#9 SITUATION UNION

Bladet nr 2 2023

1.

En tidskrift från Grön Ungdom

Bladet Nummer 2 - 2023 Grön Ungdoms medlemstidning

Innehåll Varför ska vi göra ett nummer om fucking jävla kuk eu?

3 Aida Badeli är Grön Ungdoms kandidat till EU-parlamentet 4 Varför vi bör gå med i EMU! 6 Euron är skit - nu vill de baxa den hit 7 Avgår med glädje: Per Bolund om tiden som språkrör 8 EU:s textilstrategi – Punkt slut! för fast fashion 12 Jordbruket måste vara en profilfråga i EU-valet 14 Europas splittring syns även i Eurovision 15

Jakop Dalunde: ”Den viktigaste klimatpolitiska åtgärden är den minst kända” 16 Hjälper eller stjälper EU djurrättspolitiken? 18 Utsläppshandelssystemet – EU:s vassaste medel för att bekämpa klimatförändringar 19 I våra fotspår: Miljöpartiets resa i EU-frågan 20 En hälsning från Internationella utskottet 26 Om Europaparlamentet var Mean Girls 27

Bladet är Grön Ungdoms medlemstidning. Vi har funnits sedan 2019.

Vår vision är att vara en grön plattform för medlemmarna där vi kan göra allt ifrån att debattera världshunger till att dela med oss av roliga minnen från lokalavdelningarna. Detta är den 9:e upplagan.

Redaktionen väljs varje år på riksårsmötet, men alla kan vara med och bidra. Har du en text, bild eller annan idé du vill dela med dig av? Hör av dig till bladet@mp.se.

Följ 2. oss på Instagram! @bladet_gronungdom

Varför ska vi göra ett nummer om fucking jävla kuk eu?

Ja, ursäkta språket. Men det kan man fråga sig.

Framförallt om man var aktiv i Grön Ungdom år 2004, då vi tryckte upp klistermärken med budskapet “Varför skall vi bo i fucking jävla kuk eu?” till vår kampanj inför europaparlamentsvalet.

Jag anar att tonen kommer vara något mer lågmäld i kampanjmaterialet år 2024. Idag har vi en betydligt positivare inställning till EU och många miljöpartister ser till och med samarbetet som nödvändigt för att klara av den gröna omställningen.

Och visst har vi lyckats? En av våra stora framgångar är regleringen av utsläppsrätter, som du kan läsa mer om på sida 16.

Men! Ibland kan jag fortfarande tänka “jävla kuk eu” när jag nås av nyheter från Bryssel.

I somras togs ytterligare steg mot att göra Istanbulkonventionen till lag i EU. Den syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor och har tidigare varit frivillig för medlemsländerna att skriva under. Men nu ska den alltså bli obligatorisk.

Ett tidigare klistermärke från Grön Ungdom.

Förslaget som ligger på bordet innehåller inte ett ord om vare sig våldtäkt, abort eller prositution.

Detta trots att Sverige suttit som ordförande för förhandlingarna under sin tid som ordförande i EU. Det avslöjades också att flera av våra kollegor, från andra gröna partier i parlamentet, aktivt arbetat för att stoppa formuleringar om att kriminalisera sexköp och stötta exit-program som hjälper kvinnor att ta sig ut ur prostition.

Miljöpartiet. Som grundades ur kvinnorörelsen. Kan inte acceptera en sådan utveckling. Vi måste vara garanten för att de feministiska frågorna hålls högt upp på dagordningen och sätta ner foten när de som borde stå bredvid oss. Backar.

Framförallt i den europeiska politiken, där motstån det mot feminism är betydligt tuffare än på hemmaplan – även i våra egna led.

Hedda Johansson, chefredaktör

Toppen! Tänkte jag. Ett viktigt steg för att stärka kvinnors rättigheter i Europa. Men det var innan jag tagit del av kritiken från Inte din hora och Sveriges kvinnoorganisationer.

Bladet Grön Ungdom Ringvägen 126, 116 61 Stockholm

Illustration av Vera Seth Hallgren Layout av Axel Lundholm Kontakt: bladet@mp.se Ansvarig utgivare Julius Eberhard

Redaktionen för bladet 2023-2024

Lydia Löthman Skribent

Hedda Johansson Chefredaktör

Imaan Muqbil Skribent

Vera Seth Hallgren Skribent och formgivare

Sylvia Mattson Skribent

Aida Badeli är Grön Ungdoms kandidat till EU-parlamentet Aida Badeli har blivit utsedd till Grön Ungdoms kandidat i Europaparlamentsvalet. Hon var språkrör för Grön Ungdom mellan år 2019 och 2023, och har flera års erfarenhet av engagemang inom förbundet. Bladet mötte henne för en intervju om hjärtefrågorna och vad hon kommer driva om hon väljs in i europaparlamentet.

Hur började du ditt engagemang i Grön Ungdom?

– Jag var femton år när jag blev medlem. Den största orsaken till att jag gick med i Grön Ungdom var att jag kände att jag fick allt starkare åsikter, det blev allt viktigare att kämpa för antirasism, klimaträttvisa och att få ner utsläppen. Jag brinner för allt Grön Ungdom står för. Jag vill att vi ska

4.

få det bättre. Mycket handlar om ekonomi. De som har mest pengar är i större utsträckning med och påverkar klimatförändringarna, därför behöver dessa personer bidra mer till att minska utsläppen.

När fick du upp ögonen för EU-frågor?

– Det var år 2018 då jag praktise-

rade i EU-parlamentet. Därefter började jag även arbeta i EU-parlamentet med mänskliga rättigheter.

Vilka kommer vara dina främsta prioriteringar som EU-parlamentariker?

– Ett av mina viktigaste mål är att försöka få igenom en exportering av sexköpslagen. En annan hjärtefråga är att EU måste ha en human migrationspolitik.

Människor som flyr för sina liv får inte drunkna på Medelhavet. Och de som lyckas ta sig över måste få möjlighet till asyl i Europa. Fler människor måste få asyl. Sist men inte minst så kommer jag också jobba för att vi radikalt måste minska utsläppen på EU-nivå.

Sylvia Mattson, skribent

EU-korsord

5 heta poddtips

Det är inte lätt att navigera i den stora podcast-djungeln, låt oss därför vara din guide! Här är fem heta poddtips för att spetsa dina politiska kunskaper.

P3 dystopia Framkalla din ångest.

En podd om vad som händer när det värsta inträffar. Med inspiration av vetenskap och filosofi berättas fiktiva historier om pandemier, klimatkatastrofer och terrordåd som skulle kunna ske idag, eller inom en snar framtid. Inget för den som lätt får ångest.

Men något för den som söker spänning och vill lära sig mer om vad som händer med samhället under en kris.

Drottningmötet Djupdyk i svensk draghistoria.

Robert Fux, även känd som programledare för Drag Race Sverige, startade för några år sedan en podd där han söker svaret på frågan: vad är drag? Det ska visa sig vara mycket mer än glitter och glamour – podden blir en djupdykning i svensk draghistoria. I varje avsnitt bjuder han in en gäst som får ge sitt svar på frågan, flera av dem känner du säkert igen från Drag Race Sverige.

En svensk tiger Den tysta rasismen.

I podden ”En svensk tiger” ämnar författarna, tillika historikern respektive kulturskribenten i DN, Henrik Arnstad och Ola Larsmo, att avtäcka delarna av svensk och global modern historia som ”stör din världsbild”. Utmärkta exempel på detta är deras avsnitt om den svenska rasbiologins historia och Sveriges roll under andra världskriget.

Europapodden Häng med i svängarna!

En podd om de stora konflikterna, debatterna och skandalerna i Europa. Det politiska landskapet på vår kontinent förändras ständigt och utmaningarna är många. Här är en podd för dig som åtminstone vill försöka hänga med i svängarna!

