Page 1

Vi anhöriga FRÅN ANHÖRIGAS RIKSFÖRBUND I NR 3/ 2017

I

ISSN 2001-7863

Min historia:

”Drogerna tog min brors liv” Sävsjö kommun bjuder in till temakvällar

Våga Va finns för dem som vill bli kvitt sitt missbruk

Vad innebär det att vara medberoende?

TEMA Missbruk


Ledare

Ann-Marie Högberg Förbundsordförande

Se och stöd anhöriga runt missbrukare

A

pril i Anhörig-Sverige - så hette den bok som Susanna Alakoski kom ut med för något år sedan. Hon har i flera böcker skildrat hur det är att vara anhörig till missbrukare och inte minst om hur det är att växa upp med föräldrar som missbrukar. Barn till missbrukare är en av de allra mest utsatta grupper vi har, och ofta är de glömda och osynliga. Och väldigt ensamma! De känner skuld och skam och tar ofta oerhört stort ansvar för mamma som ligger full på soffan, och man vet knappt om hon lever. Kommer hon att ramla och göra sig illa? För småsyskon som inte får mat, än mindre får med sig gympapåsen till skolan. Det är nödvändigt att skolka för att springa hem och se hur läget är - och kanske kan man få undan några flaskor ... Det är svårt och smärtsamt att vara anhörig till någon som missbrukar antingen man är barn, förälder, syskon, partner, vän eller arbetskamrat. Man kastas mellan hopp och förtvivlan, sorg och ilska. Detta har ett mycket högt pris för de anhöriga. De brottas med samma problem som alla anhöriga med alltför mycket ansvar, alltför mycket arbete. För många innebär det stora ansträngningar för att den närstående ska få rätt vård osv.

Och det går ofta ut över den egna hälsan och ekonomin. Men det är också ett högt pris för samhället om de inte får rätt stöd. Barn som inte kan få rätt chanser i starten på livet, kanske t o m vansköts och hamnar snett, kan leda till stora kostnader senare. Det finns forskning som visar på miljontals kronor. Anhöriga som mals ner, inte orkar prestera på jobbet, själva blir sjuka innebär också samhällskostnader utöver det egna lidandet. Här måste kommunernas stöd bli mycket bättre och barnen får inte förbli glömda. Sjukvården måste också se de anhöriga. Det finns bra metoder att hjälpa och stödja. Alla som behöver borde få del av det! Enkla saker som att få möta andra i samma situation - känna att man inte är ensam. Att få prata om det som upplevs förbjudet och skamligt kan vara läkande i sig. Självklart är det missbruket som är roten och det behövs stora insatser för att komma till rätta med det. Men runt varje missbrukare finns nästan alltid anhöriga, som också har det svårt. De får inte glömmas bort. Och de behöver i hög grad det budskap vi vill ge alla anhöriga: Du har rätt att tänka på dig själv och du har rätt att be om hjälp!

Vi Anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund och kommer ut med 4 nummer per år. Tidningen finns även att läsa på www.anhorigasriksforbund.se. Redaktionen ansvarar ej för obeställt material, och förbehåller sig rätten att korta i texter och insändare. Anhörigas Riksförbund tar inte ansvar för produkter och tjänster i tidningens annonser. Ansvarig utgivare: Ann-Marie Högberg ann-marie.hogberg@anhorigasriksforbund.se Chefredaktör: Jessica Eliasson jessica.eliasson@anhorigasriksforbund.se Redaktionskommitté: Berith Löfgren Andersson (berith43@hotmail.com), Malin Forsberg (milla. forsberg@gmail.com), Åsa Jansson (asa.jansson@ anhorigasriksforbund.se), Carolina Mattsén (carolina. mattsen@gmail.com), Satu Johansson (satu.johansson@ anhorigasriksforbund.se), Anett Karlsson (anett. karlsson@anhorigasriksforbund.se) och Mailis Lundgren (mailis.lundgren@anhorigasriksforbund.se)

