Fanbäraren 1/22

n Nylan ds brigad - en del av Marine

Underhåll och materiel Nr 1 - Mars 2022 årgång 82

Fanbäraren • 1/2022

1

På nya poster vid Nylands brigad

Ekenäs kustbataljon har fått en ny bataljonskommendör 1.3.2022. Kommendör Tapani Linnamaa (till höger i bild) gav över uppgiften till kommendörkapten Sampsa Tamminen (till vänster) vid överlåtelsetillfället 28.2. Kommendör Linnamaa övergår till uppgiften som stabschef vid Nylands brigad.

Också på nya poster vid Nylands brigad: Kommendör Pekka Snellman är avdelningschef för Operativa avdelningen fr.o.m. 1.1.2022 och kommendörkapten Andreas Jung är avdelningschef för UnderFanbäraren •fr.o.m.

1/20221.1.2022.

2 hållsavdelningen

Fanbäraren 6

Den nya organisationen

7

Tema underhåll och materiel

1/22

Vid årsskiftet trädde den nya organisationen i kraft vid Nylands brigad. Vi presenterar vilka utbildningar som numera finns var.

Underhållet är avgörande för att Nylands brigad ska kunna fungera. Vi djupdyker i hur underhållet är uppbyggt.

18

Hälsostationen prövades under pandemin

22

Soldathemmet fick tänka om

34

Gillet i Österbotten starkt i närområdet

4 5 6 7 10 11 12 14 16

När pandemin slog till med full kraft blev det bråda tider vid Dragsvik hälsostation. Vi träffar chefsläkaren Sam Sivén.

Soldathemmen har drabbats hårt av pandemin. Vi mötte förbundets nya ordförande Anne-May Asplund.

I Österbotten märks närheten till Sverige. Gillets lokala ordförande Rodney Strandvall värnar om traditionerna.

Brigadkommendörens krönika Ledare Ny organiosation Marinen och underhåll Andreas Jung Renovering av Pasin Nya Zetros Verkstaden Drakmo Underhållet i hamnen

18 20 22 26 28 30 32 33 34

Dragsvik hälsostation Mat och underhåll Anne-May Asplund Beredskapsövning Beväringsbloggen Hänt på brigaden Gillet har ordet Vad en reservist kan tänka på Rodney Strandvall

Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Juha Kilpi

Medlemmar

Chefredaktör Jens Berg Kommendör Pekka Snellman Kommendör Olli Rusanen Kommendör Tapani Linnamaa Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Andreas Jung Saara Sjöblom Hanna Tallberg Jägare Anton Holmberg Jägare Luukas Lammi

Kommodor Juha Kilpi Jens Berg jens@montem.fi

Ekonom

Sirkkaliisa Cavonius

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Anton Holmberg

Redaktör

Jägare Luukas Lammi

Pärmbild

Jägare Anton Holmberg

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version ISSN 0358-1268 Fanbäraren 1/2022 Aktia FI97 4055 4350 0040• 3/2016 63

3

Brigadkommendörens hälsning

Ett friskt 2022 Coronaläget har varit svårt i alla Försvarsmaktens truppförband under vintern, så även i Nylands brigad. Det stora antalet smittade blev en överraskning för alla.

Vi blev tvungna att ändra våra utbildningsprogram och ta i bruk nya utrymmen som reservsjukhus med brådskande tidtabell. Lyckligtvis har situationen nu lugnat ned sig betydligt och håller på att återgå till det normala. Jag önskar alla god hälsa under 2022.

Kontingent 1/22 avlade krigsmannaeden i Dragsvik garnison på ett sätt som redan nästan hunnit bli traditionellt - utan publik och direktsänd av Yle. Förhoppningsvis kan vi ordna krigsmannaeden inkommande sommar på så sätt att de anhöriga kan följa med ceremonierna på plats.

Brigadens grundövning har precis avslutats. Övningen ordnades i utmanande förhållanden, och de nyutnämnda jägarna och deras chefer fick uppleva den finska vintern med allt från snöstorm till regn. Resultaten av övningen var dock utmärkta.

Utbildningen och skjutningarna kunde genomföras enligt planerna, och andan bland de beväringar som deltog i övningen var utmärkt. Många hade varit borta från utbildningen under långa perioder på grund av coronarestriktionerna, men trots det, eller kanske just därför, var attityden och resultaten synnerligen bra, till och med överraskande bra. Grunderna är nu i skick, och nu fortsätter utbildningen planenligt.

Tyngdpunkten för brigadens verksamhet under 2022 är beredskap, kontakt med reserven och kustjägarutbildning. Syftet med tyngdpunktstänkandet är att skapa klarhet i prioriteringen i fråga om användningen av resurser. Jag anser att kontakten med reserven är särskilt viktig. Kontakten utvecklas bl.a. under repetitionsövningar, frivilliga repetitionsövningar och övningar som ordnas av MPK ry.

Situationen i Ukraina har utvecklats ogynnsamt under den senaste tiden. Den internationella gemenskapen följer noggrant med hur situationen utvecklas. Försvarsmakten har reglerat sin beredskap och följer med situationen. För närvarande riktas inget militärt hot mot Finland, men eventuella följdverkningar av krisen kan uppträda i synnerhet på Östersjön.

Nylands brigad deltar för sin del i upprätthållandet av Marinens beredskap. Ett bra exempel på detta är brigadens beredskapsenhet. Enhetens utbildning är mångsidig och krävande. Utbildningen i fråga om den enhet som nu utbildas har framskridit bra. Förfaringssätten utvecklas och det kunnande som behövs i olika situationer förvärvas i samarbete med Marinens övriga truppförband.

4

Fanbäraren • 1/2022

Brigadens utbildning och upprätthållandet av beredskapen möjliggörs av ett välfungerande underhåll. Om vi inte hade ett fungerande underhållssystem skulle många saker bli ogjorda.

Ett fungerande underhåll gör det möjligt för trupperna att hålla sig stridsdugliga även i svåra förhållanden.

Brigadens underhållssystem bl.a. upplagrar material, transporterar till lands och till havs, sköter bespisningen, inkvarterar, kompletterar och håller fordonen i skick. Därtill stöder sig brigaden på Försvarsmaktens logistiksystem och de tjänster som partnerna producerar t.ex. inom reparationsverksamhet, medicinalvård och anskaffningar.

Temat för detta nummer av Fanbäraren är underhållssystemets verksamhet. Avslutningsvis vill jag tacka Centret för militärmedicin och i synnerhet Dragsvik hälsostation för hur coronaläget har skötts - ni har gjort ett bra arbete.

Juha Kilpi Brigadkommendör

Ledare

Fina vitsord trots pandemin Pandemin vid Nylands brigad i januari blev en stor prövning för både beväringarna och de anställda. En analys av tiden måste göras med is i magen.

De första 18 månaderna av pandemin var relativt lugna vid Nylands brigad. Brigaden hade betydligt färre smittade än många andra truppförband i landet. Men när kontingent 1/22 ryckte in i januari skedde samma sak som i det övriga samhället: Antalet smittade sköt i höjden.

När pandemin härjade som värst var cirka 200 beväringar antingen smittade eller satta i karantänsliknande förhållanden. Den exceptionella situationen prövade alla. Dragsvik hälsostation hade händerna fulla. Utbildarna fick använda all sin kreativitet för att sköta utbildningen. Soldathemmet började packa kassar och körde ut dem till de isolerade beväringarna.

Idrottshuset och andra byggnader gjordes blixtsnabbt om till inkvartering för de drabbade.

Det yttre trycket på Nylands brigad ökade också. Flera beväringar var naturligtvis besvikna när de under inledningen av tjänstgöringen placerades i karantänsliknande förhållanden.

En del beväringar vädrade också sin besvikelse i offentligen.

Det har de all rätt att göra.

Det man dock kunde ha förväntat sig var mera is i magen hos landets massmedier. Hufvudstadsbladet tog priset med den braskande rubriken: Beväringar vittnar om mardrömslika förhållanden i Dragsvik. Kommentarsfälten fylldes snabbt av andra beväringar som hade svårt att begripa vilka mardrömslika förhållanden tidningen syftade på.

Upplevelsen av tiden i det militära är högst individuell. Vissa trivs bra och andra vantrivs. Så har det alltid varit och så kommer det sannolikt att förbli. När en pandemi härjar påverkar det naturligtvis upplevelsen.

Därför är det bra att försöka se på frågan med ett så brett perspektiv som möjligt. Ett redskap är att syna resultaten från den slutenkät beväringarna fyller i. Resultatet från den senaste slutenkäten är smickrande för Försvarsmakten. Enkäten besvarades nationellt av de beväringar som hemförlovades i september och december 2021. De här beväringarna tjänstgjorde också under pandemin, dock inte under den värsta toppen i januari 2022.

Resultaten är dock riktgivande för “pandemitiden” i och med att många av de som svarade hade tjänstgjort på brigader som tidigare drabbats hårt av pandemin. Beväringarna gav vitsordet 4,2 av 5 möjliga när de bedömde sin tillfredsställelse med tjänstgöringstiden. Resultatet är bland de bästa någonsin i en slutenkät.

När pandemin nu förhoppningsvis släpper sitt grepp är det trots allt skäl att noggrant utvärdera hur Nylands brigad klarade sig. Kunde man ha gjort någonting annorlunda? I varje händelse har tiden varit en nyttig påminnelse om hur verksamheten påverkas när det på riktigt råder undantagsförhållanden.

Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 1/2022

5

Ny organisation trädde i kraft vid årsskiftet Vasa kustjägarbataljon

Ekenäs kustbataljon

1. Kustjägarkompaniet

Granatkastarkompaniet

1. Kustjägarkompaniet utbildar infanteritrupper för Marinens krigstida behov. Vid 1. Kustjägarkompaniet utbildar man kustjägare, spanare, kustrobotplutonen samt pansarvärnsrobotplutonen. Vid enheten finns även Nylands brigads beredskapsenhet VYKS ATU.

Granatkastarkompaniet utbildar trupper inom kastar-, signal- och mätutbildning. Ledarutbildningen är bland de mångsidigaste inom brigaden.

2. Kustjägarkompaniet

Stabs- och signalkompaniet producerar tre olika trupper: underhållsmän, signalmän samt chefer inom dessa två linjer. Underhållsuppgifterna är varierade och inkluderar till exempel kompletteringsmän samt sjukvårdsmän. Även specialuppgifterna såsom beväringskommittén och VKY hör till Stabs- och signalkompaniet.

2. Kustjägarkompaniet utbildar brigadens militärpolisstyrkor. Enheten ansvarar även för ledarutbildningen på eldledningslinjen, infanterilinjen, spaningslinjen, kustrobotlinjen samt pansarvärnlinjen.

Stabs- och signalkompaniet

Stridsbåtskompaniet Pionjärkompaniet Stridsbåtskompaniet utbildar båtchefer, maskinchefer, mekaniker samt däcksmän. En stor del av enhetens verksamhet sker i örlogshamnen i Syndalen.

Pionjärkompaniet utbildar stridspionjärer, kustpionjärer, samt kommando- och underhållstrupper. Även maskinmanskap samt militärförare får sin utbildning på Pionjärkompaniet.

Nylands brigads kommendör

Vasa kustjägarbataljon

1. Kustjägarkompaniet

2. Kustjägarkompaniet

Stridsbåtskompaniet

6

Fanbäraren • 1/2022

Brigadstaben

Ekenäs kustbataljon

Granatkastarkompaniet

Stabs- och signalkompaniet

Pionjärkompaniet

Underhållscentralen

Transportcentralen

Materialcentralen

Ett fungerande underhåll är avgörande

Temat för det här numret är underhåll. Vi bekantar oss med underhållet både ur Marinens och Nylands brigads synvinkel.

Vi får bland annat läsa om nyheter från Marinens materiel och underhåll samt träffar Nylands brigads nya underhållschef kommendörkapten Andreas Jung.

Vi bekantar oss också med renoveringen av Pasi-fordonen, besöker verkstaden i Dragsvik och möter chefsläkaren vid Dragsvik hälsostation.

Maten är också en central del av underhållet. Vi uppmärksammar både restaurangen och soldathemmet vid Nylands brigad.

De följande 17 sidorna i tidningen ägnas åt underhåll och materiel i bred bemärkelse.