Druid och Zimmerman Försök att hålla dig för skratt Att prata politik kan emellanåt kännas tungt och jobbigt. Men med David Druid och Katerine Zimmerman i ditt öra är det svårt att hänga läpp. Med lättsam ton tar de upp aktuella frågor i svensk politik och mot slutet av varje avsnitt ges knivskarpa analyser av politik-junkien Lova Olsson och sarkasmdrottningen Moa Wallin.

Vågrätt: 2. Jordbruksbidrag 5. EU-domstolens huvudsäte 6. EU:s utskott för medborgerliga fri- och rättighter samt rättsliga och inrikesfrågor 10. Håller koll på EU:s intäkter och pengar 12. Passfritt område 14. ”första versionen” av EU 16 Liberala gruppen i EP 17. EU:s valuta 18. Landet som innehar ordförandeskapet just nu 19. Föredraget som skaåade EMU

Lodrätt: 1. Ordförande för Europeiska rådet 3. Får föreslå lagstiftning 4. Antalet friheter 7. Antalet år i Kommissionens och EP:s mandatperiod 8. Sveriges kommissionär 9. Förkortning för ledamot i EP 11. Franska utrikesminister som grundande EKSG 13. Gemensam polisstyrka 15. Nyligen utgånget land ur unionen

LÅTTIPS 1. Jag vill leva i Europa av Arja Saijonmaa 2. I love Europe av Christer Sjögren 3. Mr Euro av Ideella sektorn

5.

DEBATT

Varför vi bör gå med i EMU! Den 14 september har det gått 20 år sedan den svenska folkomröstningen om att gå med i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Drygt hälften av rösterna var emot euron, och de fick sin vilja igenom. Efter omröstningen har den svenska kronan tappat uppåt 30 procent i värde jämfört med euron, och i början av september 2023 var en euro värd 11,95 svenska kronor. Vi kan inte låta det fortsätta såhär, vi måste ta ansvar för den svenska ekonomin och gå med i EMU. Visionen om den gemensamma valutan har funnits ända sedan 1969 och idag använder över 350 miljoner européer euron dagligen. Av EU:s 27 medlemsländer är det endast 7 som inte använder euron.

Dessa är länder som Polen, Ungern, Rumänien och inte minst Sverige. Som känt använder Danmark inte euron som valuta, men är ändå med i EMU och har knutit sin valuta till euron. Den smått euroskeptiska kanske tänker redan nu att vi bara borde göra som Danmark och på så sätt få det bästa av bägge världar. Faktum är att denna lösning för det första inte är juridiskt möjlig i Sverige och att den är den sämsta av båda världar, då Danmarks växelkurs är knuten till den europeiska utan att de har en plats vid förhandlingsbordet.

Att göra som Danmark är inte möjligt då de förhandlade till sig friheten att inte gå med i EMU när de gick med i EU. Sverige gjorde inte detta och ska egentligen anta euron som valuta så fort vi uppfyller de så kallade konvergenskriterierna – något som Sverige aktivt undviker att göra, och som riskerar att ställa Sverige inför rätta i EU-domstolen.

Nu när vi har gått igenom den mest tekniska delen, tänkte jag lägga fram mitt främsta argument för varför man borde vara för att anta euron i Sverige.

Det handlar om något av det finaste vi har, nämligen Europatanken. Euron är egentligen bara en del av den drömmen som folk har sedan 200 år om att

6.

bygga ett enat Europa och som har varit det främsta motargumentet mot alla nationalistiska ideologier om nationalstatens existens. Genom att införa euron fortsätter vi det arbete som de före oss påbörjade för att riva murar, ena folk och se bortom de nationsgränser som despoter har ritat.

Eurosamarbetet suddar ut gränserna mellan euroländerna, mer än vad de redan är utsuddade tack vare den fria rörligheten inom Schengenområdet.

Genom att införa euron i Sverige ökar vi möjligheten för medborgarna att ta sig bortom nationsgränserna och identiteten som svensk, och istället upptäcka vad det innebär att vara europé och världsmedborgare. Euron gör det enklare för människor att resa då man inte behöver oroa sig för växelkurser eller olika valutor.

Sammanfattningsvis, genom att gå med i EMU blir Sverige fullständiga medlemmar i EU. Vi får vara med och påverka och förhandla och göra det möjligt att värna om viktiga intressen i den europeiska ekonomin. Vi bidrar även till att sudda ut nationsgränserna och gör det enklare att resa, jobba och leva fritt i stort sett hela Europa. Ja, vad väntar vi på?

Det är dags att anta euron nu!

Cecilia Mosig, chefredaktör för Radikalt forum

DEBATT

Euron är skit - nu vill de baxa den hit Internationellt samarbete ska alltid syfta till ett större och ljusare mål. Det är därför vi gick med i EU och FN, samarbeten som på riktigt gynnar alla inblandade. I dag har dock ett Euro-medlemskap börjat diskuteras, men efter att ha lagt mycket tid på att försöka förstå oss på valutan har vi kommit fram till att Sverige inte ska gå med i Euron.

För det första kan euron inte anpassas till alla EU-medlemmarnas konjunkturläge, det vill säga om ekonomin befinner sig i en högkonjunktur eller lågkonjunktur. När det gäller EU:s penningpolitik har styrräntan historiskt anpassats efter konjunkturläget som de s.k. “kärnländerna” haft, medan länderna i EU:s ”periferi”, som Italien och Grekland utelämnades. Det här är inte bara orättvist mot länder som inte är i samma ekonomiska situation som Tyskland och Belgien, utan även kontraproduktivt för det europeiska samarbetet. Det är just det här systemet som bidrog till eurokrisen. Samtidigt som räntan i kärnländerna var låg, var den i Grekland (innan euron infördes) hög för att bekämpa inflationen. Men efter antagandet av euron sjönk räntorna till eurons nivå och därmed sköt inflationen och överbelåningen i taket. I kombination med finanskrisen år 2008 lamslogs den grekiska ekonomin som än i dag inte återhämtat sig, vilket påverkat hela eurosamarbetet.

Med ett svenskt EMU-medlemskap riskerar Sverige att aktivt bedriva en penningpolitik som skulle missgynna oss.

För det andra, om det skulle gå sämre för Sverige blir kronan låg, vilket leder till en ökad export av svenska varor och tjänster på grund av ett lägre pris. En ökad export skapar då arbeten vilket gör att kronan blir som en krockkudde för sysselsättningen. Men på grund av olika konjunkturlägen i Europa riskerar euron att vara hög när det går dåligt för Sverige. Blir Sverige medlem i valutan, och det går ekonomiskt dåligt för oss, skulle det kunna

leda till arbetslöshet. Det är då viktigt att svenskar enkelt kan få jobb på andra platser. Men skillnader i bl.a språk gör att få flyttar till andra EU-länder för arbete. För att en gemensam valuta ska bli effektiv ska länderna enligt teorin om optimala valutaområden i viss mån “likna” varandra. En amerikan flyttar enklare från Kalifornien till Texas än att en svensk flyttar till Italien för jobb.

Det finns de som menar att Sverige har blivit fattiga av att inte ingå i eurosamarbetet. Men hur ser det egentligen ut? Nationalekonomen Björn Olsson undersökte just detta. Siffrorna är tydliga, under perioden 2003-2017 har tillväxten i ekonomisk aktivitet varit ½-3 gånger högre än om Sverige infört euron, en samhällsvinst på mellan 185 och 590 miljarder dollar. Svensk ekonomi var alltså 2017, 6-24 procent starkare än om vi hade haft euron som valuta.

Sammanfattningsvis, är ett svenskt EMU-medlemskap inte bara dåligt för Sverige, utan även för hela det europeiska samarbetet, och skulle dessutom ha missgynnat oss historisk om det infördes tidigare.

Trots att den europeiska gemenskapen är A och O för en hållbar och gynnsam morgondag är samarbete för samarbetets skull inte alltid rätt väg att gå. Internationellt samarbete ska alltid syfta till ett större och ljusare mål och euron är förvisso stor men inte särskilt ljus.

