KRÖNIKA
Ljuset som lyser upp mörkret D et gamla uttrycket ”memento mori”, kom ihåg att du är dödlig, har varit ytterst påtagligt det senaste året. Med en pandemi har vi tvingats till att stanna upp lite till mans och att reflektera över att livet inte är oändligt. Det senaste året är det många människor och familjer som har drabbats av pandemins effekter – påtvingad isolering och icke självvald ensamhet, sjukdom och död. Mitt i utsattheten har vi sett hopplösheten och kunnat känna oss handfallna inför den. Men vi har också kunnat se omsorgen och viljan att hjälpa äldre och isolerade familjemedlemmar, grannar. Viljan att ge av sin tid har vuxit sig starkare. Det har blivit tydligt hur samhälles goda krafter genom människor, unga som gamla, vill hjälpa varandra och ge omsorg. Det tycker jag ger hopp om framtiden, om humanitet och en känsla av värme inombords, trots allt.
NÄR JAG SKRIVER denna hälsning har första höstblåsten dragit över oss och vi får återigen en påminnelse om att årets mörkaste månader är annalkande. Dagarna känns alltmer korta innan mörkret faller på. Sedan äntligen kommer advent och jul. Under adventstiden, julens förberedelsetid i kyrkan, vi får tända våra ljus. Hemma kanske vi pyntar med änglar, tomtar, adventsstakar och stjärnor i
”
fönstren, klär granen juligt fin, öppnar våra luckor i kalendern och väntar, väntar på julen. I kyrkan kan vi träffas, sjunga de vackra sångerna, tända ljus för oss själva, de vi bryr oss om, för de som vi saknar och sörjer.
ed jultidens tända ljus, kan vi M få hjälp att påminna oss om att det finns något att se fram emot. I ljuset av det liv vi lever kan vi under adventstiden läsa texterna om Kristus ankomst, som mitt i allt det vi står i vill förmedla, hopp, tröst och närvaro. Och med adventstidens och jultidens tända ljus, kan vi få hjälp att påminna oss om att det finns något att se fram emot. Som en motpol till vår alltmer uppstressade tid och julens ibland pålagda förväntningar i negativ bemärkelse med alla krav, önskningar, jäkt, köp och julklappshysteri. Det stora glädjebudskapet finns där för oss, det att Gud vill möta oss människor. Att det himmelska vill möta det jordiska, såsom ett litet barn, som vår frälsare, som vår räddning. Peter Belsing
Diakon i Näsets församling
Foto: BRIANAJACKSON/GETTYIMAGES VINTERN 2020
29_Krönika Peter Belsing_VFRO_VINTERN 2020.indd 29
29
2020-11-27 11:01
