningen. Och det var framförallt det sistnämnda ämnet som tände eld på högersidan. Förutom det klassiska “vi vill inte ha något multikulti” från Sverigedemokratens representant, slogs jag av den smygrasism som kom från resterande högerpartier i lokalen.

Det började med en fråga från en av föreningens medlemmar om huruvida Boråspolitikerna anser det vara en dubbelmoral hur flyktingar från Ukraina får stanna i EU-länderna genom massflyktsdirektivet, medan det aldrig kom på tal under den så kallade “flyktingkrisen” 2015. Den högervridna moderatorn lät förstås det moderata kommunalrådet komma till tals först i frågan. Hennes svar byggde på ett rättfärdigande av EU:s agerande, utan att ens nämna 2015. När jag senare replikerade på hennes märkliga inlägg, valde hon istället att skylla på oss och “vår regering” som, enligt henne, satt i ministerrådet när beslutet om införandet av massflyktsdirektivet genomfördes. Men uppenbarligen hade hon inte riktigt alla hästar hemma den kvällen.

För det första satt Miljöpartiet inte i regermänniskor flydde krigen i Syrien och Irak, och att EU därmed har lärt sig av sina misstag och kan tillsammans enande verka för att hjälpa ukrainska flyk-

Om massflyktsdirektivet

Massflyktsdirektivet eller direktiv 2001/55/EG kan inrättas när EU ställs inför stora flyktingströmmar.

Ger tidsbegränsade uppehållstillstånd till berörda flyktingar.

Ger de berörda flyktingarna tillgång till skola, arbete och vissa former av sjukvård. Inrättades redan 2001, men har enbart tillämpats efter kriget i Ukraina 2022.

tingar. Frågan om detta svar bygger på okunnighet eller om personen ljuger avsiktligen för att försvara en tes, som annars inte skulle kunna rättfärdigas med annat än rasism, kvarstår. Det som däremot kan ses som en vedertagen sanning är att massflyktsdirektivet har funnits sedan 2001. Det var med andra ord fullt möjligt för EU:s medlemsländer att snabbt enas kring ett utfärdande av direktivet 2015 när miljontals människor flydde till Europa. Att inte bevilja vissa människor, på grund av härkomst, kan inte ses som annat än rasism – något som kan vara svårt att förstå för en blind svensk höger som låter sig styras av ett rasistiskt parti på hemmaplan.

Men vad innebär massflyktsdirektivet? Det innebär att EU, under tider av exceptionellt stora flyktingströmmar som försvårar för medlemsländerna att erbjuda fungerande asylprocesser, istället kan bevilja tillfälliga uppehållstillstånd för människor från ett visst om-

råde. Flyktingar som omfattas av direktivet ges flera grundläggande rättigheter, såsom rätt till skolgång, rätt att söka arbete samt rätt till vissa former av sjukvård. Men ett massflyktsdirektiv är långt ifrån perfekt. Ukrainska flyktingar i Sverige begränsades vid kontakt med myndigheter och vid sökande av arbete genom att varken ha ett personnummer eller bank-id. Dessutom rör det sig som tillfälliga uppehållstillstånd, och i fallet med Ukraina finns det inga tecken på att det kommer att förlängas efter 2025. Bristerna är stora, men det frångår inte från den grundläggande faktorn att människor kan beviljas skydd under en begränsad tid. Tid som kan användas för att bearbeta trauman och successivt starta upp ett nytt liv i Europa. Istället för att behöva mötas av beväpnad gränspolis, taggtrådsstängsel eller tvingas leva under jorden för att man ses som illegal.

Så för att svara på föreningsmedlemmens fråga. Ja, det är dubbelmoral att låta vissa flyktingar få andra förmåner än andra. Ja, det är rasism, när flyktingar som flyr för sina liv undan krig, möts av våld och av murar, istället för att få tillgång till grundläggande skydd. Rasism är, konstigt nog, ett ständigt närvarande motiv.

