Fanbäraren 1/25

FANBÄRAREN

Fanbäraren 1/25

6 Han brinner för att utveckla reservistverksamheten

8 Johan Peitsalos chaufförsutbildning har varit till nytta i reserven

9 Hon blir glad varje gång det kommer kallelse till övning

16 Marko Nieminen: Från rekryt till pensionär på brigaden

20 Bildspecial: Kustjägare på repetitionsövning

Innehållsförteckning:

4 Brigadkommendörens hälsning

5 Ledare

6 Tero Kuusela brinner för att utveckla reservistverksamheten

8 Chaufförsutbildningen kommer till nytta i reserven

9 Repövningar förgyller vardagen

11 Skymning 41 på Lilla teatern

12 Reservisten Sami Lehtinen utbildar även beväringar

13 Frivilligverksamhet på Åland

14 Ålänningar och värnplikt

16 Från rekryt till pensionär på brigaden

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Jyri Kopare

Medlemmar

Chefredaktör Ted Urho

Kommendör Pekka Snellman

Kommendör Saima Ratasvuori

Kommendörkapten Andreas Jung

Kommendör Simon Källman

Kommendör Mikko Rundelin

Saara Sjöblom

Hanna Tallberg

Joakim Flinck

Jägare Thomas Thorne

Jägare FIlip Danielsson

18 Praktiska tips för reservister

20 Kustjägare på repetitionsövning

24 Beväring med specialuppdrag: Chauffören

27 Snart kan reservister tjänstgöra i Nato

28 Teckningar visar brigaden på 1960-talet

30 Hänt på brigaden

31 Fanbärarens frågesport

32 Gilleordförandes hälsning

33 Frivillig verksamhet i Österbotten

34 Joakim Flink är ny gilleordförande

Ansvarig utgivare

Kommodor Jyri Kopare

Chefredaktör

Ted Urho

chefredaktor@fanbararen.fi

Ekonom

Jussi Laitinen

Korrektur & översättning

Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Thomas Thorne

Redaktör Jägare Filip Danielsson

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi

Tfn 0299 339 101

Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version

Brigadkommendörens hälsning

I samma båt

Jag har nu två år bakom mig som brigadkommendör. Uppgiften har på många sätt varit intressant, utmanande och unik. Det finns många dagar som jag inte skulle byta bort, men det finns också andra dagar. Man säger ofta att man får vara stolt över att vara kommendör för ett truppförband. Själv är jag stolt över att vara en del av en lysande trupp, som osjälviskt arbetar tillsammans.

Det är lätt att se på de gångna två åren i ljuset av siffror. Jag är särskilt glad över att antalet beväringar har ökat, att avbrottsprocenten har sjunkit och att responsen från beväringar, reservister och personal har utvecklats i positiv riktning. Siffrorna berättar dock inte allt. Det är svårare att precisera hur man lyckats när det gäller den gemensamma värdegrunden eller verksamhetskulturen.

När jag skriver det här har jag just återvänt från att ha inspekterat brigadens mest betydande repetitionsövning. I övningen förenades på ett fint sätt personalens, beväringarnas och reservisternas verksamhet och samarbetet med Gardesjägarregementet. Alla de element som behövs vid undantagsförhållanden. Vid inspektionen var det en fin känsla att se hur alla samarbetade, vilket kan ses som styrkan i värnpliktssystemet och vidare i verksamhetsmodellen för övergripande säkerhet.

Den livserfarenhet och det civila kunnande som erhållits efter beväringstjänsten kom också väl fram. Man kan beskriva det som tillväxt som skett efter beväringstjänsten och som lett till att inställningen till försvaret har blivit mera helhetsbetonad. Under inspektionen framgick även betydelsen av den frivilliga försvarsutbildningen; de reservister som genomgått utbildarutbildning stödde yrkesmilitärernas arbete genom att utbilda beväringar och andra reservister.

Av våra krigstida trupper utgör andelen reservister cirka 95 procent. Vår värnpliktsmodell är fortfarande ett kostnadseffektivt sätt att trygga vår territoriella integritet och att utbilda tillräckligt med personal med tanke på de krigstida sammansättningarna. Den reserv som bildas genom allmän värnplikt utgör tillsammans med en yrkesskicklig avlönad personal en resurs som inte skulle gå att skapa lika effektivt genom andra arrangemang. Betydelsen av en utbildad och kunnig reserv bevarar fortfarande sitt värde och utgör en nödvändig grund för beredskapen under undantagsförhållanden.

Utbildningsverksamheten innehar en central roll i Nylands brigad. Utbildningen av värnpliktiga för undantagsförhållanden, som ingen önskar behöva uppleva, är en krävande uppgift. Ett av syftena med den utbildning som ges är att man blir tvungen att lämna sin komfortzon. Hunger, trötthet och svåra förhållanden lär oss och lockar ibland fram drag hos oss som vi inte alltid är så stolta över. Vårt uppträdande förändras, och samtidigt lär vi oss om oss själva. Detta kräver mycket även av våra tjänstgöringskamrater. Man måste kunna stödja sin kamrat just när det känns som svårast. Då betonas den gemensamma värdegrunden och förståelsen om att vi gör saker tillsammans för fosterlandets bästa. Vi sitter ändå alla slutligen i samma båt.

Jyri Kopare Brigadkommendör

Ledare

Reservistens roll

”Av våra krigstida trupper utgör andelen reservister cirka 95 procent.” Så skriver kommodor Jyri Kopare i brigadkommendörens hälsning här på sidan intill. Det är du och jag och hundratusentals andra. Vi är många och vi har alla en viktig uppgift. Det är vi som försvarar Finland när det gäller.

Jag kommer ännu ihåg första gången inkallelseodern till en repetitionsövning damp ner i brevinkastet. Den kom som något av en överraskning, för när jag hemförlovats några år tidigare så hade jag på grund av mitt uppdrag under beväringstjänsten inte hört om någon plats i den konkreta trupproduktionen. Därför var det med spänning som jag en vintrig måndagsmorgon hoppade på en buss som tog mig till Fredrikshamn för en femdagarsövning med människor jag aldrig träffat. Utbildningen var mycket givande och jag kom att tillbringa flera repövningar inom sfären för det frivilliga försvaret.

Det är stor skillnad på de lägerdygn vi tillbringar i skogen som beväringar och de dygn vi tillbringar i fält eller på staben som reservister. Som beväring lär man sig uppgiften, som reservist får man öva och förkovra sig. Det ger en annan sorts meningsfullhet, något som även den mycket aktiva reservisten Tero Kuusela lyfter upp i sin intervju på sidan 6. Han får medhåll av Laura Fontell-Seppelin, en annan aktiv reservist som i sin intervju på sidan 9 lyfter upp det fina i att lära sig nya saker under repövningar.

Många reservister besitter i det civila kunskaper som även Försvarsmakten har nytta av. Finlands inträde i Nato har även öppnat upp positioner för icke-kadettofficerare att ta sig an nya uppgifter inom försvarsalliansen. Mer om det kan du läsa på sidan 27.

Finland har snart varit medlem i Nato i två år. Natomedlemskapet är ett bra komplement till vårt eget försvar, men vi får inte glömma att det är vi själva som bär ansvaret för att vi har ett fungerande försvar i alla lägen. Det är ingen hemlighet att vår värld just nu är i förändring och söker sina nya former. Som tur är försvarsviljan i vårt land hög, något som även syns i det frivilliga försvarsarbetet.

För att hålla Finland tryggt även i fortsättningen krävs en insats av alla, även civilsamhället. Det handlar om att ha resiliens mot yttre påtryckningar. Har du till exempel förnödenheter hemma för att klara dig i 72 timmar? Har du en transistorradio? Vet du var ficklampan finns? Har du batterier?

Dessa är saker som vi inte på länge behövt fundera kring, men frågor som i detta världsläge blivit allt mer aktuella. Genom att delta i det frivilliga försvaret får du en helt konkret utbildning i hur du förbereder dig i krissituationer. Läs mer på sidan 18 om vilka möjligheter det finns.

Ted Urho Chefredaktör

Då glastaket kommer emot i reserven

Tero Kuusela har en imponerande cv då det kommer till reservistuppdrag. Han har hängivit sig åt frivilligt försvarsarbete sedan hemförlovningen och blev vid blott 43 års ålder befordrad till kommendörkapten i reserven, för de flesta den högsta nivå man kan nå.

– Det finns några undantag, en handfull som blivit befordrade till överstelöjtnant i reserven, men de är ytterst få, berättar Åbobördige Kuusela.

Till uppdraget har även hört utbildning vid Nylands brigad, även om han själv gjorde militärtjänsten vid kustartilleriet på Gyltö.

– Jag gjorde min beväringstjänst 1999 och hemförlovades i slutet av året. Jag var en av de första som hemförlovades som underlöjtnant från kustartilleriet. De tidigare var ännu fänrikar.

I och med att kustartilleriet sedermera lydde under Nylands brigad, har även Kuusela kommit att delta i det frivilliga försvarsarbetet på det andra inhemska.

– Visst var både jag själv och andra litet spända då vi skulle komma till ett svenskspråkigt truppförband. Skulle alla klara sig där om man inte talar så flytande svenska? I praktiken är det ändå i huvudsak på finska man kommunicerar under de repetitionsövningar vi deltar i. Men inte är det någon som haft några större utmaningar med den saken.

Har provat på det mesta inom frivilligt försvarsarbete

Under resan från underlöjtnant till kommendörkapten har Tero Kuusela hunnit med det mesta inom frivilligt försvarsarbete. Han har deltagit som reservist i övningar, han har både lett och planerat övningar, hunnit med internationell verksamhet och även planerat större utbildningshelheter. Mycket av verksamheten har skett via Försvarsutbildningsföreningen MPK.

Kuusela minns ännu hur han slogs av hur annorlunda reservistverksamheten var, jämfört med beväringstjänsten.

– När jag sedan deltog i en repetitionsövning var det en helt annan värld. Och det är det fortfarande Nu när man varit med under en lång tid märker man

på sådana som deltar i en repetitionsövning relativt snabbt efter beväringstjänsten att reservistverksamheten är helt annorlunda. Det är på sätt och vis mycket mera avslappnat, inte lika mycket bugande och bockande och sånt, utan man sitter i samma båt.

