FANBÄRAREN
Nr 4 - December 2024 - Årgång 84
Fanbäraren 4/24
S.6 & 26 HÖSTENS STORA ÖVNINGAR I BILD
S.8 PÅ 1970-TALET VAR DET BORDSSERVERING OCH ASKKOPPAR PÅ BORDEN I CREUTZ
S.10 DE STIGER UPP 04:00 FÖR ATT LAGA DIN TERRÄNGFRUKOST
S.12 DE NYA BATALJONSKOMMENDÖRERNA: FÖR SIMON ÄR DET DRÖMJOBBET, SAIMA ÄR DEN FÖRSTA KVINNAN PÅ POSTEN
Innehållsförteckning:
4 Brigadkommendörens hälsning
5 Ledare
6 Övning SYD
8 Creutz fyller 50
10 Så jobbar “batamajoren”
12 De nya bataljonskommendörerna
14 Svenska försvaret i Finland
16 Underhållscentralen presenterar sig
18 Drakmo sköter brigadens underhåll
20 Dragsvik hälsostation
21 Via avtalssoldat till yrkesmilitär
Redaktionsråd
Ordförande
Kommodor Jyri Kopare
Medlemmar
Chefredaktör Ted Urho
Kommendör Pekka Snellman
Kommendör Saima Ratasvuori
Kommendörkapten Andreas Jung
Kommendörkapten Simon Källman
Kommendörkapten Mikko Rundelin
Saara Sjöblom
Hanna Tallberg
Christoffer Hällfors
JägareThomas Thorne
Jägare FIlip Danielsson
22 Stödgruppen finns till för rekryten
24 Brigaden spikade ny fana
26 Övning Freezing Winds 24
29 Ny konst i Soldathemmet
30 Militärpastorns hälsning
32 Gillets ordförande
33 Gillets höstmöte
34 Havsnära yrken
35 Fanbärarens frågesport
36 Gillets sponsorklubb
Ansvarig utgivare
Kommodor Jyri Kopare
Chefredaktör
Ted Urho
chefredaktor@fanbararen.fi
Ekonom
Sirkkaliisa Cavonius
Korrektur & översättning
Saara Sjöblom
Grafiker
Jägare Thomas Thorne
Redaktör
Jägare Filip Danielsson
Pärmbild Combat Camera
Redaktionens adress Fanbäraren
Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland
redaktion@fanbararen.fi
Tfn 0299 339 101
Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy
Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version
Möjliggörarna som resurs Brigadkommendörens hälsning
Den bild som medierna ger av krig består ofta av anfallande trupper, flygplan som avfyrar robotar samt örlogsfartyg som strider till havs. Krigen i Ukraina och Mellanöstern har dock än en gång visat hur betydelsefulla olika stödfunktioner är. Inte ens den bästa trupp klarar sig längre än några dagar utan mat, medicinalvård, underhåll eller till exempel evakuering av stupade. Man når heller ingen framgång utan spaning eller fungerande ledningsförbindelser. Stödfunktionerna bör tas med redan när planeringen inleds. De både begränsar och möjliggör olika operationer.
För Nylands brigad är det viktigaste att klara av att sköta sin uppgift under undantagsförhållanden. Det förutsätter kontinuerlig beredskap och utbildning av trupper. Detta möjliggörs genom trupproduktion, som för flera år framåt styrs av en trupproduktionsplan. Planen slår fast hurudana och hur många trupper som utbildas inom varje kontingent. Planen innehåller detaljerad information om olika uppgifter och hur många värnpliktiga som utbildas för vilka uppgifter och i vilka de tjänstgör. Värnpliktiga förordnas till de uppgifter som trupproduktionen förutsätter. Ofta kan även den värnpliktiges civila kunnande och egna intressen kombineras med behoven inom trupproduktionen.
Nylands brigad utbildar regelbundet värnpliktiga till stödfunktioner och säkerställer därigenom utförandet av uppgiften. De som utbildas för stödfunktioner får alla, oberoende av uppgift, utbildning även för väpnade uppgifter. På så sätt försäkrar man sig om att personalen kan användas så flexibelt som möjligt under undantagsförhållanden om situationen så kräver. Mångsidig utbildning stärker sammanhållningen och känslan av att göra saker tillsammans. Utbildningen inom stödfunktioner för ofta med sig kunnande som man har nytta av även efter tjänstgöringen. Exempel på sådana är uppgifterna inom transportbranschen, som kan ge kompetens att framföra fordonskombinationer.
Även om de som verkar inom stödfunktioner ofta är rätt osynliga och sällan figurerar i tidningar eller nyhetsklipp är deras betydelse avgörande med tanke på helheten. Brigaden är en helhet, där ingen uppgift är viktigare än någon annan. Alla behövs, och alla utgör tillsammans en trupp. Som brigadkommendör känns det alltid fint att möta värnpliktiga som stolta utför sin egen uppgift och som känner att de är en del av Nylands brigad. Då upplever jag att vi har lyckats.
Sammanhållningen värnas även genom många olika traditioner, i vilka både de som tjänstgör och de som har tjänstgjort vid brigaden samt brigadens olika intressenter deltar på ett fint sätt. Detta är en del av den sammanhållning som sträcker sig över brigadens gränser. Man lämnar inte sin kamrat!
Jyri Kopare Kommodor
Ledare
Den fyrspråkiga brigaden
Nylands brigad är som bekant landets enda svenskspråkiga truppförband, i och med att utbildningsspråket är svenska. Verkligheten ute i fält är ofta en annan, där språkbruk formas och skapas enligt behov och krav. Vem har inte varit med om situationer som blivit oklara, olustiga eller ofrivilligt komiska på grund av att språket som en order eller instruktion givits på inte är klart och tydligt.
Länge var brigaden i praktiken tvåspråkig, där det svenska och det finska blandades och nya ord och uttryck skapades. Militärslangen lever och frodas, och snabbt finner man gemensamma sätt att kommunicera, då det uppstår situationer där intentionens klarhet är livsviktig.
Sett ur beväringens perspektiv kan brigaden även te sig trespråkig, då man talar svenska, finska och dialekt. Mitt eget språk berikades rejält under ett år, och vissa ord blev kvar i min egen språkbild, till exempel orden ”struka” (elektricitet) och ”tresu” (trasa). Bägge med ursprung i Östnyland. Själv är jag född i Helsingfors och uppvuxen i Esbo, så mitt bidrag till den gemensamma språkutvecklingen var väl främst långa vokaler och en avsaknad av konsonant i slutet av de flesta ord som slutade på vokal + r.
Jag hade i år glädjen att tillbringa svenska dagen på Nylands brigad och noterade att brigaden numera är fyrspråkig: Förutom de tre nämnda här ovan har även engelskan tagit sig in i språkbilden, främst tack vare de amerikanska marinkårstrupperna närvaro på brigaden. Engelska är sedan länge ett globalt lingua franca, och den nu tjänstgörande generationen har sedan småbarnspedagogiken anammat det engelska språket som en del av sin vardag.
Flerspråkighet är en bra sak. Interoperabiliteten, fundamentet i vår Nato-gemenskap kommer att gynnas av att beväringar, reservister och personal talar en god engelska. Men det är också viktigt att komma ihåg att modersmålet är känslospråket. När det hettar till är det oftast vårt första språk vi tyr oss till.
Passande nog brukar man på engelska kalla svenska dagen för Swedish Heritage Day, fritt översatt det svenska (kultur)arvets dag. Som svenskspråkiga i Finland finns det allt färre platser och tillfällen där vi fullt ut kan använda oss av vårt modersmål. Därför är det viktigt att bevara och upprätthålla det svenska vid Nylands brigad, nu och för alltid.
I Fanbäraren visar vi regelbundet upp brigadens förmågor. I det här numret lyfter vi upp dem som ser till att stridsdugligheten upprätthålls, nämligen underhållet. Utan mat, mekaniker och hälsovård stannar även det mest välsmorda maskineri.
Ted Urho Chefredaktör
Övning SYD i siffror
Ekenäs Kustbataljon verkställde övning SYD 2231.10.2024 i Syndalen
- 3 truppförband (Nylands brigad, Kustbrigaden och Gardesjägarregementet)
- 2 sjöbevakningssektioner från Gränsbevakningsväsendet
-600 personer
-150 st fordon
-2700 st granater
-7200 st LVMG patroner
- 2856 st smällpatroner (övningsammunition för stormgevär)
- 1445 st skarpa patroner (för stormgevär)
- 45 kg sprängämne
Gränsbevakningen övar att skjuta med lätt kastare. Bild: Jägare Thorne.
Bordsservering och askkoppar - så har Creutz förändrats på 50 år
För att
kunna klara
av de
långa
och
tunga
dagarna är det väldigt viktigt att man som beväring får bra och tillräckligt näringsrik mat i magen.
I brigadens matsal Creutz arbetar därför både köksbiträden och kockar dagarna långa för att tillreda mat till beväringarna så att de ska orka med sina tjänstgöringsuppgifter. Det råder ingen tvekan om kökspersonalens iver och engagemang att i alla lägen finnas där och stödja brigadens beväringar med god och näringsrik mat.
Fanbäraren träffar Annukka Knuutinen som är restaurangchef och Louise-Marie Salmi som arbetar i köket.
Arbetssättet har förändrats
Precis som mycket annat så har arbetssättet i köket förändrats en hel del under de senaste decennierna. På frågan hur arbetssättet förändrats med åren skrattar både Knuutinen och Salmi till och svarar att det nog är väldigt mycket, och om man skulle räkna upp allt skulle man lätt kunna fylla en hel bok. Några anmärkningsvärda exempel är ändå att köttet för många år sedan styckades av en person som arbetade som köttstyckare i köket. Idag finns det inte längre någon köttstyckare, utan köttet kommer färdigt styckat till köket. Salmi nämner också den så kallade “potatisteatern”. Idag kommer potatisen färdigt skalad till köket. Det har den inte alltid gjort och då var det minsann mer arbete.
