Zanele Muholi_SVE

Page 1

BILDMUSEET 27/11 202108/05 2022 SVENSKA

ZANELE MUHOLI/


Mitt mål är att skriva en ny visuell historia om svart queer och trans i Sydafrika, så att världen ska känna till vårt motstånd och vår existens nu när hatbrotten ökar i och utanför Sydafrika. Zanele Muholi


27/1108/05

ZANELE MUHOLI /

INTRODUKTION

Zanele Muholi är en av samtidens mest uppmärksammade fotografer. Utställningen presenterar Muholis arbete som visuell aktivist från tidigt 2000-tal fram till dag. I vackra och drabbande verk skildrar Muholi livet för svarta hbtqia+-personer i Sydafrika. Här finns bilder av kärlek och intimitet, men också starka porträtt av människor som har utsatts för hatbrott och riskerar livet för att kunna leva autentiskt trots förtryck och diskriminering. Muholi blev internationellt känd med Faces and Phases [Ansikten och faser], en serie nyskapande porträttfoton av sydafrikanska hbtqia+-personer, som påbörjades 2006 och i dag omfattar över 500 verk. I den pågående serien Somnyama Ngonyama [Hylla den mörka lejoninnan] vänder fotografen kameran mot sig själv. Med familjehistorien som utgångspunkt och referenser till hur den svarta kroppen har avbildats genom tiderna iscensätter Muholi sig själv, om och om igen. Under 1990-talet präglades Sydafrika av stora samhälleliga och politiska förändringar. Apartheid, som var ett samhällssystem med strikt åtskillnad mellan etniska grupper och minoritetsstyre för den vita befolkningen, avskaffades 1994. Den som inte klassificerades som vit förtrycktes aktivt av apartheidregimen. Apartheid var en fortsättning på den segregering som införts av de nederländska och brittiska kolonialmakterna i slutet av 1800-talet. Under apartheidregimen upprätthölls även orättvisor och diskriminering baserad på kön och sexualitet. Republiken Sydafrikas nya konstitution 1996 var den första grundlagen i världen som förbjöd all diskriminering på grund av sexuell läggning, men hbtqia+personer utsätts fortfarande för fördomar, hatbrott och våld.


BILDMUSEET PLAN 5

Zanele Muholi föddes 1972 i Umlazi utanför Durban i Sydafrika och bor i Johannesburg. Hen betraktar sitt arbete som visuell aktivism som syftar till sociala förändringar. Hen har tilldelats ett stort antal utmärkelser och har ställt ut på en mängd tongivande konstmuseer och biennaler, som Tate Modern, London (2020-21), Seattle Art Museum (2019), Guggenheim, New York (2019), Museo de Arte Moderno de Buenos Aires (2018), Durban Art Gallery (2017), São Paulo-biennalen (2010), documenta 13 (2012), Venedigbiennalen (2019) och Sydneybiennalen (2020). Utställningen är producerad av Tate Modern, London i samarbete med Bildmuseet, Gropius Bau, Berlin och Maison Européenne de la Photographie, Paris. Den är sammanställd av Yasufumi Nakamori, Senior Curator, International Art, och Sarah Allen, Assistant Curator, Tate Modern, London. Curatorer för presentationen på Bildmuseet är museichef Katarina Pierre och museiintendent Brita Täljedal. Utställningskatalogen innehåller en intervju med Zanele Muholi av Katarina Pierre och nyskrivna texter av Sarah Allen, Pamella Dlungwana, Elvira Dyangani Ose, Candice Jansen, Sindiwe Magona, Renée Mussai och Yasufumi Nakamori. Med stöd från Fort Knox.

Bildmuseet / 40 år av internationell samtidskonst i Umeå


27/1108/05

ZANELE MUHOLI /

TEMAN I UTSTÄLLNINGEN

BARA HALVA BILDEN De här fotografierna ingår i Muholis första serie, Bara halva bilden (2002–2006). Den dokumenterar personer som utsatts för hatbrott i olika delar av Sydafrika och i sydafrikanska townships. Under apartheid uppstod townships, bostadsområden dit svarta tvångsförflyttades från platser som utsetts till att vara ”white only”, endast för vita. Personerna som Muholi fotograferar, de medverkande, avbildas med medkänsla, värdighet och mod inför den diskriminering som de utsätts för. Bilderna fokuserar inte enbart på deras utsatthet, utan är också skildringar av intimitet. Muholi visar den smärta, kärlek och motståndsanda som präglar det svarta hbtqia+-samhället i Sydafrika.