Imaan Muqbil Skribent för Bladet

Öppna ögonen

Öppna ögonen

Öppna dina vackra ögon

Öppna dom och se världen som det va första gången

Öppna ögonen och se hur bra vi har det

Öppna dom o se på den vackra himlen

Öppna dom min vän o se vilken vacker

natur vi har

Öppna dom o se hur bekvämt vi har det

Nu öppna era sinnen

Känn den kalla vinden mot er kind

Känn solens värme mot er kind

Så ja

Nu öppna ögonen o se ruinerna runt er

Öppna ögonen o se alla lik runt dig

Öppna era ögon o se alla barn, alla kvinnor o män, unga o gamla

Öppna era ögon o se deras döda kroppar

Öppna era ögon då

Hemskt va

Men känn nu hur allt skakar

Känn hur du skakar av rädsla

Men även då även om ni försöker o försöker så kommer ni aldrig känna samma smärta

Samma smärta

Som dom som fortfarande lever i Palestina

Västvärlden öppna era ögon

För detta folkmordet har pågått för länge

nu

Och bara för en grupp människor har fått

nog av hur zionisterna leker gudar o bestämmer vem ska leva o vem ska dö

Oj menar vem som ska dö o vem som ska

bli torterad

O gör motstånd

Så betyder det inte att kriget började nu

Kriget började för 75 års sen HÖR NI 75

år

Har mina bröder o systrar i Palestina lidit

i tystnad

Så hör deras skrik

Se deras kvarlevor

kolla noga på nu

O öppna ögonen det är inget krig

Ett krig innebär två sidor med vapen

Ett krig innebär att båda sidorna dödar

Men kolla noga nu

Vem dödar mest

Är det barnen som letar efter deras familjs

kvarlevor

Är det mammorna o papporna som skriker av smärta över att ha deras döda

barn i deras famn

Är det människorna som tar skydd från

bomber i sjukhus

Men även där finns det ingen hjälp

För den andra sidan har alla vapen

O se vad som är propaganda o vad som är sanningen

Så jag säger det igen öppna era ögon

O våga inte stänga dom igen bara för ni blir obekväma

Era obekvämlighet kan dra åt helvetet

För det är barns verklighet

O nu till alla ni som sitter där med era

fina kostymer och dyra skinn skor

ÖPPNA ERA ÖGON

Den andra sidan som har all mat o vatten

Den sidan som har västvärlden runt deras

blodiga lillfinger

Palestina är ett land

Palestinier är folket

O Zionisterna är o kommer alltid vara inget annat än mördare

O även om jag inte har ett enda droppe

Palestinskt blod i mina ådror så kommer jag aldrig sluta kämpa för mitt folks rättigheter

Yusur (Yoyo) Al-mohamedi

Med ideologin sionism, alternativt zionism, menas en ”politisk strävan att åstadkomma judarnas återvändande till Eretz Yisrael, Landet Israel.” Källa: Nationalencyklopedin

KRÖNIKA

Vargen som främling

Det finns ett avgrundsdjupt mörker i att ställa djur till svars för problem de inte rår för. Att beskylla dem för beteenden som i grunden hör till deras natur. För att citera Birk från Ronja Rövardotter: ”Dina rävungar! Din skog! Rävungarna är sina egna, förstår du det? Och de lever i rävarnas skog. Som också är vargarnas och björnarnas och älgarnas och vildhästarnas skog. Och uvens och ormvråkens och skogsduvans och hökarnas och gökarnas skog. Och sniglarnas och spindlarnas och myrornas skog!”

Den som lyssnar på Birk vet att skogen också är vår, ja den är också människans skog.

Men det är vargarnas skog lika mycket, och varje varelse har rätt att traska genom den och lapa i sig dess tröstande kraft. Vi måste skifta narrativet som omringar vargen idag. Den är inte ohyra som måste skjutas av, den är livsviktig för vårt ekosystem, och stammen vi har runt Sverige är bräcklig nog. Idag har vi runt 500 vargar i Skandinavien. De måste få en chans.

Vargen kommer inte att blåsa ner ditt hus. Den kommer inte äta upp din mormor. Vargen har rätt till att leva, inte bara överleva.

Sättet jakten utförs på är också

utan ett uns respekt eller sorg för djuren som dödas. Det blir en lek, en tävling, prestige. Ett hån. En plåga. Förföljelse av djur med ungar som inte förstår vad som händer. Vi jagar dem inte för att vi svälter, eller för att de hotar oss, vi jagar dem för att någonstans har vi ställt oss över rovdjuren, och över naturen. Men vi är inte större än dem. Inte bättre än dem. Inte smartare än dem. Vi är bara ytterligare ett av de väsen som vistas i skogen. Och det är en bra sak, som vi bör vårda.

Text och illustration av Árdis Modén

Västsahara –Afrikas sista koloni

Västsahara, en gång spanska Sahara, är idag känd som Afrikas sista koloni. Trots att Västsahara står upptaget på FN:s lista över icke-självstyrande territorier och är berättigat till självbestämmande enligt Internationella domstolens yttrande från 1975 såväl som resolutioner i FN:s säkerhetsråd, lider folket i Västsahara fortfarande under en omfattande ockupation av Marocko.

