Vi Anhöriga Nr 1 2022

Vi Anhöriga

Ny Abellatävling!

Anhörigskap på arbetsplatsen

Lokalföreningsextra

Ny rapport avslöjar: Så upplevdes pandemin

LEDARE

Illavarslande att mångas vardag inte förändrades alls av pandemin

Under 2021 har Anhörigas Riksförbund tillsammans med Malmö universitet tagit fram en rapport som heter ”Den enes stödkorsett, den andre tvångströja? Anhörigas erfarenheter och upplevelser under covid-19-pandemin”. I detta nummer kan ni läsa en intervju med Martina Takter, som varit den från förbundet som utfört studien.

Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser och erfarenheter under pandemin och hur den påverkat deras vardag. Här finns ett antal berättelser med olika vinklingar på hur det varit för anhöriga. En del har känt sig ännu mer isolerade när sociala kontakter av alla slag begränsades. För andra har det tvärtom känts lite skönt att inte vara så avvikande, när anhörigskapet hindrar en från att delta i olika aktiviteter och kontakter utanför hemmet. Det har till och med kunnat minska sorgen över att inte längre vara så delaktig, när alla omfattades. Och det finns förstås berättelser om våndan över besöksförbud på äldreboenden, om uteblivet anhörigstöd och nedstängda aktiviteter som kunnat ge avlastning.

En lite överraskande och också illavarslande slutsats är ändå att för många anhöriga har vardagen varit ganska oförändrad. Det säger något om vilken komplex och svår situation som många anhöriga har. När tillvaron vänts upp och ner för hela samhället, har livet för anhöriga många gånger varit densamma, pandemi eller inte. Ensamhet är en konsekvens för många som lever tillsammans med sin närstående. Såväl kommunens omsorg som sjukvården förväntar sig att anhöriga tar ansvar och inte minst att de är samordnare för alla insatser som behövs

Ansvarig utgivare: Ann-Marie Högberg ann-marie.hogberg@anhorigasriksforbund.se

Redaktör/layout: Michael Nystås michael.nystas@anhorigasriksforbund.se

Omslag: Annika Sydberger Norrman flankerad av Eva Gabrielsson och Monica Albinsson. Foto: Michael Nystås

Tryck: Star-Tryck, Varberg 2022 Miljövänligt och klimatkompenserat papper Vi Anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund och utkommer med fyra nummer per år.

runt en person med stora vårdbehov. Kunskapen om vilket stöd det går att få är mycket bristfällig, och om en ändå ska få del av det upplevs det ofta som krångligt.

En intressant slutsats är också att för vissa anhöriga har det underlättat mycket att kunna arbeta hemifrån och då samtidigt finnas till hands för sin närstående. Den största delen av anhöriga är i arbetsför ålder och kämpar med att kunna kombinera sitt anhörigskap med jobbet. Här behövs en mycket större medvetenhet från arbetsgivarna om detta faktum. Var femte medarbetare har en anhörigsituation! Kanske kan erfarenheterna från pandemin bidra till att hitta nya sätt att lösa arbetssituationen för en del.

På många sätt har pandemin tydliggjort brister i samhället. Det gäller också hur anhöriga bemöts och ges stöd. Det är viktigt att det som nu kommit upp till ytan tas tillvara och leder till förändringar. Det får inte bli så att vi bara lägger pandemin bakom oss och fortsätter som förut. Det behövs ordentliga satsningar i vård och omsorg, inte minst inom äldreomsorgen. På många håll behövs det kompetensförstärkningar, men också förbättrade rutiner.

För de anhöriga är det viktigt att ett anhörigperspektiv på allvar genomsyrar inte bara vård och omsorg utan hela samhället. Det handlar om insikten att det inte bara går att ha “den enskilde” i fokus utan att de flesta ingår i någon form av familjesammanhang, som påverkas av vilken vård och omsorg som ges – eller inte ges. Anhöriga måste också ses som en respekterad samarbetspart med kunskaper och

Anhörigas Riksförbund är en ideell organisation för alla som delar vårt intresse för anhörigfrågan, oavsett partipolitisk och religiös tillhörighet. Förbundet består av drygt 4 000 medlemmar i omkring 50 lokala anhörigföreningar runt om i landet.

Vill du veta mer om hur Anhörigas Riksförbund behandlar personuppgifter i enlighet med GDPR, se www.anhorigasriksforbund.se.

Anhörigas Riksförbund

Härdgatan 23

432 32 Varberg

Telefon: 010-155 70 60 www.anhorigasriksforbund.se

erfarenheter som kan bidra – men också med utgångspunkten att anhörigas insatser alltid måste vara frivilliga och verkligen inte får tas för givna. Brister i information till anhöriga har varit än mer uppenbara under pandemin, men det är ett område som verkligen behöver förbättras även under mer normala förhållanden. Bemötande och stöd till anhöriga behöver också utvecklas. Inte minst måste det utgå från hur anhörigas olika behov ser ut. Kunskapen om anhörigas villkor måste bli större. Trots att nästan alla får uppleva anhörigansvar någon gång under livet är kunskapen om villkoren låg. Låt oss se till att de erfarenheter som pandemin gett också kan bidra till en bättre framtid.

ANN-MARIE

HÖGBERG

Förbundsordförande

Annonser och prenumeration: Åsa Jansson, tel. 070-220 71 11, asa@bjornebo.se

Samarbetspartners: Eurocarers, eurocarers.org Kronans Apotek,www.kronansapotek.se

NHS Care, www.nhscare.se

Studieförbundet Vuxenskolan, www.sv.se

Tena, www.tena.nu

Innehåll

Abella smyger, springer och sitter.

Hur många kan du hitta?

Mejla ditt svar till info@anhorigasriksforbund.se

senast 30/4 2022. Vi drar tre vinnare som får Thor Rutgerssons och Linnea Anckers bok ”Abella & Kapten: Vilse i stormen” (Vildhallon)! Lycka till!

Påsistone har jag blivit väldigt intresserad av fåglar och stjärnbilder. Om det beror på mitt fina uppdrag för Anhörigas Riksförbund eller på att jag i höstas åter blev en landsortsgrabb efter många år i miljonprogram är oklart. Kanske har det ena helt enkelt lett till det andra; utan jobbet ingen flytt till lilla Rolfstorp.

Jag är född och uppvuxen på landet, men revolterade mot lingonrisen genom att i vuxen ålder bosätta mig i diverse mellansvenska mellanstora städer med folk i bilar, oväsen och lyktstolpar. Men vid femti - ålderdomens ungdom, sjunger Ulf Lundell - vaknade jag en morgon och fann mig förvandlad till en fågelskådare och stjärntittare. I vinter har jag funnit inre frid genom att mata fåglar och lära mig namnen på nya arter. Sista helgen i januari satt jag i mitt lilla kök och räknade individer i den årliga fågelräkningen. Jag såg nio olika.

Om natten stiger jag upp och tittar ut på stjärnhimlen när den är klar. I sommar ska jag lägga mig ner i gräset när det är som mörkast och titta upp. Jag har inte riktigt lagt märke till den på många år. Glömt hur meditativt det kan vara med stjärnor och fåglar. Häromdagen gästades matbordet av en ekorre. Den satt där och mumsade solrosfrön, i fred och endräkt med småfåglarne. Tänk om vi mänskor också kunde göra det.

När du får den här tidningen har våren förhoppningsvis kommit längre än i skrivande stund. Trevlig läsning och Glad Påsk!

MICHAEL NYSTÅS

michael.nystas@anhorigasriksforbund.se 010-1557068

Lisa Syrén:

Annika Sydberger Norrman från Anhörig Göteborg flankerad av anhörigkonsulenterna Eva Gabrielsson och Monica Albinsson.

ANHÖRIGSKAP PÅ JOBBET

”Arbetsgivarna borde vara intresserade av att deras medarbetare mår bra”

Hur kan arbetsgivarna underlätta för sina anställda att pussla ihop sitt jobb med anhörigskapet? I Göteborg har man i flera år arbetat aktivt med frågan, och etablerat ett samarbete mellan anhörigföreningen, kommunens anhörigstöd och fackförbundet IF Metall. ”Arbetsgivarna borde vara intresserade av att deras medarbetare mår bra. Att öka medvetenheten är ju därför en win-win-situation”, säger anhörigkonsulenten Monica Albinsson.

ANHÖRIGSKAP PÅ JOBBET

ViAnhöriga träffar anhörigkonsulenterna Eva Gabrielsson och Monica Albinsson tillsammans med Annika Sydberger Norrman från Anhörig Göteborg en gråkulen höstdag på Anhörigcenter på Karl Gustavsgatan i Göteborg. Här ordnas bland annat föreläsningar, samtalsgrupper och utbildningar. Anhörig Göteborg brukar ha sina medlemsmöten i lokalerna.

Vi vill veta mer om hur de kopplat greppet på ämnet och varför det är viktigt.

– Anhörigskap är en mänsklig sak som vi alla delar; om vi får leva tillräckligt länge så kommer vi att vara i en anhörigsituation där vi ger stöd till någon som inte mår bra. Det är ett viktigt budskap och därför är det också viktigt att gå ut till arbetsplatserna och uppmärksamma frågan och att det finns stöd att få, säger Eva Gabrielsson. Hon och Monica Albinsson arbetar båda med anhöriga till närstående under 65 års ålder, och har personliga erfarenheter av anhörigskap.

Annika Sydberger Norrman sitter i styrelsen för Anhörig Göteborg och har en dotter som lider av psykisk ohälsa. Hon vet hur viktigt det är med stöd och att känna att man inte står ensam i sin kamp:

Dubbelt så starka – Det var faktiskt en anhörigkonsulent som tipsade mig om att det fanns en förening i Göteborg. För oss är det helt naturligt att samarbeta med anhörigkonsulenterna. Anhörigskap på job-

bet är en viktig fråga som man måste våga tala om på arbetsplatserna för att kunna ta hand om varandra på bästa sätt. Tillsammans med konsulenterna är vi dubbelt så starka, säger hon.

Annika konstaterar att arbetsgivarna hanterar frågan på väldigt olika sätt: – Jag har jobbat hela mitt liv på Kronofogden och där var det egentligen inga problem om man behövde ringa ett samtal eller göra en insats. Vi hade förtroendearbetstid och det gjorde såklart saken enklare. Det fanns en förståelse, säger hon.

