Fanbäraren 3/24

FANBÄRAREN

Nr 3 - September 2024 - Årgång 84

S.6 FÖRSVARSMAKTENS NYA KOMMENDÖR – GENERAL JANNE JAAKKOLA GER SIN SYN PÅ NATO, RESERVISTFLYKTEN OCH SÄKERHETSLÄGET JUST NU.

S.10 BALTOPS24 – VISSA AV RESERVISTERNA SOM DELTOG VAR SÅ FÄRSKA, ATT DE INTE ENS HANN LÄMNA IN SIN UTRUSTNING INNAN DE RYCKTE IN IGEN.

S. 25 FINLANDS FLITIGASTE BEVÄRINGSKOMMITTÉ FINNS VID NYLANDS BRIGAD – MEN VAD GÖR DE?

S.30 CARL PERSSON VAR EN MYCKET AKTIV RESERVIST, SOM EFTER FLYTTEN TILL SVERIGE REKRYTERADES AV HEMVÄRNET.

4 Brigadkommendörens hälsning

5 Ledare

6 Intervju med Försvarsmaktens nya kommendör

10 Baltops24 – Tillsammans är vi starkare

14 De första dagarna är tuffast för rekryterna

17 Som fredsbevarare i Libanon

20 Kommodor Juha Kilpi om posteringen i Stockholm

22 Bevkom är Finlands flitigaste

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Jyri Kopare

Medlemmar

Chefredaktör Ted Urho

Kommendör Pekka Snellman

Kommendör Sampsa Tamminen

Kommendörkapten Andreas Jung

Kommendörkapten Simon Källman

Kommendörkapten Mikko Rundelin

Saara Sjöblom

Hanna Tallberg

Christoffer Hällfors

Jägare Benjamin Granfelt

Jägare Alexander Nyström

24 Markoolio återvände till sitt gamla truppförband

26 Hänt på brigaden

28 U.S. Marine Corps övar med Nylands brigad

30 Han fortsatte som aktiv reservist – i Sverige

32 Gillets ordförande

34 Sponsorklubbens utflykt

35 Fanbärarens frågesport

36 Gilledagen 2024

Ansvarig utgivare

Kommodor Jyri Kopare

Chefredaktör

Ted Urho

chefredaktor@fanbararen.fi

Ekonom

Sirkkaliisa Cavonius

Korrektur & översättning

Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Benjamin Granfelt

Redaktör

Jägare Alexander Nyström

Pärmbild

Elias Koskinen

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad

10640 Dragsvik, Finland

redaktion@fanbararen.fi

Tfn 0299 339 101

Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga: 3600 exemplar, 4 nr/år & e-version

Brigadkommendörens hälsning Tryggt tillsammans

Vår nationella styrka är förmågan och viljan att samarbeta. På denna princip bygger även samhällets beredskap, som kallas samarbetsmodellen för övergripande säkerhet. Enligt modellen agerar myndigheterna, näringslivet, olika organisationer och medborgarna tillsammans i syfte att trygga de funktioner som är av vital betydelse för oss alla. I samarbetet behövs allas insatser i syfte att nå målet, och ingen aktör är viktigare än någon annan. Nylands brigad iakttar samma principer i sitt arbete. Bara genom att göra saker tillsammans uppnår vi resultat, och de resultat vi når genom samarbete är mer omfattande än summan av dess delar.

Livet i garnisonen är alldagligt, och det är lätt hänt att man bara följer med strömmen. Av denna orsak är det viktigt att alla kommer ihåg varför arbetet utförs och att alla har ett gemensamt mål. I Nylands brigad bör uppgiften vara klar för var och en: Vi upprätthåller beredskap och utbildar trupper för undantagsförhållanden, som ingen önskar ska bli verklighet, men som vi alla måste bereda oss på. Uppgiften är utmanande, men samtidigt belönande.

Det är inte alltid trevligt att öva för undantagsförhållanden, och varje övning medför nödvändigtvis inte fina minnen. Att man testar sina gränser gör att man utvecklas som människa, och att man finner dem är belönande – ofta först efteråt. De situationer där man varit tvungen att sätta sig själv på spel för att uppnå någonting ger upphov till de bästa minnena. Man måste dock komma ihåg att det räcker för oss här i brigaden att vi ärligt kan säga att vi gjort vårt bästa. Även i den svåraste av uppgifter är målet att återvända hem tillsammans.

Trygg tjänstgöring utgör grunden för den verksamhet som personalen och beväringarna tillsammans säkerställer. Båda har sin egna roller och uppgifter. Helheten stöds av försvarsmaktens anvisningar och säkerhetsföreskrifter, olika verktyg för hantering av risker och ett öppet klimat som utvecklar verksamheten. Inte ens de bästa systemen fungerar om man inte har inbördes förtroende. Då misstag sker bör man inte leta efter skyldiga, utan man bör lära sig av dem och gå vidare.

Kraven gällande tjänstgöringssäkerhet kommer att förändras i framtiden. Det internationella samarbetet förutsätter utvärdering och samordning av förfaringssätt. Här betonas personalens yrkesskicklighet att samordna uppgiften, truppen och verksamhetsmiljön till en helhet med vilken man på bästa sätt svarar mot den uppgift som givits. Yrkesskicklighet kan inte enbart uppnås via läroböcker, utan dess utveckling kräver många år av arbete.

I Nylands brigad arbetar var och en för ett gemensamt mål, vilket gör det lätt att ta upp både lyckade och misslyckade utföranden. Även om det ibland kan kännas svårt att ta upp en besvärlig fråga uppnår man det bästa resultatet genom att gå igenom den tillsammans. Den som arbetar för en gemensam sak erbjuds både tid och stöd i alla lägen.

Jyri Kopare Kommodor

Kommodoren granskar trupperna under faneden. Foto: Benjamin Hjelt.

Ledare

Om glädjen att sova dåligt

Jag tror inte att jag har sovit så dåligt och obekvämt på länge som jag gjorde under sommarens Baltops24-övning. Det blev korta nätter, tunna liggunderlag samt rötter och knölar som just min rygg hittade. Det var även en upplevelse att vakna till små viskande ord som ”Urho, klockan är två, du har kipinä.”

En av de mer minnesvärda nätterna var resan tillbaka från Stockholms skärgård, där det finska kustjägarkompaniet från Nylands brigad deltog i övningen. Vi korsade Östersjön under natten. Båten jag åkt västerut med var inte tillgänglig, så inför avfärd tog jag sovsäck, liggunderlag samt personlig utrustning och hittade en stridsbåt med en ledig plats. Reservisterna ombord hade gjort överfarten flera gånger förut, och lade sig snabbt till rätta. Att anfallsövningen hade hållit på till klockan halv sex samma morgon gjorde nog sitt till för att de flesta skulle somna sittande.

Att halvligga bland ryggsäckar, trälådor och andra människor måste vara bland de mest obekväma sätten jag sovit på sedan den egna beväringstjänsten för ett kvartssekel sedan, men på samma gång var det nog den bästa sömn jag fått på länge. Att frånsäga sig det som vi i vardagen tar för givet leder till att man igen kan uppfatta rinnande vatten, tak över huvudet samt en säng som lyx. Några dagar tidigare drack jag även årets godaste kopp kaffe, då en i plutonen plockade fram en mutterpanna och bunsenbrännare i strålande vacker skärgårdsmiljö. Lärdom här: ha alltid din ”kuksa” redo.

Baltops24 bjöd även på nya insikter. I min kommunikationsroll var jag stundvis stationerad med min svenska kollega och hade möjlighet att följa med hennes jobb. Jag råkade fylla år under övningen och då undrade hon om jag ville sitta i styrhytten på en Stridsbåt90 då vi var på väg för att följa med en fransk stridshelikopter som skulle skjuta skarpt mot ett mål på en holme. I samma konstellation följde vi under övningens anfallsskede med hur svenska kustjägare intog terrängen med hjälp av franska helikoptrar, hur finska och svenska trupper landsteg med hjälp av franska landstigningsfarkoster och hur finska och svenska stridsbåtar samövade. Jag tror möjligheten att få se Natostyrkornas interoperabilitet på så nära håll gav oss alla reservister en ännu större förståelse för våra krigstida uppgifter.

Du hittar ett längre reportage om Baltops24 på sidan 10.

Detta är erfarenheter som inte går att köpa för pengar. Att delta i en reservistövning eller i det frivilliga försvarsarbetet ger även en unik möjlighet att koppla bort från vardagen. Övningarna är fysiskt och psykiskt tunga, men det är meningen att verksamheten ska förbereda oss för skarpa lägen. Vi lever i en turbulent värld, och det är vi som utgör Finlands försvar.

Det finländska värnpliktsväsendet och den aktiva reserven är även något som intresserar våra Nato-vänner, berättar Försvarsmaktens nya kommendör, general Janne Jaakkola om i sin intervju för Fanbäraren på sidan 6. I det här numret ser vi även på skillnaderna mellan att vara reservist i Finland och den svenska motsvarigheten, att vara aktiv i Hemvärnet, på sidan 30. Temat för detta nummer är internationell verksamhet.

Ted Urho Chefredaktör

Chefredaktör Ted Urho under BALTOPS

Foto: Elias Koskinen.

Försvarsmaktens nya kommendör

general Janne Jaakkola ger sin syn på säkerhetsläget

Den första april tillträdde general Janne Jaakkola som ny kommendör för Försvarsmakten. Fanbäraren fick en chans att intervjua den nya kommendören för att höra hans syn på säkerhetsläget vi befinner oss i just nu.

– Vi lever i ett instabilt brytningsskede och kan inte med säkerhet säga i vilken riktning säkerhetssituationen i världen utvecklas. Vi är på väg mot en multipolär värld, där väst utmanas både ekonomiskt och militärt. Inom Finlands närområde är situationen stabil, och vi följer noggrant med verksamhetsmiljön tillsammans med våra allierade. Vi måste också vara beredda att reagera på snabbt uppkomna förändringar i situationen. För tillfället är Ryssland engagerat i det krig som pågår i Ukraina, säger generalen.

Men inget direkt militärt hot riktas mot Finland, tillägger han. Det arktiska området och Östersjöområdet har ett nära samband. Det som händer på Östersjön påverkar det arktiska området och tvärtom. Rysslands strategiska kärnområden Kolahalvön, området kring S:t Petersburg och Kaliningrad samt deras försvarsarrangemang ligger i Rysslands strategiska intresse.

