Våga vintern 2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | VÄSTRA FRÖLUNDA PASTORAT | VINTERN 2020

MORGAN CARLSSON

förverkligade sin dröm om egen ljustillverkning

5

BÖCKER SOM LYSER UPP I VINTER ERIC PALMQWIST:

”Musik ska beröra på riktigt”

Webbgudstjänster och KARANTÄNKONSERTER – vi ställer inte in, vi ställer om

TEMA

LJUS

Livet är ljust i välkända och trygga miljöer ODR SAMHÄLLSINFORMATION SOMMAREN 2020

01_Omslag_VFRO_VINTERN 2020.indd 1

3

2020-11-27 10:44

LEDARE

Julen – ett förstoringsglas som förstärker allt

?

VISSTE DU ATT...

»» ... Ingvild

2

DET SOM OCKSÅ är sant är att julen är den högtid som gör oss människor mest sårbara. Kanske ännu mera i år, pandemins år som vi nu snart tar farväl av. Vi vet vad vi lägger bakom oss, men vad går vi till? Hur blir 2021? Det vi vet i dag är att advent och jul blir annorlunda. Själv har jag inte fått träffa någon ur min norska familj på ett helt år. Med stängda gränser blev det både sommar, sonens konfirmation och min mottagning i Västra Frölunda pastorat utan föräldrar eller syskon närvarande. Nu blir det också så långt in i 2021. Julen är som ett förstoringsglas – allt förstärks. Det som redan är fint och gott blir under advent, jul och nyår oftast ännu bättre, ännu vackrare. Det som till vardags är jobbigt och fult, det har en tendens att under julens högtid slå ut i full blom. Är man fattig är julen något av det mest smärtsamma att ta sig igenom. Är ensamheten stark till vardags, blir den gärna ännu starkare under högtiden. Är familjens

Everything’s big in Texas är ett slagord staten ofta slänger sig med. ­Julen var inget undan­tag.

Foto: PRIVAT

Falle­gård började som kyrkoherde för Västra Frölunda pastorat 1 september 2020. Hon kommer från Norge och det hörs så fort hon börjar prata. Familjen Fallegård består av Fredrik Fallegård, från Mölndal, och tonåringarna Alfred och Thea. Åren 2009–2013 bodde familjen i Houston, Texas i USA där Ingvild var kyrkoherde i den norska utlandskyrkan, systerorganisationen till Svenska kyrkan i utlandet.

I

fyra år firade vi som familj jul i Texas. Det var lika spännande varje gång – vem julpyntar mest i år? I grannskapet söder om Houston tävlade vi om att ta fram det vackraste och mest julpyntade huset. Vi gick ”all in” och sparade inte på krafterna. Mycket är annorlunda när man rör sig utanför komfortzonen och beger sig ut i okänd terräng. Jul i främmande land är alltid något speciellt. Det nya, det okända, det vi inte har kontroll över – kanske är julen i år precis så för dig? Något är nytt och okontrollerbart? Everything’s big in Texas är ett slagord staten ofta slänger sig med. Julen var inget undantag. Det var extra stort, extra dyrt, extra blinkande och extra allt. Minimalismen hade inte slagit rot i den delen av USA. Kyrkorna tävlade om att få ut sitt budskap så hela världen kunde se vad julen verkligen handlar om. Stora skyltar långsmed vägen proklamerade ut sina välformulerade slagord: ”He’s the reason for the season”– ”Han är orsaken till högtiden” (nej, det låter verkligen inte lika bra på svenska…) eller ”Christmas starts with Christ” ”Julen börjar med Jesus”, som ju på engelska också är bokstavligen sant.

eller släktens relationer redan jobbiga, blir det sällan bättre av en jul tillsammans, eller på avstånd för att vi inte kan eller orkar vara tillsammans. NÄR VI NU i dessa dagar tänder det tredje ljuset och julen nalkas oss där framme, så låt oss förenas med stjärnan som en klar ledtråd. Den visade de vise männen vägen. Den strålade på en nattsvart himmel. Den värmde ända ner i stallets kyla. Stjärnan har kraft än i dag. Det tror jag på. Det håller mig uppe när det mörknar omkring mig. Till dig, var du än befinner dig i livet – En välsignad jul är vad jag önskar för dig!

Ingvild Falle­gård kyrkoherde

VINTERN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_VFRO_VINTERN 2020.indd 2

2020-11-27 10:45

” 10 ! BRYT EN

y jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid T handen och säger till dig: Var inte rädd, jag Jesaja 41:13 hjälper dig.

Din församling 4 Utkiken 6 Hantverk Varde ljus i stöperiet 8 Brandsäkerhet Tips inför julen 26 Jesu födelse Vägen till Betlehem 30 Notiser­

»» ACT Svenska

kyrkans julinsamling går till kvinnor i världen som utsätts för tvångsäktenskap, Tillsammans kan vi stoppa tvångsäktenskap, könsstympning könsstympning och andra övergrepp. och andra övergrepp. Var med och bryt en tradition. Swisha din gåva till 900 1223

TRADITION

Tema Ljus 10 Belysta platser och minnen

SWISHA DIN GÅVA TILL svenskakyrkan.se/act

N VA

ENMÄRK

Vill du skänka en julklapp? »Vill »  du stötta en behövande barnfamilj i Tynnered eller Frölunda genom att bidra med en julklapp till ett barn i åldern 0–18 år? Lämna in julklappen antingen i Tynnereds eller Grevegårdens kyrka till diakon Lena Andersson eller i 900Västra 1223Frölunda församlingshem till diakon Britt-Marie Bäckström. Vi behöver din julgåva senast måndag 14 december. Observera att julklapparna ska vara oinslagna och nyinköpta. Presentkort tas gärna emot. Tack så mycket på förhand!

E T

EN DEL AV

S

Porträttet 16 Eric Palmqwist, musiker Övrigt 25 Korsord 29 Krönika Peter Belsing 32 Krönika Klara Zimmergren

Foto: Deborah Rossouw / Ikon

INNEHÅLL

BRYT EN TRADITION

Foto: GETTY IMAGES Trycksak 5041 0004

REDAKTION Lokalredaktion: Helena Andersson och Amanda Holmblad, redaktörer. Maria Lif, Magdalena Moberg, Ingvild Fallegård. Telefon: 031–731 64 50 E-post: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se vastrafrolunda.pastorat@svenska­ kyrkan.se

Omslagsfoto: Maria Östlin Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete Katrineholm Annonser: Display i Umeå AB, 090–71 15 00, info@display-umea.se VINTERN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_VFRO_VINTERN 2020.indd 3

3

2020-11-27 10:45

UTKIKEN

Vi drömmer om en jul ... i kyrkan. Men i dessa pandemitider kan vi tyvärr inte samlas så som vi brukar. Det fina är att julens glada budskap – det att Gud blev en av oss – inte är inställt oavsett hur världsläget än ser ut, utan är lika aktuellt i år som varje år. Med det inte sagt att man inte kan känna sig ensam eller orolig för det. Vill du prata med någon? Se spalten här intill. I kyrkorna fortsätter vi att ringa till gudstjänst och att be, även om vi inte kan hålla dörrarna öppna. Du kan i stället ta del av gudstjänster, konserter och andakter hemifrån, via webben. Med önskan om en god jul!

JULEN I VÅRA KYRKOR

svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat

FÖLJ OSS!

»» För informa-

tion om gudstjänster och högtider, se vår hemsida eller följ församlingarna i sociala medier. Webben: svenskakyrkan. se/vastra-­ frolundapastorat Facebook: Sök på församlingsnamnet.

4

Andakt på nätet

Musik i kyrkan

»» Västra Frölunda pastorat erbjuder

»» Anmäl dig till ett digitalt

en kortare, förinspelad andakt på nätet varje vecka inför kommande söndag och storhelg. Välkommen att titta in på www.svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat/andaktpanatet

nyhetsbrevet för musik och få mejl om aktuella konserter och musikgudstjänster i våra församlingar: svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat/musikbrevet

Gudstjänst på webben

Karantänkonserter

»» 11.00-gudstjänsten från Tynnereds

»» Älvsborgs församling bjuder varje

församling livesänds varje söndag. Hitta länken via denna sida: svenskakyrkan.se/vastra-frolundapastorat/sondagsgudstjanstenitynneredsforsamling eller på Facebook.

vecka på högklassiga musikupplevelser som sänds i realtid så att den som vill kan uppleva dem hemifrån. Programmet och länk för att titta finns på hemsidan (se spalten till vänster).

Diakoni – kyrkans sociala omsorg Du är alltid välkommen att vända dig till Svenska kyrkan för att söka stöd i livskris såväl som i vardagsbekymmer. Kontakta expeditionen för telefonnummer till våra diakoner 031-731 64 50 Diakonimottagning i Tynnereds kyrka Tid: Måndagar 10.00–12.00

»» På diakonimottagningen kan du som lever i en utsatt livssituation få råd och stöd gällande till exempel ekonomiska eller sociala frågor. Eller så kanske

VINTERN 2020

04-05_Utkiken_VFRO_VINTERN 2020.indd 4

2020-11-27 10:48

!

DU ÄR INTE ENSAM »» Om du vill ha

kontakt finns möjlighet att ringa eller skriva e-post till församlingarnas diakoner eller präster. Deras kontaktuppgifter finns på hemsidan: svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat/ kontaktaoss. Du kan också höra av dig till expeditionen för vidare kontakt: 031–731 64 50 »» Det går också bra att ringa Kyrkans SOS, 0771–800 650, som är öppen vardagar kl 13–21 och lör/sön/helgdag kl 16–21. »» Jourhavande präst nås via 112. Foto: GETTY IMAGES

du bara vill prata med någon om din livssituation. Vi välkomnar människor oavsett tro eller nationalitet. Ingen tidsbokning behövs. Du hittar mottagningen vid expeditionen, Turkosgatan 1. Diakonimottagning i Västra Frölunda församlingshem Tid: Onsdagar 14.00–16.30.

»» Möjlighet till samtal med diakon och klädutdelning.

Vill du hjälpa till?

»» Du kan bland annat hjälpa till genom

att skänka kläder, skor och hygienartiklar till diakonin i Västra Frölunda pasto-

rat. Inlämning varje förmiddag församlingshemmet (Frölunda kyrkogata 2) fram till kl 12 och onsdag fram till kl 16. Annan tid: ring 031-731 64 93.

Jullandskapet i Tynnereds kyrka »» Står uppe till och med Trettondehel-

gen om rådande restriktioner tillåter. Välkommen in att titta! Läs mer på s 26.

Skänk en julklapp? »» Vill du stötta en behövande barnfamilj? Läs mer på sidan 3!

HÅLL UTKIK!

Det händer i din kyrka »» I appen Kyrkguiden hittar du information om det som händer i kyrkorna där du befinner dig.

MISSA INTE!

Kandidera i kyrkovalet 2021 »Var »  med och påverka Svenska kyrkans framtid! I kyrkovalet 2017 ställde nästan 30 000 personer upp som kandidater och 23 000 valdes till minst ett uppdrag. Kyrkovalet är viktigt eftersom Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka. Svenska kyrkan är beroende av människors engagemang och i kyrkovalet har du och andra en möjlighet att påverka. När du blir vald inom Svenska kyrkan är du med och bestämmer vad kyrkan ska göra de kommande fyra åren. Det handlar framför allt om två olika områden: ● Vad kyrkan ska göra – den strategiska inriktningen. ● Vad det får kosta – budget. Lär mer här:

»»  www.svenskakyrkan.se/kyrkoval

DIKTEN STJÄRNENATT Herdevakt Vakande sin hjord Änglasång Barn som kom Fyllt med Herrens ord Händelsen Längesen Med ett barn av Gud Vise män Vände sen Hit med Julens bud Här står jag Vinterdag Ett mysterium Bibelord Frid på jord Evangelium Insänt av

Finn Svantesson, församlingsbo VINTERN 2020

04-05_Utkiken_VFRO_VINTERN 2020.indd 5

5

2020-11-27 10:48

HANTVERK VEM? Morgan Carlsson, 64, som stöper ­ljus till kyrkan

Varde ljus – hos ­ Hagaljus i Lindome Det levande ljuset har brukats sedan människan lärde sig att hantera elden. För Morgan Carlsson, 64, i Lindome blev en ljustillverknings­maskin på Blocket början på en ljus framtid. Text & foto: Magdalena Moberg

Morgan Carlsson tillverkar alla sorters fattningar och storlekar på ljusen, så de även passar kyrkornas gamla ljusstakar.

6

»Låt »  mig presentera Morgan Carlsson, 64 år och boendes på Ingemanstorp i Lindome. En natur­skön plats som Morgan håller extra kär, då det även är platsen där han växte upp. Där bor han tillsam­ mans med sin fru Liselott och deras två hundar Hugo och Preben och där har han också på senare år förverk­ ligat sina drömmar med egen ljustill­ verkning. Längtan efter att få skapa och tillverka saker fick Morgan redan som sexåring, när han följde med sin farfar till ett sågverk och fick känna på doften av nysågat virke. Där väcktes hans intresse för att en gång i framtiden skaffa sin egen snickeriverkstad. När Morgan var femton år tillverkade han en spånlampa på träslöjden som hans lärare blev så glad i att hon ville köpa lampan av honom. Då tändes en låga inom

honom och han började tillverka fler. Han sålde även dem, och som Morgan själv uttrycker sig – det gav mersmak. MORGAN UTBILDADE SIG först till

polis och arbetade sedan som det fram till 2012. Under hela sitt yrkesliv har han på fritiden skapat och tillverkat vackra saker, fram­ för allt i trä. År 2007 såg han en annons på Blocket gällande maskiner för ljustillverkning och kände direkt att detta var hans framtid. Liselott gav båda tummarna upp! Morgan byggde om sin snickeri­ verkstad till ljusstöperi och fick igång ljusproduktionen. När han tog över maskinerna fick han också förmånen att ta över kunder från de förra tillverkarna och hans första leverans med ljus gick till en kyrka i Smålandsstenar somma­ ren 2008. På så sätt kom Morgan i kontakt med Svenska kyrkan. Ett intresse uppstod för kyrkorum­ met och att få skapa vackra ljus till dessa vackra miljöer. Morgan började ringa runt till kyrkvakt­ mästare i Göteborg med omnejd och bjöd in dem till fika i verksta­

Morgan Carlsson på ljusdränkt promenad med hundarna Hugo och Preben.

den och visade hur tillverkning av ljus fungerar. DET BÄSTA MED Morgan Carlsson

på Hagaljus är hans engagemang och vilja att lösa alla önskningar när det kommer till ljus. Många av kyrkorna har gamla ljusstakar, med olika storlekar och former. Det är inga problem för Morgan, eftersom han tillverkar alla sorters fattningar och storlekar på ljusen.

VINTERN 2020

06-08_Lokalrep_VFRO_VINTERN 2020.indd 6

2020-11-27 10:51

Ljusets historia från lyxig bivax till överlägset stearin

Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta, tog stearinljuset till Sverige i mitten av 1800-talet. Foto: WIKIPEDIA/PD

KORT OM...

I SVERIGE LYSTES inte hemmen upp av vaxljus annat än till jul eller andra stora högtider. Det bivax som användes var alldeles för dyrt och användes till största delen i

kyrkorna. Julen kallades ofta för ”ljusets fest” eftersom man trodde att ljusen hade en speciell kraft. Jul­ bordsljusen tyddes ofta skrock­ fullt på olika sätt. Om t.ex. lågan var svag kunde man vänta sig flera olyckor under det kommande året och om man räknade pengar i ljusets sken skulle antalet mynt förökas betydligt. Till jul stöptes även ljus till kyrkan som skatt och offergåva och som lön till prästen, klockaren och kyrkvaktaren. De mer förmögna gårdarna skänkte också ljus till de fattiga som själva inte hade tillräcklig tillgång till talg för ljusstöpning. PÅ 1820-TALET LYCKADES den franske kemisten Michel Chev­ reul med att separera de flytande fetterna från talg och feta oljor genom att tillsätta kemikalier. Detta tog han patent på 1825. Man har tillverkat stearinljus i Frankrike sedan dess och stearin framställs främst genom hydrolys av animaliskt fett, men kan även framställas ur vegetabiliskt fett. 1837 var Lars Johan Hierta, (Aftonbladets grundare), i London och fick se ett stearinljus brinna. Han blev så överväldigad av stea­ rinets överlägsna egenskaper att han tillsammans med Johan Mi­ chaelsson startade Liljeholmens Tekniska Fabrik och tog på så sätt stearinljuset till Sverige. Källa: Liselotte Carlsson och https://www.bruksljus.se/Ljusets_Historia

Illustration: HELENA ANDERSSON

Hagaljus levererar idag ljus till många församlingar, medverkar på julmarknader och tar emot specialbeställningar från privat­ kunder som kommer direkt till verkstaden. Morgan anordnar även kurser i ljusstöperi liksom studiebesök i verkstaden. Liselott håller föredrag om ljusets historia i olika sammanhang och står även för bokföring, hemsida och mark­ nadsföring för företaget.

Morgan Carlsson Ålder: 64. Familj: Hus­ trun Liselott, vuxna barn och hundarna Hugo och Preben. Bor: Inge­man­ torp, Lindome. Gör: Driver ljusstöperiet Hagaljus (Hagaljus.se), Inge­man­ torps­vägen 11, Lindome.

»Det »  levande ljuset har brukats sedan människan lärde sig att han­ tera elden. Förutom mat, värme och trygghet gav eldhärden oss det dagliga ljuset under vinterhalvå­ ret. Med tiden förstärktes ljus­ skenet med bloss och facklor, som kunde bäras med då olika sysslor skulle utföras. Romarna tillverkade vid Kristi födelse oljelampor med veke i. Lamporna var gjorda av sten, lera eller metall och dessa användes ända fram till 1200-talet, då talgljuset kom. Arkeologer har hittat ljusstakeliknande objekt under utgrävningar i Egypten och Grekland. Vissa av dem dateras till 3000 år f.Kr. Under 1200–1400 talet började ljus tillverkas i Europa. De första stöpta ljusen bestod av talg och i vissa fall bivax. Vekarna var för det mesta tillverkade av dubbeltvin­ nat lin eller bomullsgarn. Nackde­ len med talgljusen var att veken inte förbrändes i samma takt som ljuset i övrigt. Veken måste ”snytas” (kapas) med fingrar eller ljussax för att os från ljuset skulle undvikas. Med tillsatt bivax, som på den här tiden var en mycket dyrbar lyxprodukt, förbättrades talgljusens lysegenskaper och brinntid samt gav ljusen en mer angenäm doft.

VINTERN 2020

06-08_Lokalrep_VFRO_VINTERN 2020.indd 7

7

2020-11-27 10:52

BRANDSÄKERHET

Thony Sjöström är kantor i Västra Frölunda församling och deltidsbrandman.

Brandsäkra hemmet i juletid Thony Sjöström, kantor i Västra Frölunda församling, är även deltidsbrandman och kommer här med några tips för ökad brandsäkerhet.

!

LÄS MER... ... om före­ byggande brandskydd i hemmet: https://www. rsgbg.se/ hem-och-fritid/brandsakert-hemma

»» Där finns

också en länk till brandskyddföreningens interaktiva utbildning om brandsäkerhet i hemmet. Var försiktig så att du får ett fint julfirande!

8

»”Nu »  tändas tusen juleljus och Stilla natt, heliga natt, allt är frid...” Vi är nu inne i den period på året då vi har flest bostadsbränder. Antalet bränder ökar alltid i december. Tända ljus som glöms bort, och kastruller blir kvarglömda på heta spisplattor. SAKER SOM KAN göras för att mini-

mera riskerna är till exempel: »att »  aldrig lämna ett levande ljus obevakat. En god regel är att den som har tänt ljuset ansvarar för att det släcks. »att »  kontrollera att spisen är avstängd efter användning. Om det börjar brinna i en kastrull, lägg locket på. Släck aldrig med vatten! »att »  inte låta granen torka, om du har någon. En torr gran är lättantändlig och kan börja brinna rejält om den blir antänd. TÄNK OCKSÅ PÅ att vara förberedd

om något skulle hända. »Med »  brandvarnare och fungerande batteri kan branden upptäckas i tid. Kom ihåg att kontrollera att brandvarnarna fungerar. »Ha »  en handbrandsläckare och en brandfilt lättillgängliga så att den som upptäcker branden kan agera. »Blockera »  inte trappor och korridorer, tänk på att detta är utrymningsvägar.

GÖR SÅ HÄR OM NÅGOT SKULLE HÄNDA Rädda »» Rädda dig själv och andra som hotas av branden. Utsätt inte dig själv för fara. Varna

»» Varna andra som hotas av branden. Larma »» Larma SOS Alarm genom att ringa

112. Svara på frågorna så noga du kan. Samtalet försenar inte räddningstjänstens ankomst. Utlarmning sker under tiden du pratar med SOS-operatören. Släck

»» Släck branden om du bedömer att du kan göra det utan att utsätta dig själv för fara.

VINTERN 2020

08_Brandman_VFRO_VINTERN 2020.indd 8

2020-11-27 10:55

PROFILEN

Niklas Ekdal vill inte läxa upp någon, men tror att vi skulle må bättre av mindre självcentrering. FOTO: BROMBERGS

KORT OM...

NIKLAS EKDAL Författaren hoppas på dygdernas revansch

»Niklas »  Ekdal är journalist och författare. I Kyrkokalendern skri­ ver han om hur dödssynder blivit dygder och dygder blivit döds­ tråkiga, i en värld där alla vill sätta sig själva i första rummet. Men det är knappast en hållbar resa, och han hoppas på en dygdernas revansch. Att dygder och dödssynder näs­ tan bytt plats i våra medvetanden, så att måttlighet och ödmjukhet framstår som oändligt trist, medan girighet och stolthet snarare är vad som krävs för att bli någon i dagen värld, framträder tydligt i Niklas Ekdals text. Vad fick honom att få upp ögonen för detta fenomen? – Det korta svaret är nog åldern. Jag var ett barn av det radikala 70-talets frihetsdrömmar. Min far som var rektor, född 1916, hade mer traditionella värderingar med

09_Profilen Niklas Ekdal_Vintern 2020.indd 9

betoning på ansvar och hänsyn. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag som honom. MÄNSKLIGHETEN FRAMSTÅR nästan

som obstinata barn i betraktelsen, som trotsigt vill bryta varenda ­regel en strikt förälder lagt på dem. Men riktigt så ser han inte på sina medmänniskor. – Det är en svår balans mellan frihet och gemenskap, tradition och förnyelse. Jag vill inte läxa upp någon, inte tillbaka till ett aukto­ ritärt samhälle. Men vi skulle må bättre av mindre självcentrering. Men att dygderna skulle behöva få en viss revansch i våra med­ vetanden, det tror han ändå.

”

– Vi behöver utmana kommersi­ ella, politiska och mediala krafter som uppmuntrar ansvarslöshet, syndabockstänkande och omedel­ bar behovstillfredsställelse. Vi lever i en stor lyxfälla, med algorit­ mer som lockar fram våra sämsta sidor. Resultatet blir frustration och polarisering. Jag tror inte på kollektiv väckelse eller revolutio­ ner, men på individuell eftertanke.

Niklas Ekdal Ålder: 59. Yrke: Journalist och författare. Bor: Stockholm. Familj: Sambo som är epidemiolog, tre barn som studerar. Aktuell: Skriver bok om det moderna Sverige, Hur vi levde, uppföljare till den självbiografiska Hur jag dog 2016. Varvar med journalistik för SVT och Dagens Nyheter.

TILL SIST: VILKEN är Niklas person­

liga favoritdygd? – Den enda jag klarat att leva upp till är nog flit. Det jag beund­ rar hos andra är ju annars genero­ sitet och ödmjukhet, så där finns en del att jobba på.

i lever i en stor lyxfälla, med algoritmer V som lockar fram våra sämsta sidor. VINTERN 2020

9

2020-11-27 11:33

2

SOMMAREN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 10

2020-11-27 11:39

LJUS TEMA

Belysta platser och minnen

Vi identifierar naturen där vi växt upp som vårt landskap och vår miljö. Våra rötters särskilda platser präglar oss – där är livet ljust och tryggt. Text: Hanna Welin Illustration: Calle Thoor

SOMMAREN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 11

3

2020-11-27 11:39

d TEMA LJUS

”

et är inte bara träden som har djupa röt­ ter. Det har också vi människor. Och allra djupast är banden till barndomens särskilda platser: gården hemma i kvarteret, sommarstugan, mormors trädgård. På fors­ karspråk kallas det platsanknytning – att älska, utforska, känna trygghet och tröst och omfamnas av sin egen plats. Skogen där du som barn hoppade mellan stubbar­ na, vilade kinden mot mossan och fick stickor i foten. Stranden vid farfars hus där du plockat snäckskal om somrarna. Vindsrummet där du kunde dra dig undan, som bara var ditt. Eller grillplatsen på gården där familjen skrattande brukade prata i munnen på varandra innan föräldrarna skildes. De allra flesta av oss har minst en sådan plats, ett betydelseladdat stäl­ le som vi återkommer till, längtar efter eller bevarar som ett själsligt, inre rum.

i människor kan skapa starka V känslomässiga band till ett hus, en trädgård, en strand...

12

I den djupa småländska skogen, på en bräda inkilad mellan två tallar, ligger Roland Hallgrens särskilda plats på jorden. Här kan han lyssna till vad fåglarna har att säga och betrakta Emåns ringlande bana nedanför skogsslänten. – Ibland känner jag att jag bara måste åka till stugan och promenera upp dit. Det är som ett rituellt

behov hos mig. Det är min tillflyktsort där jag känner mig hemma och får perspektiv på tillvaron. Roland Hallgren är professor emeritus i religions­ vetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar och författare till böckerna Plats och känsla och Rytm: en filosofisk tänkebok. – Platsen har alltid varit viktig för människan. Själv är jag en insjö- och skogspojk, uppväxt i Vetlanda. Jag bodde länge i Lund men kände mig aldrig riktigt hemma.

L

andskapet vi växer upp i präglar oss. Det har forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniver­ sitet, i Alnarp kunnat konstatera. I en enkät­ studie fick människor identifiera naturen där de växt upp, sitt landskap. Var det hav, skog, berg eller slättbygd? – Intressant nog kunde nästan alla sätta en etikett, förutom en del av dem som vuxit upp i en riktigt stor stad. Tyvärr gjorde vi missen att inte ha med alterna­ tivet ”urban miljö”, säger Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur i Alnarp. Forskarna ville ta reda på i vilken miljö männi­ skan bäst återhämtar sig från stress, sjukdomar och livskriser. Svaret var tydligt: det var naturen och i synnerhet i barndomens marker hon sökte sig till. Starkast band till uppväxtens landskap hade havsmänniskorna, följt av skogsmänniskorna, bergs­ människorna och slättmänniskorna. Det var också svårare för havsfolket att anpassa sig och tycka om skogen än tvärtom. – De som flyttat långt tillbringade ofta semestern i sina hemtrakter eller sökte efter något likartat. Och gemensamt för alla, även de som flyttat runt mycket i sitt liv, var att de drogs till barndomens trakter när de hamnade i en livskris, säger Patrik Grahn. Psykologen Annika Tibblin har funderat mycket på den mänskliga förmågan att knyta an till fysiska

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 12

2020-11-27 11:39

platser, både i sitt arbete som klinisk psykolog i Lund och som föreläsare och konsult i hållbarhetspsykologi. – Vi människor kan skapa starka känslomässiga band till exempelvis ett hus, en trädgård, en strand eller vår barn­ doms landskap, vår hembygd. Till en plats där vi känner tillhörighet, trygghet och frihet, säger hon. En grundläggande anledning är att det mänskliga psyket till stor del orienterar sig rumsligt. Hippo­ campus, hjärnans ”kopplingsstation”, fungerar både som vårt bibliotek, vår bibliotekarie, och som böcker­ na och hyllorna de är organiserade i, förklarar Annika Tibblin. Platserna – rummen – där vi har varit många gånger eller stannat länge och upplevt mycket, laddas emotionellt av det vi upplevt just där och då blir till bild-, doft- och kroppsminnen. Som psykolog har hon arbetat mycket utifrån teorin om anknytning. Förenklat handlar den om den nyföddes och det uppväxande barnets behov av att känslomässigt knyta an till sina föräldrar eller andra viktiga personer. – Men även ett djur kan bli ett avgörande anknyt­ ningsobjekt, eller en fysisk plats.

En anknytningsplats behöver inte existera fysiskt, utan skulle också kunna vara ett landskap i ett dataspel.

F

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 13

Annika Tibblin

ör att kunna prata om en anknytnings­ plats i den psykologiska mening som Annika Tibblin menar, ska det vara ett ställe som du har utvecklat ett oersättligt band till. En plats du upplevt med alla dina sinnen, där du i trygghet vågat pröva, leka och utforska dig fram. Som du älskar och har känt dig älskad tillbaka på. – För en människa med otrygg anknytning, som inte fått sina grundläggande psykologiska behov tillfredsställda, kan den speciella platsen, eller hästen eller hunden, ibland bli den enda trygga tillflyktsplats du har.

Men en anknytnings­ plats måste inte nödvän­ digtvis existera rent fysiskt. Det skulle, möjligen, också kunna vara ett vackert landskap i ett dataspel, menar hon. – Det finns fantastiska spelmiljöer där du kan ha tillbringat månader och år som kommit att betyda mycket. En trygg tillflyktsort där du vågar pröva och utforska när samhället utanför spelvärlden känns hotfullt. Dock kan inte spelvärlden ersätta ett naturligt landskap där alla sinnen stimule­ ras i interaktion med omvärldens levande uttryck. Att förlora sin särskilda plats, sitt eget epicentrum, gör ont. Själv kunde hon länge börja gråta när hon tänkte på barndomens sommarhus som hon tvinga­ des sälja för snart trettio år sedan. De trygga ekarna, havet och västkustklipporna som brukade hälsa henne välkommen. – Det går att knyta an till nya platser, som vuxen tar det bara mycket längre tid. För den som har flyttat långt eller tvingats fly till ett nytt land, är det vanligt att längtan till barndo­ mens marker blir extra starkt när de blir äldre, menar hon. – Även om du har levt länge där du bor och kanske till och med har barn som finns nära, kan det komma över en som ett slags vemod. Längtan efter landska­ pet, husen, dofterna. Platsen där du hörde hemma.

E

n som verkligen vet hur det känns att förlora sin barndoms plats på jorden är Malmöbon Sabina Causevic, som flydde från forna Jugo­ slavien och hemstaden Sarajevo för snart 30 år sedan. – Jag kommer aldrig glömma hur det var att åter­ vända efter krigets slut, säger hon. Hon grät när hon såg förödelsen, de sönderbom­ bade husen, arbetsplatserna, åkrarna och vägarna.

»

VINTERN 2020

13

2020-11-27 11:39

Att tänka på vad som hänt människorna, där alldeles utanför bilfönstret, var outhärdligt. Hon gråter också nu, när hon berättar om hur hon på darriga ben kom fram till Sarajevo och till parken i Gamla stan där hon brukade leka som barn. – Det går bara inte att beskriva hur det kändes. Parken var en kyrkogård. I bassängen där vi barn brukade plaska om somrarna är den förre presiden­ ten begravd. När hon stod där klarade hon inte att lyfta blicken mot det vackra gamla stenhuset en bit bort. Huset där hon är född, där släkten bott i tre generationer. Tre år innan krigsutbrottet konfiskerades det av regimen och familjen kastades ut. Sedan dess bär hon två versioner av det inom sig. En som gör för ont för att öppna dörren till. En som doftar av nyutslagna bus­ kar, där knarr hörs från trappan och solstrålar bryts genom spröjsade mosaikfönster. – Under de jobbigaste åren brukade jag medvetet plocka fram bilden av tryggheten hemma och känslan av all den kärlek jag fick av min mamma och pappa när jag växte upp.

I

dag är Sabina Causevic 64 år och Malmö har länge varit hemma. Det är här sönerna har vuxit upp, här som många av vännerna bor, här hon har sitt arbete och sin kolonistuga som hjälpt henne att känna sig hemma, att mylla ner händer och fötter i den svenska jorden. Men hur väl hon än trivs, hur mycket hon än tycker

14

Igor Knez

TEMA LJUS

”

om sina nya gator, den svenska sommarhimlen om natten eller känslan när grödorna på kolonin letar sig upp ur jorden, är det svårt att fullt ut acceptera att flera av de platser som en gång var hennes aldrig kan bli det igen. – Även om jag åker ner då och då är det inte detsamma. Det finns inte längre något som är mitt. Jag är främmande, nästan som en turist. Tillhörighet – till gräset, asfalten, sandlådan, den lokala matbutiken, till hemmets skyddande vägg­ ar och tak – är viktigare än vad man kan tro, konsta­ terar hon. Liksom tillgången till sin egen historia, till berättelsen om sitt ursprung. – Det har varit viktigt för mig att berätta om vår bakgrund för barnen. Men jag har inte velat gå in så

enom att berätta för sina G närmaste försöker vi bevara de viktiga platserna i våra liv. Igor Knez, professor i psykologi

mycket på vårt förlorade hus. Jag vet att min äldste son har en del minnen därifrån, men jag tycker själv att det är svårt att orka minnas, säger Sabina Cause­ vic. – Ändå är barnen noga med att tala om att just där, vårt hus, är platsen som de kommer ifrån.

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 14

2020-11-27 11:39

D

e återberättade historierna om familjens och släktens hus och marker är ofta viktiga för identiteten och för berättelsen om oss själva och varifrån vi kommer. Inte minst när de har gått förlorade. Igor Knez, professor i psykologi vid högskolan i Gävle, forskar om minnen och platser. Han menar att de viktiga platserna är en del av oss. – Två grundläggande mekanismer förklarar bind­ ningarna vi har till platser och även till människor. Ett emotionellt band: vi tycker om eller vi älskar. Och ett kognitivt: jag minns, tänker på, kommer ihåg. Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 studerade han hur relationen till den nu nedbrända skogen förändrades. De visade sig att de emotionel­ la banden förlorats, skogen var nu bara en sorgligt askgrå förlust. Men den kognitiva bindningen, den var helt intakt. – Man går tillbaka till platserna mentalt och berät­ tar: ”Kommer du ihåg när vi var där, då såg det ut så och så, vi brukade göra det och det”. – Genom att berätta för sina närmaste, för barnen, försöker vi bevara de viktiga platserna i våra liv. Religionsprofessorn Roland Hallgren höll under många år ”platsseminarier” för blivande lärare. – Studenterna fick börja med att berätta om sina favoritplatser. Idén var att det kunde vara ett sätt att öva upp känslan för vad helighet kan vara för människor. Det är långt ifrån självklart i ett sekulariserat

samhälle, menar han, även om många känner en sorts vördnad för religiösa platser, oavsett om de själva är troende eller ej, liksom för kyrkogårdar och vissa historiska platser. Men det studenterna nu berättade om var de personliga platserna, mättade med minnen och existentiell betydelse – en sorts helighet – för just dem. – Jag tror att vi har ett behov av ett visst mått av magi. Och vissa ställen, i synnerhet under barn­ domen, kan ha en sådan dimension för oss.

M

en det är inte enbart stället i sig självt som gör det betydelsemättat, menar Roland Hallgren. Det är också det återkommande, upprepningen – rytmen. Betydelsen av att plocka blommor på just den där ängen varje midsommar, att alltid betrakta solnedgången från just den stolen, på just den terrassen, varje år. Eller att besöket i upp­ växtstaden till varje pris inkluderar en kopp kaffe på kaféet som ens bortgångna mor tyckte så mycket om. En del beskriver till och med sina ritualer, exempelvis att bada på ett visst ställe, som en sorts rituell rening, säger Roland Hallgren. – Andra pratar om sina platser som läkande, eller som rum där de känner frid och kan tänka klart. Själv känner Roland Hallgren med jämna mellan­ rum hur det nästan kryper i honom. Han bara måste ut till skogen, slå sig ned med en termos kaffe på den inkilade brädan intill Emån. – Det är min ritual, min skogskatarsis.l

!

VISSTE DU ATT...

»» ... SVT sedan

1990 har rapporterat om Sveriges soligaste platser, i tävlingen Solligan? 2020 vann ö-gruppen Svenska Högarna i Norrtälje, med 595 soltimmar mellan midsommar och den 6 augusti. Det är numera 19 solskens­ mätare med i Solligan, där Visby leder, med elva vinster. Foto: IMGORTHAND/ GETTY IMAGES

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 15

15

2020-11-27 11:40

PORTRÄTTET

Eric Palmqwist, musiker:

Jag kastar pil och ser var den hamnar Eric Palmqwists musik är som dagboksanteckningar. Det är halvläkta sår, besvikelse och skörhet i hans texter. Men där finns också ett ljus – en längtan efter att läka och hamna rätt. Text: Sofie Kalodimos Foto: Lars Rindeskog

”

»Vi »  pratar om att vi ska ses på ett café i Kärrtorp, jag och Eric Palmqwist. Jag får en adress och hamnar utanför ett bostadshus på tre våningar, där det visar sig att Eric bor. Han bjuder in mig i en stor, fullmöblerad trea med mysbelysning, gitarrer, pedaler och leksaker till både barn och katt. Jag pekar på en barngitarr som står lutad i ett stativ och frågar honom om hans femåriga dotter kan spela.

ag är en stolt nykter alkoholist. J Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. – Hon slår lite på den och leker med pedalerna, men hon kan inga ackord eller så. Det ska vara roligt med musik. Jag vill inte döda kreativiteten. HAN SJÄLV LÄRDE sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv. Han har stått på scen med indiebanden Monostar och EP’s Trailer Park sedan 90-talet. Det var först 2019 som han släppte musik i eget namn och på svenska. Plattan En halv gris kan inte gå handlade om hans missbruk. – Det var min första soloskiva och eftersom den var på svenska så kom jag mycket närmare mig själv och

16

andra med musiken. Mitt artisteri föll på plats. Att skriva om missbruk är väldigt personligt, näst intill privat. Eric var, när han skrev musiken, mitt inne i sitt alkoholmissbruk och när han spelade in skivan hade han precis kommit ur det. Musiken blev en del i processen att bli nykter. – Jag är en stolt nykter alkoholist. Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. Men när man är inne i en så pass destruktiv period så är det svårt att skriva och prata om det. HAN MENAR ATT han vågade sig på något helt nytt med En halv gris kan inte gå. – Det blev en ny klippa att hoppa från! Eric pratar i metaforer när han berättar om sitt liv. Något som går igen i musiken. ”…Vi har hissat ner alla segel, vi sover här i varsin koj. Och det är tusen hål i båten. Vi läcker som ett såll. Ser ingen annan utom vi här. Bara nån som vinkar Hej då från på håll. I Rävarnas hav, där bor du och jag. Längtar du bort precis som jag? I Rävarnas hav, är du ensam såklart. Är du också lika ensam som jag?..” är en del av den första versen i Rävarnas hav, från skivan Hej då. Det finns en öppen skörhet och filterlöshet hos honom och i hans texter. Jag frågar honom hur han lyckas vara så skör och öppen. – Jag kan inte vara på annat sätt. Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara

»

VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 16

2020-11-27 13:06

Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga, säger Eric Palmqwist.

HÖSTEN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 17

19

2020-11-27 13:06

PORTRÄTTET öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga. Och det är den balansgången som avgör om musiken blir spännande eller inte. Men han medger att det är en del av det roliga i att skriva musik med. – Det är som att kasta en pil på en darttavla och jag vet inte riktigt var pilen kommer hamna. Oftast hamnar den inte i Bullseye, men kanske i en sjua, som är mycket mer intressant. Men det där vet jag inte innan, säger han och skrattar. ERIC BERÄTTAR OM när hans pappas fru dog i cancer

och han för första gången spelade på en begravning. Det var så olikt de rökiga klubbspelningar han gjort innan. – Då fick jag en aha-upplevelse, ’Det är för det här jag gör musik! Det är tröst och kommunikation på riktigt. Det är så långt ifrån Melodifestivalen eller Så ska det låta. Musik ska beröra på riktigt.’ Jag undrar om det är det som är meningen med hans musik, om han har en målbild av en lyssnare som berörs, när han skriver musiken. Men han skakar på huvudet och ler. – Jag kan inte vara så cyniskt att jag har en målbild med musiken. Jag skriver för att jag måste, för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den.

Eric lärde sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv.

”

Jag skriver för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den.

För tre år sedan separerade Eric från sin dotters mamma. Den sorgeprocessen blev i oktober i år en skiva. Skivan Hej då är både ett farväl och en skräckblandad förtjusning inför det nya livet. ”Det här är inte bra. Vi förhalar beslut. Vi hoppas varje dag, på att hitta en väg ut. Har vi nånting kvar, eller har vi ingenting? Vi som hade allt, nu har vi ingenting.”, sjunger han i skivans femte låt, Ingenting. Det är existentiella, vardagsnära och smärtsamma frågor. Tankar som är tänkta av många fler än Eric Palmqwist. Och det är fint. Man kommer genom musiken nära honom men också nära sig själv och den egna smärtan. – Hej då skrevs under separationen, nästan som ett walraffande i mig själv, säg er Eric. Alla människor måste gå igenom separationer. För vissa kanske det inte handlar om en kärleksrelation, men jag tror att det är lätt att känna igen sig i låtarna ändå. ERIC HAR FÅTT stor respons på skivan. Han släppte

och sålde slut en limiterad upplaga av Hej då, på rosa vinyl, och nästan all försäljning gick genom honom personligen. Människor har hört av sig genom sociala medier och via mejl för att köpa skivan. Ryktet om den rosa vinylen spreds organiskt och ledde till en nära kontakt mellan artist och fan. – När jag har kontakt med fansen över till exempel

18

Messenger så fortsätter samtalet. Jag kan få tillbaka en kommentar om omslaget eller om någon låt. Det blir en kommunikation som fortgår.

KORT OM...

Eric Palmqwist Ålder: 45 år. Yrke: Musiker. Bor: Kärrtorp i Stockholm. Familj: Dottern Ruth och katten Katja. Aktuell: Med skivan Hej då

DET SOM FRÅN början är en såld vinylskiva blir till ett

möte där Eric får tillbaka av det han ger. Masken åker av från den som är mottagare av musiken. Samtalet handlar inte om vädret i Karlstad utan går in i texterna och därmed på djupet direkt. Men nu när han redan har gått igenom ett missbruk och en skilsmässa, vad kan vi förvänta oss av Eric som musiker? – Jag håller på med en ny skiva nu faktiskt, säger han och ler. Jaha, vad blir det för skiva då, undrar jag. – Det vet jag inte än. Just nu håller jag på och kastar pil.

VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 18

2020-11-27 13:07

Eric Palmqwist bor i Kärrtorp, en förort söder om Stockholm, men han har sina rötter och sitt hjärta förankrat på Gotland, dit han ofta återvänder.

Inför vårt möte på caféet, som i stället blev ett möte i en stor, turkos soffa i en lägenhet i Kärrtorp, läste jag på om Eric Palmqwist. Jag upplevde att han stadigt var rotad i både Kärrtorp och på Gotland. – Det finns så många fina människor här i Kärrtorp. Andan handlar om att man hjälps åt, säger han. Och när det gäller Gotland så är det där jag har min historia och uppväxt. HAN LÄNGTAR EFTER naturen på Gotland, och efter sitt hus, dit han ska åka bara några dagar efter vårt möte. – Jag har köpt ett piano dit! Så nästa vecka blir det mycket brasa och piano. Man vaknar, går ut naken och hämtar ved, tänder en brasa, skriver lite musik, steker ägg och bacon. Trots sina stadiga rötter har han en längtan bort.

– Jag längtar efter att resa nu. Kanske en enkel extra allt-charter till solen med mitt barn. Eller så vill jag bila genom USA eller bo på Island i en månad och skriva musik. Men nu är jag ju småbarnsförälder och är inte på den platsen i livet. Nu är Ruth min resa! Hej då Eric Palmqwist Ella Ruth Institutet

ERIC HAR FÖRÄNDRATS massor som människa sedan han blev pappa. Dels blev han nykter en månad innan Ruth föddes, dels får han se sig själv, sitt ego och sin närvaro dagligen, genom sin dotter. – Det är en sådan basal, härlig känsla att vara behövd. Och jag är ganska bra på att vara pappa! Det är inte så svårt. Eller det är ju svårt, men det är inte så svårt. Det är fantastiskt. Det är större än att åka genom USA eller bo på Island. VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 19

19

2020-11-27 13:07

LIVSGÄRNINGEN ”Vi är noga med att vi finns där för kvinnans och djurens skull, på deras villkor. Kvinnan behöver inte förklara något för oss, säger Emma Sjölin, jurist.

Voov tar hand om ­utsatta k För en våldsutsatt kvinna betyder hunden eller katten ofta ­extra mycket. För att kvinnor ska våga fly – och överleva – kämpar frivilliga i föreningen Voov med att hitta tillfälliga ­jourhem åt husdjuren. Text: Hanna Welin Foto: Joi Grinde

»Slag »  och sparkar, hot, psykisk terror och sexuella övergrepp. Män som misshandlar kvinnor finns i alla samhällsskikt, yrken och åldrar, och de flesta har en sak gemensamt: de vill kontrollera kvinnan. Kontrollen, men också den sorgligt nog utbredda känslan av skam, gör att kvinnorna (och barnen) ofta blir allt mer isolerade. Men hunden eller katten, den finns där. Lojal, varm och tröstande. – Många har inget socialt kontaktnät kvar. För dem betyder djuret allt. Det säger juristen Emma Sjölin, placeringsansvarig i den ideella föreningen Voov Malmö/Skåne, 20

som är en av sex lokalföreningar knutna till riksförbundet Voov, Veterinär omtanke om våldsutsatta djur. – Vi vet flera fall där kvinnan har blivit mördad för att hon inte har klarat av att lämna kvar sina djur i hemmet. DE FLESTA SKYDDADE boenden

tillåter inte djur, främst på grund av allergier. Socialtjänsten har heller ingen skyldighet att hitta en lösning för de utsattas husdjur, eftersom de juridiskt sett bara räknas som en egendom bland andra. I kritiska lägen är det därför inte ovanligt att kvinnan får rådet att avliva hunden eller katten, de djur det oftast handlar om.

”

– Det är kanske inte så konstigt, de vill ju bara att kvinnan ska överleva. Men då är de inte insatta i problematiken, säger Gabriella Klintestam, ordförande i Voov Malmö/Skåne. Att be en granne, släkting eller vän att ta hand om djuret är sällan en lösning, inte ens för dem som har någon som gladeligen skulle ställa upp. Det är för riskabelt, gärningsmannen skulle kunna spåra dem dit och på så sätt komma åt kvinnan.

ånga har inget M socialt kontaktnät kvar. För dem betyder djuret allt. Emma Sjölin, jurist

– Hundar måste ju också komma ut och kan bli igenkända. En del har dessutom speciella utseenden, för att de blivit knivskurna, cigarettbrända eller misshandlade

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 20

2020-11-27 11:50

!

DET HÄR ÄR VOOV

Emma Sjölin och Gabriella Klintestam kör kors och tvärs för att hämta och lämna djur. De åker aldrig ensamma, visa av erfarenhet.

a kvinnors ­husdjur på andra sätt, säger Gabriella Klintestam. Det är här Voov kommer in. De senaste åren har de lyckats ordna tillfälliga hem till runt tjugo hundar och katter om året. Jourhemmen är sekretessbelagda och djuren placeras aldrig i samma kommun som de kommer ifrån. För att minska risken för igenkänning får de ett nytt extranamn och koppel. All kommunikation sker genom föreningen och Emma, Gabriella och de andra aktiva kör kors och tvärs genom södra Sverige för att hämta och lämna, nu senast en katt och en hund av större ras. De åker aldrig ensamma, visa av erfarenhet. De har både blivit verbalt dödshotade och fått en pistol riktad mot sig. – Du får också se sådant som kan vara svårt att hantera, säger Gabriella Klintestam. TILL VOOVS JOURNUMMER ringer

poliser, socialtjänsthandläggare, kvinnojourer och ibland kvinnorna själva.

– Vi är noga med att vi finns där för deras och djurens skull, på deras villkor. Kvinnan behöver inte förklara något för oss, säger Emma Sjölin. För en tid sedan kom ett samtal från sjukhuset. Det gällde en ung kvinna som varit inlåst, utsatt för slag och grovt sexuellt våld. – Hon hade flytt med sina hundar, men blivit hittad. Nu var hon helt sönderslagen och hundarna skadade. En av dem fick vi hämta hos veterinär på grund av skadorna den fått. De andra hade mannen tagit med sig hem innan han gav sig av och försvann. När de åkte för att hämta hundarna möttes de av en sönderslagen lägenhet med blod över golv och väggar. – Det var fruktansvärt, samtidigt måste du hålla dig lugn så att du kan hantera hundarna och hitta ett hem som är lämpligt och klarar att ta hand om dem. Men de här två visade sig vara helt underbara, säger Emma Sjölin. Behovet av jourhem är stort. En

del djur fixar att placeras i en familj, andra inte. Några klarar att vara tillsammans med andra djur, andra inte. Vissa hundar är rädda för män, eftersom förövaren var just det. I de flesta fall stannar de i jourhemmet sex till tolv månader eller den tid det tar för kvinnan att få en bostad på hemlig adress. I den unga kvinnans fall gick det relativt fort. – Hon var så oerhört ensam och utsatt, hade ingen alls. Bara hundarna. De var hennes anledning att leva vidare, säger Gabriella Klintestam. DET ÄR INSIKTER som får allt slit under sena kvällar och helger att blekna. För både Emma och Gabriella och de andra i styrelsen, såväl som de tio volontärerna, jobbar ideellt vid sidan av sina ordinarie arbeten. – Kvinnorna är så extremt tacksamma. Och när det är barn som får återförenas med sina djur, som kanske var deras enda trygghet i det förra hemmet, ja, det är ren glädje, säger Emma Sjölin.

»» Voov, Veterinär omtanke om våldsutsatta djur, förmedlar jourhem åt våldsutsattas husdjur under tiden som ägaren bor på ett skyddat boende. Kontakten förmedlas via socialtjänst, polis, kvinnojour och skyddade boenden. De utsatta kan även kontakta Voov direkt. »» Förbundet startades av veterinärstudenter 2009 och drivs ideellt. I dag har riksförbundet anslutna lokalföreningar i Skåne, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Halland och Jämtland/Härjedalen. »» Verksamheten är beroende av bidrag och sponsorer för veterinärkostnader, medi­ciner, foder, transporter mm.

» NÄSTA

UPPSLAG

»» Amandas

sambo tog ut ilskan på hunden. VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 21

21

2020-11-27 11:50

LIVSGÄRNINGEN VAD? Amandas sambo tog ut ­ilskan på hunden – nu hjälper hon andra i samma situation

När han lämnat på hunddagiset smög jag dit med mat Steg för steg övergick förälskelsen i rädsla. ­Genom att ta kontroll över Amandas hund fick sambon ännu ett övertag. Idag är Amanda tillfällig jourmatte åt andra utsatta kvinnors hundar.

Sambon stängde in hunden i sovrummet och slutade ge den mat. Foto: JOI GRINDE

22

»Det »  gick snabbt. Han var charmig, karismatisk och de hade alltid så mycket att prata om. Även om hon tyckte att det gick lite väl fort lät hon pojkvännen flytta in i lägenheten där hon bodde tillsammans med sin hund. – I min dagbok från den tiden märks det att jag var kär och att jag kände mig bekräftad. Men snart kan jag se ett varannan dag-mönster. Ena dagen var jag lycklig, den andra ledsen över saker han sagt eller inte förstått. Amanda upplevde att sambon inte tog hänsyn till hennes känslor och önskemål. Han ville bestämma allt. – Han tjatade och skrek på mig för att få som han ville. Så fort jag kom hem från jobbet satte han igång. Skriken eskalerade. Amanda beskriver hur de åt sig in, hur han

skrek sönder henne tills hon gav med sig. – Jag blev knäpp av det, men när jag inte mådde bra förklarade han att det var jag som hade problem och behövde gå i terapi. Och jag trodde honom. Men när sambon bestämde att de skulle flytta till en annan stad där hon inte kände en kotte, protesterade hon. Han blev då än mer aggressiv, kastade grejer och hotade att köra av vägen när de båda satt i bilen. På jobbet fick hon flera meddelanden i timmen, varenda dag, och de blev allt mer obehagliga. Han läste hennes mejl, handlade i hennes namn och satte henne i skuld. Han kraschade värdefulla saker och påstod att det var Amanda som fick honom att göra det. – Till slut gick jag med på att vi skulle flytta. TÅRARNA TRÄNGER SIG fram och

Amanda torkar bort dem med handryggen. Det har krävts mental förberedelse för att orka prata om den här tiden. – Jag har själv svårt att förstå hur jag kunde bli så här, så nedbruten och hjärntvättad. Bit för bit hade hon tappat bort sig själv, sin vilja och initiativförmåga. Utåt dolde hon hur illa det

var. Hon skämdes och tänkte att andra bara skulle se henne som svag. Ändå lyckades Amanda till slut säga ifrån och göra slut – i tid, innan kontraktet på den gamla lägenheten sagts upp. MEN ISTÄLLET FÖR att flytta ut tog

exet kontroll över hennes lägenhet – och hund. Amanda fick hålla till i gästrummet och vågade inte röra sig i de andra rummen. När som helst på dygnet kunde han sparka upp dörren och vråla åt henne. Hunden stängde han in i sovrummet där han själv sov och det var han som lämnade och hämtade på hunddagiset. Dessutom slutade han att ge honom mat. – En timme efter att han hade lämnat brukade jag smyga dit med en påse hundmat och komma med någon konstig förklaring. Idag kan hon inte fullt ut förstå varför hon inte bara hämtade hunden och körde hem honom till sina föräldrar. Hon kunde inte tänka klart, allt var en enda snårig härva av rädsla. – Jag hade sådan fruktansvärd ångest och trodde inte att jag skulle överleva. Jag visste heller inte vad han kunde få för sig att göra med min hund. Det tog tid innan Amanda kon-

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 22

2020-11-27 11:51

Det tog tid innan Amanda vågade kontakta en kvinnojour, men när hon väl gjorde det förstod hon att även psykisk misshandel är våld. (Hunden och personen på bilden har inget med texten att göra.) FOTO: JOI GRINDE

taktade kvinnojouren. Hon trodde att de skulle tycka att hon var löjlig. Hon hade ju inte ett enda blåmärke – bara ett stort inre sår och en kropp som värkte av spänning. – Men jag fick träffa en bra person, som fick mig att förstå att psykisk misshandel är våld, att det är olagligt och handlar om precis samma mekanismer. Amanda fick kraft, gjorde en polisanmälan och fick juridisk rådgivning genom kvinnojourens volontärer för att få ut sambon ur lägenheten, som juridiskt sett fortfarande bara var hennes. – Han fick ta vad han ville i lägenheten, bara han slutade skada mig och min hund.

Till slut var det också så det blev. Sambon försvann, flyttade till en annan del av landet. Kvar stod Amanda och hennes lurviga lilla vän. De levde och de var tillsammans. Men Amanda var nedbruten. Rädslan hade etsat sig fast, hon var utmattad, deprimerad och snart också långtidssjukskriven. Först nu, fem år senare, har hon börjat jobba igen. – Det känns lite som att jag håller på att återuppfinna världen. Han förvred allting och fick mig att tro på hans bild. NÄR AMANDA HÖRDE talas om Voov

tog hon kontakt direkt. Hon visste ju alltför väl hur ett älskat djur

”

et känns lite som D att jag håller på att återuppfinna världen. kan användas för att skada och kontrollera. – Jag hade själv aldrig klarat att sticka och lämna kvar min hund hos honom. Nu har hon hunnit vara jourhem åt två olika hundar. – De var fina båda två, men framförallt kändes det bra att veta att kvinnorna skulle få återförenas med dem igen. Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 23

23

2020-11-27 11:51

5

BOKTIPSET

BÖCKER SOM LYSER UPP I VINTER

För många av oss är läsning en ­avslappnande och behaglig aktivitet. Kanske speciellt när solens timmar är få och vinterns mörker ligger över oss. Det är då vi allra mest behöver glädjen, skratten och sinnesron. Text: Sofie Kalodimos

Boken som inte ville bli läst David Sundin Bonnier Carlsen

»Det »  gäller att vara aktiv och engagerad när man läser Boken som inte ville bli läst. Som vuxen får du brista ut i sång, klappa en kanin och viska i barnets öra. Du får lägga dig på boken när den håller på att flaxa iväg och du får snurra boken runt, runt för att ens kunna läsa texten. Och till slut, när boken slutat bråka, får barnet höra: ”Glöm inte bort att du är bäst. Du kan göra vad du vill. Jag älskar dig. Sov gott. Puss.” David Sundin bjuder på en humoristisk och nära upplevelse under kvällsläsningen. Han gör både barn och vuxen nöjd, fnittrig och trött.

Andakter i gryningen Antologi Verbum

VISSTE DU ATT…

»» ... Paul

Mescal, som spelar Connell i Normala människor, säger till The Sun att han inte hade velat vara utan seriens nakenscener. ”Jag skulle inte velat ha gjort serien utan nakenhet, för boken var så visuell och rå att när jag läste den såg jag tydligt karaktärerna nakna, i mitt huvud.”

Connell (Paul Mescal) och ­Marianne (Daisy EdgarJones).

»Att »  starta dagen med någon annans livsreflektion har för många blivit en ljus morgonboost. Nu har ett hundratal morgonandakter från Sveriges radios P1 skrivits ner och kopplats till passande bibelord. De olika skribenterna bjuder på andliga tankar från sina egna liv, men de handlar om livet som angår oss alla. Det här är en bok att ha liggandes på nattygsbordet, för att kunna starta varje morgon med en andakt.

Allt jag fått lära mig Tara Westover Natur & Kultur

»Författaren »  skriver vackert, kärleksfullt och gripande om sin uppväxt i en stor, dysfunktionell mormonfamilj i Idaho. Läsaren får följa en flicka som inte får umgås med barn utanför den innersta kretsen, som inte får lära sig matematik eller naturvetenskap. Hon jobbar istället på pappas verkstad och hjälper mamma med örtkok i köket. Som 17-åring kommer hon för första gången till en skola och här spricker långsamt, men säkert hennes lilla värld upp och hon förstår att hennes pappa är psykisk sjuk och att livet och historian inte ser ut som hon trott. Istället för att invänta domedagen, börjar hon bygga upp sin nya, ljusa verklighet. Här finns en styrka och en skörhet. En saknad och en sorg, men samtidigt ett driv att vilja fortsätta leva till fullo.

Foto: HULU/BBC

Normala människor Sally Rooney Albert Bonniers förlag Naiv. Super Erlend Loe Alfabeta

»1998 »  gavs Naiv. Super ut för första gången i Sverige. Den var, och är fortfarande, en bok som är olik alla andra. Språket är rakt, enkelt, naivt och otroligt roligt. Bokens handling cirkulerar kring en nedstämd 25-årings tankar på de stora frågorna, som han tar sig an genom de små, simpla tingen. Han faxar en vän i Nordnorge, skaffar sig en boll och en bultbräda och upptäcker genom dem och ett gäng nya bekantskapet, ljuset och tilltron till livet. 24

»Efter »  att ha gjort succé som tv-serie blev Sally Rooneys roman åter framlyft i bokhandlarnas hyllor. Det är en fin, naken och komplicerad kärlekshistoria där kärleken aldrig definieras. En klassisk sportkillemöter kulturtjej-berättelse, men där karaktärerna har flera lager. De blir aldrig platta, utan växer istället fram och blommar. Normala människor är också en klasskildring, med Connell i arbetarklassen och Marianne i överklassen. Detta får deras världar att upplevas som otroligt olika och spänningen mellan karaktärerna ökar. De utforskar inte bara varandra, utan också nya världar.

VINTERN 2020

24_Boktipset_Vintern 2020.indd 24

2020-11-27 11:54

BI L D: P I XABAY . CO M

KORSORD SAMMANKOMST

ROM 12:2

.......... GENOM FÖRNYELSEN

BENSTRÄCKARE

SON TILL NOA FRAMPARTI

VRÅ VIRRVARR

IDEALISERA BOUQUET SES MED PETTER FEEDBACK

VÄDJAR

LISTVERK

FÄRDAS PÅ VATTEN

NAUTISK TOKSTOLLE

FARKOST

GÖR VERKAN

OMODERN

SYNAR I SÖMMARNA KRÄLDRA DJUR BENEN MÖNEFTER SIG STRAD

PORTVINSTÅ

TAKTISK ÅTGÄRD

MÄRR

KVALSTER

FÅGEL

TONÅRIG LÄGGA PÅ ETT KOL

VÄGER LÄTT INTRÄFFAR

LÖGNAKTIGA

DÄRHÄN

SKYDD STRANETT DADE PÅ SPRÅK ARARAT

OBEHAGLIG HÄNDELSE

ROSA TIDNING BLIR KRUKVÄXT

SÄTTA I SIG GLÄDJERUS KYLER LUFTEN

KVICK I VÄNDNINGARNA MJÄRDE

SILVER VÄDERSTRECK KLÄTTERHJÄLP

EFTERMIDDAGSBÖN

TÄNDA EN BRASA

FÅFÄNG

1000

GODKÄNNANDE

­ arlander, C vinnare i det senaste korsordet.

DEL AV HANDLING RUTGNUTTA MÖNSTER GIFT

FÖRE EU KÖKSREDSKAP PRONOMEN

KNYST DÅLIGT BETYG

»» ... Iréne

GER INGEN UTDELNING

UTAN NAMN

!

GRATTIS!

STJÄRNTECKEN

JES 40:29 HAN GER DEN TRÖTTE ..... HALVÖ

HELA BUNTEN

INTE NU LÅTER SOM EN GÖK

RÄKNEORD ÄR ATTIKABON

VATTENDRAGET MITT I NATTEN

PAPPER

HÖRS FRÅN STEL LED

VIRKE

LITURGISK FÄRG SÖNDAGEN EFTER NYÅR

HÄLSOSAM

PREPOSITION

LEDMOTIV

FRÅGA OM PERSON NATRIUM HOPPSAN

GICK ANTAGET FÖRSLAG FYLLS JESUS AV I LUK 7:13

SPIS

GÅGATA

GRÄDDNOS

GÖR SÅ HÄR »» Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får ett presentkort på Din Bok. Skicka in ditt svar till: Tidningen Våga, Västra Frölunda pastorat Frölunda kyrkogata 2 421 47 Västra Frölunda ... eller mejla lösningen till: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se Vi vill ha ditt svar senast den 15 januari.

Namn: Adress:

Postadress: HÖSTEN 2020

25_Korsord_VFRO_VINTERN 2020.indd 25

25

2020-11-27 10:56

JESU FÖDELSE VAD? Marias och Josefs väg mot Betlehem

Ljusets ­födelse Text: Suzana Enmark

! TIPS

»»  Läs för era barn.

”

»Maria »  tittade på Josef som ledde åsnan upp för stigen. Åsnan var snäll och hjälpsam men stundvis envisades hon och ville inte röra sig ur fläcken. Vägen till Betlehem var inte di­ rekt bra. Det var dammigt, stenigt och ibland smalnade vägen till små stigar upp genom bergen. Det var farligt och inte särskilt säkra vägar. Kejsaren Augustus ville räkna hela folket och få sin årliga skatt. Så alla var tvungna att gå till den stad de härstammade i från. Josefs släkt bodde i Betlehem och ditt var han tvungen att gå, hela den långa vägen, med sin fru Maria som var höggravid. – Josef? Josef! Kan inte vi stan­ na och vila lite? Det gjorde ont i ryggen, Mari­ as mage var stor och hur än hon försökte sitta på åsnan var det obekvämt och tungt. Josef tittade med kärlek på Maria och blev orolig. – Hur är det Maria, mår du bra, har du ont? Bara en liten stund till Maria. Jag känner till ett skyddat

ställe där vi kan vila, åsnan och vi. Vi är snart där. Här är inte tryggt och snart är det mörkt. JOSEF VAR JÄTTETRÖTT och kläder­

na var smutsiga och dammiga. De hade gått i fyra dagar nu, ifrån Na­ saret till Betlehem. De hade inte så mycket mat kvar heller. Maria visste att Josef och hans vänner ofta hade gått på denna väg till Betlehem som unga. Hon längtade efter att komma fram. Hon hade känt under dagen att det

et var en helig natt, den största stjärnan D strålade från himlen över stallet och över hela staden Betlehem.

26

väldigt snart var dags att föda. I samma stund mindes Maria dagen då det underliga skedde... det stora Ljuset som fyllde hennes rum. En Ängel! Det var helt ofatt­ bart och hon förstod först inte vad som skedde. Gabriel sa han att han hette. Ängeln Gabriel, en budbä­ rare från Gud sa han. Hans vingar fyllde rummet och hans andetag var som en varm och väldoftande vindpust. Det kändes som om han hade hela himlen med sig in i rummet. Hon sa ja till Gud. I sam­ ma stund, ett Ljus som inte var av denna värld omfamnade henne och bosatte sig i hennes kropp. Alltihop var omöjligt för Maria att förklara för någon. Ingen skulle tro på henne.

HÖSTEN 2020

26-28_På väg mot Betlehem_VFRO_VINTERN 2020.indd 26

2020-11-27 10:58

väntade medan Josef knackade på dörren, men det var ingen som öppnade. Var kan de vara så här sent på natten, tänkte Maria. Hon såg hur Josef nästan sprang till nästa dörr. Han knackade och någon öppnade, de samtalade lite. Maria kunde inte höra vad de sade. Josef närmade sig henne och Maria såg på Josefs ansikte att något var fel. – De har inget rum Maria, vi måste gå vidare. Maria var gråtfärdig, inte bara för att det gjorde ont och att barnet var på väg utan också för Josef. De ville inte ha något med Josef och Maria att göra. Han blev avvisad av sin släkt. Det syntes i hans ansikte att han var sårad. Han knackade på ett tredje hus. Josef hann knappt fråga om de fick komma in förrän mannen som öppnade argt ropade: ”Här är det fullt, vet ni inte att det är skatt­ skrivning? Tror ni det är okej att komma så här sent?” – Men snälla får vi komma in, vi ska inte stanna länge. Maria har fått värkar och hon får barnet när som helst! Snälla, bara det är tak över huvudet. Mannen stängde dörren framför Josefs ansikte.

Maria var förlovad med Josef. Han var godhjärtat och jobbade som snickare. Först var hon jätte­ orolig att han kanske inte ville gifta sig med henne längre. Men Josef var snäll och hederlig. Josef älskade Maria så mycket. Han förstod att han skulle ta hand om en pojke som om pojken var hans egen son. Detta barn var Guds och Josef visste i sitt hjärta att det var sant. – Titta Maria, sa Josef och pe­ kade på en liten bäck där det rann vatten. Här är det Maria, nu är vi framme. De satte sig tillsammans och åt den enkla maten. Maria strök mjukt med handen på sin stora mage. Hon kände hur pojken

rörde på sig och hon sjöng för ho­ nom. ”Sov du mitt lilla ljus, tusen stjärnor följer dig...” – God natt, Josef, god natt, lilla åsnan! Josef log mot henne och sa: – God natt Maria, jag är här. Åsnan drack av sitt vatten och la sig att sova nära Maria. DE KOM TILL Betlehem nästa dag

sent på kvällen. Maria hade känt under hela dagen hur värkarna hade börjat komma. Det var dags att föda. – Josef, snälla vi måste snart in hos någon av din släkt. Snälla fråga de som finns närmast. Det börjar göra ont. Hon satt kvar på åsnan och

Maria föder en liten pojke i stallet bland djuren. Josef var där vid hennes sida hela natten. Foto: SEDMAK/ GETTY IMAGES

MARIA GRÄT TYST. Hur är det möjligt, tänkte hon. Och när det kändes som att hoppet var ute, kom en gammal man gående mot dem båda. – Hej, jag heter Eliam och är granne med dina kusiner, Josef. Jag såg er och förstår att ni har det jobbigt och är trötta. Många har redan kommit hit till staden för skattskrivning. Men för dig – han tittade på Maria – måste det vara extra jobbigt. Maria såg att han var en snäll enkel man. Han såg ut att var en herde eller en tjänare. Hon var så glad att någon pratade snällt med dem. – Vet ni, fortsatte Eliam, jag har ett stall. Det är en ko och några får därinne. Det är inte så fint som i ett hus men det är rent och varmt och gott om nytt hö i stallet. Ni är så välkomna att bo där. Maria var så glad och Josef tackade så mycket för hjälpen. Maria och Josef la sig på det varma HÖSTEN 2020

26-28_På väg mot Betlehem_VFRO_VINTERN 2020.indd 27

» 27

2020-11-27 10:58

JESU FÖDELSE

Del av det stora jullandskapet i Tynnereds kyrka.

”

on höll himlen, hon H höll Guds ljus i sin famn.

höet, omringade av åsnan, kon och lammen. Det var så fridfullt och jättemysigt i stallet. DEN NATTEN HÄNDE

det underbara, det stora det ofattbara. Maria föder en liten pojke i stallet bland djuren. Josef var där vid hennes sida hela natten. De hade fått varmt vatten, mat och en filt av Eliam. Maria såg på barnet i sin famn, hon rev en bit av sina kläder och lindade barnet och tittade på det lilla undret. Maria blev mamma. Det kändes som om det bubblade kärlek från hennes hjärta. Hon höll himlen, hon höll Guds ljus i sin famn. Utan ord och förklaring förstod hon och anade tusentals änglar som vakade över stallet. 28

Suzana Enmark, församlingsassistent i Tynnereds församling, guidar skolklasser genom jullandskapet varje år.

Hon kände igen den varma och väldoftande vindpusten på hennes ansikte. I barnets ögon vilade himlen och alla stjärnor. – Jesus, Jesus ska han heta, sa Maria. Det sa ängeln! – Ja, sa Josef, Jesus är hans namn. Guds son är nu född. Det är vår pojke också, Maria. Jag ska all­ tid skydda pojken och lära honom det jag kan. Marias hjärta bultade av glädje och tacksamhet. Det var den bästa natten på länge! FLERA HERDAR KOM till stallet den natten. Deras kläder var trasiga och dammiga och det såg ut som om de hade sprungit till stallet. När Maria såg på deras ansikte visste hon att herdarna måste ha haft besök från himlen. Ingen kan se Guds änglar och förbli stilla. Det var glädje och förundran, överraskning! Ett oförklarat ljus som vilade på herdarna. Deras liv skulle aldrig bli detsamma. – Vi kom hit för att buga och välkomna den nya kungen som är född! Han som ska rädda världen, sade en av herdarna.

En annan herde stammade nästan av chock: – Det var tusentals änglar som sjöng och talade till oss. Till oss, alltså! De sade att vi skulle gå hit. Guds barn! Guds son ska ligga här i en krubba! Den tredje herden försökte lugna honom: – Hoppas ni inte tror att vi är galna som talar så här men ni mås­ te tro på oss, det är sant. Vi blev så rädda, vi trodde att hela himlen exploderade. Vi sprang hit med en gång. Josef sa: – Välkomna vänner, ni är så välkomna att hälsa på barnet. OCH DÄR I krubban låg den lilla

nyfödda pojken! Åsnan, kossan, fåren och blommorna som växte vid ingången, änglarna som sjöng, stjärnorna, herdarna. Som om himlen och jorden för första gång­ en var på samma ställe. Maria och Josef förstod allt som skedde och tittade på barnet. Det var en helig natt, den största stjärnan strålade från himlen över stallet och över hela staden Betlehem. Och det var magiskt och underbart!l

VINTERN 2020

26-28_På väg mot Betlehem_VFRO_VINTERN 2020.indd 28

2020-11-27 10:58

KRÖNIKA

Ljuset som lyser upp mörkret D et gamla uttrycket ”memento mori”, kom ihåg att du är dödlig, har varit ytterst påtagligt det senaste året. Med en pandemi har vi tvingats till att stanna upp lite till mans och att reflektera över att livet inte är oändligt. Det senaste året är det många människor och familjer som har drabbats av pandemins effekter – påtvingad isolering och icke självvald ensamhet, sjukdom och död. Mitt i utsattheten har vi sett hopplösheten och kunnat känna oss handfallna inför den. Men vi har också kunnat se omsorgen och viljan att hjälpa äldre och isolerade familjemedlemmar, grannar. Viljan att ge av sin tid har vuxit sig starkare. Det har blivit tydligt hur samhälles goda krafter genom människor, unga som gamla, vill hjälpa varandra och ge omsorg. Det tycker jag ger hopp om framtiden, om humanitet och en känsla av värme inombords, trots allt.

NÄR JAG SKRIVER denna hälsning har första höstblåsten dragit över oss och vi får återigen en påminnelse om att årets mörkaste månader är annalkande. Dagarna känns alltmer korta innan mörkret faller på. Sedan äntligen kommer advent och jul. Under adventstiden, julens förberedelsetid i kyrkan, vi får tända våra ljus. Hemma kanske vi pyntar med änglar, tomtar, adventsstakar och stjärnor i

”

fönstren, klär granen juligt fin, öppnar våra luckor i kalendern och väntar, väntar på julen. I kyrkan kan vi träffas, sjunga de vackra sångerna, tända ljus för oss själva, de vi bryr oss om, för de som vi saknar och sörjer.

ed jultidens tända ljus, kan vi M få hjälp att påminna oss om att det finns något att se fram emot. I ljuset av det liv vi lever kan vi under adventstiden läsa texterna om Kristus ankomst, som mitt i allt det vi står i vill förmedla, hopp, tröst och närvaro. Och med adventstidens och jultidens tända ljus, kan vi få hjälp att påminna oss om att det finns något att se fram emot. Som en motpol till vår alltmer uppstressade tid och julens ibland pålagda förväntningar i negativ bemärkelse med alla krav, önskningar, jäkt, köp och julklappshysteri. Det stora glädjebudskapet finns där för oss, det att Gud vill möta oss människor. Att det himmelska vill möta det jordiska, såsom ett litet barn, som vår frälsare, som vår räddning. Peter Belsing

Diakon i Näsets församling

Foto: BRIANAJACKSON/GETTYIMAGES VINTERN 2020

29_Krönika Peter Belsing_VFRO_VINTERN 2020.indd 29

29

2020-11-27 11:01

?

NOTISER Inga sura ­miner trots den sura ­degen när Magnus ­bakar. Foto: HELENA ANDERSSON

VISSTE DU ATT...

Magnus lussekatter med surdeg »Magnus »  är vaktmästare i Styrsö församling, men också en skicklig bagare. Här kommer hans recept på lussekatter med surdeg.

»» ... i Väst­

sverige kal�­ lade man förr lusse­katter för dövels- och dyvelkatter, där ”dövel” ursprungligen betyder djävul, För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lusse­ katterna med den gula saff­ ranskryddan.

1 paket jäst 150 g surdeg 5 dl mjölk 2 paket saffran 8 dl vetemjöl

»» Blanda och jäs ca 30 minuter. »» Tillsätt sedan resten av ingredien­ serna.

200 g rumsvarmt smör 2 dl socker 1,5 tsk salt 2 tsk grovmortlad kardemumma 7–8 dl vetemjöl

Källa: Wikipedia

»» Jäs degen i 30 min. »» Gör sedan bollar, ca 0,5 dl deg per boll. Forma till S och stoppa i russin.

»» Jäs lussekatterna på plåt i 60 min. »» Pensla med ägg och grädda mitt i ugnen ca 7 minuter på 225 grader.

Arbetet med miljödiplomering är igång Varför ska vi göra detta?

»Svenska »  kyrkan nationellt har tagit fram Svenska kyrkans färdplan för klimatet, där kyrkans mål bland annat är att vara klimatneutral år 2030. Alla biskopar gick samman 2019 och skrev boken Ett biskopsbrev om klimatet där de uppmärksammar klimathotet och uppmanar till aktion. Även inom katolska kyrkan och många andra kristna trossamfund har man tydligt tagit ställning och är överens om att vi som kristna måste agera. Vinsterna med att arbeta för en mer hållbar värld 30

är många och rymmer inte minst rättvisefrågor. I vårt pastorat har man valt att vara en del i utvecklingen för en mer hållbar och rättvis värld. Klimatfrågan antogs som ett av tre prioriterade områden i församlingsinstruktionen 2019 och beslut togs om att pastoratet skulle genomgå Kyrkornas miljödiplomering för hållbar utveckling. Den tar avstamp i ansvaret vi har att förvalta den skapelse som Gud har gjort för oss och andra levande organismer att finnas i. Vi följer den planen som finns framtagen för församlingar i dialog med stiftet.

Hur ska vi göra detta?

»Tillsammans! »  Förändringen kommer att ske med hjälp av oss alla i de arbetslag och uppgifter vi befinner oss. I diplomeringsprocessen utgår man ifrån hur läget ser ut just nu. På många håll har goda initiativ redan tagits och införts som rutiner. Miljödiplomeringen handlar om att se över vad vi redan nu gör bra och att se till att fortsätta med det, och att identifiera de områden där vi kan förbättra oss, och ändra rutiner därefter. En grupp tillsattes för att vara med och driva arbetet med miljödiplomeringen framåt, där en medarbetare från varje arbetslag ingår samt en förtroendevald. I ett uppstartsläge träffas gruppen en gång varannan vecka.

VINTERN 2020

30-31_Plock_VFRO_VINTERN 2020.indd 30

2020-11-27 11:03

Ljus Vi går mot ljusare tider – allt kan bara bli bättre vad det lider. Den ljusaste tiden är under jul – hur vi önskar den ska bli så underbart kul. Att få se snön ligga vit på taken – kylan griper tag som om vore man naken och utför backarna åker man på baken. Framtiden är såpass ljus – hur alla dessa som är döpta lever i Gud likt

”

Foto: PRETO_PEROLA/ GETTY IMAGES

att de vore stöpta lite likt var sitt ljus Vi är alla var sitt ljus – i varje hem finns där ljus – I kyrkorna brinner hundratals ljus – och i vårt minne ser vi alla dessa ljus. Vet att vår Fader är upphovet till allt ljus och att även döden i sig självt är sitt eget ljus. Och där och då finns varken nu eller då.

För i tron är vi flera nu – hur vi sluter oss samman i ett gemensamt nu – tiden vi lever i är alltid sitt eget nu. Så knäpp dina händer och tacka Gud för vårt eget nu – för att få leva i glädjen av hans ljus, just nu. Åke Hedström

Medarbetare i Tynnereds församling

i går mot ljusare tider – allt kan bara bli bättre vad det lider. V Den ljusaste tiden är under jul. Juldekorationer vi inte kan vara utan Lisa ­Holmquist

Kyrkvärd med mera i Älvsborgs ­f­örsamling

Översyn av fastigheter

»Svenska »  kyrkan gör just nu en omfattande översyn av sitt fastighetsinnehav, och skapar nya modeller för planering och förvaltning av fastigheter och det gemensamma kulturarvet. Arbetet är ett resultat av kyrkomötets beslut från 2016 om att kyrkan ska ta ett gemensamt ansvar för fastigheter, kyrkor och ekonomiska utjämningssystem för att frigöra resurser till det grundläggande uppdraget och minska de ekonomiska effekterna av att antalet medlemmar successivt blir färre. Målsättningen är en effektiv och långsiktigt hållbar fastighetsförvaltning som bidrar till funktionella lokaler för kyrkans olika verksamheter, låg påverkan på klimat och miljö, och som samtidigt sparar på ekonomin. Då kan Svenska kyrkan fortsätta fira gudstjänst, berätta om kristen tro, arbeta för ett värdigt liv och en bättre värld för alla, och ta ansvar för det kyrkliga kulturarvet. Lokalförsörjningsplanen ska vara klar år 2022.

»Den »  juldekoration som betyder allra mest för mig är en figursågad träängel i form av en ljusstake, tillverkad av min far på 30-talet med två små handstöpta ljus och som är målad i vitt och guld. Denna ängel kom alltid fram under julen i mitt barndomshem, jag har nu ärvt ängel då mina föräldrar ej lever längre, men nu förtiden låter jag ängeln stå framme året runt.

Sabina ­Fogelström

Sjunger med i Näsetkören, och har barn som finns med i församlingens verksamhet

»– Jag »  plockar alltid fram en julstjärna i trä och hänger upp i fönstret. Den fick jag av min svärmor när jag flyttat från Polen till Sverige och firade min första jul här. Hela det sättet att uppmärksamma adventstiden var ny för mig, och jag upplevde det som skönt att med hjälp av stjärnan och adventsljusen kunna hitta ett lugn i en tid som annars blir väldigt hektiskt. Nu har det fyllts på med fler adventsstjärnor och adventsljusstakar, men den här har jag alltid plockat fram under de 19 åren sen dess.

VINTERN 2020

30-31_Plock_VFRO_VINTERN 2020.indd 31

31

2020-11-27 11:04

KRÖNIKA

Det går det med

J

ag vill börja med att berätta att denna text är skriven till tonerna av ”loungemusik”. Kanske är den komponerad av någon som på heltid sitter och pillar ihop musik som skall fungera bra som ett sällskap. Utan att veta säkert måste jag säga att det inte riktigt känns som att den som gjort den “lagt manken till” om man säger så. Utan kanske mer låtit händerna göra lite vad dom vill på pianot under ett antal minuter. Låtarna kan tyckas olika men växer ihop till en slags… smet. Trots det fyller den sin funktion riktigt bra, för mig. Det är också lite hisnande att tänka på att just nu kanske det sitter någon i en helt annan del av världen och lyssnar på just samma Spotifylista som antagligen heter ”sunday afternoon”, eller ”studying with focus” eller något sådant. Musik för oss som hatar tystnaden. Här på fiket är det bara jag och en man till just nu, och så kvinnan i köket som skramlar med disken. Nästan alla texter och manus jag plitat ner har skrivits i en hotellobby, på ett fik eller till och med hemma hos någon snäll vän som låtit mig låna ett hörn i soffan medan hen lagar mat eller talar i telefon. Ibland erbjuds jag av snälla människor att få låna deras torp eller stugor för att sitta och skriva i. Jag svarar vänligt nej. Det vore en katastrof. Om jag var en flyttkartong skulle den vara märkt “bör ej lämnas för länge utan sällskap”. Hemnet-annonser som talar om ”skyddat ensligt läge”, eller ”långt till nästa hus” får det att krypa i mig. Jag vill gärna att andra människor skall veta (ungefär) hur det är med mig och från mitt fönster vill jag gärna se en gata eller en annan trädgård där andra håller på med sitt.

TYPISK FLOCKMÄNNISKA, BRUKAR jag säga om mig själv. Ett ord som för övrigt är lika irriterande som begreppet ”känslomänniska”. Vad är det liksom? Har vi inte alla känslor? Även vi som ofta blir sittandes med någon annans känsloutbrott i knät. Och självklart är vi alla flockisar. Även om några är det mer och andra mindre, så är det inte länge vi fungerar utan mänsklig kontakt. Sådant bryr sig inte Coronan om. Den slår split i familjer, släkter, arbetsplatser och frivilliga grupper som tidigare betytt allt. Jag, som har ett jobb där jag ofta lika mycket jobbar hemma som ute på andra platser, blev plötsligt bara hemma under förra våren. Några Zoommöten behövdes inte i min verksamhet och inte ens en hotellobby fanns att tillgå. Och nu, i skrivande stund, verkar det snart inte vara någon vidare bra idé att hänga runt på sådana platser av 32

skälet att man känner sig ensam och vill ha folk runt sig. För mig var det tur att en hund kom till oss, så att jag nu har några trogna småflockar att träffa utomhus varje dag om jag vill.

För många människor blir det så julen firas i år. På en skärm.

”

Foto: LORADO/ GETTY IMAGES

MEN ALDRIG HAR jag längtat så mycket efter att – utan någon som helst smitträdsla – få vara inlemmad i just mänskliga grupper. Att slippa tänka på avståndet och hälsa med armbåge. Att få sitta tätt på en kvällsföreläsning en tisdag i november på ett bibliotek, med vanligt förkylda människor, att få känna parfym och vindoften i en teaterlobby samtidigt som vi ögnar igenom föreställningsprogrammet, mamma och jag. Ha en födelsedagsfest där jag kan lägga armen om mina vänner. Krama dom hårt och länge när det är dags för dem att gå. Till och med att stå tätt med varandra på en manifestation i ösregn på Götaplatsen kan locka mig, och snart kan jag tänka mig att starta en studiecirkel i vad som helst bara för att få känna gruppens kraft i en ring av stolar, där igenkännandet i en delning går som en varm energi mellan alla.

ag kommer förmodligen bli J sjukt intensiv när det här har lämnat oss. Jag kommer förmodligen bli sjukt intensiv när det här har lämnat oss. För mig är inte isolering värt någonting längre. Just det kanske blir vår största vinst när pandemin till slut släppt sitt grepp om oss. Att vi har förstått någonting om motsatsen till isolering. Att bilda flock. På något sätt. Och jag, som varit lite trög och anti när folk snackat om middagar och aw på Zoom, måste genast ändra inställning. Det duger, det är faktiskt helt okej, ja till och med riktigt fint, att se en massa ansikten på en skärm. För många människor blir det så julen firas i år. På en skärm. Det går det med. Man kan ju till och med koppla upp sig på varandras jular. Låta andra ta del av ens egen jul i bakgrunden. Titta till varandra lite då och då. Eller bara finnas som sällskap, som prat­ surrande varma ljudmattor för varandra. Klara Zimmergren

Komiker och radioprofil

HÖSTEN 2020

32_Klara krönika_VFRO_VINTERN 2020.indd 32

2020-11-27 11:06