Adam Gustavsson Evred och Hugo Sund

7.

INTERVJU

Avgår med glädje: Per Bolund om tiden som språkrör Efter fyra år på posten avgår Per Bolund som språkrör för Miljöpartiet. Bladet träffade honom för en sista intervju.

Det var i maj år 2019 som Per Bolund tillträdde som frontfigur för Miljöpartiet. Det som därefter följde var en ovanligt händelserik period i svensk politisk historia. Trots regeringskriser och en orolig omvärld berättar Per Bolund att han ändå kommer se tillbaka på sin tid som språkrör med glädje och stolthet.

– Det har funnits skrämmande tendenser i svensk politik men vi i Miljöpartiet har inte sjunkit till den nivån. Dessutom har vi lyckats få igenom utsläppsminskningar trots att vi hade stora delar av riksdagen emot oss, säger han.

Toppnoteringar under tiden som politiker utgörs just av tillfällen då han varit med och framförhandlat ny progressiv klimatpolitik.

– En tydlig höjdpunkt var när vi genomförde sänkningen av moms på reparationer när jag var konsumentminister. Det var en reform som fick stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt, säger Per Bolund och fortsätter berätta: – Ytterligare ett tillfälle var när jag företrädde Sverige under klimattoppmötet i Glasgow år 2021. På grund av att vi betraktades som ett föregångsland fick jag förmånen att vara förhandlare i samtalen om klimatfinansiering.

I oktober år 2022 tillträdde Sveriges nuvarande liberalkonservativa regering som kraftigt sänkt ambitionsnivån i klimatarbetet. Det gör att Per Bolund, trots allt som blivit uträttat, lämnar språkrörsposten med en ökad känsla av oro inför framtiden.

– Det här året har redan visat sig vara det mest extrema mänskligheten har upplevt vilket visar att utvecklingen redan har gått alldeles för långt. Att vi då har fyra förlorade år framför oss gör mig såklart väldigt orolig, säger han.

Per Bolund känner även en viss besvikelse över att Miljöpartiets opinionsläge inte förbättrats mer under hans tid som språkrör.

– Under de senaste åren har politiska frågor om kriminalitet och fattigdom dominerat vilket åsidosatt klimatfrågan. Även om vi har erbjudit lösningar som kombinerar en grön omställning med förbättrade livsvillkor har vi haft svårt att få genomslag.

Att öka partiets popularitet blir i stället uppgiften för Per Bolunds efterträdare. Vem det blir kommer att avgöras på partiets kongress i november. Då ska det även avgöras om det över huvud taget ska finnas två språkrör framöver. Under de senaste åren har idén om att Miljöpartiet ska avskaffa det delade ledarskapet blivit allt mer populär, i synnerhet hos de yngre medlemmarna. Både Grön Ungdom och Gröna Studenter har tagit ställning för ett språkrör inför kongressen.

Vem är Per Bolund?

Per Daniel Bolund är född i Stockholm och utbildad på Stockholm Universitet till biolog.

Per Bolund har varit språkrör för Miljöpartiet sedan 2019, och avgår efter fyra år på miljöpartiets kongress i höst. Innan dess har Per Bolund varit riksdagsledamot och minister.

8.

Själv vill inte Per Bolund uttala sig för mycket i frågan.

Slutligen svarar han på frågan om vad han ska göra efter språkrörsskapet.

– Det är det som är så skönt med att jag ska avgå, jag behöver inte ta ställning i frågan, säger han och skrattar.

– Jag vet faktiskt inte alls än men det ska bli spännande att se, säger han och avslutar sedan:

Samtidigt har han själv uppskattat det delade ledarskapet under sin tid som språkrör: – Det finns stora fördelar med att vara två som delar ansvaret. Det har exempelvis möjliggjort att vi har kunnat ta pauser under hektiska perioder, menar han.

– Oavsett kommer jag självklart stanna kvar i Miljöpartiet!

Lydia Löthman, skribent

9.

10.

Illustration av Klara Lasses 11.

INTERVJU

EU:s textilstrategi – Punkt slut! för fast fashion Textilindustrin kan liknas vid ett fallfärdigt hus, murket och byggt på en vittrande grund som premierar exploatering. Enligt Europakommissionen beräknas modesektorn stå för tio procent av de globala koldioxidutsläppen, och en femtedel av vattenföroreningarna. Sömmerskorna i en HM-fabrik i Bangladesh tjänar i genomsnitt ca 1375 kr i månaden, enligt företagets egna siffror. Problematiken kulminerar i fast fashion; en industri byggd på billiga kläder med kort livslängd tillverkade på bekostnad av människor och planet. Den 1 juni i år röstade EU-parlamentet igenom sina rekommendationer till EU:s nya textilstrategi. Hur ska strategin angripa textilsektorns stora tillkortakommanden, och vad kan vi förvänta oss i framtiden?

En som varit högst involverad i strategins utveckling är Alice Bah Kuhnke - en av miljöpartiets just nu tre sittande EU-parlamentariker. Med bakgrund i Fairtrade har hon länge arbetat med textil, människor och miljö.

– Det är helt otroligt, från att för tjugo år sedan vara anställd för Fairtrade till att vara generalsekreterare för Fairtrade, och nu få vara med och förändra genom det här förslaget.

Till att börja med lade Alice Bah Kuhnke och kollegan Pär Holmgren 90 ändringsyrkanden på parlamentets förslag. Detta för att stärka strategin och höja ambitionen. En del skärpningar gick igenom, men Bah Kuhnke skulle helst se ett ännu mer radikalt förslag.

– Strategin är viktig för att förändra hur systemet fungerar idag, men mycket skulle kunna varit ännu bättre. Exempelvis mer kännbara och höga böter om företag fälls för greenwashing och tydligare hänsyn till mänskliga rättigheter.

På frågan om vilken konkret förändring strategin kommer leda till lyfter Bah Kuhnke fram just greenwashing-lagstiftningen som en viktig del. Den innebär att företag inte ska kunna marknadsföra sina produkter med ord som

12.

“hållbart” eller “miljövänligt” utan att ha konkreta bevis för detta.

– Det finns en stor grupp konsumenter som vill göra rätt. Med den här lagstiftningen kommer företag bli mer försiktiga med vad de säger.

Detta lägger ju väldigt mycket av förändringens fokus på individen?

– Företag vill ju sälja till individen. Allt kan inte hänga på individen, men om vi är stora grupper av konsumenter som vill annat, som vill se annat och köpa annat, som vill byta fot - kan vi förändra. Så har det fungerat tidigare genom historien.

Vilken lagstiftning europeiska företag förhåller sig till är även viktigt ur ett globalt perspektiv. Till exempel sys majoriteten av våra kläder utanför unionen, vi importerar tusentals ton bomull varje år och ett talande exempel på utomeuropeisk påverkan dök upp den 11 juni i år då Staffan Lindberg och Magnus Wennman publicerade sin granskning av H&M:s återvinningsverksamhet, vilken ledde dem till enorma textilsoptippar i Benin och Ghana. Bah Kuhnke ser stor global påverkanspotential genom EU:s roll i industrin.

– Den är sedan lång tid tillbaka enorm. EU är en stor marknad för producenter i Asien, och EU-producenter har också stora delar av sin produktion i andra delar av världen. Det vi gör spelar roll!

Hur lång tid kan det då ta innan strategins effekter syns? Tämligen snart, tror Bah Kuhnke.

– Jag tror att vi om fem år kommer kunna se mätbara förändringar, men den stora effekten dröjer nog 10-15 år.

På frågan om hur textilindustrin ser ut om tio år lyfter Bah Kuhnke fram entreprenörskap som går i linje med strategin.