Fanbäraren • 4/2021

7

Marinens underhållssystem tryggar slagförmågan

H

istorien är fylld av exempel på misslyckade militära operationer, där truppens stridsförmåga har kulminerat i avsaknad av underhåll och logistiskt stöd. En stridande trupp utan livsmedel, ammunition eller bränsle förlorar sitt stridsvärde synnerligen snabbt. Att medicinalvården och evakueringskedjan fungerar i en stridssituation är en central motivationsfaktor för varje krigsman. Marinens underhållssystem, med stöd av Försvarsmaktens logistiksystem, gör det möjligt för Marinen att operera i alla situationer.

Marinen lever i en tid av stor förändring och utveckling.

De nya prestationsförmågor som är under uppbyggnad, såsom Pohjanmaa-klassen (Flottilj 2020) och de vapensystem som kommer att anskaffas, utgör en betydande utmaning för Marinens underhållssystem. Vid sidan av att nya saker utvecklas måste man också se till att materiel som åldras är i användningsskick fram till att de nya prestationsförmågorna har färdigställts. Detta utgör en kontinuerlig utmaning för hela underhålls- och reparationssystemet, där effektiv men ekonomisk användning av materielen betonas.

Tryggandet av Marinens operativa prestationsförmåga är ur underhållssynpunkt en synnerligen omfattande helhet. Till den hör såväl Försvarsmaktens egna funktioner inom underhåll och logistik som betydande partnerskap, såsom det underhållsansvariga MILLOG:s, Försvarsförvaltningens byggverks och Leijona Caterings roller som en del av helheten. Rollerna är klara och helheten fungerar. Om och när det uppkommer utmaningar i ett partnerskap, vilket är naturligt i det vardagliga arbetet, betonas ett krävande kundförhållande och respons, vid behov i form av reklamationer. Det väsentliga är att man kan handla rätt enligt gemensamma spelregler och processer. I verksamheten betonas en krävande kund, som påverkar de egna systemens användbarhet samt kvaliteten på partnernas arbete. Kontaktytorna och ansvaret bör vara tydliga i alla skeden av beredskapen.

Kraven på Marinens underhållssystem Det marina underhållssystemet ska kunna upprätthålla ett tillförlitligt och anpassningsbart stödsystem, som erbjuder trupperna flera alternativa stödfunktioner såväl till havs som i skärgården. Havet och skärgården ställer förstås sina egna krav, liksom också de långa underhållsavstånden inom operationsområdena samt den stora variationen i enheter i fråga om marina förband och kustförband – man måste kunna underhålla såväl stora örlogsfartyg som en spaningsgrupp som utför observation på den mest avlägsna kobben.

8

Fanbäraren • 1/2022

Marinens underhållssystem stöder sig på Försvarsmaktens logistiksystem i huvudsak via 2. Logistikregementet, som vid sidan av sina övriga uppgifter har specialiserat sig på Marinens specialmaterial. Regementenas uppgift är bland annat att upprätthålla och upplagra krigsutrustning. Under undantagsförhållanden utgör fältunderhållssystemet den främsta länken i Försvarsmaktens logistiska kedja.

Med hjälp av fältunderhållssystemet når de logistiska materialströmmarna de stridande trupperna. I denna verksamhet på taktisk nivå blir Marinens underhållssystem genom Logistikregementet en del av logistiksystemet.

Med fältunderhållssystem avses alltså verksamhet på taktisk och stridsteknisk nivå, vars syfte är att trygga förutsättningarna för att operationer ska kunna verkställas samt upprätthålla och återställa stridsförmågan.

Prestationsförmågan hos Marinens fältunderhållssystem utgörs av de marina underhållsbataljonerna, som förverkligar de operativa och regionala truppernas underhållsarrangemang.

Utvecklingsperspektiven för underhållets prestationsförmåga Den materiella beredskapen hos Marinens underhållssystem utvecklas planenligt som en del av projekten inom Försvarsmaktens logistiksystem. Genom utvecklingsprogrammen ersätts materiel som nått slutet av sin livscykel, såsom fordon och annan materiel som slitits ut eller annars föråldrats. Med hjälp av projekten produceras även helt nya prestationsförmågor, som är en förutsättning för att en tillräcklig underhållsförmåga ska kunna tryggas även i framtiden. Det mest centrala projektet som representerar nya prestationsförmågor är en underhållsbåt som anskaffas till Marinen, och den första av båtarna kan tas i bruk sommaren 2022. Denna snabba, inhemska underhållsbåt klarar av att leverera sådant material till skärgården som truppernas stridsförmåga förutsätter, såsom bränsle, vatten och ammunition utan hjälp av farleder eller bryggor.

Inom den närmaste framtiden måste man lösa hur prestationsförmågan hos underhållsfartygen, som håller på att föråldras, ska ersättas. Beredskapen under kristid förutsätter att det marina underhållet är tillräckligt självförsörjande och har förmåga att verka i skärgården och på havet under alla årstider.

gaden i Obbnäs. Efter bilskolan fortsätter de flesta sin tjänstgöring vid Kustbrigaden och en mindre del av dem övergår till Kustflottan. Bilskolan förverkligas i huvudsak av avtalspartnern.

I stödjepunkterna pågår omfattande byggnadsprojekt i anslutning till såväl kaserner, förråd och underhållsinrättningar, säkerhetsbyggande som hamnkonstruktioner.

I varje truppförband inom Marinen byggs nytt eller repareras gammalt under innevarande år. Projekten är långvariga och pågår ända fram till årtiondets slut. Allt detta håller underhållscheferna och deras underordnade sysselsatta, även om administrationen av utrymmen utgör endast en liten del av ansvarsområdena inom underhållet. Den centrala utmaningen inom administrationen av utrymmen är att hålla hyreskostnaderna för både ny och befintlig fastighetsmassa under kontroll. Detta kräver att utrymmena och funktionerna prövas kritiskt och kontinuerligt, och om möjligt sammanslås eller tas ur användning.

Underhållet inom Marinen bygger på yrkesskicklig personal. En personal som förstår hur viktig dess spelplats är och känner stolthet varje gång som en stridsberedd enhet som fått kompletteringar och fungerande materiel åker ut i terrängen eller ett fartyg lägger ut från kajen. Samma personal säkerställer även att enheten i terrängen eller fartyget på havet klarar av att agera under lång tid och med bevarad stridsberedskap i enlighet med de operativa kraven. Detta förutsätter en fungerande och övad logistik - och en underhållskedja som möjliggör den önskade operativa verksamheten. En obruten kedja från de stora centralförråden ända till den patronask som räcks till den enskilda krigsmannen eller i fråga om reparationer till att den avgörande reservdelen levereras till användaren, vid behov inom hela Östersjöns område.

Nylands brigads roll som en del av Marinens underhållssystem

Stort är det antal av människor som inverkar på att helheten, där en sjömåls- eller kustrobot avfyras, en sjömina läggs ut, stridsledningssystemet opererar eller en Jehu-stridsbåt kör, fungerar felfritt. Utan stöd av underhålls- eller logistiksystemet fungerar ingen delfaktor inom marinens stridssystem. Underhållssystemet urskiljer inte krisskeden, det ska kunna svara mot utmaningar varje dag - under såväl fred som krig. Såsom det gamla talesättet säger: “underhållet skjuter skarpt varje dag”.

Inom Nylands brigad förstår man väl vilken roll underhållet och logistiken har för att striden ska lyckas. Detta kommer även till uttryck i brigadens övningsteman och dagliga verksamhet. Nylands brigad upprätthåller beordrad beredskap, och som garant för denna beredskap fungerar Underhållscentralen under underhållschefens stadiga ledning. Underhållscentralens roll är central inom brigadens verksamhet både när det gäller att upprätthålla beredskapen och genomföra trupproduktionen. Underhållscentralens viktigaste uppgifter är att leda underhållsarrangemangen samt genomföra förarutbildning.

Den kunniga personalen i centrum

Marinen inleder förarutbildning på finska i Kustbrigaden i början av 2023. Under de senaste åren har förarutbildningen genomförts med Arméns stöd i olika truppförband. Arrangemanget har dock upplevts som krävande, eftersom beväringarna spritts ut över hela landet för att få utbildning.

Nylands brigads transportcentrals roll som Marinens enda bilskola vacklar inte i och med reformen, utan blir mera framträdande. Den svenskspråkiga utbildningen av militärförare ordnas även i fortsättningen på samma sätt som i dag. För administrationen i anslutning till förarutbildningen för finskspråkiga beväringar ansvarar Nylands brigads förarutbildningscentral. De finskspråkiga förarna tjänstgör fram till bilskolans slut vid Kustbri-

Juha Torkkeli Kommodor och chef för Marinens underhåll Foto: Försvarsmakten

Fanbäraren • 1/2022

9

“Logistik och underhåll har en stor helhetsinverkan på verksamheten” Underhållsavdelningen är en avdelning inom brigadstaben.

Avdelningen har sitt hem i kasern 51.

Foto: Anton Holmberg

I kommendörkapten Jung har Nylands brigad fått en ny underhållschef från och med början av januari 2022.

Andreas Jung inledde sin militära karriär i kontingent 2/93.

Därefter har han gått en lång väg som involverat många militära skolor och olika uppgifter. Före denna uppgift har jag till exempel fungerat som enhetschef för Underofficersskolan i Nylands brigad, och senast har jag jobbat på Marinstabens underhållsavdelning, berättar Jung.

Jung medger att han inte alltid varit intresserad av logistik, men att det vuxit fram i takt med tiden. En militär karriär har inte alltid heller varit en självklarhet för Jung, som började studerade historia innan sin militärtjänstgöring. Nuförtiden är historia en trevlig fritidssyssla för honom.

-Logistiken har en stor helhetsinverkan på Försvarsmakten. Det är kanske det som gjort mig intresserad av branschen. Om man tidigare inom andra sysslor haft en mindre helhetsinverkan har man nu en stor inverkan på verksamheten. Det väcker intresset, funderar Jung.

Underhåll är en bransch som sällan får uppmärksamhet, men genast då något går fel märks det. Om beväringarna inte får rena kläder eller mat i garnisonsrestaurangen blir de sura, men då allt fungerar är de få som tar upp saken.

Underhållsavdelningen en viktig del av brigadstaben Underhållsavdelningen är en avdelning inom brigadstaben, precis som personalavdelningen. Som chef för Nylands brigads underhållsavdelning ansvarar Jung för det administrativa inom underhållsbranschen, det vill säga allt det bakgrundsarbete som krävs för att material, transporter och logistik som helhet ska kunna fungera.

-Min förman är Nylands brigads stabschef, men Marinens logistik leds även genom branschstyrning av Marinens underhållschef, förklarar Jung.

Tomt på arbetsplatsen Det pågående pandemiläget har påverkat alla inrättningar i samhället, likaså vid Nylands brigad och dess underhållsavdelning. Då han får frågan poängterar Jung att läget i

10

Fanbäraren • 1/2022

samhället återspeglas direkt på det som händer innanför brigadporten. Det går alltså inte att tänka på brigaden som en skild del utanför samhället.

-Främst så har man märkt covid-19 och dess inverkan genom att det är mera människor som arbetar på distans. Vi har försökt hålla personalen vid underhållsavdelningen frisk och därmed säkerställa att verksamheten kan fortsätta. Jag tror att underhållsavdelningen inte på något sätt är exceptionell i detta avseende. Man distansarbetar överallt, ler Jung.

Verksamheten i sig har inte ändrats i någon högre grad på grund av covid-19. Det är klart att situationen förändras snabbt, och det kommer nya direktiv då läget eskalerar eller avtar, men det som har gällt på riksnivå gäller även för underhållsavdelningen, nämligen att anpassa sig till situationen. Myndigheterna har poängterat vikten av att följa med de lokala förhållandena, och detta har även betonats i Försvarsmaktens verksamhet.

Renoveringen av kasern 9 Kasern 9 tömdes vid Underofficersskolans utflyttning vid årsskiftet 2021-2022, och då flyttade Underofficersskolan som var inkvarterad där ut. Under januari 2022 bestämde man dock att tillfälligt ta kasernen i bruk på nytt, och att den då skulle fungera som inkvartering för dem som insjuknat i covid-19. Kasernen är nu tom igen, och renoveringen av den är i full gång.

- Byggarbetarna jobbar hårt och det är meningen att kasernens renovering ska vara klar 31.12.2022. Som med alla andra saker har covid-19 ställt till med förändringar här också, men vi ligger ändå i tidtabellen med renoveringarna, säger Jung.

Renoveringen av kasernen är på tiden, redan med tanke på att uppdatera interiören från 1990-talet till 2020-talet. Planen är att kunna inkvartera beväringar i kasernen redan från och med kontingent 1/23, men vilken enhet som kommer flytta in har man inte bestämt i det här skedet.

