Längtan efter gemensamhet

”Det är helt fantastiskt detta, vilken skapelse… och att kyrkan är med! Jag har segelbåt själv och har sett plastskräpet växa längs kusten. Jag har plockat… men det är ett sisyfosarbete. Ju mer jag tar undan desto mer kommer det till. Det är svårt att hitta något hopp och mening i det, det är så tungt. Därför är det ni gör bara såå bra! Vi behöver detta och vi behöver komma samman för att tackla våra stora utmaningar.”

Gång på gång vittnar besökarna som ovan eller på liknande sätt när jag möter dem vid landgången till Håpets katedral, som i skrivande stund gjort sina två första stopp i Fjällbacka och Uddevalla. Jag har länge fascinerats av när människor överskrider gränserna för sina tajta gemenskaper och i stället kommer samman för att tackla en gemensam utmaning.

I Norge arbetar man med begreppet uenighetsfellesskap när en grupp människor med olika åsikter i en gemensam process löser en utmaning. Journalisten Pär Wirtén beskrev i en artikel i Expressen (2020) detta som gemensamhet till skillnad från gemenskap: ”Nyckeln till det gemensamma är att alla dessa offentligheter och värderingssystem vi lever i öppnar sig mot varandra. Det politiska förnuftet och solidariteten förutsätter inte värdegemenskaper, varken stora eller små, utan kommunikation med jämlikt utrymme för alla individer, gruppidentiteter och gemenskaper.”

På teologiskt språk tror jag man kan tala om Guds rike, som kan vara här och nu men som vi aldrig riktigt kan fånga. Jag hör också ett allt starkare rop efter detta. I Sverige, som är ett av världens mest mångkulturella och mångreligiösa länder, med stora gemensamma utmaningar, tror jag att det är nödvändigt att vi riktar fokus mot de processer och kulturer som uppstår i sådana sammanhang.

Det är ett lärande vi behöver göra. Vi behöver bli duktigare på att dokumentera det vi faktiskt redan gör och vi behöver skapa plats för fler sådana erfarenheter.

Håpets katedral ställer, bara genom att vara den fantastiska skapelse hon är, avgörande frågor till oss om hur vi ska leva ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. På det viset uppfyller pilgrimsseglatsen sitt syfte att vara en arena för samskapande av en hållbar framtid och möter vår längtan att sträcka oss utanför våra begränsade gemenskaper för att kunna bidra till det gemensamma goda.

Henrik Frykberg, Stiftsadjunkt Göteborgs stift