– Jag har träffat tillräckligt många kreativa entrepenörer, ofta unga kvinnor, som älskar mode men som också älskar människor. Om tio år tror jag vi ser mycket mer av deras hållbara affärsidéer. Även i strategin tror man på snabba puckar. I visionen som målas upp för 2030 står bland annat att “fast fashion ska vara omodernt” – en attitydföränd-

Företag ska inte kunna tjäna pengar på att förstöra för människor och miljö, punkt slut! ring som hade förändrat textilmarknaden avsevärt.

Men hur kan man nå detta till synes svårmätta mål?

– För att nå dit måste vi arbeta med hela verktygslådan. Vi måste dels använda lagstiftning som gör det förbjudet att greenwasha. Vi måste också nå genom bruset och göra människor medvetna om att det är blod, svett och tårar som ligger bakom den där billiga tröjan.

Bah Kuhnke nämner även den rådande affärsmodellen som en viktig del. Attitydförändringen blir svår om det fortsätter vara lönsamt för Shein, H&M och andra fast fashion-producenter att bygga hela sin produktion på slit och släng.

Sammanfattningsvis finns det mycket att göra för att rusta upp det ruckel som textilindustrin är, och vända siffrorna. Ska man tro Alice Bah Kuhnke kan detta till stor del ske genom konsumentmakt och entreprenörskap, men också genom att ställa företag till svars. Om strategin kan lägga ny husgrund eller snarare nöjer sig med att skrapa av den gamla fasadfärgen och måla om utvändigt återstår att se, men Bah Kuhnkes budskap är tydligt: – Företag ska inte kunna tjäna pengar på att förstöra för människor och miljö, punkt slut!

Vera Seth Hallgren, skribent och formgivare

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet sedan 2019 och har tidigare varit kultur- och demokratiminister.

13.

Jordbruket måste vara en profilfråga i EU-valet Valet 2024 närmar sig med stormsteg och flera stora frågor kommer att vara på agendan. Klimatet, jämställdheten, migrationen och så vidare, alla extremt viktiga frågor för oss som parti. Frågan om jordbruket och dess subventioner i EU är en fråga som inte får glömmas bort. Den utgör i sin tur 30 procent av hela EU:s budget. Det borde därför vara en fråga långt upp på agendan för alla partier. Det är dags för Miljöpartiet att ta stafettpinnen och visa vägen för framtidens gröna jordbrukspolitik i EU. Vägen framåt för EU:s jordbrukspolitik måste också vara grön. Då kan inte frågan hamna i skymundan i debatten runt EU-valet. Förutom att det handlar om en tredjedel av EU:s budget så är jordbrukspolitiken en enormt viktig fråga för klimatet. Restaurering av miljö i EU måste vara en högt prioriterad fråga i den nya jordbrukspolitik som ska tas fram. Miljöpartiet måste vara först på bollen för att visa att riktig förändring inom jordbruket är möjlig där alla parter går ut som vinnare.

Vi kan inte lämna EU:s jordbrukspolitik åt sitt öde, den måste utvecklas och förändras för att driva utvecklingen mot mer miljöanpassad matproduktion. Nästa mandatperiod ska en ny jordbrukspolitik förhandlas fram som ska gälla från 2028 och flera år framåt. Vi kan ha möjlighet att bidra till en utveckling av djurvälfärd, biologisk mångfald och klimatnytta. För att ha den möjligheten måste vi vara de som väsnas mest i debatten kring framtidens jordbrukspolitik i EU. Det är avgörande för klimatkrisen att EU får en grön jordbrukspolitik i framtiden.

Frågan är även ett måste för hela EU:s matproduktion. Att garantera livsmedelsförsörjningen i hela EU är ett måste. Anledningen till att EU 1962 inledde den gemensamma jordbrukspolitiken var för att

14.

säkra europeisk matproduktion. Särskilt efter andra världskriget. Det krävs en gemensam jordbrukspolitik för att behålla fred och även de sociala och ekonomiska strukturerna i vårt samhälle. Politikområdet är extremt viktigt för social hållbarhet, för den fredliga värld vi vill skapa och viktigast av allt, klimatet.

Svenskt lantbruk har länge legat i framkant gällande hållbart jordbruk. Den svenska livsmedelsstrategins mål som antogs av riksdagen 2017, innebar att produktionen i Sveriges jordbruk ska öka, samtidigt som relevanta miljömål uppnås. För att detta ska vara möjligt måste den gemensamma jordbrukspolitiken i EU nå upp till Sveriges nivå, annars kommer vägen till det gröna jordbruket grusas direkt. Dessa lösningar är långt ifrån det optimala gröna jordbruket som vi gröna strävar mot. Det kan dock vara ett stort steg på vägen. Det är dags att få upp frågan på agendan, ta taktpinnen för en framtida grön jordbrukspolitik och stoppa pengarna som år efter år betalas ut till herrgårdsägare som inte har någon anledning till att få jordbruksstöd.

Markus Kerttu, landsbygdspolitisk talesperson för Grön Ungdom

KRÖNIKA

Europas splittring syns även i Eurovision Jag tänker tillbaka till november år 2021. Jag sitter på middag med andra fans av världens största musiktävling, Eurovision Song Contest. Några har jag inte sett på länge, medan andra för första gången. Och våra samtal handlar så klart om tävlingen förr i tiden och vad som väntas i framtiden. Vi lekte schlagerexperter, kan man säga. En av personerna, som uppenbarligen hade en liberalkonservativ syn på världen, sade något som jag ständigt upprepar för mig själv med jämna mellanrum, eftersom det var en ganska uppseendeväckande åsikt enligt mig: “Det är klart att länder som Ryssland ska få tävla i Eurovision för att de ska kunna demokratiseras”.

Tre månader senare inledde Ryssland sin storskaliga invasion av Ukraina. Protesterna från världen över flödade från alla hörn, och förr eller senare så vände nästan alla ryggen mot Ryssland. Även Eurovision.

Jag har inte fått möjlighet att fråga om personen står fast vid sitt uttalande om Rysslands deltagande i tävlingen. Men svaret spelar egentligen ingen roll, eftersom det inte förändrar Rysslands relation till omvärlden. Likväl är detta inte första gången som länder med högernationalistiska styren antingen nekas från tävlan i Eurovision eller självmant vägrar att tävla. Ungern motiverar sitt avstånd med att de vill förmedla sin nationella musik till sin befolkning i större utsträckning utan inflytande eller inriktning från omvärlden. Turkiet har tidigare sagt att “så länge skäggiga damer får tävla så kommer vi inte att återvända” med hänvisning till Conchita Wursts vinst år 2014.

Många vet redan hur dessa högerpopulistiska nationer ser på omvärlden. De är antingen mot samarbetsunioner som EU och NATO, eller ansöker om deltagande till dessa enbart för egen vinning.

Att Turkiet bland annat krävde personliga fördelar under Sveriges NATO-process och flera klimatförhandlingar under COP, bekräftar detta påstående.

Detta var nästan helt identiskt med Trumps America First-kampanj. Detsamma gäller med Eurovision.

Det har ibland varit lätt för länder att motivera sitt deltagande i musiktävlingen, därför att en vinst inte bara innebär att man ges möjlighet att få stå värd för tävlingen. Det innebär också att landet ges möjlighet att driva en PR-kampanj för värdlandet enligt vad de själva vill berätta, hur låg sanningshalten än må vara. Det har hänt flera gånger under tävlingens gång. Hade jag även dragit in OS och andra sportevenemang i ekvationen så hade nog den här texten behövt bli ofantligt längre.

För många är Eurovion ett frihetsevent där glädje och gemenskap får stå i fokus. Men att vilja tro att länder demokratiseras genom så lite som medverkan i Eurovision tycker jag är ganska naivt. Vi ser att resultatet är det motsatta, och chansen är snarare större att vi snart ser Sverigedemokrater stå med plakat innehållande texten “Varför ska vi va med i fucking jävla kuk Eurovision?”. Låt oss vända upp och ner på ordningen. Först ser vi till att demokratisering sker. Sen kan vi snacka Eurovision och andra samarbetsunioner.

Johan Berg, miljöpartist, mellofan och mellokritiker

15.