150 000 går ner i arbetstid Statistiken visar att 150 000 anhöriga tvingas gå ner i arbetstid eller säga upp sig för att ta hand om en närstående. – Om man tittar på statistiken så befinner sig de flesta anhöriga mitt i livet och är yrkesverksamma. Deras anhörigskap är många gånger väldigt tungt och kan i värsta fall leda till sjukskrivning eller att man tvingas gå ner i arbetstid och kanske till och med sluta. Det påverkar hela ens ekonomi.

I slutändan påverkas även samhället. Arbetsgivarna borde vara intresserade av att deras medarbetare mår bra. Att öka medvetenheten är ju därför en win-win-situation, säger Monica Albinsson.

Våren 2018 kontaktade IF Metalls studieorganisatör Kerstin Jansson anhörigföreningen i Göteborg och föreslog ett samarbete. Fackförbundet ville utveckla en utbildning i anhörigskap

på arbetsplatsen för sina medlemmar. Föreningens ordförande Lena Hultén tog i sin tur kontakt med Eva Gabrielsson och hennes dåvarande kollega Sara Berlin.

– Vi satte ihop en gemensam föreläsning som vi sedan kunde bidra med i kursen, där vi bland annat pratade om kommunens roll och ansvar, berättar Eva Gabrielsson.

Tvådagarsutbildning

Samarbetet utmynnade i tvådagars-utbildningen ”På tal om det som inte syns” som nu är en fast del i IF Metalls kursutbud med ABF Göteborg som huvudman. Här lyfts bland annat psykisk ohälsa och hur man kan prata om det som inte syns på utsidan. Anhörig Göteborg medverkar tillsammans med anhörigstödet i Göteborgs Stad och informerar om vilket stöd man som anhörig har rätt till och vart man kan vända sig.

– Det är ett ganska okänt område som man inte pratar så mycket om. För många är det en nyhet att höra att det finns stöd att få, så var det för mig

med, säger Annika Sydberger Norrman som tidigt involverades i utbildningen.

Vid första tillfället samlades man i en stor aula, fullsatt med Volvo-anställda. Eva Gabrielsson beskriver det som väldigt givande att mötas i det formatet:

– När vi var klara frågade vi hur många av deltagarna som kände till det kommunala anhörigstödet. Det var inte många. En del kom fram efteråt

Annika Sydberger Norrman.

Monica Albinsson.

Eva Gabrielsson.

eller hörde av sig senare med frågor. Många trodde att stödet bara gällde inom äldresektorn och inte för andra kategorier närstående. Men nu fick vi kontakt med anhöriga med barn med särskilda behov, någon hade ett syskon med psykisk ohälsa, och kunde berätta att stödet gäller även dem, säger hon.

De deltagare som kom från andra ställen än Göteborg undrade om det fanns motsvarande stöd i deras kommuner eller hur det fungerar om man har närstående som bor i andra delar av landet.

– Konceptet var att konsulenterna redogjorde för lagstiftningen och kommunens ansvar och vad den kan bidra med, medan jag pratade om kampen som anhörig till vår dotter Johanna, och striderna med olika myndigheter. Det väcker ett väldigt intresse när man berättar hur det kan vara i verkligheten, flera kom fram och tackade, säger Annika Sydberger Norrman.

Bästa sättet att nå ut Monica Albinsson flikar in:

– Det är nästan det bästa sättet att nå ut på, och därför har vi valt att jobba så. När människor känner igen sig, slutar ämnet vara tabu. När man får det stöd man behöver och har rätt till så märker man hur viktigt det är att bli buren. Det tar inte bort situationen i sig men hjälper en att ta sig igenom smärtan och sorgen.

Flera representanter från andra organisationer, som exempelvis Mind, medverkar också i utbildningen. När pandemin bröt ut fick man dock som alla andra pausa verksamheten, men förhoppningen är att komma igång igen under 2022. Det finns också ambitioner från Anhörig Göteborg och anhörigkonsulenterna att etablera liknande samarbeten med andra fackförbund.

– Verksamheten är fortfarande i sin början, och det är ett område som vi fortsatt måste fokusera på. Vi behöver också utveckla vår egen marknadsföring så att anhörigstödet blir mer känt, säger Eva Gabrielsson.

Hur skulle en anhörigvänlig arbetsplats se ut i den bästa av världar om ni fick önska?

– Det borde finnas en möjlighet att vara hemma och få ersättning för vård av närstående. Dagens närståendepenning kan ju bara användas när det handlar om vård i livets slutskede, säger Annika Sydberger Norrman.

– Det måste finnas en förståelse hos arbetsgivarna och borde även vara en naturlig punkt på varje medarbetarsamtal, tycker Monica Albinsson.

– Arbetsgivaren måste också ha kunskaper för att kunna erbjuda rätt stödinsatser till sina medarbetare, säger Eva Gabrielsson.

Hyllar samarbetet

IF Metalls studieorganisatör Kerstin Jansson betonar anhörigföreningens och konsulenternas betydelse för utbildningen och hyllar samarbetet:

– Ni berättar så personligt om det som ni har upplevt som anhöriga och som anhörigstöd. Och att ni finns för oss och delar med er av era kunskaper och erfarenheter utan att det kostar någonting. Ni är en så stor resurs för oss arbetare, säger hon. Kerstin fortsätter:

– Många av deltagarna på kursen har bara sett den byråkratiska sidan av Sverige, men ni kommer fulla med empati, kunskap och en stor vilja att stödja. Det är något som alltid kommer upp på varje utvärdering. Ni ger dessutom deltagarna en känsla av hopp och att man inte är ensam och inte den enda som har de här erfarenheterna av att vara den som är anhörig.

Två nya program i radioserie om psykiatrireformen

Kalle Vannmoun, som vi skrev om i Vi Anhöriga nr 2 2021, har följt upp sin angelägna radioserie ”Alla ville väl” med två nya avsnitt. Dokumentärserien går på djupet med psykiatrireformen.

Lyssnarna möter både anhöriga, närstående och ansvariga beslutsfattare, samtidigt som Kalle Vannmoun tar avstamp i sin egen uppväxt med en schizofren pappa. Serien består av totalt sex halvtimmeslånga avsnitt.

Hör programmen här: https://sverigesradio.se/alla-ville-val

Foto: Markus Åkebo/Sveriges Radio

Ny kursomgång i maj

Den 30 och 31 maj ges en ny omgång av kursen i SKF:s lokaler i Göteborg. – Då är det dessutom tvärfackligt och det ska bli spännande. Kamratstödet på Volvo har till och med planerat sin verksamhet runt denna kurs och jag hoppas kunna inspirera deltagarna så att ni får komma och besöka Volvo, säger Kerstin Jansson.

Anhörigskap på arbetsplatsen har länge varit en viktig fråga för Anhörigas Riksförbund. För knappt tio år sedan genomfördes projektet “Arbetsgivare för anhöriga” i samarbete med Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) och med förbundets dåvarande kanslichef Mailis Lundgren som en av de drivande krafterna. Då byggdes bland annat ett nätverk med engagerade arbetsgivare upp. Under Almedalsveckan 2014 hölls ett välbesökt seminarium där frågan diskuterades. Nuvarande socialminister Lena Hallengren var en av de medverkande. – Frågan är bara om det verkligen pratas om anhörigvård på arbetsplatser runtom i Sverige. De flesta anhöriga tänker nog att det löser sig av självt –”detta är mitt privata och därför får jag se till att lösa det själv”. Det kan fungera tillfälligt, men ofta är anhörigskap inte tillfälligt och till slut känns enda lösningen för att orka med att gå ner i tid, sa hon.

Att uppmärksamma anhörigskap på jobbet skapar attraktiva arbetsplatser. Eller som Nka:s Karin Holmåker uttryckte det i ett referat från Almedalsseminariet: ”Personal som mår bra är big business och det är en tung drivkraft för stora som små företag att bli en arbetsgivare för anhöriga.”

TEXT OCH FOTO:

MICHAEL NYSTÅS

Nytt lektionsmaterial ska hitta och hjälpa barn som är anhöriga

Under 2021 genomförde Anhörigas riksförbund, med medel från Socialstyrelsen, projektet ”Barn som anhöriga”. Resultatet blev ett digitalt lektionsunderlag som finns att ladda ner gratis på Anhörigas Riksförbunds hemsida.

Målet med projektet ”Barn som anhöriga” var att ta fram en metod att använda för att hitta barn som är anhöriga. Dessa barn är ofta väldigt duktiga på att dölja hur de har det hemma och går lite under radarn. När man inte vet orsaken till ett barns beteende är det lätt att gissa fel och därför bemöta barnet på fel sätt. När man har hela bilden klar för sig är det lättare att hjälpa på rätt sätt.

Tillsammans med en grupp bestående av Elevhälsoenheten i Mora, Blåvingeverksamheten i Simrishamn, Anhörigföreningen i Luleå, Folkhälso- och statistikenheten i Region Östergötland, samt socionomstuderande vid Högskolan i Jönköping kom man fram till att det ofta brister i kommunikationen mellan hem-skola-vård-omsorg. Ibland vill man inte berätta hur man har det och ibland får man inte berätta hur någon annan har det på grund av nuvarande sekretesslagstiftning. Ibland tänker man helt enkelt inte på att viss information kunde vara bra att dela med sig av. Man kanske tror att det kommer fram ändå, men ofta gör det inte det.

Därför ansåg man att det skulle underlätta om skolan hade ett färdigt material att arbeta med. Ett lektionsunderlag, planerat och klart att köra i sin klass på exempelvis en lektion i samhällskunskap. Under lektionens gång kan lärare och eventuellt även skolsköterska eller kurator observera och iaktta elevernas reaktioner. Utifrån barnens egna erfarenheter kan man därefter bemöta dem på rätt sätt.

Dessa barn är ofta väldigt duktiga på att dölja hur de har det hemma och går lite under radarn.

fånga upp barnens tankar och funderingar kring vad de ser på bilderna.

I materialet finns även tipslistor med böcker och filmer man kan titta på eller läsa i gruppen/klassen för att ytterligare fördjupa sig i ett anhörigskap. Det finns också en lista med olika organisationer och föreningar man kan vända sig till för att få ytterligare information.

Materialet som togs fram riktar sig till skol- och barnomsorgspersonal och består av en lärarhandledning för både skola och förskola. Vidare ingår en enkel powerpoint riktad till barnen i klassen/gruppen som förklarar vad det innebär att vara anhörig.