På 1990-talet kom självbetjäningslinjerna. Tidigare dukade man enskilda sexpersonersbord med tallrikar och kärl med mat. De olika enheterna åt då enhetsvis i matsalen. Då skulle borden snabbt dukas av för att dukas på nytt innan nästa enhet kunde komma in i matsalen för att äta. Så visst underlättar självbetjäningslinjerna verkligen vardagen i matsalen enormt. Nu tar beväringarna mat åt sig själva och städar upp efter sig själva. Förr fick man även röka i matsalen, men det behöver knappast nämnas att det inte är något man får eller gör längre. Efter att en
stund ha diskuterat hur arbetet tidigare sett ut börjar vi lite spontant fundera på framtiden, hur kommer arbetet att se ut om, låt oss säga 30 år?
– Kanske robotar i köket, funderar Salmi. Hon får medhåll av Knuutinen som säger att det på vissa ställen redan finns robotar som sköter disken i köken. Man får väl bara vänta och se, säger de. En sak är i alla fall Salmi och Knuuttinen båda övertygade om, så länge Försvarsmakten finns så kommer deras jobb att finnas kvar.
– För soldaterna marscherar inte många meter med tom mage, säger Salmi.
Kökspersonalens vardag
I Garnisonsrestaurangen Creutz arbetar sammanlagt 25 personer med att tillreda och servera mat till beväringarna på brigaden alla dagar i veckan. Personalen jobbar i fyra olika skift. Det första skiftet börjar klockan 05:00 på morgonen och dagens sista skift slutar klockan 21:15 på kvällen.
– Schemat brukar ofta anpassas så att man till exempel inte ska behöva ha morgontur dagen efter att man haft kvällstur och så vidare, säger Knuutinen.
Det handlar om över tusen matportioner som ska tillredas i köket varje dag, vilket i sig själv säger att personalen i köket varje dag har väldigt mycket att stå i. När jag frågar vad det bästa med deras arbete är svarar både Salmi och Knuuttinen att de gillar allt med sina jobb, men om de verkligen måste välja något så är det utan tvekan att få finnas där och se till att beväringarna får mat.
– Personalen trivs verkligen med jobbet, säger både Knuutinen och Salmi. De är också noga med att poängtera att kökspersonalen verkligen är här för beväringarnas skull och att de verkligen brinner för att förse beväringarna med bra och näringsrik mat för att de ska orka med sina tjänstgöringsuppgifter.
Näringsrik mat och specialdieter
När man tillreder mat till beväringar med ett stort näringsbehov är det av största vikt att maten är tillräckligt näringsrik och innehåller tillräckligt av alla
näringsämnen.Därför är det relevant att fråga hur det påverkar arbetet i köket. Knuutinen och Salmi berättar att de jobbar med olika recept där det på förhand är uträknat att maten ska innehålla tillräckligt av alla näringsämnen som behövs. Därtill har också de enskilda enheternas fältväblar möjlighet att beställa något litet tillägg, till exempel något mellanmålskex eller dylikt om de anser att det behövs. Det är ofta mer aktuellt i de fall när beväringarna äter måltider ute i terrängen, i samband med olika läger eller andra övningar i skogen.
Idag är det även flera beväringar som har olika specialdieter, vilket också kökspersonalen märker av i köket. Salmi säger att antalet beväringar med specialdieter nog har ökat under de senaste åren. Idag har ungefär fem procent av beväringarna på brigaden någon specialdiet. I köket finns dessutom varje dag en kock som arbetar som dietkock.
Matsalsbyggnaden 50 år
I februari 2025 fyller matsalsbyggnaden 50 år. Därför är det relevant att fråga hur utrymmet motsvarar behovet.
– Köket är nog tillräckligt stort och det finns tillräckligt med utrymme att arbeta, säger Knuutinen.
– Det finns också tillräckligt med kylkapacitet och ett tillräckligt stort lager, poängterar Salmi. Så nog motsvarar köket på alla sätt behovet som finns när man ska förse ett tusental hungriga beväringar med god och näringsrik mat.
Filip Danielsson
Jägare och redaktör
En del av den glada och entusiastiska personalen i garnisonrestaurangen Creutz. Bild: Jägare Thorne.
Tre timmar koktid och huvudingrediensen vatten - så blir din “bata” till
Under långa övningar ute i terrängen är det dessvärre inte möjligt att besöka garnisonsrestaurangen för att äta lunch eller middag. Därför är det viktigt att det finns beväringar som besitter kunskap i att laga mat och dessutom klarar av att göra det i fält.
För tillfället är undersergeant Jesper Stenstrand chef för provianteringsgruppen och han berättar hur vardagen kan se ut för manskapet som ansvarar för provianteringen.
Uppgiften går ut på att tillreda mat till hela kompanier eller plutoner under längre övningar ute i terrängen, så att beväringarna ska klara av att upprätthålla sin stridsförmåga. På det här sättet får beväringarna både godare och mer näringsrik mat än så kallad
“sissimat”, som det heter bland beväringarna. Det vill säga små matpåsar man enbart häller varmt vatten i.
Hur dagarna ser ut varierar. Under längre övningar är det ofta väckning klockan 04.00 för att laga morgonmålet, som ska vara klart klockan 06:00. Morgonmålet består i huvudsak av gröt och bröd.
Efter morgonmålet ska torrprovianten till lunchen förberedas, och då brukar gruppen också värma vatten och diska. Lunchen ska vara klar klockan 13.00 och ska börja tillredas ungefär tre timmar efter morgonmålet. Efter lunchen diskar och städar man samt kör igång förberedelserna inför middagen som ska vara klar klockan 18:00. Efter middagen är det igen dags för diskning och förberedelser för nästa dags morgonmål. Då förbereds torrprovianten, och vattnet till nästa morgons morgongröt värms. Antalet portioner som ska anrättas varierar beroende på styrka.
Styrkan kan variera från 50 till flera hundra beväringar. Som mest har provianteringsgruppen tillrett mat till ungefär 800 beväringar. När det inte är läger är
Dagens lunch tillreds. Den här dagen står korvsoppa på menyn. Bild Jägare Ruottinen.
det oftast materialvård av fältmaterialet som står på schemat. Fältmaterial som används är till exempel fältköket, flera olika lådor, byttor och grytor.
Näringsrik mat åt alla även ute i terrängen
När man tillreder mat ute i terrängen försöker man alltid sträva efter att ha så bra förhållanden som möjligt. I och med att man inte alltid kan påverka var man rör sig så kan förhållandena dock variera ganska mycket. Ibland kan det finnas ett kokskjul och kök till förfogande. Men ofta tillreds maten i ett fältkök som man kan ta med till skogen. Inom provianteringen jobbar man med olika recept där det på förhand är uträknat att det ska finnas tillräckligt av alla näringsämnen.
Beroende på recept kan man ibland behöva räkna ut hur mycket man ska avsätta av alla ingredienser, beroende på för hur många portioner receptet är och hur stor styrkan är. Maten består ofta av någon typ av soppa. Största delen av maten tillreds i grytor, så att man värmer upp vatten för att sedan hälla i olika påsar med ingredienser och blanda om. Man kunde därför nästan säga att huvudingrediensen är vatten.
- När vi lagar maten tar vi också smakprov och kan därefter sätta till olika kryddor eller dylikt om vi tycker att det behövs för att maten ska smaka bra, säger gruppchefen Stenstrand.
Idag finns det flera beväringar som har någon specialitet, vilket också påverkar arbetet med provianteringen. Stenstrand säger att de har listor med alla kompaniers specialdieter, så att de vet vilka olika specialrätter som ska tillredas varje dag.
- Specialdieterna tillreds ofta i mindre kastruller och ibland är det möjligt att kombinera flera specialdieter i en rätt, till exempel om någon är vegetarian och om någon inte kan äta griskött så är det möjligt att enbart laga en vegetarisk maträtt, säger Stenstrand.
Bra funktions- och samarbetsförmåga avgörande
För att klara av denna specifika tjänstgöringsuppgift bör man vara uthållig och ha en bra funktionsförmåga. Dagarna under övningarna är ofta långa och det blir ofta ganska lite nattsömn. Man kan vara tvungen att stiga upp klockan 4 på morgonen och så är man klar med alla uppgifter runt klockan 22 på kvällen. Man måste klara sig på lite sömn och kunna prestera och få allt klart inom utsatt tid, även om man inte har tillgång till allt som till exempel finns i ett vanligt industrikök. Man bör också vara stresstålig, för om man är alldeles för stressad sker det lätt misstag, säger Stenstrand.
- Med tiden lär man sig att planera och organisera, för ju mer man förbereder och planerar på förhand, desto mindre bråttom blir det senare. Det som många kanske inte riktigt känner till när det gäller provianteringen är att det faktiskt tar upp till två till tre timmar att tillreda en måltid, säger Stenberg.
- Vi är en ganska liten grupp och vi har en bra sammanhållning och gruppanda, vilket verkligen underlättar arbetet, tillägger Stenstrand.
Stenstrand säger själv att proviantering inte var hans första val,men uppgiften har varit en positiv överraskning. Han rekommenderar uppgiften för kommande beväringar.
- Det kanske inte låter som det mest intressanta, men uppgiften har många fördelar och gruppandan i gruppen är verkligen god, berättar Stenstrand.
Filip Danielsson Jägare och redaktör
Undersergeant Jesper Stenstrand är chef för provianteringsgruppen. Bild: Jägare Ruottinen.
Nya bataljonskommendörer vid Nylands brigad
Nylands brigad har en enastående utbildningskultur
Kommendörkapten Simon Källman tog emot uppgiften som kommendör för Vasa kustjägarbataljon 1.8.2024 och kommendör Saima Ratasvuori uppgiften som kommendör för Ekenäs kustbataljon 1.10.2024. Då brigadens informatör träffar dem en fredagseftermiddag i november berättar båda att de under en längre tid önskat få tjänstgöra som just bataljonskommendör. Att de nu fått möjligheten att tjänstgöra samtidigt är ett extra plus. Det visar sig att Saima Ratasvuori och Simon Källman känt varandra länge och att deras vägar korsades för första gången redan 2003 på en övning i Rovajärvi.
