Vi Anhöriga Nr 3 2021

Vi Anhöriga Sveriges största anhörigtidning (nr 3/2021) ISSN 2001-7863

Möt Anders Rosengren – aktuell på Anhörigriksdagen: ”Både kropp och själ är avgörande för hur vi mår”

Sofia skrev en feelgoodroman om anhörigskap

Anhöriglinjen fyller 10 år

Ann-Maries starka kamp för sin dotter Boktips Korsord

LEDARE

Ska sjuka, funktionsnedsatta och deras anhöriga också behöva bli fattiga?

I

detta nummer finns en intervju med mig, som handlar om att min vuxna dotter, som lider av den kroniska och svåra sjukdomen ME/CFS nekas all ekonomisk ersättning från samhället.

Som förälder går det förstås inte att låta henne helt gå under, utan jag står för hennes försörjning, så länge det går. Anledningen till att vi går ut med detta är att vi verkligen inte är ensamma. Det är en skandal hur samhället tvingar människor som är sjuka eller har funktionsnedsättningar att utöver de svårigheter som detta skapar också bli fattiga. Och det drabbar i hög grad också de anhöriga!

Utgifterna för socialförsäkringarna har sjunkit under hela 2000-talet och är nu nere runt 5 procent av BNP, det var alltså nivån år 2020 efter en liten ökning på grund av coronapandemin. Året innan låg de på 4,4 procent och var de lägsta på 40 år! Utvecklingen av aktivitetsstöd och sjukbidrag ligger mycket långt från löneutvecklingen och för många handlar det om flera tusen kronor under Konsumentverkets riktlinjer varje månad. Över 47 000 personer är utförsäkrade från Försäkringskassan och är i många fall för sjuka för att Arbetsförmedlingen ska kunna hjälpa till med insatser för jobb, så inte heller A-kassa eller arbetsmarknadsersättningar står till buds.

När samhället så totalt drar sig tillbaks från ansvaret att se till att människor som är sjuka eller har funktionsnedsättningar ändå har en anständig ekonomisk situation tvingas anhöriga gå in, även om de verkligen inte har något

Ansvarig utgivare: Ann-Marie Högberg ann-marie.hogberg@anhorigasriksforbund.se Redaktör/layout: Michael Nystås michael.nystas@anhorigasriksforbund.se Omslagsfoto: Emma Larsson Tryck: Star-Tryck, Varberg 2021 Miljövänligt och klimatkompenserat papper Vi Anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund med fyra nummer per år.

försörjningsansvar. Det kan handla om att se till att ens närstående åtminstone ska ha råd med hela kläder, eller att någon gång kunna unna sig en liten guldkant på tillvaron med ett cafébesök. Större inköp som TV eller mobil är inte att tänka på om inte anhöriga betalar – och det kan vara oerhört viktigt för den som i övrigt tvingas till ett ganska torftigt liv. Många måste varje månad gå in med stora belopp. Men det är klart att det sker på bekostnad av de anhörigas ekonomi. Många är pensionerade föräldrar och det var inte så det var tänkt att en kanske knaper pension skulle behöva användas. Dessutom tillkommer oron för hur det ska gå den dagen de inte själva finns och kan hjälpa till ekonomiskt.

skjuta över ansvaret på anhöriga som alltså också drabbas ekonomiskt.

Med jämna mellanrum rapporteras det om situationen i media, men jag tror att det för de flesta ändå är en mycket obehaglig överraskning när det händer en själv eller i den egna närheten, att samhällets skyddsnät är så fullt av hål.

Men det är inte okänt för beslutsfattarna.

Det är dags att handla nu, inte bara beklaga att människor hamnar mellan stolarna, och se till att den här skamfläcken för ett i övrigt rikt land suddas bort!

Många tvingas också bo kvar hemma, eller tvingas säga upp sin bostad och flytta hem till föräldrarna i vuxen ålder, vilket förstås också innebär uppoffringar för både det vuxna barnet och för de anhöriga, utöver sorgen och förnedringen att som vuxen inte kunna klara sig själv utan vara beroende av anhöriga.

Att bli utförsäkrad innebär att hela familjens ekonomi påverkas. Även en partner tvingas leva under betydligt knappare omständigheter. Finns det barn i familjen påverkas förstås även deras tillvaro i mycket hög grad.

Det är verkligen ovärdigt ett välfärdssamhälle som Sverige, att överge de mest utsatta som redan genom sin sjukdom eller funktionsnedsättning har svårare förutsättningar och riskerar ett mer begränsat liv. Det är skamligt att

Anhörigas Riksförbund är en ideell organisation för alla som delar vårt intresse för anhörigfrågan, oavsett partipolitisk och religiös tillhörighet.

Förbundet består av drygt 4 000 medlemmar i omkring 50 lokala anhörigföreningar runt om i landet.

Vill du veta mer om hur Anhörigas Riksförbund behandlar personuppgifter i enlighet med GDPR, se www.anhorigasriksforbund.se.

Anhörigas Riksförbund Härdgatan 23 432 32 Varberg Telefon: 010-155 70 60 www.anhorigasriksforbund.se

2

ANN-MARIE HÖGBERG Förbundsordförande

Annonser och prenumeration: Åsa Jansson, tel. 070-220 71 11, asa@bjornebo.se Samarbetspartners: Eurocarers, eurocarers.org Kronans Apotek,www.kronansapotek.se NHS Care, www.nhscare.se Studieförbundet Vuxenskolan, www.vuxenskola.sv.se Tena, www.tena.nu

Innehåll

Tack, Beata!

V

älkommen till höstnumret av din medlemstidning Vi Anhöriga! Vi kan återigen bjuda på ett fullspäckat nummer med, som jag inbillar mig, ett intressant och varierande innehåll med något för alla. Vi laddar upp inför Anhörigriksdagen med stora intervjuer med forskaren Anders Rosengren och författaren Sofia Rutbäck Eriksson, som skrivit något så ovanligt som en feelgoodroman om anhörigskap.

Trevligt nog har vi fått in en hel del tips från lokalföreningarna som äntligen börjat komma igång med aktiviteter igen. Seniorkollot på Kinnagården har gjort comeback, och i Tvååker har man börjat besöka äldre i deras hem för kaffe, samvaro och underhållning.

Det har på kort tid blivit mycket populärt, och undertecknad hade förmånen att få vara med vid premiären hemma hos Ulla Carlsson.

Beata Terzis, mångårig kolumnist i Vi Anhöriga, skrev sin sista krönika i förra numret. Jag vill passa på att tacka henne för många givande texter sedan 2015!

Vi är inne i den vackraste tiden på året, min favoritårstid. Ulf Lundell skriver mycket fint om hösten i den mästerliga sången ”Connemara” från 1996: Det är sent på året och hösten luktar äpplen och allt det där som gör en stillsam och ömsint med silverstänk i håret och man kan vila i det hopplösa i att vara här.

Trevlig läsning!

MICHAEL NYSTÅS

michael.nystas@anhorigasriksforbund.se 010-1557068

3

ANHÖRIGRIKSDAGEN 2021

Anders Rosengren:

”Roligast är alla brev från människor som haft glädje av mitt arbete” F

rån ”Nyhetsmorgon” till P4 Extra och ”Fråga Doktorn”. Bokaktuelle forskaren och läkaren Anders Rosengren syns just nu överallt. Men allra roligast är den tacksamhet han möter från vanliga människor. I november gästar han Anhörigriksdagen.

4

ANDERS ROSENGREN

Ålder: 43.

Familj: Fru och två pojkar på 7 och 9 år.

Bor: Villa i Ystad.

Gör: Läkare och professor i molekylär medicin vid Göteborgs universitet.

Intressen: Böcker, kultur i vid bemärkelse, vara i naturen.

Drivkrafter: Att kunna förändra människors vardag med mitt arbete och göra tillvaron något bättre för dem.

Utmärkelser i urval: EASD Rising Star, European Association for the Study of Diabetes, 2013, Framtidens forskningsledare, Stiftelsen för Strategisk Forskning, 2014.

Aktuell: Nyutkomna boken ”Hela livet” (Norstedts) .Föreläser på Anhörigriksdagen den 9 november.

5

A

nders Rosengren har jobbat som läkare sen 2007. Han disputerade samma år och 2010 publicerade han en banbrytande artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science om kopplingen mellan stress och typ 2-diabetes. 2019 blev han professor i molekylär medicin på Göteborgs universitet där han leder en egen forskningsgrupp.

Idag delar han sin tid mellan läkarmottagningen och forskningen.

– Som forskare ägnar jag mig åt en stor blandning av molekylära cellanalyser med fokus på livsstilsfaktorer och sjukdomar som typ 2-diabetes, berättar han.

Både kropp och själ avgörande för hur vi mår I augusti släpptes boken ”Hela livet” som egentligen är en vidareutveckling av tankarna bakom det digitala Livsstilsverktyget som Anders Rosengren var med och skapade för fem år sen.

Det handlar om att lära sig att förstå och se att både kropp och själ är avgörande för hur vi mår.

Boken tog tre år att skriva vid sidan av hans ordinarie arbete.

– Jag kände en stor frustration som läkare över att människor mer och mer ses som maskiner som ska lagas med läkemedel eller väldigt fyrkantiga

livsstilsråd. Men tänk om vi i bruset av alla dessa råd inte ger människor en chans att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad det egentligen är vi vill åstadkomma med hälsoråden och vad som är väsentligt i livet?

Utöver det vetenskapligt mätbara Boken förmedlar istället en syn på hälsa som utöver det vetenskapligt mätbara handlar om hur vi hanterar vardagen med känslor av tomhet, sjuka närstående och egen sjukdom.

– Det är en hälsosyn jag tror att vi alla skulle må mycket bättre av och som tar bort fokus på att få konkreta mätvärden, och istället gör hälsa till nånting som handlar om att hantera vardagen och bära livet. Jag möter ofta patienter med perfekta mätvärden men som ändå inte har kunnat hantera vardagen utan upplever ångest och oro över sånt de inte kunnat uppnå. Samtidigt har jag mött människor med svåra kroniska sjukdomar, många äldre, som verkligen haft en förmåga att se på livet med öppna ögon. Det har fått mig att inse att hälsa är något vi kan uppnå i hög ålder. I boken vill jag ge en bild av att hälsa är något för alla oavsett ålder och sjukdomar, säger Anders.