Ryssland har ökat sin närvaro i det arktiska området, och även om det i första hand inte är fråga om ett militärt motsättningsförhållande spelar försvarsmakterna en betydande roll. Finlands försvarsmakt är beredd att verka på den nordeuropeiska kontinenten

– I praktiken alltså i de nordliga delarna av Finland, Sverige och Norge.

Där finns en liten utmaning.

– Vi har inga militära förmågor som lämpar sig för arktiska oceanförhållanden. Å andra sidan bör man notera att också till exempel rymden spelar en anmärkningsvärd roll inom det arktiska området, och Finland har internationell spetskompetens bland annat när det gäller tillverkning av isbrytare

Finland måste klara av att försvara sig själv och agera i alla operativa verksamhetsmiljöer – på land, till havs, i luften, i rymden samt i informationsdimensionen. Artificiell intelligens eller förstärkt intelligens är en faktor som i framtiden kan möjliggöra en snabbare behandling av informationsmassan och därigenom en snabbare beslutscykel. Artificiell intelligens kan förändra sättet att strida och skydda sig både på den stridstekniska nivån och när det gäller att förverkliga operationer. Kedjan spaning – användning av eld kommer att vara allt effektivare i framtiden. – Man bör dock komma ihåg att även äldre vapen är användbara och effektiva då de används rätt, påminner Jaakkola.

Reservistflykten?

Det förändrade världsläget har även lett till att Försvarsmakten och värnplikten har diskuterats i större utsträckning. Mängden reservister som lämnat reserven ökar, det vill säga att allt fler ansöker om kompletterande tjänstgöring. Enligt Jaakkola är detta ingen ny företeelse. Han menar att man kan urskilja tre primära orsaker; personliga orsaker (såsom etiska frågor), orsaker som har med Försvarsmakten att göra (såsom utmaningar att delta i repetitionsövningar) eller sedan säkerhetspolitiska orsaker, såsom Nato-medlemskapet. Detta framgår ur undersökningar som Försvarsmakten gjort, där man även granskar åldern hos dem som lämnar reserven och hur de är placerade.

– Att man lämnar reserven är inte en bra sak för Försvarsmakten, men hittills har antalet varit måttligt, och företeelsen har ingen betydande inverkan på försvarsförmågan. Enligt forskningen har medborgarnas försvarsvilja förblivit på en hög nivå – åtta av tio anser att finländarna borde försvara sig med vapen i alla förhållanden.

Han poängterar även att antalet beväringar som avbryter sin beväringstjänst har stabiliserats och har under de senaste åren uppgått till i medeltal 17 till 18 procent. Man har inte hittat några specifika orsaker till det ökade antalet.

Finland och Nato

I förra numret av Fanbäraren poängterade Försvarsmaktens strategichef, generalmajor Sami Nurmi att Försvarsmakten är en utbildningsorganisation, där fokus ligger på truppbildning. Detta med alla nya Nato-uppdrag som finns på horisonten. General Janne Jaakkola, som innehade posten innan Nurmi, upprepar budskapet.

– Den viktigaste grunden för dimensioneringen och utvecklingen av den personalmängd som uppgifterna förutsätter är de krigstida truppernas sammansättning och personalbehovet. Detta innebär att vi säkerställer vår bevärings- och reservistutbildning och trupproduktion. Försvarsmakten har fått tillläggspersonalresurser, och de inriktas huvudsakligen enligt detta ändamål.

I fråga om den avlönade personalens mängd som helhet beaktas dessutom de personalbehov som förutsätts för beredskaps-, utbildnings- och planeringsuppgifter under normala förhållanden och för Natos strukturer samt förändringar i dessa.

– Eventuella nya tilläggsbehov utvärderas aktivt och resultaten meddelas statsledningen på ett förutseende sätt, eftersom en personalökning alltid förutsätter tilläggsresurser. Den avlönade personalen kompletteras vid behov flexibelt med personal som avgått från sin ordinarie tjänst och med engagerade reservister. Vi utnyttjar alltså hela bredden av olika personalkategorier för att fylla alla uppgifter Försvarsmakten har.

General Jaakkola menar att det hos andra Nato-länder finns en nyfikenhet på den finska modellen.

– Våra allierade är i synnerhet intresserade av hur reserven bildas och utbildningen samt å andra sidan hur stora helheter av trupper övas. Det är osannolikt att man åtminstone på kort sikt skulle återgå till värnplikt i särskilt många länder, men det finns ett behov av att skapa en reservistkomponent som passar in i systemet med yrkesarméer.

Generalen

själv

General Janne Jaakkola har burit Försvarsmaktens uniform i snart 40 år. Efter värnplikten inledde han Kadettskolan 1987 och har sedan dess innehaft ett flertal olika uppgifter både nationellt och internationellt. Han har tjänstgjort både vid Huvudstaben och i flera repriser vid Uttis jägarregemente. En sak har följt honom från rekryt till general.

– En stark känsla av att det handlar om oss, inte om mig. En uppfattning om hur de som kommer till tjänstgöringen har väldigt olika förutsättningar och bakgrund - men när tjänstgöringen börjar är alla lika.

Som Försvarsmaktens kommendör måste man konstant vara redo att fatta beslut och bestämma över andra. Inspiration till sitt ledarskap får han via kontinuerligt lärande. Som ledare är man aldrig färdig, menar han.

Då Fanbäraren ber generalen beskriva sig som ledare, är svaret i linje med den synen.

– Det här borde man säkert fråga mina underordnade om. Jag hoppas att jag är lättillgänglig, förtroendeväckande och ansvarsbärande. Jag sätter mig in i saker och ting så bra som möjligt innan jag fattar beslut. Jag strävar också efter att lyssna på mina underordnades åsikter och uppmuntrar dem att komma med motiverade synpunkter – också avvikande synpunkter – utan att vara blyga. Också humor i rätt proportioner är en viktig sak. Med dess hjälp får man lättare igång diskussionen även när det rör sig om svåra frågor.

General Janne Jaakkola Foto: Undersergeant Veikka Tammisuo

Kommendörens träningstips

Försvarsmaktens nya kommendör general Janne Jaakkola trivs på gymmet. Fanbäraren bad i samband med sin intervju generalen berätta om sin egen favoritträning och bad även om tips för både beväringar och reservister som vill komma i form.

– Det är aningen utmanande att ge träningstips. Först och främst bör det vara roligt och motiverande att motionera. I militära uppgifter betonas förstås den fysiska förmågans olika delområden. Det är inte fråga om vad en enskild soldat orkar med eller klarar av, utan hur han eller hon fyller sin roll som en del av sin grupp. Kanske de mångsidiga och omväxlande motionsformer som passar en själv är en bra lösning även här, menar kommendören.

Inför beväringstjänsten lönar det sig att börja med uthållighetsträning med måttlig belastning.

- Under tjänstgöringen kan det vara utmanande att vid sidan av den övriga belastningen också hitta tid för motion. Vid garnisonerna omfattar beväringskommittéernas verksamhet också motionsklubbar. Att motionera tillsammans gör det lättare att komma iväg.

När det kommer till reservisterna är utmaningen inte de som redan rör på sig, utan de som av en eller annan orsak behöver komma igång med att motionera igen.

– Det har gjorts bra motionsprogram för reservister och visst kan man också ha nytta av dem då man förbereder sig inför beväringstjänstgöringen. På de kurser som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen kan man bekanta sig med soldatens fysiska förmåga och göra konditionstest. På kurserna får man också lära sig grundläggande färdigheter för att börja med marschträning, crosstraining och orienteringsträning samt hur man använder MarsMars-appen.

Kommendören själv idkar måttlig träning av modell crosstraining eller crossfit.

– Då man hör till serien ”Pojkar 55+” ser träningen annorlunda ut än när man var yngre. Man måste reservera mera tid för återhämtning, påminner han.

Han ger även ett exempel på hur den egna styrketräningen kan se ut.

– Med ett två minuters intervall gör jag en bänkpress och en pull-up. Repetitionerna följer mönstret 12-1110-9-...-3-2-1. Så det första setet är 12+12 repetitioner, andra setet 11+11 repetitioner tills du kommer i mål. I bänkpress är startvikten 50 kg och den ökas med 5 kg för varje set.

Ted Urho Chefredaktör

General Janne Jaakkola listar styrkor,

svagheter,

möjligheter och hot som gäller Försvarsmakten just nu.

Styrkor: Finländarnas starka försvarsvilja, kombinationen spetskompetenser och omfattande reserv samt kunnande. Den övergripande säkerheten. En samstämmig nation i frågor som gäller extern säkerhet. Tilliten till Försvarsmakten.

Svagheter: Utvecklingen av de marktrupper som används för uppgifter utanför Finlands gränser som hör till artikel 5 kräver fortfarande tid. Personalens tillräcklighet på kort sikt. Lagstiftning som motsvarar den nya situationen.

Möjligheter: De Natoallierades prestationsförmågor kompletterar de nationella förmågorna. Möjligheterna inom det försvarssamarbete som är under utveckling. Ett storskaligt utnyttjande av den styrka som reservisterna medför, till exempel i innovationsverksamhet och utvecklingen av den frivilliga försvarsutbildningen.

Hot: Rysslands oberäkneliga agerande. Den ekonomiska utvecklingen.

Baltops 2024

Tillsammans är vi starkare!

Ibörjan av sommaren gick den stora Natoövningen Baltops av stapeln på Östersjön, med deltagare från 20 länder. Även Fanbäraren var på plats.

Det franska fartyget LHD Mistral och en svensk Stridsbåt90.

Det var även första gången som Sverige deltog som Natomedlem. Finland deltog i övningen med ett kustjägarkompani från Nylands brigad. Kompaniet tog sig smidigt över Östersjön i stridsbåtar i strålande väder med en marschfart på kring 20 knop.

Väl framme anslöt sig kompaniet till trupper från svenska Amfibieregemente 1 och bildade en finsk-svensk amfibiebataljon. Amfibiebataljonen fick även stöd av franska helikoptrar och landstigningsfartyg. En konkret övning som många reservister såg framemot var dockningen av stridsbåtar ombord på det franska fartyget

Fanbäraren hade möjlighet att se olika delar av övningen, och den interoperabilitet som det vänskapliga samarbetet mellan Finland, Sverige och Frankrike bjöd på var mycket imponerande. Svenska kustjägare som landar med helikopter, finska och svenska stridsbåtar som förbereder en landstigning, svenska och franska trupper som tillsammans landstiger och gör gemensamt ansvar.

Finland är inte längre ensamt i sitt hörn av världen. Det stod klart efter Baltops24.