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Renovering förlängde livslängden Säkerheten på Pasi-vagnarna har blivit mycket bättre. Nu sitter alla fastspända i manskapsutrymmet.

Foto: Anton Holmberg

N

ylands brigads Pasi fordonspark genomgår en livslängdsuppdatering, det vill säga en MLU-uppdatering. Man uppskattar att livslängden på vagnarna ibruktagna under 90-talet förlängs med ungefär två decennier i och med de uppdateringar som görs.

Försvarsmakten skaffar numera sällan nya Pasi-vagnar, det vill säga splitterskyddade pansarfordon, eftersom det är förmånligare och effektivare att göra grundliga reparationer på dem.

Båtsman Matias Friman från Transportcentralen vid Nylands brigad uppskattar att de uppdateringar som görs nu förlänger vagnarnas livslängd med cirka 20 år. Dessutom är det inte så mycket nytt man kan introducera i Pasi-vagnarna, eftersom de redan är lätta att använda.

-Vagnarnas användbarhet har inte förändrats i någon högre grad, men en sak där vi sett en helt klar förändring är säkerheten: nu sitter alla fastspända i manskapsutrymmet och ingen halkar på takytan då man till exempel maskerar eller underhåller fordonet. Nackdelen är förstås att fordonet numera rymmer 12 personer, till skillnad från 20 personer som förr, men det är en uppoffring som man bra kan göra för att öka säkerheten, säger Friman.

-Pasi-vagnen är ett bra koncept av Sisu. Den är lätt att använda och har varit välfungerande. Dessutom är den inte full med onödig teknik som skulle försämra dess användbarhet eller alternativt orsaka mycket behov av underhåll, förklarar Friman.

Ungefär hälften av Nylands brigads Pasi-vagnar har genomgått MLU-uppdateringen och är i användning. Friman uppskattar att det tar runt två år från det att första vagnen far iväg till att den sista kommer tillbaka. Renoveringarna följer logistikverkets tidtabell, där varje vagn har i förväg har fått en tid för sina renoveringar. Renoveringarna utförs av Patria Oy.

Dessutom har vagnarna ett brett användningsområde, då de kan användas i både materiel- och manskapstransport, och deras terrängduglighet är av toppklass jämfört med en vanlig terränglastbil.

Vid Nylands brigad är det främst beredskapsenheten VYKS ATU som använder Pasi-vagnarna i sin verksamhet. Enligt enhetens behov utbildas det från varje kontingent beväringar till Pasiförare.

Renoveringarna kommer med ny teknik och ökad säkerhet För att komma fram till de områden och delar som ska uppdateras har Försvarsmakten granskat hela fordonet och identifierat de största bristerna i både användbarhet, säkerhet och teknik. Man har till exempel uppdaterat fjädringen, installerat säkerhetsbälten på alla säten i manskapsutrymmet, bytt ut takets yta till en räfflad sådan för att undvika halka samt installerat ett nytt talsystem, vilket gör att man kan kommunicera på olika nät, till exempel manskapet sinsemellan eller föraren med vagnschefen.

Ännu saker att göra Responsen på MLU-uppdateringen har varit positiv, även om Pasiförarna inte har en liknande referenspunkt som personalen vid Transportcentralen på grund av att de bara har erfarenhet av den renoverade vagnen. Det är mycket positivt att Försvarsmakten har velat att uppdatera sina Pasi-fordon, men det finns ännu arbete att göra, säger Friman. Man har gjort stora framsteg med de moderniseringar som utförts, men till exempel belysningssystemet kunde vara bättre.

-Innan vagnarna moderniserades hade de kvar tilläggsbelysning från den tid då de var med på krishantering, men de anordningarna togs bort i samband med underhållet. Belysningen är i och för sig relativt bra, men den kunde alltid vara bättre särskilt med tanke på säkerheten nattetid, säger Friman.

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Fanbäraren • 1/2022

11

Förarna fick en ny favorit

E

n av försvarets nyaste anskaffningar, Mercedes-Benz Zetros-lastbilen har använts vid Nylands brigad redan under en tid, och responsen från både personalen och beväringarna har varit positiv.

Försvarsmaktens fordonsanskaffningar görs enligt en lång procedur för att säkerställa att det man skaffar är det bästa man kan få. Hela proceduren börjar med att logistikverkets stab skickar offertförfrågan till leverantörer. Dessa inkluderar specifikationer, krav, användningsområde och underhållsaspekter som fordonstillverkarna måste möta för att anskaffningen ska göras.

Efter att tillverkarna skickat sina förslag gör man testkörningar för att se hur fordonet fungerar och hur det passar för finska förhållanden. En av dem som var med i testkörningarna som gjordes på Zetros-lastbilarna var översergeant Roger Långstedt från Transportcentralen vid Nylands brigad.

-Den Zetros-modell som vi körde var treaxlad, till skillnad från dem som man sedan skaffade. Man kom fram till att den treaxlade modellen var för stor jämfört med Sisus Rasi-lastbilar och att den inte lämpade sig för den terrängbana vi testkörde på, förklarar Långstedt.

Ny teknik och ett välfungerande koncept Zetrosens krigstida färdigheter är av toppklass. Motorn på lastbilen är en rak sexcylindrig dieselmotor på 12,8 liter. Motorn är uppbyggd så att varje cylindertopplock kan bytas separat, vilket i hög grad underlättar motorservicen på fordonet. Dessutom är fordonet Euro3-godkänt, det vill säga det är förmånligare att använda då det inte använder dieselpartikelfilter eller ADBlue-rengöringssystem.

-Man har även velat satsa på att Zetros är bekväm att använda, vilket har lett till att fordonets krigstida färdig-

12

Fanbäraren • 1/2022

heter har ökat. Till exempel har man installerat belysning på flaket, vilket underlättar manskapets verksamhet under färden. Dessutom är fordonet designat på så sätt att hyttens position är bakom framaxeln, vilket möjliggör längre och bekvämare förflyttningar, berättar Långstedt.

Lastbilen rymmer tre moduler på sitt flak, vilket har byggts av det finländska företaget Piako Oy. Fordonet kan transportera både manskap och material på flaket, som har en mellanvägg som skiljer dessa två åt. Zetros är även ADR-besiktad, vilket möjliggör transport av farliga ämnen.

Bra respons från fältet -Zetros är mycket omtyckt bland beväringar - alltid då det görs fordonsbeställningar vill militärförarna få köra med Zetros. Det som dock orsakar mest svårigheter i användandet av fordonet är dess växelspak: då man är van vid att köra med Rasi eller Masi, är man van vid att växelspaken kräver mer kraft och mindre precision.

Med Zetros är det tvärtom, funderar Långstedt.

Zetros är även det enda fordonet vid Nylands brigad som har en längre nos. Det kräver speciell fokus av föraren att uppfatta var fordonets främre kofångare befinner sig då man inte är van vid att köra med en lastbil som har längre nos. För att göra det lättare att uppfatta fordonets konturer gav Transportcentralen vid Nylands brigad förslag om att man skulle installera stänger i framändan av fordonet för att signalera var framkofångaren är belägen, något som verkställdes av Piako Oy på alla Zetros-lastbilar. Modifieringen har varit omtyckt av förarna och underlättat körandet avsevärt.

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Motorn på en Zetros är designad så att den är lätt att underhålla. Man kan byta alla cylindertopplock separat.

Foto: Anton Holmberg

Roger Långstedt var med i gruppen som testkörde Zetros lastbilar. Han jobbar på Transportcentralen vid Nylands brigad.

Foto: Anton Holmberg

Fanbäraren • 1/2022

13

Drakmo möjliggör fordonsverksamheten vid Nylands brigad

L

ängst bort på brigadområdet ligger en byggnad där det varje dag händer en hel del saker, nämligen Dragsvik verkstad. I verkstaden arbetar dagligen en mängd människor med det viktiga vapen- och for-

donsunderhållet, men för största delen av beväringarna är verksamheten vid Drakmo okänd.

Dragsvik verkstad, eller förkortat Drakmo, leds av arbetsledaren översergeant Andreas Joki. Förutom honom arbetar fyra montörer, två på vapensidan och två på fordonssidan samt en lagerförvaltare dagligen i verkstaden.

-Förr i tiden arbetade det många fler personer här, då var vi upp i 15 personer dagligen. Vi har förr också haft beväringar som tjänstgjort här i verkstaden, men för tillfället har vi inga.

Jag tror att det är på grund av att kommenderingsmännen i allmänhet har minskat i antal och behövs i andra sysslor, berättar Joki.

En till orsak för det minskade antalet av personal vid verkstaden är en förändring som Försvarsmakten gått igenom för ett antal år sedan. Från och med år 2015 har Försvarsmaktens samarbetsföretag Millog Oy ansvarat för största delen av de reparationer och den service som görs på försvarets fordon, och detta har lett till att man avvecklat verkstadsverksamheten vid andra brigader, men Drakmos verksamhet fortsätter dock fortfarande.

Arbetet görs noggrant och utan omvägar, ett tecken på vilket är att till exempel de flesta stormgevären redan har tiotals år bakom sig.

-Expertisen här är på en hög nivå, det är klart. Vi har personal som har arbetat med de här uppgifterna i tiotals år, men erfarenheten måste kompletteras med ny utbildning varje gång det kommer nya fordon eller ny slags teknik till fordonsparken, berättar Joki.

Det finns ingen normal dag vid verkstaden, skrattar Joki då han får frågan om hur en vanlig dag vid verkstaden ser ut. Alla dagar är olika och kan innehålla alla slags uppgifter mellan himmel och jord, eftersom behovet av reparation ofta upstår plötsligt, till exempel att man är på väg till övning och märker att ett fordon har något fel som måste åtgärdas.

En del av uppgifterna är förstås planerade långt i förväg, dessa handlar närmast om att årsbesiktningen närmar sig för de äldre fordonen, och de måste repareras för besiktningen.

-Nylands brigad är det enda truppförbandet inom Marinen som fortfarande har en egen verkstad. Utan verkstaden skulle det vara mycket svårare att bedriva ändamålsenlig fordonsverksamhet, till exempel kan vi här på Drakmo hjälpa till med reparationer via telefon om det uppstår plötsliga problem. Det är en klar fördel att ha sådan expertis och erfarenhet att vi kan möjliggöra sådant vid Nylands brigad, funderar Joki.

-Till exempel reparerar vi för tillfället Masi-lastbilarna som ska besiktas vecka åtta. Vi besiktar en del fordon själv här på Drakmo, men en del besiktas av samarbetspartner i det civila. En vanlig personbil som används av försvaret kan helt bra besiktas civilt, men till exempel pansarfordon årsgranskas av Försvarsmakten själv eftersom vi har kunskap om sådana fordon på ett helt annat sätt än civila människor och företag, säger Joki.

Lång erfarenhet av noggrant arbete

Det som ställer till med mest arbete för Drakmo är åldern på fordonsparken. Största delen av Rasi- och Masi- lastbilar börjar närma sig 30 år av användning, vilket betyder att behovet av reparationer ökar. Med väl utförd service kan man dock säkerställa att de fortsättningsvis fungerar bra, och samtidigt förlänga livslängden på de äldre fordonen, hävdar Joki. De nyare fordonen, till exempel Zetros-lastbilarna har ännu garanti som möjliggör service hos samarbetsföretag.

Även om antalet personal vid Drakmo har minskat, har inte arbetsbördan gjort det. Fordonsparken som faller under verkstadens ansvar innefattar cirka 400 fordon med allt från släpvagnar till Rasi-lastbilar som skall skötas och besiktas årligen.

Dessutom reparerar och vårdar man vapen och vapensystem och gör både tekniska och praktiska granskningar på dem.

14

Fanbäraren • 1/2022

Lyder under Underhållscentralen Dragsvik verkstad finns inte längre som enhet, även om den existerar som fysisk plats. Som organisation hör Drakmo som helhet till brigadens Underhållscentral, men själva verkstaden är på organisationsnivå delad i två: vapensidan hör till Materialcentralen och fordonssidan lyder under Transportcentralen.

-Största delen av vårt arbete kommer från just Transportcentralen, varifrån plutoncheferna ringer att det behövs arbete på någon del av fordonsparken. Vapensidan vårdar vapen enligt behov, till exempel kommer Granatkastarkompaniets granatkastare hit för vård och reparation efter att man skjutit med dem på övning. På så sätt säkerställer vi att truppen överhuvudtaget kan påverka fienden, berättar Joki.