Läsaren får många vetenskapliga tips om vad man kan göra för att hantera

Här vid Dag Hammarskjölds meditationsplats hämtar Anders Rosengren kraft och inspiration.

6

exempelvis stress, ensamhet och matvanor, men också många av författarens egna personliga reflektioner och exempel på hur man kan stimuleras till att tänka efter.

– Det är en mycket mer praktisk bok än många andra hälsoböcker. Den handlar också om de mer existentiella frågorna som kan väckas när man får en sjukdom eller om en närstående blir sjuk. Hur uppnår man hälsa även i de situationerna? Jag tror verkligen att boken kan vara intressant för väldigt många läsare. ”Hela livet” vänder sig till en bred allmänhet. Anders Rosengren tror att boken kan läsas med behållning både av den som känner att man vill förändra sin tillvaro och hitta nya riktningar, kanske inte minst efter pandemin, och den som känner att man är på rätt spår men vill ha vetenskapliga nyheter eller nya infallsvinklar kring hälsa som man inte tänkt på tidigare.

– Framför allt handlar det om att få en större helhet i tillvaron. Det är så lätt att vi fokuserar på en sak, till exempel träning, men missar att se över hur vi stressar. Boken visar hur olika områden hänger samman och påverkar varandra – hur dygnsrytmen påverkar matvanorna, hur motionen påverkar åldrandet, hur livsfrågorna påverkar

hur vi hanterar ensamhet. Den väver samman vetenskapliga fakta med stora livsfrågor som vi ibland stänger dörren för och det tror jag många tycker är en spännande kombination, säger Anders.

Innehåller den några tankar om anhörigas situation?

– Ja, de ligger invävda på flera ställen i boken. Det handlar till exempel mycket om acceptans och att se verkligheten som den är. Det är inte samma sak som att ge upp och bli passiv, utan att fundera på vilka steg man kan ta utifrån läget. Det är ett sätt att leva så att man inte förvränger eller blundar för verkligheten, utan tvärtom hittar en ny orientering. Acceptans gör det mycket lättare att bearbeta till exempel en sjuk närståendes situation eller ett dödsfall.

Frustrationen i New York Det var när Anders Rosengren var inbjuden som föreläsare till en konferens i New York som han plötsligt upplevde en frustration han inte känt tidigare.

– Jag satt i en taxi och kände att både forskningen och tekniken är på väg mot ett läge där vi glömmer bort människan och gör henne till ett objekt som ska optimeras för att hålla så länge som möjligt.

Han tycker att fokus alltför ofta hamnar på hur gamla vi kan bli eller på vilka kroppsliga funktioner vi vill bibehålla, men menar att livet är mycket större än så.

Vetenskapen måste kombineras med en andlig mognad – För de patienter och anhöriga jag möter handlar istället hälsa om att hantera livets upp- och nedgångar. Det är en mycket mer realistisk hälsobild än att försöka uppnå det perfekta tillståndet. Självklart måste vi bejaka vetenskap och teknik, men det måste kombineras med en andlig mognad och se oss själva och varandra i en större helhet och få en mer reflekterande hållning. Vi behöver helt enkelt vidga perspektiven, säger Anders.

Frustrationen ledde till att Anders Rosengren och hans forskarkollegor utvecklade det digitala Livsstilsverktyget som lanserades 2016. Konceptet går ut på att få användarna att tänka annorlunda om sin hälsa. Genom veckovisa teman som tacksamhet, stress och ensamhet lär man sig att reflektera över livet och inte stirra sig blind på hur många kalorier man äter eller vad stegräknaren visar vid dagens slut.

Forskarnas studier har visat på förbluffande resultat och idag används verktyget av över 50 000 personer. Och fler ska det bli. I höst öppnar man för den breda allmänheten att registrera sig och använda det kostnadsfritt. Livsstilsverktyget är dessutom sen flera år en uppskattad medlemsförmån i Anhörigas Riksförbund, då under namnet Prius Health.

– Det har väckt ett väldigt stort intresse och det är därför vi nu vill göra det tillgängligt för fler. Vi tror att det fyller ett stort behov. Vi har bland annat sett bättre blodsocker, lägre blodtryck och vikt hos de som använt verktyget. Våra studier har även visat att kunskapen blir på allvar när man kombinerar information med reflektion. Då knyter den an till oss som personer och då faller allt på plats, säger Anders Rosengren.

Ville skriva en litterär bok ”Hela livet” är delvis ett svar på människors önskan att få Livsstilsverktyget i bokform och inte enbart digitalt. Anders beskriver boken som en berättelse och inte enbart som en klassisk populärvetenskaplig bok.

Många patienter jag möter vittnar om att de fått en ökad andlig mognad, en del talar om att de börjat röra sig mer i naturen, andra söker stillhet i kyrkorum eller har börjat med morgonandakter.

– Jag har varit mån om att boken också ska vara en litterär upplevelse. Jag vill att den ska vara lite underhållande och bjuda mer på mig som person än vad jag gör i Livsstilsverktyget, säger han.

Boken har fått stor medial uppmärksamhet, något som gläder men också förvånar honom: – Det kanske beror på att det är nånting nytt med både vetenskaplig seriositet och mjuka frågor som jag tror att många längtar efter. Många patienter jag möter vittnar om att de fått en ökad andlig mognad, en del talar om att de börjat röra sig mer i naturen, andra söker stillhet i kyrkorum eller har börjat med morgonandakter. På många sätt släpper de det här krampaktiga greppet man ofta har om sig själv och blir mer öppen för den större helheten – som man kan kalla Gud, Det stora okända eller Det omätbara, 7

det är upp till var och en. Men oavsett vad vi väljer att kalla det så behöver vi förhålla oss till det här stora vi lever i, för det påverkar verkligen vardagen hur vi bottnar i livet. Många inser att det är viktiga frågor men på något sätt har vi tappat bort dem.

Breven är roligast TV-soffor och radiostudior i all ära – absolut roligast är de brev som kommer från tacksamma människor som har använt Livsstilsverktyget eller hört talas om boken.

– Jag fick bland annat ett mejl från en person som skrev att det här var precis det hon hade längtat efter, och då känns det ju väldigt bra. Hellre hundra personer som läser boken och verkligen har glädje av den än 50 000 som skummar igenom den, nickar instämmande och sen bara fortsätter som vanligt. Jag vill ju att boken ska beröra och hjälpa människor.

En plats av stor betydelse Att Anders Rosengren själv lever som han lär framgår tydligt för den som läser boken. På pressbilderna står han vid meditationsplatsen på Dag Hammarskjölds Backåkra i Skåne, en plats som betyder mycket för honom: – Den var egentligen startpunkten för min bok och har alltid varit kontrasten till allt det molekylära och detaljfokuserade jag gör till vardags som forskare. På meditationsplatsen har jag insett att vi behöver ha en helhetssyn för att kunna uppnå hälsa och hjälpa människor att hantera vardagen. Så den platsen är central för mig och förekommer ganska mycket i boken.

Talar på Anhörigriksdagen Anders Rosengren är även en av föreläsarna på Anhörigriksdagen den 9-10 november. Där ska han tala om hur vi förhåller oss till åldrande och sjukdom och hur vi kan se på det med nya ögon.

– Jag skriver mycket om åldrande i boken, bland annat att vi fokuserar för mycket på hur gamla vi blir, till exempel att vi har många hundraåringar i landet. Jag tycker att det är mer intressant att titta på varför människan hanterar åldrandet så väl idag, men den aspekten har vi missat lite grann. Åldrandet ska ses som en tillgång och inte bara som en förlust av funktioner, säger han.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS FOTO: EMMA LARSSON Läs mer om Livsstilsverktyget: www.livsstilsverktyget.se

Program

TI S DAG 9 NO VEMBER 08: 3 0 F ö rb un ds ord fö ra n d e A nn - M ar ie H ö gb e r g i nv i ge r 09: 0 0 Sa ra J onå k er, A tt mö ta s i s a m t al om p s y k i s k o h äl s a o c h för ä ld r a sk a p 09: 4 5 A nd er s R os eng re n , H ä ls a fö r an h ö r i ga 10: 3 0 M ar ti na T a k ter o c h M i c ha e l Nys t ås , K a r t l äg gn i n g av a n hö r i g as u pp l ev el se r und er p a nd e m in 11: 1 5 U l la k a ri n Ny b e r g o c h Bj ö r n E k lu nd , S o r ge n e f t e r d e n so m i n te or k a d e l ev a – a tt fö r s tå o c h s tö tt a nä r s t åe nd e e f t e r s j äl v mo r d 12:0 0 Jo se fi n Wi ke va nd , D e t f in n s e n c h an s - e n m us i k al i s k före l äs ni ng om p s y ki s k o h ä ls a 1 2:3 0 I ng a - Br i tt G udmu n s s on , A t t v a r a an h ö r ig i g å r, id ag o c h i mor go n 1 3:0 0 E mel i e Ni l s s on, Ja g h ar va r it p å b o t t e n oc h v än t 1 3: 3 0 Ann - M ar i e H ög be r g p r e s e nt er ar Å re t s A n h ör i gk om m un 13 : 45 E mi l Å ke rö , A tt mö t a a n h ö r i ga t il l e n H BT QI A - p e r s on 14 :1 5 L i s a Sc hj el d e, He le n a H o lm b e r g, Ca mi l la Li m s j ö oc h M arg ar et a E rik ss on, V å ld , ö ver gr e p p oc h kr ä n kn i n g ar - D e t a ng å r in te m ig .

E ll er?