Reservisterna ivriga att delta i övningen

Största delen av kompaniet bestod av reservister, vissa färskare än andra. Vissa hade blivit hemförlovade under 2020-talet, andra under 2010-talet. Några få hade till och med gjort sin beväringstjänst på 2000-talet. Gemensamt för alla som Fanbäraren talade med var en iver och frivillighet att delta i övningen. Flertalet hade även deltagit i tidigare Baltops-övningar.

I årets övning deltog även ett par så färska reservister, att de inte ens hann hemförlovas innan de ryckte in igen. En av dem var 25-åriga Sofie Hansson från Åland. Fanbäraren intervjuade henne i början av övningen i Syndalshamnen, då hon precis blivit befordrad till underlöjtnant.

– Jag tjänstgjorde i Stridsbåtskompaniet, och när vi blev tillfrågade om intresse att delta i Baltops24 så var det flera av oss som nappade på chansen, berättar Hansson. Det som motiverade mig var möjligheten att få delta i en övning utomlands och att få samarbeta med svenskarna.

Som nybliven reservist tror hon att tjänstgöringen kommer att skilja sig lite grann från tiden som beväring.

– Jag tror att man som reservist kommer att få mer ansvar än som beväring. Och jag tror att personalen kommer att ha ett lite annat förhållningssätt, nu är vi ju med frivilligt på båten, skrattar Hansson.

Hon har höga förväntningar på den stundande internationella övningen.

– Jag ser fram emot att bli bekväm med att hantera båten stridstekniskt, något som vi inte haft så mycket möjlighet att öva. Sen ser jag fram emot att se hur samarbetet i samband med en så här stor övning går till, vi har ju främst övat med vårt eget kompani. Och så har jag hört att vi ska öva dockning med ett stort franskt fartyg, som kan ta in svenska och finska stridsbåtar. Det kommer att bli spännande!

Hur gick det sen?

Några dagar senare träffar Fanbäraren underlöjtnant Hansson på nytt, denna gång invid stridsbåten vid en brygga i Stockholms skärgård. Trött, men glad. Uppdraget är utfört.

– Uppdraget gick bra, men nu är man nog lite trött. Förra natten blev lite lång, så man hann inte sova så mycket, berättar Hansson. Men det var en nog en upplevelse att få vara med då finska, franska och svenska trupper gick till gemensamt anfall. Jag satt i kommandobåten, och fick se det hela. Det var verkligen jättespännande.

När Fanbäraren upprepar frågan från innan övningen om skillnaden mellan att vara beväring och reservist funderar hon en stund.

– I min uppgift som navigatör upplevde jag nog inte så jättestora skillnader, men det var nog en lite annan stämning nu än tidigare, säger Hansson. Det kändes som att personalen uppskattade att man är frivilligt med och vill lära sig mer.

Hon uppskattade även möjligheten att lära sig av de äldre reservisterna som deltagit tidigare.

– Visst fick jag själv mer ansvar än under beväringstiden, men jag tog också ett steg tillbaka och följde med hur de mer erfarna reservisterna gjorde. Det var intressant att se hur det man lärt sig under beväringstjänsten fungerade.

Ted Urho

Chefredaktör

Elias Koskinen

Fotograf

Underlöjtnant Sofie Hansson.

De första dagarna är de tyngsta

När beväringarna rycker in för att påbörja sin militärtjänstgöring kan målsättningen variera ganska mycket. Vissa har ett klart och tydligt mål redan från början, medan andra kommer med ett öppet sinne. Vi träffar två rekryter och hör deras upplevelse av de första dagarna på brigaden.

Före inryckningen har man vanligtvis hört en hel del om militären, men det är ändå svårt att veta exakt vad som väntar bakom brigadens portar.

Därför präglas de första veckorna främst av allmän information och anpassning till det militära livet. Rekryt Kim Bergdahl från Sibbo funderade främst på striktheten i militären innan han ryckte in.

– Min pappa har berättat för mig att det på hans tid förekom mycket skrikande och att den militära disciplinen var hård. Jag tycker att jag har fått ett sakligt bemötande och att det inte har varit alltför strängt, men samtidigt har de militära reglerna varit påtagliga, säger Bergdahl.

Rekrytskedet spenderar han på Pionjärkompaniet och hoppas på att bli militärförare. Han är utbildad lastbilschaufför från Careeria i Borgå och har C-körkort från tidigare.

– Jag hoppas på att få erhålla CE-kortet under min tid i militären, det skulle vara som ett plus med att vara här.

Ur rekrytens perspektiv har vardagen inte varit tråkig, då dagsprogrammet varierat från dag till dag. Ändå finns det dagliga rutiner som är konsekventa och inte förändras.

– Den inre ordningen, det vill säga hur beväringarna ska bete sig, hurdan utrustning de ska ha på sig och hur stugan ska se ut är saker som är oföränderliga. Det är också viktigt att ha på sig kläderna på ett korrekt sätt och att bädda sin säng rätt.

Att rekryterna lär sig den militära disciplinen och kommer in i de dagliga rutinerna är viktigt för att verksamheten ska fortlöpa så smidigt som möjligt.

– Förutom lektioner och annan allmän militär utbildning har vi bland annat lärt oss att gå i formation och att gå i takt. Vi har också haft de första lektionerna som hör till vapen- och skjututbildningen. Nästa vecka väntar den första övernattningsövningen, som jag ser fram emot, menar han. Än så länge har den fysiska biten av militären inte vållat några problem för rekryt Bergdahl.

– Den första dagen då vi fick allt material var tyngst. Coopers löptest var också tungt att ta sig igenom. Stridsutrustningen och väskan har däremot inte känts tung. Överlag var den första veckan mer ansträngande än jag hade förväntat mig. Jag tänkte att det skulle vara en lätt start men du kastas egentligen rakt in i smeten.

En stark samhörighetsfaktor som är unik för Pionjärkompaniet är att kompaniet alltid, då man går i formation till maten, sjunger ”Pioneerien taistelulaulu.”

– Det är trevligt att gå i takt till sången och kompaniet står ut på det sättet.

Rekryt Kim Bergdahl strax innan inryckning. Foto: Benjamin Hjelt.

Rekryt Anton Salminen under Grundövning 1. Foto: Benjamin Granfelt.

Mentalt tyngre än väntat

För rekryt Anton Salminen från Lovisa har inryckningen gått bra. Han kom till militären med ett öppet sinne, och han har hittat en uppgift som har fångat hans intresse.

– Jag har ansökt till tjänsten som fritidsombudsman vid Beväringskommittén. Jag tror att jag skulle passa i rollen och kunna inspirera beväringarna till att idrotta mer. Tidigare har jag varit tränare i fotboll och innebandy, och jag har också flera domarutbildningar bakom mig, säger Salminen.

Han spenderar sitt rekrytskede på Granatkastarkompaniet och tycker att kompaniet varit rätt ställe för honom. Stugkamraterna är trevliga och undersergeanterna är sakliga. Även stampersonalen är tillmötesgående.

– I det stora hela har kompaniets verksamhet fungerat bra. Under natten kan det emellertid bli varmt och luften kännas tjock, säger Salminen som ryckte in i början av juli.

Rekrytskedet innefattar samma tematiska helheter som alla andra rekryter går igenom, oavsett vilket kompani de tillhör. Salminen kan därför bekräfta att han, liksom Bergdahl, främst har haft lektioner och annan allmän militärutbildning.

– Det tyngsta har ändå varit det mentala. Att sitta inne i två veckor utan att få träffa sin familj och sina vänner, med undantag för anhörigas dag, kan få en att känna sig lite instängd.

Salminen har noterat att cheferna nuförtiden är tålmodiga och förstående, vilket hans pappa hade sagt att var annorlunda på hans tid.

– Enligt min mening verkar det ha varit strängare förr i tiden, att du skulle ha fått väldigt mycket kritik för minsta lilla misstag. Nuförtiden är bemötandet sakligt.

Artikeln fortsätter på nästa sida.

Socialkuratorn hjälper vid behov

Den stora omställning som sker när man rycker in kan innebära att beväringar behöver anlita brigadens stödtjänster.

Till stödtjänsterna hör socialkuratorn, militärpastorn och läkartjänsterna som erbjuds av Dragsvik hälsostation. Också Beväringskommittén ingår i stödorganisationen, och tandvården i Obbnäs finns tillgänglig för beväringarna vid Nylands brigad.

Enligt socialkurator Jonas Streng anlitas stödtjänsterna som flitigast under grundperioden. Beväringarna har då flyttat in till en ny omgivning med regler och direktiv som de snabbt måste anpassa sig till.

– Hur snabbt en beväring anpassar sig varierar från person till person. För en del kan anpassningen ta lite längre tid, vilket kan orsaka stress. Stressen kan sedan ta sig uttryck i form av ångest, som längre fram påverkar motivationen för militärtjänstgöringen, säger Streng.

För vissa kan militärtjänstgöringen vara den första gången man är borta hemifrån, och för en beväring kan det kännas som ett stort kliv att bo tillsammans med ett stort antal människor.

– Enligt värnpliktslagen ska varje beväring ha rätt till hjälp i sociala frågor. Därför ska det finnas en socialkurator på varje brigad.

Socialkuratorn är sakkunnig inom socialskydd och socialtjänster, men erbjuder även kuratorstjänster ifall en beväring är i behov av psykosocialt stöd. Socialkuratorn fungerar också som ombudsman vid olycksfall.

– Socialkuratorn ska stödja truppförbandets psykiska och sociala förmåga. Hen ska ha ett brett kunnande inom flera olika områden för att kunna koordinera och hitta de rätta tjänsterna. Med en socialkurator ska beväringarna kunna prata om

Alexander Nyström Jägare och Redaktör

Som fredsbevarare i Libanon

Bevakar stabiliteten – de fredsbevarande styrkorna

i

södra Libanon

United Nations Interim Force in Lebanon, d.v.s. UNIFIL, är en fredsbevarande operation i Libanon som leds av Förenta nationerna och inleddes 1978. Sedan 1982 har finländare deltagit i operationen i flera olika sammansättningar. Den nuvarande sammansättningen, SKJL (Suomalainen Kriisinhallintajoukko Libanonissa), består av ett jägarkompani som underställts den franskledda bataljonen Force Commander Reserve (FCR) och de officerare som tjänstgör i bataljonens operationscenter, det nationella stödelementet (National Support Element) samt de officerare som tjänstgör vid UNIFIL:s stab. Kommendören för SKJL tjänstgör i operationen som biträdande operationschef vid FCR. SKJL har en styrka om cirka 200 fredsbevarare, som är placerade vid FCR:s huvudbas United Nations Position (UNP) 9–1 i Dayr Kifa samt vid UNIFIL:s stab i Naquora. Sammanlagt deltar cirka 10 000 fredsbevarare i UNIFIL-operationen. I södra Libanon verkar förutom UNIFIL även Observer Group Libanon (OGL), som är underställd United Nations Truce Supervision Organisation (UNTSO), och vid vilken finländska militärobservatörer tjänstgör.