Joki själv har ett långtgående intresse av fordon och transport, vilket syns även i hans arbetshistoria. Han började vid Nylands brigad på transportsidan år 2009 och innehade uppgiften som plutonchef på Transportcentralen ända tills han började vid Drakmo år 2015. Uppgiften som arbetsledare vid verkstaden verkade intressant och utmanande, och Joki har trivts bra med sina uppgifter. Han beklagar dock att Drakmo är så okänd bland beväringar.

-Det är främst militärförare och Transportcentralens personal som besöker oss här. Vi ligger också längst bort på brigadområdet, vilket gör att inte fler människor känner till oss, men om man behöver hjälp med bilar eller motorer, eller annars bara vill kika på vad vi håller på med är man nog välkommen, ler Joki.

Andreas Joki leder verksamheten i verkstaden. För tillfället arbetar fordonssidan under hans ledning hårt med att få lastbilarna i skick för årsbesiktningarna. Vapensidan håller på med underhåll av de stormgevär som för tillfället inte är i beväringarnas användning.

Foto: Anton Holmberg

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Fanbäraren • 1/2022

15

Bred kunskap om underhåll i Syndalshamnen

I

motsats till vad man skulle kunna tro vimlar det av liv i örlogshamnen i Syndalen på vintrarna. Då havet har frusit till inleds underhållet av båtarnas undervattensdelar för att säkerställa att de är funktionsdugliga under nästa säsong.

Jämfört med många andra grundenheter vid Nylands brigad är personalen vid hamnen stor till sitt antal. Det är ett medvetet val, eftersom man velat trygga att det finns tillräcklig kunskap för att bedriva den mångsidiga verksamheten. I hamnen arbetar till exempel flera maskinchefer och fartygschefer, sjöfartsmästare, maskinmästare, fälttygsexperter samt civila montörer.

Hamnens verksamhet är indelad i två delar med egna ansvarsområden; däcksidan och maskinsidan. Däcksidan leds av en sjöfartsmästare och maskinsidan leds av en maskinmästare, medan hamnchefen leder hela hamnverksamheten.

Maskinsidans underhållsuppgifter fokuserar på den fartygstekniska sidan av båtarna, det vill säga det som driver dem. Detta inkluderar ett brett ansvarsområde med allt från maskineriet ombord till brandbekämpningsutrustningen och -systemen. Däcksidan å andra sidan underhåller båtarnas navigationssystem, datorer och ledningssystem samt den räddningsutrustning som finns ombord. Fälttygssidan, som leds av en fälttygsunderofficer, ansvarar för de vapen och vapensystem som finns på båtarna.

16

Fanbäraren • 1/2022

Beväringar som tjänstgör som antingen båtmanskap eller -chefer får delta i underhållsarbetet på både däckoch maskinsidan. De som väljer båtförarlinjen som sitt vapenslag får lära sig från grunden om de olika underhållsuppgifterna, och erfarenheten har uppskattats av beväringar som något som man kan ha nytta av även i det civila. I hamnen tjänstgör under ett kalenderår cirka 50 beväringar.

Besiktningssäsong -I år, då havet inte har frusit till, har vi haft möjligheten att börja förberedelserna inför årsgranskningarna i förtid, vilket betyder att vi nu är inne i den mest stressiga delen av året, säger maskinmästare, båtsman Tom Lastunen.

På vintern efter seglingssäsongen dockas båtarna och placeras i tur och ordning i underhållstältet på hamnområdet för att förberedas för besiktning. I underhållstältet reparerar man undervattensskrovet genom att slipa och måla de delar som slitits i användning under seglingssäsongen. Till undervattendelarnas underhåll hör även demonteringen av båtens vattenjetar.

Besiktningen följer alltid en viss procedur, som börjar med att besiktningsdistriktet utnämner besiktare som sköter besiktningen på plats i Syndalen. Beroende på båtklass kan besiktarna variera i antal, men i regel deltar åtminstone fyra besiktare i granskningarna, tillsammans med minst två medlemmar av hamnpersonalen. Man kan räkna med att besiktningen av en båt tar åtminstone en dag. Beväringar används i så gott som all förberedande verksamhet inför besiktningarna, men de deltar inte i själva besiktningen.

Vid sidan av den heltäckande granskningen granskas även maskineriet, eltekniken, vapensystemen samt sjösäkerheten. Dessa besiktningar sker samtidigt och utförs av skilda besiktare. För att försäkra sig om att båten är sjösäker utför man testkörningar och uppdaterar säkerhetsutrustningen ombord.

-Om det till exempel uppstår ett eltekniskt fel i båten köper vi reparationstjänster via Millog Oy, eftersom vi saknar certifikat för att själva kunna utföra sådana reparationer. Nuförtiden innehåller båtarna mycket automatik och teknik, så det kan hända att ett enkelt komponentbyte inte alltid räcker till, utan att reparationen kräver programmering. Sådana fall är också bra exempel på situationer där vi anlitar Millog, berättar Lastunen.

Eftersom nästan all räddningsutrustning har ett bäst före-datum måste även den underhållas regelbundet.

Flytvästar öppnas och det utförs täthetsgranskningar på dem, räddningsdräkter repareras och sjökort korrigeras både elektroniskt och skriftligt med nya farleder samt sjömärken. I hamnen underhålls det regelbundet allt som allt cirka 100 räddningsdräkter och 500 flytvästar.

Samarbetet löper på Innan Försvarsmakten för ett antal år sedan slöt ett avtal med Millog Oy om samarbete inom underhåll, sköttes all underhållsverksamhet i hamnen internt. Verksamheten har i och med samarbetsavtalet effektiverats och på många sätt blivit mycket bättre, tycker Lastunen, men vissa delar av samarbetet kan ändå kännas omständliga.

-Från användarens sida känns vissa saker byråkratiska.

Man har en helt annan uppfattning om hur vardagen ser ut då man är på fältet, än om man är den som bestämmer om de stora riktlinjerna och den ekonomiska aspekten, så små problem finns det alltid. Men jag tycker att det i det stora hela nog har blivit bättre, funderar Lastunen.

Under vintern inleds underhållssäsongen. Beväringarna underhåller båtarnas undervattendelar genom att till exempel slipa och måla.

Foto: Anton Holmberg

Besiktningarna är inte det enda som förorsakar underhållsarbete i hamnen. Förutom de granskningar och förberedelser som görs inför granskningarna genomgår varje båt intervallservice en till två gånger per säsong.

Denna service sköts så långt det går av hamnpersonalen tillsammans med beväringarna, men samarbetspartner som Millog Oy, används då expertisen i hamnen inte räcker till eller då man måste beställa komponenter som inte finns i hamnens eget reservdelsförråd.

En faktor som inverkar mycket på örlogshamnens verksamhet är faktumet att Marinens två andra flottbaser, Obbnäs och Pansio, har representanter från Millog Oy fysiskt på plats i hamnen. Då är det teoretiskt sett möjligt att hjälpen redan är vid bryggan och väntar om ett fel uppstår under sjöfärden, men i örlogshamnen måste man vänta i åtminstone ett par dagar innan en komponent eller montör anländer till hjälp.

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Fanbäraren • 1/2022

17

Pandemin blev ett eldprov för den nya chefsläkaren

Dragsvik hälsostation prövades rejält när coronapandemin härjade i januari.

För den relativt färska chefsläkaren Sam Sivén blev tiden den mest arbetsdryga i hans karriär.

För Sam Sivén slöts en cirkel för drygt två år sedan. Han kom då tillbaka till Dragsvik efter att han fjorton år tidigare hade tjänstgjort som beväring vid Nylands brigad.

–Jag har bara goda minnen från min tid som beväring, jag var på GRKK år 2007. Som barn pratade jag svenska hemma, men sedan bytte vi till finska och jag gick i finskspråkiga skolor. Det var en givande erfarenhet att som beväring upptäcka den mångfald av svenska som talas i Finland. Jag lärde mig nästan också att förstå de österbottniska dialekterna, minns Sivén.

Att Sam Sivén i dag är chefsläkare vid Dragsvik hälsostation beskriver han som “oplanerat”. Sivén jobbade som militärläkare i Säkylä när han fick syn på en ledig tjänst som militärläkare vid Dragsvik hälsostation. Han fick jobbet och sedan gick det snabbt. För ett drygt år sedan blev han stf. chefsläkare och i maj utnämndes han till chefsläkare.

Dragsvik hälsostation hör organisatoriskt till Centret för militärmedicin i Riihimäki. Det betyder i klartext att Sivéns chef sitter i Riihimäki, men i praktiken finns de närmaste samarbetspartnerna vid Nylands brigad.

–En militärläkare har i grunden samma läkarutbildning som alla övriga civila läkare. Utbildningen kompletteras sedan med en specialutbildning i fältmedicin som man får av Försvarsmakten, säger Sivén.

Hälsostationen i Dragsvik har öppet på vardagar mellan klockan 7 och 15.

–Vi samarbetar också med Raseborgs sjukhus. Det betyder att vi har akutmottagning under våra öppettider medan Raseborgs sjukhus har jour under kvällarna och veckosluten. Vi har tur att Raseborgs sjukhus finns så pass nära, det finns många truppförband som har en lång väg till närmaste civila sjukhus, säger Sam Sivén.

För Sivén var det en stor utmaning att ta över chefskapet.

Till jobbet hör att ansvara för personalen och att ansvara för den breda verksamheten. I praktiken betyder det att Sivén administrerar mottagningen och ser till att det finns personalresurser också för uppdrag på fältet.

Ett nyckelord i Sivéns arbete är planering.

–Det både bästa och samtidigt svåraste med jobbet är mångsidigheten. Som chef får jag sätta mig in i många nya administrativa processer, säger Sivén.

Under normala omständigheter är undersökningen av beväringarna vid inryckningen och vid hemförlovningen de största topparna i arbetet. När en beväring inleder sin tjänstgöring görs en större granskning av bland annat hörseln och synen. Alla beväringar intervjuas också av en sjukskötare och de beväringar som har problem med sin hälsa besöker även en läkare.

En bred arbetsbild

Alla beväringar undersöks också vid hemförlovningen för att granska om det har skett förändringar i hälsan under tjänstgöringen.

På Dragsvik hälsostation jobbar tolv personer: Två läkare, åtta sjukskötare, ett sjukhusbiträde och en byråsekreterare.

Polariserad hälsa

–Vi har en bred kompetens i personalen, men uppgifterna är också många. En i teamet är specialiserad på psykisk och mental ohälsa och en del av våra sjukskötare jobbar också som fältsjukskötare med utbildning av beväringarna i fältmedicin och akutvård i terrängförhållanden, berättar Sivén.

18

Fanbäraren • 1/2022

Förutom de lagstadgade undersökningarna vid ankomsten och hemförlovningen besöker beväringarna hälsostationen främst när de har smärtor i fötterna, benen eller ryggen.

–För en del beväringar kommer den fysiska ansträngningen som en överraskning. Om man inte är van vid belastningen kan en marsch på några kilometer ställa till

problem i början av tjänstgöringen. Men det här är ofta övergående saker, när kroppen vänjer sig vid en högre ansträngningsnivå försvinner också symptomen, säger Sam Sivén.

Hur ser du allmänt på beväringarnas hälsa i dag?

–Som läkare ser man ju mestadels de beväringar som har problem med hälsan, men man ska också komma ihåg att de som har riktigt stora utmaningar med sin hälsa är befriade från tjänstgöringen. Man kan därför säga att de pojkar och flickor som tjänstgör är friskare än medeltalet för en årskull, säger Sivén.

Sivén tycker sig också se större kontraster mellan beväringarna idag. De finns en grupp som är kärnfriska samt har en mycket god kondition och så finns det en grupp med sämre kondition och det leder i sin tur till andra utmaningar med hälsan. Sivéns iakttagelser stöds till exempel av statistiken för coopertestet, där man över tid kan se den här polariseringen.

–För många beväringar innebär tiden i militären även första gången de är borta hemifrån en längre tid. Den här förändringen tar sig uttryck i psykisk ohälsa för vissa.

Jag antar att det alltid har varit så här men tröskeln är kanske lägre nu att söka hjälp, men också att avbryta tjänstgöringen för att man inte klarar av den stora förändringen, säger Sivén.

Pandemin skakade om De första 18 månaderna med coronapandemin var relativt lugna vid Dragsvik hälsostation. Antalet smittade beväringar vid Nylands brigad var lågt i jämförelse med många andra brigader i landet. Men när kontingent 1/22 ryckte in i januari exploderade antalet smittade.

