Fanbäraren 4/23

Ekenäs kustbataljon Nr 4 - December 2023 årgång 83

Fanbäraren • 4/2023

1

Robin G. Elfving har utsetts till ny ordförande för Nylands Brigads Gilles delegation. Elfving efterträder Stig Gustavson på posten.

Elfving är också ordförande för Sjökrigsskolans understödsstiftelse och för Helsingfors minröjargille som är ett forum för veteranerna från minröjningen i Finska viken 1944-46. Elfving har tidigare även varit ordförande för Marinreserven och styrelsemedlem i MPK. Elfving har varit medlem i Nylands Brigads Gilles delegation sedan 2018.

–Delegationen är å ena sidan en länk mellan Nylands brigad och Gillet och å andra sidan en länk till det omgivande samhället. Brigadens verksamhet berör hela Svenskfinland och delegationen representerar Svenskfinland. Sedan ser jag en större roll i framtiden för delegationen i att trygga Gillets ekonomi och därmed möjligheter att kunna stödja Nylands brigad, säger Elfving.

2

Fanbäraren • 4/2023

Fanbäraren

4/23

7 Den första fanbäraren

Att vara bataljonens fanbärare är ett hedersuppdrag.

Christian Klevdal var den första fanbäraren vid Ekenäs kustbataljon.

14 Ekenäs kustbataljon har ett brett samarbete Bataljonen har under årens lopp utvecklat samarbeten med andra aktörer. Vi får bekanta oss med både det nationella och det internationella samarbetet.

20 Den Finlandssvenska försvarsdagen

Dagen har på kort tid blivit en institution i Svenskfinland. Vi blickar framåt mot den nya försvarsdagen som hålls i januari.

24 Anna-Lena Laurén flyttade till Ukraina Den prisbelönta journalisten Anna-Lena Laurén fortsätter att bevaka Rysslands anfallskrig - nu är hon på plats i Ukraina.

26 Ted Urho är ny chefredaktör

Medieproffset Ted Urho tar från och med 2024 över rodret för Fanbäraren. Vi möter den nya chefredaktören.

4. Brigadkommendörens krönika 5. Ledare 6. Ekenäs kustbataljon 7. Christian Klevdal 10. Drönare 11. Nytt ledningssystem 12. Efterlängtad flytt 14. Samarbeten 18. Jonas Back 19. Åländsk beväring

20. Försvarsdagen 22. Patrik Berghäll 24. Anna-Lena Laurén 26. Ted Urho 27. Julhälsning 28. Beväringsbloggen 30. Hänt på brigaden 32. Ordförandens hälsning 33. Nijmegenmarschen 35. Gillet 60 år

Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Jyri Kopare

Medlemmar

Chefredaktör Jens Berg Kommendör Pekka Snellman Kommendör Atte Löytönen Kommendör Tapani Linnamaa Kommendör Sampsa Tamminen Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Andreas Jung Saara Sjöblom Hanna Tallberg Jägare Erik Kinnunen Jägare Alex Nyman

Kommodor Jyri Kopare Jens Berg jens@montem.fi

Ekonom

Sirkkaliisa Cavonius

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Erik Kinnunen

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

Redaktör

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version

Pärmbild

ISSN 0358-1268 Aktia FI97 4055 4350 0040 63 Fanbäraren • 3/2016 4/2023

Jägare Alex Nyman Jägare Erik Kinnunen

3

Brigadkommendörens hälsning

Mer än summan av sina delar Det är ofta svårt att se helheten, och vi skapar oss ofta en bild utgående från detaljer. Dagsformen styr oss ibland i alltför hög grad att fatta beslut som kan ha mera omfattande verkningar. En klar bild av uppgiften och målen hjälper oss att gå vidare även vid tillfällig dimma. De ger oss också de bästa förutsättningarna att använda resurserna effektivt och utföra ett arbete som betjänar helheten.

I Nylands brigad har beväringsutbildning av god kvalitet, internationellt kunnande och brigadens sammanhållning stått i centrum under 2023. Beväringarnas utbildningsresultat har varit övertygande. Brigaden har verkställt omfattande övningar, i vilka beväringarnas och reservisternas kunnande har förenats, vår granatkastarenhet har visat armén modell i Rovajärvi och vår beredskapsenhets reaktions- och prestationsförmåga har på ett berömligt sätt motsvarat de krav som ställs på den. Därtill har logistiken utvecklats så att den motsvarar kraven både under normala förhållanden och undantagsförhållanden.

I en snabbt föränderlig verksamhetsmiljö är det en utmaning att se vart framtiden är på väg och finna den bästa vägen dit. Det är inte lätt att uppfatta svaga signaler, och det sätter yrkesskickligheten på prov. I brigaden är vi redo att ta emot utmaningarna.

Vi litar nu och i framtiden på vårt kunnande samt det stöd som systemet och våra vänner ger. Med hjälp av dessa fyller vi vår uppgift.

Åren 2023 har även präglats av internationellt samarbete.

Tillsammans med svenskarna har flera övningar verkställts ända från planering till beredskap. Samarbetet med Förenta staternas marinkår har blivit allt intensivare. I våras övade den första avdelningen från marinkåren tillsammans med oss i sex veckor, och när detta skrivs befinner sig 250 amerikanska soldater i brigaden och kommer att stanna i nästan två månader. Därtill har brigaden övat samarbete med Storbritanniens marinkår. Samarbetet har medfört utmaningar, men det har samtidigt varit mycket givande.

Det är fint att det vi gör ses med utländska ögon.

Grunden för all verksamhet är dock kunniga och motiverade människor. Brigadens personal är i nyckelställning. Under året har det uppstått flera situationer som måste passas ihop med normal verksamhet. Detta anstränger arbetsgemenskapen, men personalen har lyckats anpassa sig utmärkt på det sätt som omständigheterna har krävt. Trots alla förändringsfaktorer har arbetsklimatet enligt den undersökning som gjorts förbättrats. Detta kan betraktas som en betydande prestation och som ett tecken på att personalen är motiverad och vill arbeta för gemensamma mål.

Framtiden kommer dock att föra utmaningar med sig. De förändringar som Natomedlemskapet medför kommer gradvis att gälla brigaden i allt större utsträckning. Ibruktagandet av nya system, omsättningen av lärdomarna från Ukraina i praktiken och kravet på ökat internationellt samarbete ställer oss inför nya saker.

Kommodor Jyri Kopare Brigadkommendör

4

Fanbäraren • 4/2023

Ledare

Dags att ge fanan vidare Den största lärdomen under mina år som chefredaktör handlar om den unika roll Nylands brigad spelar. Brigaden är en internationell förebild och en central brobyggare i Svenskfinland.

Det skulle ursprungligen handla om ett utvecklingsprojekt. Inför Fanbärarens 80-årsjubileum önskade Nylands Brigads Gille att tidningens digitala närvaro skulle stärkas. Jag åtog mig uppdraget och inför jubileet kunde vi lansera den nya webbplatsen fanbararen.fi med bland annat ett digitalt tidningsarkiv. Samtidigt började vi målmedvetet utveckla Fanbäraren i en mera journalistisk riktning. Utvecklingsprojektet kopplades av praktiska skäl ihop med uppdraget som chefredaktör.

När det digitala utvecklingsprojektet var klart, var tanken att även mitt uppdrag skulle ta slut. Men så blev det inte. Det blev först ett extra år som chefredaktör, och det extra året blev till slut nästan fem år vid rodret. Orsaken var enkel. Jag trivdes med uppdraget och uppdragsgivaren trivdes uppenbarligen med mig.

Det blev fem händelserika år. Nylands brigad blev alltmer internationellt och besöken från internationella samarbetspartner duggade tätt. Internationaliseringen hänger självfallet ihop med den förändrade säkerhetssituationen i Europa och med Finlands medlemskap i Nato.

Jag har haft äran att jobba med tre fantastiska brigadkommendörer: Arvi Tavaila, Juha Kilpi och Jyri Kopare. Jag har också fått samarbeta med ambitiösa beväringar från tio olika kontingenter. Flera av de här beväringarna valde sedan en framtida utbildning inom medieområdet. I dag är flera av dem fullfjädrade grafiker, fotografer och journalister.

Lärdomarna och insikterna från den här tiden är många. Den främsta insikten handlar om brigadens unika roll. Med ena foten på land och den andra i havet fungerar Nylands brigad som en förebild för flera andra länder. Brigadens flexibla förmågor har lett till att många samarbetspartner kommer till brigaden för att lära sig om försvar i utmanande skärgårdsförhållanden.

Brigadens roll som en av de viktigaste institutionerna i Svenskfinland är också odiskutabel. Vid Nylands brigad samlas beväringar från samtliga delar av det tvåspråkiga Finland och de band som knyts vid brigaden är centrala för att hålla ihop konstruktionen Svenskfinland. Brigaden lockar även årligen hundratals finskspråkiga beväringar som parallellt med utbildningen även lär sig svenska. De här finskspråkiga männen och kvinnorna

hemförlovas med det svenska språket i bagaget och blir en stor resurs för det tvåspråkiga Finland i framtiden.

Orsaken till att jag nu väljer att ge fanan vidare till följande chefredaktör är enkel. En tidning mår bra av att med jämna mellanrum få in nytt blod och nya tankar. Efter många år vid rodret börjar uppslagen och idéerna i något skede att upprepa sig.

Därför är det nu ett ypperligt läge att fortsätta utvecklingen under den nya chefredaktören Ted Urhos ledning.

Jag vill tacka personalen vid Nylands brigad, beväringarna, Nylands Brigads Gille och våra annonsörer. Det största tacket går dock till er läsare som flitigt har hört av sig med respons och förslag. Utan er finns inte Fanbäraren.

Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 4/2023

5

Från den krigstida ”Ek-divisionen” Flottiljamiral Janne Huusko tillträdde i början av 2022 som Huvudstabens beredskapschef. Före till dagens ”Ek-bataljon” det tjänstgjorde Huusko som kommendör för Kustbrigaden. Vi ställde den relativt nyutnämnda beredskapschefen vid Huvudstaben fyra frågor om beredskapen.

Den framgångsrika 17.Divisionen, ”Ek-divisionen”, lades ned efter att vårt krig mot Sovjetunionen tog slut år 1944. Men ca 60 år efter det grundades på nytt en trupp vars hedersuppgift blev att värna Ek-divisionens traditioner. En ny ”Ek-bataljon” hade fötts.

17.Divisionen grundades 18.6.1941 till Fortsättningskriget i Ekenäsnejden och fick därför namnet ”Ek-divisionen”. Den nya ”Ek-bataljonen” grundades av Nylands brigad 1.1.2005, också i Ekenäs, och fick sitt namn Ekenäs kustbataljon enligt samma logik som Ek-divisionen år 1941. Även de beväringar som tjänstgör i dagens ”Ek-bataljon” kommer från samma orter som männen i ”Ek-divisionen” mobiliserades från med tanke på kriget 1941. På dessa orters hjältetavlor, där de stupades namn är ingraverade, står det Tali och Ihantala som stridsplats efter många namn. Detta därför att Ek-divisionen deltog i striden vid Tali-Ihantala. Striden krävde stora uppoffringar men genom dem räddade Försvarsmakten vårt land och vår nation.

Den uppnådda nivån i grundkunskaper gör att alla bataljonens enheter redan idag är klara att ta i bruk den nya stridsutrustning som vi har fått och som vi kommer att få i en nära framtid. Den nya stridsutrustningen kombinerad med bataljonens senaste toppresultat i militärpersonalens arbetsklimat indikerar att våra krigstida truppers stridsvärde kommer att vara på toppnivå även i framtiden.

Den nuvarande ”Ek-bataljonen” hedrar dessa uppoffringar. Inte endast i samband med årsdagsceremonier eller i festtal utan även i daglig tjänst. Ett fint exempel på det är den traditionella hedersvakten vid Jakobstads hjältegravar på självständighetsdagen, där bataljonens lokala beväringar anmäler sig frivilligt för att få fungera som fanbärare och hedersvakter. Där välkomnar den lokala befolkningen våra beväringar tillbaka till sin hemort, där de tillsammans tillbringar en stund i ett ärende som är viktigt för oss alla: det självständiga Finland som vi har den krigsgångna generationen att tacka för.

Ekenäs kustbataljon idag och i framtiden Krigserfarenheterna från de senaste två åren visar att vi har förberett våra värnpliktiga för eventuella krig precis på rätt sätt.

Det betyder ändå inte att vi skulle kunna lätta på intensiteten eller fortsätta på samma sätt som hittills. I stället är vi skyldiga att utnyttja den tillgängliga tiden så effektivt som möjligt för att hänga med i den utveckling som sker just nu på stridsfältet.

Bataljonens satsningar på utbildning i användningen av de nya maskeringsnäten, verksamhet i spridd gruppering samt truppens grundkunskaper i försvarsstrid bär frukt i dag. Nästan varje kontingent har fått chansen att presentera sina kunskaper för nationella och internationella besökare. Besökarna har berömt våra truppers disciplinerade verksamhet och för att de behärskar de grundläggande militära kunskaperna. När våra beväringar och deras utbildare själva upptäcker att vi gör rätt saker och att vi gör saker rätt, växer allas självförtroende samt truppandan.

6

Fanbäraren • 4/2023

“Ek-divisionen” under självständighetsdagens parad i Harparskog år 1941. Marinens kommendör, general Valve, tar emot kompaniet. Foto: SA-kuva.

Sampsa Tamminen Kommendör

Bataljonens fanbärare - en hedersuppgift Löjtnant (i a.) Christian Klevdal var Ekenäs kustbataljonens första fanbärare. I den här artikeln beskriver han hur bataljonen fick sin första fana samt berättar sina tankar om underofficerens roll som fanbärare.

Ekenäs kustbataljons fana.

Att bära den egna truppens fana är en hedersuppgift. Nylands brigad har en fin tradition där brigadkommendören beordrar en av de äldsta underofficerarna som brigadens fanbärare. Bytet av fanbärare sker under högtidliga ceremonier. Samma tradition bevaras i Ekenäs kustbataljon. Bataljonens stabsmästare är samtidigt bataljonens fanbärare.

I forna tider markerade fanan truppens plats i en stridsformation.

Fanan frammanade mod och uthållighet. Fanan presenterades för truppen före en strid och i synnerhet då truppen fått nya män i sina led. Detta för att männen säkert skulle känna sin fana, kunna följa den och kunna värna om sin trupps heligaste symbol. Fanan fick aldrig falla i fiendehänder. Den skyddades med fanvakter och eskorterades av en stridsduglig trupp.

De här urgamla traditionerna syns i Nylands brigads vardag även idag. Brigadens fana presenteras alltid för våra rekryter vid välkomstfesten under deras första tjänstgöringsvecka. Under festtillställningar i vilka Brigadens fana deltar, skyddas den alltid av två fanofficerare, och vid parader har fanan alltid med sig en eskort som leds av fankompaniets chef.

