Tillsammans kan vi spegla Guds hjärta

Genom ekumenisk enighet och samarbete med närsamhället visar Saronhuset kyrkans hjärta. Här är Svenska kyrkan tillsammans med frikyrkor, volontärer, kommunen och näringslivet ett stort, gemensamt vi.

Ovanför en av ytterdörrarna i centrala Uddevalla hänger en skylt med många färger som tillsammans bildar en cirkel. Detta ärSaronhusets logga, och symbolen speglar verksamheten. Saronhuset drivs nämligen gemensamt av de olika kyrkorna i staden. Tillsammans skapar de en verksamhet som gör staden bättre, och visar vägen för samarbete och gemenskap över gränserna.

– Jag ser Saronhuset som en brobyggare, både över kyrkliga gränser men också med kommun, företagare, privatpersoner. Många vill vara med när de ser att vi går samman för att hjälpa de svaga, berättar Ragna Jennerhav, föreståndare.

Saronhuset är kyrkornas gemensamma diakonala centrum i Uddevalla och har som uppdrag att möta människor i utsatta livssituationer med både akuta och förebyggande åtgärder. Här finns ett akutboende för den som behöver logi för natten, träffpunkten med gratis smörgåsar och gemenskap, samtalsstöd och klädutdelning. Några kvarter bort finns ytterligare en lokal, där matvaror delas ut varje fredag till den som behöver.

Detta arbete är bara möjligt tillsammans. Saronhuset drivs gemensamt av elva församlingar i Uddevalla – några av dem tillhör Svenska kyrkan, resten är olika frikyrkor i området. Som föreståndare leder Ragna arbetet med tolv anställda och omkring 50 volontärer, där en vi-känsla och en acceptans för varandras olikheter och traditioner ligger till grund för arbetet. Ragna själv är anställd av den ideella föreningen Saronhuset, och representerar inte någon av församlingarna i sig.

– Även om jag har min bakgrund i ett visst sammanhang och det präglar mig, så ser jag mig inte som att jag representerar det när jag är här. Här representerar jag vi:et. I styrelsen glömmer vi nästan bort vilken församling vi alla kommer ifrån, där är det inte viktigt. Vi tycker om att vi är olika, säger hon.

Ragna Jennerhav och Anders Henrikson är föreståndare och pastor i Saronhuset.

Anders Henrikson är pastor i huset, med sin kyrkliga hemvist i församlingen Fristaden. Han håller med.

– Det är det här som är så vackert! Jag kan aldrig återspegla Gud ensam, men tillsammans kan vi det. Det finns bara en kyrka, eller med Paulus ord, en Kristi kropp. Här erkänner vi alla varandra som en del i det, och jag tror att den vackra bilden talar till människor.

Här har ekumeniken ett egenvärde. Ragna tror att både volontärer och personal söker sig hit för att de bär den i hjärtat, och för att man vill vara med när andra gör gott tillsammans. Men ibland skaver det, mellan individer eller mellan traditioner. I ett nära samarbete får man hela tiden jobba med sig själv och tillsammans, och flera gånger talas det om att vi-känslan är en färskvara.

– Jag har sett på så många platser, att det som tydligast äter upp människors engagemang, och nästan människors hjärtan, är att man inte kan se vi:et. Det är likadant som i relationen med min fru – jag kan inte bara tänka på vad jag vill och hur jag kan förverkliga mig själv. Då dör relationen till slut. Det handlar inte om att utplåna sig själv, utan om att jag blir starkare om jag är del av ett vi, säger Anders.

Hyllor och frysar är redan fulla inför fredagens matutdelning. Många mataffärer i området skänker svinnvaror som sedan kontrolleras noggrant av Saronhusets volontärer innan de delas ut.

För att överbrygga skiljelinjer fokuserar man medvetet på det som förenar. Även viktiga detaljfrågor kan behöva läggas åt sidan för att enas kring det övergripande kristna budskapet. Anders betonar vikten av att se samarbetet som en gemenskap snarare än som revir där man hävdar sin rätt till delar av den gemensamma kakan.

– Vissa är till exempel inte nöjda med dagen om de inte sagt ”Jesus älskar dig” till alla våra gäster, men för många som kommer hit skulle det bemötandet bara vara bortstötande. Då får jag fråga mig själv om detta är viktigt för mig eller om det är viktigt för Gud.

Om min tradition ensam definierar Gud är något på tok. Då blir Gud beroende av den, och då är det inte mycket till allsmäktig gud.

Under de tre år som gått sedan Ragna började som föreståndare ser hon att fler olika grupper har börjat söka sig till Saronhuset för stöd, och att ensamheten breder ut sig i ett allt mer polariserat samhälle.

– I samhällsdebatten hör vi mycket om att jag tycker på ett sätt, och om du inte håller med är du lite dum i huvudet. Så får vi inte ha det, utan vi behöver församlingar som står tillsammans. Klyftorna blir större och större, men ekumenik blir en motvikt mot det.

I höst firar Saronhuset sitt 20-årsjubileum. Framåt tror Ragna att behovet av stöd kommer att öka, och att de kommer att behöva fler volontärer och givare. Men framför allt ser hon ett behov av ännu mer samverkan.

Ragna visar förrådet med kläder som delas ut, och poängterar att de alltid har behov av vanliga, hela och rena kläder. – Det är förenat med så mycket skam att bli sedd i något annat, säger hon.

– Vi behöver jobba ännu mer tillsammans och förstå vidden av att göra saker tillsammans. Det blir ett sådant vittnesbörd i sig, det visar kommunen och andra aktörer att vi lyckas när vi gör saker ihop.

Att praktisera ekumenik, menar Anders och Ragna, behöver inte vara svårare än så.

– Saronhuset är en brobyggare för de olika kyrkliga traditionerna, helt enkelt genom att vi möts och gör något tillsammans. Det är allt som behövs!

Text och foto: Frida Blomqvist

Om Saronhuset

Saronhuset drivs av elva församlingar i ekumenisk samverkan:

• Bokenäsets församling

• Bäve församling

• Dalabergs församling

• Församlingen Fristaden

• Församlingen Kingdom

• Herrestads församling

• Lane-Ryrs församling

• Ljungskile församling

• Pingstkyrkan i Uddevalla

• Södertullskyrkan

• Uddevalla församling

Saronhuset har också ett nära samarbete med Uddevalla kommun, regionen, näringsliv och ideella organisationer i området.