#7 FRID OCH FRED

BLADET

1

EN TIDSSKRIFT FRÅN GRÖN UNGDOM

#7 Frid och Fred

Juni 2022

Innehåll 4

Redaktionen

6

Ledare

8

Från polis till politker

11

Debatt - Nato eller inte Nato?

14

Jämställdhet och fred

16

Klimatet och kriget

18

När ska kriget mot kvinnors kroppar få ett slut?

BLADET

4

Redaktionen

Elinor Ziegler

Inga Avemo

Hedda Johansson

Julius Rosenlund

Hanna Lindqvist

BLADET

Det har gått 3 månader sen Ryssland invaderade Ukraina. Det är inte riktigt samma Europa idag som det var innan den 24 februari. Det är å ena sidan ett enat Europa som går ihop för att hjälpa flyktingar och sätta press på Ryssland. Ett Europa som stöttar och visar support.

Men på andra sidan är det också ett stökigt och splittrat Europa som inte alltid kan bestämma sig riktigt vart det ska stå. Ett Europa som tappat fästet på marken och nu måste rätta upp sig och göra vad som är rätt. Det är i denna tid vi befinner oss i och då där den här tidningen släpps. Vad vi behöver just nu är frid och fred, två ord som lagt grunden vill vår gröna ideologi.

Frid och fred kan kännas långt bort. Vi läser var dag om nyheter från Ukraina, om kriget, om den rekordhöga flyktingkrisen och det våld som sker i vårt eget land på våra egna gator. Nato är också ett av de orden som finns på allas läppar nu för tiden.Grön Ungdom är ett förbund grundat i en hippie-rörelse, och bevarandet av fred och det är något vi alltid kommer stå för. Freden har alltid varit i centrum i vår gröna politik, hand i hand med klimatet. I det här numret får du läsa ett urval av texter på temat frid och fred. från vårt gröna perspektiv. Du kommer bland annat läsa en intervju med MPs egna Martin Marmgren, om våldet mot kvinnor i krig och på flykt, och en debatt om Nato med inlägg från Liberalernas Ungdomsförbund.

5

Det är just nu viktigare än någonsin att prata om just fred i förhållande till det nyligen förändrade världsläget. I historieböcker kommer vi läsa om denna tid vi just nu går igenom, men det finns fortfarande tid att ändra det som skrivs. Vi kan inte ändra på det som hänt, men vi kan påverka vår framtid. Låt oss skriva ett nytt kapitel i en bok som inte heter ¨krigets tid¨.

Trevlig läsning Redaktionen

LEDARE

6

PEACE ON EARTH

LEDARE

Vi pratar inte ofta i termer om frihet i det här ungdomsförbundet. Solidaritet är mer vårt ledord. Detta är självklart inte konstigt när vi nu mer eller mindre positionerar oss som ett vänsterförbund. Frihetsbegreppet är självklart starkt kopplat till liberalismen, där liberal kommer från latinets liber, vilket i sin tur betyder fri. Men när vi i redaktionen vaknade upp den 24 februari var frid och fred självklara ord.

Egentligen är det alltid självklara och aktuella ord, men samtidigt framställs fred ofta som ett lite uttjatat ord och kanske ett naivt koncept. Fred på jorden kan kännas klyschigt. Antingen är det kändisar i Hollywood, alienerade från verkligheten, som sjunger in en skiva om hur bra världen skulle vara om alla bara kom överens. Eller så är det kanske ett välkänt humoristiskt klipp med Sven Melander som försöker få ur en flicka att det barn önskar allra mest till jul är fred på jorden. Den som önskar fred på jorden kan också lätt bli ihopkopplade med det generiska svaren givna under skönhetstävlingar.

Det är svårt att få till fred, ibland nästan omöjligt. Vi vill ha fred i Ukraina, fred i Palestina, fred i Afghanistan och dessa är inte lätta situationer att lösa. Men i samma vända som man förstår att fred är så svårt att uppnå och vidhålla så får fred också stå för något som är alldeles för enkelt och naivt. Fred har länge känts uppenbart i Västvärlden där våra krig och konflikter skett någon annanstans. Det kanske är därför slår det slår fel när tävlande i Miss America ber om fred på jorden.