Fanan förvaras på truppens kommandoplats. I Nylands brigad bevaras fanorna i ett fanskåp, där de dekorerar kommendörernas arbetsrum. Med fanan följer en fanbok. I denna bok antecknas fanans historia: när den har använts, varför, vid vilket tillfälle, var och vem som har haft äran att bära den och fungera som fanvakter. Även möjliga reparationer antecknas i boken.

Ekkorset.

Fanbärare – En underofficers hedersuppgift När jag var rekryt i Nylands brigad år 1979 presenterade Pansarvärnskompaniets chef, kapten (major i a.) Hans Kronqvist enhetens vimpel för oss. På Försvarsmaktens flaggfestdag 4.6.1980 fick jag äran, som en av enhetens undersergeanter, att bära denna vimpel.

Sedan dess har jag alltid haft stor respekt för fanbärarens uppgift. Under min militära karriär fick jag äran att bära Helsingfors flottbas (Obbnäs), Vasa kustjägarbataljons, Raseborgs kustartilleribataljons samt avslutningsvis Ekenäs kustbataljons fana.

Med anledning av erhållen erfarenhet som fanbärare fick jag senare delta i, och till och med koordinera ett par större parader.

Före paraden brukade jag sammankalla fanbäraren och fanofficerarna och repetera det rätta beteendet med fanan. Detta gjorde jag för att jag en gång, som en ung båtsman, hamnade i en situation där jag blev beordrad som Flottbasens fanbärare i en parad utan förvarning och utan att jag hann förbereda mig ordentligt. Senare märkte jag att i sådana trupper där fanbäraren valdes bland dem som råkade vara tillgängliga denna dag kunde fanbärarna inte hantera fanan med den ära som hör till uppgiften.

Fanbäraren • 4/2023

7

En ny fana för en ny bataljon Ekenäs Kustbataljon grundades 1.1.2005, men den egna truppenhetsfanan fick bataljonen först i juni år 2006. I de första paraderna fick EKEKUSTB marschera efter den dåvarande Amfibieskolans (tidigare Underofficersskolan) standar, som skolan hade fått år 1969.

Planeringen av den nya fanan för den nya bataljonen inleddes en kväll i Lappvik på våren 2005 av bataljonskommendören Manu Tuominen och bataljonsofficeren Kim Söderholm samt undertecknad, fanans blivande bärare. Utgångsläget för planeringen var att den skulle ha den traditionella formen av en jägarfana: en tvåuddad fana med gröna fransar vid kanterna.

Detta på grund av att vi var en jägartrupp och alla våra rekryter befordras till jägare i samband med faneden. En annan faktor som påverkade planeringen var valet av bataljonens traditionstrupp som blev den krigstida 17.Divisionen, ”Ek-divisionen”.

På basis av våra planer skisserade vi upp ett par förslag till fana och skickade förslagen till heraldikern, kommendörkapten (i a.)

Tapani Talari. På basis av våra förslag ritade han fanan färdig, och vi var mycket nöjda med resultatet. Fanan är fylld av symbolik som berättar vad bataljonen står för.

Fanans färger är infanteriets gröna och vita färg. Det tvåuddade och tvåfärgade fältets gröna nedre del symboliserar bataljonens verksamhet på marken. Den gröna färgen symboliserar även bataljonens anknytning till ”Ek-divisionen” samt till jägarrörelsen.

Fältet delas av den fyrvågiga vågfiguren. Vågfiguren binder bataljonen vid Marinen och marin verksamhet. Kombinerad med den gröna färgen symboliserar vågfiguren även de amfibietrupper som utbildas i bataljonen.

Dåvarande undersergeant Klevdal med Pansarvärnskompaniets enhetsvimpel år 1980.

Foto: Försvarsmakten.

8

Fanbäraren • 4/2023

Fanan har två symboler. Treudden symboliserar bataljonens kustnära och marina stridselement samt snabbhet och precision.

Treuddens tre spetsar representerar bataljonens egenskaper: slagkraft, rörlighet och skicklighet. Treudden är även en internationellt känd symbol för amfibietrupper och används t.ex. av Nylands brigads partnertrupper i Sverige.

Den andra symbolen, ”Ekkorset” är Ek-divisionens symbol, som finns i divisionens minneskors från fortsättningskriget. ”Ekkorset”, som krigsveteranerna från 17. Divisionen donerade som minnessymbol till bataljonens fana, binder bataljonen till dess traditionstrupp ”Ek-divisionen” och även till Ekenäs.

Flaggstångens spets utgörs av Nylands båt, vilket binder bataljonen till Nylands landskap, Nylands brigad samt beskriver bataljonens anknytning till marin verksamhet.

Förslaget till bataljonens traditionstrupp samt fanan skickades till Huvudstaben för godkännande. När vi hade fått lov av Huvudstaben, beställdes fanan av Suomen käsityön ystävät i Helsingfors. Fanan finansieras av Nylands Brigads Gille samt 17.Divisionens krigsveteraner.

Fanan var färdig i juni 2006 och den användes för första gången på bataljonens andra årsdag. Jag fick äran att hämta fanan från Helsingfors. Jag kände mig ganska stolt att få ta hem vår första fana samt presentera den för bataljonskommendören och bataljonsofficeren på bataljonsstaben.

17. Divisionens medalj med namnen på divisionens stridsplatser under fortsättningskriget.

Foto: Försvarsmakten.

Invigning av bataljonens fana Invigningen av fanan och årsdagen firades måndagen den 19 juni 2006. Fanan spikades på dåvarande Befälskubben. Enligt traditionen deltar personer från truppens viktiga intressenter som spikare. Närvarande var t.ex. krigsveteraner, brigadkommendören samt representanter från staben och fältet.

Efter invigningen presenterades fanan för bataljonens personal och beväringar. Detta skedde vid öppningen utanför Harparskoglinjen vid korsningen av gamla Hangövägen och Mannerheimvägen i Skogby. En av brigadens forna kommendörer, generallöjtnant Wilhelm Stewen tog som hedersgäst emot bataljonens förbimarsch tillsammans med bataljonskommendören, kommendör Manu Tuominen vid Harparskoglinjens bunker och pansarhindret. Därefter fick de inbjudna gästerna, personalen och beväringarna avnjuta fältlunch vid Frontmuseet i Lappvik till tonerna av Gardets musikkår.

En äldre fanbärares råd till yngre Jag är nöjd med min tid i Försvarsmakten. Staten har utbildat mig, och jag är tacksam för det. Jag fick rycka in som 17-årig frivillig (”spädbarn” sade min utbildare och mentor, överfältväbel (kapten i a.) Berghäll). Jag blev hemförlovad som undersergeant och efter det fick jag en tillfällig tjänst som sergeant. Jag inledde min militärkarriär för över 40 år sedan, alltså precis på samma sätt som de yngsta yrkesunderofficerarna gör idag.

Karriären gav mig möjligheten att tjänstgöra på olika orter och i olika trupper. Men till all lycka fick jag ännu mitt sista tjänsteår tjänstgöra i Dragsvik, varifrån jag överfördes till reserven sommaren 2013. Av den tiden som jag fick tjänstgöra i Nylands brigad, bodde vi många år på kasernområdet. Hela familjen trivdes bra.

Sammanhållningen bland tjänstekamraterna och bland familjerna var perfekt. De här sidorna av en militär karriär är värda att beaktas när man överväger de egna karriärvalen. De här värdena är värda att bevaras som en del av den dagliga tjänstgöringen som yrkesmilitär även idag. Nylands brigad erbjuder fina möjligheter till det.

Ekenäs kustbataljons fana i sitt skåp i kommendörens rum. Bredvid fanan bevaras vimpeln som en av 17.

Divisionens bataljoner använde vid fronten i fortsättningskriget. Under fanan syns symbolisk finsk stridsutrustning. Foto: Försvarsmakten.

Christian Klevdal Löjtnant (i a.)

Om fanorna:

Läs mera:

• Platsen för en grundenhetsfana eller enhetsvimpel är i mitten av första ledet i en avdelning som är uppställd i en plutonkolonn. I en avdelning som är uppställd på plutonled är platsen för en grundenhetsfana eller vimpel i mitten av den första kolonnen.

• I Fanbärarens nummer 3/20 berättar bataljonens första kommendör, brigadgeneral Manu Tuominen om grundandet av Ekenäs kustbataljon samt om dess första år. Artikeln finns att läsa på webbplatsen fanbäraren.fi.

• Truppförbandsfanan och truppenhetsfanan förvaras i ett fanskåp eller hoprullad och täckt med skyddspåse i det tjänsterum som chefen för förvaltningsenheten eller kommendören för truppenheten använder.

• I Fanbärarens nummer 2/2006 finns en artikel om invigningen av bataljonens fana samt om årsdagsparaden vid Harparskoglinjen.

Fanbäraren • 4/2023

9

Drönarverksamheten utvecklas mångsidigt i Ekenäs kustbataljon

E

kenäs kustbataljon har tagit drönare i bruk i större utsträckning under kontingent 2/23. Bataljonen förbereder sig för att från och med 2024 standardisera utbildningen av beväringar i användning av drönare. Drönarna är amerikanska spaningsdrönare, och hur de kan användas inom Ekenäs kustbataljon specificeras och testas för tillfället enhetsvis.

På granatkastarkompaniet har drönarna tagits i bruk för mångsidiga användningssyften. Drönaren lämpar sig väl för övervakning av eget område. Drönaren används då för att övervaka ett område som är svårt att se från den egna grupperingen.

I samband med rekognosering och förberedande av eldställningar har drönaren visat sig vara ett bra verktyg för att snabbt få en bättre överblick över möjliga eldställningsområden genom att flyga över grupperingsområdet, och drönaren ger då en bättre överblick över terrängen än enbart kartrekognosering.

När det gäller att samla granatkastarkompaniets avvärjningsavdelning har drönaren använts för att granska samlingspunkter och avstigningsområden.

Avvärjningsavdelningen har även aktivt använt drönaren för att identifiera fiendegrupperingar samt spetsen för anfallande trupper, vilket spelar en viktig roll för skapandet av lägesbild och planering av gruppering. Fiendens rörelser går även att övervaka med drönarens värmekamera, och man kan se eventuella överraskande rörelsemoment och förbereda sig för dem.

I fråga om eldledning har det konstaterats att målpunkter som är tagna med drönare är noggranna, och drönaren har visat sig vara ett bra stöd för eldledare.

Eldledaren använder drönaren i syfte att observera krevader, som stöd för korrigeringar i den indirekta elden när terrängen annars gör det svårt. Drönaren möjliggör även bättre överblick över eldanvändningsområdet samt möjliggör eldledning i skydd från fiendeeld och observation.

Inom den egna enheten har även grupperingar granskats med drönare i syfte att visa maskeringens effekt och verkan, och man har på så sätt haft möjlighet att bekräfta maskeringens effektivitet eller brister när det gäller luftspaning.

Utvecklingsarbetet för användning av drönare på granatkastarkompaniet fortsätter kontinuerligt och nya användningssätt och metoder testas under övningar. Hittills har drönaren visat sig vara ett mångsidigt verktyg med flertalet användningssätt i granatkastarkompaniets verksamhet.

Lasse Mäkilä Översergeant

Bild av Granatkastarkompaniets eldanvändning under SYD-övningen. Granatkastarkompaniet ledde sin eld med hjälp av drönare. Målet är inringat med rött.

Foto: Försvarsmakten/drönare.

10

Fanbäraren • 4/2023

Granatkastarkompaniets nya ledningssystem - modernare, enklare och smidigare

Granatkastarkompaniet har fått ett uppdaterat ledningssystem till sitt förfogande. Med detta nya system ersätter kompaniet det gamla systemet som var uppbyggt kring M80-systemet.

Med nya digitala fälttelefoner går det smidigare och lättare att kontrollera och leda elden än med det gamla systemet. Då inställningarna i vapenterminalen gjorts rätt en gång fungerar systemet enligt principen ”plug and play”, vilket betyder att kastarchefen eller räknaren egentligen inte behöver göra någonting annat än att koppla på systemet för att det ska vara i användningsskick.

I jämförelse med det gamla systemet är det i sig inte mycket som har förändrats i granatkastarkompaniets verksamhet. Förbindelserna uppåt och nedåt säkerställs fortfarande med parkabel, eldverksamhetsofficeren leder fortfarande kompaniets eldverksamhet och räknarna i eldplutonerna tillsammans med chefen för eldplutonen uppfyller fortfarande eldverksamhetsofficerens önskan med sin egen pluton och enligt samma metoder som dess föregångare gjorde med det system som byggde på snabbsändare.

I och med det nya systemet uppgraderas granatkastarkompaniets system med hjälp av modern teknik för att motsvara de krav som detta sekel och decennium ställer, dock så att gamla och väl beprövade verksamhetsmetoder och -sätt bevaras.

De största skillnaderna jämfört med det gamla systemet syns uttryckligen i eldplutonens ände. Räknaren i eldplutonen har eldplutonens systemterminal till sitt förfogande, en så kallad ledningssystemsterminal, som smidigare och säkrare kan kommunicera med eldverksamhetsplatsens ledningssystem.

Eldverksamhetsunderofficerens roll i eldplutonen hänger nära samman med signalunderofficerens roll, eftersom portföljsystemet består av en större mängd teknisk materiel som bör upprätthållas och underhållas för att prestationsförmågan ska bevaras.

Granatkastarkompaniets nya ledningsplatser är fordonsbaserade lösningar. En container som denna kan transporteras på en terränglastbil. Foto: Försvarsmakten.

Mobilt system Ur kastarchefens synvinkel förenklas materielen och minskar dess omfattning när man inte längre behöver bära signallådor, utan alla signalmedel som behövs får plats i kastarchefens ryggsäck.

Det är även i viss bemärkelse lättare för dagens unga att lära sig hur digitala fälttelefoner fungerar, och därigenom är de kanske även lättare och behändigare att använda än de tidigare.

Kompaniets eldverksamhetsplatser förnyades samtidigt och monterades på fordon, varför den tid som går åt till att inrätta dem förkortades avsevärt, vilket betyder snabbare eldverksamhet i kompaniet. I samband med grupperingen körs de till sina rätta platser, varefter även de är ”good to go”.

Bild på den gamla ledningsplatsen i tält med de traditionella arrangemangen. Den här lösningen används ännu som reservmetod. Foto: Försvarsmakten.

Sammanfattat kan man säga att granatkastarkompaniet i och med det nya ledningssystemet har modern utrustning och kan förverkliga sin stridsteknik enklare och smidigare.

Max Schwenson Kaptenlöjtnant

Fanbäraren • 4/2023

11

Stabs- och signalkompaniet återvänder till sin ”hemkasern” Soldat från Stabs- och signalkompaniet med kompaniets nya enhetsskylt. Foto: Christian Ström.

S

tabs- och signalkompaniet grundades 2015 i stället för 2.Kustkompaniet, som var inkvarterat i nedre våningen i kasern 1. Nästan genast efter att det grundats inleddes en grundlig reparation av kasern 1, vilket ledde till att Stabs- och Signalkompaniet förflyttades, först tillfälligt och sedan slutgiltigt, till kasern 21.

