Kyrkan som gemenskap –bortom starka band

Gemenskap kan vara härlig och berikande. Gemenskap kan också vara begränsande och förminskande. När vi pratar om gemenskap i kyrkans sammanhang utgår vi oftast från att den är inkluderande och stärkande. Tanken leder snabbt till aktiviteter där många människor samlas och gör bra saker tillsammans. Ett vinnande koncept.

Samtidigt väcks frågan vad kyrkan är och ska vara för slags gemenskap. Är den en gemenskap på grund av mängden människor som samlas och kvaliteterna hos dem? Är den en bland andra gemenskaper som också gör bra saker?

De senaste åren har många teologer skrivit och forskat om vad Svenska kyrkan varit, är och kommer att bli. Den går från att bestå av många människor till att vara ett trossamfund som till antalet medlemmar är ett bland andra. Frågorna har kretsat kring hur det formar den gemenskap av människor som kyrkan består av.

Det finns både sociologiska och teologiska aspekter av vad gemenskap är. Ofta konkurrerar de med varandra och inte sällan vinner de sociologiska perspektiven. De hör bättre ihop med organisations- och kommunikationsteorier än de teologiska perspektiven som inte lika tydligt leder till vinnande koncept. Men teologen Elizabeth Johnson sätter ljus på de heligas samfund, communio sanctorum som ett större sammanhang: “friends of God and prophets”. 1 Hon bidrar genom det till att svara på frågan vad kyrkan är för slags gemenskap.

Inom sociologin används ibland begreppet socialt kapital för att tala om gemenskap. Det är främst sociologen Pierre Bourdieu som utvecklade begreppet.2 Allt kapital handlar om ekonomi och därför om makt.

I socialt kapital är relationer, interaktion och kommunikation det centrala. Begreppen svaga och starka band är avgörande, de fungerar antingen sammanbindande eller överbryggande. Individer med starka band förmerar socialt kapital och individer utan mycket gemensamt har svaga band som i högre grad fungerar överbryggande.3

Socialt kapital rör sig främst inom fälten ekonomi och kultur. Inom och mellan dem finns både starka och svaga band och deras totala kapital och resurser ser olika ut beroende på hur banden fördelar sig, menade Bourdieu. Han såg en fara i om till exempel den religiösa institutionen helt förnekar en ekonomisk dimension genom att säga sig vara utan vinstintresse. Risken är då att fortsätta tänka ekonomistiskt men på kulturens område. Kapitalet som ska förmeras bygger då på starka band av intresse- eller själsgemenskap.4

Ungdomar bjuder in till Älvsborgs kyrka.

Foto: Kristin Lidell

Teologin och kristen tradition innehåller sina begrepp och källor för att tala om gemenskap. De bibliska texterna om gemenskap handlar främst om att vara indragen i gudsrelation. Bekännelsen innehåller bilder som treenigheten och de heligas samfund. Ur alla de källorna går att härleda mer eller mindre lyckade mönster för individers och samhällets gemenskaper men också för kyrkan och vad den är för gemenskap. Bilden av kyrkan som Kristi kropp (1 Kor. 12:27) har ibland använts för att förenklat befästa en komplementaritet i kyrkan som gemenskap. Men bilden har också kunnat bidra till att fördjupa både allmänteologiska och feministiska perspektiv på kyrkan som gemenskap.5

Svenska kyrkan kallas bekännelsekyrka. Tron uttrycks i bekännelsen, gudstjänsten och andra dokument som kyrkan bejakat. Det latinska ordet för trosbekännelsen är symbolum, en logga att känna igen eller en skylt att följa oavsett vilka kunskaper eller kvaliteter var och en kan ha. Tyngdpunkten vilar på det som bekänns, inte främst på de som bekänner eller banden mellan dem. En del av bekännelsen, symbolum, är communio sanctorum, de heligas samfund. Johnson kallar den “friends of God and prophets”.6 Det primära för trons folk är Gud och den helighet Gud gett åt skapelsen, mänskligheten, dess historia och framtid. Alla platser i alla tider som visar och alltså är symbolum för Guds välsignelse och Kristi liv är del i communio sanctorum. De sociologiskt starka banden som medlemskap, intressen och uppfattningar i sakfrågor är inte det primära.

Johnson lyfter tematiken minne och hopp som centralt för kyrkans sammanhang. Minnet är att i ord och handling hålla levande hur Gud verkar genom historien, skapelse och människors dagliga liv, gudstjänstens firande och praktiker. Minnet gör även framtiden till en källa för hoppet. Mänskligheten här och nu med dess eventuella prestationer av dygder och godhet är inte främsta källa för hoppet; communio sanctorum innebär en förståelse av hela skapelsen som genomsyrad av Guds välsignelse, Kristi frälsning och därmed också genomsyrad av både minne och framtid.

Johnsons teologi bidrar även till att särskilt belysa gemenskap ur ett feministiskt perspektiv, något teologen Maria Södling gör. Hon drar också en linje till det som teologen Gustaf Wingren formulerat om kyrkan som både ”utspridd” och ”samlad”.7 I linje med dessa tankegångar lyfter teologen Harald Hegstad fram dopet ur evangeliskt-lutherskt perspektiv. Dopet är symbolum för Guds skapelse, kärlek till mänskligheten och frälsning genom Kristus av hela skapelsen, inte främst skillnaden på döpt och icke-döpt individ.8

När vi förhåller oss till kyrkan som gemenskap ligger det nära till hands att se den som en vinst på grund av sociologiskt starka band genom medlemmar och aktiviteter. Konsekvensen av det blir oro när kyrkans medlemmar blir färre och glädje när fler samlas till kyrkans aktiviteter. Både oron och glädjen är relevanta. Människor som gör bra saker tillsammans bidrar till socialt kapital som genererar mer av det vi menar är gott liv; ett hållbart samhälle med demokrati, fred och hopp. Teologiskt är kyrkan som gemenskap dock mer komplex och ett sammanhang som i högre grad bygger på svaga än starka band. Som Natanael Beskow uttrycker det i en pingstpsalm - nu brister alla banden, nu skapar livets Gud (Sv. ps. 162:1).

Text: Anna Cöster

1. Johnson, Elizabeth A., Friends of God and prophets: a feminist theological reading of the communion of saints , SCM Press, 1998.

2. Bourdieu, Pierre, Praktiskt förnuft. Bidrag till en handlingsteori, Daidalos, 1999.

3. Baym, Nancy, K. Personal Connections in the Digital Age, Polity, 2010

4. Bourdieu, 1999, s.170ff.

5. Södling, Maria, En gemenskap som passar kvinnor, i Nahnfeldt, Cecilia, Södling, Maria & Gustafsson Lundberg, Johanna (red.), Liv, tro och tolkning en festskrift till Cristina Grenholm , Uppsala universitet, 2024. Se även Rappmann, Susanne, Kristi kropp som kritisk metafor: teologisk reflektion kring funktionshinder, Karlstads universitet, 2005.

7. Södling, 2024. s. 208.

8. Hegstad, Harald, The Meaning of Baptism in Our Time: Resources for a Contemporary Lutheran Baptismal Theology, i Hegstad, Harald (red.), Baptism in times of change: exploring new patterns of baptismal theologies and practices in Nordic Lutheran churches, Pickwick Publications, 2025.