15: 0 0 M a ts E wer t zo n o ch I n gr id Li n d h o lm , Bla nd a t Lä r a n d e Nät ve rk en meto d för utv ec k li ng a v a n h ö r i gs t ö d 1 5: 4 5 I ngri d Li nd ho lm o ch M i ka e l N y la n d er , S N A PH – et t k on kr e t ex emp el på l ok a l s a mv e r k a n fö r a n h ö r ig a 16: 3 0 L enn a rt M a g nus s o n , R os i t a B r o li n , M ir i am S ve n s so n o c h E li za beth H a ns o n, M E -W E- m od e l le n - s t öd t i ll u n g a om so r gs g iv ar e 17: 1 5 E l i zab eth H a ns o n , Ev a Se n n em a r k oc h L en n a r t M ag n u s s o n : A nhö ri ga i Co v i d - 1 9- pan d e m it i d e n 8

Program O NS D AG 1 0 N O V EM BE R 0 8 :3 0 S t ec y Y gh em o n o s i n vi g e r d ag två ( o b s , e n g e l sk a ) 0 8 :45 An n - M a ri e H ö gb e r g p r e s e n te r a r v år n y a a m b a ss a d ör 0 9 :0 0 L in a P e rs s o n, V ä g r a S k u l d 1 0: 00 E v a S a nd s t r ö m , Fö r ä l d r a sk a p p å a l l a n i vå e r 1 0 :4 5 Fu n k i sp ap p o rn a N ic l a s Le r n b e r g e r , P a tr i k B l om q vi s t o c h N ic la s We nn e rlu nd , " D u ä r in t e e n s a m " - T i ll s a m m a ns l y f te r oc h hj ä lp er v i v a ra n d ra !

1 1: 30 M a ri a B l a d , P la n e r a f r a m ti d e n r e d a n i d a g 1 2: 15 H el ene M a lm , Nä r li ve t r a se r a d e s 1 3 :0 0 So f ia Ru t b ä c k E r ik s s o n , At t s k r iv a o m a n h ö r i g s k a p 1 3: 45 M a r i e R yd e ll , L i na Pe r ss o n o c h J u li a C h a r l e s o n : P r o j e k t: B a r n s o m a n hö r iga .

14 :3 0 Pa u lin e J o h a n ss o n , E v a Se n n e ma r k , Le n n a r t Ma g n u ss o n o ch Eli za b et h H a ns o n , B a rn s o m a n h ö r i g a - m e d C o vi d -1 9 p a n d e m i n i ti d en 15 :1 5 E li z a b et h Ha n s o n , A n h ö r i g s k a p i t id e n o c h ö ve r t i d 1 6:0 0 M a t s Ew e rt z o n / N i l s Sj ö s t r ö m, Är r e s u r s g r u p p e n me to d fö r ö k ad s a m v er ka n m e d a n h ö r i g a t i l l p e r s o n e r m e d p s y k o ss j uk d o m ?

1 7: 00 R a k el Lo r n er, T ria l o g - D u ä r i n te e ns a m 1 7 :4 5 F ö rb u nd so r d fö ra n d e A n n -Ma r i e Hö g b e r g t a ck a r a l l a m ed ve rk a n d e, s a m a rb e t s p a r tn e r s o c h s p o ns o r e r oc h f ör k l a r a r A nh ö ri gr ik s d a g en 202 1 a v s l u t a d .

9

ANHÖRIGRIKSDAGEN 2021

Sofia Rutbäck Eriksson skriver lättsamt om det svåra: ”Jag har svårt att inte berätta om ensamhet och om äldres situation” SOFIA RUTBÄCK ERIKSSON Ålder: 39.

Familj: Maken Jonas och barnen Sixten, 8 år, Ture, 4 år, och änglabrorsan Alfie i himlen. ”Det var Sixtens idé att han skulle heta Alfie.”

Bor: Ett rött litet hus i Rutvik i Luleå. ”Mitt ute i skogen.”

Gör: Författare och aktivitetssamordnare för äldre.

Intressen: Skrivande, resor, mat, läsning.

Inspirationskällor: Vardagen, andra böcker, film. ”Ibland kan ett samtal på Ica bli till ett mord i min värld.”

Favoritförfattare: Emma Hamberg, Sophie Kinsella, Catharina Ingelman-Sundberg, Olséni & Hansen med flera.

Favoritfilmer: Alla filmer om Harry Potter.

Aktuell: Romanen ”Som i ett vykort”. Föreläser på Anhörigriksdagen.

10

S

onens död fick henne att skriva om det ofattbara i att förlora ett syskon.

I somras kom vuxendebuten ut – en feelgoodroman om anhörigskap. ”Som i ett vykort” fick ett överväldigande mottagande, och nu kommer författaren Sofia Rutbäck Eriksson till Anhörigriksdagen.

Det är en sprudlande glad författare som dyker upp på Zoomskärmen.

Trots det långa avståndet känns det som att sitta i samma rum. Sofia Rutbäck Eriksson bor med man och barn i Luleå, där hon är född och uppvuxen.

I slutet av vårt samtal gör yngste sonen Ture, 4 år, entré, hoppar upp i mammas knä och tar över intervjun.

– Jag behöver pjata, utbrister han.

Alltid älskat att skriva Sofia Rutbäck Erikssons författarskap föddes egentligen redan när hon var barn och lärde sig bokstävlarna, som Fröding sa.

– Jag har alltid älskat att skriva från när jag var riktigt liten och började med fantastiskt gulliga och korta händelseböcker. ”Här är Ulla på en äng.” Slut!

Jag gjorde även en modetidning för lejon och andra djur, berättar Sofia och skrattar åt minnet.

Skrev till syskonbarnen Länge fick det skönlitterära skrivandet stå tillbaka för akademiska uppsatser och jobbrelaterade texter. Men när Sofias syskon fick barn vaknade ett behov av att skriva berättelser till dem.

– Jag började skriva små häften som jag gav bort i present. Sen råkade jag, ganska mycket av en slump, få en av de här böckerna utgiven.

Det var Sofias släkting, optimistkonsulten och författaren Ingalill Enbom, som sålde in hennes namn till förlaget när hon själv hade tackat nej till erbjudandet att skriva en barnbok. Sånt händer sig också i författarvärlden, och det var så det kom sig att Sofia Rutbäck Erikssons första bok gavs ut 2008, ”Elliot och den magiska resan till elefanterna”. Det gav blodad tand och Sofia började skriva mysterieböcker för barn i en serie om Maya och Zack.

Totalt har hon gett ut ett tiotal titlar, varav tre om Maya och Zack.

Förlorade ett barn Bilderboken ”Änglabrorsan” handlar om det svåra att förlora ett syskon.

Den utkom 2018 och är även översatt till finska, danska, tyska och italienska.

2016 förlorade Sofia och hennes man själva ett barn i 36:e graviditetsveckan.

– Han hade ett hjärtfel som vi inte visste om. Det var vårt andra barn. När han dog hamnade vi i det svartaste hål man kan tänka sig. Vi överlevde enbart för att vi hade storebror Sixten. Han hade mycket frågor, tankar och lekar.

Jag ville skriva något för andra syskon.

Bearbetade sorgen Boken blev ett sätt att bearbeta sorgen och samtidigt stötta andra i samma situation. Den har även köpts in av begravningsbyråer som ger den som gåva till barn i sörjande familjer så att de ska förstå att de inte är ensamma om det fruktansvärda.

– Jag ville visa att det är okej att leka och fantisera att man har en liten änglabrorsa som tittar till en. Sixten lekte väldigt mycket såna lekar. Jag ville hjälpa familjer att lättare kunna prata om sorgen och saknaden, och tänkte att det blir enklare om man har en bok att titta i, förklarar Sofia. Återvänder hem för att ta hand om sin sjukliga pappa Vuxenromanen ”Som i ett vykort” (LB Förlag) handlar om Ida, framgångsrik reklamare i Stockholm, som efter många år återvänder hem för att ta hand om sin sjukliga pappa som bor ensam i huset där hon växte upp. För den som en gång lämnat sin barndomsby är Idas kluvna känslor lätt igenkännbara. Det skaver att gå från storstadens anonymitet till det lilla samhälle där tiden tycks ha stått stilla och man stoppas var tredje meter av nån gammal bekant som vill höra ens livs historia men ändå inte tror att nånting förändrats sen då för länge sen.

Och det dåliga samvetet, skuldkänslorna för att man tycker att man övergett sina behövande föräldrar, eller får för sig att omgivningen tycker det. För Ida blir det naturligtvis en chock att komma hem och mötas av en far hon knappt känner igen och som släppt allt vad ordningsamhet och hygien heter.

– Jag har själv haft turen att hittills få ha friska föräldrar och närstående men när jag fick förslaget att skriva en vuxenbok kom idén: nån måste ju försöka porträttera både mitt fina Norrbotten och anhörigskap, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, säger Sofia.

Utbildad socionom Hon är utbildad socionom och arbetade i många år som biståndshandläggare och aktivitetssamordnare för seniorer på trygghetsboenden. Hon har också drivit ett projekt i samarbete med Gunilla Matheny, för övrigt he11

dersmedlem i Anhörigas Riksförbund, och Hjälpmedelsinstitutet, där hon intervjuade anhöriga om deras situation.

– Jag har mött väldigt många frustrerade anhöriga som slitit hårt för sina makar eller föräldrar i de olika verksamheterna. Anhöriga gör en otroligt stor del av all omsorg. Frågan är om det ska behöva vara så? Jag tänkte att det behöver uppmärksammas mer.

Därför kändes det helt givet att göra det till ett huvudspår i boken, även om den också har klassiska feelgoodinslag, säger Sofia.

Vi Anhöriga: Det känns som ett smart grepp att baka in ett mer seriöst spår om anhörigskap i en så stor och populär genre som feelgood har blivit och därigenom nå ut med budskapet till fler?

– Ja, det var precis min tanke. Även om man inte vill läsa en tung bok om anhörigskap, så hoppas jag att den är lagom tung och att nån kan känna igen sig, och att anhörigas situation uppmärksammas. Men det ska heller inte vara för sorgligt. Det är ju tillräckligt sorgligt ändå när någon drabbas av minnessvårigheter.

Huvudpersonen skulle vara så olik författaren som möjligt Några större likheter mellan författaren och huvudpersonen Ida finns inte.

Sofia valde medvetet att skriva fram en karaktär som var så olik henne själv som möjligt.

– Däremot har vi mycket gemensamt bakgrundsmässigt. Båda älskar Norrbotten, har arbetat med turism och gillar chokladbollar, men personlighetsmässigt är vi ganska olika. Ida är en person som gillar ordning och reda, och reagerar väldigt starkt när hon möts av kaos.