ATT VARA Porträtten ingår i Muholis serie Att vara (2006–pågående). De fångar intima ögonblick mellan par, deras vardagsliv och rutiner. Muholi vänder sig här mot missuppfattningen att det queera livet är ”o-afrikanskt”, vilken delvis har sitt ursprung i idén om att samkönad sexualitet var något som importerades till Afrika med kolonialismen. Paren i serien är avbildade i sina privata hem där de lever tillsammans. Muholi förklarar att “älskare och vänner gick med på att medverka i projektet, att uttrycka och visa den kärlek som de känner för varandra.” Om serien säger hen: ”Min fotografering handlar inte om lesbisk nakenhet. Den porträtterar lesbiska som råkar vara nakna.” Serien neutraliserar den vita patri-


arkala blicken och avvisar de negativa eller heteronormativa bilder som är vanliga inom politiska och sociala samhällssystem där heterosexualitet ses som den normala sexuella läggningen. “Ända sedan slaveriets och kolonialismens dagar har bilder av oss afrikanska kvinnor använts för att reproducera heterosexualiteten och det vita patriarkatet, maktsystem som har påverkat vår vardag så att det nu är svårt att visualisera oss så som vi faktiskt är på riktigt. De bilder som syns utgår från inlärda motsatsförhållanden (heterosexuell/homosexuell, manligt/kvinnligt, afrikansk/oafrikansk). Från födseln lär vi oss att internalisera dessa strukturer, och glömmer ibland sensualiteten som uppstår när kroppar möts, bortom förenklade modeller av genus och sexualitet.”

ATT QUEERA OFFENTLIGA PLATSER Att fotografera svarta hbtqia+-personer i det offentliga rummet är en viktig del av Muholis visuella aktivism. Här visas porträtt av transkvinnor, homosexuella män och icke-binära personer som fotograferats på allmänna platser. Flera av platserna har spelat en viktig roll i Sydafrikas historia. Några av bilderna är tagna på Constitution Hill där Sydafrikas konstitutionsdomstol ligger. Platsen har en viktig symbolisk betydelse för landets utveckling mot demokrati. Några medverkande i serien har fotograferats på badstränder. Under apartheidtiden var stränder segregerade miljöer. Därför är de fortfarande kraftfulla symboler för hur segregeringen påverkade varje del av livet. Flera av de medverkande har fotograferats på Durban Beach, inte långt från Umlazi, där Muholi föddes.


Muholi kommenterar att ”vi queerar en plats för att få tillgång till den, för att se till att även svarta transkroppar blir en del av detta. Det är vi skyldiga oss själva.” Muholi väljer ofta att fotografera sina samarbetspartners i färg, för att betona att porträtten avbildar verkligheten och samtiden.

MODIGA SKÖNHETER Modiga skönheter (2014–pågående) är en porträttserie som avbildar transkvinnor, icke-binära och icke-genuskonforma personer. Flera av dem har deltagit i skönhetstävlingar. Skönhetstävlingar för queerpersoner fungerar som en arena för motstånd för Sydafrikas svarta hbtqia+-grupper. Tävlingarna ger individer möjlighet att förverkliga och uttrycka sin skönhet utanför heteronormativitet och vitmakt-kultur. Muholi menar att deltagarna “framträder i dessa skönhetstävlingar för att förändra tankesättet i sina lokalsamhällen, som också är de samhällen där de löper störst risk att utsättas för trakasserier eller något ännu värre.” Serien är också inspirerad av modebilder. Muholi har ifrågasatt huruvida “en transkvinna någonsin skulle kunna förekomma på omslaget till en tidning i det demokratiska Sydafrika.” Dessa bilder vill utmana queerfoba och transfoba stereotyper och stigman. Liksom Muholis andra bilder har porträtten tillkommit genom en samarbetsprocess. Muholi och den medverkande väljer plats, kläder och poser tillsammans, för att skapa bilder som stärker både den avporträtterade och betraktaren.