Vackra kvinnor i högklackade skor som önskar fred på jorden ses som naiva, nästan som barn. Men i krig är barn och kvinnor några av de mest utsatta grupperna. De är utsatta om de stannar. Som alla de kvinnor och barn som vi nu hör har blivit våldtagna och mördade i Butja. Eller flickorna i Afghanistan som inte längre får gå till skolan eller resa ensamma i sitt eget land. De är utsatta på flykten och kan tvingas betala ”i naturum” för att få fly, det vill säga bli våldtagna. De är utsatta i länderna de kommer till, som i Sverige där vi fått rapporter om ökade risker för människohandel. Eller som polisen som senast tog fast 30 män

7

som alla hade köpt sex av kvinnor som nyligen flytt från Ukraina. Kvinnor och barn i krig löper enorma risker vare sig de flyr eller stannar. Fred är nog inte ett naivt koncept för kvinnorna och barnen i Ukraina, eller i Palestina, Afghanistan, Syrien eller Yemen. Ja listan känns ändlös.

Vill vi inte också ha fred? Står vi över deltagarna i en skönhetstävling, eller barnen som sjunger we are the world på skolavslutningen? Fred känns kanske för enkelt, men det är inte för att det är naivt eller okomplicerat. Det känns enkelt för att det är en självklarhet. Och det kan kännas tufft, eller rent ut sagt konstigt att behöva kämpa för det som borde vara uppenbart. Vi använder inte ofta termer som fred och frihet i det här förbundet, det är inte orden vi leder med. Men ingenting i världen är nog mer solidariskt än att värna om fred och frihet för alla dem som inte har det.

av Elinor Ziegler Chefredaktör

INTERVJU

8

FRÅN POLIS TILL POLITIKER

Intervju med Martin Marmgren

INTERVJU

9

“DEN NATTSVARTA BILD SOM MÅLAS UPP IDAG HAR GIVETVIS KOPPLINGAR TILL VERKLIGHETEN, MEN DET FINNS OCKSÅ LJUSGLIMTAR.” Korridorerna på Miljöpartiets riksdagskansli påminner om en labyrint. Medan vi passerar kontor, fikarum och sorteringsstationer dyker ett gult flipperspel upp. “Jag tror det är Gustav Fridolin som skänkt det, men jag har aldrig sett någon spela på det.” säger Martin Marmgren, nytillträdd rättspolitisk talesperson för Miljöpartiet. Med varsin kopp kaffe slår vi oss ner i en soffgrupp, där en enorm version av partisymbolen står lutad mot väggen i bakgrunden.

I den lugna kontorsmiljön kan de stora samhällsproblemen tyckas avlägsna, men Martin har under de senaste åren arbetat mitt i ett utav dem. Som tidigare gruppchef för polisen i Järvaområdet har han fått en unik inblick i gängbrottsligheten.

“Den nattsvarta bild som målas upp idag har givetvis kopplingar till verkligheten, men det finns också ljusglimtar.”

Martin växte upp i Kållered utanför Göteborg och beskriver att han alltid haft ett samhällsintresse, vilket så småningom lett honom in på polisyrket. Men vägen dit var inte spikrak. Efter att ha funderat på att bli journalist utbildade han sig till civilingenjör och arbetade på Ericsson i några år, innan han bestämde sig för att bli polis. “Jag ville ha något mer handfast, och därför blev det polis.”.

När jag ber Martin beskriva situationen inom gängbrottsligheten idag skruvar han lite på sig. Det finns givetvis inget enkelt sätt att beskriva ett så stort problem på. Men under sin tid som polis säger han att våldet framför allt blivit grövre, “förut sköt man kanske någon i knät, idag skjuter man i huvudet”. Tillgången till vapen har också blivit större och en god skolgång behöver inte i sig självt skydda någon från att dras in i gängen. Barnen i de segregerade områdena möter gängkriminella vid lekplatsen eller på vägen upp i trapphuset.

“Indragningskraften” beskrivs som stark och förekomsten av gängkriminella förebilder i ens omgivning ökar risken att dras in i den kriminella verksamheten - framförallt för unga killar.

Men han betonar också att vissa saker blivit bättre. Den öppna narkotikahandeln på gator och torg har minskat, skolresultaten har börjat vända i vissa områden och arbetslösheten likaså. Även om det senare troligen är sådant vi kommer se effekter av på längre sikt.