Under åren 2015 – 2023 inkvarterades Stabs- och signalkompaniet i kasern 21. Kasern 21 är den sista av Nylands brigads kasernbyggnader som inte genomgått grundlig reparation.

Dess egenskaper under sommarens hetaste och vinterns kallaste dagar, med tidvis över 200 beväringar inkvarterade, motsvarade inte helt de mest krävande kundernas förväntningar. Bland personalen väckte de trånga arbetsutrymmena och kontoren och deras fördelning mellan de olika våningarna och ändorna av byggnaden samt de bristfälliga undervisnings- och underhållsutrymmena mest förtret när det gällde att arbeta i byggnaden.

Kasern 21, som väntar på grundlig reparation, fungerar som tillfällig inkvartering för avdelningar som gästar brigaden. Under hösten inkvarterades en del av den amerikanska marinkåren i den, och dess flagga syns på bilden. Foto: Christian Ström.

Allas glädje var stor då man i Stabs- och signalbatteriet i början av 2023 fick höra att enheten äntligen skulle få flytta tillbaka till utrymmen i kasern 1 under sommaren 2023. Även en om en soldat sällan är helt nöjd med förhållandena har det inte hörts några klagomål alls om byggnaden eller våra nuvarande utrymmen sedan vi flyttade.

Flytten till nya utrymmen syntes omedelbart i resultaten av personalens arbetsklimatundersökning. Personalens tillfredsställelse med arbetsutrymmena och -redskapen steg säkert till det högsta resultatet någonsin under Nylands brigads historia. Genom denna förändring kan vi äntligen konstatera att vår enhet fungerar på det effektivaste sättet någonsin ur utrymmessynvinkel.

Utrymmena gör det möjligt att dagligen koncentrera sig allt djupare på att lära sig militära färdigheter, och ingen tid eller kraft går åt till att kämpa mot förhållandena.

Joe Lindberg Kaptenlöjtnant

12

Fanbäraren • 4/2023

Prakticum-Fanbararen2023-210x297mm-v3-OUTLINES.indd 1

29.5.2023 15:58:28 Fanbäraren • 2/2022 Fanbäraren • 4/2023 13

Ekenäs kustbataljon gör omfattande samarbete

R

Regementskommendören för CLR 2 överste Ginger Biles (i mitten) på granskningsrunda med bataljonskommendörerna Emmaline Hill (till höger) och Sampsa Tamminen i Syndalen.

Foto: Försvarsmakten.

egelbunden samverkan med andra trupper är nyttigt för beväringar, reservister och yrkesmilitärer. Ekenäs kustbataljon har ett standardiserat övningskoncept som innehåller mycket samverkan med andra trupper.

Bataljonens SYD-övningar är i fokus, men de är bara en del av bataljonens samverkan med andra trupper. Våra välutbildade GRK- och signaltrupper är ett önskat tillskott i Arméns stora årliga krigsövningar som t.ex. Lightning Strike-övningarna i Rovajärvi och SAPELI-övningarna i södra Finland. Även två av bataljonens större repetitionsövningar under det gångna året organiserades i anknytning till Arméns stora övningar.

Från operativ synvinkel erbjuder SYD-övningarna en exceptionell möjlighet att öva Försvarsmaktens gemensamma eldanvändning på kustens operationsområde. Det betyder att trupper från olika försvarsgrenar bekämpar samma mål tillsammans. Varje SYD-övning producerar bra rutin i detta för eldenheter och eldledare som placeras i Arméns, Marinens och Gränsbevakningsväsendets krigstida trupper.

Bataljonens pionjärkompani utför regelbundet samarbete inom Marinen. Bataljonen strävar efter att återuppliva pionjärernas samövningar med Arméns pionjärbataljoner inom en nära framtid.

Från och med år 2023 har även Flygvapnet varit med och övat bekämpning av markmål med F/A-18 Hornet-plan. Flygplanens angrepp leddes av Nylands brigads operativa eldledare.

Från trupproduktionens synvinkel erbjuder SYD-övningen möjlighet att öva stora helheter. Sådana är till exempel verksamhet i kompani- och bataljonssammansättning, flera av eldenhetens koncentrationsskjutningar och byggandet av stridsledningsnätet för en hel stridsavdelning.

Den internationella samverkan med Förenta staternas marinkår har aktiverats i stor utsträckning under det gångna året. Också en granatkastartrupp från den brittiska armén övade med Ekenäs kustbataljons beväringar och reservister under hösten 2022. Våra svenska kollegor önskar vi varmt välkomna med till nästa SYD-övning på våren 2024.

SYD-övningar – Samoperationer och grundkunskaper i samma övning Ekenäs kustbataljon verkställer strids- och skjutövningen SYD två gånger om året. Övningen har blivit en väsentlig del av truppernas utbildningsprogram i Armén och i Marinen samt i Gränsbevakningsväsendet. Även internationella trupper har deltagit i SYD-övningar. Övriga truppers intresse för SYD-övningarna baserar sig på de mångsidiga möjligheter som en två veckor lång strids- och skjutövning erbjuder. Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets truppförband skickar sina trupper till SYD för att öva saker som de inte kan öva på sitt eget område eller utan Ekenäs kustbataljons trupper.

14

Fanbäraren • 4/2023

Från personalens utbildnings synvinkel skapar SYD-övningarna en flexibel inlärningsmiljö som lämpar sig för utbildning av alla militära personalgrupper. Kadetter från Arméns och Marinens militära läroinrättningar samt andra elever deltar i övningar för att erhålla rättigheter att leda skjutningar inom indirekt eld i Försvarsmakten och i Gränsbevakningsväsendet.

Sampsa Tamminen Kommendör I SYD-övningen 2/23 deltog cirka 550 soldater och gränsbevakare. Gränsbevakningsväsendet, MPK:s reservister och Försvarsmaktens alla försvarsgrenar var med i övningen. Den två veckor långa strids- och skjutövningen innehöll mångsidig utbildning för alla deltagare. Allt från Granatkastarkompaniets eldanvändning till Flygvapnets användning av F/A Hornet-plan övades.

Foto: Erik Kinnunen och Christian Ström.

Fanbäraren • 4/2023

15

Bataljonens samarbete med Förenta staternas marinkår fördjupas

E

kenäs kustbataljons samarbete med de amerikanska kollegorna påbörjades hösten 2022, och i år fortsatte vi verksamheten från den punkt där vi blev i höstas.

Samarbetet varierar från övning av individuella kunskaper till samoperationer som omfattar flera kompanier. Målsättningen med samarbetet är att lära känna varandras funktionssätt och förbättra truppernas krigstida förmågor.

Pionjärkompaniet har redan goda rutiner i samarbetet med marinkårens EOD-avdelningar. I år utvidgades pionjärvapenslagets samövningar även till spärrningsuppgifter samt till användning av pionjärarbetsmaskiner i uppgifter som ansluter sig till främjandet av truppernas skydd och rörelse.

Granatkastarkompaniet samt Stabs- och signalkompaniet övar flera enheters koncentrationsmarscher tillsammans med Transportkompaniet från CLB6. Tiotals militärfordon och hundratals soldater från båda bataljonerna utför flera timmar långa motormarscher varefter de inleder verksamheten på ett nytt operationsområde.

Ett nytt tema i vårt samarbete för år 2023 är medicinalunderhåll. GRKKs och S-SK:s medicinalgrupper och deras utbildare samt fältsjukskötare övar i tätt samarbete med en medicinalpluton från CLB6. Samarbetet är mångsidigt: från lektionssalutbildning med den splitternya fältsjukvårdssimulatorn till övande av evakueringskedjor från stridsfältet till ett amerikanskt fältsjukhus.

I Marinens huvudkrigsövning Freezing Winds 2023 kombineras Ekenäs kustbataljon och CLB6 som en stridsavdelning som övar verkställandet av typiska stridsuppgifter på kustens operationsområde. Där testas båda bataljonernas stabers beredskap att kunna planera operationer och leda trupper tillsammans. Där testas också brigadens reservisters beredskap att sköta sina egna krigstida uppgifter tillsammans med amerikanska kollegor.

Sampsa Tamminen Kommendör

16

Fanbäraren • 4/2023

Hösten 2022 påbörjades samarbetet med Marinkåren.

Samarbetets mål är bland annat att öva truppernas individuella kunskaper och samoperationer mellan kompanier, samt att lära känna varandras funktionssätt.

Framgången med samarbetet testas under krigsövningen Freezing Winds 2023. Foto: Christian Ström.

Givande samarbete mellan Granatkastarkompaniet och Gardesjägarregementet

I

Under de senaste åren har Nylands brigads Granatkastarkompani haft ett intensivt samarbete med Armén. Granatkastarkompaniet har redan tidigare deltagit i Arméns övningar bland annat på övningsområdet i Rovajärvi, men nu har samarbetet blivit allt mera intensivt.

Under de två senaste åren har avlönad personal från Gardesjägarregementet deltagit i Granatkastarkompaniets övningar och Granatkastarkompaniet har i sin tur deltagit i Gardesjägarregementets övningar samt övningar som ordnats av Armén.

Det har varit givande för båda parterna att öva tillsammans med ett annat truppförband och man har haft möjlighet att lära av varandra. Samövningarna har fört med sig mycket kunnande för Granatkastarkompaniets del, bland annat om Arméns förfaringssätt samt infanteriets stridssätt i synnerhet i bebyggd omgivning.

Samtidigt har personalen vid Granatkastarkompaniet fått bekanta sig med personalen vid Gardesjägarregementet, och på så sätt har man kunnat skapa förutsättningar för fortsatt samverkan.

Enligt de anställda vid Gardesjägarregementet som deltagit har samarbetet varit till nytta även för dem, och de har upplevt att andelen motsvarande samövningar borde ökas.

Gardesjägarregementets personal har upplevt samarbetet med Granatkastarkompaniet som viktigt i synnerhet eftersom det inte finns något granatkastarkompani i Gardesjägarregementets fredstida sammansättning.

Granatkastarkompaniet i Rovajärvi under övningen MVH20. Foto: Försvarsmakten.

Utveckling i samband med stora övningar Genom att delta i Nylands brigads granatkastarkompanis övningar har de fått möjlighet att öva tillsammans med en viktig eldenhet inom infanteriet. Därigenom har de fått erfarenhet av hur ett granatkastarkompani fungerar och vad dess verksamhet förutsätter på olika ledningsnivåer. Dessutom har den personal som deltagit i övningarna fått utveckla sitt eget kunnande i olika uppgifter i ett granatkastarkompani.

Enligt personalen vid Gardesjägarregementet har det varit särskilt nyttigt att tillsammans med granatkastarkompaniet få delta i stora övningar i indirekt eld bland annat i Rovajärvi, eftersom delar av personalen vid Gardesjägarregementet annars inte skulle delta i dem.

Dessa övningar har skapat förståelse för och kunnande om hela det finländska systemet för indirekt eld bland personalen vid både Gardesjägarregementet och Nylands brigad. Deltagandet i stora övningar på olika håll i Finland gör det även möjligt att utveckla sitt kunnande i olika verksamhetsmiljöer.

Vid sidan av stora övningar bör man också komma ihåg övningen SYD, som ordnas av Nylands brigad, och som Gardesjägarregementet säger sig gärna delta i med bland andra sina egna eldenheter, eldledningsdelar samt med personal som vänjer sig vid att samarbeta med granatkastarkompaniet.

Joonas Satta Kaptenlöjtnant

Fanbäraren • 4/2023

17

Reservistföreningen intresserar ålänningarna

T

anken att grunda en reservistförening på Åland föddes under hösten 2020 i samband med Åländska mästerskapen i IPSC-rifle. Jag frågade i förbifarten av två vänner vad de tyckte. Båda var genast intresserade.

Syftet med föreningen var att man skulle kunna börja med tillämpat reservistskytte (SRA), som är en lite mer actionfylld variant av dynamiskt skytte. Att grunda en föreningen på Åland var aningen mer komplicerat än i övriga Finland, och det krävdes utlåtanden från såväl utrikes- som försvarsministeriet. Bägge ministerierna svarade dock i skyndsam takt att det inte fanns några hinder för verksamheten på Åland, som enligt stadgan specificeras enligt: att verka som föreningslänk mellan medlemmarna samt stödja sådan verksamhet, som främjar rikets säkerhet och att höja och upprätthålla försvarsviljan samt att verka för en förbättring av de allmänna försvarsförutsättningarna på föreningens verksamhetsområde genom att bl.a. upprätthålla och utveckla den lokala frivilliga försvarsutbildningen.

Föreningen registrerades under sommaren 2022 och öppnade officiellt medlemsregistreringen 1.1.2023 i samband med medlemskapet i Reservistförbundet. Ålands Reservister är sedan sommaren 2022 också medlemsförening i Marinreserven.

(Sininen Reservi ry) Mycket vatten hade runnit under broarna under processens gång, från själva grundandet till att det nu var möjligt för vem som helst att ansöka om medlemskap. I samband med att Ryssland inledde sitt anfallskrig i Ukraina väcktes plötsligt ett intresse för beredskapsfrågor i det åländska samhället. När MPK arrangerade den svenskspråkiga “Soldatens Grundkurs 1”, fylldes den i rask takt av ålänningar. När vi som var kärnan i den nyregistrerade reservistföreningen såg det stora intresset föll det sig helt naturligt, utan vidare diskussion, att vi skulle inkludera så mycket utbildning det bara var möjligt att få in under föreningens paraply.

Bland föreningsmedlemmarna (cirka 90) finns det personer som har en oerhörd kunskap inom ett brett spektrum av relevanta ämnen såsom sjukvård, radiokommunikation, drönarflygning mm. De första kurserna i föreningens regi startar redan under 2023 med utbildning om drönare som första tillfälle. Till våren planeras ett kurskoncept gällande stridssjukvård, där utbildningen stegvis blir mer krävande och ambitionen är att man mot slutet av kursen ska kunna göra helhetsutföranden i ett så trovärdigt scenario som möjligt.

18

Fanbäraren • 4/2023

Ambitionen är naturligtvis att så snart som möjligt även kunna inleda sportskytteverksamheten, som nog ändå för många kanske är det som man mest förknippar med reservistverksamhet.

Föreningen saknar dock i dagsläget tillgång till lämplig skjutbana/övningsområde.

Bland föreningsmedlemmarna finns kunskap inom ett brett spektrum av ämnen, som till exempel sjukvård och drönarflygning. Foto: Privat.

Föreningen är förstås intresserad av nya medlemmar hela tiden och hoppas kunna locka alla nyblivna reservister till sig. En förutsättning för detta är att det fortsättningsvis finns ett intresse bland åländska ungdomar att göra frivillig beväringstjänst. Här kunde föreningen eventuellt kunna vara till större nytta. Genom årliga informationstillfällen kunde man höja medvetenheten och informera om alla de möjligheter man har under tjänstgöringen och dela erfarenheter från de som redan tjänstgjort.