2

Vi anhöriga

Anhörigas Riksförbund Norrhultskansliet: Norrhultsvägen 44B, 360 71 Norrhult Varbergskansliet: Härdgatan 23, 432 32 Varberg Telefon: 010-155 70 60 Hemsida: www.anhorigasriksforbund.se E-post: info@anhorigasriksforbund.se Prenumerationer: vianhoriga@anhorigasriksforbund.se Prenumerationspris: 375:-/år Miljövänligt och klimatkompenserat papper Tryck: www.star-tryck.se Grafisk form: Jessica Eliasson Annonser: Åsa Jansson, telefon: 070-220 71 11

Anhörigas Riksförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden intresseorganisation som stödjer anhöriga och anhörigvårdare oavsett ålder, kön eller diagnos hos den som vårdas. Anhörigas Riksförbunds styrelse: Ordförande - Ann-Marie Högberg, Ingrid Sandelin, Eva Sixt, Jenny Lénström, Brita Karlsson, Solweig Backlund, Ann-Margret Blomquist, Gun Britt Björevall och Marja Hillerström. E-postadresser: fornamn.efternamn@anhorigasriksforbund.se Omslagsfoto: Istockphoto Foto: Eva Katalin Kondoros


Mot lugn och ro

S

8

13

14

17

Innehåll nummer 3, 2017 5 Vad innebär medberoende? Agneta Trygg, grundaren av Trygga Barnen och

Trygga Vuxna, berättar om vad som kännetecknar ett medberoende och vad man som anhörig kan göra för att hjälpa sin närstående på rätt väg.

6 Hög konsumtion eller missbruk? Eva Hallberg och Ingegerd Madsén på VO Beroende på Sahlgrenska Universitetssjukhuset berättar om små tecken som jag som anhörig kan vara uppmärksam på.

11 Missbruk: Barnen glöms ofta bort

Barn som är anhöriga till missbrukare får sällan hjälp. Det visar en rapport som tagits fram av barnorganisationen Junis, IOGT-NTOs Juniorförbund.

18 Nationella anhörigdagen...

Under nationella anhörigveckan sker många aktiviteter runt om i landet. Läs om vad några av våra lokalförenngar erbjuder för arrangemang för att uppmärksamma anhörigas viktiga arbete.

25 Korsordstävling Missa inte vårt populära korsord!

ommarmånaderna har passerat och det är dags att ta fram en varm kofta och krypa upp i soffan med en god bok och en kopp te. Det är i alla fall min sinnebild av hösten! Vi längtar alltid så mycket efter sol och värme, men det är ändå så att sommaren också kan vara förknippad med höga förväntningar och en stor oro för oss som anhöriga. Då kan hösten ibland komma som en välkomnande paus. Jag hoppas att ni alla får möjlighet till många stunder av lugn och ro under de kommande månaderna. Temat för detta nummer är missbruk. De som kommit i kontakt med missbruk vet att det är lätt att man som anhörig anpassar sig till den som missbrukar - man städar upp, räddar upp och bortförklarar. Detta brukar kallas medberoende, läs mer om det på sidan 5. I artikeln på sidan 6 kan du lära dig mer om hur ett missbruk uppstår och vad man ska vara observant på hos nära och kära. Läs också gärna om Våga Va, föreningen med det stora hjärtat som hjälper missbrukare till en vardag utan alkohol och droger. Detta hittar du på sidan 8. Nytt för detta nummer är Jessica Lerners spalt i vilken hon lyfter syskonperspektivet, missa inte det! Jag vill också passa på att tacka för mig då jag kommer att gå vidare till en ny tjänst. Det har varit en spännande och lärorik tid här på Anhörigas Riksförbund och jag hoppas vi ses i något annat sammanhang framöver! Jessica Eliasson Trevlig läsning! Chefredaktör Vi anhöriga