Den viktigaste delen är dock de tio illustrationer som ska användas som diskussionsunderlag. Bilderna föreställer olika scenarion som barnen och de vuxna tittar på och pratar om tillsammans. Bilderna kan visas på skärm eller storbild men går även att skriva ut och dela ut till eleverna. Eftersom alla barn har olika erfarenheter blir varje berättelse till bilderna unik. Här är det de vuxnas ansvar att vara lyhörda och

Tanken är att läraren, efter att ha läst handledningen, själv ska anpassa materialet och lägga upp lektionen på det sätt som passar just den här klassen eller gruppen. Det går bra att använda det i helklass men det fungerar även i mindre grupper.

Förhoppningen är att man under lektionens gång kan upptäcka och fånga upp elever som är anhöriga till någon med exempelvis svår fysisk sjukdom, psykisk ohälsa eller någon typ av missbruksproblematik. Med hjälp av informationen i tipslistorna kan man därefter gå vidare för att på bästa sätt stötta eleven.

TEXT: MARIE RYDELL, projektledare

Läs mer och ladda ner allt material:

https://anhorigasriksforbund.se/ barnsomanhoriga

Marie Rydell. Foto: Sanna Granroth

Årsmöte i Norrköping den 22-23 april 2022

Anhörigas Riksförbunds årsmöte äger rum den 22-23 april 2022 på Elite Grand Hotel i Norrköping eller digitalt via Zoom.

Till årsmötet har varje lokalförening rätt att utse ombud. Antal ombud per lokalförening regleras i stadgarna. Utöver ombud har även övriga medlemmar i lokalföreningar, direktanslutna medlemmar och stödjande organisatio-

Årsmöteshandlingar

ner, föreningar samt företag möjlighet att närvara vid årsmötet.

Man kan också välja att närvara digitalt, på distans via länk. Det går fortfarande bra att anmäla sig om man vill delta digitalt.

Frågor? Kontakta Anett Karlsson

Tel. 010-155 70 61 anett.karlsson@anhorigasriksforbund.se

https://anhorigasriksforbund.se/arsmote-2022

Är du anhörig till någon som känner sig ensam?

Stunder matchar äldre med ett dedikerat sällskap och hjälper dem att tillsammans planera och genomföra sociala aktiviteter för att må bättre i vardagen.

Stunder är sällskapstjänsten för alla oavsett om de bor hemma eller på äldreboende, har en demenssjukdom eller nedsatt rörlighet.

Stunder är en abonnemangstjänst anpassad efter behov, med möjlighet till RUT-avdrag. Pris från 225 kr/tim efter RUT.

Kontakta oss gärna på: 010 - 110 23 22, www.stunder.se, info@stunder.se

Ny studie om anhörigas liv under pandemin

Ensamhet, isolering och – teknisk frustration. En ny rapport från Anhörigas Riksförbund och Malmö universitet undersöker covid-19-pandemins konsekvenser för anhöriga. ”Det har varit känslosamma berättelser om vardag och samhälle, isolering och väntan, om sociala behov och upplevelser av att inte vara delaktig i världen och om både liv och död”, säger projektledaren Martina Takter.

Sämre livskvalitet, förlorad kontroll över den egna vardagen, nedstämdhet och trötthet. Men också en känsla av att allt varit ungefär som vanligt. Anhörigas Riksförbund och Malmö universitet kan i den gemensamma studien ”Den enes stödkorsett, den andres tvångströja?” nu visa en del av de konsekvenser pandemin haft för anhöriga.

– Ett typiskt och återkommande drag är att livet för flertalet varken har blivit bättre eller sämre, utan att det snarare har rullat på som vanligt i social isolering och ensamhet. Ett annat drag är att de anhörigas berättelser ofta är starkt känslosamma och vittnar om gripande och sorgliga upplevelser, säger Martina Takter.

Ingen större skillnad

De flesta av de intervjuade beskrev att pandemin inte gjort någon större skillnad i vardagslivet. De upplevde att de ”lever nästan alltid så här isolerat och utanför samhället”. Pandemin blev snarare en bekräftelse på ett liv som de redan lever: ”Jag blev ganska arg på vissa 40-talister som kände sig så kränkta över att de måste isolera

sig. Vadå liksom?”, säger en anhörig i rapporten.

Flera anhöriga uttryckte också att pandemin normaliserat deras isolering då alla i samhället drabbats av restriktionerna. Känslan av att leva ”utanför” upplevdes inte längre som lika påtaglig. – För många anhöriga var ju den sociala situationen densamma som innan pandemin. Det blev en slags tröst att nedstängningen innebar samma isolering för alla, säger Åsa Alftberg, lektor på Institutionen för socialt arbete vid Malmö universitet.

Paradoxal lättnad

Andra anhöriga i studien berättar att pandemin medfört en paradoxal lättnad genom att man till exempel kunnat lönearbeta hemifrån och att anhörigskapet därigenom underlättats. Stressnivån har sjunkit, och oron för den närstående har minskat.

– Att en pandemi har inneburit lättnad och en mer hanterbar vardag säger något om hur vardagslivet kan se ut för förvärvsarbetande anhöriga i vanliga fall, säger Martina Takter.

Olika syn på digitalisering

Rapporten sätter också fingret på diskrepansen mellan myndigheters tal om digitalisering och digitala lösningar och de anhörigas uppfattning om dessa.

– Under pandemin har man pratat väldigt mycket om hur man lyckats påskynda den digitala utvecklingen med x antal år. Men hur vet man det? Vem har man stämt av detta med? De anhöriga vi pratat med har inte alls samma upplevelse. Det blev ganska tydligt på flera olika sätt i undersökningen. Jag tror inte att man uppfattar Teams och liknande som digitala lösningar som underlättar livet för en anhörig, säger Martina Takter.

Problem utan BankID

Ett talande exempel i studien är att det krävs BankID för att boka in ett covid-test via 1177 om man inte har hemsjukvård. Många personer med omfattande funktionsnedsättning har istället egenvård med personliga assistenter. Då är man hänvisad till samma system som alla andra och den som saknar BankID får problem. I ett fall fick den anhöriga boka testet med sitt eget BankID, men väl på vårdcentralen utfördes testet på den närstående. – De största svårigheterna för anhöriga har handlat om kontakterna med vård och omsorg. Det har ibland handlat om direkta brister, men även att själva insatserna som gjorts varit onödigt komplicerade och inte heller individanpassade, till exempel när det kommer till att boka covidtest, säger Åsa Alftberg.

I studien framkommer även allvarlig kritik mot äldreomsorgen. Upplevelser av att inte få ta del av information och kvaliteten i omsorgen skapar oro hos

Martina Takter. Foto: Michael Nystås

Åsa Alftberg. Foto: Daniel Schmölker

anhöriga. Flera anhöriga saknar att få spontan eller regelbunden information från de olika verksamheter som ger den närstående insatser eller stöd. En anhörig beskriver flytt och genomgång av en avliden närståendes saker. På ett av de särskilda boendena tömdes och sanerades rummet av en särskild saneringsfirma. Vissa saker skulle förstöras. En annan anhörig berättade detaljerat hur hon fått förklarat för sig hur de som avlidit i covid-19 ska hanteras.

Förbättrade rutiner

Andra anhöriga beskriver å andra sidan att pandemin inneburit förbättringar i omsorgen om den närstående, exempelvis genom förbättrade rutiner och ökad kunskap om basal hygien. – Det blev ganska tydligt i studien hur vi konstruerar anhörigas behov. Det är sällan man ser den ingången i diskussionen. Det är svårt när någon

jag lever nära blir svårt sjuk och blir beroende av mig på olika sätt; det finns en sorg som ska bearbetas och mycket känslomässigt i det. Men de stora bekymren kommer när man blir tvungen att ta emot insatser och hjälp från olika håll. Systemen är uppbyggda på så sätt att du måste igenom en massa nyckelhål och för att ta sig igenom de här nyckelhålen så måste anhöriga göra en massa saker, allt ifrån att kopiera nycklar för att hemtjänsten måste in till mamma eller att man måste beställa speciella hjälpmedel och förbrukningsartiklar, till att ansöka om parkeringstillstånd.

”Absurda saker”

Ett exempel i rapporten handlar om en kvinna som missar deadline för ansökan och därför måste göra om allt från början med nya läkarintyg. Även om det är samma myndighet som tidigare så kan man inte gå in i arkiven och se att den här mannen har en demensdiagnos. Den nya läkaren hade dock bara

angett den senast tillkomna diagnosen som i sig inte gav rätt till parkeringstillstånd.

– Det är såna absurda saker som får en att undra varför man måste göra livet så krångligt för människor. Att hela tiden tvingas förhålla sig till dem skapar också mycket av den stress som det innebär att vara anhörig. Det blir dessutom kontraproduktivt. och det är så onödiga saker som vi borde ha kommit förbi nu, säger Martina Takter.

Behov av anhörigperspektiv Studien belyser ytterligare behovet av ett anhörigperspektiv, vilket forskarna menar bör genomsyra samtliga verksamheter.

– Vi vet att anhöriga är en växande grupp och ett anhörigperspektiv är således nödvändigt i hela välfärdssystemet, med eller utan pandemi. Men trots att det gått 13 år sedan skyldigheten att erbjuda kommunalt anhörigstöd skrevs in i Socialtjänstlagen så är det många som faller igenom. Det är väldigt sorgligt, men samtidigt inget överraskande, säger Martina Takter. På ett mer personligt plan hoppas hon att pandemin ska ge med sig: – Den har påverkat oss allihopa oavsett om vi är anhöriga eller inte, avslutar Martina Takter.

Studien har genomförts av Martina Takter på Anhörigas Riksförbund i samarbete med Finnur Magnusson, professor i socialt arbete, och Åsa Alftberg, lektor på Institutionen för socialt arbete, på Malmö universitet. Forskarna vill nu sprida resultaten ytterligare genom artiklar i vetenskapliga tidskrifter.

Undersökningen bygger på 18 intervjuer med anhöriga mellan 54 och 90 år, inklusive företrädare från fyra organisationer från civilsamhället: Anhörigas Riksförbund, Röda Korset, Studieförbundet Vuxenskolan och Svenska kyrkan.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS OCH ANNA DAHLBECK

VÅRLÄSNING

Anders de la Motte/Måns Nilsson: Morden på Österlen – Döden går på visning (Bokförlaget Forum, 2021)

Det här är en bok som du inte kan eller vill lägga ifrån dig. Den bjuder på spännande och ingående personporträtt som gör att kärnan av berättelsen får djup och underhållningsvärde. Dessutom kan du aldrig gissa vad som ska hända härnäst. Detta är en pusseldeckare men också så mycket mer än så.