INTERVJU

Jakop Dalunde: ”Den viktigaste klimatpolitiska åtgärden är den minst kända” Utsläppshandelssystemet är det enskilt viktigaste verktyget för att minska utsläppen inom unionen. Tack vare Miljöpartiet och fd klimatminister Isabella Lövin har det under de två senaste mandatperioderna i EU skett enorma förändringar. Ändå är det få som känner till att ett litet grönt parti i ett litet nordligt land har lyckats stänga hälften av Europas kolkraftverk och satt ramarna för att minska utsläppen i hela unionen. Jakop Dalunde, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, har varit med och förhandlat om utsläppshandeln och hade önskat att vi hade nått ut med detta bättre.

minska utsläppen i Europa, genom att snabbt annullera utsläppsrätter från reserven. Förslaget kan av många ses som radikalt. Frågan är; hur lyckades vi genomföra detta? Hur hanterades motståndet från europeiska ministrar och konservativa grupper i parlamentet?

– Det är det enda instrument som sätter pris på utsläppen och är därför ett av Europas och världens viktigaste, då det inte finns ett lika omfattande system någon annanstans i världen, menar Dalunde.

När vi nu ser resultatet av de omfattande förändringarna av utsläppshandeln, är det dock få som känner till vad Miljöpartiet och den gröna gruppen i Europaparlamentet har åstadkommit. Dalunde anser att det är svårt för Miljöpartiet att kunna nå ut medialt, till följd av svartmålningen och den nidbild som finns om partiet.

Men det har inte alltid varit fallet. För bara några år sedan kunde utsläppsrätter auktioneras ut gratis mellan företag. Det fanns därmed fler rätter än vad det släpptes ut, något som blev än mer påtagligt efter finanskrisen 2008.

– När företag producerade mindre minskade utsläppen, samtidigt som det fanns ett överflöd av utsläppsrätter, förklarar han.

Efter finanskrisen började diskussioner föras om att förändra utsläppshandeln. Då fanns det i huvudsak två alternativ som lyftes fram; antingen att direkt skrota utsläppsrätter som inte auktionerades eller att placera dessa i en reserv där de kunde återtas när ekonomin återhämtade sig och utsläppen ökade.

– Då var det den dåvarande alliansregeringen i Sverige som var drivande i införandet av en reserv, som tyvärr också blev fallet.

Sedan dess har det funnits en reserv (MSR) som även blev utgångspunkt i förslaget som Isabella Lövin presenterade i ministerrådet fick beteckningen “The Swedish Proposal”. Kanske den hittills viktigaste reform som har genomförts för att

16.

– Isabella Lövin är en väldigt skicklig förhandlare.

Hon hade diskuterat förslaget med motparter och övriga länders regeringsföreträdare och till slut kommit fram med ett förslag som även andra länder kunde ställa sig bakom.

– Det kan nog ses som anmärkningsvärt att den viktigaste klimatpolitiska åtgärden är den minst kända.

Men samtidigt behöver vi ha i åtanke att journalister är obekväma med att lovorda Miljöpartiet.

Dalunde tror också att det handlar om okunskap. Att det är få, både bland allmänheten men även inom partiet, som känner till att det finns ett utsläppshandelssystem inom EU försvårar den externa kommunikationen. Att på ett enklare sätt informera om detta, ser han som viktigt för att vi som parti bättre ska tala om våra gröna framgångar. Att sprida kunskap inom partiet och när medieutrymme ges uppmärksamma detta är något Dalunde gärna vill driva.

– Bara genom att inleda med “Visste du att Miljöpartiet har stängt hälften av Europas kolkraftverk” kan vi nog på ett effektivt och intresseväckande sätt få fler att se vad vi faktiskt har åstadkommit.

Att fortsätta arbeta vidare med att utveckla utsläppshandelssystemet är något som han anser är viktigt för att EU ska nå sina nya utsläppsmål. När det kommer till de förändringar som det beslutades om i våras, ser han det som ett steg i rätt riktning.

– I och med de nya utsläppsmålen har även ambitionen dubblerats när det kommer till den årliga utfasningen av utsläppsrätter från 2 till 4 procent per år. Tidigare har systemet framförallt omfattat industritunga verksamheter men nu inkluderas även flyg och sjöfart.

Förändringarna innebär bland annat att en flygbiljett kommer kosta ungefär 500 kronor mer, vilket enligt Dalunde fortfarande inte är tillräckligt. Den gröna gruppen hade större ambitionsnivåer, men detta blev resultatet av förhandlingarna. Men arbetet slutar inte där, Dalunde menar att det finns många fler frågor att strida för inför nästa mandatperiod. Bland annat vill han att färdiga produkter också ska omfattas av kostnader för sin klimatpåverkan.

– En iPhone behöver idag bara stå för kostnader som delar av råvaruframställningen står för genom dagens utsläppshandel, istället för dess totala klimatpåverkan. Detta behöver förändras.

Dessutom hoppas han att den gröna gruppen skall kunna driva igenom en större ökningstakt av den totala utfasningen av antalet utsläppsrätter än vad som görs idag och han vill även att jordbruket ska betala för sina utsläpp. En fråga den gröna gruppen står relativt ensam om att driva idag.

Imaan Muqbil, skribent

17.

Hjälper eller stjälper EU djurrättspolitiken?

Europeiska unionen utgör hem för flera miljarder djur, även de som utnyttjas och används inom pälsoch livsmedelsindustri. EU som lagstiftande organ har därmed stor potential att förbättra situationen för ett mycket stort antal individer. Vad visar egentligen EU av denna förmodade kapacitet? Bladet söker svar på frågan genom tre historiska nedslag.

Under EU:s 30-åriga historia återfinns åtskilliga exempel på hur parlamentet påverkat djurrättspolitiken i medlemsländerna. År 2013 införde EU ett förbud mot försäljning av ny djurtestad kosmetika. Även om lagstiftade undantag gör att förbudet inte är heltäckande har det lyfts fram som en stor framgång av flertalet djurrättsorganisationer. Förbudet uppmuntrade kosmetikaföretagen att utveckla nya testmetoder och har därmed bidragit till stora vetenskapliga framsteg som även kan tillämpas utanför unionen. Inte minst antas förbudet ha haft ett viktigt symbolvärde då allt fler länder utanför EU har infört samma förbud vilket innebär en varaktig förbättring för ett stort antal individer.

Samtidigt utgör försöksdjuren en mycket liten del av det totala antalet djur som lever i EU. Den största delen utgörs istället av boskap. År 2019 uppgick exempelvis antalet nötkreatur till 77 miljoner. De politiska beslut som tas i parlamentet har en direkt påverkan på denna oerhört stora grupp.

Jordbrukspolitiken i EU står för en mycket stor del av unionens budget på närmare 40 procent vilket har en betydande påverkan på konsumtion och produktion. Stödet är kontroversiellt ur många aspekter, bland annat med hänsyn till djuren som påverkas. Enligt en studie från 2019 framtagen av Greenpeace utgörs nära en femtedel av EU:s budget av stöd till boskapsindustrin. Detta främjar en ökad produktion och utsätter därmed ett större antal djur för det lidande som ett liv i en djurfabrik oundvikligen innebär. Ett välkänt exempel är det skolmjölksstöd som kan sökas av skolor i EU med syfte att öka konsumtionen av mjölk bland elever. Detta

18.

trots att vi vet att ett mycket stort antal individer utsätts för psykiskt och fysiskt lidande inom mjölkproduktionen. Kort efter födseln skiljs ko och kalv åt vilket skapar stress och strider mot djurens naturliga beteende. På grund av bland annat selektiv avel producerar även korna omkring 10 gånger så mycket mjölk som de gör naturligt. Den höga produktionen sliter på korna och har kopplats till smärtsamma sjukdomar som juverinflammation.