Båda Simon och Saima är erfarna militärer som nu återvänder till brigaden efter tio år på annat håll. Saima har tidigare tjänstgjort i brigaden som bland annat enhetschef, ledningssystemchef, utbildningsofficer på bataljonsstaben och som utbildare. Simon har bland annat varit utbildare för en militärpolispluton och en kustrobotpluton, vice enhetschef och enhetschef. Båda är mycket glada över att återvända till Dragsvik och upplever Nylands brigad som sitt militära hem.
Det som är anmärkningsvärt vad gäller Saima är att hon är den första kvinnliga bataljonskommendören i Marinen.
– Organisationen har nu vant sig med att det finns mer kvinnor på alla nivåer. Då jag var ung fanns det inga kvinnor på högre poster, så det saknades förebilder. Jag hoppas jag kan bidra till att fler kvinnor väljer att göra frivillig militärtjänst för kvinnor och även väljer militären som yrke, säger Saima.
Simon instämmer och tillägger att Saima med sin attityd, kompetens och samarbetsförmåga utgör en förebild för alla, oavsett kön eller tjänsteålder.
– Det är också fint att se att det också tagits ett steg framåt vad gäller gemensam inkvartering för kvinnor och män inom Försvarsmakten. Det önskade jag att vi hade haft på min tid som beväring, fortsätter Saima.
Sammanhållningen är brigadens kännetecken
På frågan vad som utmärker Nylands brigad svarar de båda utan att tveka utbildningskulturen och sammanhållningen.
– Sättet på vilket personalen förbinder sig till sin uppgift och gör sitt yttersta är från en helt annan planet. Personalen är med och utbildar på fältet, visar och leder med eget exempel, utvecklar ständigt sin kompetens och lägger sig själv i blöt, säger Simon.
– På generalstabsofficerskursen lyfte många kolleger upp de fina utbildningsresultat som Nylands brigads trupper fått i olika mätningar. Det syns att nivån är hög bland brigadens trupper, berättar Saima.
De är båda stolta över att få tjänstgöra som bataljonskommendörer i ett truppförband där det finns en hög arbetsmoral.
– Uppgiften som bataljonskommendör är en av de få uppgifter efter generalstabsofficerskursen där du på riktigt får leda soldater och trupper. Det här är en av de uppgifter som lockade, så jag sökte till kursen, säger Saima.
För Simon är jobbet som bataljonskommendör en drömuppgift
Simon har uttryckligen önskat att få tjänstgöra som bataljonskommendör för Vasa kustjägarbataljon.
. – Jag är uppvuxen med stridsutrustning och upplever att det här är den sista uppgiften där jag kommer att få bära utrustningen tillsammans med mina kollegor och underordnade, säger Simon. Jag har många bra minnen från tidigare år i brigaden och trivdes bra med kollegerna. Nu får jag chansen att igen samarbeta med många av dem, tillägger han.
Både Simon och Saima ser fram emot att få jobba med många kolleger eftersom de leder en stor truppenhet.
– På Huvudstaben har du bara några kolleger. Här har du många som du jobbar nära med ute på fältet, det blir en större gemenskap, nämner Saima.
Simon å sin sida fascineras av vad som händer då man är trött, hungrig och man utmanas.
– Det får jag äntligen fortsätta med i den här uppgiften, skrattar Simon. Jag stod sent igår kväll och kollade på en skjutning där såväl direkt som indirekt riktade vapensystem koncentrerade sin eld på samma mål. Det är det mest givande att se att det
skapas otrolig förmåga. Att få vara med och bidra till det är otroligt spännande.
Chefsjobbet inte bara en dans på rosor
Både Simon och Saima menar att det mest utmanade kommer att vara resurserna och att balansera verksamheten.
– Det finns inte tillräckligt med personal. Personalfrågorna och personalpusslet är det svåraste i uppgiften, säger Saima.
Simon poängterar hur viktigt det är att ta hand om personalen, särskilt då många har jättehög ambitionsnivå och är hängivna.
– Men man får inte köra slut på sig, tillägger Simon. Lösningarna är dessutom oftast kompromisser, även om vi eftersträvar perfektion. Det finns en fin attityd med vad som är ”tillräckligt bra”, men med personalens höga arbetsmoral är det ofta svårt att tillåta sig
lösningar som inte känns optimala. Det känns aldrig bra att dela ut bristfälliga resurser och kompromisslösningar.
Det är många saker som ändrat på de tio åren de varit borta från brigaden.
– Samarbetet mellan bataljonerna och underhållscentralen har gått mycket framåt på tio år. Många saker görs mycket smidigare. Vi andas en ”joint-kultur” där nästan allt görs tillsammans, det är fint att se, säger Simon.
Han tillägger att utrustningen och signalutrustningen har också gått mycket framåt.
– Det har också skett stora framsteg i hur beväringarna utbildas och bemöts. Många utbildare har en jättebra handledande stil då de utbildar, avslutar Saima.
Hanna Tallberg Informatör
Jägare Thorne Fotograf
Kommendör Saima Ratasvuori
Beväringstjänst: Kotka kustområde, kont 1/99
Bästa minne från beväringstjänsten: Kompisarna och det att man fick göra och uppleva saker tillsammans.
Vägen till livet som yrkesmilitär: Saima valde att bli och jobba som avtalssoldat och gillade att utbilda. Studierna till klasslärare blev aldrig av utan Saima började istället studera vid kadettskolan. Under tiden i kadettskolan var Saima på kustförbandslinjen och lärde känna många kommande kolleger som tjänstgör eller tjänstgjort vid Nylands
Kommendörkapten Simon Källman
Beväringstjänst: Eldlednings- och signalbatteriet i Nyland brigad, kont 1/02
Bästa minne från beväringstjänsten: Underofficerskursens första skede, då växte jag till mig och märkte att jag stundvis klarar av att överträffa mig själv både psykiskt och fysiskt, säger Simon.
Vägen till livet som yrkesmilitär: Det var under samma tid i underofficersskolan som Simon fick de första tankarna att det militären kunde bli ett yrke. Under tiden som avtalssoldat sökte Simon sedan in till kadettskolan.
Han är svenska försvarets ögon och öron i Finland
Sedan augusti har Sverige en ny försvarsattaché i Finland.
Överste Niklas Niemi talar både finska och har tjänstgjort för den svenska kronprinsessan Victoria. Men mer om det senare, vi börjar med som intervjun handlar om: det finsk-svenska försvarssamarbetet.
På ett säkerhetsseminarium tidigare i höst lyftes frågan om att det finska och svenska försvaret i större utsträckning borde använda sig av samma materiel, med utbytbara reservdelar. Enligt överste Niklas Niemi är vi redan nu på väg mot det hållet.
– Det är klart att vi redan har en del material som passar ihop med varandra, främst tack vare att vi har haft gemensamma inköp, menar Niemi. Bland annat anskaffar Sverige 300 pansarskyttefordon från Patria och vapen från Sako.
Att både Finland och Sverige nu är medlemmar i Nato kommer att kräva mer gemensamma förmågor, och det leder i det långa loppet till krav på mer integration.
– Det mest praktiska är ju att man inom samma område använder liknande materiel för att kunna ha samma underhåll, reparationer och logistik, säger Niemi. Det handlar även om att se över gemensamma regelverk och gemensam märkning av ammunition för bruk av bägge länderna, tillägger han.
Nylands brigad en nyckel i samarbetet
Redan innan Nato har Finland och Sverige samarbetat, bland annat genom gemensamma övningar i vilka Nylands brigad och Amfibieregemente 1 från Sverige har deltagit. Här finns erfarenheter som andra truppförband kan dra nytta av.
– Ett samarbete formas både uppifrån och nedifrån, det kan handla om utbildning och stridsteknik, men också hur man utnyttjar resurser. Jag blev mycket imponerad av hur Nylands brigad tagit emot och huserat flera hundra amerikanska marinkårssoldater med mycket kort varsel. Sådant är intressant även för Sverige som värdland för Nato-trupper.
Det finns även en annan, väldigt konkret fördel med
det finsk-svenska samarbetet. – Man lär känna varandra på det personliga planet. I en ansträngd situation vet man vem man pratar och samarbetar med. När det blir stressigt är det viktigt att man kan lita på varandra, och den tilliten har vi etablerat genom gemensamma övningar, konstaterar Niemi.
Politisk fråga på högsta nivå
Det finsk-svenska samarbetet står högt i rang även politiskt. I den svenska regeringens proposition om totalförsvaret 2025–2030 till riksdagen står det bland annat ”Sveriges försvarssamarbete med Finland utgör alltjämt en tyngdpunkt i svensk försvarsoch säkerhetspolitik.”
– Jag brukar säga att all militär verksamhet tar tio år att införa. Därför är samarbetet i sin nuvarande form av största vikt, innan nästa steg är planerat, resurssatt och övat. I framtiden kommer vissa delar av det nuvarande samarbetet att fortsätta, särskilt till havs, med tanke på den delade militärgeografin. Andra delar kommer att övergå till Nordefco och Nato via FLF. Det täta samarbetet mellan det svenska Högkvarteret och finska Huvudstaben kommer att fortsätta, liksom samarbetet mellan Försvarsdepartementet och Försvarsministeriet, förutspår Niemi.
En unik utsiktspost i Helsingfors
Försvarsattachén är stationerad på svenska ambassaden i Helsingfors, med presidentslottet, Högsta domstolen och Salutorget som närmaste grannar.
– Min uppgift är att vara den svenska överbefälhavarens förlängda arm till Finland och stödja det militära samarbetet länderna emellan. Eftersom samarbetet är på en intensivare nivå än mellan de flesta andra länder, så är det omöjligt att följa och stöda allt överallt.
Uppgiften gör att översten inte sitter så mycket vid sitt skrivbord.
– En vanlig vecka sker ju många svenska kontakter och besök till olika enheter i Finland. Sen närvarar jag vid besök på hög nivå, som till exempel i början av oktober när den nya överbefälhavaren, general Michael Claesson, gjorde sitt första officiella besök till Finland. Till jobbet hör också att upprätthålla olika traditioner, så jag deltar regelbundet I kransnedläggningar och andra minnesceremonier.
Till uppdraget hör även att hålla koll på lägesbilden, särskilt med tanke på hotet från öst.
