8 minute read
Solidaritet som livets kompass
from Korsväg 3 2025
by Korsväg
Vad händer när man säger nej till ABBA-Frida, avslutar ett sommarprat med Internationalen på kinesiska och börjar fundera på om Gud kanske ändå finns? Korsväg möter Mikael Wiehe, artist och vänsterröst, som i höst är aktuell med två nya böcker.
Rösten känns igen direkt – den välbekanta skånskan från hans sånger. Den bär samma värme som i musiken.
– Hej, välkommen!
Mikael Wiehe visar in i lägenheten i centrala Malmö. Det är svalt trots att det är sommarvärme utomhus. På torget i närheten pågår en hungerstrejk i solidaritet med folket i Gaza.
– Jag har gått förbi flera gånger. Men idag sade jag till dem att jag vill spela här under nästa demonstration. Jag vill ta med mig min bror och vi ska sjunga en sång som heter Fågeln Fenix. En sång om Gaza. Han börjar recitera:
Höj dej på vida vingar
Flyg min vackra fågel flyg
Över stadens torn och tinnar
Över land och över by Res dej ur askan av det som var förbränt (…) Flyg dit drömmarna slår ut
Mikael Wiehe slår sig ner i den blå Ikeasoffan. I rummet finns inspelningsutrustning, flygel och gitarrer. Musiken finns överallt i hans tillvaro – liksom det politiska engagemanget. Hela livet har han varit engagerad inom vänsterrörelsen.
– Jag är ett barn av 1968-års miniuppror. Det var där det började.
När han var i 20-årsåldern låg fokus på kriget i Vietnam.
– Det var ganska enkelt att solidarisera sig med de fattiga bönderna i Vietnam mot de stålblanka soldaterna från USA.
Inom arbetarrörelsen finns en särskild solidaritet – med varandra och med utsatta människor i världen. För Mikael Wiehe har den solidariteten styrt hans val genom livet.
När Anni-Frid Lyngstad från ABBA ville sjunga hans sång Flickan och kråkan sa han nej. Hon hade tidigare varit frontfigur för Svenska arbetsgivarföreningens kampanj Satsa på dig själv, som var en protest mot vänstern.
– Men sedan har vi träffats igen och vi är vänner.
Mikael Wiehe har en kyrklig bakgrund och hans morfar var körledare i Missionskyrkan i Limhamn.
– Så jag är uppvuxen med en kristen omgivning, men själv har jag aldrig trott på Gud. Numera säger jag ’Vi får se’. Det får visa sig. Antingen det ena eller det andra, säger han och ler.
Vissa kristna värden har följt honom genom livet.
– Att det finns rätt och fel, det har jag nog fått med mig. Att man håller på den lilla mot den stora och starka.
– Jag tror att kristendomen och socialismen har mycket gemensamt genom sin solidaritet med de små, svaga och hjälplösa. Jag tror att människan har ett behov av att tro på något som är större än henne själv. Något som ger mening åt livet.
Mikael Wiehe konfirmerades och fick en god relation till prästen. Men några år senare gjorde prästen honom väldigt besviken. Det var när Malmö stadsteater satte upp en pjäs som handlade om diktaturen i Spanien.
– För att illustrera de fångade motståndskvinnorna och männen, deras utsatthet, så uppträdde de nakna på scenen. Det väckte naturligtvis skandal på 1960-talet. Då tyckte prästen att det var viktigare att fördöma nakenheten än att ta avstånd från Francodiktaturen.
Mikael Wiehe skrev senare om det i sången Vem kan man lita på?.
När vår präst för konfirmationen står och pekar i det blå
Och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på
Då kommer Halta Lotta hem till mej
Med rösten fylld av gråt
Och säger, vem i hela världen kan man lita på?
– Viktiga händelser i mitt liv tonsätter jag. I det stora hela var han en imponerande människa, men där trampade han fel.
Under åren har Mikael Wiehe jobbat mycket med kristna människor. Han har både gått i protestmarscher tillsammans med präster, och skrivit psalmer i ett italienskt kloster på uppdrag av tidigare ärkebiskopen KG Hammar.
När man sysslar med musik möts man över gränserna, menar Wiehe. Hudfärg och ålder spelar ingen roll. Under skivinspelningar och turnéer har han mött mycket gemenskap.