Ibland har det även varit med beväringar på reservistövningar som Kuusela har lett.

– Kanske det var en större chock för dem när de leddes av en reservistchef, som ledde dem på ett helt annat sätt. De behövde inte säga herr till någon, vara tysta och hålla inne med alla egna idéer utan alla uppmuntrades att våga prata och göra iakttagelser och dela med sig av dem.

Under intervjun kommer det fram hur mycket Kuusela brinner för det frivilliga försvarsarbetet. Det är inte ordnar och utmärkelser som motiverar honom, utan motivationen kommer från att vara med och upprätthålla ett trovärdigt försvar.

– En gång var vi och lade ned en krans vid hjältekorset på Sandudds begravningsplats, och när vi sedan tittade på hjältegravarna sade jag att det är därför jag håller på med det här, så att vi aldrig mera behöver lägga någon i en sådan grav. Jag har varit starkt motiverad och vetat att det här är viktigt för mig, och det har hållit mig kvar, även om det betytt att jag varit ett slags förkämpe.

Nya möjligheter för reservofficerare då Finland är Natomedlem

Kuusela sticker inte under stolen med att han gläds åt Finlands Natomedlemskap. Han tror att det kommer att bli allt mer vanligt att skicka reservofficerare till Nato-uppgifter, och nämner som exempel en tjänst vid Natohögkvarteret som är öppen även för reservister.

Det är ändå här som han ser att glastaket kan komma emot.

– Jag har märkt, i synnerhet inom internationell verksamhet, att en major eller kommendörkapten snarast betraktas som någon som sköter grundläggande uppgifter. Den som däremot är på överstes nivå börjar man prata med och se på med respekt. I vissa diskussioner lyssnar man i praktiken inte riktigt på en som är major eller kommendörkapten.

Tero Kuusela poserar i paraduniform i sin hemstad Åbo. Foto:

”Jag har märkt, i synnerhet inom internationell verksamhet, att en major eller kommendörkapten snarast betraktas som någon som sköter grundläggande uppgifter. Den som däremot är på överstes nivå börjar man prata med och se på med respekt.”

Kuusela skulle därför gärna se att det fanns fler reservister med kommendörs eller överstelöjtnants grad i reserven.

En annan fråga i en liknande kategori är hur man skulle få fler kvinnliga reservister med i det frivilliga försvarsarbetet.

– Jag tycker att det är verkligen viktigt att vi skulle få med intresserade och kompetenta kvinnor i verksamheten och att vi skapar en sådan gemenskap, där de känner sig välkomna och blir respekterade och får förverkliga sig själva. Tyvärr hör man ofta talas om fall där någon känt sig underskattad, kallats för flicka och på sätt och vis uteslutits ur gemenskapen och inte fått föra sina idéer framåt och liknande.

Enligt Kuusela gäller detta inte enbart kvinnliga reservister, utan även andra minoriteter.

– Vi har haft allt flera sådana som har föräldrar med invandrarbakgrund, eller som till och med själva har invandrarbakgrund, och som gjort beväringstjänsten, och vi borde också få med dem i verksamheten. I framtiden behövs vi alla inom försvaret.

Ted Urho Chefredaktör

En del av sin trupp – inte bara chaufför

Många som utbildats till chaufförer har haft stor nytta av utbildningen även efter den utförd militärtjänstgöring. En körrätt i kategori C öppnar både nya dörrar på arbetsmarknaden och kan vara attraktiv på cv:t.

En som under sin militärtjänstgöring blev chaufför är Johan Peitsalo. Under repetitionsövningen berättar han för Fanbäraren om nyttan som militärförarutbildningen medfört för honom och hur det är att fungera som chaufför under en repetitionsövning.

En chaufför är inte bara chaufför

När Peitsalo ryckte in för att göra militärtjänst var önskan att bli båtförare. Istället blev han lastbilschaufför, något som Peitsalo med tiden lärt sig uppskatta.

– Först var jag fundersam om uppgiften som chaufför faktiskt var min grej, men jag lärde mig uppskatta uppgiften och alla fördelar utbildningen faktiskt medförde.

För att kunna fungera som chaufför i en trupp behöver man kunna hantera stora fordon, våga fatta beslut och framför allt komma ihåg att tänka på säkerheten.

– Det är mycket som kan hända när man har att göra med så stora fordon och därför ska säkerheten alltid beaktas, även om det ibland kan bli mer tidskrävande.

I en trupp är en chaufför inte bara en chaufför, utan chaufförer bär även stormgevär som de andra medlemmarna i truppen berättar Peitsalo.

– Chauffören är precis som alla andra en del av truppen och deltar i stridsövningar precis som de andra medlemmarna i truppen. Den största skillnaden är att chauffören har ansvaret när det gäller att förflytta truppen med fordon mellan olika platser.

– Under den här övningen har jag även fungerat som vice gruppchef när en truppmedlem uteblev. Det innebar att jag tillsammans med gruppchefen fick vara med och till exempel bestämma var signalstationen skulle placeras.

Ibland brukar det finnas en hel del fördomar om chaufförerna. Peitsalo säger att han nog vet att det kan finnas en hel del fördomar om chaufförer men påpekar att var och en själv måste välja om man tänker leva upp till fördomarna eller inte. Man ska heller inte dra alla över samma kam, poängterar Peitsalo.

– Idag finns det fördomar om allt möjligt, därför är det helt upp till individen själv om man vill leva upp till fördomarna eller inte, tycker han.

Om det dock finns chaufförer som inte alls bryr sig och som till exempel inte alls tar säkerheten i beaktande så leder det snabbt till problem, menar Peitsalo.

Pasi på Kustjägarrepetitionsövning. Foto: Thomas Thorne.

Extraknäcker som lastbilschaufför vid sidan av studierna

För tillfället studerar Peitsalo vid Arcada. Han tycker själv att han haft stor nytta av lastbilskörkortet som han fick under sin militärtjänstgöring, då han nu kör lastbil vid sidan av studierna.

– Det finns alltid ett behov av chaufförer och utbudet av jobb är stort. Det innebär även en viss trygghet, eftersom det allt som oftast finns jobb.

För att få köra lastbil behöver man ha yrkeskompetens. Något som måste uppdateras med fem års mellanrum.

– När man är anställd på en arbetsplats brukar ofta arbetsplatsen stå för uppdateringen.

Dessutom måste man också ha ett färdskrivarkort, vilket också bör uppdateras med fem års mellanrum för att körtillståndet ska fortsätta att vara i kraft.

Filip Danielsson Redaktör

Johan Peitsalo har extraknäckt med att köra lastbil under studietiden. Foto: Privat.

Hon gläds varje gång det kommer kallelse till repetitionsövning

Efter beväringstiden är det flera som kommer på olika repetitionsövningar för att repetera och utveckla sina kunskaper. En av dem är Laura Fontell-Seppelin, som är en både aktiv och motiverad reservist.

För Fontell-Seppelin var det självklart att hon ville fortsätta upprätthålla kunskaperna från det militära, även efter att hon hemförlovats. Därför känns det naturligt för henne att delta i olika repetitionsövningar för reservister.

– Innan jag blev hemförlovad gav jag mitt samtycke att bli kallad till repetitionsövningar, även med kort varsel. Jag har haft tur när jag ofta fått delta på flera olika repetitionsövningar, säger Fontell-Seppelin.

Hur ofta Fontell-Seppelin kallas in på repetitionsövning varierar. Efter hemförlovningen gick det först några år innan breven började komma. Hon uppskattar att hon sammanlagt spenderat ungefär 40 dagar på olika repetitionsövningar.

Laura Fontell-Seppelin under en övning. Foto: Privat.

– Det är alltid jätteroligt och givande att delta i repetitionsövningar. Man får återse kompisar, upprätthålla kunskaper och får ny utbildning, säger Fontell-Seppelin. Övningarna är alltid jättebra arrangerade och man blir uppmuntrad att fortsätta upprätthålla sin fysiska kondition, inflikar Fontell-Seppelin.

Som reservist har Fontell-Seppelin även gått den så kallade barettmarschen, något som hon beskriver som en enastående upplevelse. Det blev den andra gången Fontell-Seppelin gick marschen, i och med att hon första gången gick den under sin beväringstid.

– Jag måste säga som det var, det var inte alls lätt och det ska det heller inte vara, skrattar Fontell-Seppelin. Även om det var tungt var det också väldigt roligt. Vi hade verkligen en fin vi-anda i gruppen. Vi var en grupp personer i olika åldrar. Den äldsta var faktiskt över 60 år, vilket är imponerande och en målsättning var och en kan sträva efter.

Rekommenderar frivillig militärtjänstgöring till fler kvinnor

Innan Fontell-Seppelin beslöt sig att göra frivillig militärtjänst, hade hon en kompis som var kustjägare. Det gjorde att ett intresse för militärtjänstgöring började växa fram för henne.

– Att välja just “Drakan” kändes självklart i och med det svenska språket, säger Fontell-Seppelin.

Fontell-Seppelin ångrar inte sitt val att tjänstgöra. Hon lägger stor vikt på den enastående utbildningen som på sätt och vis är ensam i sitt slag.

– Vapenutbildningen gav mig mest. Idag har jag jakt både som yrke och som hobby. Militärtjänstgöringen utvecklade en bra grund för vapenhantering.

Fontell berättar att det finns en hel del andra aktiva kvinnor som brukar delta i de olika repetitionsövningarna för reservister. Hon rekommenderar även fler kvinnor med ett intresse för försvaret att göra frivillig militärtjänst.

– Om man ens har ett litet intresse av vårt försvar lönar det sig att rycka in. Inom försvaret finns väldigt många olika uppgifter så det finns nog en passlig uppgift åt alla. Man får uppleva mycket intressant som man inte får uppleva i andra sammanhang, säger Fontell-Seppelin.

Avslutningsvis vill Fontell-Seppelin rekommendera Kustjägargillets verksamhet till andra som känner att de vill bli aktivare som reservister. Hon lyfter framförallt upp deras mångsidiga verksamhet med allt från olika övningar, resor till olika kurser och föreläsningar.

Filip Danielsson Redaktör

Prickskytt under kustjägarrepetitionsövning. Foto: Thomas Thorne.