Positiva reaktioner Reaktionerna på ”Som i ett vykort” har varit överväldigande positiva. Ett stort antal bokbloggare har recenserat boken och försäljningssiffrorna har hittills varit bra.

– Men det roligaste är när vanliga läsare hör av sig och säger att de tyckt om boken, känt igen sig och kanske varit med om något liknande. Det är värt hundra gånger mer än all positiv statistik och recensioner.

Sofia har idéer till fler böcker för vuxna, och stänger inte heller dörren helt för en uppföljare till “Som i ett vykort”. Hon skriver även på en helt ny Forts på nästa sida

serie mysdeckare om den egensinniga privatdetektiven Katarina Zapp med Sherlock Holmes-experten Mattias Boström som bollplank och idésprutande sidekick. Den legendariske mästerdetektiven är själv närvarande på sidorna.

Ibland dyker han upp på huvudpersonens axel och slänger käft. Serien, ”Katarinas eminenta detektivbyrå”, är tänkt att bestå av nio böcker. De fyra första släpptes samtidigt i somras.

För att använda författarens egna ord vänder de sig till ”vuxna med ett litet mellanstadiebarn inom sig”. Även här finns inslag av anhörigskap.

– Katarina har en pensionärsgranne som känner sig ensam. Jag har svårt att inte skriva om ensamhet och äldres situation. Det kommer nog alltid att finnas med i allt jag skriver för vuxna, säger Sofia.

I november är Sofia Rutbäck Eriksson en av talarna på Anhörigriksdagen. Då får vi veta mer om hur hennes bakgrund som socionom gav upphov till romanen ”Som i ett vykort”.

– Det ska handla om hur jag började skriva om anhörigskap, avslutar Sofia.

En kort försmak finns redan nu på anhorigriksdagen.se.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS FOTO: PATRIK ÖHMAN

NATIONELLA ANHÖRIGSTRATEGIN

Martina Takter: Större fokus på barn och yrkesarbetande i andra delen

S

ocialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell tackar Anhörigas Riksförbund, bland andra, i sitt förord till del två av det framtagna underlaget inför en nationell strategi. Underlaget har presenterats och publicerats som en rapport i juni 2021. Den finns att ladda ner från Socialstyrelsens hemsida. Innehållsmässigt är denna rapport på flera sätt lik den som utkom 2020, kring ”Anhöriga som vårdar och stödjer en äldre närstående. Det som skiljer mest är ett större fokus på förvärvsarbetande anhöriga och situationen för barn som är anhöriga.

Anhörigas situation betonas som en folkhälsofråga. Ansvar och skyldigheter även hos andra aktörer och huvudmän än kommunerna tydliggörs.

Behov av ett bredare implementerat anhörigperspektiv i offentliga verksamheter betonas. Utredaren framhåller att anhörigas frivillighet behöver värnas om. Och att detta blir än mer viktigt ”i ljuset av den pågående omställningen till god och nära vård, som annars riskerar att medföra ett ökat omsorgsansvar för anhöriga.”

(Anhöriga som vårdar eller stödjer någon de står nära, Sos, 2021 sid 12.)

I texten uttrycks vid flera tillfällen vikten av att olika politiska områden lyfter och beaktar frågan om anhörigas behov och situation. Utöver vård och omsorg lyfts både socialförsäkrings-, arbetsmarknads-, skol-, barnrätts- och, inte minst, jämställdhetspolitiken. Det visar en insikt i att anhörigskap är en folkhälsofråga. Även denna utredning är gjord mitt under brinnande pandemi men arbetet är väl utfört och på många sätt förankrat i både verksamheter, organisationer och forskarsamhälle.

Rapporten delar in anhörigas behov i tre övergripande kategorier: 1. I första hand är anhöriga beroende av att välfärdens insatser till den enskilde fungerar – det är en förutsättning för att deras egna insatser ska vara frivilliga och inte för omfattande.

12

2. Därtill önskar många anhöriga att den information de delger beaktas, att de insatser de gör uppmärksammas och att deras egna behov tas hänsyn till – det som kallas ett anhörigperspektiv i vården och omsorgen.

3. Därutöver kan anhöriga ha behov av stöd för egen del, exempelvis information, utbildning, avlösning, ekonomiskt stöd och samtalsstöd. (ibid. sid 50-51) Dessa kategorier är i sig inte helt til�lämpbara när det gäller barn som anhöriga, då barn ska vara särskilt skyddade just för att de är barn. Barns insatser som anhöriga ska inte uppmärksammas för att bekräfta att deras engagemang uppskattas. Barn ska inte behöva ta ansvar för sina föräldrar eller andra närstående, på ett sätt som påverkar deras möjligheter till att leva som barn med en hanterbar vardag.

Detta tydliggörs i rapporten i ett särskilt kapitel.

Sammantaget beskriver rapporten både stort och smått hur anhörigas vardag och situation kan se ut. Det blir tydligt att det är problematiskt att anhörigfrågan och frågor om stöd till anhöriga blivit ett eget spår som egentligen inte borde finnas, med den lagstiftning och samhällsapparat vi har i Sverige. Det gör att det också är svårlöst. Varje offentlig huvudman och verksamhet måste därför ta sitt ansvar och svälja sin del av ansvarskakan, för att varje människa ska få de rättigheter och behov tillgodosedda som lagarna föreskriver. Och som jag nämnt i tidigare sammanhang…be careful what you wish for, en nationell anhörigstrategi riskerar att befästa ett ansvar som anhöriga i Sverige 2021 egentligen inte ska ha.

TEXT: MARTINA TAKTER FOTO: LINNEA BENGTSSON

FÖRENINGSNYTT Lyckat seniorkollo på Kinnagården

Gäster och volontärer fikar i solskenet.

Fotografen Ann och kokerskan Inga-Britt fick en stunds rast för ett dopp i böljan den blå, tillsammans med en av gästerna, Lillemor Andersson.

E

fter ett års ofrivilligt pandemiuppehåll var det efterlängtad comeback för det populära seniorkollot på Kinnagården i Espevik utanför Varberg i augusti. Ett 20-tal pensionärer njöt av sol, salta bad, musik, god mat och social samvaro under fem dagar. ”En stor och viktig del är att vi får vara tillsammans”, säger Ann-Marie Lindborg som är huvudansvarig för kollot.

Seniorkollot arrangeras av Röda Korset Markkretsen där Ann-Marie Lindborg tidigare var styrelsemedlem och kolloansvarig. Parallellt med det var hon kassör i Marks anhörigförening, ett uppdrag som hon har behållit samtidigt som hon fortsätter att ha hand om all administration för veckan på Kinnagården.

– Jag tar bland annat emot anmälningar och är med på plats tillsammans med fyra andra volontärer. I år har jag till och med haft eget skrivbord, skrattar Ann-Marie. ”Maten lagas med mycket kärlek” Volontärerna fungerar även som sociala värdinnor på seniorkollot som i år arrangerades för femte året. De lagar också maten och tar hand om disken.

– Maten lagas med mycket kärlek, grädde och smör. Vi spar inte på kalorierna! säger Ann-Marie.

Något särskilt program har man inte haft. Huvudsyftet är istället att pensio-

närerna ska träffas och få en möjlighet att bryta den isolering som många upplevt under pandemin. Dagarna har fyllts av gott häng i det vackra vädret, musikunderhållning med Boråsmusikanterna Ruben Carlsson & Sven-Ove Finngård.

Nära till havet Med bara 600-700 meter till havet var det även lätt att få sig ett dopp under veckan. Det fanns även ett bokbord med skänkta böcker att botanisera bland.

– Det är en familjär stämning, och det är ju inte bara vi volontärer som ger deltagarna mycket. Deltagarna ger massor tillbaka till oss! Och en vacker dag sitter man där själv som gäst, säger Ann-Marie.

Inga-Britt Håkansson (medlem i Marks anhörigförening), en av våra kokerskor som tillsammans med sin tvillingsyster Eva-Britt alltid såg till att kollodeltagarna var mätta och belåtna.

Omtyckt tradition Årets seniorkollo hade totalt omkring 25 deltagare varav ett tiotal övernattade med helpension. Med åren har det blivit en omtyckt tradition. Därför var det olyckligt att man tvingades ställa in förra året.

– I år har vi varit noga med att alla deltagare måste vara fullvaccinerade.

Sen är vi självklart också försiktiga och sitter inte i knät på varandra och håller för det mesta till utomhus, avslutar Ann-Marie Lindborg.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS FOTO: ANN GUSTAFSSON

13

Aina Qvicklund som var med i styrelsen när Marks anhörigförening (MAF) bildades 2002.

Vi söker dig som hjälper Fem nya någon att betala räkningar ledamöter i A styrelsen P

tt ha tillgång till grundläggande betaltjänster innebär att du ska kunna betala räkningar, varor och tjänster och ta ut kontanter. Länsstyrelserna har i uppdrag att bevaka hur tillgången till dessa tjänster ser ut hos äldre och personer med funktionsnedsättning.

Förra året genomförde Länsstyrelserna och Anhörigas Riksförbund en enkätundersökning bland förbundets medlemmar. Den visade att närmare hälften hjälper sina närstående med digitala betaltjänster. Pandemin skapade dock svårigheter att fysiskt vara på plats för att hjälpa till. För flera blev Swish ett sätt att klara ut betalningar på distans.

I årets undersökning vill vi fråga hur både anhöriga och närstående som inte vill eller kan betala digitalt tycker

A

att det fungerar att betala räkningar.

Då allt fler bankkontor stänger undrar vi hur det påverkar möjligheten att betala på andra sätt än de digitala. Alternativen är antingen kontant över disk eller via brevgiro (finns flera benämningar). Vi vill ta reda på om det finns behov av alternativa sätt att betala på och hur de fungerar i vardagen.

Enkäten skickas till ett urval medlemmar både via vanlig post och e-post och resultaten kommer att finnas med i en rapport som presenteras för regeringen i december.