Situationen inom UNIFIL:s operationsområde i södra Libanon förändrades 7 oktober 2023, då Hamas angrep Israel och Israel som svar på detta gick till motanfall på Gazaremsan. Hizbollah-organisationen, som verkar i Libanon, meddelade att den stödde Hamas i konflikten och bröt överenskommelsen om eldupphör genom raket- och pansarvärnsrobotattacker mot den israeliska försvarsmaktens (Israeli Defence Forces, IDF) objekt som ligger söder om den blå linjen. IDF besvarade attackerna genom luftattacker och indirekt eld. Sedan början av oktober har daglig eldgivning förekommit på bägge sidor om den blå linjen. Fram till augusti 2024 har båda parterna riktat sina anfall allt djupare in på varandras områden. För de fredsbevarare som fortfarande arbetar inom området innebär vistelsen inom verkansområdet för eld att man använder sig av pansrade fordon, rör sig i större avdelningar med tanke på eventuella störningssituationer, såsom söndriga fordon, samt kontinuerlig beredskap att sätta sig i säkerhet från områden som är föremål för eld.

Om man vill förstå sig på Mellanöstern måste man uppleva den själv

Rubriken ovan beskriver situationen i södra Libanon på ett bra sätt. Man måste själv besöka området och

följa med det dagliga livet för att ens få en ungefärligen rätt bild av dess flerdimensionella situation. Jag tjänstgjorde från mars till augusti 2024 som utbildningschef vid SKJL som en del av FCR:s operationscenter. I min uppgift hade jag möjlighet att delta i operationscentrets olika sektorers och därtill jägarkompaniets verksamhet. Uppgiftsfältet växlade mellan deltagande i patrullering till möten med intressenter och via upprätthållande av lägesbilden till allt mera vardagliga utbildningsuppgifter, såsom ledning och genomförande av en underofficerskurs, utan att glömma planering och genomförande av FCR:s och UNIFIL:s övningar och utbildningstillfällen. Man kan säga, sett ur utbildningsperspektiv, att man fick en täckande bild av hela SKJL:s verksamhet, eftersom man inte kan undervisa andra om man själv inte behärskar saken.

I nuvarande situation är det, som det redan konstaterats, utmärkande för all verksamhet inom UNIFIL:s operationsområde att den är flerdimensionell, och verksamhetsmiljön är ur militär och fredsbevararsynvinkel minst sagt utmanande. Människorna i södra Libanon har varit tvungna att fly till andra delar av landet, eftersom den ständiga eldgivningen har ödelagt flera byar och bosättningscentra nära den blå linjen. Ett stort antal unga män som redan från förut varit bittra över arbetslösheten och utsiktslösheten har stannat kvar på området och reagerar i det spända läget fientligt förutom på Israels åtgärder även på UNIFIL:s närvaro. Samtidigt är det ändå av vital betydelse att fredsbevararna är närvarande, eftersom eldgivningen även förhindrar de lokala hjälporganisationernas verksamhet inom de mest riskfyllda områdena, som ofta kan nås endast med pansrade fordon. Genom samarbete mellan civila och soldater kan man på detta sätt skapa livsförutsättningar för dem som fortfarande är kvar på området eller återvänder dit. Man kan säga att då risken för eskalering är som störst är även behovet av fredsbevarare som störst. I södra Libanon är UNIFIL, och SKJL som en del av den, en betydande delfaktor som upprätthåller den sköra balansen mellan olika aktörer och minskar genom sin blotta närvaro risken för att situationen eskalerar till öppet krig.

Uppgiftsfältet i den förändrade verksamhetsmiljön i fråga om de fredsbevarare i jägarkompaniet som deltar i den dagliga operativa verksamheten är mångsidigt och ställer krav på både individens och truppens prestationsförmåga. Uppgifterna varierar från patrullering inom operationsområdet till övervakning och bevakning av basen och från övning av UNIFIL:s operativa reservs uppgifter och upprätthållande av beredskap till utbildning av Libanons försvarsmakt. Vid sidan av detta stöder man kanske den lokala gemenskapen genom att ordna t.ex. fysisk fostran för barn i lågstadiet och påminner samtidigt om att vi befinner oss på området kallade av Libanon och för libanesernas bästa. Den finländska höga utbildningsnivån bland både reservisterna och den avlönade personalen möjliggör verksamheten inom det varierande uppgiftsfältet och ökar uppskattningen för truppen bland andra UNIFIL-trupper och lokalbefolkningen. Finländarnas kunnande och den därmed följande anpassningsförmågan samt opartiskheten får ökad betydelse i spända situationer. Man kan fortfarande med stolthet bära Finlands flagga på sin ärm och lita på finländarnas yrkesskicklighet och omdöme, vare sig det är fråga om internationellt samarbete, att hjälpa lokalbefolkningen eller en maktmedelssituation som beror på att man blivit föremål för en våldsam begränsning av rörligheten.

Öva på det sätt som du har för avsikt att strida –utbildning från urvalet till hemförlovningen.

I en utmanande verksamhetsmiljö har fredsbevararna stöd av den omfattande utbildningen, genom vilken förmågan att fungera både som individ och som grupp i krävande situationer säkerställs. Innan en trupp sänds ut till operationsområdet genomgår den utbildning och urval i Finland, för vars förverkligande Björneborgs brigads Krishanteringscenter svarar.

För SKJL:s del handlar denna ”grundläggande utbildning för fredsbevarare” om den enskilda soldatens grundläggande färdigheter, såsom förmåga att hantera vapen och utbildning i och repetition av användning av redskap samt utbildning i de grundstridsmetoder som används på truppens operationsområde. Av den enskilda soldatens färdigheter må ännu nämnas övning av UNIFIL:s regler om användning av maktmedel, med vilken man säkerställer att varje fredsbevarare klarar av att agera och vid behov använda maktmedel på ett hållbart sätt också under stark stress. Truppens grundläggande stridsutbildning omfattar övning av patrullering, hantering av fordon samt olika tillämpade stridsövningar ända till stridsskjutningar i plutonsammansättning.

Målet för trupputbildningen är att den trupp som åker till operationsområdet vid behov klarar av att förs vara sig själv och sin egen bas också med hjälp av militära maktmedel, inklusive indirekt eld och vagnsvapen. Med andra ord utbildas truppen i att klara av att agera i betydligt mera krävande förhållanden än den förväntade situationen. För allt detta ger den finländska beväringsutbildningen en god grund, och den finländska reservisten förlorar inte i kunnande på operationsområdet ens mot yrkesmilitärer från europeiska stormakter, såsom Frankrike, som tjänstgjort i flera operationer.

Fredsbevararnas grundläggande utbildning fortsätter med den utbildning som ges på operationsområdet. SKJL:s samtliga rotationer som kommer till operationsområdet genomgår UNIFIL:s obligatoriska utbildning om verksamhetsområdet, utbildning som ansluter sig till uppnåendet av FCR:s operativa förmåga samt den utbildning för verksamhetsområdet som ingår i den egna nationella utbildningsplanen. Av dessa koncentrerar sig den utbildning som ges av UNIFIL i huvudsak på fredsbevararens skyldigheter och på helheter som ansluter sig till beteendet, med vilka man strävar efter att säkerställa att varje soldat som bär FN:s symbol även bär sitt ansvar då han eller hon representerar FN bland lokalbefolkningen på operationsområdet. För en finländsk fredsbevarare innebär detta ställvis att man upprepar självklarheter, men när man beaktar att fredsbevarare från alla kontinenter verkar på området förstår man betydelsen av enhetligt beteende. Den utbildning som FCR ger inom de första 30 dygnen utgörs av en serie övningar, med vilka man säkerställer truppens operativa förmåga och förmåga att tillämpa grundstridsmetoderna som en del av en fransk bataljon. I dessa övningar ingår allt från brand- och räddningsövningar till tagande av skydd samt från funktion som bataljonens snabbinsatsstyrka (Quick Reaction Force, QRF) till kravallhantering. Utbildningen kulminerar i en syntesövning, där förmågan hos den trupp som inkommit genom rotation att verka i alla de situationer som den kan förutses möta. Denna utbildning kompletteras ännu med nationell utbildning, som omfattar t.ex. verkställande av försvarsplanerna för basen, nationella verksamhetsmetoder vid situationer där man hindras från att passera och förstahjälpsutbildning. Man kan säga att även om trupperna på operationsområdet står till förfogande dygnet runt för uppgifter som UNIFIL och FCR beordrar upprätthåller de beredskap att möta utmanande situationer genom att kontinuerligt utbilda sig och utveckla sin yrkesskicklighet.

Från Dragsvik ut i världen – många som fostrats vid Nylands brigad i SKJL:s rotation 1/24

Då utbildnings- och urvalstillfället för rotation 1/24 inleddes våren 2024 fick vi sätta oss ned i ett klassrum i Krishanteringscentret innan vi skulle bege oss till löptestet. I det nervösa sorlet av röster kunde man snabbt urskilja några ord svenska här och där. Antagandet att det var ett fåtal av oss som fått sin fostran i Nylands brigad och som nu skulle ut i världen visade sig vara felaktigt – vi var till och med cirka tio till antalet.

Nylands brigad har profilerat sig som ett mångsidigt och internationellt truppförband, som ger krävande utbildning för de karga förhållandena på kusten. Av denna orsak överraskar det inte att Nylands brigad är väl representerat bland dem som söker till fredsbevarande uppgifter i förhållande dess storlek. I min egen rotation tjänstgjorde och tjänstgör vi inom olika sektorer i FCR:s operationscenter, i flera uppgifter i jägarkompaniet, som ekonomichef och till och med som tolk i franska. Tjänstgöringen i brigaden ger en utmärkt grund, från vilken man kan avancera även till internationella krishanteringsuppdrag.

Överväger du tjänstgöring i krishanteringsuppgifter?

Ta emot utmaningen – du kommer inte att ångra det!