På sommaren i det soldränkta Österlen verkar Gislövshammar vara ett lugnt och idylliskt samhälle, perfekt för en avkopplande semester. Men under ytan lurar mörka krafter och motsättningar. En mäklare hittas död i ett nytt flådigt visningshus invid havet, är det en olycka eller har här skett ett mord? Den nationellt kände kommissarien Peter Vinston är för att besöka sin dotter som bor i trakten men dras snart med i en utredning som leder honom djupare och djupare ner i personliga intriger som så småningom leder dem ända in i polishuset. Den lokala nybakade kriminalkommissarien Tove Esping blir minst sagt irriterad att någon annan ska lägga sig i ”hennes” första stora fall och försöker direkt bli av med den fyrkantige och alltför finklädde Peter Vinston.

Man lockas snart till att tycka om alla karaktärerna. Även de som har en något elak eller ogästvänlig attityd får man lära känna och förstå, och de väcker med tiden ens sympati. Vem är egentligen skyldig, och till vad?

Ladda ner rapporten här: https://anhorigasriksforbund.se/ kartlaggning-av-anhorigas-upplevelser-under-pandemin

När jag läst ut boken så blev jag ledsen och saknade karaktärerna. Jag ville inte att den skulle ta slut för jag ville inte förlora dem jag lärt känna, och det är kanske ett av de bästa betygen en bok kan få. Som tur är behöver man inte sakna dem särskilt länge för detta är tänkt att bli en lång serie av pusseldeckare.

Finnur Magnusson. Foto: Håkan Röjder

KIX SENIOR Ett bättre pensionärsliv för intellektuellt funktionsnedsatta

Arvsfondsprojektet KiX Senior har ganska nyss gått in på sitt andra år. Ett år präglat av pandemin men där verksamheten ändå har flutit på bra trots allt. ”KiX Senior skapar en möjlighet att fortsätta träffa andra när du går i pension från ditt arbete”, säger Sandra Ekholm, som är en av tre projektledare.

Vi träffar Sandra och hennes projektledarkollegor Bonnica Sjöblom och Richard Forsberg en solig dag i Kungälv, för att höra mer om KiX Senior. Syftet med projektet är att motverka isolering och ensamhet och i god tid introducera fritidsverksamheter, mötesplatser och träffpunkter för en rikare och mer tillgänglig fritid så att övergången från ett yrkesliv med fasta rutiner och sociala möten till pensionär upplevs mer naturlig.

– Vi vill ta fram en metod som ska underlätta för den som har en intellektuell funktionsnedsättning att gå i pension, att inte försvinna i utanförskap utan tillsammans med vänner ta plats i samhället och utforska allt roligt man kan göra som pensionär, säger Sandra Ekholm.

Projektet ägs av Studieförbundet Vuxenskolan. Bonnica Sjöblom förklarar att det är där metodmaterialet landar och att det är studieförbundet som borgar för projektets överlevnad.

– Vi vill skapa kamratcirklar eller studiecirklar där seniorer med intellektuell funktionsnedsättning fortsätter att utvecklas, lära och umgås även när de gått i pension, säger hon.

Richard Forsberg poängterar att KiX Senior till syvende och sist handlar om demokrati och mänskliga rättigheter:

– Att tvinga samhället att öppna sig, att ge plats och rätt till alla att ta del av det utbud som erbjuds i våra kommuner, och skapa förebilder för våra barn som kan växa upp i en värld där människor är och får lov att vara olika, säger han.

Ni startade projektet i slutet av 2020, mitt i pandemin. Hur har det påverkat er?

– Det var en upplevelse att vara kreativ i tider med konstant ändrade förutsättningar. Det satte oss alla på prov; både oss projektledare men också deltagarna, säger Sandra Ekholm.

Hon fortsätter:

– Men nöden är alla uppfinningars moder, sägs det ju, och när vi inte kunde träffa deltagarna fysiskt improviserade vi istället ihop ett konstprojekt. Deltagarna fick målarkit skickade till sig och efter en tid plockade vi upp

Projektledningen

alla bidragen. Tavlorna ställdes sen ut i fyra deltagande kommuner under det gemensamma utställningsnamnet ”Min Coronatid”. Det genomfördes också en digital vernissage.

Richard Forsberg började jobba i projektet i oktober 2021:

– När jag fick ”Min Coronatid” förklarad för mig så kunde vi se i backspegeln hur briljant denna improvisation faktiskt var. Sandra och Bonnica har lyckats skapa ett synkrontasynkront-digitalt-fysiskt-projekt. Som deltagare kunde du vara med på en eller flera delar av projektet helt på egna villkor. När så restriktionerna skärptes i vintras var det enkelt att förbereda en repris av projektet. Det är en plan B, som är redo att aktiveras, säger han.

Tack vare sin flexibilitet har konstprojektet fortsatt att utvecklas även efter att restriktionerna släpptes 2022.

– Vi vill vara redo för alla eventualiteter. Om det blir nya restriktioner har vi utvecklat vår plan B i ”Här är jag!”. Alla kan delta på egna villkor men den här gången sätter vi ljuset på konstnärerna och låter dem ta plats i utställningsrummet, berättar Richard Forsberg.

Vart ska detta leda då? Vad händer när projektet är över?

Bonnica Sjöblom säger att den stora utmaningen ligger i den fortsatta finansieringen.

– Projektet som föregick vårt och som vi bygger delar av metoden på riktade sig till unga personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessa gick vidare och startade egna föreningar som kunde söka bidrag för sin verksamhet. Hos den målgruppen finns dock ett lite annat driv som, för de allra flesta människor, försvinner med åldern. Lägg därtill sedvanliga krämpor som ett liv bidrar med och du får ett ganska svårt utgångsläge, menar hon.

Projektledningen brottas med frågan. Bland annat funderar man på om det finns anhöriga eller olika pensionärsföreningar som kan hjälpa till. – Det är svårt men inte omöjligt. Vi

har drygt 1,5 år kvar av projektet och vår målsättning är att inte vara ett tomtebloss. Vi vill leverera ett resultat som står sig, säger Bonnica Sjöblom.

För att få ett underlag till en fortsättning har man tagit fram en enkät på projektets hemsida, som man välkomnar alla intresserade att svara på. – Vi vill se hur det ser ut nationellt. Vilka förberedelser behövs för personer med intellektuella funktionsnedsättningar inför pensionen? Vi tänker att det är bättre att fråga de som vet än att bara gissa själva. En förankring i verkligheten borgar ju också för fortlevnad, säger Sandra Ekholm.

Richard Forsberg ser fram emot projektets andra halvlek: – Jag tror att vi är något på spåret. Om inte annat så kommer vi belysa ett samhällsproblem där det digitala utanförskapet, ojämlikhet och rädslor för olikheter tvingar människor till utanförskap. Det samhällsproblemet angår oss alla, avslutar han.

TEXT: KIX SENIOR FOTO: HANNA FERM

Kontakta projektledningen: Sandra Ekholm, sandra.ekholm@sv.se, 070-753 49 94 Richard Forsberg, richard.forsberg@sv.se, 070-855 79 27 Bonnica Sjöblom, bonnica.sjoblom@sv.se, 070-713 82 76

Läs mer om projektet: kixsenior.com

Länk till enkäten som omnämns i artikeln: kixsenior.com/enkat

Ny upplaga av rosad bok om psykisk ohälsa

Thor Rutgerssons roman ”Inställt pga Panik” (Vildhallon) har utkommit i en ny upplaga med nyskrivet förord och samtalsstöd. Boken uppmärksammades med en fin recension i Vi Anhöriga nr 2 2021 där vi bland annat skrev att romanen förmedlar hopp mitt i svärtan och mörkret. I berättelsen om den ensamme och djupt deprimerade reklambyråmannen Mikael Sand finns ett ljus och en förvissning om att det blir bättre.

Thor Rutgersson är även författaren bakom bilderboken ”Abella & Kapten: Vilse i stormen” som du kan vinna i det här numrets tävling.

På Youtube-kanalen https://tinyurl. com/thorrutgersson finns flera kortfilmer där Thor berättar om sina böcker och mycket annat.

Gemensamt Zoom-konto för lokalföreningarna

Under pandemin har vi sett ett ökat behov av onlineträffar runt om i landet. Anhörigas Riksförbund har därför startat ett nytt Zoom-konto som ska möjliggöra för våra lokalföreningar att ha medlemsmöten, anordna webbaserade föreläsningar eller arrangera digitala styrelseträffar utan extra kostnader för denna digitala lösning. Vill er förening veta mer? Mejla info@anhorigasriksforbund.se

Anhörigas stöd vid betalningar har lyfts till regeringen

För att kartlägga hur belastningen ser ut hos nära anhöriga, genomförde vi på länsstyrelserna tillsammans med Anhörigas Riksförbund, en enkätundersökning hos förbundets medlemmar med fokus på betaltjänster. 250 enkäter skickades ut med post under hösten 2021 för att nå medlemmar som inte är digitala. Vi fick in 72 svar. Året innan skickades en enkät ut digitalt.

Svaren som vi har fått in visar att störst utmaningar upplevs vara att ta ut kontanter, att betala räkningar digitalt och att handla på internet. Över en tredjedel menar att svårigheterna kopplat till dessa tjänster handlar om att inte få kontakt med banken och kravet på BankID. Avstånd till bankkontor lyfter 19 procent som ett problem. 11 procent menar att det finns svårigheter kring namnunderskrifter och koder för kontokort. Studien visar även att koder är en utmaning, och att det är troligt att det ibland görs enskilda lösningar som inte är helt rättssäkra, till exempel att personliga inloggningsuppgifter delas. 25 procent upplever inga svårigheter alls kopplat till betaltjänster.

Vi konstaterar att när möjligheten till personlig service minskar, ökar hjälpbehovet och de närståendes ansvar. Anhöriga gör stora insatser, både för individen och för samhället. Av de

som besvarade enkäten är största delen kvinnor i åldern 66–85 år. De hjälper främst make, maka, partner eller en förälder. Den tjänst de hjälper till mest med är att ta ut kontanter. Därefter att betala räkningar digitalt och att handla varor och tjänster i fysisk butik, med kort eller kontanter. 30 procent av de svarande hjälper till med brevledes girobetalning. 28 procent svarar att de hjälper till med att ladda ned bankapp och BankID åt anhöriga. Åtta procent hjälper till med att betala räkningar över disk.