Samtliga svar kommer att hanteras anonymt och kan inte kopplas till dig som person. Vi hoppas på många svar, då de är viktiga för att kunna lyfta de problem eller svårigheter som finns för att kunna göra insatser för att öka tillgängligheten.

å extra kongressen i april valdes fem nya ledamöter in i förbundsstyrelsen: till vice ordförande valdes Marléne Lund Kopparklint, nya ordinarie ledamöter blev Ulf Ekberg, Anders Norrman och Sandra Wessel, och till ny ersättare valdes Elisabeth Ljungström.

Följande ledamöter omvaldes samtidigt: Ann-Marie Högberg, förbundsordförande, Ingrid Sandelin, Eva Sixt (ordinarie ledamöter) och AnnMargret Blomqvist (ersättare).

Anhöriglinjen 0200-239 500 info@anhorigasriksforbund.se www.anhorigasriksforbund.se

nhörig i tiden nhörigriksdagen 2021 9–10 november 2021

Hög tid att boka biljett!

A

nhörigriksdagen 2021 närmar sig med stormsteg.

Den 9-10 november är snart här och det är hög tid att boka din biljett! Årets upplaga av Anhörigriksdagen har ”Anhörig i tiden” som tema, och är gratis för medlemmar i Anhörigas Riksförbund. Välkommen att ta del av ett digert online-program med ett 30-tal programpunkter!

På sidan 8 och 9 i tidningen kan du se hela programmet som projektledaren Åsa Bengtsson satt ihop.

Anhörigriksdagen är och har alltid varit ett av förbundets viktigaste åtaganden. Det är det enda tillfället under året som alla vi som engagerar oss i anhörigfrågan får tillfälle att träffas; anhörigkonsulenter, politiker, beslutsfattare och, inte minst, anhöriga.

I år har vi valt att hålla kvar förra årets digitala version eftersom vi i dagsläget inte kan säga exakt vad som kommer att hända med smittskydd och reserestriktioner i höst.

Ett klart plus förra året var att vi kunde nå fler av de medlemmar som oftast 14

inte kan närvara vid de fysiska föreläsningsdagarna för att de i sin anhörigroll behöver vara nära sin närstående.

Som vanligt kommer alla föreläsningar att ligga kvar online fram till årsskiftet så att alla biljettinnehavare har gott om tid på sig att ta till sig materialet och diskutera med sina kollegor eller inom våra medlemsorganisationer.

Välkommen till Anhörigriksdagen 2021!

Läs mer på anhorigriksdagen.se.

Ny omgång av kurs för anhörigkonsulenter drog igång i september

Dags igen för Anhörigveckan och den Nationella anhörigdagen

Missa inte att ta del av föreläsningar och andra spännande evenemang runtom i landet under Anhörigveckan den 4–8 oktober. Den 6 oktober uppmärksammas anhörigskap med den nationella anhörigdagen som arrangeras årligen i samband med Anhörigveckan.

Nationella anhörigdagen instiftades av Anhörigas Riksförbund 2005.

Läs mer på anhorigasriksforbund.se/ anhorigveckan-2021

E

n ny omgång av fördjupningskursen för anhörigkonsulenter drog igång på Helsjöns folkhögskola den 7 september. Kursansvariga Gabriella Åberg på Helsjöns folkhögskola och Anhörigas Riksförbunds kanslichef Julia Charleson (bilden ovan) hälsade nästa kull välkommen till vår fina utbildning för de som arbetar med stöd till anhöriga. Bakom utbildningen står Anhörigas Riksförbund i samarbete med Helsjöns folkhögskola. Kursen ges på halvfart och blandar distansundervisning och fysiska träffar. Mer om kursen kommer i Vi Anhöriga nästa år! Foto: Privat

Få skatteavdrag när du ger en gåva till Anhörigas Riksförbund

N

u kan du få upp till 1 500 kronor i skatteavdrag när du ger en gåva till Anhörigas Riksförbund och bidrar till vårt arbete. Skatteverket har godkänt förbundet som gåvomottagare från och med den 14 maj 2021. Det innebär att den som skänker minst 2 000 kronor under ett år eller minst 200 kronor vid varje tillfälle har rätt till en skattereduktion på 25 procent på hela beloppet. Som mest kan du få 1 500 kronor i avdrag på ett år.

Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor. Tänk på att du måste ange ditt personnummer till oss när du gör din insättning, annars kan vi inte skicka

in någon kontrolluppgift till Skatteverket och då kan du inte heller få ditt berättigade avdrag. Skattereduktionen kommer att finnas förtryckt på nästa års inkomstdeklaration. Du behöver alltså inte själv göra något mer än att ange ditt personnummer.

Du kan ge en gåva till Anhörigas Riksförbund på något av följande sätt: Bankgiro 900-6453 Swish 123 900 64 53 Tack för din gåva!

Behöver du någon att prata med om din situation, ring anhöriglinjen på tel. 0200-239 500 eller skicka ett mejl till anhoriglinjen@anhorigasriksforbund.se

Stötta de som stöttar!

Bg 900-6453 15

HÖSTLÄSNING En mor försvinner in i demensdimman

”Min mor kunde vara ganska elak.”

Det säger författaren Anna-Karin Palm i en intervju i Ica-Kuriren i maj. I sin kritikerrosade nya bok ”Jag skriver över ditt ansikte” följer hon sin mors gradvisa försvinnande in i Alzheimers sjukdom, och försöker förstå mammans livshistoria och hur den påverkat henne själv och familjen. Det blir en berättelse om klassresa och livshunger, om familjehemligheter och en komplicerad mor-dotter-relation, som till slut kan landa i ett slags försoning.

Anna-Karin Palm reflekterar över minne, skrivande och hur ett livs berättelse formas. ”Jag skriver över ditt ansikte” är en stark och berörande skildring av ett kvinnoöde, men också av en familj som förändras i dödens närhet.

Anna-Karin Palm: Jag skriver över ditt ansikte (Albert Bonniers Förlag)

FÖRBUNDSORDFÖRANDE ANN-MARIE HÖGBERG: Hur kan samhället stänga alla dörrar för min sjuka dotter?

16

A

nn-Marie Högberg har haft bra koll på svensk välfärd, genom ett yrkesliv som sjuksköterska, kommunalråd och förbundsordförande. Men vid 72 års ålder har hon upptäckt att det skyddsnät hon tagit för givet inte längre existerar. Hon är chockad, och beskriver det som att mötas av en vägg: En vägg där det gärna får gå åt skogen, bara det gör det enligt regelverket.

TEXT: VALTER BENGTSSON FOTO: LINNEA BENGTSSON

17

D

et var för några år sedan som Ann-Maries vuxna dotter blev sjuk. Hennes berättelse handlar om att bollas mellan vårdcentralen, som sjukskriver, Försäkringskassan, som avslår sjukpenning, Arbetsförmedlingen, som inte kan erbjuda hjälp, eftersom arbetsförmåga saknas, och socialtjänsten, som avslår försörjningsstöd på grund av att anställning finns.

Utan inkomst – nekas alla stöd Idag är dottern helt sjukskriven, orkar nästan ingenting, står helt utan inkomst och nekas alla stöd och ersättningar.

– Hur är det möjligt att samhället stänger alla dörrar när man är i en desperat situation? säger Ann-Marie Högberg.

I alla sina kontakter med myndigheter ser hon att ”alla vet och förstår att det kommer att gå åt skogen”. Hon blir frustrerad över att mötas av reaktioner som ”visst, vi förstår att din dotter hamnat mellan stolarna”.

– Det hjälper ju inte, utan myndigheterna måste se till att inga personer hamnar mellan stolarna på det här sättet, säger hon.

Ständig trötthet och värk Ann-Maries vuxna dotter har ME/ CFS, och ligger större delen av dagen i sängen eller i soffan.

– Hon är oerhört trött, som det inte finns något bra sätt att beskriva men är utmärkande för ME. Dessutom ständig värk, magproblem och illamående, koncentrationssvårigheter, ljus- och ljudkänslig.

– Hon har dessutom det som kallas PEM och utmärker ME, ansträngningsutlöst trötthet som gör svår

trötthet ännu värre efter minsta ansträngning fysiskt eller psykiskt. Hon klarar än så länge att äta själv och sköter sin personliga hygien själv – bad eller dusch en gång per vecka – mer orkar hon inte – övriga dagar enklare avtvättning.

– Allt annat måste jag, hennes mor, hjälpa henne med, det vill säga matlagning, inköp, tvätt, städning och inte minst alla krävande kontakter med vård och myndigheter, förklarar Ann-Marie Högberg.

Intyg från läkare och specialistklinik Dottern är sjukskriven på heltid från vårdcentralsläkare som menar att hon inte klarar att arbeta, och att det dessutom skulle riskera att försämra henne. Specialistkliniken för ME framhåller samma sak, och menar att ingen rehabilitering till arbete är möjlig nu, oberoende av vilka arbeten eller anpassningar som görs.

Inte oväntat har Arbetsförmedlingen konstaterat att de inte kan hjälpa henne på grund av hälsotillståndet.

Ann-Marie Högbergs dotter har en heltidstjänst i administrativt arbete, och en förstående arbetsgivare, men sjukdomen hindrar henne från att kunna utföra något arbete. Trots detta menar Försäkringskassan att hon kan ta ett ”normalt förekommande arbete” på heltid, som inte kräver fysisk ansträngning eller koncentration och där hon kan ta pauser och vila.

Nekas försörjningsstöd Dottern är ensamstående och har ingen partner som kan bidra till försörjning.

18

– Vad gör man i den situationen? Jag trodde förstås att socialtjänsten och försörjningsstöd fick bli den sorgliga utvägen. Men det blir nej där också, med hänvisning till att hon har ett arbete och en arbetsgivare som har ansvar för att anpassa arbetet, säger Ann-Marie.

Att samhället vägrar hjälpa någon i en sådan desperat situation har både överraskat och chockat henne.

– Det finns bara en person i detta läge som tar ansvar, nämligen jag, hennes mamma, 72 år. Fastän det verkligen inte är mitt ansvar, föräldrar har absolut inte försörjningsansvar för sina vuxna barn i vårt samhälle och det blir förstås en omöjlig ekvation i längden att behöva stå för allt uppehälle inklusive hyra av lägenhet.