I samband med det högtidliga öppnandet av Ålands lagting fredagen den 3 november 2023, höll republikens president Sauli Niinistö ett tal. Presidenten kommenterade såväl i sitt tal som under efterkommande presskonferens den positiva utveckling han såg i att ålänningar deltagit i MPK:s militära grundkurser.

Att han dessutom kände till vad reservisterna på Åland vill göra, måste ändå ses som ett kvitto på att något har gjorts rätt.

Jonas Back Ordförande för Ålands Reservister

Emilio Eklund från Åland är stolt över att kunna försvara sitt land

Å

land är ett demilitariserat område, och de som bor där är befriade från den finländska värnplikten. Ändå finns det flera som väljer att utföra frivillig militärtjänstgöring. Vad är det som leder en ålänning till militären, och hur kan deras tjänstgöring vara annorlunda, jämfört med andra beväringar?

Emilio Eklund är en 19-årig man från Mariehamn. Han gillar att träna, är utbildad till husbyggare och lastbilschaufför, och tjänstgör för tillfället på Stabs- och signalkompaniet i Ekenäs kustbataljon vid Nylands brigad. Han är elev på ledningssystemslinjen, och har redan påbörjat sin chefsutbildning.

- Målet när jag ryckte in var att åtminstone bli undersergeant. Jag hade alltid chefsutbildning i tanken. Jag har varit intresserad av militären ända sedan jag var liten.

Eklunds intresse för Försvarsmakten ledde honom småningom till Nylands brigad. Han såg tjänstgöringen som en möjlighet att göra någonting viktigt, och den är även viktig för hans framtidsplaner.

- Jag är väldigt stolt över att vara finländare, och jag kände att jag ville göra någonting för mitt land. Jag skulle också gärna vilja fortsätta inom försvarsmakten. Mitt största intresse ligger i krishantering, men även arbetet som stampersonal intresserar mig.

Hittills har Eklund trivts bra i militären. Fastän det har funnits utmaningar med språket, till exempel, så ångrar han inte sitt val.

- Det fanns en del som ifrågasatte varför jag ville komma hit, och det fanns vissa som inte alls kunde förstå mitt val. Ändå var beslutet självklart för mig, och jag har fått mycket ut av det.

Jag har gillat den militära utbildningen, och att skjuta och göra stridsövningar har varit roligt. Det bästa med militären har dock varit gemenskapen.

Det var inte Eklunds första val att komma till Stabs- och signalkompaniet. Han tillbringade sitt rekrytskede i 2. kustjägarkompaniet, där det fanns andra ålänningar som han kände från förut.

- Det fanns fem ålänningar i mitt kompani under rekrytskedet och två av dem var nära vänner från innan jag ryckte in.

Efter rekrytskedet skickades jag till SSK, vilket inte var något jag själv hade valt, eftersom jag hoppades på att få bli kustjägare. Nu tycker jag ändå att SSK är en bra plats. Jag tycker att man alltid ska göra det bästa av sin situation, och det är vad jag har försökt göra.

Att vara från Åland kan även påverka ens tjänstgöring på olika sätt, fastän lärdomarna och erfarenheterna är likadana.

- Både språket och den militära kulturen var svåra att förstå i början, och så har jag ju självklart fått smeknamnet “Åland” på två olika kompanier.

Men jag har bland annat fått lära mig hur viktigt det är att hjälpa varandra, och vikten av tidskrav.

Jag rekommenderar verkligen att rycka in. Det har varit en väldigt lärorik upplevelse!

Alex Nyman Jägare och redaktör

Underofficerskorpral Emilio Eklund tjänstgör som frivillig.

Foto: Christian Ström

Fanbäraren • 4/2023

19

Den Finlandssvenska försvarsdagen ordnas vartannat år i januari. Evenemanget kretsar kring frågor och diskussionsämnen som har med Försvarsmakten att göra. Foto: Jani Mahkonen.

Den Finlandssvenska försvarsdagen har utvecklats till en viktig institution

V

artannat år samlas ett flertal svenskspråkiga försvarsintresserade för att diskutera aktuella ämnen och lära sig mera om det finländska försvaret. Vad händer under evenemanget, varför började man ordna det och hur kan man själv delta?

Den Finlandssvenska försvarsdagen är det enda finländska försvarsevenemanget på nationell nivå som ordnas på svenska.

Dagen kretsar kring frågor som har att göra med Försvarsmakten och försvarspolitik. Den ordnas vartannat år i januari.

Idén till evenemanget dök upp i samband med att lagen om frivilligt försvarsarbete i Finland stiftades år 2008. De diskussioner som uppstod kring lagens innebörd för det finlandssvenska fältet ledde till beslutet om att ordna en informell försvarsdag på svenska. Dagen ska betona aktuella, försvarspolitiska frågor.

Det var föreningen Svensk utveckling rf som tog initiativet och blev huvudarrangör för evenemanget. Evenemanget fick god respons av deltagarna, och det bestämdes att försvarsdagen skulle fortsätta att ordnas i framtiden. Samtidigt som intresset för evenemanget växte, ville fler och fler organisationer medverka och hjälpa till med arrangemanget. Ungefär hundra personer deltog i den första Finlandssvenska försvarsdagen, vilket överträffade arrangörernas förväntningar. Numera har försvarsdagen cirka 200 deltagare.

Varför finns försvarsdagen?

2024 ordnas den Finlandssvenska försvarsdagen den 20 januari i Ekenäs. Robin Elfving är medlem i Svensk utvecklings styrelse, som arrangerar dagen tillsammans med en grupp samarbetspartners. Gällande evenemangets ursprung betonar han vikten av att försvarsevenemang som detta även ska finnas på svenska.

20

Fanbäraren • 4/2023

- Försvaret är även för svenskspråkiga. De ska också försvara landet, och deras försvarsvilja är hög. Målet med evenemanget är att aktivera finlandssvenskar att tänka på försvarsfrågor och att sprida kunskap om aktuella ämnen. Att denna information sprids är viktigt för både medborgarnas samt reservisternas intresse för försvaret, säger Elfving.

Robin Elfving gjorde sin värnplikt i flottan. Hans intresse för marinen och försvaret väcktes när han var på sina första reservövningar, och intresset har funnits kvar under hela hans vuxna liv.

Efter att ha arbetat utomlands blev han aktiv inom reservistverksamheten, vilket bland annat har lett honom till Nyland Brigads Gille och Svensk utveckling rf. Han är med i arrangörsgruppen som ordnar försvarsdagen, men påpekar att det inte är en uppgift som de gör ensamma.

- Den Finlandssvenska försvarsdagen får mycket hjälp från olika aktörer. Fastän Svensk utveckling är huvudarrangör medverkar många andra förbund och föreningar, som till exempel Marinreserven, Nylands Brigads Gille och Försvarsutbildningsföreningen MPK, som arrangörer och samarbetspartners. Det är även tack vare det stora samarbetet som tillställningen får en större vikt och kan åtnjuta en nationell utsträckning, med gäster från alla delar av landet. Varje gång som jag har deltagit har jag kommit hem med mycket nya och intressanta kontakter!

Hur ser dagen ut?

Alla som deltar i försvarsdagen är intresserade av dagens ämnen och ivriga att diskutera och träffa andra likasinnade personer. Därför är det ett utmärkt tillfälle att utvidga ens nätverk. Varje försvarsdag avslutas med en festlig middag, där deltagarna kan prata och smälta dagens ämnen. Elfving beskriver middagen som en viktig del av dagen, men det är ändå bara en del av det mångsidiga schemat.

- Dagen börjar med en fältlunch. Efter det följer dagens olika program, som kan variera från år till år. Den största delen av dagen består av paneldebatter och föredrag, och vanligtvis finns det även en materialutställning som man kan ta en titt på både före och under dagens lopp. Slutligen är det festmiddag, som ibland inkluderar underhållning av något slag, till exempel musik eller teater.

En gång hade de en uppvisning av militära uniformer från 1600-talet framåt.

Den Finlandssvenska törsvarsdagen är ett evenemang för inbjudna gäster. Om man är intresserad av försvarsfrågor och andra aktuella frågor inom det finländska försvaret kan man höra av sig till arrangörerna om man vill få en inbjudan.

- Det är vanligtvis många svenskspråkiga militärer och personer som är aktiva inom reservistverksamhet som deltar. Vad gäller talarna så är utbudet självklart begränsat eftersom det hela ska vara svenskspråkigt, men det blir ändå många experter och erfarna personer uppe på scenen. Bland annat försvarsministrar, kommendören för Försvarsmakten samt svenska och norska kommendörer har varit med i paneldebatterna och hållit föredrag.

Paneldebatterna som hålls under dagen följer något som kallas Chatham House Rules. Det betyder att det som har sagts under dagen får publiceras, men vem som har sagt vad publiceras inte.

- Detta är för att talarna ska kunna diskutera fritt och uttrycka sina åsikter utan att alltid behöva oroa sig över hur det de säger kommer att tolkas. Det leder till en mera öppen diskussion. Det som tas upp i diskussionerna och de olika synpunkterna som kommer fram dyker bland annat upp på officiella konton och i medier, men med hjälp av regeln blir ingen misstolkad.

Deltagare från hela Finland Både talarna och de andra deltagarna kommer från alla delar av landet, och själva evenemanget ordnas på en ny plats varje år. Tanken är att alla intresserade ska kunna delta, och att människor från hela Finland ska kunna samlas och diskutera de ämnen som är aktuella för dem.

- Det är en geografisk utmaning att försöka hitta platser som alla kan nå, och det händer ofta att dagen ordnas i södra Finland.

Bland annat österbottningar får en ganska lång resa. Även vissa ålänningar är intresserade, och resan är inte kort för dem heller.

Att försöka få ihop alla de olika bussarna som ska beställas är ett pussel, men det är sist och slutligen väldigt bra att folk från hela landet deltar. Det påminner om hur man träffar nya människor från runt om i landet under sin tid som beväring.

Den Finlandssvenska försvarsdagen som ordnas den 20 januari 2024 blir den åttonde försvarsdagen som Svensk utveckling arrangerar. Dagen ordnas i Ekenäs och festmiddagen hålls i officersmässen vid Nylands brigad.

- Vi strävar efter att behandla frågor som känns aktuella, och att ha många intressanta talare på plats. Det är även tänkt att det ska finnas möjlighet för gästerna att delta i en konkret insats för Ukraina.

Robin Elfving är medlem i Svensk utvecklings styrelse och hjälper till med arrangemangen av försvarsdagen tillsammans med en grupp samarbetspartners. Foto: Jens Berg.

Alex Nyman Jägare och redaktör

Fanbäraren • 4/2023

21

Friluftslivet har varit limmet i Patrik Berghälls liv

N

aturen och militären har präglat Patrik Berghälls liv, från hans ungdom och tid som beväring vid Nylands brigad, ända fram till hans nuvarande författarskap och arbete inom reserven. I grund och botten kan ändå nästan allting kopplas till hans intresse för friluftsliv.

Patrik Berghälls fascination för militären började redan i ung ålder. Han bodde först i Ekenäs, där Nylands brigad hade stora parader på torget varje självständighetsdag, och flyttade sedan till Langansböle, där han cyklade förbi brigaden varje morgon.

Denna omgivning var en av de saker som ledde till att en viss nyfikenhet på det militära väcktes.

- Som liten dök jag och mina vänner i soporna runt brigaden och hittade gamla handböcker och annat som vi läste och blev experter på. Jag smög själv in på brigadområdet ett par gånger och tittade runt på allt möjligt som fanns där, som vapenlager och sådant. Nuförtiden undrar jag, vad sjutton skulle ha hänt om jag hade åkt fast?

Senare i livet flyttade Berghäll till Åbo, där han nu har varit bosatt i 30 år. Han kommer ändå tillbaka relativt ofta, både på grund av sin verksamhet inom reserven och sina släktingar som bor i närheten. Det var även här som Berghäll påbörjade sina studier efter högstadiet.

- Jag studerade och blev merkonom i Ekenäs, med inriktning på försäljning och marknadsföring. Efter det studerade jag till turisttjänsteman i Pargas. Med den utbildningen började jag jobba på olika äventyrsföretag, vilket ledde mig till friluftslivet som ett yrke. Jag har specialiserat mig på äventyrspedagogik och överlevnadsteknik, och arbetar numera med utomhuspedagogik. Jag har jobbat med friluftsliv i 23 år vid det här laget.

Berghälls intresse för friluftsliv och naturen kom även till stor nytta under hans tid som beväring. Han tjänstgjorde 330 dagar i andra jägarkompaniet under åren 1993 och 1994, och utbildades till underofficer. Han kom senare även tillbaka som utbildare vid första jägarkompaniet. Fastän intresset för försvaret fanns lockades inte Berghäll av en karriär på brigaden.

22

Fanbäraren • 4/2023

- Jag växte upp med Hollywood och krigsfilmer, så jag hade en viss illusion av hur militären var när jag ryckte in. När jag sedan insåg att det inte riktigt var som marinkåren i de amerikanska filmerna så tappade jag lusten lite grann. Jag hade en färdig arbetsplats på brigaden efter min tid som beväring, men det civila livet lockade mera. Jag insåg att man ändå kan ha rätt så mycket att göra med Försvarsmakten även om man är civil.

Aktiv i reserven Berghäll har tjänstgjort ungefär 200 dagar i reserven och har blivit befordrad till båtsman. I dagens läge är han en reservistutbildare, och har varit aktiv inom reservistverksamheten.

- Det var ungefär 10 år mellan att jag tjänstgjorde som beväring och började engagera mig i reservistarbetet. Det hängde bland annat ihop med att Försvarsutbildningsföreningen MPK bildades, och att jag började gå på olika kurser som de ordnade.

Patrik Berghäll föddes år 1973 i Ekenäs och bor numera i Åbo. Hans intresse för friluftsliv och militären föddes redan i ung ålder när han bodde nära Nylands brigad. Nu arbetar han som utomhuspedagog och är aktiv inom reservistverksamheten.

Foton: Niklas Sandström (fotot uppe) och privat.

Tiden som reservistutbildare anser Berghäll har varit givande, och han har ett stort förtroende för reserven. Bland annat på de olika övningar som han har deltagit i har han fått en god inblick i reserven och dess tillstånd.

Berghälls böcker faller in i genren faktion, som är en sorts blandning av skönlitteratur och faktatext. Att använda denna stil för böckerna var ett medvetet val. Anledningen är främst att den sortens bok är mera lockande att läsa.

- Vi har en väldigt hög nivå på våra reservister. Styrkan i reserven beror på att en grupp på 20 reservister består av människor med helt olika civila utbildningar och expertis på helt olika områden.

Tillsammans kan de lösa många problem. Det finns även ett högt kunnande inom Försvarsmakten gällande pedagogiska modeller.

Jag har själv lärt mig mycket om både ledarskap och utbildning under dessa övningar.