–Läget var mycket krävande och svårt att få under kontroll när omikron-varianten spreds mycket lättare än de tidigare varianterna, men med bra samarbete mellan brigaden och hälsostationen lyckades vi. Samtidigt utförde vi ankomstgranskningarna av rekryterna, vilket även i normala förhållanden är arbetsdrygt för vår personal, säger Sivén.

För Sivén och hans kollegor har tiden inneburit att ständigt följa med de direktiv som ges av Försvarsmakten.

–De direktiv vi följer är något strängare än i det civila samhället. Vi måste till exempel beakta att många beväringar sover i samma stuga, vilket höjer risken för att sjukdomen sprids, säger Sivén.

I praktiken har alla beväringar med symptom testats.

De med positiva testresultat har placerats i karantänsliknande förhållanden skilt från de med negativa testresultat. Alla som har exponerats för smittan skiljs också åt från de som inte har exponerats.

Tiden i karantänsliknande förhållanden var först 14 dygn men förkortades sedan till sju dygn, om testresultatet då visade negativt. I början av året förkortades också tiden i isoleringsliknande förhållanden till sju dygn, med kravet att det sista dygnet hade varit symptomfritt.

När pandemin härjade som värst hade man närmare 300 beväringar i karantänsliknande förhållanden.

–Vårt reservsjukhus här invid höll på att fyllas till 100 procent, men sedan när vi tog i bruk andra byggnader på brigaden lättade trycket här. Efter den stora toppen i mitten av januari har situationen nu lättat betydligt, säger Sivén. Är den här tiden den största kris du varit med om som läkare?

För chefsläkare Sam Sivén innebar pandemin en stor utmaning. Han betonar att det inte var en hälsokris vid Nylands brigad, men nog en mycket arbetsdryg period.

Foto: Axel Bondestam.

–Om jag ser det nationellt och till antalet svårt sjuka och döda i samhället så är svaret ja. Men glädjande är att de smittade beväringarna här har haft endast lindriga symtom. Det har inte varit en hälsokris vid Nylands brigad, men för mig har det varit en exceptionell tid på jobbet.

För mig har det varit mängden av arbete som varit den största utmaningen, säger Sivén.

Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 1/2022

19

Hektiskt arbete inom näringsunderhållet

C

oronaläget har påverkat livet på brigaden i stor utsträckning och garnisonsrestaurangen Creutz är inget undantag. Vare sig det handlar om att packa terrängmat åt beväringar i karantän eller förbereda matsalen för endast en enhet åt gången, kommer maten alltid att serveras, säger kökschef Nina Johansson.

Personalen på garnisonsrestaurangen arbetar långa dagar för att säkerställa att alla beväringar får näring. De första på plats anländer redan klockan fem på morgonen för att börja förbereda morgongröten samt matsalen för de tre måltiderna som för tillfället serveras i garnisonsrestaurangen. Redan en timme senare har de fått sällskap av fler kollegor och förberedelserna för lunchen är i full gång.

Under dagen arbetar en del av personalen i köket, där de förbereder dagens restaurangmat samt terrängmaten.

Båda tillreds i samma kök, men restaurangmaten serveras i garnisonsrestaurangen medan terrängmaten packas av personalen för att sedan distribueras av beväringar till enheterna. Resten av personalen arbetar vid disken eller i restaurangssalen under dagen. De som arbetar kvällsskift lämnar restaurangen klockan nio på kvällen.

-Ganska fartfyllt är det under dagen! skrattar Nina Johansson och medger att dagarna kan bli långa.

Beväringarna äter mat från alternerande listor som planeras centralt av Leijona Catering, företaget som driver alla Finlands garnisonsrestauranger.

20

Fanbäraren • 1/2022

-Alla garnisonsrestauranger äter samma mat. Näringsinnehållet i maten är strikt planerat enligt näringsrekommendationerna, och detta framgår av listorna som man följer i köket. En normal dagsportion på garnisonsrestaurangen innehåller 3500 kilokalorier. I terrängen ökar antalet eftersom mängden motion och ansträngning ökar i samma grad, förklarar Johansson.

Förutom näringsinnehållet i maten är även beställningen av råvaror och livsmedel starkt bunden till de alternerande listorna. Varje garnisonsrestaurang får och bör dock självmant ansvara för att lagren inte blir tomma eller alternativt för fulla. Leijona Catering har även under de senaste åren medvetet ökat på användningen av inhemska råvaror samt livsmedel i den mat som serveras. Vissa varor går dock inte alls att få som inhemska, poängterar Johansson. Till exempel aprikossylt eller mandariner och bananer är det klent av i hemlandet, så man använder utländskt producerade produkter.

Coronaläget har medfört snabba och oförutsägbara svängningar i garnisonsrestaurangens verksamhet, men personalen och verksamheten har lyckats bra med att anpassa sig till den nya vardagen med restriktioner och bestämmelser. Den synligaste förändringen är helt klart den tomhet som tidvis råder i själva matsalen, då hela enheter äter terrängmat.

-Egentligen har verksamheten inte ändrats så mycket, endast den fysiska platsen där maten serveras har ändrats.

Vår uppgift är att förse alla beväringar med mat, och det spelar inte så stor roll om maten serveras i matsalen eller som terrängmat på enheten. Om det under en dag uppkommer fem sjukdomsfall ändras bokstyrkan ändå inte. Vänta ett tag så packar vi maten åt er, ler Johansson.

Det som Johansson själv saknat mest är att se beväringarna dagligen. Det mest givande med att leda verksamheten på en garnisonsrestaurang är den spontana feedbacken man får från sina kunder, alltså beväringarna, samt det glada sorlet av prat som man hör under måltiderna. Det har saknats under de exceptionella omständigheterna som orsakats av pandemin, men Johansson ser hoppfullt på framtiden.

-Hemförlovningsdagen är den bästa. Man ser alla så glada och leende, och då de militära kläderna byts till civilkläder tänker man att är det så här de här människorna ser ut på riktigt!

Hektiska dagar i kokskjulet Under övningar lagas terrängmaten av beväringar, i synnerhet av de underofficerare som gått underhållsunderofficerskursen i Parola nära Tavastehus. Matlagningen sker i kokskjulet i Syndalen, där ett tiotal beväringar arbetar med att förse hela brigaden med mat. Verksamheten i kokskjulet övervakas av en medlem av garnisonsrestaurangens personal, som likt beväringarna sover inom Syndalens lägerområde.

Bland de underofficerare som arbetar i kokskjulet under grundövningen är undersergeant Leonard Wiksten från Granatkastarkompaniet och undersergeant Leo Österås från 1. Kustjägarkompaniet. De har båda gått underhållsunderofficersutbildningen och berättar att den egentliga underhållsutbildningen började först i AUK2, efter en AUK1-period som fokuserade på färdigheter i både anfall och försvar.

-Parola var nog en bra upplevelse, det var roligt att se hur vardagen fungerade på en finsk brigad som är mycket större än Nylands brigad. Jag kan själv finska från förut, men det var ändå lärorikt att gå ledarutbildningen på finska och få ett annat perspektiv på militären, berättar Österås.

Verksamheten i kokskjulet är relativt fri. Beväringarna får sinsemellan bestämma om arbetsfördelningen och har enligt gemensam överenskommelse försökt cirkulera uppgifterna så att ingen sysslar med samma uppgift dagarna i ända. I själva matlagningen följer de recept som förberetts av Leijona Catering, men beväringarna har fria händer att smaksätta maten enligt eget tycke.

Det som är viktigast är att maten smakar gott.

Under grundövningen är arbetsbördan stor för de som arbetar i kokskjulet, eftersom de ska förse hela brigaden med mat under övningen. Det medför att övningen för de som lagar terrängmat varar i nio dagar, till skillnad från de fem dagar andra enheter tillbringar i Syndalen.

När brigaden åker på övning blir det tyst i garnisonsrestaurangens matsal. Kokskjulet däremot är fullt av liv då ett tiotal beväringar lagar mat åt hela truppförbandet.

Foto: Anton Holmberg

-I den här uppgiften gäller det att känna till sitt ansvar.

Allt som allt lagar vi ungefär tiotusen portioner mat under hela övningen, och under de mest hektiska dagarna lagar vi lite på 600 portioner enbart under lunchen, säger Wiksten.

Luukas Lammi Jägare och redaktör

Fanbäraren • 1/2022

21

Anne-May Asplund leder utvecklingen av landets soldathem Anne-May Asplund (till vänster) valdes i fjol till ny ordförande för det nationella soldathemsförbundet. Här är hon på jobb i Rovajärvi tillsammans med den tidigare ordföranden för förbundet Kirsi Patrikainen. Foto: Anne Niska.

Soldathemmen vill vara en oas för beväringarna. Soldathemsförbundets nyvalda ordförande Anne-May Asplund säger att grunduppdraget för soldathemmen består, men att de ständigt måste utvecklas i takt med tiden. Trots att pandemin har slagit hårt mot verksamheten ser Asplund med tillförsikt på framtiden.

–Jag var bara några månader gammal när vi flyttade in i en tjänstebostad på garnisonen. Pappa har berättat att jag i samband med flytten låg i en barnvagn på flaket till en av militärens lastbilar med alla andra saker som skulle flyttas. Några beväringar som hjälpte till med flytten stod på flaket och höll i vagnen. Vi flyttade då in några hundra meter från soldathemmet i Dragsvik. Så inte har jag kommit så värst långt på 50 år, skrattar Anne-May Asplund.

Pappan, som Anne-May Asplund nämner, är Ingmar Asplund, som i många år var chef för underofficersskolan och kommendör för artilleriet vid Nylands brigad. Närheten till Nylands brigad har från första början präglat Anne-May Asplund som människa.

–Brigaden är en del av min identitet, jag skulle helt enkelt inte vara den jag är i dag utan Nylands brigad. Då i början av 1970-talet skapades en helt egen gemenskap bland alla de familjer som bodde på området. Officersmässen var ett ställe där vi umgicks, mamma Aila grundade i tiderna ett tvåspråkigt dagis på området och jag fick till och med vara brigadens lucia. Det var som ett eget litet samhälle på den tiden, minns Asplund.

Därför var det också helt logiskt att Asplund började sommarjobba i Dragsviks soldathem. Hon jobbade där somrarna 1988-1992 och efter det har hon mer eller mindre varit engagerad i verksamheten kring soldathemmen. Hon blev ordförande för soldathemsföreningen i Dragsvik 2016, invald i det nationella förbundets styrelse 2017 och i fjol valdes hon till ordförande för det nationella soldathemsförbundet.

22

Fanbäraren • 1/2022

–Egentligen har det gått helt naturligt. Att vara ordförande i Dragsvik var en bra skola, det var som ett vd-uppdrag med sju anställda och en ordentligt stor omsättning på verksamheten.

I mitt huvudsakliga jobb är jag dessutom HR-chef så att leda andra är inte främmande för mig, säger Asplund.

100 år av soldathem Soldathemmen landsteg i Finland tillsammans med jägarna från Tyskland år 1918. Jägarna hade fått upp ögonen för verksamheten i Tyskland och ville ha motsvarande soldathem i Finland. Det är också därifrån den gröna färgen på soldathemsdräkterna härstammar.

Några år senare grundades soldathemsförbundet, och de gemensamma reglerna för de olika soldathemmen skapades. I fjol firade förbundet sitt 100-årsjubileum.

–En sak i vår historia som ofta glöms bort är verksamheten under krigen. Vi hade 1 000 små soldathem som drevs av 3 500 systrar vid fronten. En av många tragedier under krigen var att förbundets dåvarande ordförande Toini Jännes stupade i Murtovaara 1942 när den bil hon färdades i attackerades av partisaner, berättar Asplund.

En orsak till att soldathemssystrarnas insats under krigen ofta glöms bort kan vara att de blandas ihop med lottorna, tror Asplund. Kläderna var snarlika och på svartvita foton är det svårt att se skillnaden mellan lottornas gråa och soldathemssystrarnas gröna kläder.

Hela familjen Asplund har i årtionden varit engagerade i verksamheten vid Nylands brigad. På bilden ser vi Aila, Ingmar och Anne-May Asplund när de jobbade med ett “pop-up”-soldathem i Dragsvik. Foto: Privat.

Några år efter freden grundades sedan soldathemsföreningen i Dragsvik. Stadgarna för soldathemsföreningen undertecknades 1951. Föreningen firade med andra ord sitt 70-årsjubileum i fjol.

Från pilsner till energidrycker Under drygt 100 år av soldathem i Finland har mycket förstås förändrats, men grundtanken och bassortimentet kvarstår.

–Kaffe, bröd och sött har alltid funnits i soldathemmen, men annars har utvecklingen följt det övriga som sker i samhället.