– Finland har en god medial bevakning och en kvalificerad diskussion om vad som händer i regionen. Sverige delar Finlands syn på Ryssland som den ak-
”Jag blev mycket imponerad av hur Nylands brigad tagit emot och huserat flera hundra amerikanska marinkårssoldater med mycket kort varsel.”
tör som utgör det största säkerhetspolitiska hotet både för närvarande och på sikt. I nuläget vill jag påstå att det finns en förståelse för detta synsätt på bredden i Sverige, noterar Niemi.
Vägen till Helsingfors gick via Afghanistan och Kungliga slottet
Överste Niklas Niemi har jobbat 30 år inom försvaret, med en bakgrund som artillerist. Innan han kom till ambassaden i Helsingfors var han utbytesofficer vid finska Huvudstaben och innan dess ledde han den svenska kontingenten i Afghanistan. Under tolv år var han även adjutant för kronprinsessan Victoria.
– Vi har ett system där man tjänstgör som adjutant en månad om året. Det är ett hedersuppdrag och var även kul att få tjänstgöra med något helt utanför Försvarsmakten en tid. Det viktigaste var ju naturligtvis att stöda kronprinsessan, men det var också mycket intressant att träffa alla människor som kom emot i tjänsten.
Den svenska översten som talar finska
Den observante läsaren kanske noterar att försvarsattachén har ett finskt klingande efternamn.
– Jag är född i Sverige, men släkten på min mors sida kommer från Tammerfors. Hon jobbade som lärare, så jag tillbringade långa sommarlov i Finland. I början ansträngde sig släkten för att tala svenska, men sedan övergick de till att tala finska. När jag kom till skolåldern så bytte vi språk till finska även hemma. Det var ju en lyx att kunna lite finska när jag sedan kom till huvudstaben i Helsingfors. Där lärde jag mig sen militärterminologi och myndighetsspråk på finska, berättar Niemi.
Ted Urho Chefredaktör
Underhållscentralen vid Nylands brigad –
en del av Försvarsmaktens logistiksystem
Logistik är förmåga att skapa och upprätthålla truppernas och personalens funktionsförmåga samt anskaffa, producera, lagra, fördela, modernisera samt underhålla och ta ur bruk material samt ordna med ändamålsenliga utrymmen och områden för trupperna och personalen.
Förmågan omfattar beställnings- och leveranskedjor för produkter och tjänster samt hanteringen av dem. Denna förmåga produceras av Försvarsmaktens logistiksystem för Försvarsmaktens behov. Systemet består av civila och militära komponenter och indelas i fyra olika logistiklinjer. Logistiklinje 4 är den civila komponenten i logistiksystemet, det vill säga samhället och Försvarsmaktens partner. Linje 3 utgörs i praktiken av Försvarsmaktens logistikverk och de förvaltningsenheter som lyder under det, och vilkas uppgift det är att ställa det material och de tjänster som linje 4 producerar till förfogande för logistiklinjerna 1 och 2, som i praktiken består av stödet för stridssystem, det vill säga det underhåll som sker inom försvarsgrenarna och truppförbanden.
Underhållscentralen vid Nylands brigad samt transportcentralen och materialcentralen, som lyder under underhållscentralen, utgör en del av det riksomfattande, integrerade stödnätverk som Försvarsmaktens logistiksystem bildar. I praktiken kan vilken som helst trupp inom Försvarsmakten stödja sig på och beställa material och tjänster av underhållscentralen vid Nylands brigad. Båda centralerna tar emot, lagrar, fördelar, underhåller samt tar ur bruk material som logistiksystemet producerat i enlighet med kraven gällande trupproduktion, beredskap och användbarhet. I praktiken anländer alltså material som anskaffats av en civil komponent till underhållscentralen och fördelas därifrån till slutanvändarna. Materialet anskaffas av Logistikverket som en del av utvecklingsprogram och -planer samt projekt. Ibland för projekten också med sig ny infrastruktur till brigaden, på vilket det nya fordonstaket som snart blir klart är det färskaste exemplet. Vid sidan av logistiktjänsterna deltar båda centralerna i beväringsutbildningen genom att ordna medicinal-, kompletterings- och underhållstjänstkurser samt genom att utbilda militärförare och XA-förare.
Var glad över det material du får, det har beställts enkom för dig (och din trupp)
Centralens viktigaste resurs är personalen och den
viktigaste interna intressenten är de trupper som produceras. Bakom det kundtjänstarbete som utförs i centralerna döljer sig även mycket annat arbete. Båda centralerna tryggar för sin del beredskapen. Då personalen är dimensionerad enligt behovet är beställnings-leveranskedjan av stor betydelse för att kunden ska kunna betjänas vid rätt tid och på rätt ställe och för att materialet ska hållas i det skick som beredskapskraven förutsätter utan att materiallägesbilden lider och med tanke på personalens ork.
Vare sig det är fråga om utbildning för beväringar eller reservister är utgångspunkten den att det material som utdelas till trupperna är sådant som truppen skulle strida med på riktigt, och det är också någons ”egen” krigstida utrustning. I den utrustning som utdelas till trupperna finns många skillnader som baserar sig på kraven på truppernas prestationsförmåga och även några likheter.
Gemensamma för det material som utdelas till trupperna är dock beredskapskraven och mottot TAYFFAYT (train as you fight–fight as you train). Logistik- och materielchefen, generallöjtnant Mikko Heiskanen berättade tidigare i år i offentligheten att alla krigstida trupper exempelvis inte har tillgång till komposithjälmar. Detta utgör ett undantag till TAYYFFAYT-mottot, eftersom det inte är meningsfullt att utbilda trupper med stålhjälm om det finns komposithjälmar av modell M-05 i lager.
Kom ihåg nästa gång du kvitterar ut Försvarsmaktens material att det har beställts åt dig enligt trupproduktionsplanen, att det inte finns gränslöst med material och att du också kunde få en stålhjälm.
Vi arbetar alla för ett gemensamt försvar.
Militärt kunnande – Framåtanda - Sammanhållning
Kaptenlöjtnant Eetu Pekanpalo Chef för underhållscentralen
Granater lastas och en terrängmåltid är klar för transport. Bild: Jägare Granfelt
Underhåller allt från stormgevär
till terrängfordon
På Nylands brigad finns det en hel del olika vapen och fordon, som används för att utbilda beväringarna under tjänstgöringstiden. Med jämna mellanrum kräver fordonen och vapnen reparationer och underhåll, och det är det arbetet som görs i brigadens verkstad Drakmo.
I Drakmo arbetar sammanlagt sex personer med olika ansvarsuppgifter. Båtsman Andreas Joki är arbetsledare, medan Andreas Wessberg jobbar på lagret. För vapenunderhållet står Tobias Sjöholm och Juhani Salmi, medan Peter Sjöblom och Robin Nordström sköter fordonsunderhållet.
– Det bästa med jobbet är nog att vi kommer så bra överens med varandra och att vi har ett gott samarbete, utbrister de tillsammans.
Även om alla har sina egna ansvarsområden så samarbetar och hjälper de varandra när det behövs, till exempel då olika saker ska svetsas eller svarvas.
För att klara av jobbet i verkstaden är det önskvärt att man har en relevant yrkesutbildning i bagaget. Sjöholm och Salmi är båda utbildade verkstadsmekaniker. Sjöholm har även gått flera kurser för att få rättigheter att göra underhåll på olika vapen. Sjöblom och Nordström är båda utbildade fordonsmekaniker.
Allt från stormgevär till granatkastare
På vapensidan utförs underhåll på många vapen av olika slag.
– Det är inte enbart frågan om stormgevär och pistoler som är det första man kanske tänker på, utan även granatkastare, som 81mm granatkastare från 1. Kustjägarkompaniet och 120mm granatkastare från Granatkastarkompaniet.
– Vi jobbar med underhåll av ungefär 20 olika vapen, berättar Sjöholm.
Arbetstakten varierar från dag till dag.
– Ibland kan det komma ett vapen hit som ska underhållas och vara klart redan nästa dag. Därför styrs vårt arbete mycket av direktiv som kommer från materialcentralen, säger Sjöholm.
Ibland kan det finnas en del “dötid”, och då är det ofta underhåll av stormgevär som står på schemat.
– Stormgevär som ska underhållas har vi verkligen mycket av, skrattar Sjöholm.
– De kommer hit, tvättas, repareras och läggs i oljebad. Därefter klassas de utifrån ifall de är godkända för beväringsutbildning eller om de ska skickas till långtidsförvaring.
Flygplan, där går nog gränsen
På fordonssidan utförs olika granskningar och reparationer på många olika fordon som finns på brigaden. Det handlar om både nyare och äldre fordon.
Att underhålla fordonen kan innebära att till exempel ställa hjulen i rätt vinkel eller byte av axlar. Dessutom svetsas en hel del eftersom rostskador är vanliga särskilt på de lite äldre fordonen. När det är dags för däckbyte på hösten och på våren, töms verkstaden och i en dryg vecka ligger all fokus på däcken. I Drakmo byts säsongsdäck på över 100 av brigadens fordon.
– Själva underhållet av de olika fordonen skiljer sig inte alltid så mycket mellan en gammal och en ny bil. Däremot är nyare bilar ofta i bättre skick och kräver därför ofta färre reparationer. Nyare fordon har i allmänhet mer elektriska problem. Det kan till exempel vara någon sensor som gått sönder, säger Nordström.
Innan fordonen ska besiktas görs olika tester och reparationer för att de ska vara i skick innan besiktningen. Det handlar till exempel om avgastest och bromstest.
I och med att det finns så många olika fordon på brigaden är dessa män tvungna att utföra service på väldigt många olika fordon. Utöver pasina och rasina som de jobbar med nästan dagligen räknar de upp att de även ibland har att göra med andra fordon, till exempel motorcyklar och snöskotrar.
– Vi brukar ibland skämta och säga att gränsen går vid flygplan, dem rör vi inte, skrattar de.
I Drakmo underhålls allt från stormgevär till terrängfordon. Bild: Jägare Thorne
Filip Danielsson Jägare och redaktör
Dragsvik hälsostation – en hälsostation med sakkunskap inom militärmedicin
Dragsvik hälsostation ansvarar för hälsovården för beväringarna och personalen på Nylands brigad.