En teaterföreställning om kriget känns aktuellare än någonsin

I föreställningen Skymning 41 på Lilla Teatern finns många olika frågor som både beväringar och reservister kanske någon gång fått fundera på under sin militärtjänstgöring, till exempel i och med olika lektioner i etik. I föreställningen utlovas såväl persondrama som aktuella teman och frågeställningar.

Föreställningen är en skildring av Kjell Westös roman Skymning 41. Några dagar innan premiären fick Fanbärarens redaktion möjlighet att träffa David Sandqvist som regisserat föreställningen. Så här beskriver han föreställningen och varför den är värd att se.

– Föreställningen utspelar sig under tiden från att Vinterkriget börjar fram till början av Fortsättningskriget, berättar Sandqvist.

Skymning 41 handlar om paret Molly och Henry som lever under mellankrigstiden. Molly är skådespelare och skickad på välgörenhetsturné till Sverige för att samla in pengar för krigsinsatsen. Henry är journalist på HBL och befinner sig vid fronten. Henry vill gärna skriva verklighetstrogna artiklar, men blir censurerad. Molly i sin tur skulle vilja göra djupa intellektuella föreställningar om krigslivet, men det får hon inte göra i och med att publiken enbart vill ha nöjsam underhållning.

– Ett centralt tema som behandlas i föreställningen är krigets påverkan på den civila befolkningen, berättar Sandqvist. Föreställningen beskriver den lilla människan i ett stort samhällsmaskineri, tillägger Sandqvist.

Ett tema som ligger i tiden

Föreställningen lämpar sig bra för alla som är intresserade av historia, olika teman som bland annat berör, moral i krig, hur retoriken förändras och hur ett samhälle påverkas och förändras i krigets närvaro.

– Även om föreställningen utspelar sig i en förgången tid, kan flera av dessa teman fortfarande ses som aktuella idag. Frågorna som de olika karaktärerna funderar på under föreställningens gång kan fortfarande återspeglas i samtiden. Förutom att en föreställning ska vara en emotionell och estetisk upplevelse tänker jag ofta att den ska “fråga” publiken, något. Därför hoppas jag att publiken fortsätter att grubbla på frågorna även efter att föreställningen tagit slut, säger Sandqvist.

Även om föreställningen är baserad på en bok, behöver man inte ha läst boken för att hänga med i föreställningen. Den största skillnaden mellan teater och skönlitterära böcker är att man i teater sätter ett större fokus på själva handlingen, eftersom det är svårare att sätta den inre världen på scen.

– Någon kanske senare vill fördjupa sig ännu mer genom att läsa boken. Om man däremot redan läst boken kan föreställningen vara ett bra sätt att fördjupa sig i de olika teman som behandlas i boken, säger Sandqvist.

Föreställningen Skymning 41 kan nog på många sätt kännas aktuell för beväringar och reservister. Den behandlar flera olika frågor som man får fundera på under sin tjänstgöring. Hur ett samhälle påverkas av krig och konflikter, hur retoriken förändras och moral i krig är alla frågor man som beväring får fundera på till exempel i samband med lektionerna i etisk förmåga.

Filip Danielsson Redaktör

Regissör David Sandqvist på Lilla teatern. Foto: Thomas Thorne.

Reservistutbildare som stöder, utbildar och övervakar

Sami Lehtinen har mångsidig kännedom när det kommer till att utbilda reservister.

Lehtinen har mycket erfarenhet av Nylands brigad, både som beväring, som anställd vid brigaden och nu senare som reservist på olika repetitionsövningar. Som reservist fungerar Lehtinen ofta som utbildare under olika repetitionsövningar. Det är ännu inte jättevanligt, men det blir vanligare.

– Själv har jag nog kallats in på repetitionsövning fler gånger i egenskap av utbildare än som enbart reservist, säger Lehtinen.

Det handlar om att stödja

Att utbilda reservister skiljer sig en hel del om man jämför med att utbilda beväringar. Reservister har redan en hel del erfarenhet i bagaget, säger Lehtinen.

– När det är frågan om att utbilda reservister handlar det mer om att ge repeterande utbildning för att aktivera minnet igen och gräva fram de små detaljerna, förklarar Lehtinen. När man utbildar beväringar får beväringarna utbildningen för första gången och man börjar bygga på från noll. Därför finns det en

Reservist på kustjägarrepetitionsövning.

Foto: Thomas Thorne.

hel del skillnader beroende på om man utbildar reservister eller beväringar. Reservisterna har ju redan beväringstiden bakom sig.

Under repetitionsövningar kan de olika reservisterna ändå ofta ha väldigt olika erfarenheter. Det fina är att man ofta stöder varandra och har ett gott samarbete, vilket nog är nyckeln till ett lyckat slutresultat.

– Under en och samma övning kan det finnas de som är på sin första repetitionsövning och de som redan har ganska många repetitionsövningar i bagaget, säger Lehtinen.

“Ibland brukar jag tänka att det är under repetitionsövningarna vi ser hur beväringsutbildningen lyckades.”

Det mest utmanande i att som reservist själv fungera som reservistutbildare är nog att minnas allt. Mellan repetitionsövningarna går det tid när man inte aktivt tänker på dessa saker. Det är ändå fascinerande hur snabbt man börjar minnas allt igen när man kommer på repetitionsövning och till exempel när man börjar jobba med utrustningen igen, tycker Lehtinen.

– Nästan direkt när brevet eller telefonsamtalet kommer börjar man förbereda sig så gott man kan genom att försöka komma ihåg och tänka ut hur allt fungerade, säger Lehtinen. Det är inga problem när det gäller de praktiska sakerna som att krypa och tetsa, utan mer de små detaljerna som till exempel vilken knapp som gör vad på olika apparater, beskriver Lehtinen.

Han menar att det roligaste med att fungera som hjälputbildare är att få se när andra lär sig något nytt samtidigt som man själv ofta lär sig något nytt eller börjar fundera på saker från en annan synvinkel.

– Det är alltid roligt med de där ”Aaijo”-upplevelserna. Informationen finns allt som oftast lagrad i minnet, det handlar bara om att få den framgrävd igen, skrattar Lehtinen. Ibland brukar jag tänka att det är under repetitionsövningarna vi ser hur beväringsutbildningen lyckades, säger Lehtinen.

En utbildare har en klar och tydlig roll

Som utbildare har man alltid en klar och tydlig roll. Utbildarens uppgift är att lära ut, stödja och övervaka under utbildningstillfällen. Därför är det inte så stor skillnad om det är en reservist eller någon från stampersonalen som håller en utbildning.

– Rollen som utbildare ska vara tydlig och klar och därför ska det inte heller vara skillnad beroende på vem som håller utbildningen, säger Lehtinen.

Under våren kommer Lehtinen även att vara med som utbildare på några övningar för beväringar. Något han ställer sig positivt till.

– Då har beväringarna klarat av rekrytskedet och har redan en bra grund att jobba vidare med, säger Lehtinen.

Det är flera år sedan han senast var med och utbildade beväringar. Att reservister även kan fungera som utbildare för beväringar är inte särskilt vanligt idag, men det börjar testas mer och mer för att ibland kunna fylla ut personalbehovet.

Filip Danielsson Redaktör

Reservistutbildare Sami Lehtinen på garnisionsområdet.

Foto: Thomas Thorne.

Frivilliginsats i eftersökningsövning

Reservistföreningar har en viktig roll i samhället, inte enbart ur ett försvars- och säkerhetsperspektiv, utan också genom sitt bidrag till den frivilliga räddningstjänsten. Nyligen ordnade Ålands reservister rf en helgkurs i eftersökning.

Genom att organisera sig och delta i olika former av räddningsinsatser kan reservister stärka den civila beredskapen och bidra med kompetens, resurser och engagemang i kritiska situationer. Att ha en välorganiserad och tränad frivilligorganisation kan i många fall vara avgörande för att lyckas vid eftersök och räddningsaktioner, där varje minut kan vara avgörande för utgången.

Ett tydligt exempel på detta är den eftersökningsövning som vår förening genomförde senaste helg. Övningen syftade till att förbättra vår förmåga att lokalisera och undsätta personer i skogsmiljö. Scenariot innefattade två separata målgrupper: dels två ungdomar som gått vilse, dels ett fientligt stridspar som aktivt försökte hålla sig gömda. Detta upplägg speglade både civila och militära aspekter av eftersök, vilket gjorde övningen extra lärorik och realistisk.

Till vår hjälp hade vi föreningens nya drönare, utrustad med värmekamera, samt en eftersökningshund

av rasen belgisk malinois. Drönaren möjliggjorde snabb översikt av terrängen och kunde lokalisera värmekällor på avstånd.

Eftersökningshunden visade sig dock vara en ovärderlig tillgång. Med sin tränade nos och förmåga att snabbt röra sig genom terrängen kunde hunden lokalisera målpersonerna på ett sätt som ingen annan resurs kunde matcha. Under övningen demonstrerade hunden en imponerande effektivitet och precision, och vi kunde tydligt se hur dess roll kan vara helt avgörande vid sökinsatser. Genom att arbeta systematiskt i samspel med sina förare kunde hunden navigera genom områden som annars varit svårframkomliga och snabbt identifiera var personerna befann sig.

En viktig lärdom från övningen var att styrkan ligger i att kombinera ny teknik med traditionella metoder.

Denna erfarenhet understryker vikten av frivillig verksamhet och hur en reservistförening kan bidra till samhällets trygghet och säkerhet. Genom att utveckla våra färdigheter och samarbeta med andra aktörer kan vi göra en konkret skillnad när det verkligen gäller. I en tid då samhället står inför allt större utmaningar, både gällande säkerhet och krisberedskap, är det av yttersta vikt att frivilliga krafter samverkar och organiserar sig för att skapa en robust beredskap. Vår förening är stolt över att kunna bidra till detta och ser fram emot att fortsätta utveckla vår verksamhet för att ytterligare stärka vår kapacitet och beredskap inför framtida utmaningar.

Jonas Back

Orförande för Ålands reservister r.f.

Fem snabba om Åland och värnplikten

Fanbäraren ställde fem frågor om intresset för värnplikt på Åland till fältväbel Alf Øksnevad, som är stabsmästare för värnpliktsfrågor vid Sydvästra Finlands Regionalbyrå.