Upprörd – Att överklaga löser inte den akuta nöden – det tar lång tid även om en får rätt. Ska anhöriga behöva ta en stor ekonomisk smäll, eller ska en mamma tvingas se på hur en svårt sjuk dotter mister både arbete och bostad? säger Ann-Marie Högberg.

Hon är upprörd: – Det är inte på något sätt acceptabelt att någon människa i ett land som Sverige ska hamna mellan alla stolar, och att alla ser det, och erkänner det, men ändå tillåter det, och i praktiken säger ”ut på gatan” eller ”anhöriga får lösa det”.

Intervjun publiceras med benäget tillstånd från webbtidningen Heja Olika.se.

Vi Anhöriga tackar för vänligheten!

GÄSTKOLUMN

LINA PERSSON: Jag vill hjälpa unga anhöriga att inte implodera

HÖSTLÄSNING Marianne Mörck och Stina Jofs: Som ett surr mellan brösten (Forum, 2021)

M

arianne lämnades som nyfödd till ett barnhem och adopterades vid tidig ålder av sjökapten Mörck och hans hustru Margareta.

Hon beskriver sin barndom som kärlekslös. Titlar, vett och etikett var viktigast för hennes adoptivmor. Själv ville Marianne sjunga, dansa och spela.

Marianne beskriver många olika sidor av sig själv. En sida är lite Pippi Långstrump-aktig, med spontanitet, tokiga infall och hyss. En annan sida är mycket ordningsam och metodisk.

Foto: Harald Nilsson

Boken beskriver hennes imponerande karriär inom opera, operett, musikal, film och TV-program.

J

ag var 21 år gammal när jag fick min första panikångestattack. Jag låg i min säng i studentrummet i den nya staden jag flyttat till. Jag skrek tills jag inte fick luft. Det kändes som att jag skulle implodera och som att allt jag inte pratat om till slut hade ätit upp mig och kvar blev ett stort svart hål i mitt bröst. Tystnadskulturen kvävde mig inifrån. För så var det, alla visste men ingen sa något. Jag är övertygad om att jag redan som barn lärde mig mönster, regler och strukturer, för jag visste att det där mörkaste mörka, det pratar vi inte om. Punkt.

Något hände med mig där och då. Det var som att den där implosionen startade en reaktion och en rörelse i mig och om jag ska vara helt ärlig pågår den fortfarande, 11 år senare. Det som började som en liten viskning inom mig har idag blivit till ett vrål och idag kan jag inte för mitt liv låta saker vara osagda. Mina känslospröt går i spinn när något ”hänger” i luften och jag bara måste ta upp det.

Jag tror på samtalet, på att vara ärlig och på att dela det som skaver. Jag har sett på nära håll vad samtal kan göra

Boken är full av roligt beskrivna anekdoter, jag både fnissar och skrattar högt. Hon skriver om hur hon och Peter Jöback tävlade om att få duscha först och om när hon redan ett halvår innan hon skulle bli kysst av SvenBertil Taube i en uppsättning, började ett frenetiskt tandborstande. med relationer. Hur svårt och läskigt det än må vara, kan jag inte sluta prata.

För det är mitt sätt att inte implodera.

Kanske är det därför jag idag driver arvsfondsprojektet #vägraskuld, i ett försök att hjälpa andra att inte implodera.

Mitt mål är att #vägraskuld ska förändra förutsättningarna för unga anhöriga. Enligt lag ska varje kommun erbjuda anhörigstöd men i den kartläggning #vägraskuld gör visar det sig tydligt att det är väldigt få kommuner som väljer att vända sig till anhöriga under 18 år. Unga anhöriga får idag klara sig själva tills deras situation blir så pass svår att socialtjänsten kopplas in. Siffrorna säger sitt och konsekvenserna för både den enskilda individen och samhället är enorma.

Ju längre in i projektet vi kommer desto mer övertygad blir jag – vi måste fortsätta prata om allt det som skaver och jag tänker inte ge mig förrän unga anhöriga får det stöd de har rätt till.

Lina Persson Projektledare och initiativtagare #vägraskuld

19

Nytt för mig, var att hon även regisserat, både här hemma och internationellt.

Ur anhörigperspektiv tar boken upp hennes starka medberoende i hennes andre makes alkoholmissbruk. Hon beskriver det såsom ”lever man med en svårt alkoholiserad människa går varje sekund till att klara av det som för stunden måste göras. Det finns ingen framförhållning, bara ett kaotiskt nu”.

Hennes adoptivpappa fick på äldre dagar en demensdiagnos även hennes mamma blev ”vimsig”, och hade nog en demenssjukdom enligt Marianne.

Boken beskriver en händelse där Marianne låg skavfötters med sin mamma för att hon skulle kunna ha koll på henne nattetid. Boken är underhållande och lättläst.

Jag tycker mycket om hennes beskrivning av lycka. Som ett surr mellan brösten eller som ett dur-ackord från ingenstans.

SUSANNE HULTGREN EDHOLM

FÖRENINGSNYTT

Levande skivor till kaffet i Tvååker

Levande skivor till kaffet avnjöts av fr v Ingrid Svensson, 101, Ulla Carlsson, 93, och Iris Carlsson, 94.

I

Tvååker utanför Varberg satsar anhörigföreningen på att åka hem till medlemmarna och bjuda på fika och underhållning. Och det blev succé direkt på premiären den 10 augusti. Dagen till ära var det Ulla Carlsson som öppnade sitt hem och fick lyssna till dragspelstoner och sång till kaffet. ”Det var väldigt trevligt. Jag har känt mig deprimerad och isolerad och behövde verkligen det här”, säger Ulla.

Hon är 93 år och var aktiv i anhörigföreningen i många år tillsammans med sin make. Föreningens caféverksamhet var en kär sysselsättning.

– Vi blev medlemmar direkt när vi flyttade hit för 17 år sen, berättar Ulla.

Hittat ett tomrum Nu är maken borta och Ulla är med

ålderns rätt inte längre fullt lika rörlig utanför hemmet. Här har Tvååkers Anhörigförening hittat ett tomrum att fylla för alla medlemmar som är i en liknande situation.

– En del av våra medlemmar orkar inte längre vara med ute i svängen av hälsoskäl trots att de plikttroget betalar sin medlemsavgift, säger Viveca Sylwan, styrelseledamot i anhörigföreningen.

Kaffekorg och musikanter Därför erbjuder man nu medlemmarna att istället komma hem till deras vardagsrum med en kaffekorg och ett par musikanter. Idén kläcktes av Stig Svensson och hans dotter Caroline: – Ja ja, det kom mest från dottern, säger han blygsamt.

Stig bakade kakorna och kokade kaffet 20

tillsammans med dottern och hustrun Ann-Marie, som dock inte hade möjlighet att närvara, och samordnade satsningen ihop med Viveca Sylwan och styrelseledamoten Margareta Hansson.

Stort intresse Och intresset har varit stort.

– Ja, det har börjat sprida sig bland medlemmarna. Vi besöker gärna mindre grupper med kanske 2-4 personer, men annars får vi självklart anpassa oss. Flera äldreboenden har också hört av sig och vill att vi ska komma, säger Viveca Sylwan.

Premiären begicks alltså hemma hos Ulla Carlsson. Hon passade på att bjuda in väninnorna och grannarna Iris Carlsson, 94, och Ingrid Svensson, 101. För undertecknad var det en stor

ära att få vara med och träffa dessa pigga damer. Iris hade med sig sönerna Bernt och Kjell, och Ingrid hade sällskap av dottern Ulla-Britt Ivarsson i sin tur.

– Det är roligt att komma ut lite. De kommer till och med och hämtar en.

Det kan inte vara bättre, säger Ingrid.

Revykungen underhöll För underhållningen stod sångerskan Solveig Vidarsson (ovan t h) och revykungen Martin Andersson (t v), som i flera decennier var en klippa i den så legendariska Tvååkersrevyn, där han skrev mycket av musiken till revypappan Karl-Olof Anderssons texter.

– 120 låtar har det blivit genom åren, berättar Martin, som spelade på ett väldigt fint, 15 år gammalt, handbyggt dragspel av märket Falconetti.

Taube och Cedermark I Ulla Carlssons vardagsrum bjöd Martin Andersson och Solveig Vidarsson på musik av Evert Taube, Roland Cedermark och Birger Sjöberg. Martin

framförde även flera egna låtar, som ”Till ett barn” och ”Höstdrömmar”.

Mellan Brittatårtan och kaffetårarna blev det också tid för en stunds allsång, med Stig Olins 50-talsklassiker ”En gång jag seglar i hamn” som ett av paradnumren.

Framgångsrik satsning Premiären i augusti har följts av fler tillfällen i den framgångsrika satsningen, som helt klart visat sig fylla en viktig funktion. Bland annat gästades Snickerns Café där åtta musikanter från Tvååkers Spelmän och en grupp förskolebarn bjöd på uppskattad underhållning.

Tvååkers Anhörigförening är en av de äldsta, nästan lika gammal som riksförbundet, och bildades i slutet av 1990-talet.

TEXT OCH FOTO: MICHAEL NYSTÅS

Arrangörs-trion fr v Viveca Sylwan, Stig Svensson och Margareta Hansson.

21

En statlig utredning, och sen…?

I

juni mottog socialminister Lena Hallengren betänkandet ”Vilja välja vård och omsorg – En hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre (SOU 2021:52)” från nationelle samordnaren Göran Johnsson.

Anhörigas Riksförbund är en av remissinstanserna och representerades i utredningen av Anita Oxburgh, som satt med i referensgruppen (se Vi Anhöriga #2 2021).