Själva stationen är belägen utanför brigadområdet och har varit placerad där sedan den gamla byggnaden togs ur bruk. Vid hälsostationen arbetar ett multiprofessionellt team där läkare, fältsjukskötare, byråsekreterare och sjukhusbiträden alla har en viktig roll. Hälsostationen stödjer beväringarna och personalen i deras tjänstgöring, bidrar till att de hålls friska och sköter sjukvården då det behövs.
Under tjänstgöringen ansvarar Försvarsmakten för beväringens hälso- och sjukvård. I praktiken innebär detta att brigadens hälsostation sköter de saker som i det civila skulle skötas av allmänläkare på en hälsovårdscentral. Specialsjukvård arrangeras av det lokala välfärdsområdet, och patienter remitteras med låg tröskel till vidare specialistutredningar från hälsostationen. Organisatoriskt är samtliga brigaders hälsostationer, och också Dragsvik hälsostation, underställda Centret för militärmedicin, som i sin tur står under Försvarsmaktens logistikverk. Detta innebär att hälsostationen och Nylands brigad egentligen är skilda enheter, även om samarbetet över de organisatoriska gränserna är tätt och välfungerande.
Under tjänstgöringstiden besöker samtliga beväringar hälsostationen i samband med inryckningsgranskningen, som vanligen sker under de första veckorna av tjänstgöringen. Målet med inryckningsgranskningen är att fastställla rätt tjänstgöringsklass för beväringen. Under granskningen träffar varje beväring en fältsjukskötare, och vid behov även en av läkarna. Till granskningen hör även vaccinationer samt kontroll av syn och hörsel. De beväringar som söker till uppdrag med ytterligare hälsokrav, såsom chaufför och båtförare, genomgår även de hälsogranskningar som krävs för dessa uppdrag.
Efter inryckningen har beväringarna kontakt med hälsostationen i samband med akuta sjukdomsfall, olyckor eller ifall kroniska sjukdomar, såsom astma eller atopi, behöver kontrolleras. I samband med hemförlovningen genomgår beväringarna även en hemförlovningsgranskning, som görs av sjukskötare och vid behov även av läkare. Inom Försvarsmakten är hälsovårdspersonalen experter på militär hälsovård. Läkarna genomgår i regel ett treårigt specialkompetensprogram inom militärmedicin, som regleras och övervakas av Läkar-
förbundet. Detta specialkompetensområde fokuserar på hälso- och sjukvård både i fredstid och under undantagsförhållanden, och det krävs en separat ansökan för att bli antagen till det. Försvarsmaktens sjukskötare genomgår Försvarsmaktens egen utbildning, och utbildas till att följa med trupperna på övningar ute i fält. I fält är det främst fältsjukskötarna som är i kontakt med beväringarna och som tar hand om de åkommor och sköter de sjukdomar som uppkommer på plats, vid behov med hjälp av läkare.
Hälsostationens uppgift är att stödja beväringarna i deras tjänstgöring så att de klarar av tjänstgöringen, med beaktande av eventuella restriktioner som hälsan kan medföra för tjänstgöringen. Målet är också att hjälpa beväringarna handskas med eventuella långvariga sjukdomar de kan ha, så att de också klarar sig med dem efter hemförlovningen.
Medicinalpremiärlöjtnant Rasmus Olander Chefsläkare för Dragsvik hälsostation
Militära tjänstgöringsduglighetsklasser:
A: ingen konstaterad sjukdom som skulle begränsa utbildningen för stridsuppgifter.
B: en sådan sjukdom eller skada som kan begränsa verksamheten i stridsuppgifter
C: en sådan sjukdom eller skada som permanent hindrar verksamheten i stridsuppgifter, eller en sjukdom eller skada som kräver sådan omgivning som inte går att arrangera i Försvarsmakten:
E: en sådan sjukdom eller skada som för tillfället är ett hinder, men som antagligen blir bättre, eller en sjukdom som kräver vidare utredningar för att tjänstduglighetsklassen ska kunna fastställas.
Karriären kan börja som avtalssoldat
För den som överväger en karriär inom Försvarsmakten kan anställningen som avtalssoldat vara ett naturligt steg efter hemförlovningen. Vägen dit behöver dock inte vara spikrak, utan kan mogna under tjänstgöringstiden.
När underlöjtnant Castor Westerholm ryckte in med sommarkontingenten 2/23, var hans plan att snabbt klara av tjänstgöringen.
– Jag var främst intresserad av ett halvår. Men under de första veckorna insåg jag att den militära vardagen passar mig ganska bra, säger Westerholm. Underlöjtnant Westerholm är för tillfället avtalssoldat på Granatkastarkompaniet. Han beskriver sig själv som en organiserad person som gillar rutiner.
– Några veckor in på rekrytskedet utmanade en kompis mig att försöka ta mig till reservofficersskolan. Han visste att jag inte hade några större ambitioner gällande min beväringstid, men tävlingsmänniskan inom mig fick mig att ändå vilja försöka.
För Westerholm visade det sig vara en bra utmaning.
– Vardagen i reservofficersskolan låg långt utanför min trygghetszon och visade hur mycket jag klarar av. Under hela min tid som beväring var det då som jag utvecklades mest.
Som officersaspirant arbetar du nära personalen. Då kommer aspiranten i kontakt med hur stampersonalens arbetsdag ser ut och vad ansvaret bakom att leda en trupp egentligen innebär. I samband med att hemförlovningen närmade sig konkretiserades planerna på att fortsätta som avtalssoldat.
– Innan hemförlovningen får beväringarna information om vilka jobbmöjligheter det finns inom Försvarsmakten. Ifall du har intresse ska du först anmäla det till enhetschefen, som ger dig en bunt med papper att fylla i.
Därefter genomgår beväringen en säkerhetsutredning innan det slutgiltiga beslutet fattas om vilka som får anställning.
– När det stod klart att jag fått ett arbetserbjudande funderade jag lite över om jag skulle ta emot platsen eller inte.
Westerholm berättar att han fick besked om jobb precis före han skulle iväg på övning.
– Varje gång under övningen som enhetschefen såg mig, frågade han om jag slutligen bestämt mig. Till sist accepterade jag arbetserbjudandet.
Artikeln fortsätter på följande uppslag.
Underlöjtnant Castor Westerholm. Bild: Jägare Thorne
Aspiranten axlar ansvaret
– Avtalssoldaten fungerar främst som utbildare för en pluton. Du fungerar som en medhjälpare som följer med truppen och håller utbildningar.
Den största skillnaden mellan aspiranter och avtalssoldater finner man i det individuella ansvaret. Som aspirant ansvarar du för en hel pluton 24 timmar i dygnet. Du ser till att dina underordnade är på rätt plats, vid rätt tid och med rätt utrustning.
Som avtalssoldat ansvarar man för att truppen får rätt utbildning. Det är centralt att säkerställa att dina underordnade är medvetna om vad som ska göras och vilka förberedelser som behöver beaktas.
– Det kräver en hel del kontors- och planeringsjobb på förhand. När planeringsskedet är över ger man uppgifterna vidare till beväringscheferna som verkställer orderna.
Underlöjtnant Westerholm fungerar som utbildare för första rekrytplutonen i Granatkastarkompaniet. Det var ändå inte en självklarhet att få fortsätta på grundenheten.
– Ända sedan rekrytskedet har jag varit på Granatkastarkompaniet. När du börjar jobba kan enheten
där du blir placerad vara en annan. Det beror främst på hur många platser som behöver fyllas i andra enheter.
Det var alltså turen som avgjorde att underlöjtnant Westerholm fick fortsätta på Granatkastarkompaniet.
– Det var det som avgjorde att jag tog emot platsen. Som aspirant fick jag lära känna personalen väl, vilket underlättat arbetet då jag redan känt personalen från tidigare. Om det hade varit en annan enhet hade jag tvekat att ta emot jobbet.
Tjänsten som avtalssoldat erbjuds först i sex månader, därefter är det möjligt att få förlängning i ytterligare sex månader. Det finns också möjlighet att fungera som avtalssoldat under en kortare tid. Om en karriär inom Försvarsmakten ännu intresserar efter tiden som avtalssoldat, är det vanligaste att söka anställning som underofficer eller söka in till Försvarshögskolan i Sandhamn.
Alexander Nyström Jägare och redaktör
Rekrytrepresentanten för rekryternas talan
Rekrytstödsgruppen har som mål att förbättra och utveckla beväringarnas välmående och tjänstgöringssäkerhet. Fanbäraren träffade två rekryter från kontingent 2/24 för att prata om deras erfarenheter som rekrytrepresentanter.
Den gemensamma faktorn för alla Finlands beväringar är grundutbildningsskedet som sträcker sig över tolv veckor. De första sex veckorna består av rekrytskedet, där de mest centrala färdigheterna som varje finsk soldat behöver lärs ut.
Rekrytskedet präglas samtidigt av en anpassning till det militära livet. För att säkerställa rekryternas välmående och att tjänstgöringssäkerheten upprätthålls, ges rekryterna möjligheten att rösta fram en rekrytrepresentant som företräder den egna enheten under veckovisa möten.
Rekryt Daniel Björklund från Esbo är rekrytrepresentant för Stabs- och signalkompaniet. Han förklarar att processen för att välja en rekrytrepresentant
sker demokratiskt.
– En kväll under de första dagarna kallades alla rekryter ut i korridoren. Våra undersergeanter förklarade att det var dags att välja enhetens rekrytrepresentant, säger Björklund.
– De frivilliga ställde sig framför gruppen och höll tal. Efter talrundan röstade rekryterna på den kandidat de ansåg vara mest lämpad för uppgiften. Björklund har under sin gymnasietid varit aktiv inom studerandekårens styrelse. Han valde att ställa upp eftersom uppgiften lät intressant och ansvarsfull.
– Min roll går främst ut på att lyssna på vilka problem rekryterna i min enhet upplevt. Efter det har jag för-
medlat informationen vidare.
Rollen kan vara ett plus
Rekrytstödsmötena ordnas av Beväringskommittén i samarbete med socialkuratorn. Även stampersonal deltar i mötena.