- Historia kan upplevas som ganska torrt. En faktatext om händelserna vid Bengtskär kanske inte lockar så många läsare, och en helt fiktiv berättelse skulle bara vara flera kapitel som beskriver soldater som skjuter på varandra. Jag har valt att sätta in fiktiva personer som driver berättelsen, men de är baserade på verkliga personer och händelserna har hänt på riktigt. Man tar förstås risker när man gör på det viset, men mina läsare gillar stilen. Den gör historia lite mera intressant för den allmänna publiken, och om man vill forska vidare finns det alltid en källförteckning i slutet av böckerna.

Reservistverksamheten sträcker sig även utanför de olika övningarna. Berghäll har bland annat varit med och ordnat något som kallas ResSoft, alltså reservist Airsoft. Det hela bygger på att använda vapen som skjuter plastkulor för att öva strid och träna olika stridstekniker och vapenhantering.

- Det började med att en i vårt reservistgäng köpte ett Airsoftvapen, vilket vi andra först tyckte var lite roligt och kanske lite löjligt. Men sedan började vi fundera på hur detta faktiskt kunde användas till någonting nyttigt. I militären finns simulatorer och andra system för att öva strid, men med detta kan man öva tankesättet och teknikerna på ett sätt som är mycket billigare och enklare att organisera.

Bokskrivandet påbörjas Det var även reservistverksamheten som sådde fröet som ledde till Patrik Berghälls författarskap. Den första idén till en bok dök faktiskt upp på en övning.

- Innan vi skulle ut i skogen på uppdrag kom en man som hette Karl-Johan Norrgård och berättade om sina färder i fjärrpatrullerna. Jag antecknade vad han berättade och funderade länge på det han hade sagt. Jag sade åt min fru att någon borde intervjua honom och skriva en bok om hans upplevelser. Efter nio år insåg jag att det var något som jag själv behövde göra om det skulle bli gjort. Efter att ha forskat, intervjuat och skrivit mycket så uppstod min första bok: I fjärrpatrullen: Karl-Johan Norrgårds 13 färder med avdelning Kuismanen 1941-1944. Sedan dess har jag skrivit fyra böcker, totalt.

Idén till Berghälls nyaste bok, Slaget om Bengtskär: sommaren 1941, dök också upp utan att han själv hade sökt efter den. Det var under en guidad rundtur kring Bengtskär som Berghäll blev intresserad av berättelsen.

- Det var inget som jag hade tänkt skriva om först, men när jag fick höra om vad som hade hänt där undrade jag hur någonting sådant kunde ske. Jag ansåg även att berättelsen kunde vara bra för moderna kustjägare att ta en titt på. Jag är själv intresserad av kustjägarnas historia, speciellt tiden före slaget vid Teikarsaari.

Det här är den åttonde delen i en serie där vi möter intressanta personer med en bakgrund vid Nylands brigad.

Limmet till helheten Efter att ha släppt den senaste boken planerar Berghäll att ta en paus från skrivandet för att kunna fokusera på andra saker ett tag. Hans intressen består till exempel av att gymma, resa och att elda i kakelugnen där hemma. Ändå är det friluftslivet som knyter ihop det hela.

- Naturen är närvarande i mina böcker, och det är hur allting har börjat, från det militära till mitt nuvarande arbete. Att vara i naturen ger en en sorts kraft, man får både energi och kan varva ner. Den har gett mig både inspiration och återhämtning.

Friluftslivet har varit klistret i det hela. Det binder ihop helheten av vem jag är.

Alex Nyman Jägare och redaktör

Fanbäraren • 4/2023

23

Anna-Lena Laurén jobbade 16 år i Ryssland.

Hon arbetar numera som korrespondent i Ukraina. Hon trivs med uppdraget, även om hon var tveksam till en början. Foto: Oksana Jusjko.

Anna-Lena Laurén gick från att vara korrespondent i Ryssland till att vara det i Ukraina

I

16 år arbetade Anna-Lena Laurén som utrikeskorrespondent i Ryssland.

Efter att hon i höst blev utsparkad ur landet övergick hon till att vara HBL:s och DN:s korrespondent i Ukraina.

Det var aldrig meningen att Anna-Lena Laurén skulle stanna i Ryssland så länge. En av orsakerna till att hennes tid i landet blev så långvarig är att det är överraskande få utrikeskorrespondenter som vill jobba där. Praktiska arrangemang är ofta väldigt komplicerade och att kunna ryska är i praktiken ett krav. Som journalist måste man även stå ut med en hel del obekväma situationer. Laurén upplevde ändå uppgiften som tacksam, eftersom det alltid fanns något intressant att skriva om.

Konstant statlig propaganda

-Det kändes meningsfullt att jobba i Ryssland eftersom det fanns en efterfrågan och jag hela tiden hittade nya historier. Du vänder på en sten och hittar något intressant i Ryssland. Det gjorde att jag trivdes, säger hon.

-Samtidigt som situationen blev värre blev den ryska journalistiken faktiskt bättre. Det har gjorts otroligt bra journalistik i Ryssland under det senaste decenniet, speciellt i form av nätpublikationer.

Det är något som lätt glöms bort. Till slut blev det ändå nästan omöjligt att få intervjuer, säger Laurén.

Laurén jobbade först som YLE:s Moskvakorrespondent, därefter för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet. I perioder var hon frilans, men hade alltid tillräckligt med jobb i Ryssland för att kunna försörja sig. Idag är hon fast anställd på DN och skriver även i HBL. När hennes dotter (född 2010) började gå i finskspråkig skola och ha hobbyer i Moskva blev Laurén ännu mer integrerad i det ryska samhället Hon valde senare att flytta till St. Petersburg, som hon beskriver som världens vackraste stad.

-Jag trivdes bra i Ryssland och tyckte om mina vänner. Jag gillade Moskva, och S:t. Petersburg är min favoritstad i världen.

Samtidigt blev den auktoritära diktaturen hårdare hela tiden.

Det var jobbigt att bli utkastad, men jag levde inte under några illusioner. Jag visste att min tid i landet skulle ta slut i något skede, säger Laurén.

24

Fanbäraren • 4/2023

Enligt Laurén var Ryssland länge en halvdiktatur och hon har skrivit en bok som heter Sammetsdiktaturen. Under hennes tidiga år i landet var Ryssland inte en fullskalig diktatur och framförallt utlänningar åtnjöt stor frihet, men även de ryska medborgarna hade betydligt mer frihet än de har idag. Under det senaste decenniet blev Vladimir Putins auktoritära styre ändå allt hårdare.

En av de mer utmanande aspekterna med livet som journalist i Ryssland var enligt Laurén den ständiga statliga propagandan. Hon försökte under sin tid i landet alltid ha en journalistisk hållning och inte avsiktligen rapportera positivt eller negativt om Ryssland, utan bara beskriva det hon upplevde.

-Å ena sidan det är lätt att stå emot eftersom det handlar om så grova lögner att man nästan kan skratta åt det. Men det är ändå inte lätt, eftersom du hör samma sak om och om igen. Du måste hela tiden påminna dig själv om vad som är rätt, och det är lätt att börja tvivla på sig själv. Det hjälpte mig att förstå varför ryssarna har så svårt att stå emot propagandan, berättar Laurén.

Laurén frustrerades även av människors ovilja att ta avstånd från kriget mot Ukraina. Även om hon inte vill försvara tankesättet anser Laurén att det är mänskligt att ryssarna har väldigt svårt att stå emot den konstanta propagandan.

Hon upplever att de passiveras eftersom de känner att de inte kan göra något alls åt saken.

-Nästan ingen tyckte att kriget var bra, men de flesta verkade ändå vara av åsikten att det inte kunde vara Rysslands fel. Ett vanligt uttryck var att det aldrig är bara en som gör fel. Och när man sa att “nu är det faktiskt bara ert fel, det är ni som har invaderat”, ville de inte ta det ansvaret, säger hon.

Lättare att arbeta i Ukraina

Trots att hon fick se krigets brutalitet i vitögat upplevde Laurén också fina stunder under sin tid i Ukraina. Ett minne som sticker ut är när hon var i Cherson då staden befriades.

-De hade inget vatten och ingen el. Jag övernattade där, det var kolmörkt och man kunde inte duscha. Allting var väldigt primitivt, men jag minns ukrainarnas otroliga glädje över att bli befriade.

Jag var där på torget när de ukrainska soldaterna hyllades som hjältar. Det var ljuvligt att se. Ukraina har lidit fruktansvärda förluster, så det är viktigt att de har haft dessa stunder när de lyckats vinna tillbaka sitt territorium, säger Laurén.

Einar Zilliacust Frilansjournalist

När Laurén blev utsparkad ur Ryssland bar flyttlasset iväg till Ukraina istället, där hon jobbar som utrikeskorrespondent för HBL och Dagens Nyheter. Hon trivs utmärkt med sitt nya jobb. Laurén håller på att lära sig ukrainska och gillar Kiev som stad.

-Kiev är en fin stad där det inte genast märks att det är krig på gång. Caféer, restauranger, kemtvättar och allt möjligt annat fungerar som vanligt i staden. Det är fascinerande hur otroligt mycket lättare det är att jobba här än i Ryssland. Ukraina är inte en perfekt demokrati, men människor har en annan instinkt. Det här är ett öppet samhälle och ingen har någonting att dölja, säger Laurén.

Namn:

Ålder: Familj: Bosatt i: Hobbyer:

Detta är den fjärde och sista delen i en serie om finländare i krigets Ukraina. Serien produceras med bidrag från Svenska kulturfonden. Övriga delar hittar du på fanbararen.fi.

Anna-Lena Laurén 47 13-åriga dottern Sissel Kiev Rider och läser

Även om uppdraget är nytt är det inte första gången Laurén är i Ukraina för att bevaka kriget. När Ryssland anföll i februari 2022 tog det inte länge innan hon var på plats i Ukraina för att rapportera om situationen där.

-Det var självklart för mig att jag skulle åka till Ukraina, vilket jag gjorde i slutet av mars. Det var den största nyhetshändelsen inom mitt område på åratal, så jag ville vara där, säger Laurén.

Laurén var till en början tveksamt inställd till om det var en bra idé att resa till Ukraina från Ryssland, eftersom det kunde vara farligt.

Hon upplevde ändå det som sin moraliska plikt att bevaka vad Ryssland faktiskt höll på med i Ukraina.

-Jag tyckte inte att det var bra att bo i en diktatur, omgiven av propaganda, utan att se vad Ryssland verkligen gör. Jag är glad att jag fattade beslutet, och det gav mig ett annat slags säkerhet i kampen mot propagandan, säger Laurén.

Fanbäraren • 4/2023

25

Militärpastor Markus Weckström anser att det har gjorts stora framsteg vid brigaden i kampen mot mobbning.

Foto: Försvarsmakten

Fanbärarens nya chefredaktör Ted Urho tjänstgjorde som Beväringskommitténs ordförande under sin beväringstid. Foto: Anders Wikström.

Medieproffset Ted Urho tar över

V

id årsskiftet får Fanbäraren en ny chefredaktör. Han heter Ted Urho och har lång journalistisk erfarenhet från sin tid på Svenska Yle.

–Jag tjänstgjorde vid Nylands brigad i ett år, med inryckning i sommarkontingenten 2000. Efter grundutbildningen på Granatkastarkompaniet fortsatte jag till dåvarande Underofficersskolan och blev därefter vald till ordförande för Beväringskommittén.

Det var ett otroligt lärorikt uppdrag som gav insyn i både hur brigaden och Försvarsmakten fungerar. Via uppdraget väcktes även mitt intresse för bevärings- och reservistfrågor, som ledde till att jag under studietiden jobbade för Beväringsförbundet, först som verksamhetsledare och sedan som chefredaktör för tidningen Varusmies.

Hur ser du på Nylands brigads roll?

–Brigaden har, som jag ser det, två viktiga roller förutom det truppbildande arbetet. Brigaden är ett elitförband som är Försvarets och Marinens visitkort i det internationella försvarsarbetet.

Samtidigt är brigaden en finlandssvensk institution, som kittar ihop Svenskfinland. Att brigaden kan vara bägge delarna är för mig en självklarhet och en otrolig styrka. De här två egenskaperna ger brigaden en särskild prägel, som gör det väldigt lätt att vara stolt över att höra till Nylands brigad.

Namn: Ålder: Militärgrad Bor: Jobbar som: Journalistik:

Hobbyer:

26

Ted Urho 43 Sergeant Helsingfors Verksamhetsledare för tankesmedjan Agenda.

Tio år på Svenska Yle som redaktör och producent vid Yle Extrem samt programledare på Yle Vega.

Var även chefredaktör för Beväringsförbundets tidning Varusmies (2003–2006).

Stugliv, styrketräning och fest i måttliga mängder.

Fanbäraren • 4/2023

Vilka försvarsfrågor i allmänhet och vid Nylands brigad i synnerhet är sådana som är av särskilt intresse nu?

–I allmänhet funderar jag ofta på hur vi ska få tillräckligt många unga finländare att göra sin värnplikt, så att den kritiska massan som vårt försvar kräver uppfylls. Och i synnerhet är jag intresserad av vilken roll Nylands brigad spelar i Nato. Även den amerikanska marinkårens regelbundna närvaro i Dragsvik är ytterst intressant.

Hur vill du utveckla Fanbäraren?

–För mig är det viktigt att Fanbäraren är relevant för sin publik.

Grovt förenklat kan man säga att man läser tidningen för att få veta vad som händer på brigaden. För den som tjänstgör i dag kanske den senaste tekniken inte är så intressant, utan man vill hellre “bonga” sig själv och sina kamrater på bild från den senaste övningen. För den som tjänstgjorde igår kan det däremot vara intressantare att läsa om brigadens utveckling och hur utbildningen förnyas. Det handlar om att hitta en balans.

Vad ser du mest fram emot i ditt nya uppdrag som chefredaktör?

–I samband med Nylands Brigads Gilles årsfest i november besökte jag brigaden för första gången på väldigt många år, och fick genast kalla kårar av välbehag då jag steg in på kasernområdet. Jag ser fram emot att få vistas på brigaden, träffa och prata med både beväringar och personal samt förmedla den goda stämning och den enorma kompetens som finns inom verksamheten.

Jens Berg Chefredaktör

Militärpastorns julhälsning

Orka säga “hej”

D

et är en regnig novemberdag och jag står vid kassan i lokalaffären och packar mina grejer. Plötsligt hör jag ett “Hej, Markus!” bakom mig.

Jag vänder om och ser ett bekant ansikte. Överraskad och glad hälsar jag tillbaka. Tänk vad ett litet “hej!” kan betyda, någon har sett dig och bryr sig tillräckligt för att uttrycka det.

Vi har under det gångna året pratat mycket om ork och det med orsak. Jag tror vi alla har identifierat betydelsen av att bli sedd och uppmärksammad, t.ex. i de sätt vi hälsar på varandra. Hur redan en saklig hälsning kan ge oss en liten puff och vara en ljusglimt i vardagen. Vi har också fått gott om goda exempel av det i våra kontakter med våra amerikanska gäster.