Anhöriga lägger cirka en timme i veckan på att hjälpa till med betalningar. 17 procent anser att tiden för att hjälpa till med betalningar har ökat, vilket som en svarande förklarar med att: ”vi har blivit äldre och okunnigare”. Många tycks ha löst problematiken med att inte vara digital, genom att ha autogiro på återkommande räkningar. Bankernas brevbaserade girotjänster är fort-

satt viktiga då de används av många. En tillförlitlig och tillgänglig postgång är dock en förutsättning.

Vi på länsstyrelserna har rapporterat slutsatserna till regeringen och rapporten finns att hitta på länsstyrelsernas hemsidor. Länsstyrelserna bevakar löpande tillgången till grundläggande betaltjänster. Vill du tipsa om problem kopplat till betaltjänster och att hjälpa anhöriga med detta så hör gärna av dig till någon av oss!

Catharina Hellström Engström, catharina.hellstrom.engstrom@lansstyrelsen.se

Josefine Eklund, josefin.eklund@lansstyrelsen.se

Johanna Jansson, johanna.w.jansson@lansstyrelsen.se

Ladda ner rapporten:

https://catalog.lansstyrelsen.se/ store/26/resource/28

Vad händer i lokalföreningarna?

Vi Anhöriga vill gärna veta vad som händer ute i lokalföreningarna. Skriv några rader, gärna följt av ett eller flera foton, om vad ni har gjort eller har på gång. Glöm inte kontaktuppgifter så att vi kan höra av oss om vi behöver kompletterande uppgifter.

Prata med redaktören på michael.nystas@anhorigasriksforbund.se.

KORTFATTAT

Ann-Marie Högberg intervjuades om platsbristen på särskilda boenden

Endement kvinna försvann från sitt hem i Vingåker i slutet av januari. Hon hittades senare död utomhus. I en intervju i Katrineholms-Kuriren den 5 februari lyfter förbundsordförande Ann-Marie Högberg det generella problemet med att få plats på särskilt boende.

– Det är verkligen alldeles för svårt att få en plats när man behöver det. Det leder dels till ovärdiga förhållanden för den enskilde äldre, men både oro och hög arbetsbörda för de anhöriga, säger Ann-Marie Högberg till Katrineholms-Kurirens reporter Anton Swärdhagen.

Enligt Ann-Marie Högberg har antalet platser minskat med 25 procent under de senaste 20-25 åren. Samtidigt blir befolkningen allt äldre.

– Det som hände i Vingåker är ju mardrömmen för många anhöriga. Det går inte att sätta lås på dörrar för folk, så det är väldigt ofta ett ständigt

passande. Bor man tillsammans med en partner som är lite skröplig sliter det förfärligt mycket. Den största gruppen anhöriga är medelålders barn som ständigt oroar sig, samtidigt som de har ett eget livspussel att ta hand om, säger Ann-Marie Högberg till Katrineholms-Kuriren.

I Vingåker menar man dock att det inte finns någon platsbrist. Socialnämndens ordförande Robert Skoglund säger att man tvärtom har lediga platser och till och med hjälper andra kommuner med platser.

– Men vi kan inte tvinga någon och jag har full förståelse för att man vill stanna hemma./.../Vi kan bara erbjuda tjänster för att hålla koll, säger han bland annat.

Hela artikeln finns bakom betalvägg på Katrineholms-Kurirens hemsida: https://kkuriren.se/artikel/r08nqqkj

Nytt studiecirkelmaterial ska stärka den psykiska hälsan hos anhöriga

Under

2021 samarbetade Anhörigas Riksförbund och Svenska Röda Korset i ett projekt för att stärka anhörigas psykiska hälsa. Syftet med samarbetet var att sammanställa tips, råd och stöd för att stärka anhörigas psykiska hälsa. Projektet gjordes möjligt med medel från Socialstyrelsen och sammanställningen av projektet ska spridas till våra lokalföreningar och medlemmar. Sammanställningen är ett resultat från två likvärdiga workshoppar som anordnades för att ta fram underlag med tips och råd om hur anhörigas psykiska hälsa kan stärkas. Workshoparna anordnades den 27 maj och 3 juni 2021 och vände sig till medlemmar i Anhörigas Riksförbund, frivilliga från Svenska Röda Korset, andra organisationer, andra anhöriga samt tjänstepersoner från kommunernas anhörigstöd

runt om i landet. Totalt deltog 122 personer på workshopparna. Dessa utgick från en av de fyra kortfilmer som Anhörigas Riksförbund och Svenska Röda Korset har tagit fram under 2019. Sammanställningen innehåller också ett material med förslag på upplägg för studiecirkel för att stärka anhörigas psykiska hälsa.

Illustration: Svenska Röda Korset

Ladda ner cirkelmaterialet: https://anhorigasriksforbund.se/ studiecirklar

Anhöriga sökes till studie om pandemins konsekvenser

Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) söker deltagare till en intervjustudie om hur pandemin har påverkat anhörigas möjlighet att arbeta och samtidigt ge omsorg till en närstående. Syftet är att bidra till ökad förståelse om hur pandemin har påverkat anhörigas hälsa och välbefinnande.

Vi söker dig som är mellan 18 och 64 år och som har kombinerat anhörigskap med arbete både före och under covid-19-pandemin. Intervjun görs när det passar dig och sker via telefon eller Zoom.

Har du frågor kan de mejlas till info@anhoriga.se

Läs mer här: anhoriga.se/nyheter/anhoriga-sokes-till-nka-studie-om-pandemins-konsekvenser-

ANHÖRIGRIKSDAGEN 2021

Aktuella frågor i fokus

Den

9-10 november hölls 2021 års upplaga av Anhörigriksdagen, en konferens som anordnas av Anhörigas Riksförbund. De två konferensdagarna bestod av ett stort antal föreläsningar som utgick från temat ”Anhörig i tiden”.

Vid invigningen av årets Anhörigriksdag konstaterade Ann-Marie Högberg, förbundsordförande för Anhörigas Riksförbund, att samhället äntligen har börjat öppna upp men att förbundet valt att hålla konferensen digitalt även i år.

– Vi längtar förstås efter att kunna hålla Anhörigriksdagen fysiskt och att vi kan mötas på riktigt för att prata med varandra om programpunkter, fortsätta diskussionerna från olika pass, eller helt enkelt kunna ägna oss åt småpratet som är viktigt för att vi ska känna gemenskap och må bra, sa hon.

Stödinsatser begränsades

Årets tema var ”Anhörig i tiden”, ett tema som delvis utgår från tiden med covid-19-pandemin. En period då många anhöriga ställts inför ännu mer krävande situationer än tidigare, delvis till följd av att olika stödinsatser har begränsats och att många har isolerat sig för att minimera risken att bli smittad.

– Anhörig i tiden handlar också om att många lever nära någon med psykisk ohälsa eller sjukdom. Vi möter allt fler i den situationen, inte minst på vår hjälptelefon Anhöriglinjen. Det kan naturligtvis finnas olika skäl till det – en pressad tid som ökar risken att drabbas, men kanske också en större öppenhet av att prata om psykisk ohälsa, sjukdom och självmord, sa Ann-Marie Högberg.

Många barn drabbas negativt Ett annat ämne kopplat till temat är barn som anhöriga. Många barn drabbas negativt av att en närstående behöver hjälp, vård eller stöd på grund av psykisk ohälsa, sjukdom, funktions-

Skövde kommun. Foto: Lina Strandberg

nedsättning eller missbruk. Detta kan få allvarliga konsekvenser för barnens skolgång, hälsa och framtida arbetsliv. – Anhörigas Riksförbund har under de senaste åren lyft frågan om att barn som anhöriga måste uppmärksammas mer, att kunskapen behöver öka och att det krävs åtgärder för att kunna ge dem stöd.

Årets Anhörigkommun presenterades

Ann-Marie Högbergs inledningstal följdes av en rad olika föreläsningar som på olika sätt berörde konferensens tema. Under konferensens första dag medverkade representanter för Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) för att bland annat berätta om Blandade Lärande Nätverk, ME-WE-modellen och om Nka:s studie av hur anhöriga påverkats under covid-19-pandemin.

Under den första konferensdagen delades dessutom priset Årets Anhörigkommun ut. Det nya priset har instiftats av Anhörigas Riksförbund med syfte att uppmärksamma en kommun som har gjort väsentliga insatser för anhöriga. Sammanlagt var 16 kommuner nominerade och en jury

på fem personer utsåg till slut Skövde kommun till vinnaren.

– Vi är så glada och stolta över priset. Det är verkligen ett kvitto på att vi gör rätt saker, säger Elisabeth Isaksson, enhetschef på anhörigstödsenheten i Skövde kommun i ett pressmeddelande.

Anhörigas situation i Europa Stecy Yghemonos från Eurocarers inledde konferensens andra dag. Han lyfte bland annat hur anhöriga i Europa har påverkats av covid-19-pandemin. Stecy Yghemonos poängterade att anhöriga gör omfattande insatser och menade att utan anhöriga skulle samhället kollapsa. Redan innan pandemin var anhörigas situation ansträngd och behovet av stöd stort, men covid-19-pandemin har förvärrat redan existerade utmaningar för anhöriga. – Situationen för anhöriga var redan innan pandemin bekymrande, men nu är det väldigt tydligt att det är brådskande att agera, sa Stecy Yghemonos.

Mellan november 2020 och mars 2021 genomförde Eurocarers, med hjälp av bland annat Nka, en enkätstudie om hur pandemin påverkade anhöriga. Enkäten fanns tillgänglig på flera olika språk och totalt inkom cirka 2 500 svar. Många av de svarande rapporterade att de har gett mer omsorg under pandemin än tidigare och studien visar att antalet timmar som anhöriga lägger på omsorg varje vecka har ökat med 17 procent. Det innebär att anhöriga i Europa i snitt lägger 54,5 timmar i veckan på att ge omsorg.

Stecy Yghemonos lyfte därefter några punkter som Eurocarers ser som

viktiga att arbeta med framöver. Bland annat anser Eurocarers att samarbetet mellan formell och informell omsorg behöver stärkas, att organisationer behöver mer stöd och att man behöver stärka teknikens potential kopplat till anhörigstöd. Stecy Yghemonos avslutade med att skicka med en positiv nyhet:

– För några dagar sedan meddelade Ursula von der Leyen, ordförande för Europeiska kommissionen, att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag till en europeisk strategi för omsorg som, baserat på den information vi har fått, ska innehålla flera delar gällande informell omsorg.