Tjänstgöring i krishanteringsuppgifter utvecklar yrkesskickligheten och ger möjlighet att jobba i krävande uppgifter i en internationell miljö, och detta gäller både stampersonal och reservister. Oberoende av bakgrund finns det en lämplig uppgift för envar, i vilken man kan utveckla sig själv och samtidigt skapa säkerhet och stabilitet på ett område där den lokala befolkningen annars skulle vara tvungen att klara sig utan hjälp. Den omfattande utbildningen säkerställer att var och en som åker ut i en operation har tillräckliga färdigheter att klara av uppgiften. Finländarnas kunnande och attityd har rönt uppskattning i krishanteringsuppgifter, och till exempel i Libanon lever minnet av den finländska bataljonen FINNBATT fortfarande starkt kvar. I omvärldens ögon står den finska flaggan på uniformsärmen fortfarande för säkerhet och pålitlighet samt en genuin vilja att hjälpa. Om du överväger att tjänstgöra i krishanteringsuppgifter, ta emot utmaningen! Den ger dig möjlighet att utföra ett arbete som verkligen är av betydelse, och som du med säkerhet inte kommer att ångra.

Tero Niemi Kapten, Avdelningsstabsofficer

U.S. Marines, Finish Defence Forces share amphibious capabilities

Finland’s involvement in NATO and its growing cooperation with U.S. forces have been instrumental in enhancing defense capabilities. The Finnish Readiness Exercise has been a testament to Finland’s proactive stance in strengthening its military readiness and interoperability with U.S. forces, especially the Marine Corps.

U.S. Marines from II Marine Expeditionary Force and the Finnish Defence Forces worked toward international strategic goals during the Finnish Readiness Exercise at Camp Dragsvik, Finland, Aug. 5-9, 2024. The training provided U.S. Marines and the FDF multiple opportunities to exchange tactics, techniques, and technologies while further developing military partnerships. The training primarily focused on enhancing the operational capabilities and readiness of both Finnish and U.S. forces through combined amphibious and helicopter raids, integration of naval gunfire support and coastal defense rehearsals.

This iteration of training included a forward arming and refueling point and the execution of a joint naval live gunfire exercise. The FARP enabled aircraft, such as Finnish NH90s, to be rearmed and refueled outside of conventional refueling and rearming points, drastically extending their logistical range in contested environments.

During the naval live gunfire, Marines from 2d Air-Naval Gunfire Liaison Company, II MEF Information Group executed multiple live-fire missions from Finnish naval vessels throughout training areas within the Finnish archipelago. This training ensured that U.S. Marines and the Finnish Defence Forces were effectively integrated into current air-naval gunfire training procedures and enables future cooperation between the two forces against potential threats in the archipelago.

U.S. Marines ute på Örö. Foto: Benjamin Granfelt.

Additionally, the Marines performed several other tactical-level trainings that promoted future interoperability with the Nylands Brigade and FDF, including communication systems integration, Marine Corps Martial Arts Program training with Nylands Brigade military police, and other daily training iterations. Holistically, these opportunities served to level training between the two nations and ease future cooperation. At every echelon the FDF and U.S. Marines worked in solidarity with each interaction resulting in substantive learning occurring for both parties. This training allowed the Marine Corps, the Nylands Brigade and FDF to integrate, quickly learn from one another and conduct operations seamlessly.

“I cannot thank the Nylands Brigade enough for being tremendous hosts to my Marines. I am truly impressed with the command from top to bottom. Every service member has a strong passion for training and improving national security,” said U.S. Marine Corps Captain Andrew Martino, a space officer with II MEF Information Group and the officer in charge of Finnish Readiness Exercise. “We will return to the United States as a better fighting force for having worked so closely with the Nylands Brigade and the Finnish Defence Forces. Our combined training increased readiness in the Finnish archipelago. I look forward to returning to Finland and continuing to improve our readiness in the future.”

Furthermore, Marines had the opportunity to explore the culture, people, and hospitality provided by the Finnish. The Nylands Brigade welcomed and demonstrated an eagerness to train again with the Marine Corps.

“I experienced Finland for the first time during the exercise Freezing Winds, and as the name suggests, the weather was quite harsh. I am extremely fortunate to have returned to Finland during the summer and experienced this country through an entirely different lens,” said U.S. Marine Corps Gunnery Sgt. Jasper Rankin, an influence specialist with II MEF Information group and the staff non-commissioned officer in charge of Finnish Readiness Exercise. “The people are amazing as always and they have been a joy to interact with. I am exceedingly curious to see what the relationship between the Marine Corps and Finland will blossom into going forward.”

2nd Lt. Spencer Riley Tidwell

United States Marine Corps

U.S. Marines och MILPOL tränar martial arts. Foto: Benjamin Granfelt.

Kommodor Juha Kilpi

– hur är det i Stockholm?

Kommodor Juha Kilpi har i ett års tid tjänstgjort som Finlands försvarsattaché i Sverige, med placering på Finlands ambassad i Stockholm. Innan tjänstgjorde Kilpi som brigadkommendör för Nylands brigad 1.1.2021-28.2.2023. För Fanbäraren berättar han nu om vad uppgiften som försvarsattaché går ut på och vad han tagit med sig från sin tid i Nylands brigad.

De mest centrala uppgifterna då man är försvarsattaché är att följa med det säkerhetspolitiska läget, politiska diskussioner och försvarsmaktens utveckling i landet där man är stationerad.

– Mitt första år i Sverige har varit en intressant och händelserik tid, i och med Natoprocessen och Sveriges inträde i Nato. En stor del av mitt jobb är att följa med utvecklingen inom det militära och det civila försvaret.

– Jag stöder ambassadören och deltar i många ministerbesök då finländska ministrar är på besök i Sverige. För dem får jag presentera det säkerhetspolitiska läget i Sverige. Årets höjdpunkt har varit president Stubbs statsbesök i Sverige, där jag hade möjlighet att ingå i delegationen, berättar Kilpi.

Det blir många möten med representanter för Försvarsmakten och Försvarsdepartementet i Sverige. Mycket av arbetet går ut på att samla information och rapportera vidare.

– Det här är en uppgift där man får representera och nätverka. Jag har deltagit i fler seminarier, där jag bland annat presenterat finländska åsikter om Natomedlemskapet och vad Finland tänker om framtiden i Nato och FISE-samarbetet. Ett exempel på detta är Almedalens säkerhetsseminarium, som jag senast deltog i, nämner Kilpi.

– Det mest intressanta med min uppgift är förstås statsbesök och andra besök på hög nivå. I övrigt är jobbet väldigt internationellt och det blir mycket samarbete olika länder emellan. Det blir som en attachéfamilj tillsammans med de andra ländernas försvarsattachéer, eftersom vi har så mycket kontakt med varandra. Jag har haft möjligheten att bekanta mig med olika kulturer och åsikter. Många uppskattar det nordiska sättet att göra saker och FISE-samarbetet, och det är fint att kunna presentera det för internationella kolleger, säger Kilpi.

Uppgiften som försvarsattaché räcker vanligtvis tre år, så Kilpi har två år kvar av sin tid i Stockholm. Innan han åkte iväg deltog han i en tre månader lång utbildning som är gemensam för alla som ska tillträda som försvarsattachéer.

– Det var en väldigt mångsidig utbildning som förbereder väl för uppgiften och som jag har haft mycket nytta av, berättar Kilpi.

Kilpi har bekantat sig med och lärt sig mer om den svenska försvarsmakten i och med olika besök till exempel truppförband i Sverige.

– Samarbetet mellan Finland och Sverige är så pass vardagligt och på gräsrotsnivå att jag inte träffat många finska soldater i Sverige. De tänker inte alltid på att man också kan meddela försvarsattachén att vi kommer till Sverige och övar, skrattar Kilpi. FISE-samarbetet har varit så bra det kan vara utan allians, och det behöver fortsätta även om vi nu är medlemmar i Nato. Nu behöver vi fundera på hur det bilaterala samarbetet ska se ut i fortsättningen, geografin ändrar inte fastän vi gått med i Nato, tillägger Kilpi.

På frågan vad han haft för nytta av att ha tjänstgjort i Nylands brigad svarar han:

– Alla jag stött på i den svenska försvarsmakten känner till Nylands brigad, och det har gjort att jag känt mig mycket välkommen. Det har gjort det lättare att min bakgrund är bekant. Det är också roligt att ha nätverk i Sverige, till exempel Nylands brigads Gille i Sverige, som jag haft kontakt med.

– När jag nu tänker tillbaka på min tid som brigadkommendör, och efter att jag bekantat mig med andra länders försvarsmakter, så har jag insett att vårt värnpliktssystem och vår försvarsmakt fungerar som de borde.

–Hur och vad vi utbildar, systemet med värnplikten, reservistutbildningen – vi har verkligen gjort de rätta valen i Finland. Den finska försvarsviljan är dock något man inte får ta för givet, utan den måste vi alltid värna om i framtiden, säger Kilpi.

– Nylands brigad har en viktig uppgift. Det långa internationella samarbetet med svenska och andra utländska amfibietrupper är av stor nytta i dagens läge. Nylands brigad har också ett bra rykte i Sverige, kustjägarutbildningen i brigaden är av hög klass, menar Kilpi.

Kilpi hälsar speciellt till högskolestuderande att det finns möjlighet att komma på praktik till ambassaden.

– Jag rekommenderar verkligen att komma hit på praktik, det är en bra möjlighet och händelserik praktikplats, nämner Kilpi.

Kilpi avslutar med att önska personalen, beväringar och reservister lycka till.

– Ni gör ett bra och viktigt jobb som ni ska vara stolta över!

Hanna Tallberg Informatör

Finlands största och flitigaste

Beväringskommitté finns på

Nylands brigad

Vid Beväringskommittén på Nylands brigad tjänstgör sex beväringar, vilket gör den till Finlands största. Med allt från fritidsaktiviteter till regelbundna möten med brigadkommendören fyller Beväringskommittén en viktig roll på brigaden, både i rampljuset och bakom kulisserna.

Beväringskommitténs syfte är att övervaka beväringarnas rättigheter och se till att alla beväringar har en bra tjänstgöring. Bevkom, som Beväringskommittén ofta kallas, är underställd brigadkommendören och fungerar som en länk mellan beväringar och personal. Arbetssätten varierar, men består främst av att lägga fram initiativ, förslag, informationsbulletiner och utredningar.