Här kommenterar hon slutbetänkandet: ”Det var roligt att få vara med på ett litet hörn i en utredning som känns konstruktiv och kommer med konkreta förslag för förbättringar inom äldrevården. Men det är mycket som ska falla på plats innan anhörigas verklighet blir lättare. Utredningen fastslår att 45-50% av äldrevården i dagsläget utförs av anhöriga och att anhöriga ska inkluderas i det professionella teamet runt en vårdtagare. Pandemin har lyft fram hur dysfunktionell äldrevården är i vissa kommuner och man kan hoppas att utredningen bidrar till en förändring. Men man får inte glömma att även om rekommendationerna i utredningen följs ute i kommunerna kvarstår det stora problemet att inte tillräckligt många söker sig till vårdyrkena. Allt tyder på att anhörigas roll inte kommer att minska i framtiden, snarare tvärtom. Det är viktigare än någonsin att synliggöra anhörigas insatser. Vi behöver inte bara synas i texterna utan även finnas med i den praktiska fördelningen av resurser!”

ANITA OXBURGH

ANHÖRIGLINJEN 10 ÅR

22

Anhöriglinjen har haft örat mot rälsen i tio år

”

Välkommen till Anhöriglinjen.” I tio år har behövande kunnat ringa en varmt lyssnande röst på den nationella stödlinje som drivs av Anhörigas Riksförbund. Anett Karlsson har varit med från starten. ”Vi fungerar som ett öra mot rälsen”, säger hon.

TEXT OCH FOTO: MICHAEL NYSTÅS

23

ANHÖRIGLINJEN 10 ÅR A

nett Karlsson har en lång bakgrund inom Anhörigas Riksförbund. De senaste två åren har hon varit verksamhetsansvarig för Anhöriglinjen som är ett av förbundets viktigaste och mest profilerade åtaganden. Men hon har jobbat med den till och från i alla år.

– Som verksamhetsansvarig ser jag till att Anhöriglinjen fungerar – att det finns volontärer, jag rekryterar nya, ser till att någon svarar när det ringer, läg-

oftast inte är prioriterad i andra sammanhang, varken i kommuner eller regioner. Idag känner sig tyvärr många anhöriga åsidosatta av samhället. Andra stödtelefoner arbetar oftast utifrån en diagnos, men här behöver det inte finnas nån diagnos. Samtalen handlar ofta inte om diagnosen utan om de anhörigas utsatthet, och att de kan ha svårt att hitta rätt när det är diagnosrelaterat.

En viktig del av Anetts uppdrag är de

volontärer har också byggt upp ett eget nätverk där de kan kontakta varandra.

Vi har även en Messenger-grupp, säger Anett.

ger scheman, handleder och utbildar.

Jag fungerar helt enkelt som arbetsledare. Jag svarar också själv i telefon och på mejl, berättar Anett.

återkommande handledningstillfällen som hon har med volontärerna en gång i veckan. Då finns bland annat tid att diskutera saker som har hänt och dela erfarenheter.

har medverkat. Kronans Apotek återkommer regelbundet. Volontärerna har även utbildats i LSS-lagen.

Medmänskligt stöd och råd Hon beskriver Anhöriglinjen på ett väldigt fint sätt när jag frågar vad hon säger till någon som inte vet vad den är: – Anhöriglinjen är en telefonlinje för medmänskligt stöd och råd för anhöriga. Jag jämför den oftast med Bris.

Varför behövs den?

– För att anhöriga ska kunna ringa och prata om sin egen situation, som

Rådgör om samtal man har haft – Jag skickar också ut om det kommit nån ny forskning på anhörigområdet så att vi kan prata om den. Men det handlar mycket om att få rådgöra med varandra om samtal man har haft: ”Så här svarade jag, hur tänker ni?” Vi lär oss otroligt mycket av varandra. Jag finns också alltid tillgänglig om det är något man behöver prata om. Några 24

Volontärerna utbildas På onsdagarna förekommer även utbildning med bland andra Beata Terzis. Martina Takter har föreläst om den kartläggning av kommunernas anhörigstöd hon genomförde. Projekt Trialog, som drivs av Bräcke Diakoni,

Med på diskussionsstadiet Anett Karlsson var med redan när Anhöriglinjen var i sin tidigaste linda – en diskussionspunkt på en dagordning som sen utmynnade i ett tidsbegränsat projekt. Det var 2009 och uppdraget gick ut på att starta en nationell stödlinje för anhöriga i projektform. Anhörigas Riksförbund tog sig an uppgiften med hjälp av medel från dåvarande Hjälpmedelsinstitutet, som hade ett regeringsuppdrag om teknik för äldre.

– Tanken var att testa olika nya innovativa tekniker, som bildtelefoni, mms, sms och annat man höll på att utveckla. Förbundet skulle vara en neutral part att samarbeta med och det har vi hållit fast vid genom åren i alla sammanhang. Oss kan anhöriga kontakta utan att vi tar parti för någon, förklarar Anett.

Dåvarande förbundsordförande Åke Fagerberg och kanslichefen Mailis Lundgren var två av de drivande krafterna inom Anhörigas Riksförbund i arbetet med att sjösätta och implementera den nya stödlinjen. Man samarbetade även med Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) som tidigare deltagit i ett liknande europeiskt projekt om att skapa en kontaktmöjlighet för anhöriga. Ur regeringsuppdraget om teknik för äldre växte så Anhöriglinjen fram.

Hoppas på fler språk Anhöriglinjen drivs av frivilliga, volontärer, runtom i Sverige; från Skåne i söder till Hälsingland i norr. De talar svenska, engelska och finska. Just finska är nytt för i år och erbjuds två dagar i veckan, tisdag och torsdag eftermiddag. Anett hoppas på att fler språk ska tillkomma i framtiden. Det finns även någon tysktalande volontär.

Ständigt behov av fler volontärer Idag hjälper 22 volontärer till med att svara när det ringer, men det finns ett växande behov av fler intresserade.

– Det finns ett ständigt behov eftersom vi strävar efter att utöka öppettiderna för att kunna möta de anhöriga när de kan. Den som har ett par timmar över är hjärtligt välkommen att höra av sig. Det är så otroligt givande, säger Anett.

Nya volontärer får en introduktionsutbildning i hur tekniken fungerar och i samtalsteknik. Anett berättar att ett förhållningssätt för samtalen är ”Anhöriglinjens 4 H”: Hålla ut, Hålla i, Hålla om och Hålla tyst.

– Det handlar ofta om att låta människor prata till punkt.

Varierande bakgrund Volontärernas formella bakgrund varierar. I den nuvarande styrkan finns allt från psykologer och läkare till arbetsterapeuter och sjuksköterskor. En kompetens de tar med sig in i Anhöriglinjen.

Den som ringer behöver aldrig vara orolig för att behöva uppge vem man är. Allt sker anonymt, även volontärerna är anonyma. Några frågor ställs inte heller till den som ringer för att

garantera anonymiteten. Den statistik som ändå förs handlar om att notera kön, ungefärligt åldersspann som volontären bedömer det, uppringarens relation, den närståendes problematik och vad samtalet gav; exempelvis råd och vägledning eller information om vart man kan vända sig för att få ytterligare stöd.

– Ofta tycker man att den närstående inte får det stöd den behöver eller har rätt till, utan bara bollas mellan olika instanser. Som anhörig vet man många gånger inte hur man ska hjälpa, säger Anett.

Psykisk ohälsa dominerar Statistiken visar att samtalen till Anhöriglinjen speglar tidsandan och samhällsutvecklingen. I början ringde många som ville prata om äldreomsorgen eller hade en svårt sjuk närstående med till exempel en cancerdiagnos.

Trenden under 2021 är att samtalen om psykisk ohälsa fortsätter att öka, och hittills har uppgått till 80%. Man har även sett att åldern på de som ringer har sjunkit. De flesta är i arbetsför ålder, under 65 år.

– Anhöriglinjen är som ett öra mot rälsen om tillståndet i anhörigsverige.

Samtalen om psykisk ohälsa började komma redan innan det blev en stor samhällsfråga, säger Anett.

Stor utveckling på tio år På de tio år som gått har stödlinjen självklart utvecklats på många sätt, inte minst med längre öppettider och fler volontärer.

– I början fanns det inga volontärer utan den som svarade var anställd och skötte Anhöriglinjen på kontorstid, berättar Anett.

Sen i våras är linjen öppen även på söndagskvällar och ytterligare utökning är planerad. Man har heller inte lunchstängt som tidigare.

020-numret en milstolpe Även tekniken under huven har utvecklats sedan 2011. En milstolpe som stärkte Anhöriglinjen och även den personliga integriteten var när man fick ett så kallat 020-nummer. Till sådana är det alltid gratis att ringa, vilket är en stor fördel.

– Det är dessutom helt anonymt att ringa till ett 020-nummer. Samtalen registreras ingenstans, förklarar Anett.

Införandet av en särskild telefonväxel lite senare gjorde att volontärerna inte längre var tvungna att sitta i en särskild lokal och svara utan kan göra det från bostaden eller var som helst.

25

I jämförelse med andra nationella stödlinjer är det även lättare att komma fram till Anhöriglinjen. Den genomsnittliga svarstiden är 23 sekunder. Det går även att be om att få bli uppringd.

– Volontärerna är snabba på att svara.

Nånting som de som kommer fram ger uttryck för är ofta att ”jaha, är det en röst som... menar du att jag kan prata nu? Behöver jag inte knappa?

Behöver jag inte vänta?” Även om volontärerna inte får någon ersättning för sina insatser så kostar det att driva en nationell stödlinje. Det är bland annat kostnader för teknik, handledning och utbildning. Även telefonkostnader tillkommer. 020-numret är gratis att ringa till och samtalen bekostas istället av Anhörigas Riksförbund. Anhöriglinjen finansieras sen några år tillbaka av verksamhetsmedel från Folkhälsomyndigheten.

Fått offentligt erkännande Även om det tagit tid att etablera Anhöriglinjen i det offentliga så tycker Anett Karlsson att verksamheten fått den status och betydelse som den förtjänar: – Det är ett erkännande för oss att Folkhälsomyndigheten bidrar med så mycket medel som de gör. Vi får även många hänvisningar till oss från folk som ringt 1177, och från polisen och sjukvården.

Under de kommande tio åren hoppas Anett på kraftigt utökade öppettider och nämner klockan 9-21 som ett möjligt scenario.

– Jag ser också en utvecklingspotential i att sammanfoga Anhöriglinjen och Anhörighandboken. Svaren på de frågor som kommer upp i samtalen ska också finnas i Anhörighandboken.

Anhöriglinjen ska vara den självklara kunskapsförmedlaren om anhörigskap.