När jag började sommarjobba i soldathemmet i Dragsvik såldes mycket snus och pilsner, i dag är det mest olika energidrycker som går åt. Jag kan också se den tekniska utvecklingen under den tid jag har varit aktiv. På 30 år har vi gått från telefonkiosker, via datorer till wifi-uppkopplingar för beväringarna, säger Asplund.

Soldathemmet i Dragsvik fick också en rejäl ansiktslyftning för några år sedan då det gamla biblioteket totalrenoverades.

Dragsvik soldathemsförening tog hjälp av Raseborgs stadsbibliotek och tillsammans sorterade de bort cirka 5 000 gamla böcker, och med stöd från Svenska kulturfonden kunde man köpa in hundratalet nya böcker.

På samma gång gjorde man om hela konceptet på biblioteket.

Man planerade om utrymmet och skapade ett “vardagsrum” med soffor och bord. Man frångick också de bemannade öppettiderna och gick över till fri självbetjäning för beväringarna.

–Före förändringen var det ganska dött på vårt bibliotek, nästan ingen lånade de gamla böckerna. Men nu är det glädjande att se hur utlåningen har ökat. Det som också gör mig glad är att beväringarna nu önskar sig olika brädspel till biblioteket.

Vi utvecklar hela tiden utbudet utifrån det beväringarna önskar, vi finns ju till för dem, säger Asplund.

Pandemin har slagit hårt Att driva soldathem är en ständig kamp med små ekonomiska marginaler. Största delen av omsättningen kommer från försäljningen och resten handlar om mindre understöd från olika stiftelser och fonder. Till exempel soldathemsförbundet har några fonder, som de olika föreningarna kan söka om pengar från för exempelvis nya inventarier eller för vidareutbildning.

Samarbetet med Försvarsmakten är också avgörande i och med att de står för utrymmena och för största delen av inventarierna.

–Men själva verksamheten ska vi driva med försäljningen och med de priser vi har på våra varor säger det sig självt att marginalerna är verkligt små. Om det blir en vinst från verksamheten så investerar vi den i något nytt för beväringarna, till exempel för några år sedan kunde vi köpa ett nytt biljardbord till soldathemmet i Dragsvik, säger Asplund.

De senaste två åren har varit extra utmanande på grund av pandemin. Försäljningen har sjunkit drastiskt och de anställda på soldathemmet i Dragsvik har alla varit permitterade på deltid. Soldathemsverksamheten har inte heller beviljats statligt stöd under pandemin.

–Pandemin har varit en kaotisk tid för vår del. Till en början fick vi inga entydiga svar. Skulle vi följa THL:s allmänna regler eller Försvarsmaktens regler? Vi har gått igenom en massa olika skeden, allt från att ha soldathemmen helt stängda, via take-away från kassan till service enbart från soldathemsbilar, suckar Asplund.

Förutom de akuta ekonomiska konsekvenserna kan pandemin också leda till andra negativa konsekvenser på längre sikt. Till

Fanbäraren • 1/2022

23

exempel i Dragsvik är verksamheten beroende av de tiotals volontärer som spelar en avgörande roll i verksamheten. De här volontärerna ställer upp när det exempelvis ordnas Öppna portarnas dag eller när det behövs personal till soldathemmen på olika skogsläger.

–Vi ska vara en oas för beväringarna och den plats på brigaden som påminner mest om det civila livet. Soldathemmen är en neutral plats där det varken finns vapen eller gradbeteckningar. Det är platsen där man som beväring får vara sig själv, säger Asplund.

–Många av våra frivilliga är dessutom över 70 år, de befinner sig med andra ord i riskgruppen. Vi har på grund av pandemin inte kunnat aktivera volontärerna på cirka två år och jag är bekymrad för hur det här påverkar vår verksamhet när vi förhoppningsvis snart kan återgå till en normalare tillvaro, säger Asplund.

En viktig uppgift för Anne-May Asplund blir nu att minimera skadorna av pandemin genom att bygga upp nätverket av volontärer på nytt.

Trots de tunga åren vill Asplund ändå också se något positivt med pandemin. Till soldathemmens uppgift hör även att bedriva sin verksamhet under kristider.

–Vi har inte kunnat engagera våra frivilliga på två år, därför blir ett viktigt uppdrag att knyta kontakten och engagera de här trotjänarna på nytt. Minst lika viktigt blir arbetet med att rekrytera nya volontärer. För att lyckas med det måste vi vara synliga på olika tillställningar och göra vår verksamhet mer känd bland allmänheten, säger Asplund.

Asplund ser också att förbundet under det kommande året ska jobba mera med olika former av hållbarhet. Hon betonar att verksamheten ska bygga på alla de tre delarna av begreppet hållbarhet. Hon vill att soldathemmen i framtiden i högre utsträckning än nu ska vila på ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara lösningar.

Sist men inte minst önskar Asplund att soldathemmen i framtiden kunde fokusera mera på beväringarnas mentala välmående. Hon påpekar att soldathemmen inte vill börja konkurrera med Försvarsmaktens socialkuratorer utan snarare fungera som ett komplement till den här funktionen.

–Vi kunde spela en roll i beväringarnas liv i frågor som handlar om rent mänskliga saker och beväringarnas vardagliga liv, visionerar Asplund.

Via sitt jobb som HR-chef ser hon hur den mentala ohälsan ökar bland speciellt unga vuxna i samhället. Hon nämner också att soldathemsförbundet i Sverige nu har valt att lägga mera fokus på frågor om beväringarnas välmående.

Anne-May Asplund önskar att soldathemmen i framtiden kunde spela en större roll i beväringarnas mentala välmående.

Foto: Mikko Mäntyniemi.

–Nu har vi fått öva på riktigt i undantagsförhållanden. Vi har tvingats att tänka kreativt och försöka hitta nya lösningar. Vi har till exempel nu i början av 2022 testat på nätförsäljning och packat kassar till de beväringar som vistats i karantän, säger Asplund.

Fokus på välmående Som nyvald ordförande för det nationella soldathemsförbundet vill Asplund både bevara och förnya. Hon ser att själva grunduppdraget för soldathemmen är detsamma som det var för 100 år sedan.

24

Fanbäraren • 1/2022

–Jag ser framför mig att vi kunde skapa någon form av “sode-mommon”, som kunde fungera som samtalspartner för beväringarna. Jag vet av erfarenhet att många unga i dag saknar äldre personer att samtala om livet med. Jag hörde för ett tag sedan en volontär i ett soldathem berätta att en beväring hade frågat av henne hur han ska göra när han har tänkt fria till sin flickvän? Det här är ett bra exempel på de frågor där vi inom soldathemmen kunde fungera som både stöd och bollplank, säger Anne-May Asplund.

Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 1/2022

25

Beredskapsenheten inledde året intensivt med mångsidiga övningar

N

ylands brigad utbildar en av Marinens beredskapsenheter. Utbildningen är långt byggt på det som tidigare kallades ATU (Ampibius Task Unit).

Beväringarna i beredskapsenheten tjänstgör alla 347 dygn och väljs årligen från båda kontingenterna.

En av Marinens uppgifter är att flytta trupper och material i skärgården, och detta övas regelbundet. Nylands brigads beredskapsenhet förflyttar sig med Pasi-vagnar och landstigningsbåtar (Jehu och Jurmo) och därtill övar enheten regelbundet transport med t.ex. fartyg, helikopter och flyg. Beredskapsenheten övade i januari i- och urlastning av fordon och material tillsammans Kustflottans minfärja Pyhäranta. Minfärjorna har förmågan att, förutom minering, förflytta material och soldater.

26

Fanbäraren • 1/2022

Beredskapsenhetens utbildning under januari och februari har även fokuserat på vinterkrigföring. Utbildningen inom vinterkrigföring har innehållit allt från individuell överlevnad vintertid och vakutbildning till stridsutbildning med skarp ammunition samt samverkan med helikopter i Uttis Jägarregemente. Beredskapsenheten karaktäriseras av sina olika prestationsförmågor och en av dem är förmågan att strida i subarktisk miljö.

Hanna Tallberg Informatör

De beväringar som tjänstgör på beredskapsenheten vid Nylands brigad har i januari och februari fått delta i mångsidiga övningar som fokuserat på vinterkrigföring och överlevnadskunskaper i form av till exempel vakutbildning samt stridsutbildning med skarp ammunition. Övningarna ordnades i samarbete med Kustflottan samt Uttis jägarregemente.

Foto: Anton Holmberg

På VYKS-övningen lastades också Pasin till minflottan Pyhäranta.

Foto: Patric Westerlund

Fanbäraren • 1/2022

27

Bevärings

BLOGGEN Värnplikten ur två olika perspektiv

M

itt år började med att jag hamnade i karantän. Vi nyblivna chefer hade åkt på permission över nyåret efter att ha spenderat ungefär en vecka på brigaden för att förbereda oss för inryckningen. Några timmar efter att jag kommit hem meddelade en av cheferna att han testat positivt på ett hemmatest, vilket ledde till att alla chefer på Stabs- och signalkompaniet, som varit på plats före nyår, blev satta i en veckas hemmakarantän.

Då de nya beväringarna ryckte in fanns det endast en undersergeant på plats och ett antal jägare. Ingen annan av cheferna hade som tur blivit smittade så vi kunde alla återvända till tjänst knappt en vecka efter inryckningen.

En vecka ensam i en höghuslägenhet blev lite trist så det var riktigt skönt att igen vara bland människor och äntligen träffa sin egen stuga full med rekryter och på riktigt börja anpassa sig till sin nya chefsuppgift. Jag kunde även börja mitt arbete som enhetens byråunderofficer.

Vi nyanlända chefer fick dock sova i våra egna stugor endast en natt, eftersom genast nästa morgon visade sig en rekryt vara covid-positiv. Det ledde till att hela Stabsoch signalkompaniets nedre våningen, förutom cheferna, hamnade i karantän. Vi undersergeanter fick ta vårt pick och pack och flytta in i en tom stuga på övervåningen.

Som vi redan blivit vana med under vårt halva år i tjänst, ändrades karantänreglerna lite hela tiden och man kunde förvänta sig att vi kommer ha helt nya arrangemang redan följande morgon. Som tur kunde jag fortsätta som vanligt med min uppgift som byråunderofficer, även om rekryternas utbildning pausade i några dagar. Som tur kunde vi börja hålla utbildningar anpassade enligt coronaläget relativt snabbt, trots karantänen.

Efter en vecka hade jag kommit ganska bra i kapp med alla projekt på kontoret och jag tänkte att nu kan jag vara lite mer med på rekryternas program. Den morgonen råkade det stå hälsogranskning på schema och alla blev testade för corona när vi anlände till hälsostationens gård. Det blev en handfull positiva och bland dem jag själv. Så just då jag börjat vänja mig vid mina nya uppgifter och chefsrollen fick jag igen en gång packa mina saker och flytta. Den här gången till reservsjukhuset i Underofficersskolan.

28

Fanbäraren • 1/2022

Första tankarna över att flytta till rivningsfärdiga UOSK var inte direkt positiva. Men det visade sig vara nästan bättre att spendera en vecka där i sällskap än ensam i en liten höghusetta. Eftersom hela enheten var till för de som testat positivt hade man ganska mycket mer utrymme att röra sig i än endast sin egen stuga. Dessutom fanns det lite spel man kunde låna, det ordnades bykesbyte till oss samt sodetaxi och vi fick rösta i välfärdsområdesvalen fastän vi var i karantän.

Men nog var det skönt att slippa ut i det fria. Det jobbigaste i karantänen var att man ändå var instängd i byggnaden. Visserligen fick vi gå under dagarna utanför dörren och röka eller bara stå och det gick att ordna korta ledda promenader. Men man fick ingen frihetskänsla av det. I synnerhet då de enda symptomen jag fick var lite snuva och luktsinnet försvann, blev man lite rastlös av att ligga i sängen så mycket.

I slutet av januari hade jag varit ungefär lika mycket i karantän som utanför. Nu har en stor del av enheten insjuknat i corona och tillfrisknat, så kanske vi kan undvika liknande karantänmängder åtminstone för en liten tid framöver.

Meri Piippo Undersergeant Stabs- och signalkompaniet Foto: Anton Holmberg Jägare och grafiker

Kamratskapet i stugan förgyller beväringstiden

D

en första veckan på rekrytskedet var psykiskt väldigt tung eftersom allting var så nytt. De nyfunna kompisarna och den goda stämningen i stugan fick dock snabbt tjänstgöringen att kännas betydligt mer uthärdlig.