Arbetet leds av ordföranden, som assisteras i sitt arbete av funktionärer. Funktionärerna företräder beväringarna vid möten och sammankomster, som till exempel arbets- och tjänstgöringssäkerhetsmöten, samt vid möten med samarbetspartners som Soldathemsföreningen.´’

Att tjänstgöra som funktionär vid Beväringskommittén är en uppgift utöver det vanliga. Bland tidigare ”bevkomister” vid Nylands brigad finner vi till exempel den förra europaparlamentarikern Nils Torvalds, nuvarande riksdagsledamoten Henrik Wickström, Hufvudstadsbladets chefredaktör Kalle Silfverberg, Fanbärarens chefredaktör Ted Urho, tv-personligheten och seglaren Joel Harkimo samt Akavas tidigare ordförande Sture Fjäder

Den nuvarande ordföranden för Beväringskommittén är undersergeant Franz Wickström, hemmahörande i Sibbo. Han konstaterar att Beväringskommittén inte skulle vara detsamma utan funktionärerna.

– Vår tjänstgöringsplats är belägen i fritidshuset, där våra kontorsutrymmen är uppdelade i kansliet och redaktionen. I kansliet jobbar fritidsombudsmannen (FOM) och min högra hand, arbets- och studieombudsmannen (ASOM).

Arbets- och studieombudsmannen fungerar som vice ordförande och sköter ordförandes ärenden när hen inte är på plats. Hen ordnar också mässor, kurser samt ger råd till beväringar om ärenden angående studier och jobb. Under möten fungerar hen även som sekreterare.

– Fritidsombudsmannens uppgift är att förbättra beväringarnas fritidsmöjligheter. Hen tar hand om klubbarna som hålls på kvällsfritiden, olika idrottsevenemang och -ärenden på brigaden, samt koordinerar busstransporten till Österbotten.

Beväringskommitténs funktionärer för kontingent 1/24. Från vänster: jägare Lustman, jägare Forss, jägare Weurlander, undersergeant Wickström, jägare Granfelt, jägare Hjelt och jägare Nyström.

På redaktionen händer det

Kansliet sköter främst olika administrativa ärenden och pappersarbeten, medan redaktionen står för den kreativa delen av Beväringskommittén. I redaktionen jobbar grafikern, redaktören och SOME-agenten.

– Grafikern skapar grafiskt material för Beväringskommittén och Försvarsmakten. Detta innebär att hen bland annat fotograferar, skapar affischer och arbetar med layout.

Till grafikerns uppgifter hör också att arbeta med bildmaterial och layout för brigadens militärtidskrift Fanbäraren.

– Som grafiker har du ett tätt samarbete med redaktören. Redaktören skapar artiklar, skriver texter och intervjuar olika personer, främst till Fanbäraren men kan ibland också få skriva artiklar till andra tidningar.

– Redaktören ansvarar också för all textproduktion i Beväringskommittén. Det innebär att hen hjälper andra funktionärer med språkfrågor och korrekturläser informationen som Beväringskommittén delar med sig av.

Sociala medier-agenten fungerar främst som fotograf och är huvudansvarig för Beväringskommitténs konton på sociala medier.

– Agenten får spendera mycket tid ute på fältet och får vara med och fotografera under övningar. Hen skapar också bild- och videomaterial för Beväringskommittén.

Beväringskommitténs Instagram-konto är den viktigaste informationskanalen för Beväringskommittén. Med sina närmare 5000 följare når informationen ut till en bred skara människor. Bland följarna finner man beväringar och civila, men också flera reservister. –Efter hemförlovningen kan det kännas som att man inte direkt vill lämna militären bakom sig, utan hänger kvar och följer med hur fritidsaktiviteterna utvecklas på brigaden. Vi brukar också publicera händelser från brigaden till Instagramkontot.

– Många tidigare beväringar kan även känna en stark samhörighet med eller nostalgi för brigaden. Genom att fortsätta följa kontot efter hemförlovningen får man se hur fritidsaktiviteterna utvecklas på brigaden. Att få se bekanta platser och miljöer kan få en att återuppleva gamla minnen.

Kan påverka nationellt

Inom varje truppförband som utbildar beväringar inom Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet finns det en beväringskommitté.

– Utrymmena och resurserna som tilldelas den lokala beväringskommittén varierar från brigad till brigad. Vi är mycket tacksamma över de utrymmen som tilldelats oss.

– Den förra generalsekreteraren för den nationella Beväringskommittén uttryckte att Nylands brigad föregår med ett gott exempel. Vi fick även beröm för det goda förhållandet mellan brigadkommendören och Beväringskommittén på Nylands brigad, vilket är exceptionellt och kan tjäna som föredöme.

Beväringskommittén är en del av ett nationellt nätverk där alla Finlands beväringskommittéer ingår. Nätverket består av ett sekretariat som leds av generalsekreteraren som tjänstgör vid Huvudstaben. Genom motioner och förbättringsförslag kan generalsekreteraren implementera dem nationellt.

– Två gånger per år ordnas ”Beväringskommittédagarna” där funktionärer från Finlands alla beväringskommittéer samlas för att diskutera inkomna motioner.

– Under Beväringskommittédagarna röstar vi tillsammans fram de bästa förslagen som efteråt skickas vidare till beredning. Beroende på vad utredningen visar implementeras motionerna nationellt.

Under Beväringskommittédagarna 2024 blev Nylands brigads Beväringskommitté utnämnd till ”Finlands flitigaste beväringskommitté.”

– Utnämningen berodde mycket på Beväringskommitténs förra ordförande, undersergeant Saku Leskinen, och hans duktiga funktionärer som jag fått lära känna. Det var trevligt att se att deras hängivna, genuina och hårda arbete för beväringarnas bästa fick den uppmärksamhet som det gjort sig förtjänt av.

Ordföranden träffar regelbundet brigadkommendören vid personliga möten. Under mötena brukar ordföranden ge en kort genomgång av aktuella ärenden på brigaden, samt ta upp eventuella problem.

– Det är tack vare Beväringskommitténs arbete som beväringar vid Nylands brigad får ett ökat antal t-skjortor, underkläder och strumpor. Tidigare var dessa mycket få till antalet.

Alexander Nyström Jägare och Redaktör

Marko ”Markoolio” Lehtosalo återvände till Dragsvik

Marko ”Markoolio” Lehtosalo återvände till Dragsvik

Korpral Lehtosalo tjänstgjorde 1997 på 1. Kustjägarkompaniet som prickskytt, då som vilken annan beväring som helst. Ett knappt år senare blev han känd som Markoolio i hela Sverige, och Svenskfinland, i o m låten ”Sommar och sol” som släpptes 1998. Karriären tog fart och sedan dess har han blivit en folkkär artist. Sommaren 2002 var han senast på besök i Dragsvik, och nu återvände han en fredag i augusti för att spela in material till ett tv-program och därtill uppträda för beväringarna innan de åkte på permission.

Tiden i Nylands brigad beskriver Lehtosalo som lärorik och utvecklande. Han är stolt över sin gröna barett och kustjägarutbildningen han fick. I och med besöket i Dragsvik fick han ett kärt återseende, då han träffade sin gamla utbildare, premiärlöjtnant i a. Patric Bagge och enhetschef, kommendör i a. Carl-Magnus Wasenius. Många gamla goda minnen diskuterades under rundvandringen och munken i Soldathemmet. Lehtosalo upptäckte under sin tjänstgöring att han var en god skytt och blev därmed vald till prickskytt. Skyttet har han fortsatt med i det civila då han idag är en ivrig hobbyjägare.

Besöket avslutades med att beväringarna fick en minnesvärd inledning på permissionen då Markoolio uppträdde för alla beväringar på flaggplanen i Dragsvik med låtarna ”Jag orkar inte mer”, ”Mera mål” och ”Ingen sommar utan reggae”.

Hanna Tallberg Informatör

H änt på brigaden

Teikaridagen

Fredagen den 5 juli 2024 uppmärksammades Teikaridagen, som också är Vasa kustjägarbataljons årsdag.

Teikaridagen firas till minne av striderna vid Teikari och Melansaari som ägde rum under fortsättningskriget i början av juli 1944. De tre striderna vid Teikari krävde sammanlagt 300 finska mäns liv.

Ekenäs kustbataljons årsdag

Den 18 juni 2024 firades Ekenäs kustbataljons traditionsdag till minnet av 17.Divisionen, som grundades i Ekenäs samma dag år 1941. Minnet av krigsveteranerna samt de svenska frivilliga som tjänstgjorde i 17.Divisionen hedrades med kransnedläggning vid divisionens minnessten i Ekenäs centrum.

Stugmästerskap i fotboll

Den 30 juli till den 31 juli 2024 hölls stugmästerskapet i fotboll för beväringarna på brigaden. Beväringskommittén stod som arrangör för mästerskapet. Beväringarna kunde anmäla sin egen stuga eller slå ihop två stugor för att bilda ett lag. Vi gratulerar det vinnande laget ”FC PIONK” till segern!

Byte av bataljonskommendör för

Vasa kustjägarbataljon

Kommendörkapten Simon Källman tillträdde den 1 augusti 2024 som kommendör för Vasa kustjägarbataljon. Kommendörsbytet skedde vid Teikaristridernas minnesmärke.

Krigsmannaedgång och -försäkran

Den 17 augusti 2024 avlade kontingent 2/24 den traditionella krigsmannaeden och avgav krigsmannaförsäkran. Under tillställningen blev rekryterna befordrade till jägare, vilket markerar ett viktigt steg i deras militära utbildning. Sändningen från Dragsvik kan ses på Yle Arenan.

”Du ska med i Hemvärnet!”

– Carl Persson fortsatte vara aktiv reservist efter flytten till Sverige

Carl Persson har varit aktiv i det frivilliga försvarsarbetet sedan studietiden: listan över försvarskurser han deltagit i via MPK är lång. Han fungerade länge som utbildare vid MPK och hade även en aktiv roll i Österbottens landskapstrupper. Då han och sambon år 2017 flyttade över Kvarken från Vasa till Umeå var det naturligt att fortsätta med det frivilliga försvarsarbete i det nya hemlandet.

– Då vi flyttat råkade Försvarsmakten ordna ett jippo på torget i Umeå, och de frågade om jag gått lumpen. Jag svarade att jo, det har jag som jägargruppchef i Finland, och deras spontana reaktion var ’Wow, dig ska vi ha, du ska med i Hemvärnet’, skrattar Persson.

Hemvärnet i Sverige och det frivilliga försvarsarbetet i Finland har många likheter, men är även väldigt olika på många punkter. En av fördelarna med det svenska systemet är att man inom Hemvärnet har väldigt gott om resurser.