3


NYHETER FRÅN FÖRBUNDET

Lina Brustad ny kanslichef i Anhörigas Riksförbund Jag heter Lina Brustad , är 38 år gammal och bor med min man och två barn i Träslövsläge utanför Varberg. Det ska bli fantastiskt roligt att tillsammans med kansliets personal, medlemmar och förtroendevalda få arbeta med att förbättra anhörigas situation. Själv har jag provat livet som anhörig till någon som är svårt sjuk. Det var min man som drabbades av en hjärntumör när jag var 25 år gammal och sju år av mitt liv kom att präglas av mycket kärlek men också sjukdom, cancerbehandling och slutligen palliativ vård. Varje situation är unik, men jag tror att mina erfarenheter som anhörig kommer att vara värdefulla i mitt nya jobb och på något sätt kan jag

nu vara glad över att de upplevelser som så ofta kändes meningslösa och smärtsamma, nu kan vara till nytta för både mig och andra. Jag har sedan 12 år tillbaka arbetat på Studieförbundet Vuxenskolan, både lokalt i Halland och på kansliet i Stockholm. Att arbeta inom en idéburen organisation har känts väldigt meningsfullt och med tiden har det vuxit fram ett stort intresse för frågor som rör civilsamhälle, folkbildning och sociala rörelser. Detta intresse fick mig för ett par år sedan att söka till forskarutbildningen på Göteborgs universitet, där jag under en tid fått möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom dessa områden.

Medlemsförmån - Mindful Tapping Efter kontakt med Ann-Sofie och Kjell Forsberg på Center för Energiprsykologi kan vi nu erbjuda er medlemmar tillgång till material genom vilket ni kan lära er mer om Mindful Tapping och vad tekniken kan ha för effekt - både på er själva men även på era närstående.

Starterbjudande med fri tillgång till: • Kort föredrag om konceptet Mindful Tapping som förklarar hur hjärna och kropp samverkar och hur vi fungerar vid stress.

Nästa nummer av Vi anhöriga:

8 dec. 4

Vi anhöriga

• Tap Out Daily - Mindful Tapping för avspänning och återhämtning. Fungerar som en mental dusch. • Guidad Mindful Tapping som du kan koppla av till och där du slipper hålla koll på tiden. • Lugnande, samlande övningar: - Hålla på pannan. - Förenklad Wayne Cook • Tips på hur du kan lugna och stilla oro och ilska hos en vän eller anhörig. • 25 procents rabatt på övriga e-kurser. Dessa filmer finns på medlemssidorna!

Datum för nästa års Anhörigriksdag är satt till den 15-16 maj 2018! Boka in i din kalender redan nu.

Jag ser anhörigföreningarna som en stor folkrörelse med viktiga frågor i fokus. Frågor som framöver kommer att bli än viktigare. Det är med stor respekt och ödmjukhet inför alla de människor som utgör denna rörelse, som jag nu tar mig an mitt nya spännande uppdrag. Lina tillträder sin tjänst som kanslichef den 9 oktober.

Medlemsförmån Erik Ward tar emot samtal

Från och med den 15 augusti kan du som medlem själv ringa Erik Ward, som finns med i Anhörigas Riksförbunds expertgrupp. Erik Ward är jurist med specialisering på socialförsäkringsfrågor och erbjuder stöd och rådgivning. Erik Ward är tillgänglig för rådgivning torsdagar kl. 13.00-16.30 Telefon: 0456-515 31 Uppge ditt medlemsnummer.


MISSBRUK

Slå dig fri från ditt medberoende

S

kamkänslor, oro och psykisk stress. Att vara anhörig till någon som missbrukar är svårt. Rollen som medberoende kan ta över hela ens liv. – Det typiska hos en medberoende är att du anpassar ditt beteende och din personlighet efter andras behov, känslor och beteenden, Agneta Trygg. Hon är grundare av Trygga Barnen och Trygga Vuxna som ger information och stöd till anhöriga som lever nära beroendesjukdomar, exempelvis alkoholism, missbruk eller psykisk sjukdom.