Julen är en möjlighet till vila och glädje i gemenskapen och att få upptäcka Guds kärlek och omsorg till oss, allt sådant som ger oss ork att säga “hej” igen, inte bara i Jultider, utan året om.

Jag önskar dig en varm, vilsam och välsignad Jul.

Men vi vet också att ork är mycket mer än så, det är att bli respekterad och tagen på allvar. Det är en trygghet i tillvaron, en vila och en känsla av värde och att jag räcker till. Vi orkar bättre då vi hinner glädja oss åt och umgås med dem vi gör allt detta arbete för, dvs. våra närmaste, våra familjer och vänner. Ork är också att inte stå ensam varken i tjänst eller som nation bland nationer.

Vi inser också att vi har vår andel i det hela. Vi ansvarar själva för att hitta en balans i vår tillvaro, eller snarare en insikt om hur vi kan ordna vår tillvaro så att vi orkar bättre, och beroende på det ansvar vi har, ansvarar vi också för andras tillvaro. Det här är allt annat än en enkel ekvation, men det är en glädje att se att vi, trots de utmaningar vi haft även i år, tar steg åt rätt håll, för att skapa mera ork, trygghet, rättvisa och respekt i vår tillvaro.

Ett av stegen åt rätt håll, är att se läget som det är. Julen är en möjlighet just till det. I Julen finner vi grunden till att orka. Utöver att Julen ger oss en möjlighet att stanna upp, att mötas och bara vara en liten stund, så talar Julen om något mera.

Julen talar om vårt värde som människor, så älskade Gud dig och mig, att Han steg ner för att ge sitt liv för oss. Julen talar om trygghet i löftet, givet om Jesus via profeten Jesaja, att “Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” (Matt.12:20). Julen är ett löfte om ljusets seger över mörkret, godhetens seger över det onda och livets seger över döden, som sedan Påsken vittnar om.

“I julen finner vi grunden till att orka.”

Markus Weckström Militärpastor

Fanbäraren • 4/2023

27

Bevärings

BLOGGEN Värnplikten ur två olika perspektiv

Var inte rädd att göra misstag När jag ryckte in 02.01.2023 hade jag inga förväntningar. Min inställning var att ta allt en dag i taget och jag hoppades att jag inte skulle ångra mitt val att rycka in. Som tur var visade det sig att jag gillar den militära vardagen och trivs i tjänstgöringen.

Senare blev jag vald till underofficerskursen, AUK, på granatkastarkompaniet, precis som jag hade önskat. Jag var väldigt nöjd med mig själv och att jag hade klarat mig så långt och fick nu för första gången under tjänstgöringen ett riktigt mål; att bli vald till reservofficersskolan, RUK. Från granatkastarkompaniet var det åtta som blev valda till RUK och jag hade äran att vara en av dem. Nog hade jag hört en del om den kända reservofficersskolan i Fredrikshamn men inget kunde förbereda mig för hur annorlunda det var jämfört med det bekanta Dragsvik. Det var som att börja om från början. Även om jag är tvåspråkig kändes finskan helt främmande och vardagen var helt ny. Till skillnad från den vanliga tjänstgöringen var den psykiska påfrestningen mycket större. Vi var tvungna att i 100 dagar balansera mellan studier och normal militärtjänstgöring. Vi alla lärde oss massor om ledarskap, hur man hanterar människor och även mycket om oss själva. Förutom det blev vi hela tiden påminda om hur duktiga vi var som blivit valda och hur viktig vår uppgift är, vilket höjde självförtroendet något otroligt. Vi kände oss alla redo för att leda egna trupper och var säkra på att det skulle vara busenkelt. ”Joke’s on us”. Efter 100 dagar med motiverade, militärvana officerselever kom de nu 6 veckor gamla jägarna som en chock.

Hur kunde det ta så länge att sätta upp ett tält, eller göra sig klar på morgonen? Med lite tålamod och mycket disciplin lärde sig jägarna snabbt vad som krävdes av dem och kunde även prestera på den nivån. Jag blev vald till plutonchef för 1. eldplutonen. Jag var extremt nöjd eftersom det var exakt den uppgiften jag hade hoppats på att få. Som plutonchef är min uppgift att leda och övervaka plutonens verksamhet. Det roligaste i min uppgift är att leda eldverksamheten, speciellt eftersom min pluton är både snabb och yrkeskunnig. Vi har både motiverade chefer och manskap som gör övningarna till ett rent nöje. Som 1. eldpluton

28

Fanbäraren • 4/2023

tävlar vi med granatkastarkompaniets AUK, 2. eldplutonen, i våra utföranden och vi är förstås snabbare och skickligare än dem vilket ytterligare ökar nöjet och motivationen.

Om jag skulle få valet att göra om allt på nytt så skulle jag göra det exakt likadant. Visst har jag misslyckats flera gånger men jag är själv av den åsikten att man lär sig bäst av sina misstag.

Om du går in i en glasdörr en gång, kan jag garantera att du inte går in i samma glasdörr en gång till. Var inte rädd att göra misstag.

Sofia Kullas Aspirant

Dragsviks fördel är tvåspråkigheten, även för den kommande kontingenten För cirka två år sedan inledde jag den fjärde kursen i lång svenska på gymnasiet. Kursen innehöll ett kapitel om möjligheten att tjänstgöra på den svenskspråkiga garnisonen i Dragsvik. “Ett obligatoriskt reklamkapitel”, tänkte jag då på kursen. Men oj, om jag bara visste att det inte skulle vara länge innan jag skulle byta min åsikt.

Några månader senare fick hela årskursen och jag ett brev om de kommande uppbåden samt en valblankett för tänkbara tjänstgöringsplatser. Jag har aldrig varit någon militärfanatiker, så det var väldigt svårt att säga vad det var som jag egentligen ville uppleva och uppnå från militären. Efter att ha funderat i några minuter dök den klara tanken om det svenskspråkiga Dragsvik upp. Fem veckor tidigare hade jag återvänt från gymnasiets utbytesår i Ostasien och möjligheten att utföra värnplikten på ett främmande språk lät inte längre skrämmande utan väldigt inbjudande och givande istället.

Som en finskspråkig som ville till den svenskspråkiga garnisonen för att utmana mig själv, var det lätt att få inryckningsorder för just denna tid som jag hade tänkt på. Men snart efter uppbåden kom tankarna om att misslyckas i tjänstgöringen på grund av bristfälliga språkkunskaper på nytt. “Kan jag verkligen svenska så bra att jag kan följa utbildningar om minering och lära mig att använda vapnet på rätt sätt?” började jag fråga mig själv.

sina öron. Dock var den första utbildningen om vapnet ganska stressig när man bara förstod 80 procent av instruktionerna. Nu, 4 månader efter inryckningen, kan jag inte säga att svenskan skulle ha blivit mitt nya modersmål, men det har definitivt blivit mycket mera vardagligt; någonting man hör och använder från tidig morgon till sen kväll. Fortfarande förstår jag inte 100% av orden som mina tjänstgöringskamrater eller utbildare använder, men huvudbudskapet kommer fram.

Just vardaglig användning av två olika språk är en specialitet som gör Dragsvik till en unik brigad. Snart kommer den nya kontingenten och den innehåller säkert också rekryter som inte pratar både finska och svenska som modersmål. För alla blivande rekryter är inryckningen början på militärtiden, men för några är det också början på en tvåspråkig vardagen. Jag hoppas att alla blivande chefer ska stödja de enspråkiga att anpassa sig till den tvåspråkiga brigaden så bra som möjligt. Deras anpassning är också i hela fosterlandets intresse.

Saku Leskinen Underofficerselev

“Ei saa jäädä tuleen makaamaan”, på inga villkor får man bli liggande i fiendens eld, lyder ett känt citat av löjtnant Autio, skapat av författaren Väinö Linna för boken Okänd Soldat. Jag tolkar citatet på så vis att man inte får nöja sig med ett tillfälligt skydd utan bör alltid sträva efter bättre omständigheter. I mitt fall betydde det att jag avsiktligt utsatte mig för allt svenskt som jag kunde för att förbereda mig innan tjänstgöringen. Under vintern, våren och försommaren före inryckningen brukade jag lyssna mycket på svenskspråkiga radioprogram i Yle Vega som en dag kunde handla om “svävande bilar i staden” och en annan dag om konflikterna utomlands. Speciellt inspirerande var också kanalens program Sommarpratarna som innehöll berättelser om alla slags kändisar, bl.a. ministrar, soldater och skådespelare.

Månaderna innan inryckningen var fulla av det vackra svenska språket.

Då jag slutligen ryckte in den tredje juni, konkretiserades betydelsen av varje minut jag hade spenderat kring svenskan. Under de första dagarna var det redan ett plus att man hade förberett

Fanbäraren • 4/2023

29

Hänt på brigaden

Barettmarschen 9-12.10 ordnades den sk. barettmarschen , en väsentlig del av kustjägarexamen. Ett flertal beväringar deltog och klarade av marschen, men det skedde en olycka under nivåprovet. Den tionde oktober hamnade ett flertal beväringar i för djupt vatten i samband med en landstigning och en av dem behövde vårdas på sjukhus. Som en följd av händelsen har Försvarsmakten uppdaterat bestämmelserna för vattendragsövningar för att öka säkerheten.

Andra plats i militärfotboll 19.9 deltog Nylands brigad i FM i militärfotboll i Tammerfors, där alla finländska brigader tävlade mot varandra. Nylands brigads lag kämpade hårt och nådde andra plats i turneringen. Alla medlemmar i laget fick ett dygn duglighetspermission som belöning när de återvände.

30

Fanbäraren • 4/2023

Svenska dagen 6.11 firades svenska dagen med en parad på brigadområdet. Paraden omfattade bland annat ett tal som hölls av brigadkommendören, en fältandakt samt befordring av flera beväringar. Vårt lands tvåspråkighet och brigadens särställning som landets enda svenskspråkiga brigad poängterades. Även brigadens amerikanska gäster från USMC deltog i paraden. På bilden ser vi överstelöjtnant Joakim Paasikivi som premierades med Siikajokikorset med diplom för sina förtjänstfulla och pedagogiska framträdanden i svensk och finsk media. Paasikivi har gjort sin värnplikt i brigaden kontingent 2/79.

Samarbetspartner från USA Nylands brigad har fått besök av USA:s marinkår, USMC. Gruppen på ungefär 250 personer kom till brigaden i slutet av oktober, och stannar till början av december, för att bland annat delta i krigsövningen Freezing Winds 2023. Detta är en fortsättning på samarbetet som påbörjades hösten 2022, när en mindre grupp amerikanska marinsoldater gästade brigaden.

Fanbäraren • 4/2023

31

Ordförandens hälsning

Brigaden som skapare av sammanhållning

Gillets sextionde jubileumsår lider mot sitt slut och firandet av årsdagen, svenska dagen, är över. Tack till alla som varit med och firat Gillet under verksamhetsåret.

Det har varit roligt att se hur många personer som engageras av brigaden och gillet i olika sammanhang, och man kan lätt vara stolt över detta engagemang.

I Gillets fall är de flesta såna som tjänstgjort vid brigaden och därmed har ett starkt engagemang, och man ser att beväringstiden skapar ett starkt band till det truppförband man tjänstgjort vid. Men de är inte de enda som Gillet engagerar. Gillet engagerar även många andra, både såna som ser Brigadens roll i samhället som viktig trots att de själva inte tjänstgjort där och såna som ser Gillets sammanhållning kring det finlandssvenska frivilliga försvaret som viktig. Det som ändå är det sammanhållande kittet är brigaden. Brigaden för oss samman så att vi kan jobba för brigaden i olika former.

Nylands brigads motto är Militärt kunnande, Sammanhållning och Framåtanda, och det syns tydligt i verksamheten, men också hos människorna som jobbar i brigaden och för brigaden. I Gillet tar vi med tacksamhet emot mottot gällande sammanhållning, för det syns tydligt i vår medlemskår att brigaden skapar sammanhållning.

Ett tydligt tecken på framåtanda är att brigaden anpassat sig mycket under åren. Då man ser på Gillets 60-åriga historia märker man också att brigadens roll ändrat mycket i samhället och alltid hållit sig aktuell.

32

Fanbäraren • 4/2023

Nu är brigadens roll i Försvarsmakten, som en del av Nato, viktigare än någonsin. Under de senaste 20 åren har den internationella prägeln på verksamheten betytt att brigadens roll har vuxit.

Utöver detta är brigaden som tjänstgöringsplats, både för stampersonal och för värnpliktiga, väldigt uppskattad. Reservisterna ger även höga betyg för övningarna som ordnas. Detta betyder att också mottot Militärt kunnande och Framåtanda uppfylls väl.

Då jag under året har haft fördelen att träffa de amerikanska trupperna som övar med brigaden kommer det tydligt fram att de är imponerade över hur trupperna vid Nylands brigad är utbildade och hur slagkraftiga de är i sin miljö. Det är en till sak vi kan vara stolta över, och här går ett stort tack till personalen vid brigaden, som gjort mycket extra för utvecklingen av brigaden.

Till sist önskar jag alla Gillets medlemmar och alla Fanbärarens läsare en Fridfull Jul och Ett Gott Nytt År 2024!

Christoffer Hällfors Gillets ordförande

Nijmegenmarschen i Nederländerna lockar reservister från brigaden

V

Internationella Fyradagarsmarschen i Nijmegen ordnas den tredje veckan i juli varje år.

Foto: Jaana Lehtimäki, MPK.

arje sommar reser ett hundratal finländska reservister till Nederländerna för att gå Nijmegenmarschen. Vad är det som får dem att ta på sig en uniform och marschkängor, istället för att åka på solsemester?

Varför dras så många till den här upplevelsen, och vad gör den så speciell?

Internationella Fyradagarsmarschen i Nijmegen, som ofta förkortas till “Nijmegenmarschen”, är den största internationella långdistansmarschen i världen. Under marschen går man ungefär 160 kilometer i militärklassen, och om man är en man under 50 ska man även bära tio kilogram packning på sig. Marschen ordnas varje år i staden Nijmegen i Nederländerna, och sker alltid den tredje veckan i juli. Marschen är över hundra år gammal och har vanligtvis runt 45 000 deltagare.

Marschens början Den första fyradagarsmarschen ordnades år 1909 av en nybildad grupp vid namn Kungliga Nederländska förbundet för fysisk fostran. 306 personer deltog, varav de flesta var soldater.

På den tiden arrangerades marschen i olika städer varje år, ända fram till 1924, då Nijmegen blev den permanenta startplatsen. År 1928 fick även utländska lag möjlighet att delta.

Wikström tjänstgjorde i Nylands brigads kontingent 2/97. Under sin tid som beväring tjänstgjorde han som räknare och signalunderofficer i granatkastarkompaniet, och efteråt bestämde han sig för att fortsätta tjänstgöra som avtalssoldat. Nuförtiden är han medlem i Nylands Brigads Gille, specifikt i Norra Österbottens lokalavdelning, och hans militärgrad är överfältväbel i reserven.