– All vår utrustning är personlig eller truppens egen, allt från uniform till necessär till vapen och stridsbåt. Jag fungerar som gruppchef i ett insatskompani och vi har vår egen Stridsbåt90 som bara vi i Hemvärnet använder. Samma med mitt vapen, det är bara jag som skjuter med det, berättar Persson.

Eftersom han bor rätt så nära ett regemente förvarar han vapnet där, men inom Hemvärnet är det vanligt att man förvarar vapnet hemma, under kontrollerade omständigheter naturligtvis. De större resurserna syns även i ersättningen.

– Lite beroende på kontrakt och uppgift så har man ett antal kontraktsdagar som man måste uppfylla. Sen ordnas det även veckovisa skjuttillfällen och man snålar inte med ammunitionen, så att säga. Man får betalt för allt, även kilometerersättning för varje gång man åker till regementet.

En egen försvarsgren

En stor skillnad mellan det finska och svenska systemet är att Hemvärnet är en egen försvarsgren inom den svenska försvarsmakten, lite som marinen eller armén. Man behöver inte heller ha gjort lumpen, det vill säga gått armén, för att vara med i Hemvärnet, däremot måste man ta del av GMU, en grundläggande militärutbildning.

- Alla som vill vara med i hemvärnet genomgår en säkerhetsintervju först. I de flesta fall en ganska rutinartad grej. Men i mitt fall blev det ju en hel del krux i rutan och långa anteckningar då jag gjort militärtjänst i ett annat land, minns Persson.

Medlemmar av Hemvärnet har även mer ansvar en vanlig reservist i Finland. Enheten man tjänstgör med är alltid samma, man har egen utrustning och de som fungerar som pluton- eller kompanichefer har tillgång till utrustningen även på regementen.

- Tanken är att om de stamanställda är ur spel, så kan vi dra igång på egen hand. Det finns ett förtroende för oss, men samtidigt så kollas våra uppgifter regelbundet mot bland annat polisens register, förklarar Persson.

Han uppskattar även att Hemvärnet erbjuder medlemmarna rikligt med utbildning via Hemvärnets stridsskola, som bland annat utvecklar taktik, metodik och stridsteknik för hemvärnsförbanden. Dessutom ansvarar skolan för utveckling av ny utrustning, nya utbildningsmetoder och all utbildning riktad till hemvärnsförband.

– Stridsskolan är verkligen en pärla, enligt Persson.

Saknar den finska pragmatismen

Carl Persson räknar upp många fördelar med det svenska systemet, men det finns ändå vissa saker han saknar från den finska reserven. Som till exempel truppernas baskunskapsnivå.

– Det är en klar fördel när alla har samma grund, åtminstone sex månaders militärutbildning. I Hemvärnets trupper kan vissa ha tjänstgjort i 15 månader uppe i Kiruna, medan andra kanske bara har gått en grundläggande militär utbildning (GMU) som tar ett par veckor i anspråk.

Även om utrustningen är fin, så är den enligt Persson ibland onödigt tekniskt avancerad.

– Man köper in det bästa, vilket naturligtvis är bra. Men sen måste man utbilda väldigt mycket i det, och utbildningarna kan ibland räcka en vecka. Jag kan sakna den finska metoden med punktutbildning som räcker en timme, så att alla under en dag hinner lära sig så många saker som möjligt.

Även försvarsviljan och intresset för det frivilliga försvarsarbetet skiljer sig markant mellan Finland och Sverige.

– När jag berättar att vi i Finland nästan betalar för att få gå på kurser och att vi tankar bilen för egna pengar för att köra hundratals kilometer för en övning, så tittar svenskarna konstigt på mig. Men sen å andra sidan har landskapstrupperna inga svårigheter att rekrytera folk, tvärtom måste de ju ibland gallra.

Även det svenska systemet med gradbeteckningar är lite klurigt. Mot slutet av intervjun delar Persson sin skärm, och visar en uppsjö olika gradbeteckningar. Där vi i Finland har manskap, underofficerare och officerare har de ett flertal nivåer.

– I Finland är jag översergeant. Men den graden finns inte i Sverige, så nu är jag sergeant. Det som vi i Finland förstår med sergeant heter furir här, förklarar Persson. Om man jämför, så motsvarar den svenska sergeanten egentligen en finsk fältväbel.

Att det blev en högre militärgrad, som i marinen motsvarar båtsman, beror på flera saker.

– Jag skrev ut alla kurser jag gått eller dragit för MPK i Finland. Och att jag i det civila är utbildad ingenjör bidrog nog också, menar Persson.

Ted Urho Chefredaktör

Samhällets polarisering påverkar försvarsviljan

Under sommaren såg vi en ökad uppmärksamhet i bland annat Hufvudstadsbladets bevakning av Nylands brigad och Försvarsmakten, där det vid flera tillfällen har riktats kritik mot brigadens eller Försvarsmaktens personal. Det är självklart att media har en viktig roll i att granska olika samhällsfunktioner, men det känns ändå som om man inte lyckats vara objektiv i sin bevakning. Journalisterna har i sin rapportering dragit ganska långtgående slutsatser och gjort generaliseringar. Detta kan ha att göra med nutidens krav, där man istället för att föra djupgående analytiska resonemang snabbt måste gå rakt på sak och ofta också uttrycka en stark åsikt för att väcka läsarens eller tittarens känslor.

Detta är ett fenomen som har spridit sig från sociala medier, och de traditionella medierna har känt sig tvingade att följa efter för att behålla läsarnas intresse. Detta leder dock till att nivån på diskussionen försämras. När man från början intar en stark ståndpunkt i journalistisk bevakning innebär det ofta att reaktionerna blir desto starkare, vilket i sin tur ökar polariseringen. En del av läsarna förstår eller känner inte igen det som borde vara objektiv bevakning.

Ett exempel på detta var Hufvudstadsbladets rapportering om machokulturen vid Nylands brigad, samt de problem som skribenten ansåg sig se i den gröna barettens symbolik. Med tanke på hur mycket brigaden och Försvarsmakten har utvecklats genom åren, både i fråga om beväringstjänsten och i hanteringen av olika frågor, tycker jag att det är förvånande. Det finns naturligtvis alltid saker att förbättra, men utifrån det jag har observerat har många områden utvecklats i en positiv riktning, och det har funnits en medveten tanke bakom utvecklingen. Jag tror att medierna skulle ha en bättre möjlighet att ge en mer rättvis bild om de faktiskt förde en dialog med Försvarsmakten, istället för att dra snabba slutsatser av enstaka detaljer.

Jag tror ändå att det är viktigt att vi i det civila också följer med hur Försvarsmakten utvecklas genom att ha en god kontakt med försvaret. Här spelar organisationer som Nylands Brigads Gille en viktig roll genom att minska avståndet mellan det civila, reservister och brigaden.

För landets försvarsvilja är det viktigt att vi känner att vi har gemensamma mål och att befolkningen upplever att brigaden tar hand om vår säkerhet, både under tjänstgöringen och i försvaret av vårt land. Brigaden brukar få höga betyg av de beväringar som tjänstgör där, enligt enkäter som genomförs, och det är viktigt att fortsätta arbetet med att utveckla brigaden som en attraktiv tjänstgöringsplats. Här stöder Nylands Brigads Gille arbetet så gott vi kan.

Christoffer Hällfors Nylands Brigads Gille, ordförande

Kallelse till Nylands Brigads Gille r.f. höstmöte

Nylands Brigads Gille kallar sina medlemmar till höstmöte torsdagen den 7 november kl. 18:00 till mötesutrymmena på sjätte våningen på Georgsgatan 27, Helsingfors.

Stadgeenliga ärenden behandlas. Möjlighet att delta på distans.

Mer information samt anmälan på: https://www.nylandsbrigadsgille.fi/hostmote-2024/

Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Lokalavdelningarna

Nylands Brigads Gille i Helsingforsnejden

Avdelningen kallar sina medlemmar till höstmöte tisdagen 29 oktober kl. 18:00 på Handelsgillet i Helsingfors / Wisky kabinettet. Föredargshållaren är ännu öppen.

P.S.

Gillet Helsingforsnejden gör en exkursion till riksdagen tisdagen 8.10 kl. 17:45. Anmälning om deltagande till pielu@saunalahti.fi senast 27.9.

Nylands Brigads Gille i Östnyland

Avdelningen kallar till årsmöte onsdag 23.10.2024 kl.18.00 på Kulturhuset Grand, Biskopsgatan 28, 06100 Borgå med föredrag samt kaffeservering. Gillet Östnyland 40-års jubileum uppmärksammas. Förhandsanmälan senast 20.10.2024 per e-post: hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller sms/tel 040 5524 273

Nylands Brigads Gille i Egentliga Finland

Avdelningen kallar sina medlemmar till höstmöte torsdag 10.10 kl. 17:00 i Iso-Puolala, adress Puolalaparken 7, 20100 Åbo. Mötet inleds med kaffe och program. För frågor, kontakta Ordf. Marcus Lepola. 0405031758

Nylands Brigads Gille i Österbotten höstmöte 22.10 (Norra Österbotten)

Avdelningen kallar sina medlemmar till höstmöte tisdagen den 22 oktober kl. 18:30 på Jugend Hotel i Jakobstad. Kaffe och tilltugg. Anmälan: rodney.strandvall@multi.fi

Övrigt:

Nylands Brigads Gille i Västnyland ordnar årsmöte på våren.

Nylands Brigads Gille i Sverige och Dragsvik artillerister återkommer gällande eventuella möten

Sponsorklubben företog krigshistorisk sjöresa utanför Ekenäs 7.8.

Efter en kort inledningsparoll om dagens program kunde deltagarna bänka sig i matsalen i Syndalens soldathem. Tack vare en pågående beredskapsgranskning befann sig även marinkommendören, konteramiral Tuomas Tiilikainen, med följe samt Nylands brigads kommendör kommodor Jyri Kopare i Syndalen. Våra två grupper hade glädjen att mötas under en fältlunch. Amiralen höll en kort betraktelse och uttryckte även sin uppskattning för att det finlandssvenska civilsamhället så mangrant sluter upp för sitt truppförband. Kommodor Kopare instämde och önskade vår grupp en lyckad vistelse i skärgården.

United States Marine Corps hade vid tillfället en avdelning förlagd till Dragsvik. En kapten ställde upp med en presentation av deras verksamhet och besvarade den aktiva publikens frågor om bland annat amerikanernas intryck av finska beväringar och hur väl amerikansk utrustning tål finska väderleksförhållanden. För mången deltagare hade det varit helt otänkbart ännu bara för ett antal år sedan att föreställa sig amerikanska trupper i Syndalen.