Under många år levde hon tillsammans med maken, Hans, som var alkoholist. På grund av de svårigheter hon och yngsta dottern (som fortfarande bodde hemma), utsattes för, har hon insett att det inte bara är missbrukare som behöver hjälp ur sitt beroende – även de medberoende behöver stöd. – Om du lever med en alkoholist är du också sjuk, menar hon. – Alkohol är ett jätteproblem men ingen vill prata om det för att det är skämmigt. Jag hade ingen koll på vad en alkoholist var eller att min man var det. Han satt ju inte på en parkbänk och drack, säger Agneta Trygg som beskriver maken som framgångsrik och charmig. En person som ordnade trevliga fester i den fina Djursholmsvillan, och som alltid kunde rättfärdiga alla tillfällen att dricka. – Han kunde säga saker som ”nu när du har köpt så fina skaldjur måste vi få dricka ett glas vin”. Tyvärr stannade det aldrig vid ett glas och som medberoende tillåter du drickandet genom att du förlåter tio gånger i veckan. – Jag försökte ställa ultimatum men jag såg honom aldrig raggla eller

Ett medberoende syns inte utåt, men genomsyrar hela vardagen. Sök hjälp, råder Agneta Trygg, grundaren av Trygga Barnen och Trygga Vuxna. Foto: Symbolbilder sluddra. Jag blev nästan alkoholist själv eftersom jag skulle göra det så ”trevligt”. När vi käkade middag hällde han upp ett glas vin åt mig men istället för att säga ”nej tack” (och starta en diskussion), gick jag ut i köket, hällde ut vinet och hällde upp äppeljuice. Du blir väldigt uppfinningsrik som medberoende. Livet började cirkulera kring att räkna flaskor, släta över och undvika sociala sammanhang. – Du lever i ett mönster som du har svårt att ta dig ur och det tar lång tid att fatta beslutet att lämna. Du blir lika sjuk som alkoholisten och slätar över allt. Till slut blir du en spottloska i hörnet, säger Agneta Trygg. Successivt blev maken allt sämre och när familjen ställde ett ultimatum, valde han att försvinna och fortsätta dricka, innan han några år senare avled. Då hade Tryggfamiljen levt under åratal av stress. – Att vara medberoende är svårt både psykiskt och fysiskt. Till slut blev jag utbränd och hamnade på sjukhus. Men jag hade turen att få en fantastiskt bra terapeut, säger Agneta som menar att det är viktigt att söka

hjälp – och framför allt rätt hjälp. – Min terapeut sa bland annat att jag inte fick gråta inför min dotter. Vi sörjer olika och ett barn ska inte behöva vara mamma till sin mamma. Om jag blev svag skulle jag ”gå upp på min platå” och där blev jag Hulken. Agneta Trygg menar att det är viktigt för exempelvis skolpersonal att ha kunskap om att det bakom ständig huvudvärk, ätstörningar och trötthet, kan finnas ett medberoende barn. – Jag brukar använda mig av fyra punkter: Våga se, våga fråga, våga prata och våga lyssna, säger hon. TEXT: Linda Glendell

Några tecken på medberoende ■ Att du ifrågasätter dig själv. ”Det är nog bara inbillning”. ■ Undvika sådant som tidigare var roligt. Exempelvis att träffa vänner. ■ Ständiga känslor av stress/ oro inför den andra personens drickande. ■ Täcka upp för/städa upp efter den som missbrukar. Vi anhöriga

5


MISSBRUK

Hög konsumtion eller missbruk?

F

ör anhöriga är det inte lätt att upptäcka när ett bruk går överstyr. Kliniskt skiljer man på begreppen riskbruk, missbruk och beroende. – Gränserna är ofta otydliga och flyter samman, säger Eva Hallberg, verksamhetssamordnare på VO Beroende på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som har lång erfarenhet av patienter med beroendeproblematik. På kliniken behandlas både beroendet samt de sjukdomar, ofta psykisk problematik, som kan medfölja eller initiera ett missbruk av alkohol och droger. – Missbruk har inte så mycket med mängden (alkohol) att göra utan kopplas mer till hur det fungerar i vardagen. Det är inte ovanligt att en del av våra patienter har hamnat i slagsmål fast de knappt druckit något alls. Det blir nästan som en slags allergisk reaktion.