Mötena inleds vanligtvis med en kort presentationsrunda. Under rundan rapporterar rekrytrepresentanterna den föregående veckans program, utmaningar och eventuell problematik som enheten stött på.
Rekryt Nino Korander, som är rekrytrepresentant för 2. Kustjägarkompaniet, berättar att Beväringskommitténs ordförande ofta ger specifika uppdrag till rekrytrepresentanterna inför den kommande veckan.
– Förra gången bad ordföranden oss att särskilt se till att vattentillförseln var tillräcklig under lägren. Ordförandens engagemang har gett mötena en tydligare struktur och underlättat verksamheten, säger Korander.
Han tog på sig rollen som rekrytrepresentant för att visa sina förmän att han bryr sig om beväringarnas bästa och för att öka sina chanser att bli antagen till reservofficersskolan.
– Jag såg denna uppgift som en möjlighet att sticka ut. Förhoppningsvis lägger stampersonalen märke till mitt engagemang och tar det i beaktande när de väljer vilka som skickas till reservofficersskolan. Koriander säger att rollen innebär ett ansvar.
– Det finns stora förväntningar på att man ska fullfölja förtroendet man erhållit. Stampersonalen som deltar i mötena är genuint intresserade av vad vi som rekryter har att säga och är öppna för förslag.
Värdefullt att samtala med rekryterna
Både Björklund och Korander konstaterar att uppgiften som rekrytrepresentant kan vara så krävande som man själv gör den.
– Jag brukar förbereda mig inför mötena genom att gå en runda i alla stugor under kvällsfritiden. Den längsta rundan tog fyra timmar, men som snabbast tog det en timme, säger Björklund.
Det bästa med rundorna är att få tala med rekryterna om allt mellan himmel och jord.
– Vissa problem som rekryterna tagit upp har man själv kunnat lösa direkt i stugan. Under rekrytstödsmötena får vi svar på många allmänna frågor som jag sedan kunnat förklara till rekryterna varför saker sker på ett visst sätt i militären.
– Det känns alltid bra att kunna hjälpa till och lösa problem som rekryterna tar upp, påpekar Björklund nöjt.
Korander tillägger att han har ett möte på förhand med enhetschefen inför varje rekrytstödsmöte. Då går de tillsammans igenom vad som borde behandlas under mötet.
– Det är trevligt att få hjälp med uppgiften då enhetschefen hjälper mig att finslipa mina synpunkter inför mötet.
Hur gick det sen?
Några månader efter rekrytskedet ringer Fanbäraren upp Daniel Björklund. Idag är han elevkorpral Björklund och går signallinjen i Underofficersskolan i Obbnäs. Han ser tiden som rekrytstödsrepresentant vid Nylands brigad som lärorik.
– Jag fick en bredare inblick i hur olika beväringarna kan tänka. Något som känns positivt för en kan rentav vara provocerande för någon annan.
Björklund trivs bra och säger att gemenskapen mellan beväringarna i Obbnäs är bra. När utbildningen är klar återvänder han till Dragsvik.
Texten skriven i samband med kontingent 2/24 inryckning.
Alexander Nyström Jägare och redaktör
Rekryterna svär faneden sommaren 2024.
Brigaden firade svenska dagen och ny fana i
strålande
solsken
Brigaden badade i höstsolens sken den sjätte november, då två högtider firades på garnisonen. Festdagen inleddes med fanspikning och kulminerade i en svenska dagen-parad, för första gången med amerikanska trupper med i defileringen.
Dagen började på Officersmässen, där inbjudna gäster samlats för att spika den nya fanan, det vill säga helt konkret slå in spikarna som fäster den nya fanan i fanstången. Fanspikning är inte något som sker väldigt ofta, senast spikades en fana år 2008. Den nya fanan är den sjunde i ordningen, sedan brigadens första fana år 1919.
Bland de inbjudna gästerna fanns Marinens kommendör, konteramiral Tuomas Tiilikainen, ett flertal tidigare brigadkommendörer, den äldste av dem överste Bjarne Ahlqvist som gick i pension samma dag som brigaden övergick från landstridskrafterna till Marinen år 1998 samt ett flertal representanter för både den civila och militära personalen. Även beväringarna, Nylands Brigads Gille samt städerna Hangö och Raseborg hade representanter på plats.
lyfte brigadkommendören, kommodor Jyri Kopare upp i sitt välkomsttal.
– I forna tider presenterades fanan alltid för truppen, före en strid och i synnerhet då truppen fått nya män i sina led. Detta för att männen säkert skulle känna sin fana, kunna följa den och kunna värna om sin trupps heligaste symbol. I forna tider utmärkte fanan truppens plats i strid. Den manade fram mod och uthållighet och fick aldrig falla i fiendehänder.
Marinkommendören å sin sida lyfte upp att fanan användes av trupper i strid ännu under första världskriget.
Den nuvarande fanan kom till 1919, men motivet kan dateras så långt tillbaka som till 1686. Vid spikningen vaktas fanan av två fanofficerare och bärs av fanbäraren som är vald bland de äldsta institutofficerarna i brigaden, vid tillfället båtsman Emma Niemeier
Under högtidliga former gick de 25 inbjudna gästerna en och en upp till fanan och spikade in en spik i fanstången. Nedanför fanstångens lejonspets är frihetskorsets band med texten Tampere, Viipuri
”Fanan som symbol för trupperna är uråldrig”
- Kommodor Jyri Kopare
fäst. Frihetskorset förlänades Nylands Regemente år 1919. Brigadens honnörsmarsch är Nylänningarnas marsch komponerad av Henrik Borenius. Den spelas alltid när fanan gör sitt intåg eller avlägsnar sig. Vid dessa tillfällen görs alltid honnör och man följer fanan med blicken tills den är utom synhåll. Så även denna gång.
Tvåspråkigt svenska dagen-firande
Festligheterna på brigaden fortsatte under eftermiddagen då svenska dagen-paraden gick av stapeln, där de amerikanska trupperna deltog för tredje gången. Brigadkommendörens tal gick på både svenska och engelska, men innehållet fokuserade ändå på det tvåspråkiga Finland och vilka möjligheter landets enda svenskspråkiga truppförband erbjuder.
– Vår brigad samlar de unga männen och en del av kvinnorna från olika delar av landet här i Dragsvik. Vi lär oss av varandras liv och lär oss lyssna till olika svenska dialekter. Detta förenar oss och stärker vår gemenskap, vilket för sin del stöder vår utveckling som soldat. Nylands brigad erbjuder även goda möjligheter att lära sig det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen. Jag kan till min glädje konstatera att allt flera utnyttjar den möjligheten.
Efter talen följden inspektion och parad. Trupperna marscherade förbi och gjorde honnör för både brigadkommendören och major Samuel Modica, som leder de amerikanska trupperna. Årets parad väckte även stort medialt intresse och bevakades av ett flertal medier på plats.
Ted Urho Chefredaktör
Överste Bjarne Ahlqvist var brigadkommendör 1995-1998. Bild: Patric Westerlund. Svenska dagen-paraden. Bild: Jägare Thorne.
Brigadens stabschef kommendör Pekka Snellman lyfter den nya fanan. Bild: Patric Westerlund.
Bild: Jägare Thorne
Freezing Winds 24
Höstens huvudkrigsövning Freezing Winds 24 leddes av Marinen och ordnades i södra Finland och på norra Östersjön under tiden 18-29.11.2024. Förutom Marinen deltog trupper från Armén, Flygvapnet, Försvarsmaktens logistikverk, Gränsbevakningsväsendet och 14 allierade länder i den internationella sjökrigsövningen. Miljön i Finlands närområde erbjuder unika förhållanden för övning av Natos kollektiva försvar på Östersjön. Helhetsstyrkan under övningen uppgick till ungefär 4000 personer.
Från Nylands brigad deltog alla kompanier och även ett 70-tal reservister. Trupperna övade främst på Pahkajärvi-övningsområde i östra Finland samt vid Kymi flygfält i Kotka. Några delmoment från övningen som kan lyftas fram är att brigadens stridsavdelning bl.a. hade som uppgift att slå fienden, som genom en luftlandsättning intagit Kymi flygfälts område. Genom bra förberedelser och samverkan mellan kompanierna uppnådde man önskat slutresultat, där fienden var tvungen att dra sig tillbaka.
Under övningen samarbetade brigadens trupper med Förenta staternas marinkår (USMC). Reservisterna i Nylands brigads räddningspluton övade tillsammans med en CBRN-pluton från USMC. Gruppen utförde under en uppgift spaning och gjorde en preliminär identifiering av farliga ämnen och verkställde därefter en saneringslinje.
Vädret bjöd på utmaningar med allt från arktiskt snöfall till blöt höststorm. Alliansens förmåga till samverkan måste säkras i alla förhållanden och därför stödde övningen i de här unika förhållandena vår beredskap på ett effektivt sätt.
Hanna Tallberg
Informatör
Jägare Thorne Fotograf
Ny väggmålning i soldathemmets
bibliotek
För många beväringar vid Nylands brigad är Soldathemmet en både välbekant och uppskattad plats.
Något som däremot kanske inte är lika välkänt för alla är att Soldathemmet också erbjuder en fin möjlighet för läsglada beväringar att låna och läsa böcker i det egna biblioteket. Biblioteket är beläget i ett lite mindre rum i Soldathemmet, nästan direkt efter att man stiger in genom dörren. Biblioteksutrymmet har renoverats för några år sedan och utbudet av böcker har under de senaste åren gåtts igenom och utökats.
Nu har Soldathemmets bibliotek fått en ny väggmålning, vilket verkligen piggar upp den tidigare tomma väggen och höjer den hemtrevliga stämningen som präglar Soldathemmet vid Nylands brigad.