Att inleda militärtjänstgöringen var, precis som för många andra, väldigt utmanande för mig. Plötsligt gick man från att kunna gå vart man vill, sova på morgnarna och stänga en dörr om sig när man ville vara ifred till att bo tillsammans med ett tiotal främmande människor på ett område man inte får lämna och där man tvingas vakna tidigt varje morgon för att hinna med en lång dag fylld av olika utbildningar i totalt obekanta saker.

Dessutom var man tvungen att lära sig den militära disciplinen och se till att hela tiden ha utrustningen i skick och hålla sig till tidskraven. Till en början hade jag svårt att föreställa mig hur jag skulle stå ut med allt detta under en längre tid.

En annan utmanande aspekt med rekrytskedet för kontingent 1/22 är att väldigt många av oss, däribland jag och mina stugkamrater, missade väldigt många utbildningar på grund av karantän och isolering på grund av coronaviruset.

Tiden i karantän var inte så farlig, men vi blev oundvikligen efter på många viktiga områden eftersom vi gick miste om utbildningarna i fråga. Exempelvis blev jag jägare utan att någonsin ha skjutit med mitt stormgevär, något som självklart inte är meningen.

Trots allt det nya och främmande, det svåra och det man blev efter i på grund av tiden i karantän har det också funnits väldigt många goda stunder under rekrytskedet.

De flesta av dessa har varit möjliga tack vare att jag lärde känna mina nya stugkamrater och vi började ha roligt tillsammans. Det har varit väldigt spännande och värdefullt att få stifta bekantskap med människor från olika håll i landet, och den goda gemenskapen i stugan har gjort att kvällarna ofta fylls med prat och skratt.

Det blir betydligt lättare att ta sig igenom tuffare dagar när man hjälper varandra och tar vara på de goda stunderna som ryms med under dagarna.

Ifall någon i stugan har problem med någonting kan han lita på att någon annan hjälper till. På kvällsfritiden kan man skratta åt dagens ansträngningar och koppla av med musik, dåliga skämt och avslappnad samvaro.

Med humor och samarbete kan man se till att militärtjänstgöringen är mycket mer än bara jobbig.

Einar Zilliacus Jägare Foto: Anton Holmberg Jägare och grafiker

Fanbäraren • 1/2022

29

Hänt på brigaden Kontingent 1/22 ryckte in Den nya kontingenten ryckte in den 3 januari 2022 i vintrigt väder. Under inryckningsdagen kvitterade man ut material från rustförrådet och bekantade sig med sin nya enhet samt sin stuga och sina stugkamrater. Rekrytperiodens första vecka innehöll inledande lektioner och övning i den militära livsstilen.

Förhandsröstning på brigaden För att säkerställa att alla röstberättigade beväringar vid Nylands brigad hade möjlighet att rösta i det första välfärdsområdesvalet i landets historia ordnade man förhandsröstning i soldathemmet 17-18.1. Även beväringar som var i karantän på grund av smitta eller exponering fick möjligheten att rösta.

30

Fanbäraren • 1/2022

Faneden för kontingent 1/22 Den 12 februari hölls faneden för kontingent 1/22 och rekryterna utnämndes av brigadkommendör kommodor Juha Kilpi utnämnda till jägare. Som förestavare för edgången fungerade Raseborgs stadsstyrelseordförande Anita Westerholm. På grund av pandemiläget kunde inte familjemedlemmar och vänner delta i faneden, men man kunde följa med Yles livesändning av tillställningen via Yle Arenan.

Grundövningen Grundövningen för kontingent 1/22 hölls i februari i Syndalen. Det var den nya kontingentens första längre övning, då alla enheter i tur och ordning tillbringade fem dagar i skogen. Under övningen fick beväringarna för första gången öva på stridsskjutningar med skarp ammunition, handgranatkastning med skarpa granater samt skjutning med 66KES 12-pansarskott.

Fanbäraren • 1/2022

31

Gillet har ordet

Resiliens, försvarsvilja och hemförråd Då det sker kriser i världen och i vårt närområde påminns vi om hur sårbart samhället är. Det som sker i Ukraina i skrivande stund kunde likväl hända ett närmare grannland men även oss. Det lägger saker i perspektiv och saker i viktighetsordning.

Jag skrev i min kolumn i Fanbäraren 4/21 redan om skapande av resiliens och det är nåt vi finländare är bra på, både i och utanför kriser. Vi har en bra, fri och rättvis media som återspeglar verkligheten som hjälper oss att skapa resiliens då vi vet vad vi kan lita på i vår oberoende nyhetsrapportering. Vi är också bra på resiliens på många andra sätt.

Ett bra exempel är kampanjen 72-timmar (https://72tuntia.fi/) där myndigheter och organisationer gjort upp rekommendationer om vad som kunde behövas hemma i en krissituation t.ex. under ett strömavbrott eller ett värre oväder. Enligt kampanjen bör man i hemmen förbereda sig att klara sig på egen hand i minst tre dygn vid en störningssituation. På detta sätt hjälps vi åt att hålla igång samhället i en kris.

Tillhörande resiliensen är också det att vi har en stark försvarsvilja i Finland, det har påvisats i otaliga undersökningar under de föregående årtionden. Delvis beror vår starka försvarsvilja på vår allmänna värnplikt som gör att vi får ett starkt försvar. Delvis beror den antagligen också på vår historia och allt det våra förfäder och de som deltog i krigen fått genomgå för att försvara så vi idag har ett självständigt land.

Denna höga försvarsvilja ökar naturligtvis starkt också resiliensen inom vår befolkning. Man kan stå ut med lite mer för det gemensamma goda och man litar på att det gemensamma är värt att försvara. Det kan också bra förklara delvis finländarnas goda förhållning till coronarestriktioner och vaccinet, i jämförelse med många andra EU-länder.

En god sak i vårt land i tider av kriser är då våra goda resiliens men också vår förberedelse för sämre tider.

Andra europeiska länder har många gånger varit avundsjuka på vårt goda arbete inom detta område.

Försörjningsberedskapscentralen (FBC) gör ett gott jobb och förbereder alltid för sämre tider och gör ett i normala tider osynligt arbete men direkt när det är kris så syns arbetet allt tydligare. FBC har alltid ett lager med nödvändiga förnödenheter för att hålla samhället igång i krissituationer.

Vi har också en stark frivillig sektor, både inom det frivilliga försvaret men också inom allmän beredskap för kriser som fint utbildar våra invånare i vad som kan krävas i en kris.

32

Fanbäraren • 1/2022

Christoffer Hällfors Gillets ordörande

När kriget i Ukraina oroar - vi listar nio saker du kan göra som reservist Ett av Gillets syften är att främja det frivilliga försvarsarbetet och försvarsandan. Vi har efter att Ryssland anföll Ukraina fått en hel del förfrågningar om hur man som reservist kan aktivera sig och var man kan hitta kurser för att repetera det militära. För Gillet är det viktigt att främja den här försvarsandan samt att hjälpa till att hitta kurser för våra aktiva. Därmed så repeterar vi de allmänna direktiv för reservister som Försvarsmakten publicerat 4.3.2022.

Allmänna direktiv för reservister. Det är bra att säkerställa kontakten med Försvarsmakten samt personlig beredskap som reservist.

1. Kolla in Försvarsmaktens webbplats för reservister (https://intti.fi/sv/i-reserven) och till exempel landskapskompaniernas verksamhet (https://intti.fi/sv/lokala-trupper). Du som reservist som känner till ditt område kan du anmäla ditt intresse till Försvarsmaktens regionalbyrå.

2. Vid behov kan du ta reda på din placeringsinformation genom att personligen besöka din regionalbyrå (https://intti. fi/sv/fragor-). Dina personuppgifter från värnpliktsregistret lämnas inte ut via telefon eller e-post.

3. Se till att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har dina nuvarande yrkes-, adress- och kontaktuppgifter. Därifrån uppdateras uppgifterna automatiskt i Försvarsmaktens värnpliktsregister.

4. Försvarsmakten utbildar reservister enligt plan. Om du får post eller meddelanden från Försvarsmakten, en repetitionsutbildningsorder eller en inbjudan till en frivillig övning, agera enligt instruktionerna i ordern eller inbjudan.

5. Kom ihåg operationssäkerhet och informationskompetens – var kritisk. Kontrollera vid behov riktigheten i informationen och rapportera misstänkt information till din regionalbyrå (t.ex. information som tidigare visats i media om falska meddelanden som skickats i Försvarsmaktens namn).

6. Ta hand om dig själv och dina nära och kära, det är bra att upprätthålla och utveckla din fysiska och mentala förmåga att fungera i alla situationer. Du kan till exempel få träningstips med Försvarsmaktens Marsmars-app (https:// marsmars.fi/).

7. Se till att du 72 timmars beredskap i hemmet (https://72timmar.fi/).

8. Du kan bekanta dig med Försvarsutbildningsföreningens kurskalender, och anmäl dig med (https://koulutuskalenteri. mpk.fi/Koulutuskalenteri).

9. Du kan bekanta dig med försvarsföreningarnas verksamhet (https://intti.fi/vapaaehtoinen-maanpuolustus).

Gillet är en av medlemsorganisationerna i Försvarsutbildningsföreningen (MPK) och påverkar därmed också utbildningen och utbuden. Under våren kommer Gillets nyligen tillsatta verksamhetsutskott att fundera på verksamhet för medlemmarna som hjälper att hålla medlemmarna i god kondition men också hjälpa att hitta rätt kurser för repetition. Håll därmed koll på vår facebook-sida, twitter och hemsida.

Christoffer Hällfors Gillets orförande

Fanbäraren • 1/2022

33

Gillet i Österbotten har tät kontakt med Sverige

Intresset för försvaret har gått i arv för Rodney Strandvall.

Foto: Privat.

M

ånga österbottningar upplever tiden vid Nylands brigad enbart som ett måste. Men Rodney Strandvalls inställning till brigaden har alltid varit positiv. Nu leder han Gillet i Österbotten och värnar speciellt om de traditioner som finns i närområdet.

Det var Rodney Strandvalls farfar som väckte intresset för försvarsfrågor. De växte upp på samma gårdsplan och Rodneys farfar var en krigsveteran som gärna berättade om kriget och vikten av ett trovärdigt försvar. Därför var det naturligt för Rodney Strandvall att ta ut allt av sin tid som beväring. Han ryckte in i kontingent 1/1990 vid Nylands brigad och hemförlovades 11 månader senare från GRKK. –Det var en intressant tid i livet och jag hade inte bråttom hem. Jag hade hela tiden som mål att tjänstgöra 330 dagar, som var den längsta tiden då. Nu när jag tänker tillbaka minns jag mest små fragment av den första tiden i Dragsvik, till exempel den första marschen till Syndalen när jag hade rejält skoskav, skrattar Strandvall.

Strandvall minns desto mera av tiden i Reservofficersskolan i Fredrikshamn. Han beskriver den första tiden där som en stor omställning och “en total chock”. Strandvall var en av få helt svenskspråkiga österbottningar som då sökte sig till utbildningen.

–Det tuffaste var att förstå språket och att göra sig förstådd. Ibland fick jag någon liten gliring om språket, men för det mesta var bemötandet sakligt. Jag minns speciellt att vi hade en riktigt bra plutonutbildare som blev en förebild för mig om hur man behandlar alla rättvist i en grupp. Och så minns jag också att min farfar var mycket stolt över att jag valde RUK, säger Strandvall.

34

Fanbäraren • 1/2022

Efter hemförlovningen slets Rodney Strandvall mellan två alternativ. Å ena sidan lockade en karriär inom Försvarsmakten, å andra sidan intresserade jobb inom skogsbranschen.

–Jag var på inträdesförhör till Kadettskolan, men då hade både konditionen och kanske också motivationen sjunkit lite så jag kom inte in. När jag inte kom in på första försöket tänkte jag att det här inte var för mig och så valde jag skogsbranschen, säger Strandvall.

Men trots valet av karriär levde intresset för försvarsfrågor vidare. I dag är Strandvall kapten i reserven och en mycket aktiv reservist.

500 kilometer från Dragsvik I dag är Rodney Strandvall ordförande för Nylands Brigads Gilles lokalavdelning i Norra Österbotten och han är också medlem i Gillets centralstyrelse.

Sett till antalet beväringar som tjänstgör vid Nylands brigad är Österbotten stort. Cirka 35-40 procent av beväringarna i varje kontingent kommer från Österbotten. Många österbottningar har ett speciellt förhållande till Nylands brigad. Man kan beskriva förhållandet som polariserat mellan två grupper.

