Innehållet i Fanbäraren har präglats av kontinuitet
F
anbärarens historia är samtidigt en del av samhällets och Svenskfinlands historia. Många delar av innehållet har funnits med sedan starten på 1930-talet, medan andra delar i tidningen har utvecklats med tiden.
De finns många eldsjälar som genom åren har jobbat med Fanbäraren. Till den kategorin hör definitivt Merja Laaksonen. I cirka tio år hörde Fanbäraren till hennes viktigaste arbetsuppgifter vid Nylands brigad, och under åren 20092016 var hon dessutom tidningens chefredaktör. - Fanbäraren var en viktig, mycket självständig arbetshelhet som jag kände som min egen och som jag brann för, säger Laaksonen. Fanbärarens uppdrag definierades för första gången i det andra numret, som utkom i maj 1935. Där kan man läsa om bland annat motiveringarna till att grunda tidningen. Man skulle “eftersträva ett blad som i sina spalter skulle behandla livet inom regementet”, “behandla drag ur regementets historia, bilder ur främmande arméer samt populärvetenskapliga artiklar” och “befrämja en känsla av samhörighet och vapenbrödraskap inom regementet samt befästa och fördjupa kärleken för hembygd och fosterland och förståelsen för soldatens höga kall”. - Motiveringarna är helt gångbara ännu i dag. Beskrivningar av vardagen på brigaden, om Försvarsmaktens roll i vårt samhälle, artiklar som påminner oss om vår historia var aktuella då liksom nu. Rollen som Finlands enda svenskspråkiga truppförbandstidning är dessutom någonting att värna om. Nu kanske till och med mera än för 80 år sedan, säger Laaksonen. Merja Laaksonen har skrivit en hel del om Fanbärarens historia. Bland annat skrev hon kapitlet om Fanbäraren i Gillets 50-årshistorik, som utkom 2013. Tack vare det arbetet har hon plöjt igenom de flesta gamla nummer av Fanbäraren. - Det otroliga är att innehållet i stora drag hållits lika under åren och årtiondena. Med vissa variationer såtillvida att tidningen och innehållet i något skede styrdes rätt långt av beväringsredaktörerna, vilkas ambitioner och kunskaper givetvis var rätt varierande. Jag har den uppfattningen att bri-
26
Fanbäraren • 2/2020
Merja Laaksonen är en av Fanbärarens stora eldsjälar. gadledningen i något skede på gott och ont tog ett fastare grepp om tidningen. Dessutom kom Nylands Brigads Gille starkt med in i bilden som finansiär och medlemmarna blev den största externa läsargruppen, vilket givetvis också inverkade på tidningens innehåll. Bland annat bidrog de här läsarna med egna minnen från krigstiden och från sin militärtjänstgöring, berättar Laaksonen. Vilka delar i Fanbäraren har bestått ända sedan starten? - Brigadkommendörernas hälsning har givetvis alltid haft sin självskrivna plats i tidningen. Dessutom har beskrivningarna av utbildningen och vardagen i brigaden alltid fått sina egna spaltmillimetrar liksom edgångarna, barettmarscherna och olika festligheter.