1. Hur ser intresset för värnplikten ut på Åland?

– Intresset har hållits likadant genom åren. Som det har stått i medierna har intresset för frivilligt försvar ökat till exempel genom ökat intresse för MPK-kurser.

2. Hur många har gjort frivillig militärtjänst under de senaste tio åren?

– Det är omöjligt att säga för att våra datasystem inte bokför vem som har hembygdsrätt. Systemet låter en bara söka personer som har blivit befriade på grund av hembygdsrätt. Regionalbyrån skickar varje år en lista på de personer som bor på Åland och som enligt lag blivit värnpliktiga (det vill säga fyller 18 år eller fått medborgarskap) som Ålands landskapsstyrelse granskar och anmäler vilka som har hembygdsrätt. Årligen söker cirka 5–10 män samt 1–3 kvinnor frivilligt.

3. Hur ordnar ni uppbåd för ålänningar? Har arrangemangen sett annorlunda ut i historien?

– Uppbåden verkställs på Åland på samma sätt som andra uppbådstillfällen. Uppbåden har ordnats I årtionden på samma sätt.

4. Har ni haft några infotillfällen om militärtjänstgöring i till exempel skolor på Åland?

– Försvarsmakten ordnar inte infotillfällen på Åland.

5. Vad brukar de vanligaste frågorna/funderingarna vara för de som tänkt rycka in som frivilliga?

– Största frågorna är hur man söker frivilligt. De frivilliga har oftast självmant läst och tagit reda på via internet eller bekanta.

Hanna Tallberg Informatör

Bilderna på uppslaget tagna under eftersökningsövning på Åland i februari. Foto: Samuel Stenroos.

Han tjänstgjorde från rekryt till pensionär i Dragsvik

Marko Nieminen jobbade på Nylands brigad i över 30 år och blev ett bekant ansikte för många. Fanbäraren bad honom med egna ord beskriva resan som började den 9 februari 1988 och som inte riktigt ännu heller är över.

Då jag ryckte in genom kasernporten den 9 februari 1988 klockan 16:05 var det inte meningen att jag skulle stanna i mer än 330 dygn. Först genom porten och sedan via Idrottshuset landade jag på Granatkastarkompaniet, som hade grundats på nytt 1.2.1988. Innan jag ryckte in så bodde jag några månader vid Enare träsk, vilket resulterade i att jag hamnade på uppbåd till Åbo. Där tänkte de att jag skulle till Säkylä, men det ville jag inte. Beväringsutbildningen var ganska annorlunda på den tiden jämfört med idag – vet ej om det var bättre då eller inte – hårda var vi då och hårda är vi idag.

I slutet av aspirantperioden blev jag tillfrågad ifall jag var intresserad av att stanna kvar i tjänst som ”sommarfänrik”? Det var inte vad jag hade tänkt mig, men en vacker dag ropades det att aspirant Nieminen omedelbart skulle infinna sig i utbildarrummet. Ansökningsblanketten var färdigt ifylld – bara underskriften fattades. Enligt förmannens order skrev jag under pappret. Nå ett halvt år kan jag väl spendera här, tänkte jag då. Året 1989 rann förbi fort och det var dags att åter fundera på framtiden. Den 2 januari 1990 hittade jag sen mig själv i Villmanstrand, tillsammans med kontingentkamraten Stefan Sundström från Granatkastarkompaniet. Så det blev inte studier i Danmark, som också hade varit ett alternativ.

Efter kursen började jag som pinfärsk fältväbel på Granatkastarkompaniet den första juli 1992. På GRK tjänstgjorde jag sedan i många olika uppgifter, t.ex. som plutonutbildare för eldplutonen och mätgruppen samt lätta GRK-plutonen. Jag fick även ta en sväng via Underofficersskolan som GRK-linjens utbildare 1996 innan jag blev enhetsfältväbel på Granatkastarkompaniet, en uppgift jag hade i närmare tre år.

I slutet av 1990-talet skulle jag haft möjlighet till en plats i FN-tjänst. Läget på brigaden var ändå sådant att det saknades GRK-utbildare, så arbetsgivaren konstaterade att jag inte kan åka, även om det skulle ha varit det enda tillfället som passade mig personligen. Men det är arbetsgivaren som säger vad arbetstagaren gör och när – det behövs inte pirrare och gråtare. Det ligger i arbetsgivarens intresse att allt fungerar som det ska.

Livet utanför Granatkastarkompaniet

Jag gick en fortsättningskurs i Villmanstrand från april till november 2002. Så Villmanstrand och dess näromgivning är ganska bekanta för en infanterist. Jag tyckte om tiden i Villmanstrand och tillbringade också tid där på fritiden.

Efter fortsättningskursen blev jag igen GRK-utbildare på Underofficersskolan för några kurser innan jag fick stifta bekantskap med stabsarbete på Utbildningsbyrån i början av 2006. Stabsarbete var något helt annat än det jag tidigare gjort, så jag fick tänka om hur arbetet skulle skötas i en annan rytm. Efter några år på staben blev jag 2012 erbjuden möjligheten att bli vicechef på 2. KUSTK då stabschefen, kommendör Kjell Törner ringde mig på väg tillbaka från ett läger i Niinisalo för att berätta att jag blivit vald.

I den sammansättningen som ledde 2. KUSTK var vi tre personer som för första gången innehade våra nya positioner: Henrika Malmström (nu Backlund) var den första kvinnliga enhetschefen, jag var den första institutofficeren som vice enhetschef och André Lindqvist var den första underofficeren som enhetsfältväbel. Tiden som vice enhetschef var givande på många olika sätt då saker som planering, ledarskap och människorelationer hörde till jobbet. Innan 2. KUSTK upphörde hann jag även ha Saima Ratasvuori som chef. 1.1.2015 grundades sedan Stabs- och signalkompaniet, där hade jag Christoffer Blomqvist som chef.

Marko Nieminen fortsätter jobba för brigadens väl även efter pensioneringen. Foto: Thomas Thorne.

TJ-talet minskar

Min sista placering vid Nylands brigad började 1.7.2016 då jag återvände till brigadstaben, denna gång till kansliet med Kjell Kämpe som min förman. Uppgifterna var helt annorlunda än jag var van vid, men intressanta. Det handlade till exempel om samarbete kring parader runt om i Finland och högtidsdagar på brigaden. Kontakten till de olika truppförbanden var annorlunda än den som man blivit van vid under olika läger. Jag fungerade som kanslichef och kommendant de sista åren innan jag överfördes till reserven med sista tjänstgöringsdag 31.12.2021. Kontingentbroder Stefan Sundström och jag ryckte alltså in på Granatkastarkompaniet 9.2.1988 och blev på militärpension den 1 januari 2022.

En gång GRK, alltid GRK

Jag har haft förmånen att kunna delta i granatkastarövningar i Niinisalo och i Rovajärvi under hela min militära karriär. Första gången var jag i Rovajärvi mars 1991 och sista gången i november 2021. Jag känner mig nog som en GRK:are. Då jag tittar tillbaka på karriären är det nog den indirekta eldens nationella läger som toppar listan. Finlands Lucia och riksomfattande parader får också topplaceringar.

Vilken period som har varit bäst är en fråga jag inte kan besvara. Uppgifterna har ändrats efter hand och jag har haft olika slags utmaningar. Andan har för det mesta varit bra. Man fick feedback (spaka vid behov) i rätt ögonblick på rätt ställe och behövde inte vänta på den i evigheter tills saken inte längre var aktuell. Tycker att det systemet var mer rättvist.

Jag har även varit fackligt aktiv, bland annat som Dragsvik Befälsförenings ordförande 2005–2021 samt suttit som medlem i Befälsförbundets styrelse i åtta år. Min mening har varit att kunna hjälpa arbetsgivaren i förebyggande syfte innan sakerna går på tok. Alla arbetsgivarens representanter har inte kunnat eller velat göra detta.

Jag har dock inte kunnat hållas borta från brigaden eftersom jag nu under tre höstar har fungerat som LNO [liaison officer, förbindelseofficer] för den amerikanska truppen. Mycket förändrades i och med att Finland anslöt sig till Nato. Mycket kommer att förändras ännu.

För tillfället hör jag också till styrelsen för Nylands brigads gille i Västnyland, så även där engagerar jag mig litet för brigaden.

Marko Nieminen Kaptenlöjtnant i. a.

Reservist, så aktiverar du dig!

Genom att delta i MPK:s kurser kan du utveckla ditt kunnande efter beväringstjänsten

Försvarsutbildningsföreningen MPK är en riksomfattande utbildningsorganisation, som ordnar frivillig försvarsutbildning för Försvarsmaktens behov. MPK verkar i nära samarbete med Försvarsmakten, och dess utbildning är en del av utbildningssystemet för reserven. Målet är att utveckla reservisternas militära färdigheter samt främja den övergripande säkerheten i samhället.

Påverka din placering genom att utveckla ditt kunnande

MPK ordnar årligen cirka 3 000 kurser, som erbjuder mångsidig utbildning på olika nivåer inom hela landet. Det finns utbildning i såväl militära färdigheter som färdigheter i säkerhet som var och en behöver i sin vardag.

Utbildning inom alla vapenslag ordnas för arméns, marinens och flygvapnets behov. Utbildning på svenska erbjuds i synnerhet i grundläggande militära färdigheter och inom militärpolisverksamhet. På

svenska utbildas även nya utbildare och kurschefer. Efter dessa kurser kan man fungera som utbildare under både MPK:s kurser och Försvarsmaktens övningar.

De flesta kurserna är öppna för alla reservister, oberoende av utbildningsbakgrund, och de erbjuder möjlighet att utveckla sina färdigheter på ett mångsidigt sätt. Under kurserna kan du friska upp dina tidigare färdigheter eller bekanta dig med ett nytt vapenslag. MPK:s kurser planeras och genomförs i samarbete med Försvarsmakten, och många av dem stöder förberedelserna för kommande repetitionsövningar. Genom att öka sitt kunnande kan man även få dagar som är jämförbara med repetitionsövningsdagar och påverka sin egen krigstida placering.

Hur kommer man med?

Det är lätt att delta i MPK:s utbildning och det krävs inte något särskilt medlemskap. Du kan utveckla och upprätthålla dina militära färdigheter och vapenslagsfärdigheter genom att delta i kurser, och då du fått mera erfarenhet kan du även fungera som frivillig utbildare.