Samtidigt finns det exempel på hur EU genom sin lagstiftande makt kan förbättra situationen för de djur som lever i unionens djurfabriker. År 2010 lagstiftade EU-parlamentet exempelvis för att förbättra villkoren för de kycklingar som föds upp till slakt.

Fyra timmars mörker för fåglarna som bor i fabriken blev lagkrav vilket främjar en mer naturlig dygnsrytm och ett ökat välmående. Samma år fastställdes även en maxgräns för hur många kycklingar man får ha på en given yta; max 42 kilo kyckling per kvadratmeter. I Sverige existerade redan en lägre gräns på 36 kilo per kvadratmeter men det innebär likväl en förbättring i ett flertal andra länder.

Det kan konstateras att EU emellanåt lagstiftat till djurens fördel men så pass sporadiskt att någon rak linje gällande djurrättspolitiken inte kan sägas ha hållits. Någon övergripande strategi för djurens bästa lyser också med sin frånvaro. EU måste ta större ansvar för att förbättra situationen för djur i och utanför djurfabriker, annars signaleras en kraftlös djurrättspolitik som i sin tur indikerar att relaterade frågor inte är viktiga och platsar på EU:s agenda.

Inte minst synliggörs behovet av att välja politiker som prioriterar djurrättsfrågan på riktigt.

Lydia Löthman, skribent

Illustration av Klara Lasses

UTREDANDE

Utsläppshandelssystemet – EU:s vassaste medel för att bekämpa klimatförändringar EU:s utsläppshandelssystem ETS (Emission Trading System) har beskrivits som ett av EU:s mest kraftfulla medel för att minska utsläppen inom unionen.

Men hur fungerar systemet, vad finns det för brister och vad är det som gör det effektivt?

Anläggningar inom industri och energiproduktion i unionen omfattas av ETS, vilket totalt motsvarar ungefär 45 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser. Att utsläppshandelssystemet bygger på att göra det dyrare för företag att släppa ut har emellertid inte alltid varit en verklighet. Under en lång tid fanns det ett stort överflöd av utsläppsrätter på marknaden som följaktligen gav upphov till lägre priser för utköp av dessa. Fram till 2017 kostade det enbart cirka 5 euro att släppa ut ett ton koldioxid.

Detta kom att förändras till stor del tack vare den dåvarande rödgröna regeringen. Vår klimatminister Isabella Lövin drev då igenom det som kom att betecknas som “The Swedish Proposal” - ett omfattande förslag för att radikalt minska antalet utsläppsrätter. Förslaget som till stora delar har lyckats genomföras genom förhandlingar i ministerrådet, parlamentet och övriga beslutsfattande institutioner i unionen hade därmed inte kunnat bli verklighet utan Miljöpartiet. Men vad innebär reformen rent konkret?

Framförallt innebär reformen en omfördelning av oanvända utsläppsrätter till en reserv. Reserven (MSR) var ett relativt nytt system inom utsläppshandelssystemet som tog bort oanvända utsläppsrätter från handeln och minskade därmed utbudet, vilket i sin tur kunde höja priset. Förutom detta innehöll förslaget en kassering av antalet utsläppsrätter i reserven. Om andelen utsläppsrätter i reserven översteg antalet utsläppsrätter som auktionerades, skulle dessa fasas ut ur reserven. På det här sättet har betydligt fler utsläppsrätter successivt lämnat systemet. Tack vare detta kostar det idag ungefär 100 euro att släppa ut ett ton koldioxid.

Detta är en enorm skillnad från att det för bara ett antal år sedan varit i princip gratis att släppa ut för större industrier och företag, till att idag få företag att tänka om. För det är nu vi ser resultatet av reformen. Det är nu det börjar bli olönsamt för företag som omfattas av utsläppshandeln att släppa ut. Det är nu hälften av Europas kolkraftverk stängs ner.

Det är nu investeringar i sol och vind ökar drastiskt,

eftersom installeringskostnaderna för första gången är lägre än investeringar i fossila bränslen.

Det finns dock fortfarande ett antal större utmaningar med utsläppshandelssystemet och ett av de främsta är att den bara verkar inom EU. Företag som på grund av de ökade utsläppskostnaderna väljer att flytta sin utsläppstunga verksamhet till utomeuropeiska länder kan frångå de ökade kostnaderna och fortsatt släppa ut. Till följd av detta riskerar EU att enbart flytta på utsläppen till andra länder, istället för att minska dem, något som betecknas som koldioxidläckage. För att kunna åtgärda detta problem har EU beslutat om införandet av klimattullar vid import av varor utanför Europa och då från sektorer som idag omfattas av utsläppshandeln. På det här sättet kan EU som ett handelsblock och en stor spelare i världsekonomin även vara med och påverka de stora utsläpparna i form av USA och Kina, att leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet.

Förutom detta behöver fler sektorer inkluderas i utsläppshandeln för att kunna göra den mer effektiv.

Tidigare har bland annat flyg och sjöfart varit relativt skonade från den nuvarande lagstiftningen och dessa behöver ingå för att utsläppen ska minska i en snabbare takt. I och med EU:s nya utsläppsmål om att minska utsläppen med 55 procent till år 2030 för att år 2050 uppnå klimatneutralitet, har även ETS genomgått förändringar. Efter förhandlingar mellan Europaparlamentet och ministerrådet har ett beslut kunnat fattas. En snabbare utfasning av utsläppsrätterna skall ske i syfte att ligga i nivå med det senare utsläppsmålet och utsläppshandeln skall även inkludera vägtransporter och byggnationer.

Allt detta visar vilken oerhörd makt EU och dess beslutsfattande institutioner har, men också enskilda medlemsländer, däribland Sverige, som genom ministerrådet har kunnat lägga fram ett omfattande förslag som idag är verklighet. För vi måste också komma ihåg att utan Miljöpartiets tid i regering och utan den gröna gruppen i Europaparlamentet, hade en stor del av de utsläppsminskningar som sker inom unionen och som gör att investeringar i förnyelsebar energi och omställning ökar lavinartat, inte varit möjliga. En grön röst gör skillnad.

Imaan Muqbil, skribent

19.

I våra fotspår: Miljöpartiets resa i EU-frågan Många har bilden av att gröna partier har eller har haft en negativ inställning till EU. Man tror att det svenska Miljöpartiet stuckit ut genom att länge ha varit emot ett EU-medlemskap. Men faktum är att det har funnits perioder av EU-kritik inom många av de gröna partierna i Europa. 1994 hölls folkomröstningar gällande EU-medlemskap i bland annat Sverige, Norge, Finland och Österrike. Samtliga gröna partier i dessa nationer röstade ”nej”. Även i Storbritannien, Irland och Portugal har de gröna partierna länge varit motståndare. Senast i omröstningen kring Brexit 2016 var parlamentarikerna i brittiska Green Party of England and Wales oense om var man stod i frågan.

Grön ideologi bygger på grundtanken om att rättvisa och solidaritet ska leda världen framåt i förändringen av vårt levnadssätt. Den bygger också på att vi måste hjälpa varandra när det behövs, i ett samhälle som utgörs av demokrati, där människor förblir individer och inte förminskas till att enbart bli konsumenter eller förverkliganden av någon annans idé. När kommunismen och fascismen tog form i början av 1900-talet, grundade sig dessa ideologier i tanken att forska fram rasbiologi och utrensning av människor, samt att makten ska ligga hos eliten. e.

Grön ideologi skiljde sig starkt från dessa ideologiers syn på makt, i stället tänker man att alla idéer och människor måste få chansen att utvecklas, att vi ska bevara rätten att vara den man vill och inte underordnas beslut som vi inte kan vara med och påverka.

Kontrasten mellan fascismen och nazismen, jämfört med den gröna ideologin, låg mycket i att man inom det gröna tankesättet vill ha en decentralisering av makten.