För att denna utveckling ska komma till nytta för samhället är det dock viktigt att polisen lyckas ta fast och lagföra de människor som begår brott. Martin berättar att dagens rättssystem gör det svårt att få människor dömda och att polisen behöver mer resurser för att kunna arbeta effektivt mot gängen.

Han beskriver hur barn i 13-årsåldern kan begå mycket grova brott och tas hand om socialtjänst, för att sedan komma tillbaka och begå ännu grövre brott. Det kan börja med stölder och bråk på skolgården, för att sedan övergå till taxirån, grov misshandel och mord. “Det är bara att titta bakåt, det här duger inte.”, säger Martin. Han menar att dessa skulle ha behövts frihetsberövats mycket tidigare och att man behöver utgå från ett brottsofferperspektiv, där det först dras en tydlig gräns och sedan sätts in stödjande insatser för att motverka att personen begår brott igen.

“Det kanske inte är klassisk miljöpartistisk retorik, men det är vad jag har sett.”

Arbetet för att förändra detta är redan på gång. I november beslutade riksdagen att slopa straffrabatten för unga mellan 18-20 år som begår allvarliga brott. Fler under 18 kommer även att behöva placeras på LVU, ett slags ungdomshem för barn som lever i kriminalitet och behöver tas om hand.

I samband med detta hoppas Martin att vi även kan lägga större resurser på det förebyggande arbetet. “Det är otroligt mycket effektivare att komma in tidigt och ha med sig familjen än att behöva placera” menar han, samtidigt som han betonar att placering på LVU i vissa fall kan vara nödvändigt i de fall barnen utgör en fara för sin omgivning.

“Svaret är alltid både och. Det förebyggande arbetet är otroligt

BLADET

10

mycket mer humant och effektivt, men vi måste fortfarande hantera den situation som råder just nu. Att inte göra det är att svika de som utsätts för brott idag.”.

Gällande resurser till polisen behövs de framförallt för att säkerställa att de poliser som anställs kan utföra det arbete de är utbildade för. Idag får poliser som skulle behövas ute på fältet eller i det förebyggande arbetet sitta i receptionen, eftersom det inte finns pengar att anställa civilanställda som kan utföra det jobbet åt dem.

Kaffet börjar ta slut och tiden rinner iväg. Martin ska vidare till votering i riksdagen. Men innan han går ber jag honom sammanfatta de tre viktigaste punkterna för att stoppa gängkriminaliteten:

Brottsbekämpande - vi behöver komma åt brottslingarna här och nu. Detta genom att lagföra de som begår brott i högre utsträckning och ta deras tillgångar. Samt få stopp på de som blir kriminella i tidig ålder.

Förebyggande - vi behöver jobba riktat mot barn och barnfamiljer där det finns risker, med anpassning till ålder och hur akut situationen är.

Främjande - vi måste skapa ett samhälle som håller ihop, där alla barn har rätt till en trygg uppväxt och god skolgång. Inga stadsdelar ska vara otrygga, brottsutsatta eller segregerade.

Brott och straff är och kommer kanske aldrig bli en miljöpartistisk profilfråga. Men att komma till bukt med gängbrottsligheten är en förutsättning för att nå det gröna samhälle vi vill ha. Inte minst för individens rätt till frihet och möjlighet att nå sina livsmål. Det är med dem tankarna jag kliver ut genom de tunga dörrarna från riksdagskansliet.

av Hedda Johansson

Språkrör Grön Ungdom Stockholm

BLADET

DEBATT Nato eller inte Nato?

11

DEBATT

12

DEB MOT NATO

Nato är ett egocentriskt beslut

stöd i form av vapen. Natomedlemskap anknyter oss till agerandet under en allians. Vi har stått alliansfria i 200 år och möjligheter har skapats i avgörande diplomatiska samarbeten där Sverige spelat viktiga nyckelroller.

En av värdegrunderna i Miljöpartiet är att alla människor är lika mycket värda, att vi som människor måste bygga en värld tillsammans. Strävan efter att lösa konflikter med diplomatiska ord - och inte med vapen i våra händer som riskerar tusentals oskyldiga människors liv - borde vara en självklarhet i varje politiskt beslut. Ett medlemskap i en allians där grunden är militär kraft mot fiender genom kärnvapen bidrar inte till den fria värld grön ideologi kämpar för varje dag.

Ukrainas brist på militärt stöd utifrån antyder den högerpopulistiska sidan av politiken beror på att dom inte är med i Nato som ger medlemmarna garantin av stöd i fall av invasion.

