9 MKR / 3 ÅR
MOT BÄTTRE LIVSKVALITET FÖR HJÄRTPATIENTER Uppåt 400 000 svenskar lever med hjärtsjukdomen förmaksflimmer, men dagens läkemedel ger inte symtomfrihet. I en stor studie vill Carina Blomström-Lundqvist undersöka om ett ingrepp i hjärtat ger bättre resultat – både vad gäller återfall i flimmer och patienternas livskvalitet.
Förmaksflimmer är en folksjukdom och mellan 350 000 och 400 000 svenskar lever med diagnosen. Flimmer innebär att hjärtat slår oregelbundet och ofta snabbt. Det orsakas av felaktiga elektriska signaler från områden i hjärtats vänstra förmak, ofta i lungvenernas mynning. Resultatet blir en kaotisk hjärtrytm i hastigheter på uppåt 300 slag per minut i förmaken, mot normala 50–80 slag. Förmaken hinner inte dra sig samman i det tempot och hjärtats förmåga att pumpa ut syresatt blod minskar med uppåt 15 procent. Carina Blomström-Lundqvist, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid U ppsala och Örebro universitet, samt överläkare i kardiologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och vid Örebro universitetssjukhus, träffar dagligen dessa patienter. – Förmaksflimmer ger också komplikationer i form av ökad risk för stroke och människor upplever också tydligt minskad livskvalitet, för att man inte har ork att göra det man vill, säger hon. Ökande ålder är en riskfaktor för att drabbas, men även högt blodtryck, diabetes, hjärtsvikt, övervikt och hög alkoholkonsumtion. – Men förmaksflimmer kan även drabba den som tränar extra hårt, som idrottspersoner på elitnivå, säger hon. Av de hjärtsjukdomar som ger rytmrubbning är förmaksflimmer den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning. Ett stort problem är att de läkemedel som används för att stabilisera hjärtrytmen inte är tillräckligt effektiva. – Man hade ju kunnat vänta sig att 80–90 procent av patienterna skulle vara fria från flimmer
efter ett år, men så ser det inte ut. Läkemedlen ger bara flimmerfrihet hos 20–30 procent efter ett års medicinering, vilket ju inte är tillräckligt bra, säger hon. Men det finns ett annat sätt att kontrollera hjärtrytmen på. Under 1990-talet utvecklade franska läkare en metod kallad lungvensisolering med ablation, där ablatio betyder ”ta bort”. Det innebär att med hjälp av värme eller kyla skapa en vävnadsskada just där cellerna i förmaket skickar de felaktiga signalerna. Det skapar ärr som bildar en mur mot de elektriska impulserna. Då det finns en liten risk för komplikationer rekommenderas dock denna metod först i andra hand, efter att man utan resultat har provat att behandla med läkemedel. I projektet ”CryoStopPersAF” – ” First-line cryoablation for early treatment of persistent Atrial Fibrillation – a randomized study comparing early trigger isolation using the Cryoballoon versus anti arrhytmic medication” – vill nu Carina BlomströmLundqvist och hennes medarbetare jämföra de båda metoderna. – Vi vill ge hälften av deltagarna i studien ablation direkt, utan att ta omvägen via läkemedels behandlingen. Registerstudier har visat att ju snabbare man sätter in ablation, desto bättre är effekten. Man minskar risken att flimret ska försämras och även risken att muskulaturen i förmaken förändras så att patienten drabbas av kroniskt flimmer. Sammanlagt ska 220 patienter lottas till ablation eller läkemedelsbehandling. Studien kommer att pågå vid flera svenska sjukhus och vid några sjukhus i andra länder. En målsättning är att inklu32