När EU bildades tyckte man inom Miljöpartiet att ett medlemskap skulle innebära att makten flyttades för långt från individen. Det gröna tankesättet förespråkar att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Kritiken mot EU var därmed inte helt oväntad. När makten ligger långt bort, tenderar misstron mot makten att växa. Även den så kallade EMU-frågan grundar sig i tanken om att makten ska ligga nära befolkningen. Än i dag är Miljöpartiet

20.

emot euron eftersom en valutaändring i praktiken skulle kunna innebära att viktiga beslut gällande svensk ekonomi tas i Frankfurt där Sverige inte kan påverka/bestämma.

Inom Grön Ungdom har synen på EU-medlemskap varit något annorlunda. Från 1990-talets slut fanns en diskussion där vissa ville förändra MP:s ställning i EU-frågan. Dessvärre blev de en minoritet i förbundet när beslut skulle fattas. I stort har Grön Ungdom varit lika EU-kritiska som moderpartiet ända fram till 2006. Det var först två år senare som Miljöpartiet också svängde i frågan.

I en intervju med SVT 2008 berättade det dåvarande språkröret Maria Wetterstrand att EU gått från att vara en union för Europas rika länder till att bli den avgörande beslutsfattande organisationen i Europa. Dessutom har EU en större roll i globala förhandlingar gällande miljön. Därför var det inte längre en lika hög prioritering att argumentera för ett utträde, utan Wetterstrand menade att det var bättre att försöka påverka EU som fortsatt medlem.

I och med detta uttalande beslöt kongressen att man skulle hålla en medlemsomröstning om vilken ställning Miljöpartiet skulle ha i frågan. Med ett resultat på 55% mot-röster för att behålla utträdeskravet och 44% för-röster, ströks frågan i partiprogrammet. Det fanns många oeniga röster. På Maria Wetterstrands sida fanns även det andra språkröret Peter Eriksson, samt MP:s initiativtagare och första EU-parlamentariker, Per Gahrton. På motsatt sida stod bland andra de tidigare språkrören Eva Goës och Lotta Hedström, liksom GU:s före detta förbundssekreterare Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (partiets dåvarande ekonomisk-politisk talesperson).

I dag är både GU och Miljöpartiet för svenskt EU-medlemskap, eftersom vi anser att ”Samarbetet i EU är vår bästa chans för att lyckas med den gröna omställningen i Europa och dessutom ha en ledande röst i det globala arbetet för att rädda klimatet”. Vi är dock fortsatt emot en valutaändring till euro.

Sylvia Mattsson, skribent

Av Juni Malmberg

21.

hur klimatvänlig omställningen i norra Sverige egentligen är och hur motsvarande omställning ska se ut på global skala.

Norrsken av Arne Müller Industrisatsningarna som är på gång i norra Sverige är enorma: en batterifabrik i Skellefteå, ett stålverk i Boden och produktion av stål med vattenånga som restprodukt istället för koldioxid i Gällivare och Kiruna. De sammanlagda investeringarna beräknas vara över 1000 miljarder kronor! Detta väntas vara ett viktigt steg i den gröna omställningen av utsläppstunga industrisektorer i hela Europa. Dessutom genererar projekten tusentals arbetstillfällen i kommuner som länge haft problem med sjunkande befolkningssiffror och minskad inflyttning.

Allt detta och mycket mer skriver Arne Müller om i sin bok Norrsken - Drömmen om den gröna industrin. Han skildrar på ett enormt strukturerat sätt i boken utmaningarna som norra Sverige står inför i och med de stora industriprojekten som planeras. Dels genom de växande resurs- och elbehov som måste täckas upp, dels risken för att människor som idag jobbar inom den offentliga sektorn i de berörda kommunerna ska börja jobba i de nya fabrikerna istället. Sedan finns en del viktiga frågor kvar att besvara kring

22.

I Skellefteå har en höjd i närheten av North Volts byggarbetsplats i folkmun börjat kallas för ”tvivlarnas kulle”, dit har många Skelleftebor gått för att kolla på batterifabriken som börjat byggas. Står man idag på tvivlarnas kulle och ser ut över den jättelika anläggningen och de enorma byggställningarna går det inte längre att tvivla på att fabriken kommer byggas. Men det är lätt att känna tvivel kring huruvida det ska gå att säkerställa tillräckligt mycket förnyelsebara energikällor för att möta framtida elbehov, hur kommuner ska kunna förebygga en “fly-in fly out”-effekt bland de som jobbar inom de planerade verksamheterna och hur resurser och råvaror ska räcka till inte bara till omställningen i norra Sverige utan till liknande industrisatsningar runt om i världen.

Känner man sådant tvivel är Norrsken - Drömmen om den gröna industrin den perfekta boken, den skänker klarhet gällande vilka problem som måste hanteras, men lyfter också fram de positiva aspekterna av industriboomen i Norrland. Till exempel att den svenska stålindustrin hoppas vara klimatneutral inom mindre än 10 år och att enbart LKAB:s vätgasbaserade tillverkning av stål är tänkt att resultera i globala utsläppsminskningar som motsvarar hela Sveriges årliga utsläpp. Väldigt spännande läsning!

Johannes Nordebo

Heartstopper av Alice Osman “You can’t tell whether people are gay by what they look like. And gay or straight aren’t the only two options”.

Serien “Heartstopper” av Alice Oseman har på de senaste åren blivit ett globalt fenomen. Böcker, noveller och en serie på Netflix har gjort att unga queers (och ally’s) förälskat sig i karaktärerna och deras historia. Serien är en vackert gripande grafisk novell med sex volymer (4/6 är ute) om identitet, vänskap, förälskelser och den första riktiga kärleken.

Första gången Oseman introducerar karaktärerna “Nick” och “Charlie” är i sin debutnovell “Solitaire” som släpptes 2012, då följer man Charlies storasyster Tori och hennes historia. Det var först 2019 som den första Heartstopper-volymen kom ut, därefter har det släppts ungefär en volym per år (med undantag för 2022).

Det är alltså en pågående serie, vilket innebär att man som läsare kan se fram emot fler äventyr med Charlie och Nick. Detta kan vara både spännande och frustrerande, då man vill veta vad som händer härnäst.

I böckerna får man följa de två protagonisterna Nick och Charlie och deras resa inom HBTQI,

Vill du skicka in en bokrecension? Mejla bladet@mp.se

psykisk hälsa och kärlek. Nick och Charlie går i samma skola, men i olika årskurser. När de sätts i samma grupp för morgonregistrering börjar de lära känna varandra. Sakta, sakta, när de börjar spenderar tid tillsammans i skolan och senare hemma hos varandra, blir de goda vänner. Ni förstår vitsen.

Förutom att det är en väldigt söt och bra bokserie som lyfter hbtqi på ett bra sätt, så lyfter Oseman även psykisk ohälsa. Innan Nick och Charlie träffade varandra blev Charlie svårt mobbad efter att ha råkat bli outad som gay.

Så i serien får man se eftermälet av hur det påverkade honom.

Personligen tycker jag att Alice Oseman skildrar detta på ett ömt och autentiskt sätt, vilket gör att läsaren verkligen kan känna deras känslor och upplevelser utan att nödvändigtvis triggas. Men noggrann med att kolla upp trigger warnings <3 Det är inte enbart representation för homosexuella i Heartstopper, utan vi möter karaktärer som tillhör hbtqi-gemenskapen på flera sätt och i olika åldrar (något som jag tycker är väldigt ovanligt!).

Heartstopper fångar perfekt glädjen och skräcken av att vara kär i någon och desperat hoppas att de känner likadant. Det grafiska romanformatet skildrar vackert varje slag av varje scen, varje tanke och varje känsla. Det är tillgängligt, inkluderande och helt och hållet underbart. Läs serien som fysisk bok, gratis på nätet eller kolla på serien på Netflix!

Matilda Palm

Lasermannen av Gellert Tamas Torsdagen den 17 augusti 2023 håller statsministern pressträff med anledning av det försämrade säkerhetsläget. Statsministern meddelar tillsammans med säkerhetspolischefen att terrorhotnivån höjs från tre till fyra, på en femgradig skala. Nyheterna sprids med delade uppfattningar om huruvida den svenska befolkningen ska ändra sina vanor för att undvika att drabbas av ett terrorattentat.