– Jag har varit omgiven av kreativa människor. Hela musikjargongen, skämten som finns i den gemenskapen. Ibland kan man nästan tycka att de som bygger scenerna är roligare än artisterna. Mig själv inkluderad, säger han och skrattar.
Med gitarren i famnen och John Lennon som inspiration på pianot.
Hur kan musik föra människor samman?
– Musik är det bästa kommunikationsmedlet som finns. Det är i musik man kan röra sig, man kan röra sig med varandra, man kan marschera till musik. På gott och ont är musiken ett fantastiskt kommunikationsmedel.
– Musik kan vara så inkluderande och ge upphov till tårar och skratt. Jag är glad att jag fick den gåvan. Det låter lite religiöst (skratt). Jag får akta mig, säger han och ler. Under många år engagerade han sig i frågor om antiapartheid och kriget i Vietnam.
Men idag är det andra frågor som står i centrum.
– Där känner jag mig lite vilsen och villrådig.
Han tror att det är likadant för alla generationer – att det finns en tid då man är tiden, men sedan förändras det.
– Nu är det andra saker som är viktiga och då är det lätt att bli gnällgubbig. ’Det var bättre förr.’ Och där vill man inte hamna.
– Min röst börjar bli hes, minnet är lite kort, och benen kommer inte riktigt överens om hur långt ett steg ska vara. Och tiden är knapp. Man är lite tröttare när man är äldre. Men idag är jag nöjd för att jag satt i gång att jag ska spela på deras demonstration. Det känns skitbra.
I höst är Mikael Wiehe aktuell med två nya böcker. Mikael Wiehe vid högtidliga tillfällen innehåller noter till ett urval av hans sånger. – Det är så många människor genom åren som har frågat om de får använda mina sånger när de ska gifta sig, när barnen döps eller på begravningar.
Den andra boken, Mikael Wiehes amerikanska sångbok , kommer han att prata om på Se människans scen på Bokmässan. Den innehåller översättningar som han har gjort av bland annat Bob Dylans och Leonard Cohens låtar. En del har han sjungit in på skiva genom åren.
– De här översättningarna har jag gjort bredvid allting annat, för jag tyckte att det var så himla kul. Jag upptäckte också att jag inte fattat många av Bob Dylans sånger, för att det var så många krångliga ord.
I år är Mikael Wiehe även aktuell som sommarpratare. Denna intervju äger rum innan hans program har sänts och han är lite hemlighetsfull.
Vad ska det handla om?
– Mig. Mig och mina låtar. Jag får inte berätta mer!
Första gången han sommarpratade blev det rabalder.
– Då avslutade jag programmet med Internationalen på kinesiska. Och det blev ett jävla tivoli! De sa att det var den värsta stormen på klagomuren. Det trivdes jag ganska bra med! Jag tyckte att det var så häftigt., säger han.
Det var dock inte tänkt som en provokation.
– Jag tycker att det är en vacker melodi och att höra den på kinesiska var jättehäftigt. Jag var helt oförberedd på att folk skulle bli arga. Vi får se om folk blir arga på detta. En del av mig hoppas på lite förargelse, säger han och ler.
Text: Maria Lokrantz
Foto: Maria Lokrantz, Emilia Wiehe, Gustaf Hellsing
Mikael Wiehe
• Bor: I Malmö
• Familj: Hustru, fem döttrar, tio barnbarn
• Gör: Sångskrivare, artist
• Mest känd för: Var med i Hoola Bandoola band med Björn Afzelius. Skrivit Titanic och Flickan och kråkan . Röstar till vänster.
• Aktuell: Medverkar på Se människans scen på Bokmässan den 26 september kl 11.00 med sin nya bok Mikael Wiehes amerikanska sångbo k. Han sommarpratade också den 13 augusti, det går att lyssna till i efterhand på Sveriges Radios hemsida eller i deras app.
Se människan på Bokmässan
• Svenska kyrkan erbjuder ett varierat program med existentiellt perspektiv.
• Utöver ett 70-tal författarsamtal på Se människans scen arrangerar Svenska kyrkan även flera seminarier samt litterär gudstjänst som sänds i Sveriges Radio.
• Entrébiljetter säljs i Göteborgs domkyrka och på Bokmässans hemsida.
• Bokmässan äger rum 25–28 september på Svenska Mässan i Göteborg.