Om du fått utbildarerfarenheter redan under be-

Strid i bebyggelse är en av MPK:s populäraste kursteman.

Copyright: Tapio Aulu/MPK

väringstjänsten ger det god beredskap för utbildaruppgifter. Inom MPK:s verksamhet kan du även avancera till kurschef och ledare för större övningar.

Genom att delta i MPK:s verksamhet kan du utnyttja det kunnande du skaffat i det civila samt ta med dig de färdigheter du lärt dig på kursen till din vardag.

Kom med!

MPK erbjuder unika möjligheter att utveckla de färdigheter som erhållits under beväringstjänsten, delta i reservens verksamhet och lära sig nya saker. Vare sig du är intresserad av att utveckla din skjutskicklighet, få ledarutbildning eller upprätthålla din fysiska förmåga har MPK en lämplig kurs för dig!

Läs mera om den utbildning som MPK erbjuder genom att klicka på adressen www.mpk.fi/koulutukset (på finska) och kom med!

Kolla även in dessa:

Kustjägargillet - kustjägarverksamhet för reservister

Föreningen Kustjägargillet upprätthåller den unika sammanhållningen och traditionen för kustjägarna, samt ordnar utbildningar och aktiviteter för medlemmarna.

De som tjänstgjort i Nylands brigad, eller i Kustjägarbataljonen i Obbnäs (eftersom kustjägarutbildningen fanns där fram till 1990), kan bli medlem i Kustjägargillet.

Kustjägargillets medlemmar har möjlighet att utföra kustjägarexamen (barettmarschen) som reservist och beviljas rätt att bära den gröna kustjägarbaretten.

”En gång kustjägare – alltid kustjägare” Mer information finns på www.mpkl.fi

Beväring och reservist – håll dig i form med hjälp av träningsapplikationen MarsMars!

Försvarsmaktens träningsapplikation MarsMars är en motionstjänst som gratis erbjuder ett tryggt och gradvis mer krävande konditionsprogram. Genom att följa konditionsprogrammet kommer din aktivitet och din kondition att stiga gradvis. Regelbunden motion förbättrar och upprätthåller en god hälsa!

MinMili – webbtjänst för värnpliktiga

Försvarsmakten lanserade tjänsten MinMili sommaren 2024.

Nu kan varje reservist följa med sin egen krigstida placering, d.v.s. om man har en krigstida placering eller inte, vilka dagar man har som kan räknas till godo för befordring, sin militära grad, sitt senaste befordringsdatum samt uppdatera sina personliga uppgifter i MinMili. Dessutom kan reservisterna till exempel meddela om förändringar i hälsotillståndet som kan påverka tjänstdugligheten och söka till kompletteringskursen för reservister, d.v.s. kursen Från manskap till underofficer eller kursen Från underofficer till officer, som numera heter Kursen för krigstida chefer.

Det öppnas kontinuerligt nya kundtjänstformer i MinMili. Följande betydande nya egenskap som är på väg är möjligheten att sända B-delen av en repetitionsövningsorder eller kallelse till frivillig övning via MinMili. Ett lyckat pilotprojekt med att lämna in B-delen via MinMili har redan genomförts och ett mera omfattande ibruktagande förbereds som bäst. Utvecklingen av MinMili fortsätter i samarbete med de värnpliktiga, och genom de nya tjänsterna fortsätter växelverkan mellan Försvarsmakten och de värnpliktiga att förbättras.

Mer information finns på www.omaintti.fi

Hanna Tallberg Informatör

MPK

När kustjägarna övar ljuder kommandot

Marsmars!

I samband med Kustjägarkompaniets repetitionsövning i januari 2025 ombads reservisterna ge en utvärdering efter övningen. Kommendör Saima Ratasvuori har gått igenom feedbacken.

”Ur min egen synvinkel var det plutonchefen som fick ut mest av övningen. Den enskilda jägaren fick inte ut någonting mera än steg av den.”

Repetitionsövningen för ett kustjägarkompani och en signalstationspluton som rör sig med Pasi-fordon på Hangö udd i januari förbättrade igen cirka 300 reservisters kunnande i sin egen uppgift. Beskrivande för reservisttruppen var att den omfattade reservister från alla svenskspråkiga områden i Finland och med olika uppgifter. Den trupp som deltog i repetitionsövningen deltog för första gången i kompanisammansättning, och signalplutonen fick öva med den nyaste utrustningen. För de reservister som deltog i övningen hade reservens sol hunnit lysa cirka sex månader som kortast och till och med 15 år som längst. Efter övningen hade kunnandet uppdaterats till samma nivå, och verksamheten i grundenhetssammansättning fungerar. Medeltalet för den insamlade responsen på övningen var 4,4. Reservisterna litar både på sitt eget och på sin egen trupps kunnande.

De största utvecklingsbehoven har den unga reservisttruppen säkert i informationsgången inom plutonen och grupperna. Också den enskilda jägaren bör känna till varför man marscherar eller varför man fortfarande väntar. Plutoncheferna fick dagligen respons på den egna truppens verksamhet med hjälp av KESI-simulatorn. Hur responsen ska bearbetas så att den även når jägarna är ett av utvecklingsobjekten. För detta har ryggraden i en reservistarmé, det vill säga gruppcheferna, ett stort ansvar.

”Bra saker som tagits med från kriget i Ukraina”

Av de saker som man lärt sig av kriget i Ukraina betonades användningen av små luftfarkoster och verksamhet under drönarhot, maskering och spridd verksamhet under övningen. För den pluton som hade hemförlovats senast var detta bekanta saker,

men den repetition som baserade sig på de senaste iakttagelserna stödde lärandet. I synnerhet spridd verksamhet behövde övas upprepade gånger. För en trupp vars huvuduppgift är att slå den fiende den möter är det viktigt att möta fienden i strid. De förluster man lider vid förflyttning eller gruppering för försvar försvårar utförandet av uppgiften. Till exempel på avstigningsområdet kan det uppstå riskabla situationer, varvid rörelsen stockar sig och det anfallande kompaniet utgör ett lägligt mål för fienden. Efter att utförandet övats några gånger lärde sig fordonsförarna redan att fungera självständigt, då de spridde fordonen och bytte grupperingsområde.

”Annars så var chaufförsutbildningen givande, och kvittering och inlämning av fordon var smidigt, så ett stort plus till TPC!”

Transportcentralen ordnade med imponerande yrkesskicklighet typutbildning för flera olika fordon, utbildning för hantering av containrar samt kvitteringar. I det skede då övningen avslutades löpte återlämnandet av fordonen i gengäld bra. Under övningen hade man tillgång till 100 fordon från terränghjulingar till Pasi-fordon.

Kravet på 21 års ålder för förare för fordonskategori C, som följt av europeisk lagstiftning, kräver noggrann planering för att de förare som beordras till övningen ska ha behörighet att framföra fordon som kräver C-körkort. En reservist är själv skyldig att höja sitt personliga körkort till kategori C då han eller hon fyllt 21 år. Att man inte höjer sin körkortsnivå befriar inte från repetitionsövningar, men gör det inte möjligt att fungera som chaufför i en militär trupp. Personer som inte förnyar sitt kort placeras som gevärsmän i samma kompani.

”Brottom iväg på morgonen för att sedan stå och vänta i flera timmar. Upprepades varje dag!”

Under övningen grupperade man för försvar och gjorde 3–4 anfallsövningar på området i Syndalen. Efter utbildningsdagarna följde principen för repetitiv utbildning, som är bekant från Försvarsmakten. Som grundutförande under kvällarna beordrades följande dags anfall. Spaningsdelarna sändes ut i sin uppgift på anfallsområdet, och kompaniets huvuddelar inledde anfallsförberedelserna. På morgonen inleddes

anfallet, som pågick långt in på eftermiddagen. Respons gavs som avslutning på eftermiddagen, och sedan upprepades allt på nytt. För varje anfall hade man dock planerat in någonting som avvek en aning från föregående. Förutom grundutförandet övades bland annat byte av frontansvar och fortsatt anfall efter det. Under övningen fick man även öva samarbete med Armén, eftersom Gardesjägarregementets beredskapsenhet deltog i övningen. Övningen stödde bådas utveckling, eftersom vi fick jämföra förfaringssätten och slipa samarbetet rent konkret till exempel vid byte av frontansvar, varvid till exempel personalen vid akutvårdsplatserna samarbetade. Spaningsplutonen fick också öva sig i att förflytta sig över frontlinjen för att utföra spaning.

”Leader sissi-maten är oätlig. Alla åt av Jalostajas motsvarande mat. Rent allmänt skulle det vara trevligt att få mat som kan ätas i back.”

I samband med reformen Utbildning2020 fick man respons från beväringarna om att användningen av stridsproviantpåsar inte enbart var en positiv sak som stödde lärandet. Liknande respons erhölls även denna gång. Både kvaliteten och smaken på vissa tillverkares mat medförde utmaningar. Man upplevde även problem med att fylla behovet av energi. I de flesta fallen efterlystes någon som kunde tillreda mat

som kan ätas i matback. Inte nödvändigtvis till varje måltid, men åtminstone då och då. Detta är förståeligt, eftersom det är trevligt att komma till ”färdigt dukat bord” också i terrängen.

”Superbra övning”

”Helt bra övning, fast inte ens lägren i UOSK var så här tunga, men det egna kunnandet förbättrades avsevärt jämfört med beväringstiden”

Samtidigt som jägarna ”enbart” fick stora stegmängder upplevde en del övningen som synnerligen bra och tyckte att den stödde det egna kunnandet. Övningen var tung och sömnbristen stor, men under veckan strävade man efter att repetera allt väsentligt när det gäller truppens verksamhet, och i några fall ge utbildning för helt ny materiel. Efter övningen är truppen igen litet bättre förberedd för sin första uppgift. Men förhoppningsvis behöver man aldrig testa truppens förmåga att klara av sin första uppgift.

Saima Ratasvuori Kommendör

Förstahjälpspunkt under kustjägarrepetitionsövning. Foto: Thomas Thorne.

Reservister på Kustjägar repetitionsövning.

Foto: Thomas Thorne.