Under 6 månader 1991-1992 går en mördare fri på Stockholms gator med det uttalade målet att skjuta så många med mörkt hår och mörk hudfärg som möjligt, för att skrämma bort dessa människor från Sverige. En stor del av Sveriges befolkning lever under denna period med en rädsla för sitt eget liv, medvetna om att varje dag kan bli deras sista.

Om detta handlar Gellert Tamas bok Lasermannen: en berättelse om Sverige. I boken får vi följa John Ausonius resa, från den turbulenta uppväxten fram till hans sista dagar på fri fot. En berättel-

se som säger mycket om hur ett samhälle kan forma både en rasist och en mördare, när det sociala skyddsnätet sviker och misslyckas med att ingripa i tid när en individ når sin bristningsgräns.

Samtidigt väver författaren smidigt in historiska nedslag i diverse affärer och processer som formade samtidens syn på politik och rasism. Om Baseballigan, en grupp poliser i Stockholms innerstad som med högerextrema baktankar utövade övervåld gentemot svenskar med utländsk bakgrund i början av 80-talet. Om hur Sveriges första parlamentariska högerextrema rörelse börjar ta vid, parallellt med skeendena i boken. Detta i form av Ny Demokrati och dess symbiotiska relation till den växande främlingsfientligheten, där partiet ömsom red på dess popularitet samtidigt som det eldade på den med sin egen hatfyllda retorik.

Jag rekommenderar innerligt att läsa den här boken. Å ena sidan är den ett rafflande exempel på true crime, men samtidigt sammanfattar boken en intressant om än mörk tidsålder av svensk politik och historia. Av denna tidsålder kan en sedan välja att dra flera slutsatser, beroende på hur pessimistiskt en vill se på framtiden.

Förhoppningsvis behöver vi inte uppleva något i närheten av det trauma det innebar för det svenska folket någonsin igen, men jag är dessvärre inte helt säker på att så kommer vara fallet.

Linus Horn

23.

tundande Inför det s nordnade EU-valet a sa dom en re Grön Ung . s a l i vår till Brysse oförglömHär är den ättad i ber liga resan bilder.

24.

Oh, mr Euro.

Tre framtida EUparlamentariker?

Svårt att inte känna sig välkommen. Bryssel hade bokstavligen banat vägen för oss.

25.

Tove Hassum, Nora Axberg, Tilde Isaksson, Alireza Hossaini, Alice Abbas följt av andra legendarer.

En hälsning från Internationella utskottet Nedräkningen till Europaparlamentsvalet har börjat och ingen kan väl vara gladare än oss i Internationella utskottet! EU är ju, trots sina brister, faktiskt en fantastisk arena för internationella samarbeten och en vakthund när Sveriges SD-regering kastar både utsläppsmål och medmänsklighet åt sidan.

Europaparlamentsvalrörelsen kommer verkligen bli Grön Ungdoms chans att skina. Men innan dess händer massa roliga IU-grejer:

Vernissage Tema: Gränser

Gillar du att skapa, måla, skulptera eller dansa – och vill få en grön arena att göra det på? Då har du kommit rätt! Hör av dig till någon av oss så berättar vi mer.

Utbildningsmånad Tema: Konflikter

Fyra dagar i november kommer vi, tillsammans med gäster, gå igenom konflikter i världen med fokus på olika världsdelar. Bland gästerna finns bland annat en ambassadör och representanter från flera nationella och internationella organisationer. Håll utkik för fler ledtrådar om utbildningsmånaden på vår instagram. Detta vill ni inte missa!

Tips! Prenumerera på FYEGs nyhetsbrev! FYEG (Federation of Young European Greens) är vår euro-

peiska paraplyorganisation som ordnar med alltifrån läger till kampanjer och praktikplatser. Gå in på deras hemsida om du vill veta mer: www.fyeg.org För mer info, håll utkik i sociala medier och på mailen. Tveka inte att höra av dig om du har frågor eller vill ha ett besök från oss!

Instagram: @gronungdom_international

26.

Med v(eu)nliga hälsningar, Grön Ungdoms Internationella utskott

Om Europaparlamentet var Mean Girls “In girl world, all the fighting had to be sneaky”.

Detta må vara sant i Mean Girls’ North Shore men i Europaparlamentet har vi motsatsen, vilket är lite passande med tanke på hur många öppna interna krig det finns där bland alla män i kavaj.

Allra först, och tyvärr allra störst, har vi kristdemokratiska EPP; en grupp som var coola och relevanta med Angela Merkel men som nu bara är konservativa och som försöker stoppa varenda progressivt förslag, fast när gröna och bra saker väl går igenom så greenwashar de allt. Ett ställe de fortfarande är coola på är dock i högergruppen, där det är EPP som styr och resten som följer.

Näst på tur har vi socialdemokratiska S&D, här finns faktiskt rätt vettiga människor som är ungefär som sossarna i Sverige, kan vara en rätt spretig skara, men när det väl kommer till kritan så är det my guy Stefan Löfven, the Regina George of the gang, som ser till att shit gets done. Förhoppningsvis så slutar det bara inte med att han blir påkörd av en buss.

Efter det, storleksmässigt, har vi Renew, och detta är en spännande grupp. Det här är en grupp som sannerligen visar att det inte är storleken som spelar roll, utan vad man gör med det man har. Renew är vågmästaren mellan en grön, fridfull och demokratisk värld och en brun auktoritär regim. Detta är inte superkul när man har Centerpartiets Emma Wiesner som är på SD-spåret gällande klimatpolitik, och en faktiskt bra Karin Karlsborg från Liberalerna som såklart ogillas av partiledningen och tvingas säga “¡Hasta la vista!” inför kommande års EU-val.

Men detta är en ständigt populär grupp som jagas av många, som den vågmästaren de är. Som sagt, en spännande grupp.

Nu har vi kommit till min personliga favorit: Greens/EFA, där (med all kärlek Terry Reintke, you know I love you och du är en lesbisk ikon) the queen bee Alice Bah Kuhnke regerar som vice ordförande för den gröna gruppen (OBS denna skribent är i skrivande stund aktiv medlem i den gröna rörelsen

men misstänker att alla läsare också är det). I denna grupp slayar alla, no cap, och är den grupp med bäst sammanhållning, med en röstsammanhållning på 97%. Förutom gröna så finns det några andra här, några piratpartister, några alternativa liberaler, men de är bara sköna så varför inte?

Tyvärr så kan världen inte vara helt perfekt, och för att bevisa detta har Gud skapat ECR, European Conservatives and Reformists. Här hänger SD, behövs något mer sägas? SD, som är EU-negativa kan förklaras i Mean Girls termer som att det finns en skola med mer eller mindre rimliga människor – och sen så finns det ett bord med folk som vill bränna ner skolan och hindra att andra människor börjar på skolan.

Om man nu tänkte att ECR var illa, så kommer man inte må bra när det kommer till ID, Identity and Democracy, som är lite som Sveriges AFS (eller som de kallas inom SD – Alternativ för Sparkade). AKA de som tycker att ECR är lite för mesiga och inte tillräckligt rasistiska.

Men vi slutar ändå on a good note. Vi har kommit till GUE/NGL, vänstern. Helt ärligt så fattar jag inte vad förkortningarna står för men jag har hittills inte träffat en enda vänsterpartist som gör det heller.

Vad mer kan man säga om denna goa’ grupp, de är rätt så splittrade, består av alltifrån eurokommunister (fråga mig inte vad det innebär, fattar inte riktigt själv) till ekosocialister och härliga vanliga vänsterpartister. Ett gött gäng det vill säga!

Här har vi dem (eller aja, de flesta), euroskeptikernas värsta fiender.

Tilde Isaksson, internationella utskottet

27.

28.

Bladet - Grön Ungdoms medlemstidning