-Att bli medlem i gillet kändes som en naturlig utveckling, eftersom jag trivdes bra i militären. Jag har varit aktiv i reservistförbundet, MPK och landskapstrupperna. Jag var på en repetitionsövning förra veckan, och snart far jag på en till! Det hela är väldigt annorlunda än tiden som beväring. Det finns mycket som är intressant och många kurser som man kan ha nytta av i det civila livet, säger Jesper Wikström

Mängden deltagare fortsatte att öka med åren, och efter andra världskriget växte evenemanget avsevärt. I början av Nijmegenmarschen var det bara runt ett dussin deltagare som var civila, men nuförtiden består deltagarna av ungefär nittio procent civila människor.

Marschen ger upphov till mycket samarbete mellan alla de länder som representeras. Bland annat all den sjukvårds- samt rastplatspersonal som finns på området samarbetar mellan nationaliteter. Sverige, Norge, Danmark och Finland har ett unikt nordiskt samarbete som består av gemensamma rastplatser och gemensam sjukvård för deltagarna från dessa länder. Finland har varit en del av samarbetet sedan 2018 och ett flertal finländare från hela landet utför marschen varje sommar.

En av de ungefär hundra finländare som brukar delta i marschen är Jesper Wikström från Jakobstad. Han arbetar i försäkringsbranschen, har tjänstgjort i Dragsvik och har gått Nijmegenmarschen varje år som den har ordnats sedan 2018.

Vätskebrist, skavsår och värmen är faktorer som kan leda till att vissa avbryter innan de har nått målet. På bilden tar Jesper Wikström (vänster) och Marcus Forsbacka (höger) en paus under marschen. Foto: Marcus Forsbacka.

Fanbäraren • 4/2023

33

Marschen sprider sig till Finland Det var 20 år sedan Wikström fick höra om Nijmegenmarschen för första gången. Han deltog i det internationella vandringsevenemanget Vasa Marsch och träffade några utländska militärer som hade gått Nijmegenmarschen.

-Det fanns flera i Finland som var intresserade av marschen, men det fanns inget organiserat sätt att delta. Det fanns till exempel inget nordiskt samarbete med Finland. På försvarsdagen 2017 träffade jag Joel Sjögren, en aktiv medlem i gillet. Joel berättade att MPK skulle dra igång en officiell finsk delegation, och 2018 blev det verklighet.

Kamp Heumensoord är ett militärt läger som byggs varje sommar i Nijmegen för att inkvartera deltagarna i Nijmegenmarschen.

Det byggs av det holländska försvarets ingenjörstrupper och är deltagarnas centrum i evenemanget.

-Det finns mattält, duschtält, partytält och toaletter. Det är väldigt bra inkvartering, man lever som en kung! Hela lägret är som en stor karneval. Det finns mycket musik och hålligång, och man träffar många människor från området och andra länder.

Det militära målet kommer före det civila, men om man vill så kan man även gå det officiella upploppet Via Gladiola. När man når målet belönas man med en medalj. Foto: Rodney Strandvall.

Det finns två sätt att utföra marschen: i ett lag eller individuellt.

Lagen består vanligtvis av cirka 20 personer, men man kan ändå gå tillsammans med andra fastän man utför marschen enskilt.

Man ska gå ett antal kilometer varje dag, inom en viss tidsgräns.

Man börjar vanligen vandra redan efter halv fem på morgonen.

När man har nått i mål kan man äta, duscha och vila.

När man slutligen når målet får man en medalj som belöning.

Vilken sorts medalj man får beror på hur många år man har deltagit i marschen. Det militära målet kommer några kilometer före det civila, men om man vill så kan man ännu gå det officiella upploppet Via Gladiola - en folkfest utan dess like.

-Vanligtvis brukar man äta lite och ta en powernap innan man börjar ta en titt runt området. Klockan nio äter man igen och börjar gå och lägga sig. Klockan tio släcks lamporna. Man får så mycket sömn att man klarar sig, men man kan nog vara trött ibland. När man går på gatorna brukar åskådarna bjuda på snacks och vatten. Det finns även nordiska punkter där man kan få en lätt lunch, och om det inte räcker går det att köpa från butikerna som man går förbi. Man kan även doppa hatten i vatten om man behöver svalka sig!

Ett givande och annorlunda evenemang Nijmegenmarschen är en unik upplevelse som skiljer sig från andra vandringsevenemang. Förutom den stora mängden deltagare är även festligheterna runt själva marschen karakteristiska för den. Konserter, parader och fyrverkerier omger själva vandringsrutten.

-Man ser alltid folk överallt och man träffar många trevliga människor. Sammanhållningen är någonting som gör marschen speciell. Det finns en viss känsla vid Kamp Heumensoord som kan jämföras med känslan jag hade vid stora scoutläger när jag var ung. Det hela är både en trevlig resa och en utmaning. Det är mycket bättre än att resa och bara ligga på stranden varje dag!

-När man går Via Gladiola blir man så fylld med adrenalin och endorfiner att man gladeligen går den sista sträckan. Man möts av orkestrar och en hejande publik som snabbt gör en pigg igen.

Om man har tur kan den holländska kungen till och med stå vid målet, men det har jag inte varit med om ännu.

Om man är intresserad av Nijmegenmarschen är det inte svårt att delta. Man måste bara se till att man har förberett sig inför själva tillfället. En av de största anledningarna till varför folk avbryter marschen är vätskebrist, skavsår och värmen.

-Man kan börja med att promenera själv och träna. Det finns flera lokala marscher som ordnas, där man kan välja olika sträckor som man vill gå. Det finns mycket information och många tips på internet, bland annat på olika diskussionsforum. Det är ingen raketvetenskap egentligen, man behöver bra skor och bra strumpor, och man kan tejpa eller använda talk på sina fötter. Det som passar för dig, helt enkelt.

Att anmäla sig är inte heller komplicerat. Det lönar sig att hålla koll på MPKs händelsekalender och följa med de olika tillställningarna som arrangeras. Anmälningen till Nijmegenmarschen brukar dyka upp i början av året.

Alex Nyman Jägare och redaktör

34

Fanbäraren • 4/2023

I festpanelen deltog de tidigare brigadkommendörerna (från vänster): Henrik Nystén, Anders Gardberg, Juha Vauhkonen och Kjell Törner.

Panelen leddes av Jens Berg.

Foto: Christoffer Hällfors.

Firandet av 60-åringen

Gillemedlemmar samlades vid Nylands brigad i Dragsvik i regnigt väder på Alla helgons dag 4.11 för att fira Gillet som fyllde 60 år. Jubileet ordnades lördagen närmast Gillets årsdag, som är svenska dagen. Vi var totalt 97 engagerade och intresserade medlemmar på plats för att fira Gillet.

Programmet på lördagen började med föreningens höstmöte där verksamhetsplanen godkändes och det valdes styrelse och delegation. Styrelsemedlem Otto Schauman hade undanbett sig återval nästa år och Joakim Flinck valdes till styrelsen istället för Otto. Otto tackades för engagemanget de senaste åren, inte minst som vice ordförande i styrelsen och sponsorklubbsansvarig.

I delegationen var det en del medlemmar som varit medlemmar den maximala tiden på 8 år, Stig Gustavson, Carl Haglund och Karl-Gustav Storgårds. Agneta Rehnberg hade dessutom undanbett sig återval. Till nya medlemmar i delegationen valdes Jan Eriksson från Pargas, Elli Flén från Nykarleby samt Malin Pettersson från Helsingfors. I synnerhet avtackades Stig Gustavson, som fungerat som delegationsordförande sedan 2018. Robin Elfving valdes till ny delegationsordförande år 2024.

Efter höstmötet var det tid för en kort avstickare till soldathemmet för kaffe innan vi fick ta del av aktuellt från amerikanerna som vistas i och övar vid brigaden för tillfället. Kommendören för den amerikanska styrkan, Lieutenant Colonel Emmaline J. Hill presenterade tillsammans med Major Chelsea Scott deras uppgift samt deras styrka, och det ledde till många intressanta frågor från deltagarna.

Efter det presenterade kommendörkapten Juha Laukka, kaptenlöjtnant Mikael Isberg samt båtsman Mats Lindholm brigadens moderna utbildningsredskap såsom stridssimulatorer, den digitala skjutbanan samt den digitala miljön som nuvarande beväringar övar inom.

Kommendören för den amerikanska styrkan överstelöjtnant Emmaline J. Hill tillsammans med kommendörkapten Juha Laukka presenterade aktuell verksamhet. Foto: Christoffer Hällfors.

Högtidlig festmiddag När kvällen närmade sig flyttade sig jubileumsgästerna till officersmässen för att avnjuta en festmiddag. Under middagen premierades medlemmar som gjort mycket Gillet och brigaden till fromma. Brigaden tilldelade den långvariga ordföranden Stig Gustavson brigadens fana i miniatyr. Efter huvudrätten fick gästerna följa med en mycket intressant festpanel, ett koncept som hade ordnats istället för ett festtal, där de tidigare brigadkommendörerna Henrik Nystén, Anders Gardberg, Juha Vauhkonen och Kjell Törner mindes sin tid vid brigaden samt spånade om hur brigadens roll kom att bli såsom den är idag. Panelen leddes av Fanbärarens chefredaktör Jens Berg. Efter panelen mottog Gillet ännu en del gratulationer och hälsningar av samarbetsorganisationer innan middagen avslutades med dans. För de högtidliga tonerna under middagen och efter den stod Dragsviks traditionsmusikkår under ledning av Helge Dahl.

Följande medlemmar premierades under jubileet: Till hedersmedlemmar kallades Stig Gustavson och Bernt Ehrnrooth. Gillets förtjänstmedalj, som är Gillets högsta förtjänsttecken, tilldelades Henrik Lax (nr 39), Markus Liesalho (nr 41) och Agneta Rehnberg (nr 42). Gillets förtjänsttecken i guld tilldelades Carl-Johan Hindsberg (nr 50), Rabbe Kajander (nr 51), Hans-Erik Orrenius (nr 52) och Christer Sundman (nr 54). Förtjänsttecknet i silver tilldelades Philip Aminoff, Jens Berg, Sirkkaliisa Cavonius, Robin Elving, Frej Falck, Kerstin Frondén, Martin Grotenfelt, Eva-Lisa Heinrichs, Hans-Rune Holmberg och Mikael Westerback. Utöver detta premierades också en del andra medlemmar som tilldelas sitt förtjänsttecken vid ett senare tillfälle.

Grattis till de premierade, och må denna premiering engagera er mer för Gillets och brigadens väl.

Tack till de som firade med oss, och tack till jubileumskommittén för arrangerandet. Jubileumskommittén bestod av Bernt Ehrnrooth, Martin Grotenfelt, Carl-Johan Hindsberg, Kaj-Erik Lindberg och Christoffer Hällfors. Tack också till brigaden och officersklubben som bistod med program och arrangemang.

Christoffer Hällfors Gillets ordförande

Delegationens långvariga ordförande Stig Gustavson kallades till hedersmedlem i Nylands Brigads Gille.

Foto: Christoffer Hällfors.

Gillets sponsorklubb Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Otto Schauman, tfn 040 5590 042, e-post otto.schauman@gmail.com. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

36

Fanbäraren • 4/2023

tt

Gillets GilletsJuni sponsorer sponsorer 2022 September December2022 2023

Ahlin Ahlin Anders Anders Ahlskog Ahlskog Per-Erik Per-Erik Ahlström Ahlström Marcus Marcus Aminoff Aminoff Philip Philip Andersson Andersson Krister Krister Andersson Andersson Roger Roger Arrakoski Arrakoski JoriJori Baarman Backman Håkan Corinna Backman Backman Corinna Göran Backman Björklund Göran Kent Björklund Björkqvist Kent Ben Isidor Björkqvist Björnberg BenFredrik Isidor Björnberg Blomberg Fredrik Christer Blomberg Blomberg Christer Mats Blomberg Blomqvist Mats Leif Blomqvist Borgström Leif Anders Borgström Borgström Anders Christian Borgström Borgström Christian Georg H Borgström Borgström Georg Marcus H H Borgström Brandt Stefan Marcus H Brandt Broman Stefan Bo Broman Broman Bo Jan Broman Brotherus Jan Ilkka Brotherus Bäckman Ilkka Mikael Bäckman Böckelman Mikael Gunvor Böckelman Catani Peter Sven-Erik Catani Cavonius Peter Christian Cavonius Chapelle Christian de la, Jan Chapelle Colliander de la,Lars JanW Colliander Creutz Henrik Lars W Creutz Creutz Henrik Johan Creutz Damstén JohanMikael Damstén Dannbäck Mikael Erik Dannbäck Didrichsen ErikJon Didrichsen Didrichsen JonPeter Didrichsen Ehrnrooth Peter Albert Ehrnrooth Ehrnrooth Albert Alexander Ehrnrooth Ehrnrooth Alexander Bernt Ehrnrooth Ehrnrooth Bernt Carl Magnus Ehrnrooth Ehrnrooth CarlGeorg Magnus Ehrnrooth Ehrnrooth Georg Magnus Ehrnrooth Ehrnrooth Magnus Paul Ehrnrooth Ek Nicholas Paul Ek Nicholas Ekegren Niclas Ekholm Ekholm Jan-Mikael Jan-Mikael Eklund Eklund JanJan Olof Olof Engström Engström Folke Folke Enqvist Enqvist OveOve Enqvist Enqvist Reinhold Reinhold Eriksson Eriksson Stig-Ole Stig-Ole Eskelin Eskelin Kaj-Kristian Kaj-Kristian Estlander Estlander Peter Peter Fazer Fazer Fredrik Fredrik Fazer Fazer Joachim Joachim Federley Federley Björn Björn Flinck Flinck Joakim Joakim Forsblom Forsell Tom Erik Forsell Fältmarsch Erik Jan Fältmarsch GardbergJan Anders Gardberg Gardberg Anders Martin Gardberg Gref Carl-Gustaf Martin Gref Gripenberg Carl-GustafSebastian Gripenberg GrotenfeltSebastian Albert Grotenfelt Grönblom Albert Christina Grönblom Grönholm Christina Nils-Johan Grönholm Grönqvist Nils-Johan Stefan Grönqvist Gustavson Stefan Stig Gundersby Haga Johnny Per Gustavson Hagelstam StigLeif Haga Hagner Johnny John Hagner Hagström John Clas Göran Hagström Halén Lars Clas Göran Halén Hammarén Lars Lars Hammarén Hannén Harri Lars Hannén Hartwall Harri Erik Hartwall Hedman Erik Johan Hedman Heinrichs Johan Eva-Lisa Hedman Helkama LarsJukka Heinrichs Hertell Eva-Lisa Karl Johan Helkama Hertsberg Jukka Patrik Hertell Hindrén Karl Johan Andreas