Chauffören - En viktig bit i ett stort pussel

Chaufförerna fyller en viktig roll i en stor helhet. När avstånden är långa ser chaufförerna till att både soldater och logistik kommer till rätt plats i rätt tid.

Benjamin Sarin är chaufför och så här beskriver han sin uppgift.

– För att kunna vara chaufför bör man vara stresstålig, samarbetsvillig, kunna anpassa sig snabbt till olika situationer och uppgifter och framförallt komma ihåg att prioritera säkerheten först, säger Sarin.

Chaufför var inte det första Sarin ville bli när han ryckte in. Däremot var det ändå ett alternativ till tjänstgöringsuppgift han kunde tänka sig. Därför tyckte han att det lät intressant när han under hösten fick beskedet att han hade militärförarutbildningen framför sig. Dessutom medför utbildningen många fördelar.

– Om jag till exempel skulle vilja börja köra lastbil någon gång efter militärtjänstgöringen, så har jag C1 körkort från att jag fyllt 21. Dessutom har jag nu även 140 timmar yrkeskompetens i bagaget, säger Sarin.

Chaufförerna sitter inte enbart bakom ratten

Hur dagen kan se ut för en chaufför varierar mycket beroende på dagen och programmet. Sarin nämner en skjutbanedag som exempel.

– Ofta börjar dagen med att chaufförerna får en körorder och hämtar fordonen, om de inte hämtat dem redan dagen innan. Därefter granskar chaufförerna att fordonet är i skick, säger Sarin.

När gruppen satt sig i fordonet är det viktigt att alla har på sig säkerhetsbältet.

– Vi chaufförer måste alltid kontrollera att alla har säkerhetsbältet på ordentligt innan vi kan köra iväg. Det har att göra med att säkerheten alltid måste prioriteras, säger Sarin.

Väl framme på skjutbanan stiger gruppen av och chaufförerna parkerar fordonen.

– Efter att vi parkerat fordonen utser vi ett evakueringsfordon som är redo om det skulle ske olycksfall

och en chaufför som ansvarar för att hämta maten under dagen, säger Sarin.

Även om chaufförernas huvuduppgift är att ansvara för transport av manskap och logistik kan de ändå till exempel under skjutbanedagar hjälpa till med att hålla sidoutbildningar eller vara med och skjuta med de andra beväringarna.

– Många kanske inte alltid tänker på att chaufförer även gör annat än att köra fordonen, säger Sarin.

Det osynliga jobbet

När alla beväringar och all utrustning kommit tillbaka till brigaden är det underhåll av fordon som står på schemat.

– Vi städar fordonen, tvättar och tankar dem. När det är avklarat parkerar vi dem och lämnar in nycklarna. Hur långa dagarna blir varierar, säger Sarin.

Många tänker nog inte på hur mycket tid chaufförerna använder för att underhålla fordonen. Kanske i och med att det är ett jobb som enbart syns om det är ogjort. Chaufförerna utför också grundläggande service på fordonen som att kontrollera lufttrycket eller fjädringen.

– Chaufförerna behöver även kunna utföra simpla reparationer ute i terrängen om det behövs. Det kan handla om att byta däck eller byta lampor och kablar som gått sönder, berättar Sarin.

Precis som med mycket annat finns det också en hel del fördomar mot chaufförerna, det är något som även Sarin själv märkt av.

– Nog känns det som att vi inte alltid är de mest omtyckta, men när det verkligen gäller är det faktiskt vi som fraktar allt och alla mellan olika platser. Det kan vara värt att tänka på för alla som nästa gång äter mat ute i terrängen eller får skjuts till och från skjutbanan, avslutar Sarin.

Filip Danielsson Redaktör

Jägare Sarin poserar framför Rasin.

Foto: Thomas Thorne

U.S. Marine Corps and the Finnish Navy strengthen their co-operation in 2025

Against the backdrop of ongoing security tensions in Europe and marked by Russian military action against Ukraine, the U.S. Marine Corps (USMC) has accelerated its bilateral relationship with Finland into 2025.

The littoral terrain along the Finnish coastline has offered the USMC an ideal operational environment to test its tactics, techniques and procedures linked to its Force Design 2030 modernization initiatives. Marine Rotational Force Europe (MRF-E), the USMC’s primary formation responsible for conducting security and interoperability training in the Nordics, was directed to establish an enduring partnership with Försvarsmakten, beginning with the first iteration of Exercise FREEZING WINDS in 2022.

Today, the USMC continues to expand its scope of training events in Finland, offering vast opportunities for us to learn, test, and apply new operational concepts. Ongoing developments associated with Force Design include Littoral Operations in a Contested Environment (LOCE), Expeditionary Advanced Based Operations (EABO), and a concept for Stand-In Forces (SIF) demanding the need for a rapid, organic littoral maneuver capability. These modernization efforts possess not only global applicability, but directly contribute to a wide range of increased lethality with a highly capable key regional Ally, generating an effective, unequivocal message of maritime and regional deterrence.

Building upon the initial successes of Exercise FREEZING WINDS 22, MRF-E prolonged their subsequent deployments in Finland in pursuit of focused training events with the Merivoimat, namely the Nylands and Coastal Brigades. These bilateral exercises feature small-craft boat operations, employing Finnish Jehu and M18 Watercat vessels conducting joint maneuver in the coastal and littoral terrain. With the aim to increase communications interoperability and longevity – both from an equipment, technical, and sustainment perspective, these exercises pioneer the integration of small, unmanned surface and aerial vehicle systems –for offensive, defensive, observation, logistical sustainment, and an emerging medical (CASEVAC) capability.

Numerous lessons learned and personal relationships have been forged through these focused events and named exercises between Marinen and their U.S. counterparts, as annual deployments to Finland continue to increase in both size and scope. These lessons, aligned to the continued development of Force Design modernization efforts, increase the combined lethality between the two Allies inspired by the two newly established Marine Littoral Regiments (MLR) operating in the Pacific theatre. Leveraging USMC and Finnish Naval Infantry expertise will undoubtedly continue to combine and complement one another in the Gulf of Finland and the Baltic Sea, one of the most vital sea lines of communication in the globe.

Future training events between the U.S. Marine Corps and Finnish Navy are expected to mature following Finland’s 2023 accession to NATO. This evolving partnership demonstrates a shared readiness foreshadowed by the ongoing security tensions in Europe, providing a certain force in an uncertain world. The growing relationship between the two Allies echoes the USMC’s rallying call of “No Better Friend, No Worse Enemy.”

Major Brendan Chesley

U.S. Marine Corps Forces Europe

Snart kommer reservister att

tjänstgöra i Nato-uppdrag

Natomedlemskapet har öppnat många arbetsmöjligheter för finländarna, såväl militära som civila.

I nyheterna har vi till exempel fått läsa om att det ska grundas en stor ledningsstab för markstyrkor i S:t Michel och att Finland behöver placera officerare i Natos kommandostruktur. Enligt uppgifter i media kan det röra sig om 100 – 150 personer från den anställda militära personalen som ska placeras i Natouppgifter utomlands.

I syfte att reda ut huruvida reservister kan jobba i Nato och vilka tidsperspektiv som eventuellt planeras för detta, intervjuade Fanbäraren överstelöjtnant Tommi Sikanen, som tjänstgör på Huvudstabens personalavdelning. Överstelöjtnant Sikanen har en stark bakgrund i Nylands brigad, och han har handhaft en stor del av personalplaneringen i Försvarsmaktens integration med Nato.

– I linje med Försvarsmaktens nya personalstrategi, som varit i kraft sedan början av år 2024, kommer man att utnyttja samtliga personalgrupper när det gäller att uppfylla de förpliktelser som Natomedlemskapet medför för Finland. Detta gäller alla uppgiftstyper inom Nato. Sändandet av den första reservisten till Natos kommandostruktur är nu under beredning och kommer att ske inom loppet av detta år. Det kommer att bli några fler kompetensbaserade uppgifter av denna typ för såväl reservofficerare som reservunderofficerare i Natos olika strukturer, kan överstelöjtnant Sikanen berätta.

Planeringsarbetet är ännu i full gång

Finlands deltagande i Natos olika förbandsstrukturer är för tillfället under planering, men det är klart att det kommer att behövas en avsevärd mängd reservister för att kunna inrätta sådana trupper. Den juridiska grunden för denna verksamhet är för tillfället under beredning i lagstiftningen och preciseras under detta år.

Vilken typ av uppgifter kan det komma att handla om?

– För stabsuppgifternas del rör det sig om stabsofficers- och -underofficersuppgifter eller sakkunniguppgifter till exempel inom Natos ämbetsverk.

Utgångspunkten är att trupperna kommer att uppställas enligt normala strukturer, vilket kommer att betyda att de innehåller vapenslagsuppgifter på alla nivåer, säger Sikanen.

Hur långa tjänstgöringsperioder kan en reservist räkna med? Rör det sig om veckor, månader eller år?

– För stabsuppgifternas del kommer man att följa en normal tidsindelning, vilket betyder en treårig rotation. Tjänstgöringsavtalet är detsamma som för den anställda militära personalen. Reservisten anställs i detta fall i ett tidsbundet tjänsteförhållande inom Försvarsmakten. Utöver treårsperioden tillkommer naturligtvis ett några månader långt förberedelseskede innan avresa och på motsvarande sätt ett månadslångt avvecklingsskede efter återkomst, säger Sikanen.

De praktiska detaljerna

När det gäller reservister som förbinder sig till trupper pratar man i utgångsläget om flera år, under vilka det arrangeras övningar regelbundet, såväl i Finland som utomlands. I detta fall står man inte i tjänsteförhållande till Försvarsmakten.

Var kan man kan hitta tilläggsinformation och med vilken tidtabell?

– Stabsuppgifterna kommer i sinom tid att kunna sökas på plattformen valtiolle.fi. Det lönar sig att följa med den. För truppernas del kommer det i ett senare skede att genomföras rekrytering, efter att truppernas antal, struktur och art har preciserats, den juridiska grunden är klar och man har fattat beslut om grunderna för truppernas uppställning. Om detta informeras när det är aktuellt. Slutligen kan jag konstatera att Finlands anslutning till alliansen är mera likt ett maratonlopp än ett sprinterlopp. De nödvändiga åtgärderna kommer att vidtas med tiden. De måste basera sig på gedigen planering för att friktionsfritt kunna länkas samman med det nationella försvaret, som i alla lägen kommer att bestå som Försvarsmaktens viktigaste uppgift.