GEMENSKAP OCH SAMARBETE Det gemensamma har stor betydelse i Muholis arbete. Många av de personer som ingår i Muholis samarbetsnätverk är medlemmar i kollektivet Inkanyiso. Ordet betyder “ljus” på isiZulu, som är Muholis modersmål och ett av Sydafrikas elva officiella språk. Inkanyiso har som målsättning att “producera, undervisa och sprida information till många målgrupper, särskilt grupper som ofta marginaliseras eller görs till sensationsobjekt i de stora medierna.” Queer Activism = Queer Media är kollektivets motto. Självorganisering, mentorskap och kunskapsdelning är centrala aspekter av Muholis arbete. De här bilderna är resultat av samarbeten. De ingår i ett ständigt växande bildarkiv som dokumenterar både offentliga och privata evenemang som prideparader och protester, bröllop och begravningar. Genom att det svarta hbtqia+-samhället dokumenteras gör det motstånd mot att osynliggöras.

ANSIKTEN OCH FASER Muholi påbörjade serien Ansikten och faser 2006. Projektet omfattar idag över 500 verk. Det är ett kollektivt porträtt som hyllar, minns och dokumenterar svarta lesbiskas, transpersoners och icke-genuskonforma personers liv. “Det är viktigt att vi markerar, kartlägger och bevarar rörelser och ögonblick genom visuella historier så att kommande generationer kan se att vi har funnits.”


Många av porträtten har sitt ursprung i långa relationer och samarbeten. Muholi fotograferar ofta samma person flera gånger över längre tid. “Faces” syftar på de individer som fotograferas. “Phases” syftar på övergångar från en sexualitet, ett könsuttryck och en identitet till en annan. Ordet står också för förändringar i de medverkandes vardag, deras åldrande, utbildning, arbetsliv och giftermål. De tomma platserna i fotografiserien representerar personer som inte längre finns med i projektet eller porträtt som kommer att tas.

ATT DELA BERÄTTELSER Ända sedan Muholi började sin aktivistiska verksamhet har hen haft som ambition att dokumentera svarta hbtqia+-personers vittnesmål och upplevelser. Ett långsiktigt mål har varit att ge de medverkande en plattform för att kunna förmedla sin egen berättelse med egna ord. “Var och en av de avporträtterade personerna har en historia att berätta, men många av oss kommer från platser där de flesta svarta aldrig har fått möjlighet att framföra den. Om den framförts har den berättats av andra. Men ingen kan berätta vår historia bättre än vi själva.” Här talar åtta medverkande om sina liv och erfarenheter från hbtqia+-samhället i Sydafrika. Några av dem deltar även i projektet Ansikten och faser. Intervjuerna har letts och producerats av Muholis medarbetare. I en del av vittnesmålen förekommer andra pronomen än “they, them, theirs”, de pronomen som Muholi använder.


SOMNYAMA NGONYAMA Somnyama Ngonyama (2012–pågående) är en serie där Muholi riktar kameran mot sig själv för att undersöka etnicitets- och representationspolitik. Porträtten är tagna på olika platser i världen. I bilderna förekommer bruksföremål och upphittade material som blir till rekvisita med kulturell laddning. Här finns referenser till personliga reflektioner, till den koloniala erans och apartheidtidens historia av exkludering och tvångsförflyttningar, och till nutidens rasism. Muholis syfte är att lyfta fram dessa historier för att utbilda människor och vara en hjälp i bearbetandet av både personliga och kollektiva trauman. Muholi är noga med hur blicken avbildas i fotografierna. I vissa bilder är blicken bortvänd, i andra fixerar Muholi kameran med blicken, som om hen frågade vad det betyder för “en svart person att titta tillbaka”. När flera av porträtten visas tillsammans, som här i utställningen, omges betraktaren av blickar. I den här serien ökar Muholi kontrasten i fotografierna vilket får till följd att hudtonen ser mörkare ut. “Jag tar tillbaka min svarthet, för att jag känner att den hela tiden iscensätts av den privilegierade andra.” Verken har titlar på isiZulu, Muholis modersmål. Titlarna ingår som en del i hens aktivism, för att markera ägandet och känna stolthet över sitt språk och sin identitet. Titlarna uppmuntrar en västerländsk publik att förstå och uttala namnen. Detta är en kritik av det som hände under kolonialismen


och apartheid. På den tiden gavs svarta ofta engelska namn av arbetsgivare och lärare som inte ville komma ihåg eller uttala deras riktiga namn.


ARCHITECTURES OF TRANSITION /

ZANELE MUHOLI /

IWO MYRIN / MINNEN FRÅN TAJGAN

BOUCHRA KHALILI / STORIES WITHIN STORIES

BILDVERKSTAD

RECEPTION

HUVUDENTRÉ

NAEEM MOHAIEMEN / TWO MEETINGS AND A FUNERAL

ENTRÉ

P

211207