Boden, Boden, Sverige Sverige Pedersöre Pedersöre Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Esbo Esbo Helsingfors Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Borgå Raseborg Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Grankulla Lovisa Grankulla Hausjärvi Hausjärvi Raseborg Raseborg Ingå Ingå Vanda Raseborg Vanda Raseborg Raseborg Winchester, Raseborg USA Winchester, USA Lovisa Lovisa Lovisa Helsingfors Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Kyrkslätt Grankulla Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Küsnacht, Helsingfors Schweiz Küsnacht, Schweiz Kyrkslätt Kyrkslätt Helsingfors Helsingfors Esbo Helsingfors Esbo Göterborg, Helsingors Sverige Raseborg Raseborg Borgå Borgå Pargas Pargas Vanda Vanda Grankulla Grankulla Lovisa Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Raseborg Esbo Esbo Esbo Esbo Esbo Helsingfors Esbo Helsingfors Helsingfors Helsingfors Ingå Ingå Esbo Sjundeå Esbo Helsingfors Sjundeå Hangö Vasa Helsingfors Borgå Vasa Lovisa Lovisa Åbo Åbo Vanda Helsingfors Vanda Helsingfors Borgå Borgå Sibbo Sibbo Esbo Raseborg Esbo Helsingfors Esbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg

Hertsberg Hjelt-Hansson Patrik Ulrike Hindrén Holm Andreas Christoffer Hjelt-Hansson Holm MarttiUlrike Holm Holmberg Christoffer Björn Holm Holmberg Martti Robert Holmberg HolménBjörn Kaj Holmberg Homén Robert Carl-Olaf Holmén Homén-Lindberg Kaj Susanne Homén HultinCarl-Olaf Henrik Homén-Lindberg Immonen PeterSusanne Hultin Ittonen Henrik Hans Illman Ivarsson Lars Bernt Immonen Juslenius Peter Stefan Ittonen Kajander HansRabbe Ivarsson Karlsson Bernt Håkan Johansson Kindstedt Ray Jan-Erik Kajander Knape Rabbe Ernst Karlsson von Knorring Håkan Jochum Karlsson von Knorring Kim Johan Kindstedt von Knorring Jan-Erik Magnus Knape Krogell Ernst Kurt vonKrogius Knorring Jakob Jochum vonKronvall Knorring Torolf Johan vonKullberg KnorringKjell Magnus vonKähkönen Konow Björn Karl-Johan Krogell LangKurt Sune Krogius Liesalho Jakob Markus Kronvall Lilius Torolf Henrik Kullberg Lilius Mikael Kjell Kähkönen Lilius Ragnar Karl-Johan Köhler LiliusJarl Peter Lang Liljekvist Sune Patrik Liesalho Liljestrand Markus Tom Lilius Lindahl Mikael John Lilius Lindberg RagnarIngmar Lilius Lindberg Peter Kaj-Erik Liljekvist Lindblom Patrik Tom Liljestrand Lindell John Tom Lindahl Lindén John Karl-Gustav Lindberg Lindroos Ingmar Kleppestö Britt Lindberg Lindström Kaj-Erik Caj-Gunnar Lindblom Lindström TomIngmar Lindell Lival-Lindström John Stig Lindén Lundberg Karl-Gustav Henrik Lindqvist Lundmark Carl-Uno Pekka Lindroos Lundqvist Kleppestö RagnarBritt Lindström Lundström Caj-Gunnar Henrik Lindström Lundström Ingmar Thomas Lival-Lindström Luotonen KaiStig Lundmark Långbacka Pekka Matias Lundqvist Lönnroth Ragnar Anders Lundström Malmborg Henrik Stig Lundström Meyer Lars Thomas Luotonen Morelius KaiPetri Långbacka Naessén-Karlsson Matias Kerstin Lönnroth NordellAnders Henrik Malmborg Nordgren Stig Magnus Meyer Norrgård Lars Arndt Morelius Numelin Petri Carl-Johan Naessén-Karlsson Nylander Mikaela Kerstin Nordell Nyman Henrik Håkan Nordgren NymanMagnus Sixten Norrgård NyqvistArndt Fredrik Numelin Nystedt Carl-Johan Roger Nyberg Nystén Kim Henrik Nylander Odrup Mikaela Lars Nyman Olander Håkan Dennis Nyman Orrenius Sixten Hans-Erik Nyqvist Palmberg Fredrik Tom Nystedt Paloheimo RogerMartti Nystén Pettersson Henrik Kaj Odrup Pokki Lars Sami Orrenius Rantamäki Hans-Erik Marko Pagels Rautalahti Max Juha-Pentti Palmberg Rautalahti TomYrjö-Pekka Paloheimo Rehnberg Martti Kenneth Pettersson Rosendahl Kaj Kaj Planting Rosenlew Mikael Carolus Pokki Rönnlund Sami Kaj Rautalahti Saine Jari Juha-Pentti Rautalahti SalakariYrjö-Pekka Tom

Helsingfors Borgå Raseborg Helsingfors Grankulla Borgå Helsingfors Helsingfors Grankulla Borgå Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Borgå Helsingfors Esbo Helsingfors Esbo Helsingfors Helsingfors Romelanda, Lovisa Sverige Esbo Karis Helsingfors Raseborg Romelanda, Sverige Lovisa Borgå Borgå Raseborg Raseborg Lovisa Salo Sjundeå Grankulla Helsingfors Borgå Raseborg Sibbo Tavastehus Salo Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Grankulla Raseborg Sibbo Tavastehus Helsingfors Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Grankulla Helsingfors Grankulla Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Esbo Grankulla Sibbo Helsingfors Lovisa Helsingfors Borgå Dilling Helsingfors , Norge EsboÅbo Raseborg Sibbo Helsingfors Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Esbo Dilling , Norge Lovisa Grankulla Åbo Raseborg Helsingfors Montpellier, Helsingfors Frankrike Helsingfors Vörå Raseborg Sibbo Grankulla Raseborg Helsingfors Mäntsälä Montpellier, Frankrike Helsingfors Nyköping, Vörå Sverige Sibbo Kyrkslätt Raseborg Helsingfors Mäntsälä Raseborg Helsingfors Borgå Nyköping, Sverige Borgå Kyrkslätt Esbo Helsingfors Helsingfors Raseborg Lovisa Borgå Esbo Helsingfors Helsingfors Borgå Pälkäne Esbo Ekenäs Helsingfors Borgå Helsingfors Lovisa Esbo Loppis Helsingfors Esbo Pälkäne Ylivieska Borgå Lovisa Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Loppis Borgå Esbo Borgå Grankulla Helsingfors Ylivieska Vasa Raseborg Helsingfors Helsingfors Borgå

Rehnberg Sandberg Kenneth Kenneth Borgå Borgå Rosendahl SavanderKaj Magnus Helsingfors Borgå Rosenlew von Schantz Carolus Anna-Maria och Filip Helsingfors Vasa Rönnlund Schauman Kaj Jan-Henrik Helsingfors Vasa Saine Selenius Jari Lasse Helsingfors Helsingfors Salakari Sihvonen Tom Dan Borgå Borgå Sandberg Sittnikow Kenneth Rabbe Helsingfors Borgå Savander Sivén Christian Magnus Helsingfors Raseborg vonSjöblom SchantzUlf Anna-Maria och Filip Raseborg Vasa Schauman Smeds Anders Jan-Henrik Helsingfors Lovisa Selenius SmedsLasse Viking Helsingfors Borgå Sihvonen Smirnoff Dan Michael Borgå Vasa Sittnikow Stenberg Rabbe Bertil Helsingfors Borgå Sivén Stenberg Christian Stefan Raseborg Grankulla Sjöblom Stendahl Ulf Stig Raseborg Helsingfors Smeds Stjernberg AndersBjarne Lovisa Borgå Smeds Stjernberg Viking Peter Borgå Borgå Stenberg Stockmann BertilKarl Helsingfors Borgå Stenberg Strandberg Stefan Stig Grankulla Träskända Stendahl Strandell StigDenis Helsingfors Hangö Stjernberg SumeliusBjarne Bjarne Helsingfors Borgå Stjernberg Sundberg Peter Matti Helsingfors Borgå Stockmann SundbäckKarl Henrik Helsingfors Borgå Strandberg SundmanStig Christer Träskända Borgå Strandell Sundqvist Denis Björn Hangö Borgå Sumelius Söderström BjarneJan-Peter Helsingfors Helsingfors Sundberg Taimitarha Matti Paul Helsingfors Helsingfors Sundbäck TallrothHenrik Kaj Helsingfors Borgå Sundman Taube Johan Christer Raseborg Borgå Sundqvist TaucherBjörn Poppe Helsingfors Borgå Swanljung Teir Henrik Mikael Helsingfors Helsingfors Söderström Thiel Harro Jan-Peter Helsingfors S:t Karins Taimitarha Tuomolin Paul Kim Helsingfors Borgå Tallroth Tuormaa Kaj Erkki Helsingfors Lovisa Taube Ulinder Johan Jan Lidingö, Raseborg Sverige Taucher Wadstein Poppe William Helsingfors Helsingfors TeirWagermark Henrik Ove Stockholm, Helsingfors Sverige Thiel Wahlroos Harro Björn Stockholm, S:t Karins Sverige Tuomolin Wallén Bengt Kim Helsingfors Borgå Tuormaa Wallin Erkki Stefan Helsingfors Lovisa Ulinder von Walzel Jan Caesar Djursholm, Lidingö, Sverige Sverige Wadstein WaxlaxWilliam Joakim Helsingfors Helsingfors Wagermark von Wendt Ove Gösta Stockholm, Sverige Kimitoön Wahlroos Westerholm Björn Bengt Stockholm, Sverige Esbo Wallén Westerholm Bengt Bror Helsingfors Raseborg Wallin Wiklund Stefan Henry Helsingfors Åbo vonWikman Walzel Caesar Ragnar Djursholm, Sverige Åbo Waxlax Wikström Joakim Patrik Helsingfors Helsingfors vonWolff Wendt Henrik Gösta Kimitoön Helsingfors Westerholm ÅkerstedtBengt Robert Esbo Borgå Westerholm Åström Magnus Bror Raseborg Helsingfors von Weymarn Tom Helsingfors Wiklund Henry Helsingfors Wikman Företag Ragnar & samfund Åbo Wikström Aktia Bank Patrik Abp Helsingfors Wolff Fiskars Carl Abp Gustaf Raseborg Wolff Lindholm Henrik Wallgren Advokatbyrå Ab Helsingfors Wulff Meriaura Johan Oy Helsingfors Åkerstedt Oy Forcit Robert Ab Borgå Åström Oy Karl Magnus Fazer Ab Helsingfors Östman Roberts Anders Coffee Ab Helsingfors Saab Finland Oy Företag Svenska & samfund kulturfonden Trygwe Hjördis Nymans stiftelse Aktia Bank och Abp WideAbp Skog Ab Fiskars Lindholm Wallgren Advokatbyrå Ab Kommuner Meriaura Oy Oy Jakobstads Forcit Ab stad kommun Oy Larsmo Karl Fazer Ab Pedersöre kommun Roberts Coffee Ab Raseborgs stad Saab Finland Oy Vörå kommun Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren Fanbäraren• •2/2022 4/2023 37 37 Fanbäraren Fanbäraren • 3/2022 • 4/2023 37 37

Delegationen 2023 Delegationen 2022 Ordförande Lokalavdelningar Lokalavdelningar Västnyland ordf. Rabbe Kajander

Västnyland Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi Helsingfors

ordf.

Markus Liesalho Helsingfors Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors ordf. Markus Liesalho 0400 421 002 Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors pielu@saunalahti.fi 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi Egentliga Finland ordf.

Marcus Lepola Egentliga Finland

Lövjärnet 4, 21600 ordf. Marcus LepolaPargas 040 503 1758 Lövjärnet 4, 21600 Pargas mlepola@hotmail.com 040 503 1758 mlepola@hotmail.com Sverige ordf.

Alexis Aminoff Sverige

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm ordf. Alexis Aminoff 0709-31 11 31 192, 115 27 Stockholm Valhallavägen alexis@aminoff.se 0709-31 11 31

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Norra och Södra Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad Österbotten 0400 367 862 Rodney Strandvall kontaktperson rodney.strandvall@multi.fi Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 Östnyland

rodney.strandvall@multi.fi ordf. Hans-Erik Orrenius Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö Östnyland 040 4273 Orrenius ordf.552 Hans-Erik hans-erik.orrenius@pp.inet.fi Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273Artillerister Dragsvik hans-erik.orrenius@pp.inet.fi ordf. Erik Erroll Åsgatan 6 10620 Ekenäs Dragsvik Artillerister 040 590 1343 ordf. Risto Lindgren erik.erroll@gmail.com Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs.

040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

alexis@aminoff.se

Styrelsen Styrelsen Styrelsen Ordförande: Ordförande: Christoffer Hällfors Christoffer 040 561 0970 Hällfors

040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi ordf@nylandsbrigadsgille.fi Vice ordförande:

Viceordförande: Otto Schauman Otto Schauman 040 559 0042

040 559 0042 otto.schauman@gmail.com otto.schauman@gmail.com Sekreterare:

Sekreterare: Åke Frondén Åke Frondén 045 157 8773

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare: Skattmästare: Sirkkaliisa Cavonius Sirkkaliisa 050 5950458 Cavonius

050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Ledamot: Hans-Erik Orrenius Hans-Erik 040 552 4273Orrenius

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi hans-erik.orrenius@pp.inet.fi Ledamot:

Stig Gustavson

Medlemmar

Anders Adlercreutz Alexis Aminoff Otto Andersson Alexander Bargum Henrik Creutz Bernt Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Robin G. Elfving Jan-Erik Enestam Jannica Fagerholm Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Eva-Lisa Heinrichs Susanne Homén-Lindberg Johan von Knorring Johan Kvarnström Patrik Lerche Tom Liljestrand Mats Löfström Henrik Nystén Jan D Oker-Blom Agneta Rehnberg Karl Gustav Storgårds Joakim Strand Petra Theman Kjell Törner Henrik Vuornos Carita Wallgren-Lindholm Henrik Wolff Mathias Österberg

Helsingfors

Kyrkslätt Stockholm Lovisa Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Grankulla Raseborg Helsingfors Grankulla Raseborg Helsingfors Lovisa Eckerö Helsingfors Lovisa Raseborg Helsingfors Vasa Raseborg Borgå Esbo Raseborg Helsingfors Malax

Medlemskap & Medlemskap & kontaktuppgifter

Ledamot: Juha Laukka Juha Laukka 0299 331700

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ledamot: Rodney Strandvall Rodney Strandvall 0400 367862

Ansvarig för medlemsregister Hans-Erik Orrenius

0299 331700 juha.laukka@mil.fi juha.laukka@mil.fi Ledamot:

0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi rodney.strandvall@multi.fi Ledamot:

040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Martin Grotenfelt Martin 050 2145Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi martin@grotenfelt.fi Ledamot:

Ledamot: Rabbe Sittnikow Rabbe 040 544 Sittnikow 5280

040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi facebook.com/nylbrgille

Uppdatera era adressuppgifter!

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress?

Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

Fanbäraren • 4/2023

3838

38

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Fanbäraren • 4/2019 Fanbäraren • 4/2023

39

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad

40

Fanbäraren • 4/2023