Simon Källman Kommendör

Fred Negendanck tecknade av brigaden

Då skådespelaren, bildkonstnären och balettdansören Fred Negendanck dog år 2017 testamenterade han det mesta av sin egendom till vännen och skådespelaren Riko Eklundh.

Bland kvarlåtenskapen fanns även ett antal teckningar som Negendanck gjort under beväringstjänsten vid Nylands brigad.

– Fred ryckte in hösten 1962 och teckningarna är daterade 1963, berättar Riko Eklundh, som tipsade Fanbäraren om teckningarnas existens.

Teckningarna är gjorda delvis på silkespapper, delvis på grövre teckningspapper, i tusch. De föreställer till största delen landskap, detaljer och byggnader.

– Han var estet, så jag tror det var det visuella i Dragsvik som attraherade honom.

Ett undantag är teckningarna från Soldathemmet.

– Jag tror inte att Fred passade så väldigt bra in det militära, han var en lite udda fågel, smal, spenslig och vacker. Då han ryckte in hade han redan varit solist

på Nationalbaletten i flera år, berättar Eklundh. Men han trivdes mycket bra på Soldathemmet tillsammans med soldathemssystrarna.

Av de två teckningarna är det bara på en som Negendanck tecknat personer. Det handlar om teckningen på soldathemssystrarna Ulla och Berit i färd med att tvätta brödlådor.

Teckning med koppling till Schjerfbeck

Fred Negendanck gjorde en lång karriär som dansare, koreograf och folkkär skådespelare, både på Svenska teatern i Helsingfors och på Åbo Svenska Teater. Men hans konstnärsbana inleddes via bildkonsten och teckningsläraren Ann-Marie Häyrén-Malmström, som var hans lärare under skolgången vid Svenska Normallyceum i Helsingfors.

– Freds pappa var tysk och mamman finsk, så under krigsåren levde han ett mycket upprotat liv, bland annat på flykt i Tyskland. Efter hemkomsten till Finland började han i Norsen och fick Ann-Marie som lärare, berättar Eklundh. Ann-Marie var enligt Fred den enda privatelev som Helene Schjerfbeck någonsin hade, tillägger han.

Fred Negendanck och Ann-Marie Häyrén-Malmström framför Soldathemmet 1963. Bilden ingår i samling SLSA 1365 Ann-Marie Häyrén-Malmströms, Nicken Malmströms och Fred Negendancks arkiv. Fotograf okänd.

Soldathemmet som Negendanck tecknade det 1963.

Soldathemsssytrarna Ulla och Berit i färd med att tvätta brödlådor.

Hänt på brigaden

Rekrytskedet avklarat

Den 6 januari inledde 750 nya rekryter sin tjänstgöring vid Nylands brigad. Det var en kylig januaridag med både spänning och nervositet i luften. Sex veckor senare lämnar rekryterna rekrytskedet bakom sig. Det firades med den traditionella krigsmannaedgången och -försäkran den 15 februari. Under tillställningen befordrades rekryterna till jägare. Rekryterna hade möjlighet att bjuda in sina anhöriga till tillställningen.

Premiärlöjtnant Inge Bäckman

Preml Inge Bäckman har beviljats general Adolf Ehrnrooths minnespris. Bäckman är en uppskattad och kunnig infanteriutbildare som målmedvetet har utvecklat infanteriutbildningen i brigaden och marinen. Försvarsmaktens kommendör, general Janne Jaakkola delade ut minnesprisen 10.2.2025. Generalen av infanteriet Adolf Ehrnrooths minnespris delas ut av Louise och Göran Ehrnrooth Stiftelse till Försvarsmaktens militärpersonal för enskild handling, långvarigare verksamhet eller arbete för att främja det militära försvaret av landet.

Grundövningen

Grundövningen är den första längre övningen beväringarna deltar i. Den går av stapeln under den sjunde eller åttonde veckan efter inryckningen och är till sin längd fem dygn för varje enhet. Under övningen har beväringarna bl.a. sina första stridsskjutningar i patrullsammansättning, kastar handgranat och skjuter med lätt pansarskott.

1. Vad heter Dragsviks garnisonsrestaurang som i januari fyllde 50 år?

A. Crantz

B. Creutz

C. Seger

2. Vilken myndighet, som tidigare kallades Valpo, grundades 1949 och verkade länge på Bangatan i Helsingfors?

A. Skyddspolisen

B. Högvakten

C. Presidentens kansli

3. Vem är Finlands försvarsminister?

A. Antti Kaikkonen

B. Antti Häkkänen

C. Anita Westerholm

4. Nära vilken storstad ligger den militära elitkåren Främlingslegionens högkvarter?

A. Alexandria

B. Aten

C. Marseille

5. Vad heter bilmärket av företaget AM General, som tillverkas för militära ändamål – bland annat USA:s försvarsmakt – som började tillverkas 1985 och som slog igenom stort i och med Gulfkriget 1991?

A. Beretta

B. Luna

C. Humvee

6. Vad heter vapentillverkaren som grundades 1921 i Helsingfors, och som verkat i Riihimäki alltsedan 1927?

A. Sako

B. Seko

C. Sato

7. Schweizergardets främsta uppgift är att skydda påven och hans residens. För att få bli medlem av detta livgarde måste flera villkor uppfyllas: bland annat måste man vara man, högst 30 år gammal och minst 174 centimeter lång. Vilket lands medborgare måste man vara?

A. Italien

B. Schweiz

C. Vatikanstaten

8. Donald J. Trump tillträdde posten som USA:s president den 20 januari. Vad står bokstaven J för i hans namn?

A. James

B. John

C. Joshua

9. Grönland har varit på tapeten på sistone på grund av sitt strategiska läge och eventuella fyndigheter. Vad heter dess huvudstad?

A. Upernavik

B. Nuuk

C. Danmarkshavn

10. Vilken av följande termer syftar på den dagspenning som de finländska beväringarna får?

A. Dägädollar

B. Daypund

C. Päiväjeni

Ett nytt kapitel – Tillsammans för

Gillet och Brigaden

Nylands Brigads Gilles gemenskap bygger på tradition, kamratskap och en stark vilja att stödja Nylands brigad, dess beväringar, personal och reservister. Som nyvald ordförande ser jag fram emot att arbeta tillsammans med er alla för att utveckla och stärka vår verksamhet ytterligare.

Världen omkring oss förändras snabbt. Säkerhetsläget i Europa och vårt eget lands försvar har blivit allt mer aktuellt. I dessa tider är vår roll som stödorganisation viktigare än någonsin. Vi ska fortsätta att vara en trygg och stabil partner för brigaden och dess unga män och kvinnor som tjänstgör där. Genom att stödja deras utbildning, trivsel och framtida gemenskap bidrar vi inte bara till brigadens styrka utan även till hela landets försvar.

Nylands brigads motto – militärt kunnande, sammanhållning och framåtanda – är en påminnelse om vår beredskap, vårt engagemang och vår vilja att alltid finnas där när det behövs. I detta sammanhang kan vi inte nog betona reservisternas betydelse för det finska försvaret. Medan beväringstiden lägger grunden för militär kompetens, är det reservisterna som bär upp den långsiktiga försvarsförmågan.

Temat för detta nummer av Fanbäraren är reservisterna. De är hjärtat i vårt försvarssystem. Efter fullgjord värnplikt återvänder de till sina civila liv, men förblir en ovärderlig resurs för landets säkerhet. Deras kontinuerliga utbildning och beredskap säkerställer att Finland snabbt kan mobilisera en stark och välutbildad försvarsstyrka vid behov. Reservisterna visar oss att försvarsviljan inte tar slut vid hemförlovningen – den lever vidare, växer och anpassar sig efter nya utmaningar. De är en levande länk mellan det förflutna, nuet och framtiden.

Gillet har alltid varit en plats där traditioner och framtid möts. Vi bär på ett rikt arv, men vi blickar också framåt. Under min tid som ordförande vill jag och styrelsen förstärka medlemsengagemanget och skapa fler möjligheter för dialog och delaktighet. Jag hoppas att vi lyckas engagera fler medlemmar som hittar till Gillet och att vi tillsammans kan utveckla nya verksamhetsformer som gagnar brigadens personal och beväringar.

Jag ser fram emot att träffa många av er vid kommande evenemang och sammankomster. Låt oss

tillsammans bygga vidare på den starka grund som tidigare generationer lagt och skapa en framtid, där Nylands Brigads Gille fortsätter att blomstra.

Tack för förtroendet.

Joakim Flinck Ordförande

Gillesverksamhet och frivilligt försvarsarbete i Österbotten

Varför man vill försvara Finland är en fråga som har många svar. En orsak som ofta nämns är det faktum att försvarandet av friheten gentemot en ”aggressor” är närvarande i alla familjer i landet. I mitt fall farfar och hans bröder som deltog, men idag har vi inte mera den närheten till vinter- och fortsättningskriget.

Vi har varje år, särskilt sen Sovjet föll, hedrat våra veteraner mera öppet, vilket kanske gett dagens ungdom vetskap om den tiden. En orsak nu kan vara Rysslands krig mot Ukraina och att man drar paralleller till vinterkriget 1939–40. Den allmänna värnplikten är en annan sammanlänkade faktor. Alla som gjort beväringstjänsten, oberoende av var man varit, har någonting gemensamt som man kan prata om och kan jämföra erfarenheter. Tiden i armén är också en tid som sammanlänkar unga pojkar och flickor från olika delar i landet.

MPK-verksamheten i Österbotten

MPK har verkat i Österbotten sedan starten, och skyttekurserna är kanske den mest populära kursformen. Till exempel anordnas det kurser i gevärsskytte och pistolskytte på svenska i Jakobstad. Vi har också marknadsfört den tvåspråkiga skyttekursen, och det har fungerat bra. De övriga kurserna är i första hand på finska, vilket kan avskräcka svensktalande österbottningar. Det finns ingen orsak till rädsla, utan förståelsen för det svenska är stor och vår gemensamma nämnare är Finland.