Förslag om en påskyndad process i medlemskap är grundat i manipulativa känslobilder utan någon riktig meningsfull värdering av fred eller långsiktigt konsekvenstänkande. Argumentet spelar också på folks rädsla av att Sverige kommer bli invaderat av Ryssland, vilket är ett vanligt drag i den politiska maktkampen. För det första finns en stor skillnad i situationen med Ukraina i det faktum att Sverige är en del av EU, men debatten om landets säkerhet är mycket relevant. Ledare kan blir pressade att inte tänka långsiktigt eller på konsekvenserna av deras beslut i nödsituationer. Miljöpartiet är det partiet som vill satsa mer på det diplomatiska och civila försvaret samt jobba för att överse hur vi kan jobba till en långsiktigt säker militär allians.

Andra världskriget var senaste gången Europa behövde ta ställning i ett krig där ledaren var ett hot mot mänskliga rättigheter och demokrati. Under kriget höll Sverige sig neutralt mot bakgrunden av att vi inte var tillräckligt starka på grund av nedrustningen av det militära försvaret.

Det neutrala ställningstagandet tvingade Sverige att sätta sig i en position där vi samtidigt som vi tog emot tusentals flyktingar från kriget, också lät tyska trupper använda våra järnvägar och importera järnmalm. Tiden efter kriget möttes ledarna i landet med stor kritik i frågan om att Sveriges handlingar inte var ett klart motstånd till Hitlers grymhet. Winston Churchill sa att Sverige “ignorerade de större moraliska frågorna i kriget och spelade på båda sidor för vinst”. Dagens situation vi står i med Ukraina har tydliga likheter med kriget under 1900-talet.

I Natodebatten idag pekar den blåbruna sidan på just det faktum att vi måste ställa oss tydligare mot grymheten än den tidigare generationen gjorde. Att ta ett tydligt motstånd till Putins makt genom ett Natomedlemskap är dock inte ett moraliskt drag i kriget mot grymheten utan i själva verket egocentriskt.

Till skillnad från andra världskrigets tid har Sverige idag redan tagit ett starkt ställningstagande när vi bestämde oss för att skicka vapen till Ukraina. Ett medlemskap är ett ställningstagande som bidrar till att vi låser oss i en position där vi inte kan agera självständigt eller bidra med militäriskt

Debatten om Nato just nu behöver vara på en högre nivå i frågorna med en tydlig grund av konsekvenstänkande och långsiktig säkerhet. Sverige spelar i dagens läge en viktig diplomatisk roll och att binda oss till en allians innebär att vi låser oss i en position där vi inte kan bidra självständigt med humanitärt stöd, vilket bara är ett egocentriskt drag.

Vi behöver lägga mer fokus på diskussionen om sanktioner samt det civila försvaret. Ett medlemskap i Nato där alliansen grundar sig i militär kraft genom kärnvapen är ett drag åt helt fel riktning i Miljöpartiets politik om solidaritet med människor.

av Idun Fogelqvist Sammankallande Grön Ungdom Stockholm

BATT

DEBATT

13

FÖR NATO

Vad är Nato?

Nato är en militär allians mellan 30 stater i Europa och Nordamerika som bildades efter andra världskriget.

Natos syfte är att säkerställa fred och säkerhet.

Från början var Nato en politisk sammanslutning men i och med Koreakriget byggde man upp en militär stuktur.

Nato har inga egna kärnvapen men flera medlemsländer har. Medlemsländer har även kärnvapen stationerat på andra länders territorium.

Vi i det Liberala Ungdomsförbundet anser att det är mer aktuellt än någonsin för sverige att påbörja sin resa mot ett fullvärdigt NATO medlemskap. Inte minst i hänsyn till vad som pågår i Ukraina just nu, men vi ser även flera andra anledningar för Sverige att gå med i NATO. Just därför har Liberalerna länge sagt att det krävs att Sverige går med i NATO och ser väldigt positivt på att fler partier i Sverige nu även väljer att gå i Liberalernas fotspår.

Självfallet hade det bästa hade varit om man inte hade behövt ett militärt försvar. Men, så är inte fallet idag, när det finns diktaturer och andra hot från andra länder, såsom Ryssland, som riskerar att avveckla våra rättigheter så behöver vi ett militärt försvar. Vi i sverige har en frihet värd att försvara.

Men vägen till ett professionellt och dugligt försvar ska inte gå via tvång utan via satsningar och samarbete.

Därför ska värnplikten avskaffas för att höja lönerna i Försvarsmakten. Vi i Liberala Ungdomsförbundet anser att Försvarsmakten måste bli en mer attraktiv arbetsgivare med tydliga mål och medel. På så sätt lockar man kompetent personal istället för att tvinga människor att tjänstgöra.

Sverige ska även söka medlemskap i NATO eftersom vårt försvar blir starkare av att samarbeta med andra. Med satsningar på försvarsövningar utomlands ökar man militärens försvarsförmåga. Det är angeläget att försvars- och säkerhetspolitiken avnationaliseras och i stället byggs på samarbete. Sverige bör därför söka medlemskap i Nato. Utvecklandet av ett försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete är en viktig uppgift för Nato. Införandet av en gemensam fredsstyrka förbättrar utsikterna för fred och trygghet i hela Europa. En liberal försvars- och säkerhetspolitik är det bästa försvaret.

av Luf Skåne

BLADET

14

JÄMSTÄLLDHET OCH FRED

BLADET

För några veckor sedan satt jag och skrollade på Aftonbladets nyhetssida, jag skulle nyss scrolla vidare men stoppades av något fruktansvärt. Det var en debattartikel med titeln Jimmie Åkesson om flyktingmottagandet. Åkessons citerade situationen i “Det är skillnad på flyktingar och flyktingar”.

I artikeln beskriver han situationen i Ukraina som betydligt mer annorlunda än exempelvis det rådande säkerhetsläget i Syrien. Det är två olika situationer, det skulle nog vem som helst säga. Men det var inte åtskiljandet på situationerna som upprörde mig. Det var Åkessons sätt att skilja på människa och människa.

Jämställdhet och Fred För att ett land ska nå fredstillstånd krävs jämställdhet. Och för att ett land ska nå jämställdhet krävs en lika människosyn. Det vill säga att det kvittar vilket kön du har, om du är homosexuell eller heterosexuell, svart eller vit, muslim eller kristen, inget av detta ska spela någon roll i vilka rättigheter du har. Om du flyr från ett land där det råder krig ska du vara lika välkommen oavsett om du är syrian eller ukrainare.

Men det tycker inte Jimmie Åkesson. Jimmie Åkesson står inte för jämställdhet. För honom är det skillnad på människa och människa.

Varför är åtskiljandet på människor så problematiskt? För många låter denna fråga enkel, det är väl självklart att rasism och andra hets mot folkgrupper är dåligt, men det är faktiskt inte riktigt så enkelt. För att vi ska förstå frågan måste vi kunna se problemet från ett större perspektiv. Det vill säga att vi förstår hur motsatta parter i frågan tänker, och varför frågan är så komplicerad.

Sverige är ett väldigt sekulariserat land, det är därför frågan blir enklare för det flesta av oss att förstå. Men om vi kollar på ett betydligt mindre sekulariserat land, blir frågan genast mer oförståelig.

15

“JIMMIE ÅKESSON STÅR INTE FÖR JÄMSTÄLLDHET” Vi kan ta Indien som exempel; Indien är ett land som styrs mycket av en dominerande religion, hinduismen. Trots detta är Indien ett av det länder där det bor flest muslimer och ett av det länder där muslimer är mest förtryckta och ligger i risk att drabbas av folkmord. I Indien bor cirka 1.4 miljarder människor, 14% är muslimer, det vill säga att det finns nästan 200 MILJONER muslimer i Indien. Ändå finns det många som ser ner på muslimer och inte tycker att dem borde få finnas. Dock finns det också sådana här situationer i extrema sekulariserade länder också, där man t. ex tycker att de kvinnor som vill ska få bära slöja, detta är ett nyttigt exempel på varför det aldrig är bra att vara för extrem åt något håll.

Men tillbaka till frågan, “varför är åtskiljandet på människor problematiskt” – Människor är och kommer alltid vara samt tycka olika. Vi kommer alltid ha olika kulturer och olika sätt att tolka, det som hänt, det som händer och vad som framtiden väntar, och det är bra. Olika åsikter skapar inte bara debatt, det skapar samhällen. Men i slutändan är vi alla människor, vi alla dör älskar och lever som jämlikar, kvinna som man, vuxen som barn, rik som fattig, människa som människa.

av Inga Avemo Redaktör

BLADET

16

NÄR SKA KRIGET MOT KVINNORS KROPPAR FÅ ETT SLUT?