När Fanbäraren besöker biblioteket håller konstnären Aaro Lustman ännu på med de sista detaljerna i sitt konstverk. Lustman berättar att konstverket på många sätt är inspirerat av Dragsvik, med sin närhet till vattnet, sina båtar och kustjägare. På frågan hur länge det tagit att göra konstverket svarar Lustman att han hållit på i ungefär 10-15 timmar från skiss till färdigt slutresultat. Lustman har valt att enbart använda en färg för att skapa en känsla av enkelhet i målningen. Det bör även nämnas att Lustman gjort allt arbete med konstverket under sin fritid. Under Fanbärarens besök i Soldathemmets bibliotek har Lustman endast ett dygn kvar av sin militärtjänstgöring innan han hemförlovas. Efter hemförlovning-
en vill han fortsätta med sina studier i arkitektur vid Aalto-universitetet. Lustman inflikar också att han gärna vill fortsätta måla efter att han blivit hemförlovad. Måla är något han gjort sedan barnsben. Lustman säger att han under sin tid i Dragsvik själv besökt Soldathemmet flera gånger och att han tycker det är ett trivsamt och hemtrevligt ställe för beväringar att vistas på.
Idén till konstverket kom från den tidigare Beväringskommittén under våren. Lustman som då fungerade som marinstabens grafiker vid Beväringskommittén, är väldigt bra på att måla, vilket alla som ser Lustmans konstverk säkert kan intyga. Beväringskommitén tog då kontakt med Britta Nyberg som är ansvarig för Soldathemmets bibliotek och visade henne en skiss över verket. Nyberg tog ärendet vidare till styrelsen, som tillsammans fattade ett enhälligt beslut att låta Lustman skapa konstverket i Soldathemmets bibliotek. Soldathemmet har stått för kostnaderna för målarfärgen.
Konstverket med sitt motiv passar verkligen in här på den annars så tomma väggen i biblioteket, och det är så fascinerande hur konstverket kan kännas så levande, säger Nyberg. Hon hoppas nu att många beväringar ska ta tillfället i akt och besöka biblioteket för att beundra det fina konstverket på väggen. I biblioteket kan man till exempel sitta och läsa böcker eller spela sällskapsspel i lugn och ombonad miljö. Soldathemmet har valt att ge Lustman en Sodenalle som tack för den högklassiga målningen.
Filip Danielsson
Jägare och redaktör
Julberedskap
Sitter jag i beredskap på julen? De flesta av er som läser svarar ”nej”. För dem av er som svarar ”ja” blir det en annorlunda jul. Du har glädjen att vara en del av försvarets beredskap som är aktiv året om, men med lite förberedelse och rätt inställning kan det bli en riktigt God Jul.
För oss som inte ”sitter inne” handlar Julen ändå om beredskap, om att vara beredda då julen kommer, som den gör lika överraskande varje år.
Beredskap har varit på ytan i försvaret och i samhället igen detta år. Vår värld står inte stilla och vi förbereder oss på många olika plan. Det handlar om material, kunskap och färdigheter och om planering och samarbete. En avgörande del är också hur vi förbereder oss i vårt inre.
Försvaret ger oss all den utrustning vi behöver. I livet får vi också det vi behöver, genom erfarenheter, utbildning och det liv vi fått. Våra val och vår utrustning blir sedan grunden för vår beredskap. Oberoende av om vi är i julberedskap eller bereder julen där hemma, handlar det i båda fallen om att förbereda oss för ett möte, ett möte med en vän eller en ovän.
Julen är en gåva av Gud. Den förbereder och utrustar oss också för ett möte, ett möte med Gud och med varandra. Gud själv steg ner till oss i Jesusbarnet. Han vet vad det är att vara människa och ledde genom exempel. Han visade vad mod, kärlek och förlåtelse är, i liv, död och uppståndelse.
Guds julklapp till oss är gömd i krubban. Där ligger förnyat mod, kärlek och förlåtelse. Den gåvan utrustar oss och ger oss beredskap att skapa frid, glädje och små stunder av varm gemenskap både under julen och under året som ligger framför.
Utrustade och beredda eller inte, är det här med beredskap alltid en utmaning av olika grad, en utmaning som kräver vår uppmärksamhet året om och en utmaning avsedd för gemenskap och att inte göras ensam. Julen påminner oss om att vi inte behöver göra det ensamma. Julens givare själv går med oss.
Jag vill önska Dig en God, varm och fridfull Jul Militärpastorn
Markus Weckström
Militärpastor
Hänt på brigaden
Amerikaner på brigaden
En avdelning marinsoldater från Förenta staternas marinkår, Marine Rotational Force Unit, har under hösten varit stationerad i Nylands brigad. Förenta staternas marinkår har varit mycket nöjda med stödet från brigaden.
De har deltagit i flera övningar tillsammans med beväringarna vid Nylands brigad, av vilka den viktigaste var övningen Freezing winds 24, som hölls i slutet av november.
Skjutsimulator klubb
En ny klubbverksamhet har startat på brigaden under hösten. Varje onsdag under kvällsfritiden ordnas SAS skjutningar. SAS står för sisäampumasimulaattori eller på svenska inomhusskjutsimulator. På SAS-klubben får man under handledning prova på att skjuta med hjälp av brigadens inomhusskjutsimulator. Det är även en möjlighet för beväringar att förtjäna liukuri poäng som ger en duglighetspermission när man förtjänat tillräckligt många.
Kustjägarens nivåprov
Höstens barettmarsch verkställdes under den 14-17.10 Bär beväringar, personal och reservister deltog i den maximalt 30 timmar långa marschen i området Raseborg-Hangö. Gratulationer till alla som förtjänade den gröna kustjägarbaretten!
Bild: Combat Camera
Besök av brigadgeneral Maura M. Hennigan
Brigadgeneral Maura M. Hennigan besökte Dragsvik 24.11.2024 för att granska sina trupper och bekanta sig med Förenta Staternas Marinkårs samarbete med Nylands brigad i samband med övningen Freezing Winds 24. Hennigan fungerar inom USMC som chef för 2nd Marine Logistics Group, varifrån största delen av trupperna som stationerats i Dragsvik kommer. Hon var mycket imponerad av samarbetet och hur snabbt det utvecklats.
Tillbaka till ledet efter fem år som ordförande
År 2019 fick jag möjligheten att kliva ur ledet inom Gillet och axla rollen som ordförande för Nylands Brigads Gille r.f. Det har varit en ära att få tjäna och leda Gillet under dessa fem år. Tillsammans med styrelsen, delegationen och medlemmarna har vi fortsatt att utveckla Gillets verksamhet. Jag har också haft förmånen att på nära håll följa brigadens utveckling under denna tid.
Min ordförandeperiod blev från första stund annorlunda än jag föreställt mig. Redan under min första vår vid rodret tvingades vi anpassa oss till en vardag präglad av restriktioner och osäkerhet på grund av pandemin. Många av våra traditionella aktiviteter och besök vid brigaden fick ställas in eller anpassas. Styrelsen riktade därför fokus på projekt som redan var igång, bland annat digitaliseringen av Fanbäraren och utvecklingen av vårt medlemsregister för att förbättra kommunikationen med medlemmarna. Dessa initiativ lade en stark grund och utvecklingen pågår ännu. Samtidigt övergick vi till att hålla styrelsens och delegationens möten på distans, vilket resulterade i rekorddeltagande vid delegationens möten.
Under min tid som ordförande har jag haft glädjen att samarbeta med två delegationsordförande, Stig Gustavson och Robin Elfving. De har båda exemplariskt lett delegationen och utvecklat dess roll samt deltagit i styrelsens jobb i mån av möjlighet.
Samarbetet med Nylands brigad har också varit närmare än på länge, något jag är mycket tacksam för. Jag har haft förmånen att arbeta med tre brigadkommendörer: Arvi Tavaila, Juha Kilpi och Jyri Kopare – alla exemplariska ledare, var och en med sina specifika utmaningar under sin tid som ledare av brigaden.
Min ordförandeperiod sammanföll också med en historisk och turbulent tid, då Rysslands invasion av Ukraina år 2022 påverkade både Finland och världen. Detta var en av de största händelserna som ledde till att Finland gick med i Nato. För brigaden har detta inneburit ökade möjligheter, bland annat genom samövningar med internationella gäster och vårt grannland Sverige. Natomedlemskapet har också lett till ett ökat allmänt intresse för det militära, något vi i Gillet uppskattar.
Samtidigt finns det fortfarande en stor potential att rekrytera fler medlemmar till Gillet. Det finns många
som tjänstgjort vid brigaden eller har en koppling till den men som ännu inte blivit medlemmar. Här hoppas jag att vi alla medlemmar aktivt bidrar till att sprida information om möjligheten att stärka kontakten till brigaden.
Jag vill rikta ett varmt tack till brigadens personal, beväringarna, styrelsen, delegationen och alla medlemmar jag haft glädjen att samarbeta med under de senaste fem åren. Nu lämnar jag över stafettpinnen och återgår till ledet. Mitt engagemang för brigaden och Gillet fortsätter, men nu som en del av ledet snarare än i spetsen.
Jag önskar samtidigt alla läsare en God Jul och Gott Nytt År!
Nuvarande ordförande Christoffer Hällfors överräcker Gillets fana till nyvalda ordförande Joakim Flinck.
Höstmötet valde Joakim Flinck till
ny ordförande
Nylands Brigads Gille r.f. höstmöte ordnades torsdag 7.11 på Georgsgatan 27 i Helsingfors. Dagen efter Gillets årsdag, det vill säga svenska dagen, samlades ett 30-tal medlemmar både på plats och på distans för att behandla stadgeenliga ärenden. Enligt stadgarna är höstmötet ett valmöte samt planeringsmöte för nästa verksamhetsår. Styrelsen presenterade budget och verksamhetsplan för år 2025. Den största nya saken i verksamhetsplanen var förberedelserna för brigadens 400-årsjubileum som sker år 2026. Höstmötet godkände enhälligt både budget och verksamhetsplan.
Följande övriga ändringar gjordes på höstmötet. Från styrelsen slutar vid årsskiftet Sirkkaliisa Cavonius, Hans-Erik Orrenius, Martin Grotenfelt och Juha Laukka
Juha Laukka har varit brigadens representant och lämnade styrelsen på grund av ändrade uppgifter och ersätts av Mikko Rundelin. Orrenius föll för åttaårsregeln och kunde inte återväljas, medan Cavonius och Grotenfelt undanbett återval. I stadgarna finns en åttaårsregel för Gillets organ som gör att man efter åtta år inte mer är valbar.