Riskbruk handlar om den konsumtion av alkohol/droger, som om den fortsätter, riskerar att leda till ett missbruk och svåra medicinska skador men där problemen ännu inte är allvarliga. Ett missbruk innebär att användandet påverkar individen på ett negativt sätt. När bruk övergår i missbruk leder det ofta till problem som går ut över det sociala livet, exempelvis jobb och familj, samt medför ökad risk för fysiska skador. Ett beroende däremot medför att man inte längre kan styra över användandet. Individen behöver drogen. När någon som är beroende försöker bryta sitt missbruk följer abstinenssyndrom som exempelvis aggressivitet, ångest och viktnedgång. 6

Vi anhöriga

Ingegerd Madsén, vårdenhetschef och Eva Hallberg, verksamhetssamordnare på VO Beroende på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Foto: Linda Glendell Enligt Eva Hallberg finns det tidiga signaler på när ett bruk övergår i ett missbruk. – Det finns massa små subtila tecken som man som anhörig kan försöka plocka upp så tidigt som möjligt, säger hon. – Som anhörig får man ofta en känsla i magen av att något inte stämmer, något man inte får riktigt grepp om. Den som missbrukar får någon form av personlighetsförändring och man får reaktioner som inte är rimliga, säger Eva Hallberg. Hon menar att en individ som hamnar i ett missbruk vanligtvis tappar ork och intresse för saker som tidigare varit viktiga, som exempelvis fråga hur barnen har haft det i skolan. – Man kanske glömmer bort att handla, ta ut tvätten ur maskinen, öppna posten eller att ställa in maten i kylskåpet efter sig. Dessutom uppvisar missbrukare ofta irritation och stör sig på saker i vardagen och i relationen. Andra tecken kan vara ökad ångest, sömnsvårigheter och minskad aptit. Vid ett utvecklat beroende läggs dessutom allt mer tid på att få tag på den aktuella drogen.

– Minnesluckor utan alltför stor förtäring blir vanligare när det börjar bli ett beroende, då de neuropsykologiska funktionerna blir satta ur funktion, säger kollegan tillika vårdenhetschef Ingegerd Madsén. Vad kan jag göra som anhörig? – Klampa på. Så fort du någonsin upptäcker något. Problemet som anhörig är att man ofta sköter om och möjliggör den vana som måste brytas. Prata och ställ frågor! Ofta försöker en missbrukare dölja sitt beteende eftersom det är en stor prestigeförlust att gå från att vara högkonsument till att utveckla ett beroende på väg utför, säger Ingegerd Madsén. – Det viktigaste är att bry sig och att försöka förstå. Det handlar om att hitta lösningar. Det är viktigt generellt att prata med brukaren, familj och vänner om vad man ser och oroar sig för. Men naturligtvis även att söka vård vid behov, menar Eva Hallberg. TEXT: Linda Glendell


MISSBRUK

Föreningen som stöttar anhöriga

A

nhöriga mot droger, AMD, är en förening på Gotland som vänder sig till missbrukares anhöriga. – Det är jätteviktigt att man som anhörig vet att man inte är ensam, säger Anne, grundaren av föreningen.

Det var när Anne själv hamnade i en situation med en närstående som använde droger som hon bestämde sig för att starta föreningen Anhöriga mot droger. Hon hittade själv inget stöd i samhället och kände sig ensam i sin situation. – Det fanns inget stöd här som jag tyckte kändes okej. Det är jätteviktigt att man som anhörig vet att man inte är ensam om att leva i den stress som det innebär att ha en missbrukande närstående, säger hon. – Man behöver ventilera, skratta, gråta eller bara sitta och vara och veta att alla man har runt sig vet hur det är. De vet hur det är när man vaknar på natten och tror att man hör telefonen, eller när telefonen ringer och man föreställer sig värsta tänkbara scenario innan man ens svarat. Föreningen anordnar anhörigträffar under vilka man använder sig av olika metoder för att stärka de anhöriga. Som deltagare får man stöd, värme och gemenskap. En möjlighet att ha roligt tillsammans mitt i eländet, som Anne själv uttrycker det. – Syftet med arbetet är att få de anhöriga att leva ett så bra liv som möjligt trots att de har en missbrukare i sin närhet, säger Anne. Är det svårt att hitta förståelse hos andra människor, som kanske inte själva har en närhet till missbruk?