Att ta del av händelseutvecklingen i Ukraina gör mig inte bara ledsen och förtvivlad - det gör mig förbannad.

Kvinnor flyr ett förtryck för att bemötas av ett annat.

Trafficking, våldtäkt och nekad abort tillhör bara några av de orättvisor de möter på vägen. De är förstås inte de enda som upplevt detta i samband med krig och konflikt - generationer av kvinnor har tystats. Det är först de senaste 30 åren som forskare och journalister börjat uppmärksamma de problem kvinnor utsatts för under århundraden.

Kanske ser jag bara det jag vill se, men jag tycker mig se en viss förändring i hur media rapporterar om krig och konflikt i samband med det som sker i Ukraina. Kvinnors situation har fått ett större gehör och frågor om sexuellt våld diskuteras nu i morgonsofforna. Det är förstås upplyftande för en enveten feminist, men det slår mig samtidigt att detta bara är det första steget på väg mot förändring. För även om trenden inom nyhetsrapporteringen kan tyckas ny, så är det sexuella våldet mot kvinnor i krig och konflikt långt ifrån ett nytt fenomen.

BLADET

Under 1990-talet skedde det som kan sägas vara en vändpunkt. De systematiska våldtäkterna under kriget på Balkan fick stor internationell uppmärksamhet, och i Sverige startades bland annat ett upprop som svar på de fruktansvärda vittnesmålen. Något som sedermera ledde fram till bildandet av nya kvinnoorganisationer, så som Kvinna till kvinna. Samtidigt pågick även folkmordet i Rwanda, där tutsiska kvinnor utsattes för systematisk våld i syfte att “dehumaniseras” och utrotas som folkgrupp.

Det sexuella våldet fick med andra ord ett uppsving på den internationella arenan och arbetet för att kriminalisera våldet sattes igång.

För att återkoppla till det som sker i Ukraina bör det även sägas att ökningar av prostitution och trafficking snarare utgör regel än undantag i samband med krig och konflikt. För några veckor sedan uppmärksammades det exempelvis att 30 av 38 gripna män i Stockholm köpt sex av ukrainska kvinnor som flytt från kriget. Det som utmärker sexhandeln i Sverige idag menar polis Simon Häggström är att hallickarna arbetar mer organiserat. I en intervju med SVT säger han att människohandlarna blivit smartare på att “profilera ut grupper” och rikta sig särskilt mot de som kanske inte har något annat val - liksom fattiga, ukrainska kvinnor i det här fallet.

17

och stöd från samhället runtomkring gjort att de inte kunnat bearbeta sina trauman. Den tyska staten befann sig själva i en slags “läkandeprocess” efter kriget, och delar av det hemska som hänt tystades ner. Något som i sin tur bidragit till att trauman gått i arv och skapat psykiska problem för nästa generation.

Ett tydligt exempel på hur denna tystnad manifesteras är att det inte finns några minnesmärken för de kvinnor som utsattes eller tog självmord i samband med händelsen.

Det här tyder verkligen på vikten av att det som sker just nu är så enormt viktigt. Att kvinnor inte bara kliver fram och berättar om sina trauman - utan också får gehör i media. Det kommer påverka historieskrivningen och läkandet för framtida generationer. Tystnad dödar.

Kanske tyder den brutna tystnaden i mediebruset även på något annat. Att en större förändring är på gång. För kriget mot kvinnors kroppar är ett gränslöst krig och även om det är långt ifrån vunnet, vill jag ändå tro att detta är en delseger.

av Hedda Johansson

Språkrör Grön Ungdom Stockholm

Något annat som slog mig när jag fördjupade mig inom det här ämnet var tystnaden efter de massvåldtäkter som skedde under andra världskriget. Mellan januari och augusti 1945 våldtogs uppemot två miljoner tyska kvinnor av sovjetiska soldater, i syfte att förnedra fienden. Detta var en uttalad strategi från sovjetisk håll, och effekterna av den sträcker sig långt längre än själva inträffandet av händelsen. I en uppsats skriven av Elena Grossman vid Malmö Universitet (2020) slås det bland annat fast att flera av de kvinnor som utsattes drabbats av något som kallas för “etisk ensamhet”, vilket innebär att bristen på respons

Läs vidare: Kvinna till Kvinna. 2022. “Sexuellt våld i krig och konflikt”. https://kvinnatillkvinna.se/om-oss/vart-arbete/ sexuellt-vald-i-krig-och-konflikt/ Elena Grossman. 2020. “The Silent Aftermath of the Second World War: Ethical Loneliness of Rape Survivors”. Malmö Universitet.