Anhörigas Riksförbunds första ambassadör

Under Anhörigriksdagens andra dag presenterades också Anhörigas Riksförbunds första ambassadör. Tanken är att ambassadören ska hjälpa till att sprida och uppmärksamma frågor som rör anhörigas situation. Den första ambassadören är journalisten Lisa Syrén, som bland annat har varit programledare för radioprogrammen Ring så spelar vi och Karlavagnen.

Lisa Syrén har själv erfarenhet av att vårda och stötta flera närstående och hon hoppas att hon kan bidra till att lyfta anhörigas situation i olika sammanhang så att anhöriga blir mer sedda och får det stöd som de behöver. – Jag hoppas att vi kan börja ena Sverige för just nu ser det väldigt olika ut i vårt land vad gäller anhörigstödet. Kan vi får mer uppmärksamhet kanske vi kan få medlemmarna att våga ställa

lite mer krav i sina kommuner, sa hon under Anhörigriksdagen.

Nytt inspirationsmaterial

En av presentatörerna under Anhörigriksdagens andra dag var Maria Blad, möjliggörare och praktiker på Nka. Hon berättade om det nya inspirationsmaterialet Planera framtiden – redan idag. Inspirationsmaterialet rör frågor kring framtiden för personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga.

– Syftet med materialet är att framtiden för personer med flerfunktionsnedsättning ska kännas trygg, att rusta anhöriga för framtidsplanering för sin närstående och att professionella ska få en förståelse för anhörigas situation och visa på deras egen roll att kunna hjälpa och stötta, sa Maria Blad.

Pauline Johansson, forskare/möjliggörare vid Nka, berättade i sin tur om konsekvenserna av covid-19-pandemin för barn som anhöriga och unga omsorgsgivare.

TEXT: JOSEFINE GÖRANSSON

Artikeln publiceras med vänligt tillstånd från Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka). Tack!

Fotnot: Bland de övriga programpunkterna fanns läkaren Anders Rosengren (nedan), författaren Sofia Rutbäck Eriksson, suicidforskaren och läkaren Ullakarin Nyberg, känd från radions P1, Lina Persson, projektledare för Vägra Skuld, Funkispapporna och många fler.

FÖRENINGSNYTT Öppet hus i Nacka

Ove Lindroth, Catharina Wahlberg och Kerstin Benckert från Anhörigcenter i Nacka kommun var på plats i stadshuset.

Foto: Privat

Stadshuset i Nacka hade öppet hus på nationella anhörigdagen den 6 oktober – en av dagens många fina aktiviteter landet runt. På plats var Nacka Anhörigförening och kommunens anhörigcenter och informerade om sina respektive verksamheter. Det fanns också ett café som höll öppet för besökarna. Ebbe Berglund och Gun Tornevik från Nacka Anhörigförening informerade om sin verksamhet. Föreningen vill tacka Anhörigcenter för ett gott samarbete.

BOKRECENSENTER SÖKES!

Vill du skriva om böcker i Vi Anhöriga? Mejla din intresseanmälan till michael.nystas@anhorigasriksforbund.se

Lisa Syrén. Foto: Ola Åkeborn

Anders Rosengren. Foto: Emma Larsson

JOBBIGA UNDERBARA UNGAR Alexandra skrev boken hon själv hade behövt läsa

Under en känslomässigt jobbig tid med utredningar som utmynnade i autismoch adhd-diagnoser hos sina barn sökte Alexandra Garle i Kungsbacka efter mer information. Allt hon hittade var litteratur som var alltför tungrodd för att ta till sig i den här fasen. Där föddes en tanke om att skriva en bok med enkelt språk, korta stycken och som man kan läsa i lite i taget.

Hon började skriva ner fakta och händelser, men det dröjde länge innan det blev en bok av anteckningarna. En avgörande orsak är just det krävande liv som det innebär att vara förälder till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dit adhd och autismspektrumtillstånd räknas. All tid går åt till att klara vardagen med den förutsägbarhet barnen behöver och att samtidigt ta hand om ständiga möten med skola, sjukvård och andra parter. Föräldern förväntas dessutom arbeta heltid för familjens försörjning. När alla akuta utryckningar, då någonting till exempel gått fel under skoldagen, läggs till finns ingen tid för vila och definitivt ingen bokskrivartid.

Tillvaron gick inte ihop Flera år gick. Äktenskapet sprack och Alexandra Garle blev ensamstående mamma till två barn med npf-diagnoser, varannan vecka. Men även under veckorna barnen bor hos sin pappa krävs insatser.

– Man är ju mamma och involverad även under pappaveckan. Hon blev utmattad och sjukskriven, en oerhört ansträngande tid.

– Jag vet inte hur jag har överlevt, hur jag löste allt. Ekvationen går inte ihop, jag har varit utmattad till och från i tio år.

Viljan att skriva en bok fanns ändå kvar.

– Jag var mamma och lärare på gymnasiet. Jag såg att behovet fanns även

i skolan och att det ofta brast just i förståelsen mellan hemmet och skola.

Det kan handla om åthutningar från skolan: ”Varför kommer ni alltid för sent? Gå upp en timme tidigare så ska ni se att ni också kan passa tiden.” Att i stället utgå från att familjen rimligtvis har koll på klockan men att det är så här barnet fungerar, skulle skapa en bättre relation. Alexandra Garle efterlyser ett teamtänk kring barnet, att undvika ett vi-och-dem-tänk.

”Tro gott om folk”

– Tro gott om folk. Förutsätt att föräldrarna gör så gott de kan och att skolan gör så gott den kan. Då kan man komma med tips – så här gjorde

vi i går, det fungerade bra – utan att det upplevs som pekpinnar.

Utmaning vara lärare

Hon har förståelse för skolans situation. Som yrkeslärare på gymnasiet har hon i varje klass haft flera ungdomar med npf-diagnos eller med liknande svårigheter.

– Det är skitsvårt att vara lärare. Att tillgodose allas behov så att de får med sig kunskaper är en utmaning.

Samtidigt pekar hon på hur skolan har förändrats och blivit otydligare. Förr, när Alexandra Garle själv gick i skolan, var den mer strukturerad. Nu ska eleverna vara med och bestämma mer, barnen har kanske inte bestämda platser och sitter tillsammans runt större bord. Skolböckerna ska hämtas från lådor någon annanstans i klassrummet varje gång det är dags för ett nytt ämne. Dagarna fylls av situationer med olika valmöjligheter och ett ständigt sorl, hopplöst svårt för många. – Alla gillar förutsägbarhet och tydlighet. De här barnen kräver det, annars blir det kaos. En elev som bråkar på lektionen eller kastar papper säger egentligen ”se mig, jag klarar inte detta”. Att då fånga upp denna elev är viktigt.

Tydlighet är bra för alla

Mycket av det som är bra för barn med npf-diagnoser är sådant som även andra uppskattar, som ett tydligt schema för dagen, att inte byta platser eller grupper i klassen utan förvarning och ett tyst klassrum.

– Kollektiva åtgärder som att erbjuda alla i klassen till exempel hörselkåpor gör att ingen heller behöver känna sig utpekad.

Alexandra Garles barn har två engagerade föräldrar som kämpat hårt för sina barn. Som ofta fått lämna sina arbeten på studs för att leta efter barn som rymt från skolan när något gått fel, eller hantera andra situationer som uppstått akut. Den ständiga beredskapen och planeringen tär.

– Vi har fått slåss för allt, fått tjata oss till den hjälp barnen behöver.

ALEXANDRA GARLE

Bor: I Kungsbacka.

Född: 1978 i Göteborg.

Familj: Sambo och tre barn.

Yrke: Författare, föreläsare och utbildningsledare.

När jag inte skriver böcker: Är med min familj, roddar familjelivet.

Gillar: Jag tycker om att hjälpa andra människor. Men också tokigheter och att skratta mycket. Allt behöver inte vara så seriöst.

Gillar inte: Trångsynta människor som inte har förmåga att förstå de här barnen.

Favoritord: Jag gillar liknelser, använder det när jag ska förklara något. Det har jag svårt att motstå: Godis.

Drömmer om: Lugn och ro. Och en stuga i fjällen.

Det blev en bok till slut, mycket tack vare Alexandras nya sambo som uppmanade henne att satsa. Att hon också sa upp sig från lärarjobbet för att starta eget företag och i större utsträckning kunna planera sin tid själv har gjort stor skillnad.

– Nu kan jag planera in vila och återhämtning mer än tidigare, men som trebarnsmamma med barn med stort behov av hjälp är det fortfarande svårt att få till.

Provocerande titel?

Våren 2021 kom boken med den möjligen provocerande titeln ”Jobbiga underbara ungar” ut. Boken vill ge en förståelse till hur barnen fungerar i olika situationer och ge enkla förslag på hur de praktiska lösningarna kan se ut. Hur man förbereder barnen för

tandläkarbesök, läxläsning eller andra vardagliga händelser. Utöver föräldrar, anhöriga och skolpersonal har även andra som kommer i kontakt med barn med npf-diagnoser glädje av boken. – Jag har fått väldigt fin respons på boken. Det här har varit en dröm, inte att bli författare, men att få ge ut boken som jag tänkt på så länge. Jag hoppas att den kan hjälpa många.

Nu vill hon dela med sig ännu mer av sin kunskap som förälder och lärare genom föreläsningar, kurser och kanske fler böcker via sitt företag Annorlunda avtryck. Intresset för hur vi människor fungerar finns kvar och tankar på en ny bok håller på att mogna.

TEXT: WHIP MEDIA

FOTO: PRIVAT

”Småfåglarne i träden deromkring vaknade och började qvittra; men när de sågo att det var natt, så tystnade de och gömde åter hufvudet under vingen.”

Författaren Richard Gustafsson i Svenska Familj-Journalen 1866

GÄSTKRÖNIKA

”Mitt i den process som tar sönder min familj så börjar jag tvivla på att välfärdssystemet fungerar.”

Jag

vill rikta skarp kritik mot de som har betalt för att fatta beslut om andras rätt till sjukpenning. Dessa handläggare bör ha rätt kompetens för sitt uppdrag. Men jag är uppriktigt arg och besviken över hur myndighetsutövningen är hanterad i detta fall. Att dra ut på tiden och plågsamt låta någon leva på hoppet för att sedan få ett nekande beslut, det är i mina ögon psykisk tortyr.

Denna någon som i er myndighetsvärld enbart är ett personnummer är faktiskt en riktig människa med tankar och känslor. I detta fall är någon min livskamrat och far till mina två älskade söner.