– Ja, det är jättesvårt. Det finns mycket fördomar, till exempel att missbrukaren inte vill ha hjälp. ”Varför fortsätter de knarka/supa när de kommer ut från behandling/ fängelse? De har ju fått en andra chans”. Så tänkte jag också innan,

Man behöver ventilera, skratta, gråta eller bara sitta och vara och veta att alla man har runt sig vet hur det är. nu vet jag att mycket av det som finns på pappret inte fungerar i praktiken. Vad skulle du ge för råd till anhöriga som precis hamnat i den här situationen? – Det råd jag skulle vilja ge anhöriga är att prata med din närstående så han eller hon vet att du vet. Det blir mycket jobbigare att försöka dölja sitt missbruk/beroende då. För din egen skull skulle jag också råda dig att kontakta AMD eller FMN (Föräldraföreningen mot narkotika). Vi är två föreningar där i stort sett alla själva är anhöriga och har varit i den sits du befinner dig i. Du kan också kontakta beroendeenheten i din kommun, som ska kunna hjälpa anhöriga. TEXT: Jessica Eliasson

Andra föreningar med inriktning mot missbruk Svenska Brukarföreningen Vi arbetar för att stärka ett kontaktnät mellan anhöriga till personer med ett problematiskt bruk av illegala/ legala narkotiska preparat. www.svenskabrukarforeningen.se/ anhoriga Föräldraföreningen mot narkotika, FMN Vi förebygger genom information, föräldrasamverkan, kurser och direkta insatser i barnens närmiljö. www.fmn.se Anhörigföreningen för närstående till alkohol- och drogberoende Inom Anhörigföreningen kan du utan kostnad samtala enskilt med utbildad personal med egen erfarenhet. Vi erbjuder även anhöriggrupper där du träffar och arbetar metodiskt med andra i liknande situationer. www.anhorigforeningen.se Al-Anon och Alateen Al-Anon familjegrupper är en gemenskap av anhöriga och vänner till alkoholister, som delar sina erfarenheter, sin styrka och sitt hopp med varandra för att lösa sina gemensamma problem. www.al-anon.se

Vi anhöriga

7


MISSBRUK

Det är en process att få distansen så att man lär sig att inte agera på känslan. Det finns bara en person som har makten att rätta till sitt liv och det är den som missbrukar. Det gäller att släppa och låta dem göra sin resa.

De erbjuder stöd och hjälp

E

fter 19, respektive 20 år, som nyktra och drogfria vet Peter Jacobsson och Leif Winbladh vad som krävs för att ta sig ur ett missbruk – och sedan hålla sig ren. Tillsammans har de startat Våga Va, en förening som hjälper missbrukare tillbaka till ett liv utan alkohol och droger.

Utanför den gamla skollokalen på Skånegatan 2 i Ljungby, där Våga Va huserar, står en grupp människor i väntan på att morgonmötet ska börja. En del passar på att röka en sista cigarett, man småpratar, skrattar. Vi sällar oss till gruppen och hälsas välkomna med en kram. Kramen har blivit ett signum för Våga Va. Man kramas alltid när man ses - nya som gamla bekantskaper och gärna flera gånger om dagen. Klockan 09 är det dags att gå upp till mötesrummet på översta våning. 8

Vi anhöriga

Det finns kaffe och macka till dem som vill ha, sedan samlas alla runt det stora bordet som står mitt i rummet. Vi går varvet runt och alla får berätta om sina planer för dagen. De som bor på

Allt handlar om känslor. Det var aldrig drogerna som var mitt problem. Jag tog dem för att hantera mitt känsloliv. behandlingshemmet kommer dit på sina egna premisser. Några väljer att jobba i föreningens second hand-butik, i cykelverkstaden eller i restaurangen. Andra vill bara ta dagen som den kommer, kanske gå till gymmet där boende på Våga Va

får träna gratis. Enda kravet är att man är nykter och drogfri. – Det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Det finns ingen annan än du som kan förändra din situation och man väljer själv vad man vill göra när man bor här. Det är inget fängelse, vi kontrollerar inte vad du gör eller vart du går. Men kommer du hit påverkad så skrivs du ut, säger Leif Winbladh.

Morgonmötet följs av en känslorunda i rummet bredvid. Peter läser en text, det gör man varje morgon. I dag handlar den om humor, om hur viktigt det är att för en stund blicka tillbaka och kunna skratta åt eländet. Kan man hitta den distansen till sig själv, så kan man också börja närma sig kärnan till varför man är här i dag. Nudda vid den där klumpen i bröstet som man så länge flytt ifrån. – Allt handlar om känslor.


MISSBRUK

Leif Winbladh och Peter Jacobsson, grundarna av föreningen Våga Va.

Foto: Jessica Eliasson

p utifrån egna erfarenheter Det var aldrig drogerna som var mitt problem, jag tog dem för att hantera mitt känsloliv, säger Peter Jacobsson.

Vi blir visade runt och Peter och Leffe berättar om sina olika verksamheter. De visar sitt akutboende dit man kan komma i ett första skede. Lyckas man hålla sig fri från missbruk kan man sedan skriva in sig och flytta upp till behandlingshemmet. Det är rent och snyggt, ordning och reda. Varje kväll sitter man ner tillsammans och går igenom dagen. Man får en chans att lätta på trycket eller reda ut missförstånd som uppstått. Anhörigperspektivet finns med som en tydlig del i verksamheten. Leif och Peter pratar om ”tuff kärlek”, om hur svårt det är att sätta hårt mot hårt när det gäller någon man älskar. Det gäller att inte låta känslorna av skam och skuld ta över

utan istället inse att det är personens eget val att missbruka. Vill du hjälpa någon att bli kvitt sitt missbruk gäller det att säga nej, sluta ställa upp, leverera mat eller ge pengar. – Det är enda sättet. Allt du gör för att underlätta vardagen för en missbrukare leder till att han eller hon kan fortsätta missbruka. Innan man kan bli nykter och drogfri så måste man slå i botten. Den är olika långt ner för olika människor. Det kan vara att förlora jobbet, sin familj eller bli hemlös, säger Peter Jacobsson. – Det är en process att få distansen så att man lär sig att inte agera på känslan. Det finns bara en person som har makten att rätta till sitt liv och det är den som missbrukar. Det gäller att släppa och låta dem göra sin resa. TEXT: Jessica Eliasson

Våga Va

Utöver öppenbehandling erbjuder Våga Va boende i tre steg. Dessa finns i Ljungby, Halmstad och Lidhult: Akutboende med personal dygnet runt Stödboende med personal dygnet runt Eget boende med tillsyn Boendet kallas VågaBo och är noga strukturerat med drogtester, fasta måltider, kvällsmöten och tydliga husregler för att den boende ska kunna känna sig trygg och få en fungerande struktur på sitt liv. Läs mer: www.vagava.nu Vi anhöriga

9


MISSBRUK

2016 utsågs Härnevimottagningen till Årets arbetsplats.

Foto: Upplands-Bro kommun

Mottagning lägger fokus på anhöriga

P

å Härnevimottagningen i Upplands-Bro kommun tar man emot personer med missbruksproblem och deras anhöriga. Även om den med missbruksproblem man har i sin närhet inte själv söker hjälp eller är aktuell för någon form av stöd, finns möjligheten att söka stöd som anhörig. I kommunen har man den senaste tiden särskilt uppmärksammat anhörigas roll i missbrukssituationer och valt att avsätta resurser för att arbeta med detta viktiga område. Vid en första kontakt erbjuds man som anhörig ett första möte. Då bedöms vilket stöd som passar bäst i den situation man är. Möjlighet finns sedan till fem individuella stödsamtal utan biståndsbedömning. Sedan ett år tillbaka finns även 10