–För oss svenskspråkiga som är intresserade av försvarsfrågor är Nylands brigad självfallet mycket viktig, men

visst finns det också många österbottningar som tänker att man far till Dragsvik enbart för att få tjänstgöringen avklarad. Jag tror att det framför allt handlar om avståndet till brigaden. Nog är det ju lite ledsamt att “vår brigad” ligger på 550 kilometers avstånd. Det skapar också någon form av mentalt avstånd, säger Strandvall.

Strandvall nämner edgången som ett exempel. Många österbottningar skulle gärna åka ner till Dragsvik för att se sina pojkar och flickor svära faneden, men i många fall innebär det åtminstone tolv timmar i bil och en ledig dag från jobbet.

Närheten till Sverige syns Gillet i Österbotten är indelat i två lokalavdelningar.

Gränsen mellan avdelningarna Norra Österbotten och Södra Österbotten går ungefär i Oravais, men Strandvall påpekar att gränsen mellan avdelningarna inte är huggen i sten. Han säger att det finns plats för alla oberoende var i Österbotten man bor. I dag har avdelningarna i Österbotten totalt cirka 100 medlemmar.

–En typisk medlem är någon som kommer ihåg tiden vid Nylands brigad med positiva förtecken. Man märker också av ett ökat intresse bland personer med egna barn som just då tjänstgör vid Nylands brigad, säger Strandvall.

Det unika med Gillets verksamhet i Österbotten är det täta samarbetet med motsvarande föreningar i Sverige.

Rodney Strandvall nämner minnesdagen av slaget i Hörnefors som ett exempel.

Dagen ordnas till minne av slaget vid Hörnefors, som inträffade den 5 juli 1809. Det slaget blev också det sista där Sverige och Finland stred tillsammans som ett land.

Den svensk-finska truppen bestod då av de sista spillrorna av jägarbataljonen från Savolaxbrigaden. Truppen leddes av överstelöjtnant Joachim Zachris Duncker, som stupade i striderna vid Hörnefors. Striderna uppmärksammas nu under “Dunckers dag”, som årligen ordnas den 5 juli.

–Under flera år har jag deltagit i minnesdagen i Hörnefors. Jag ser det här som en viktig del av vår traditionsbärande verksamhet. Dagen består av både en formell och en mera informell del. Under dagen samtalar vi och umgås med våra svenska kollegor i Hemvärnet och Reservofficerssällskapet i Västerbotten. Mycket sker informellt, vi kan till exempel sätta oss ner på en öl och diskutera aktuella försvarsfrågor, berättar Strandvall.

Det informella samarbetet med de svenska kollegorna har också lett till samarbete av mera konkret natur.

Strandvall är knuten till en lokalbataljon i Österbotten och han jobbar målmedvetet för att skapa samövningar med hemvärnet i Umeå.

–Tillsammans med Jesper Wikström (som är ordförande för Gillets avdelning Södra Österbotten) deltog vi för några år sedan som observatörer när hemvärnet hade en större övning i svenska Lappland. Vi har också utrett om vi kunde ha regelrätta övningar tillsammans, men hittills har det strandat på byråkratin, säger Strandvall.

Orsaken till svårigheterna att ordna samövningar hänger ihop med att det inte finns en direkt motsvarighet till hemvärnet i Finland och då finns det inte heller någon myndighet som kan ta ställning till hur övningarna kunde arrangeras.

–Men viljan till konkret samarbete finns definitivt i Sverige också. Det är många där som fortfarande upplever att “Finlands sak är vår”. Många av de aktiva i Sverige har dessutom nära släktband till Finland, säger Strandvall.

Cirkeln slöts När Strandvall blickar framåt hoppas han att Gillet i Österbotten i framtiden kunde spela en ännu större roll inom den traditionsbärande verksamheten i närområdet.

Förutom de gemensamma traditionerna på den svenska sidan finns också till exempel Siikajoki i grannskapet.

På ett personligt plan slöts en cirkel för Rodney Strandvall i fjol. Hans dotter Jenny Strandvall valde då att som frivillig göra militärtjänsten vid Nylands brigad. Han berättar att intresset för försvarsfrågor definitivt har gått i arv, och han gläds åt att dottern nu är en engagerad och aktiv reservist.

–Det har varit roligt att få jämföra de egna erfarenheterna av Nylands brigad med hennes. Hon valde att specialutbilda sig till skyddsspanare i Säkylä och våra upplevelser av det finska var ganska likadana. Sedan märkte jag att det har hänt mycket i Dragsvik under de senaste 30 åren. Sättet och ledarskapet är i dag “mjukare” och man beaktar helt tydligt individen mera nu än vad man gjorde under min tid där, säger Strandvall.

Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 1/2022

35

I jägarnas fotspår till Lettland Kom med på Nylands Brigads Gilles resa till Lettland 10-13.6 2022 Fredag 10.6

Helsingfors - Tallin - Riga, rundvandring gamla stan, övernattning

Lördag 11.6

Jurmala - Klapkalnciems - ställningarna vid Rigabukten, Jägarnas minnesmärke - Tukums - Apriki, Mannerheims gård - Liepaja, Heliga Trefaldighetskyrkan, kaserner mm, övernattning

Söndag 12.6

Jelgava - Skrunda området - Misaflodens stridsplatser, Jägarnas gravminnesmärke, stridernas genomgång - Riga, övernattning

Måndag 13.6

Turaida området - Gauja flodområde - Ainaz - Tallin - Helsingfors

Major i.a. Caj Holmberg fungerar som vår militärguide.

Resebyrån JaPi-Matkat Oy står för researrangemangen.

Frågor och anmälningar till Hans-Erik Orrenius i första hand per e-post hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller alternativt sms / WhatsApp 040 5524 273 VÄLKOMMEN!

Kallelse till Gillets vårmöte Nylands Brigads Gille r.f. kallar sina medlemmar till vårmöte torsdagen den 12 maj kl. 18.00 på Officersmässen vid Nylands Brigad.

Stadgeenliga ärenden behandlas. Vi kommer också ha en gäst på mötet. Namnet publiceras senare på vår hemsida.

Anmälan om deltagande i vårmötet är obligatorisk då mötet hålls på brigadens område och brigadens säkerhetsföreskrifter kräver det.

Anmälan till vårmötet samt uppdaterad information: https://www.nylandsbrigadsgille.fi/varmote-2022/ Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi.

Gilledagen inställd!

Tyvärr är vi tvungna att meddela att Gilledagen 2022 är inställd. Gilledagen skulle vara ett nytt återkommande evenemang för Gillets medlemmar där man kunde bekanta sig med brigaden men också exempelvis träffa sina tidigare tjänstgöringskompisar. Det tänkta datumet passade inte längre för Nylands brigad och då försökte vi hitta ett nytt datum. Tyvärr var våren redan långt bokad för de utrymmen vi behövde så vi var tvungna att ställa in dagen och satsa på att ordna den i ett senare skede. Vi inom styrelsen beklagar verkligen detta.

36

Fanbäraren • 1/2022

Gillets sponsorer Mars 2022

Ahlin Anders Ahlskog Per-Erik Ahlström Marcus Aminoff Philip Andersson Krister Andersson Roger Antskog Kurt Baarman Håkan Backman Corinna Backman Göran Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Böckelman Sven-Erik Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damstén Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Carl Magnus Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ek Nicholas Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Federley Björn Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Fältmarsch Jan Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Hagner John Hagström Clas Göran Halén Lars Hammarén Lars Hannén Harri Hartwall Erik Hedman Johan Hedman Lars Heinrichs Eva-Lisa Helkama Jukka Hertell Karl Johan Hertsberg Patrik

Boden, Sverige Pedersöre Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Ingå Vanda Raseborg Raseborg Winchester, USA Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Küsnacht, Schweiz Kyrkslätt Helsingfors Esbo Helsingors Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Lovisa Åbo Vanda Helsingfors Borgå Sibbo Esbo Esbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors

Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike Holm Christoffer Holm Martti Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homén Carl-Olaf Homén-Lindberg Susanne Hultin Henrik Illman Lars Immonen Peter Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jakob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Lilius Peter Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindén Karl-Gustav Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundmark Pekka Lundqvist Ragnar Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Långbacka Matias Lönnroth Anders Malmborg Stig Meyer Lars Morelius Petri Naessén-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Odrup Lars Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka

Raseborg Borgå Helsingfors Grankulla Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Romelanda, Sverige Borgå Raseborg Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Grankulla Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Borgå Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Montpellier, Frankrike Vörå Sibbo Raseborg Mäntsälä Helsingfors Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Pälkäne Borgå Grankulla Helsingfors Loppis Esbo Grankulla Ylivieska Raseborg Raseborg Helsingfors

Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj Rosenlew Carolus Rönnlund Kaj Saine Jari Salakari Tom Sandberg Kenneth Savander Magnus von Schantz Anna-Maria och Filip Schauman Jan-Henrik Selenius Lasse Sihvonen Dan Sittnikow Rabbe Sivén Christian Sjöblom Ulf Smeds Anders Smeds Viking Stenberg Bertil Stenberg Stefan Stendahl Stig Stjernberg Bjarne Stjernberg Peter Stockmann Karl Strandberg Stig Strandell Denis Sumelius Bjarne Sundberg Matti Sundbäck Henrik Sundman Christer Sundqvist Björn Swanljung Mikael Söderström Jan-Peter Taimitarha Paul Tallroth Kaj Taube Johan Taucher Poppe Teir Henrik Thiel Harro Tuomolin Kim Tuormaa Erkki Ulinder Jan Wadstein William Wagermark Ove Wahlroos Björn Wallén Bengt Wallin Stefan von Walzel Caesar Waxlax Joakim von Wendt Gösta Westerholm Bengt Westerholm Bror von Weymarn Tom Wiklund Henry Wikman Ragnar Wikström Patrik Wolff Carl Gustaf Wolff Henrik Wulff Johan Åkerstedt Robert Åström Magnus Östman Anders

Borgå Borgå Helsingfors Vasa Helsingfors Borgå Borgå Helsingfors Vasa Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Raseborg Lovisa Borgå Borgå Grankulla Helsingfors Borgå Borgå Helsingfors Träskända Hangö Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg Helsingfors Helsingfors S:t Karins Borgå Lovisa Lidingö, Sverige Helsingfors Stockholm, Sverige Stockholm, Sverige Helsingfors Åbo Djursholm, Sverige Helsingfors Kimitoön Esbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Åbo Helsingfors Raseborg Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Helsingfors

Företag & samfund Aktia Bank Abp Abp Meriaura Oy Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab

Fiskars

Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 1/2022

37

Delegationen 2022 Ordförande

Lokalavdelningar Västnyland ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 gretel.ramsay@tammet.fi

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi

Östnyland ordf. Hans-Erik Orrenius Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs.

040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

ordf. Alexis Aminoff Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen Ordförande: Christoffer Hällfors

040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Viceordförande: Otto Schauman

040 559 0042 otto.schauman@gmail.com

Sekreterare: Åke Frondén

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare: Sirkkaliisa Cavonius

050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

Medlemmar

Anders Adlercreutz Alexis Aminoff Philip Aminoff Otto Andersson Leif Blomqvist Ilkka Brotherus Henrik Creuz Bernt Ehrnrooth Paul Ehrnrooth Robin G. Elfving Jan-Erik Enestam Jannica Fagerholm Sture Fjäder Anders Gardberg Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Eva-Lisa Heinrichs Susanne Homén-Lindberg Johan von Knorring Johan Kvarnström Tom Liljestrand Ragnar Lundqvist Carl-Johan Numelin Jan D Oker-Blom Agneta Rehnberg Karl Gustav Storgårds Joakim Strand Henrik Vuornos Carita Wallgren-Lindholm

Helsingfors

Kyrkslätt Stockholm Helsingfors Lovisa Raseborg Hausjärvi Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Esbo Helsingfors Grankulla Raseborg Helsingfors Grankulla Raseborg Lovisa Raseborg Borgå Lovisa Raseborg Helsingfors Vasa Esbo Raseborg

Medlemskap & kontaktuppgifter

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Juha Laukka

0299331700 juha.laukka@mil.fi

Ledamot: Rodney Strandvall

0400 367862 rodney.strandvall@upm.com

Ledamot: Martin Grotenfelt

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren: Ansvarig för medlemsregister Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow

040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Uppdatera era adressuppgifter!

Stig Gustavson

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress?

Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

38

38

Fanbäraren • 1/2022

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Fanbäraren • 4/2019

Fanbäraren • 1/2022

39

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad

40

Fanbäraren • 1/2022