Sedan 2023 har det ordnats helsvenska kurser som Soldatens grundkurs 1–3 i Säkylä och Niinisalo på Björneborgs brigad och en militärpoliskurs på övningsområdet i Lochteå. Flera kurser är under planering, såsom Specialförband - motverkan (14–16.2.2025 i Malax) och en senare i höst Specialförband - bekämpning Varikko25 (26–28.9.2025 i Karleby). Mellan dessa ordnas det också två utbildarutbildningar K1 (26–27.4.2025 i Malax) och (16–17.8.2025 i Malax). MPK:s utbildningschef, Kari Rönnqvist från Larsmo, är ansvarig för den svenskspråkiga utbildningen i Österbotten och assisteras av en trogen skara kunniga utbildare.

Vartannat år brukar vi delta i den finlandssvenska försvarsdagen. Det är en tillställning som vi brukar se framemot och som brukar ge oss aktiva ett fint avbräck i vardagen. Start blir det ofta mitt i natten, sömnen blir kort och man är lite trött under seminariet. Programmet är alltid intressant och bra, så man brukar hålla sig vaken. Höjdpunkten är middagen med trevligt bordssällskap, och nya kontakter knyts. Hemresan brukar starta sent efter middagen och man är igen hemma under sen natt eller på morgonkvisten.

Gilleverksamheten i Österbotten

Alla våra svensktalande MPK-utbildare är medlemmar i gillet, så den viktigaste verksamheten sker inom ramen för MPK. Vi har i snart 10 års tid åkt över till Umeå för att delta i Den femte juli-dagen (Dunckers dag) i Hörnefors. Den 5 juli 1809 stupade J.Z. Duncker i Hörnefors, och det hålls en liten minneshögtid på platsen. I samband Dunckers dag brukar vi bli bjudna av våra svenska motparter på ett samkväm i mässen på Umeå garnison. Viktiga och bestående kontakter till svenska Hemvärnet och ROSIV har skapats under dessa resor, och samarbetet består och fortsätter.

Rodney Strandvall

Nylands brigads Gille Österbotten

Foto: Kari Rönnqvist

Nya Gillesordförande är bekant med brigaden sedan barnsben

Joakim Flinck tog från och med årsskiftet över ordförandeklubban för Nylands brigads gille. Hans första kontakt med brigaden skedde redan under tidigt 1980-tal.

– Min pappa var på reservövning här och vi var och hälsade på honom med familjen. Senare deltog pappa i Gentlemannatävlingen som ordnas av Västnylands reservofficerare. Jag var kanske åtta år gammal och fick promenera med honom. Det var mycket spännande att vara med, jag plockade fickorna fulla av hylsor som jag sedan visade för kompisarna i skolan, minns Flinck.

Den egna värnplikten gjorde han vid brigaden i medlet av 1990-talet.

– Jag tjänstgjorde 1996–1997 vid Raseborgs fältartilleriregemente, då brigaden ännu hörde till landstridskrafterna. Sen har jag fortsatt min bana här som aktiv reservist med olika uppdrag inom marinen, så det blir övningar titt som tätt här i trakten, säger Flinck.

Den nya gillesordföranden är major i reserven och har närmare 200 reservistdygn i bagaget. På frågan om hur många av dem han tillbringat i skogen skrockar han.

- Inte så många mer i den här åldern, men tidigare blev det nog en hel del. Jag kommer ihåg hur en dåtida flickvän höjde på ögonbrynen då jag plötsligt meddelade att jag ska åka på en 13 dygns övning till Rovajärvi.

Skillnad på gillesverksamhet och reservistverksamhet

Nylands brigads gille är ett av landets största truppförbandsgillen. Flinck ser det som ytterst viktigt att det finns ett truppförband i Finland som ger utbildning på svenska.

– Nylands brigad sammanför de svenskspråkiga finländarna som är geografiskt utspridda ända från norra Österbotten till Kymmenedalen. Det är hela upptagningsområdet för brigaden. Det handlar inte bara om geografisk samhörighet, utan också över generationer. Det är många som har haft en pappa eller en morfar som har tjänstgjort i brigaden. Och så är det ju klart att brigaden för vidare de finlandssvenska krigstida förbandens traditioner, som IR51 som stred på Hangöfronten och IR61 som stred i Karelen.

Det är värt allt stöd av det finlandssvenska civilsamhället, menar Flinck.

– Gillet möjliggör många saker, som utgivningen av tidningen Fanbäraren fyra gånger om året. Sen ställer vi medel till brigadledningens förfogande så att de kan dela ut beväringsstipendier i samband med brigadens årsdag, Svenska dagen och vid hemförlovningen, listar Flinck.

Stipendierna gagnar inte enbart beväringarna, utan hela personalen.

– Här finns möjlighet att bidra till att göra Nylands brigad till en attraktiv tjänstgöringsplats för personalen. I dagens läge är ändå hård konkurrens om nyblivna kadetter och övrig personal, så om Gillet kan bidra till att göra brigaden attraktiv som arbetsplats är det någonting jag tycker att man absolut ska göra.

Save the date!

Gilledagen ordnas 23.8.2025

Plats: Syndalen

Preliminärt program: Gillet besöker grundövningen i Syndalen. Under dagen erbjuds presentation och lunch på Soldathemmet i Syndalen. Gästerna bekantar sig med grundövningens program. På kvällen ordnas en måltid på officersmässen i Dragsvik.

Noggrannare information om tidtabeller och anmälningsförfarande följer men reservera datum redan nu.

Vill få yngre att ansluta sig till Gillet

I en intervju med en ny ordförande är det nästan snudd på tjänstefel att inte fråga om hur organisationen borde utvecklas. Här har Joakim Flinck en klar syn.

- Nästa år fyller brigaden 400 år och jag ser det som ett ypperligt tillfälle för oss att tydliggöra vår verksamhet för medlemskåren. Förutom olika intressanta programpunkter och föreläsningar kommer vi även att ge ut en historik, skriven av tidigare brigadkommendören överste i a. Anders Gardberg.

Som ordförande skulle Flinck gärna även aktivera yngre att bli medlemmar i Gillet. Ett sätt är att närvara vid krigsmannaeden och besöksdagen, då beväringarnas anhöriga är på plats.

– Gillet gör ju mycket för beväringarnas trivsel genom att erbjuda meningsfull sysselsättning på fritiden, bland annat har vi stått för redskapen på gymmet och underhållningsutrustning hos Beväringskommittén, konstaterar Flinck. När man har sin egen beväring och kanske beväringens småsyskon på kommande så blir det mycket mer konkret att vara medlem och att genom sitt medlemskap kunna understöda verksamheten, tillägger han.

Ted Urho Chefredaktör

Nylands Brigads Gille i Östnyland

Avdelningen kallar sina medlemmar till årsmöte onsdag 16.4.2025 kl 18.00 på Kulturhuset Grand i Borgå.

Anmälan senast 13.4.2025 per e-post: hans-erik. orrenius@pp.inet.fi eller sms/tfn 040 5524 273.

1.b) Creutz 2.a) Skyddspolisen 3.b) Antti Häkkänen 4.c) Marseille 5.c) Humvee 6.a) Sako 7.b) Schweiz 8.c) Victorinox 9.b) Nuuk 10.a) Dägädollar

Vårmöteskallelse för Nylands Brigads

Gilles r.f.

Till alla medlemmar i Nylands Brigads Gille r.f.,

Det är med stor glädje som vi härmed kallar er till vårt årliga vårmöte. Vi välkomnar er att delta i detta viktiga tillfälle för att gemensamt reflektera över det gångna året och blicka framåt mot kommande möjligheter och utmaningar. Stadgeenliga ärenden behandlas.

Mer information om denna kommer närmare mötet på hemsidan och per e-post till de som meddelat sin e-post till Gillet.

Datum och tid:

Torsdag den 24.4.2025 kl 18 i Helsingfors på Handelsgillet, Kaserngatan 23.

Anmälan om deltagande är obligatorisk så att vi kan sköta trakteringen.

Anmälan sker på: https://www.nylandsbrigadsgille. fi/varmote-2025/

Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Denis Strandell,, tfn 050 464 1014, e-post. sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Delegationen 2025 Lokalavdelningar

Västnyland

ordf. Rabbe Kajander Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi

Helsingfors

ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

ordf. Alexis Aminoff

Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen

Ordförande:

Joakim Flinck

040 556 4757 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande: Christoffer Hällfors 040 561 0970 medlem@@nylandsbrigadsgille.fi

Sekreterare:

Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare:

Jussi Laitinen 050 500 4738 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot:

Uppdatera era adressuppgifter!

Norra och Södra Österbotten

kontaktperson Rodney Strandvall

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862

rodney.strandvall@multi.fi Östnyland

ordf. Hans-Erik Orrenius

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi Dragsvik Artillerister

ordf. Antti Juntunen

Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643 a.p.juntunen@gmail.com

Anders Strandberg 040 823 5530 anders.strandberg@smabruk.fi

Ledamot: Denis Strandell 050 464 1014 sponsor@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

Ledamot: Mikko Rundelin mikko.rundelin@mil.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Ordförande

Robin Elfving Helsingfors

Medlemmar

Anders Adlercreutz Kyrkslätt

Alexis Aminoff Stockholm

Otto Andersson Lovisa

Alexander Bargum Helsingfors

Henrik Creutz Lovisa

Bernt Ehrnrooth Helsingfors

Albert Ehrnrooth Helsingfors

Jan-Eric Enestam Västanfjärd

Jan Eriksson Pargas

Jannica Fagerholm Helsingfors

Elli Flén Nykarleby

Filip Hamro-Drotz Grankulla

Eva-Lisa Heinrichs Raseborg

Susanne Homén-Lindberg Helsingfors

Johan von Knorring Grankulla

Johan Kvarnström Raseborg

Patrik Lerche Helsingfors

Tom Liljestrand Lovisa

Mats Löfström Eckerö

Henrik Nystén Helsingfors

Jan D Oker-Blom Lovisa

Malin Pettersson Helsingfors

Joakim Strand Vasa

Petra Theman Raseborg

Kjell Törner Borgå

Henrik Vuornos Esbo

Carita Wallgren-Lindholm Raseborg

Henrik Wolff Helsingfors

Mathias Österberg Malax

Medlemskap & kontaktuppgifter

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ansvarig för medlemsregister Christoffer Hällfors 040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar

Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma