Närhet skapas i samtalsgrupper på nätet

Anhörigträffar via nätet har blivit ett lyckokast under pandemin i arvsfondsprojektet ”I nöd och lust” som drivs av Bräcke diakoni. – Det har skapat en större närhet än väntat, säger projektledaren Lisa Schjelde.

Arvsfondsprojektet ”I nöd och lust” sätter fokus på rollbytet som sker när ens partner blir sjuk eller funktionsnedsatt. När den ena i ett förhållande går från att ”bara vara partner” till att bli anhörig. Den anhörige får plötsligt flera nya roller som ansvarig för omsorgen om sin partner i hemmet och koordinator i sjukvården. Där till kommer kontakten med myndigheter och inte sällan kampen för bistånd och hjälp. projektet ”I nöd och lust”.

De digitala gruppträffarna som varit har handlat om rollbytet och berört ämnen som beröring, skam, skuld, kränkningar, övergrepp och våld. Träffarna i sig har upplevts vara ett bra stöd. Men de är egentligen tänkta som hjälp för att ta fram metoder och redskap som ska kunna underlätta vardagen för fler i framtiden.

Ingen av de anhöriga som varit med hade någon större erfarenhet

Relationerna med vänner blir färre under partnerns sjukdom samtidigt beskrivs en ensamhet i tvåsamheten. – Vi har sett att det här rollbytet blir livsomvälvande för många och det sker inte alltid frivilligt, berättar Lisa Schjelde.

Vem ser då till den anhörige och den anhöriges hälsa? Och hur behåller man relationen när rollerna förändras? Det är huvudfrågorna i av videosamtal via nätet eller det verktyg som användes. Men med hjälp av projektmedarbetarna lotsades de steg för steg och nu kan alla själva ansluta till ett möte med ljud och bild. – Vi upplever att träffarna har skapat en känsla av tillhörighet bland gruppdeltagarna, trots skärmen. De berättar att de knappt träffar andra just nu och att träffarna därför har fyllt en extra stor funktion. De har även sagt att de vill fortsätta ha kontakt. Det visar på att digitala träffar är mer värdefulla än vad många, åtminstone vi, hade förutspått, säger Lisa Schjelde.

Det bekräftas av Georg Malina som är en av de anhöriga som varit med. – Jag tycker det har fungerat jättebra. Jag var rädd för den nya tekniken, men det har gått bra. Jag tycker digitala träffar är ett jättebra alternativ till fysiska träffar. Det har gett samma känsla av samhörighet. Han har varit med för att få ny kunskap och svar på frågor han funderat på, men också för att få dela sina erfarenheter och upplevelser med andra. När ämnen som skam och skuld, ilska och kränkningar tagits upp har projektet fått bekräftelse på att det är saker som varit svåra att prata om tidigare. – Flera personer har sagt att det kännts skönt att få prata om det här. Genom att få prata om sina känslor har också den svåra situationen kunnat avdramatiseras, säger Helena Holmberg, som är projektmedarbetare.

Projektet söker just nu fler anhöriga till gruppträffarna men också personer som vill vara med och testa redskap och metoder som tas fram lite senare i projektet.