Ett stort tack för ert värv Gillet och brigaden till fromma. Vi hoppas se er fortfarande med i vår verksamhet.
Höstmötet valde Gillets viceordförande, ekonomie magister Joakim Flinck från Helsingfors, till ny styrelseordförande. Mer information om Joakim i nummer 1/2025 när han tillträtt.
Styrelsen 2024 ser därmed ut enligt följande (med perioden de är valda för):
Ordförande Joakim Flinck
2025–2026
Jussi Laitinen 2025–2026
Denis Strandell 2025–2026
Anders Strandberg 2025–2026
Rodney Strandvall 2025–2026
Mikko Rundelin 2025 Christoffer Hällfors 2024–2025
Åke Frondén 2024–2025
Rabbe Sittnikow 2024–2025
Delegationen återvaldes till sin helhet (s.38). Till verksamhetsgranskare valdes Arne Nummenmaa med Christer Lindholm som suppleant.
I samband med höstmötet berättade Nylands brigads stabschef, kommendör Pekka Snellman också om aktuellt från brigaden och svarade på frågor av deltagarna.
Havsnära yrken inspirerade unga till framtida yrkesval
Nylands Brigads Gille i Östnyland ordnade nyligen evenemanget “Havsnära yrken” vid Kuggen i Tolkis, Borgå. Syftet var att introducera olika karriärmöjligheter inom den havsnära sektorn till ungdomar på andra stadiet till. Representanter från flera organisationer, inklusive Gränsbevakningsväsendet, Tullen, Finnpilot Pilotage och Östra Nylands räddningsverk, deltog och presenterade sina arbetsuppgifter och arbetsmöjligheter.
Under eftermiddagen besökte cirka 190 studerande från gymnasierna i Lovisa och Borgå samt yrkesinstitutet Prakticum evenemanget. De fick bland annat bekanta sig med olika yrken som relaterar till havet, som gränsbevakare, lots och sjöräddare. Praktiska demonstrationer, såsom möjligheten att prova Försvarsmaktens Jehu-transportbåt och den nyare versionen av stormgeväret RK 7.62 Mark II, erbjöd en inblick i olika yrkesroller och arbetsutrustning.
Gränsbevakningsväsendets representanter beskrev bredden av sina uppgifter, som omfattar allt från sjöräddning och gränsövervakning till miljöskydd och kriminalteknisk dykning. De betonade vikten av samarbete mellan olika myndigheter och påminde om möjligheten att göra värnplikt inom Gränsbevakningsväsendet. Även Tullen och andra deltagande organisationer presenterade sina roller i att skydda landets havsområden och säkerställa trygghet på sjön.
Försvarsviljan bland unga har ökat, vilket också märks i intresset för Nylands brigads verksamhet. Brigadens utbildning av kustjägare i Dragsvik lockar såväl svenskspråkiga som finskspråkiga värnpliktiga. Samtidigt har allmänhetens engagemang för säkerhets- och försvarsfrågor vuxit, delvis på grund av det rådande världspolitiska läget.
Evenemanget, som arrangerades för tredje gången, visade på ett lyckat samarbete mellan flera aktörer för att inspirera unga att utforska havsnära yrkesvägar. Nylands Brigads Gille planerar att fortsätta med evenemanget vartannat år för att stärka intresset för sjöfartsyrken och försvarsfrågor i regionen.
Med detta evenemang bekräftas återigen vikten av att engagera ungdomar i både praktiska och samhälleliga frågor, där yrkesmöjligheter vid havet står i centrum.
Bild: Tage Fredriksson
Bild: Hans-Erik Orrenius
Christoffer Hällfors Ordförande
Fråge Sport av Jesper von Hertzen
1. Vem har traditionellt inlett den berömda handskakningsceremonin på Självständighetsfesten på Presidentens slott?
A. Tidigare presidenter med gemål
B. Mannerheimriddare och krigsveteraner
C. Diplomater och ambassadörer
2. Vilken krigsfilm sänds traditionellt på TV på Finlands självständighetsdag den 6 december?
A. Okänd Soldat (Tuntematon sotilas)
B. Framom främsta linjen (Etulinjan edessä)
C. Gränsen 1918 (Raja 1918)
3. Vad heter Försvarsmaktens kommendör?
A. Janne Jaakkola
B. Jaakko Jantunen
C. Jari Jalkanen
4. Vad heter Popedas kända låt från 1992 där det sjungs: ”Syytän sua Elisabeth Rehn, mun naiseni on kapiainen”?
A. Kersantti Karoliina
B. Luutnantti Laura
C. Majuri Maria
5. Vilken militärgrad har Fanbärarens chefredaktör Ted Urho?
A. Undersergeant
B. Översergeant
C. Underlöjtnant
6. Om vilken litterär soldat skrev Runeberg: ”Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott”?
A. Georg Carl von Döbeln
B. Sven Dufva
C. Carl Johan Adlercreutz
7. På vilken ö i Helsingfors finns både Försvarshögskolan och Kadettskolan?
A. Brändö
B. Sveaborg
C. Sandhamn
8. Vad avses med en så kallad ”mulli”, på militärslang?
A. Straff
B. Rekryt
C. Läger
9. Vad kallas tillägget i USA:s grundlag som säger att folkets rätt att inneha och bära vapen inte ska inskränkas?
A. Roe vs Wade
B. Magna Carta
C. Second Amendment
10. Vad heter organisationen som lyder under Sveriges Försvarsmakt, som verkat sedan 1940, vars huvuduppgift är att bevaka, skydda, ytövervaka samt stödja det civila samhället?
A. Elitgruppen
B. Hemvärnet
C. Rikets beskyddare
10.b) Hemvärnet
3. a) Janne Jaakkola 4. a) Kersantti Karoliina 5. b) Översergeant (fr.o.m. 6.12.2024) 6. b) Sven Dufva 7. c) Sandhamn 8. b) Rekryt 9. c) Second Amendment
1. a) Okänd Soldat (Tuntematon sotilas) 2. b) Mannerheimriddare och krigsveteraner
Seminarium den 30 januari 2025 80 år sedan torpederingen av kryssningsfartyget Wilhelm Gustloff
Sovjetunionen hade 1944 marinbaser i Helsingfors, Hangö, Åbo och Mariehamn. Finska viken minerades under fortsättningskriget med finska, tyska och sovjetiska minor. I Hangö samlades en stor båt- och skutarmada för ett hemligt uppdrag som kallades Operation Pinatova.
För att belysa dessa krigsmaritima händelser och sovjetisk marin aktivitet i Finland 1944–45 inbjuder Svensk utveckling r.f. och Nylands Brigads Gille (Hforsavdelningen) till ett krigshistoriskt seminarium torsdagen den 30 januari 2025 kl. 11.30-14.
Semiariet äger rum i Svenska Klubben i Helsingfors, Mauritzgatan 6.
Mikko Meronen, forskare vid Forum Marinum, redogör för Röda flottans marinbaser i Finland, Kenneth Gustavsson, professor i nordisk historia vid ÅA, berättar om Sovjetunionens maritima aktiviter och Åland, och krigshistoriker Carl-Fredrik Geust beskriver torpederingen av lasarettsfartyget Wilhelm Gustloff den 30.1.1945 – vilket blev världshistoriens största fartygskatastrof mätt i antalet döda.
I samband med seminariet serveras lunch. Anmäl ditt deltagande till carl-johan.hindsberg@svenskutveckling. fi, senast den 24 januari. Samtidigt med anmälan inbetalar man lunch- och deltagaravgiften 40 euro till Svensk utvecklings konto FI 054055 1020 262857. Alla intresserade är välkomna.
Mer info https://mpk.fi/nijmegen-marssi/
Gillets sponsorklubb
Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.
Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av
ett torn som symboliserar Försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.
Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.
Sponsorklubben leds av Joakim Flinck, tel. 040-556 4757, epost: sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan som finns på sidan 37.
Lokalavdelningar
Västnyland
ordf. Rabbe Kajander
Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi
Helsingfors
ordf. Markus Liesalho
Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi
Egentliga Finland
ordf. Marcus Lepola
Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com
Sverige
ordf. Alexis Aminoff
Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se
Styrelsen
Ordförande:
Christoffer Hällfors
040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi
Vice ordförande: Joakim Flinck
0405564757
Sekreterare:
Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi
Skattmästare: Sirkkaliisa Cavonius 050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi
Ledamot:
Norra och Södra
Österbotten
kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi
Östnyland
ordf. Hans-Erik Orrenius Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi
Dragsvik Artillerister
ordf. Antti Juntunen Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643 a.p.juntunen@gmail.com
Delegationen 2024
Ordförande
Robin Elfving Helsingfors
Medlemmar
Anders Adlercreutz Kyrkslätt
Alexis Aminoff Stockholm
Otto Andersson Lovisa
Alexander Bargum Helsingfors
Henrik Creutz Lovisa
Bernt Ehrnrooth Helsingfors
Albert Ehrnrooth Helsingfors
Jan-Eric Enestam Västanfjärd
Jan Eriksson Pargas
Jannica Fagerholm Helsingfors
Elli Flén Nykarleby
Filip Hamro-Drotz Grankulla
Eva-Lisa Heinrichs Raseborg
Susanne Homén-Lindberg Helsingfors
Johan von Knorring Grankulla
Johan Kvarnström Raseborg
Patrik Lerche Helsingfors
Tom Liljestrand Lovisa
Mats Löfström Eckerö
Henrik Nystén Helsingfors
Jan D Oker-Blom Lovisa
Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi
Ledamot: Mikko Rundelin mikko.rundelin@mil.fi
Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi
Ledamot: Martin Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi
Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com
facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi
Malin Pettersson Helsingfors
Joakim Strand Vasa
Petra Theman Raseborg
Kjell Törner Borgå
Henrik Vuornos Esbo
Carita Wallgren-Lindholm Raseborg
Henrik Wolff Helsingfors
Mathias Österberg Malax
Medlemskap & kontaktuppgifter
Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:
Ansvarig för medlemsregister Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi
Uppdatera era adressuppgifter! I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.
medlem@nylandsbrigadsgille.fi
Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar
Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma
Militärt kunnande Sammanhållning