Anhöriglinjen 0200-239 500 info@anhorigasriksforbund.se www.anhorigasriksforbund.se

ANHÖRIGLINJEN 10 ÅR

Ingegerd har varit med från första början

E

n av de som tagit emot samtal och lyssnat på Anhöriglinjen sen starten 2011 är 87-åriga Ingegerd Rubensson i Värnamo. ”Många som ringer upplever jag har samma problem som jag har haft i min situation. Det har varit väldigt meningsfullt”, säger hon.

Ingegerd har varit aktiv i Anhörigas Riksförbund i många år och var under en period ledamot i valberedningen.

Hon var med och startade Värnamo Anhörigförening efter att Anett Karlsson och Mailis Lundgren besökt kommunen för att uppmuntra till att bilda lokala anhörigföreningar.

– Vi skrapade ihop några personer med mig som ordförande och kom igång med föreningen den 30 mars 2010, berättar Ingegerd.

Värnamo Anhörigförening lades ner 2015 då det var svårt att rekrytera medlemmar och att konkurrera med det övriga livaktiga föreningslivet i kommunen.

– Men det var en väldigt trevlig upp-

levelse att träffa representanter från förbundets riksnivå. Det var en glädje att arbeta tillsammans med Anett och Mailis med flera, berömmer Ingegerd.

Hennes egen anhörigresa började med att hennes son blev sjuk i slutet av 80-talet, och Ingegerd och hennes man Egon fick ta hand om honom.

– Vi fick som många andra kämpa ensamma, det var väldigt svårt att få nån hjälp. Det är fortfarande svårt, men har blivit lite lättare, säger Ingegerd.

Med hennes långa erfarenhet som barnmorska och biträdande vårdskolerektor har hon alltid haft en stark vilja att hjälpa och stötta andra människor.

Det blev en självklarhet att axla uppdraget som volontär när Anhöriglinjen startades 2011.

– Jag har haft en eftermiddag i veckan när jag svarat på olika frågor och varit en utsträckt hand till många, tror jag.

Många som ringer upplever jag har samma problem som jag har haft i min situation. Uppgiften har varit väldigt meningsfull, säger Ingegerd.

26

Vad är mest givande med att vara volontär?

– Ibland känner man att man inte når fram efter att ha lyssnat och vill samtala, men ibland hittar man en tråd och får en dialog där den som ringer upplever att den fått säga vad den har känt och kanske har en egen lösning. Det är höjden av glädje!

Hon upplever att stöttningen från riksförbundets sida har varit mycket god och att volontärsgruppen är en fin gemenskap där de delar sina erfarenheter med varandra på ett bra sätt.

– Att svara i Anhöriglinjen är alltid intressant och ger en vidare blick på att man inte är ensam i situationen. Jag är sån att om jag trivs med en uppgift så stannar jag för det mesta länge. Så har det även varit i mitt yrkesverksamma liv; jag fortsätter med det jag har påbörjat. Jag har faktiskt inte tänkt på att jag varit volontär så många år, säger Ingegerd.

TEXT: MICHAEL NYSTÅS FOTO: KARIN SELLDÉN/ SVERIGES RADIO

Statistik för Anhöriglinjen 2020 A

nhöriglinjen är en av riksförbundets viktigaste verksamheter. Det ökande antalet samtal som kommer in till vår hjälptelefon belyser det stora behovet av att få prata om sin situation med en medmänniska som är bra på att lyssna och insatt i den aktuella problematiken.

Samtalen till Anhöriglinjen har sedan 2017 ökat med hela 255 procent. Prognosen för 2021 är att antalet kontakter via telefon och e-post ska öka ytterligare.

Trenden med en allt större andel samtal som tar upp psykisk ohälsa har fortsatt. Under 2020 stod dessa för 60 procent. En ny kategori var att 3 procent kontaktade Anhöriglinjen med covidrelaterad problematik.

RELATION / % Partner/maka/make / 27% Förälder / 25% Vuxna barn / 20% Syskon / 10% Vän/granne/kollega / 6% Annan släkting / 5% Jobbar med anhörigfrågor / 1% Övriga / 6%

I de flesta fall, 27 procent, var det en partner/make/maka som ringde, följt av föräldrar och vuxna barn.

KÖNSFÖRDELNING / %

Majoriteten av inringarna, 34 procent, var i åldersgruppen 45-64 år.

Kvinnor / 70% Män / 30%

ÄMNE / % Psykisk ohälsa / 60% Missbruk / 15% Neuropsykiatri / 10% Åldrandeproblematik / 10% Covid-19 / 3% Övriga / 2%

ANHÖRIGS ÅLDER / % 45-64 år / 34% 25-44 år / 32% 65- / 15% -25 / 5% Övriga / 14%

Fakta: Anett Karlsson, Anhörigas Riksförbund 27

FÖRENINGSNYTT

Sommardag vid Glan i Finspång V

i fick en trevlig hälsning från Anhörigföreningen i Finspång, som nyligen bjöd in till sin traditionsenliga Sommardag. Ett 30-tal medlemmar avnjöt kaffe, lunch och musikunderhållning med Roland Kratz och Bengt-Arne Palmqvist på DHR:s sommarhem på stranden av sjön Glan i Svärtinge.

Efter två inställda tillfällen det senaste året var alla glada att kunna komma igång med verksamheten igen, om än i pandemianpassat format. ”Efterfrågan på gemensamma upplevelser och träffar har varit stor, många upplever ensamhet och isolering”, hälsar föreningens ordförande Inga-Maj Racksäter.

– Vädrets makter var nådiga, regnet upphörde och en tipspromenad och utevistelse under förmiddagen blev njutbara, säger hon.

Anhörigföreningen i Finspång startade sin verksamhet år 2016. Varje år har föreningen inbjudit sina medemmar och deras närstående till att för en låg penning tillbringa en heldag i

månadsskiftet maj/juni vid DHR:s sommarhem på stranden av sjön Glan i Svärtinge. Denna aktivitet har varit välbesökt och uppskattad.

Efter två års pandemiuppehåll kunde nu det omtyckta evenemanget återupptas.

Femårsfirande Finspångsföreningen har idag runt 90 medlemmar som nu ser fram emot en innehållsrik höst.

TEXT: INGA-MAJ RACKSÄTER FOTO: ANN-MARGRET BLOMQVIST

PictureMyLifes Dagbok gör det enkelt att kommunicera och dela bilder, filmer och texter på ett säkert sätt.

PictureMyLifes digitala Dagbok är ett bildbaserat verktyg som förenklar kommunikation och inlärning – bara fantasin sätter gränser för hur du kan använda den. Dagboken är ett uppskattat och beprövat kommunikationsstöd till skolor, daglig verksamhet, boenden och andra verksamheter som bedriver stöd till personer med kognitiva svårigheter.

Bra att veta om Dagboken • GDPR-säker • Fungerar i mobilen, läsplattan och datorn • Stärker kommunikationsförmågan och ökar delaktighet, trygghet och självständighet • Bildstöd som Widget, Pictogram, Ritade Tecken och Svenskt Teckenspråkslexikon ingår • Inbjudna kan kommentera och interagera direkt i dagboken

Prova kostnadsfritt 30 dagar!

Det är enkelt att komma igång Gå till www.picturemylife.se. Klicka på ”Prova Dagboken GRATIS 1 månad”. Där skapar du enkelt ett konto och skriver in namnet på dagboksinnehavaren. Sedan bjuder ni in de som ska kunna läsa och kommentera i Dagboken, t ex vänner, föräldrar och personal. Efter det är Dagboken färdig att använda.

Kontakta oss gärna för möte eller mer information: 0733-61 97 07 info@picturemylife.se www.picturemylife.se

28

En app som förenklar dina apoteksärenden Med Kronans Apoteks app kan du se om ditt recept har kommit in, beställa hem dina receptbelagda läkemedel och se lagerstatus.

Med andra ord ett helt vanligt apotek, fast i mobilen.

Ladda ner appen

H ut rämta ece pt

kronansapotek.se

KA2108 Annons - anhörigas riksförbund [A4].indd 7

2021-09-01 09:15

29

Fyll i lösningen och posta till: Märk kuvertet ”Korsord” Anhörigas Riksförbund Du kan också mejla lösningen till: Härdgatan 23 info@anhorigasriksforbund.se 432 32 Varberg Vi vill vi ha ditt svar senast 5 november.

Tre personer vinner tre trisslotter var.

Namn: ...................................................................................................................................................................

Gatuadress: ........................................................................................................................................................

Postnr och ort: .................................................................................................................................................

30

Vinnarna i korsordstävlingen i nr 2 2021 Följande vinnare får tre trisslotter med posten. Grattis!

Evert Brorson, Ljungsbro Caisa Edberg, Arboga Elin Sigebo, Ekeby

Lösning på korsordet i Vi Anhöriga nr 2 2021

Så läser du Vi Anhöriga online Om du inte har tillgång till Vi Anhörigas app kan du frossa i äldre nummer av medlemstidningen i din vanliga webbläsare! På sajten https://issuu. com/anhorig finns alla tidningar från nr 1 2014 t o m nr 3-4 2019. Nyare tidningar är förbehållna våra medlemmar och finns därför bara i appen som kräver inloggning.

Appen kan du ladda ner här: IPhone: https://apps.apple.com/ au/app/vi-anh%C3%B6riga/ id1542811509 Android: https://play.google.com/ store/apps/details?id=com.prenly. vianhoriga&gl=SE

TÄVLINGSSVAR Abella smög, sprang och satt.

Hur många kunde du hitta?

Tävlingen om att räkna antalet Abella i förra numret är avgjord. Rätt svar är 8. Vi drog tre vinnare som får Thor Rutgerssons och Linnea Anckers bok ”Abella & Kapten: Vilse i stormen” (Vildhallon)! Grattis!

Ewa Svensson, Göteborg Annelie Källqvist, Fritsla Christer Larsson, Järfälla 31

Nästa Vi Anhöriga utkommer i december!

Returadress: Anhörigas Riksförbund c/o Åsa Jansson Gårdeby, Björnebo 614 95 Söderköping

B

Posttidning