Hur ni som sitter på makt att utföra myndighetsutövning kan neka någon sjukpenning som har tre tunga psykiska diagnoser är för mig ett mysterium. Att ni kan fatta ett annat beslut än överläkaren inom psykiatrin gör är oroväckande. Utan sjukpenning finns det ingen chans till rehabilitering och möjlig återgång till arbete igen.

Att bli nekad sjukpenning ett flertal gånger har lett till att det psykiska måendet är sämre än någonsin. Att påföra sådan stress till någon med tunga diagnoser och som dessutom har suicidförsök bakom sig kan få förödande konsekvenser. Det är jobbigt nog att leva med psykisk ohälsa, att dessutom bli nekad sjukpenning gör att min livskamrat känner sig som en belastning

för familjen. Känslan av att vara en börda i kombination med bristande impulskontroll kan trigga honom till att göra slut på sitt elände och lämna jordelivet. Jag är livrädd att byråkrati och dåligt skött myndighetsutövning kommer driva min make till självmord. Att jag vid 37 års ålder blir änka och ensam med två barn.

Jag ställer mig frågande till varför ni inte ser hela människan i sitt sammanhang? Jag är väl medveten om att ert uppdrag handlar om att bedöma arbetsförmågan. Men den påverkas av personens kontext, som exempelvis innefattar familjen och personens förmåga att hantera svårigheter som uppstår i vardagen.

Hade ni i er bedömning tagit detta i beaktande så hade ni sett att vår familjesituation är tuff, och att ett av våra barn har två neuropsykiatriska diagnoser med allt vad det innebär. Vår andra son har också sina behov.

Min man klarar knappt att hålla ihop vardagen hemma med familjen, små saker som bygger upp den inre stress han redan bär på. Till slut rinner det över och går ut över oss, hans familj. Stress som ert beslut att neka honom sjukpenning har skapat. Hur tänker ni i er bedömning att han skulle klara av ett väl strukturerat arbete? Ska bara energin räcka till ett arbete? Det finns ett liv utanför arbetet också. Om min make inte orkar mer än arbetet så får

det till påföljd att jag får ta hand om allt i hemmet och med barnen.

Jag lider själv av utmattningsdepression och balanserar på kanten till utbrändhet. Att arbeta heltid och själv ta hand om allt kring hem och familj kommer knuffa mig över kanten och leda till att jag också blir sjukskriven

Jag har alltid haft tilltro till vårt lands välfärdssystem. Men när jag nu är mitt i denna process som tar sönder min familj så börjar jag tvivla på att det fungerar.

LINDHA HOLMQVIST Oskarshamn

Följ Lindha på Instagram: de_osynligas_krigare

FÖRENINGSNYTT

Anhörig Göteborg firade tio år med Anthony Hopkins-rulle

Anhörigföreningen i Göteborg hyrde en biografsalong och bjöd alla sina medlemmar på hyllade långfilmen ”The Father” med Anthony Hopkins i huvudrollen den 6 december.

Anhörig Göteborg fyller 10 år som förening i år. Detta tyckte vi var värt att fira! I höstas hade vi planer på att bjuda in alla föreningens medlemmar till ett kalas med bubbel, tilltugg, kaffe och tårta. Vi tänkte också engagera någon bra och intressant föreläsare. Tyvärr fick vi skjuta på detta då Göteborgs stad som vi lånar lokal av fortfarande hade mötesrestriktioner på grund av pandemin.

Eftersom vi ändå väldigt gärna på något sätt ville fira och uppmärksamma våra 10 år som förening så hyrde vi Bio Capitol på Skanstorget i Göteborg den 6 december. Vi bjöd våra medlemmar att tillsammans med en vän/ närstående se filmen ”Fadern” på Bio

Capitol, utan kostnad. Biografen hade cirka 200 platser så det fanns goda möjligheter att sitta glest! Vi aviserade också om att visa upp vaccinpass.

”The Father”, som den engelska titeln är, har fått två Oscarsutmärkelser och mycket bra kritik i tidningar och annan media. Handlingen beskrivs av SF så här: ”Anthony närmar sig de 80 men i hans ögon finns ingen anledning till oro, han har det bra i sin bekväma våning. Hans dotter Anne ser dock hur

han försvinner i sin egen värld av minnen och föreställningar. The Father är en rörande och ögonöppnande skildring av åldrande och anhörigskap som inte liknar någon annan.”

Filmen var otroligt gripande och Anthony Hopkins gjorde en strålande skådespelarinsats! Jag tror att vi alla varmt kan rekommendera filmen! Se den!

TEXT: LENA HULTÉN

FOTO: PRIVAT

Livets möjligheter

24-25 oktober 2022

En nationell konferens för anhöriga, personal och beslutsfattare

Konferensen Livets möjligheter utgår från temat ”Livslångt lärande för personer med flerfunktionsnedsättning, anhöriga, professionella och beslutsfattare”. Under konferensen ges det möjlighet att inspireras, utbyta erfarenheter och få ny kunskap.

Mer information: www.anhoriga.se/livets-mojligheter-2022

Konferensen görs i sammarbete mellan Nka och Anhörigas riksförbund, Bräcke diakoni, Centrum för forskning om funktionshinder vid Uppsala universitet, Centrum för sällsynta diagnoser, FUB, RBU, Svensk neuropediatrisk förening, Stiftelsen JAG, Synskadades riksförbund och Ågrenska.

Foto: Funkisbyrån, Jessica Linder Jansson

Yvonne Münch gick på bio med sin dotter Sanna och väninnan Ulla Leissner.

VÅRLÄSNING

Happy Jankell: Livlina (Bokförlaget Forum, 2021)

VÅRLÄSNING

Tomas Bacoccoli: En bastu i Umbrien (Kaunitz-Olsson, 2021)

Intressant vändning

Liv är 23 år och bor i en lägenhet i Stockholm där bokens handling för det mesta utspelar sig. Hon är uppvuxen på Tyresö, har en storasyster som heter Lina och har sin mamma kvar i livet men pappan dog när Liv var åtta år.

Boken är skriven i dagboksform och skildrar åtta månader i Livs liv. När boken börjar har Liv precis gjort slut med Yack efter ett treårigt förhållande. Liv jobbar deltid på ett café där även hennes bästa väninna jobbar. I vardagshändelserna där allt tilldrar sig blickar Liv tillbaka på sitt liv.

Pappans död kommer att bli central i boken eftersom familjen då splittrades. Lite in i boken förstår en att Liv bär på ett trauma och att hennes syster på något sätt är involverad men eftersom de under årens lopp förlorat den fina systerkontakten kan de inte prata om det. Som resultat mår Liv inte bra och försöker hantera sin ångest och hypokondri genom olika metoder. Med

läkemedel, tillfälliga sexförbindelser och självskadebeteende försöker Liv hantera sin ångest. På ”Care call”, i ett försök att få recept på lugnande tabletter utskrivna, får Liv kontakt med en läkare som hon sedan råkar stöta ihop med ”på riktigt”. Mårten, som han heter, får en betydande roll för handlingen på ett oväntat sätt. Detta leder till stora förändringar i Livs liv. Värd att läsa? Nja, jag vet inte riktigt. Jag tror att boken riktar sig åt en yngre publik och på så sätt känns den rätt smal. Boken handlar till en början mycket om en ung människas ensamhet och hennes liv som verkar både ganska ångestfyllt och pessimistiskt. Dock tycker jag att det finns en intressant och oväntad vändning i berättelsen där det blir både spännande och mer hoppfullt. En av bokens vinster är de fina skildringarna av Stockholmsmiljön vilka jag gärna läst mer av.

KARIN BENGTSSON

Tänkvärt om anhörigskap

Den här boken bjuder verkligen på en berg-och-dalbana av känslor, skratt, tårar och eftertänksamhet. På ett öppet och ändå finstämt sätt delar Tomas Bacoccoli med sig av sina erfarenheter av att ha en något oberäknelig, impulsiv, charmig och ytterst italiensk pappa som på ålderns höst insjuknar i Alzheimers.

Man får följa pappa Francesco och sonen Tomas genom uppväxttiden och deras ibland ansträngda relation när Tomas själv blir vuxen och får familj. Francesco går från lite disträ till glömsk och förvirrad, och med tiden visar han klara tecken på att ha drabbats av Alzheimers. Vid det här laget bor Francesco i Perugia, Italien och Tomas med familj trivs i sitt hem på Lidingö.

Släkten i Italien försöker hjälpa till så mycket som möjligt, men till slut behöver Tomas och hans fru Elin bestämma sig hur de ska gå vidare för att hantera Francesco sjukdom. De beslu-

tar att lämna det välordnade, svenska vardagslivet och flytta till Italien för att själva ta hand om pappa Frasse.

Jag tyckte detta var en mycket tänkvärd bok som både skildrar utanförskap eller ”annorlundaskap” i radhus-Sverige, och dessutom lyckas täcka in aspekter av Alzheimers, anhörigskap, relationer och faktum att man inte väljer sin släkt. Läsvärd – en bok som berör på djupet!

ÅSA BENGTSSON

Stark, berörande och fascinerande. En berättelse om en far och son som bevisar att blodet är tjockare än vattnet.

Kulturkrockar, Alzheimers sjukdom som man inte talar om och bastubadandet där man i sin nakenhet betraktar livet. Sorgset och kärleksfullt.

BRITA KARLSSON

FÖRENINGSNYTT

Lyckad medlemsvärvning utanför Ica i Tvååker

Tvååkers

Anhörigförening passade på att värva nya medlemmar på Nationella Anhörigdagen den 6 oktober. Föreningen stod hela dagen utanför Ica Supermarket i Tvååker och kunde räkna in åtminstone fem nya medlemmar. "Med all hjälp från Ica-handlaren Daniel blev det en väldigt lyckad dag", summerar Viveca Sylwan.

Daniel Törnblad, som äger och driver Ica Supermarket i Tvååker, ställde upp med snabbtält, kaffe och kaka, som föreningen kunde bjuda förbipasserande på hela dagen. En självklarhet, tycker han:

– Det ska vara världsklass på de samarbeten vi har. Jag har förstått att

anhörigföreningen är en viktig samhällsfunktion och därför känns det viktigt att stödja den, säger Daniel. Viveca Sylwan i anhörigföreningen understryker att samarbetet är mycket värdefullt för dem. Under dagen utanför matbutiken turas sex engagerade medlemmar om att stå i tältet.