Historien om Västsaharas kamp för frihet och självbestämmande sträcker sig långt tillbaka i tiden. År 1960 antog FN:s generalförsamling avkoloniseringsdeklarationen, vilken stadgar att befolkningen i icke-självstyrande områden ska ha rätten att bestämma sin egen framtid. Redan 1963 upptogs dåvarande spanska Sahara på denna lista och FN uppmanade dåvarande kolonialmakten Spanien att avkolonisera området. Trots detta fortsatte ockupationen tills Spanien till sist lämnade regionen 1975, och det dröjde inte länge innan Marocko och Mauretanien tog kontrollen på olagligt vis.

I stället för den folkomröstning som förespråkades av FN och som Spanien förberedde genom en folkräkning, fick Västsaharas befolkning utstå ett fortsatt kolonialt styre. Befrielserörelsen Polisario kämpade mot de nya ockupanterna och 1988 föreslogs en fredsplan av OAU och FN som innefattade en folkomröstning om självständighet för Västsahara. Trots FN-styrkan MINURSO:s etablering 1991 har Marocko saboterat planen och deklarerat att de aldrig kommer att acceptera ett självständigt Västsahara. En av de mest akuta bristerna i situationen är att MINURSO saknar mandat att övervaka mänskliga rättigheter, vilket innebär att Västsaharas folk inte har något skydd mot övergrepp från Marocko. Trots rapporter om tortyr och bristande rättssäkerhet för journalister och aktivister, har det interna-

tionella samfundet misslyckats med att påtala Marockos överträdelser. Frankrikes veto i FN:s säkerhetsråd har upprepade gånger hindrat förlängning av MINURSO:s mandat för att inkludera övervakning av mänskliga rättigheter.

Det är tydligt att Marockos fortsatta ockupation av Västsahara strider mot de grundläggande principerna för mänskliga rättigheter och avkoloniseringsdeklarationen från 1960. Det västsahariska folket har rätt till demokrati och självbestämmande! Det är dags för det internationella samfundet att agera och stå upp för frihet och självstyre för Afrikas sista koloni.

Det krävs en starkare politisk vilja för att sätta press på Marocko att respektera mänskliga rättigheter och tillåta Västsaharas folk att utöva sin rätt till självbestämmande. Det är hög tid att debatten om Västsahara intensifieras och att konkreta åtgärder vidtas för att stödja dess folk i deras strävan efter frihet och rättvisa. Som politiskt ungdomsförbund har vi en viktig roll vad gäller att sätta situationen i Västsahara på agendan och stå upp för mänskliga rättigheter och avkolonisering.

Internationella utskottet

Nora Axberg Tilde Isaksson Adam Evred

PRIVILEGIEBINGO

Jag kan gå hem i mörkret utan rädsla

Jag har ett svensk-kling ande namn

Jag behöver inte leta extrapriser när jag handlar mat

Jag kan gå hand i hand på stan med någon jag är ihop med utan att få konstiga blickar

Statistiskt sett löper jag en mindre risk för hot och våld mot mig i hemmet

Jag tar mig vart jag vill utan att jag i förväg behöver ta reda på om det finns några funktionshinder

Jag är inte rädd för att stoppas av polisen

Mina högtider har en röd siffra i almanackan

Det är inte läskigt för mig att introducera min partner för min familj

Jag har aldrig behövt oroa mig för att komma ut med min sexuella läggning

Läkarna tar mina smärtor på allvar

Jag tas seriöst av mina kollegor

Folk som mig stereotypiseras inte

Ingen har felkönat mig

Jag får aldrig förolämpningar kopplade till mina könskaraktäristiska drag

Ingen har förklarat mitt humör med att jag har mens

Folk frågar mig inte varifrån jag kommer

EGENTLIGEN

Min etniska bakgrund används aldrig som en förolämpning

Normalt sett pratar ingen över mitt huvud

Jag behöver inte oroa mig för att min lön är lägre än kollegornas bara på grund av mitt kön

Hår på min kropp ses inte som något äckligt

Jag tar inga mediciner för min psykiska hälsa

Jag växte upp i en trygg miljö i ett säkert och tryggt villaområde

Jag har inte svårt att få jobb då jag har en utbildning

Ingen har aggressivt frågat mig om jag är tjej eller kille

Stötta Bladet: ?

Hejdå-haiku:

Kul att du läste

Hoppas belåten du är

Håll ej med om allt!