Human Rights Watch. 1996. “Shattered lives. Sexual Violence during the Rwandan Genocide and its Aftermath”.

BLADET

18

KLIMATET OCH KRIGET

BLADET

På grund av klimatkrisen kommer vi framöver se fler och värre internationella konflikter. Kriget i Ukraina tar idag en central plats i det sociala samtalet, klimatet förs bakåt. För en fredligare värld krävs att vi agerar för klimatet, men för att lösa klimatkrisen krävs en fredligare värld.

Bomber faller över Europa. Ett land ligger i spillror, men ur spillrorna reser sig ett motstånd som redan gått till historien.

Vi är en del av det som händer hur långt borta det än må kännas vara. Genom vårt flyktingmottagande hjälper vi de som flyr, genom vårt stöd till Ukraina hjälper vi de som slåss på demokratins sida och genom vår konsumtion av Ryska bränslen göder vi tyranniets och diktaturens våld.

Vår trygghet har gått förlorad för andra gången på två år.

Först coronakrisen, nu detta.

Till skillnad från tidigare kan vi inte räkna med att den tryggheten kommer tillbaka.

Den 4 april 2022 släpptes ytterligare en rapport från IPCC. Den tydliggör att vår chans är nu, att det redan 2030 är för sent. En IPCC-rapport tar ungefär sju år att arbeta fram, vilket alltså innebär att detta blir den sista innan det är för sent att förhindra katastrofala klimatförändringar.

Vi kommer landa över 1,5-grader och vår värld kommer att förändras. Vi kommer behöva tackla kriser på ett sätt vi sluppit sedan industrialiseringens intåg, när vi började ta kontroll över naturen. Kriserna i klimatkatastrofens spår kommer att drabba alla länder, men den bördan kommer inte att fördelas jämnt. De kriser som dyker upp kommer att göda konflikter. Att minimera skadorna klimatkrisen kommer att orsaka är att minimera framtida konflikter.

Som kriget i Ukraina visar innebär krig att klimatet prioriteras ned, både i och utanför aktiva konfliktzoner. Att säkra fred är på så vis att säkra möjligheten att agera för klimatet. Om vårt närområde blir än mer osäkert kommer klimatarbetet att försämras ytterligare. Att minska vår konsumtion av icke-förnybara bränslen innebär att vi minskar vårt beroende av Ryssland och stryper den ryska krigskassan, men också att vi på sikt minskar risken för ytterligare konflikter, om än på marginalen.

19

Trots allt, strimmor av hopp. Ekonomisk tillväxt är idag inte lika bundet till koldioxidutsläpp som det en gång varit, vilket är unikt för tiden efter industriella revolutionen.

Vind- och solenergi blir bara billigare och på lång sikt innebär självförsörjning av energi en större trygghet. Vi talar idag om en uppvärmning på över två grader vilket innebär katastrof, men på nittiotalet handlade det om åtta grader. Vi går åt rätt håll. Det går för långsamt men vi har kommit någonstans i arbetet mot en hållbar och levande planet. Vi kan inte sluta nu utan måste fortsätta arbeta.

För att göra det måste vi ha en grundläggande trygghet i vårt närområde. Hur den säkerheten ska lösas måste idag besvaras då Rysslands oberäknelighet inte kan underskattas. Klimatpolitik och säkerhetspolitik är så pass nära sammankopplade att den ena inte kommer fungera utan den andra och vi måste kunna besvara båda i Miljöpartistisk politik. Gör vi det idag?

När vårt närområde förändras måste den interna diskussionen om säkerhetspolitik göra detsamma. Vi är ett parti sprunget ur fredsrörelsen. För att bibehålla freden krävs politik som tar oss i den riktningen. Arbetet med att strypa Ryska bränslen är ett mycket bra svar men det krävs mer av oss idag. Den gröna diskussionen om fred och säkerhet måste breddas.

av Julius Rosenlund Redaktör

Bladet #7 designades av Tobias Edlund