Inga-Lisa Sjöberg, Leif Lennartsson och Gunnel Carlsson hörde till de förbipasserande som stannade till för lite småprat och en kopp kaffe. – Anhörigföreningen i Tvååker är helt fantastisk, berömde Inga-Lisa medan hon botaniserade bland de ljudböcker med halländska författare som delades ut gratis.

Det går minst sagt bra för Tvååkers Anhörigförening. I tidigare nummer av Vi Anhöriga har vi rapporterat om deras satsning på underhållning och fika hemma hos medlemmarna. I oktober arrangerade föreningen även en välbesökt musikkväll med den halländske allsångskungen Bo Liljedahl. Man bakar även tårtor och pajer regelbundet till ortens kommunala äldreboenden. Bara sen i somras har föreningen fått 17 nya medlemmar.

På bilden syns fr v Viveca Sylwan, Gunvör Asgeirsson, Margareta Hansson och Daniel Törnblad.

TEXT OCH FOTO: MICHAEL NYSTÅS

Seved Johansson. Foto: Privat

SEVED JOHANSSON 1936-2022

Seved finns inte längre med oss…

Det är märkligt hur hjärnan fungerar när det oväntade sker. ”Det är fel”, hann jag tänka när beskedet kom, ”jag pratade ju med honom häromdagen...” Men sakta sjönk orden in och i samtalet som följde trädde minnesbilder fram i en varm känsla av att nu var Seved och Ingrid tillsammans igen. Det är ofrånkomligt att inte omnämna Ingrid i minnen av Seved. Låt mig berätta varför.

Kanske bottnar allt i mina minnesbilder i ett årsmöte eller en ordförandekonferens i Växjö. Det är många år sedan och jag kan inte härröra exakt i tiden när det var. Men Seved gjorde ett inlägg i debatten som pågick, att det var av stor betydelse att representationen i styrelsen skulle täcka olika delar av landet, både stad och landsbygd. Jag minns (och Seved har så många gånger återberättat för mig) att styrelsens Alf Andersson tog ett samtal med honom om han inte själv skulle vilja bidra till den representationen. I det läget kunde jag inte backa, sa Seved och log alltid förnöjt. Och vid hans sida fanns Ingrid – alltid Ingrid. Engagemanget och frågorna delade de med varandra, både i riksförbundet och i den lokala anhörigföreningen i Degerfors. Sida vid sida – alltid.

Så var Seveds väg in i styrelsen. Åren blev flera och vi lärde alla känna var-

En sista hälsning från Värmland

Seved – en trogen vän och regionens yttersta kontakt mot öster – Örebro. Seved och hans hustru Ingrid – alltid intresserade, kunniga och aktiva som lämnar ett stort tomrum efter sig.

Anhörigföreningarna i Värmland

andra i den närhet som byggts upp. Jag tror vi alla minns samtal och stunder med Seved. Han var aldrig den som strävade efter att stå i rampljuset, men han ville ha ordning och reda. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur han med skärpa styrde upp ordningen under styrelsemöten. När spontaniteten och ivern blev för stor trädde Seved in med påminnelser om att först begära ordet och att sen följa turordningen. Ordning och reda – en av Seveds alla styrkor.

Det var inte bara styrelsearbetet som Seved gav tid och engagemang. Det pågick alltid ett stort och brett ideellt arbete utanför styrelsemöten. Anhörigriksdagar som skulle förberedas och genomföras, ordförandekonferenser, utställningar, uppvaktningar, anhörigföreningsarbetet … Alltid fanns tiden och engagemanget hos Seved, med Ingrid vid sin sida. Och stunder av små, förtroliga samtal när arbete var gjort och dagar och arbetsinsatser rundades av.

Anhöriglinjen var en av de verksamheter som Seved med stort hjärta gick in i. Kanske med en trygghet av att Ingrid fanns vid hans sida. Jag vill nog påstå att Ingrid tog en del av de samtal som kom till stödtelefonen. På så vis blev de båda volontärer i den verksamhet som byggdes upp och förstärktes. Seved nämnde många gånger betydel-

sen av Anhöriglinjen och han fanns tillgänglig så mycket som tiden bara gav utrymme till.

Det fanns också en styrka hos Seved som är viktig att lyfta fram. Den som bygger på respekt för allas lika värde och modet att identifiera och knyta kontakter. Alltid med ändamålet att förändra situationen och bidra till något bättre för anhöriga och närstående. Han byggde broar mellan anhörigföreningen och kommunens tjänstemän och chefer, öppnade för samtal, utmanade och bjöd in… Knöt kontakter som blev viktiga för att sätta fokus på anhörigfrågorna.

Så vill jag avrunda här. Seved har fortsatt funnits nära mig genom åren. Ensamheten efter Ingrid blev svår och telefonsamtalen blev oftare och längre. Jag har fått ta del av så många erfarenheter och livsberättelser och jag känner stor tacksamhet över det förtroende som visats mig.

Från hjärtat: Tack, Seved – en av alla hjältar i Anhörigas Riksförbund.

MAILIS LUNDGREN

Tidigare kanslichef Anhörigas Riksförbund

FÖRENINGSNYTT

Manifestation mot försämring av assistans i Laholms kommun

Anhörigföreningen i Båstad och Laholm deltog i en manifestation mot kommunens neddragning av personlig assistans på Stortorget i Laholm den 24 februari. Sveriges Radios reporter Henrik Martinell bevakade och intervjuade bland andra föreningens ordförande Lillemor Johnsson: ”Varken föräldrarna eller de som har assistans får en skälig levnadsnivå”, säger hon.

Lillemor Johnsson menar att familjer knäcks av att tillgången till assistans försämras.

– Väldigt många människor går ner i arbetstid för att vårda och hjälpa sina anhöriga. Kommunerna sparar jättemycket på att anhöriga kämpar natt och dag. Då finns ingen skälig levnadsnivå varken för föräldrarna eller de som har assistansen. Det blir alldeles för mycket, det blir för strängt, säger hon till P4 Halland.

Manifestationen hade arrangerats av den tidigare kommunpolitikern Anne Kjerstin Löfstedt Schulz som bland annat anlitat riksdagsledamoten Bengt

Eliasson som talare:

– Jag kommer att fortsätta skjuta på regeringen i de här viktiga frågorna varje dag. Det går att kämpa fram skillnad, säger han i radioinslaget.

Eliasson pekar samtidigt på en aktuell lagändring som på sikt kommer att

förbättra situationen och ge fler tillgång till assistans.

Bland talarna fanns även Margareta Bengtsson som berättade om sin kamp för döttrarna Ulrika och Petra. Med på plats fanns även Bodil Nilsson som berättade om sin egen situation. Hennes son skadades svårt i en olycka med hjärnskador som följd, vilket gjorde att han behövde få assistans:

– Vi fick ju hjälp men man får ändå kämpa helt själv för precis allt, säger Bodil Nilsson.

Manifestationen samlade omkring 150 deltagare och uppmärksammades i flera medier, förutom Sveriges Radio även SVT, Laholms Tidning, Hallandsposten och Kvällsposten.

– Helt otroligt, att folk är så engagerade. Det här växte sig lite större än jag räknat med, säger Anne Kjerstin Löfstedt Schulz till Laholms Tidnings reporter Rickard Gustafsson. Hon är även initiativtagare till en namninsamling som man hoppas ska få kommunen att ändra sig.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS

FOTO: HENRIK MARTINELL/ SVERIGES RADIO

Lyssna på radioinslaget: https://sverigesradio.se/artikel/anhorigforeningen-neddragning-av-assistans-knacker-familjer

Stipendium till Anhörigföreningen i Karlstad

Frimurarordens Caritasgrupp i Karlstad har tilldelat Anhörigföreningen i Karlstad ett stipendium på 15 000 kronor.

– Vi har fått stipendium av dem i många år, men i år har det höjts från 10 000 till 15 000 kronor, berättar föreningens sekreterare AnnaLena Arnell.

I sin ansökan tryckte föreningen extra mycket på barnperspektivet: “Vi lyfter i vår verksamhet fram att det finns väldigt många barn som lever med en eller två föräldrar som lider av sjukdom, psykisk ohälsa eller missbruk. Dessutom uppmärksammar vi anhöriga till barn med funktionsnedsättning av olika slag”, skriver föreningen bland annat.

Caritas är frimurarnas välgörenhetsverksamhet. I år fick tio organisationer dela på totalt 310 000 kronor. Stipendierna delades ut vid en högtidlig ceremoni i Frimurarhuset i Karlstad den 17 november.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS

FOTO: PRIVAT

Fr v Bo Pettersson, dep provinsialmästare i Frimurarlogen. Kerstin Jonsson Tengvall, kassör i Anhörigföreningen i Karlstad, Anna-Lena Arnell, sekreterare i Anhörigföreningen i Karlstad samt Håkan Lekberg, ordförande i Caritasgruppen, Frimurarlogen.

Lillemor Johnsson.

Fyll i lösningen och posta till: Märk kuvertet ”Korsord” Anhörigas Riksförbund Du kan också mejla lösningen till: Härdgatan 23 info@anhorigasriksforbund.se 432 32 Varberg Vi vill vi ha ditt svar senast 30 april 2022. Tre personer vinner tre trisslotter vardera.

Namn:

Gatuadress:

Postnr och ort:

Vinnarna i korsordstävlingen i nr 4 2021

Följande vinnare får Tomas Bacoccolis bok ”En bastu i Umbrien”. Grattis!

Siv Jonsson, Vara

Annika Renström, Piteå Inger & Rolf Trulsson, Svedala

Lösning på korsordet i Vi Anhöriga nr 4 2021

Om du inte har tillgång till Vi Anhörigas app kan du frossa i äldre nummer av medlemstidningen i din vanliga webbläsare! På sajten https://issuu. com/anhorig finns alla tidningar från nr 1 2014 t o m nr 4 2020. Nyare tidningar är förbehållna våra medlemmar och finns därför bara i appen som kräver inloggning med ditt medlemsnummer, som du hittar på adressetiketten på tidningens baksida.

Appen kan du ladda ner här:

IPhone: https://apps.apple.com/ au/app/vi-anh%C3%B6riga/ id1542811509

Android: https://play.google.com/ store/apps/details?id=com.prenly. vianhoriga&gl=SE

Lösenord till medlemssidorna på anhorigasriksforbund.se: AnhörigasRiksförbund2020

Returadress:

Anhörigas Riksförbund

c/o Åsa Jansson

Gårdeby, Björnebo

614 95 Söderköping

Medlemskort 2022 Anhörigas Riksförbund

Posttidning