Dagens huvudprogram inleddes direkt efter avslutad lunch och presentation. Gruppen tog sig till Syndalshamnen där två Jurmobåtar låg klara. Vi träffade våra guider Jörgen Engroos och Janne Sarpoma som skulle ta oss på en krigshistorisk expedition till skärgården öster om Hangöudd, till krigsskådeplatserna sommaren 1941. Efter Vinterkrigets slut våren 1940 måste Finland, enligt de hårda villkoren i fredsavtalet, avträda Hangö udd med omliggande öar. Dessa öar och striderna vid dem var föremålet för vår expedition. Efter att guiderna gett en introduktion i ämnet och knutit olika skeenden till kartbilder var det dags att stiga ombord. Efter en kort färd från Syndalshamnen kunde vi ta iland på Koön. Hela gruppen på 40 personer forcerade terrängen, besåg husgrunder, brunnar, korsun, kustartilleriställningar och andra spår efter ockupanterna.

I juli 1941 beslöt ryssarna göra ett anfall norrut till den finska sidan utgående från Hästö-Busö. Vi bordade båtarna, tog sikte på Hästö-Busö och styrde genom sundet söder om Storvaltern som rundades via östra sidan. På norra sidan av holmen kunde vi sätta fören i land medan Engroos beskrev det intensiva striderna som begicks på plats under kaotiska förhållanden. För åhöraren var det helt unikt att stå på Jurmons däck och bese platsen där allt skedde och samtidigt få en konkret uppfattning om de korta avstånden mellan holmarna och terrängen i övrigt. Färden fortsatte i grunda och steniga vatten norrut runt Grisslan alltmedan Engroos pekade ut var maskingevärsnästen varit förlagda och var ryssarnas båtar tog iland.

De numerärt och beväpningsmässigt helt underlägsna finnarna kunde bjuda kraftigt motstånd. Ryssarna som understöddes med flyg och artilleri bland annat från Koön kunde avancera med snabba moderna båtar medan de fåtaliga finnarna på sin höjd hade roddbåtar. Efter den hårda striden fick finnarna se sig besegrade men ryssarna hade fått betala ett mycket högt pris, utan att uppnå särskilt mycket. Utfärdens sista strandhugg blev på nordvästra stranden av Hästö där man rest ett minnesmärke över striderna.

De flesta associerar Fortsättningskriget endast med striderna på östfronten men då glömmer man de tappra insatser våra försvarare bjöd på sommaren och hösten 1941 på Hangöfronten.

På sponsorklubbens och delegationens vägnar vill jag tacka brigaden för möjliggörandet av expeditionen och särskilt Jörgen Engroos för en sakkunnig, entusiastisk och på allt sätt ypperlig guidning.

Joakim Flinck

Vice ordförande och sponsorklubbsansvarig

Nylands Brigads Gille

Foto: Poppe Taucher.

Jesper von Hertzen:

Fanbäraren Frågesport

1. Vilket yrke har några av Finlands bästa skidskyttar traditionellt haft, så som Erika Jänkä?

A. Gränsbevakare

B. Polis

C. Soldat

2. Vilka länder stred under slaget vid Iwo Jima i februari–mars 1945?

A. Filippinerna och Kina

B. USA och Japan

C. Tyskland och Storbritannien

3. President Alexander Stubb är överbefälhavare för försvarsmakten, men vad är hans militära grad?

A. Korpral

B. Undersergeant

C. Fänrik

4. I vilken sorglig, men vacker krigsfilm från 1999 spelas huvudrollerna av Peter Franzén (löjtnant Eero Perkola) och Irina Björklund (lotta Kaarina Vainikainen)?

A. Den bästa av mödrar (Äideistä parhain)Komarov

B. Vinterkriget (Talvisota)

C. Vägen till Rukajärvi (Rukajärven tie)

5. Vilken Hbl-journalist har skrivit boken Soldat nr 13 som handlar om Ralf Siréns upplevelser i kriget i Ukraina?

A. Anna-Lena Laurén

B. Filip Saxén

C. Marcus Lindqvist

6. Vad heter Nylands brigads honnörsmarsch?

A. Nylänningarnas marsch

B. Björneborgarnas marsch

C. Vasa marsch

7. Vilket land uppges ha den största armén i förhållande till folkmängden?

A. Libanon

B. USA

C. Nordkorea

8. Ungefär hur mycket har kommendören för försvarsmakten i månadslön?

A. 13 000 euro

B. 20 000 euro

C. 32 000 euro

9. Vad kallas den militära organisationen i Italien, som huvudsakligen sysslar med polisiära uppgifter under fredstid?

A. Schweizergardet

B. Carabinieri

C. ’Ndrangheta

10. I vilket land heter underrättelsetjänsten Mossad?

A. Israel

B. Turkiet

C. Frankrike

Gilledagen 2024

En ungefärlig styrka på en pluton gillebröder och -systrar deltog lördagen den 24 augusti i Gilledagen, där vi hade möjlighet att följa med Nylands brigads grundövning. Vi samlades i Syndalen vid lunchtid där vi blev serverade en god ärtsoppa, i militärisk anda, och på soldathemmet fick vi en genomgång av dagens program av premiärlöjtnant Joakim Borgar, som fungerade som övningens ledare.

Deltagarna var ivriga på att ställa frågor redan i detta skede, och vi fick mycket information. Efter att ha blivit tilldelade hjälmar och hörselskydd delades vi in i tre grupper, som följde med tre olika verksamhetspunkter. Syftet med Gilledagen var att få en bild av hur grundövningen ser ut i dagens läge och vad man fokuserar på, och det målet uppfylldes med marginal. Vi hade möjlighet att följa med grundskjutning på skjutbana, stridsskjutning och simulatorstödd stridsutbildning.

Det var fint att se hur man fokuserade starkt på utbildningen och att beväringarna kommer från övningen med mer kunskap och förståelse om deras uppgift och praktisk erfarenhet i utförande. Stämningen var god och frågorna var många under de olika punkterna.

Efter att vi bekantat oss med grundövningen värmdes beväringsbastun för deltagarna, och efteråt avnjöts en middag på soldathemmet i Syndalen.

Det var en innehållsrik dag i Syndalen, och deltagarna fick med sig nya upplevelser och kunskaper. Tack till deltagarna och förhoppningsvis ses vi igen på Gilledagen 2025 med nytt program!

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar Försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Joakim Flinck, tel. 040-556 4757, epost: sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan som finns på sidan 37.

Gillets sponsorer

Gillets sponsorer

Juni 2022

September 2022

September 2024

Helsingfors

Fältmarsch Jan Raseborg Gardberg Anders Esbo Gardberg Martin Esbo Gripenberg Sebastian Helsingfors Grotenfelt Albert Helsingfors

Grönblom Christina Ingå Grönholm Nils-Johan Esbo

Nyman Håkan

Nyman Sixten

Nyqvist Fredrik

Nystedt Roger

Nystén Henrik

Orrenius Hans-Erik

Kaj

Rautalahti Juha-Pentti

Rautalahti Yrjö-Pekka

Rehnberg Kenneth

Rosendahl Kaj

Rosenlew Carolus

Rönnlund Kaj

Saine Jari

Wolff Carl Gustaf Raseborg

Wolff Henrik Helsingfors

Wulff Johan Helsingfors

Åkerstedt Robert Borgå

Åström Magnus Helsingfors

Östman Anders Helsingfors

Företag & samfund

Aktia Bank Abp

Lokalavdelningar

Lokalavdelningar

Västnyland

ordf. Rabbe Kajander

Västnyland

Norra och Södra Österbotten

Delegationen 2024

Ordförande

Robin Elfving Helsingfors

Medlemmar

Anders Adlercreutz Kyrkslätt

Alexis Aminoff Stockholm

Otto Andersson Lovisa

Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495

vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi

rabbe@2me.fi

Helsingfors

Helsingfors

ordf. Markus Liesalho

ordf. Markus Liesalho

Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002

Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola

Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758

ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

mlepola@hotmail.com

Sverige

Sverige

ordf. Alexis Aminoff

ordf. Alexis Aminoff

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen

Styrelsen

Styrelsen

Ordförande:

Ordförande:

Christoffer Hällfors 040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Christoffer Hällfors 040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande: Joakim Flinck 0405564757

joakim.flinck@algol.fi

Viceordförande: Otto Schauman 040 559 0042 otto.schauman@gmail.com

Sekreterare: Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Sekreterare: Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare:

Skattmästare:

Sirkkaliisa Cavonius 050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Sirkkaliisa Cavonius 050 5950458 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Norra och Södra

kontaktperson Rodney Strandvall

Österbotten

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862

kontaktperson Rodney Strandvall

rodney.strandvall@multi.fi

Östnyland

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi

ordf. Hans-Erik Orrenius

Östnyland

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273

ordf. Hans-Erik Orrenius

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Alexander Bargum Helsingfors

Henrik Creutz Lovisa

Bernt Ehrnrooth Helsingfors

Albert Ehrnrooth Helsingfors

Jan-Eric Enestam Västanfjärd

Jan Eriksson Pargas

Jannica Fagerholm Helsingfors

Elli Flén Nykarleby

Filip Hamro-Drotz Grankulla

Eva-Lisa Heinrichs Raseborg

Dragsvik Artillerister

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

ordf. Antti Juntunen

Susanne Homén-Lindberg Helsingfors

Johan von Knorring Grankulla

Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643

Dragsvik Artillerister

ordf. Risto Lindgren

a.p.juntunen@gmail.com

Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs. 040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

Johan Kvarnström Raseborg

Patrik Lerche Helsingfors

Tom Liljestrand Lovisa

Mats Löfström Eckerö

Henrik Nystén Helsingfors

Jan D Oker-Blom Lovisa

Malin Pettersson Helsingfors

Joakim Strand Vasa

Petra Theman Raseborg

Kjell Törner Borgå

Henrik Vuornos Esbo

Carita Wallgren-Lindholm Raseborg

Henrik Wolff Helsingfors

Mathias Österberg Malax

Medlemskap & kontaktuppgifter

Ledamot: Hans-Erik Orrenius 040 552 4273

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Mikko Rundelin mikko.rundelin@mil.fi

Ledamot: Juha Laukka 0299 331700 juha.laukka@mil.fi

Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

Ledamot: Martin Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Martin Grotenfelt 050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ansvarig för medlemsregister

Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille

Uppdatera era adressuppgifter! I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

38

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Militärt kunnande

Nylands brigad

Framåtanda

Sammanhållning