Vi anhöriga

möjlighet till gruppsamtal för anhöriga. Grupperna är slutna, vilket innebär att det är samma personer som träffas under hela den tid det gäller. Det man delar kring sin situation stannar i gruppen. Man träffas en gång i veckan under tio veckor i följd. Två gruppledare, som utformat ett speciellt program, guidar genom teman för de olika träffarna. Man får också hemuppgifter att lösa. Exempel på teman för dessa träffar är ”Vad är beroende och vad är medberoende”, ”Konsekvenser för anhöriga” och ”Sätta gränser”. I anhörigrollen hamnar man ofta i ett medberoende vilket gör det väldigt svårt att urskilja vad som är ens eget ansvar och vad som är den andres. Att få hjälp att se och förstå sitt eget tänkande och handlande, och konsekvenserna av det, gör att det blir lättare att sätta sunda

gränser och ta ansvar för sin egen situation. TEXT: Berith Löfgren Andersson

Om att släppa kontrollen

Några viktiga tankar om kontroll: ■ Att släppa kontrollen innebär att jag inte kan fatta beslut åt någon annan, inte att jag slutar bry mig om ■ Att släppa kontrollen innebär att tillåta andra att lära sig av naturliga konsekvenser, inte möjliggöra eller dölja verkligheten ■ Att släppa kontrollen innebär att växa som människa och leva i nuet, Inte att ångra det som varit.


MISSBRUK

Det krävs bättre strukturer för att säkerställa barns rätt till hjälp

I

dag nås endast ett fåtal barn i missbruksmiljö av kommunala insatser. Stöd de faktiskt har rätt till. Det visar en rapport från Junis. Varje år undersöker Junis, IOGT NTOs juniorförbund, vilket stöd kommuner erbjuder barn i familjer med missbruk. – Vi gör granskningen för att fler barn och unga till föräldrar med missbruksproblematik ska nås av stödinsatser. Vi behöver ha siffror eftersom det är ett sätt att väcka uppmärksamhet på de här barnen och deras behov. Målet är att fler ska nås av stöd – och av rätt stöd, säger förbundsordförande Mona Örjes. När Junis först startade arbetet med en årlig rapport, 2004, diskuterades frågan om de anhöriga i väldigt liten skala. Numera lyfts frågan flitigt. Trots det, är det inte fler unga som får stödinsatser idag. Enligt undersökningen är antalet i stort sett detsamma som för tio år sedan.

I dag beräknas var femte barn leva i en familj där minst en vuxen har ett riskabelt drickande. Enligt årets Junis-rapport ”Med barnets perspektiv” nåddes endast 2 615 barn till föräldrar med beroendeproblematik av kommunala stödinsatser. Det innebär att ett stort antal inte får någon stöttning. – Det gör mig väldigt bekymrad. Det får inte var ett lotteri när det gäller vilka som får hjälp. Det krävs framför allt strukturer, säger Mona Örjes. Årets rapport visar att många kommuner erbjuder bland annat stödgrupper och/eller stödsamtal. Medan andra inte erbjuder något alls. – Vissa kommuner har bra

Mona Örjes, förbundsordförande.  Foto: Torkel Edenborg

Det får inte vara ett lotteri när det gäller vilka som får hjälp. Det krävs framför allt strukturer. stödverksamhet men ingen kommer dit. Det krävs mer än att bara erbjuda stöd. Barn knackar inte på dörren och ber om hjälp. De måste få hjälp att hitta dit och det är inte upp till dem. En av lösningarna är att prata mer öppet om missbruk. – Våga prata om det som om du pratar om fiskpinnar till middag. Inget hysch hysch. Visst, det är jättejobbigt och svårt, men det är inget ovanligt. Enligt Mona Örjes är det önskvärt att pedagogisk personal – allt från lärare till fotbollstränare och scoutledare – får mer kunskap i ämnet och mod att våga se. För att nå de här barnen krävs engagemang

och samverkan, menar hon. – Samverkan är jobbigt och tar tid. Dessutom måste det finnas en vilja att samarbeta annars går det inte. Man förstår kanske inte att det här gäller många barn, och inte bara en handfull. Vi måste hitta samverkan som hjälper alla att bli bättre på sin del. Trots positiva förändringar som exempelvis att rutiner ändras för att stärka barnperspektivet, att forskning pågår och personal utbildas, visar Junis undersökning att förändringsarbetet går långsamt. Och för de unga som blir tvungna att växa upp utan något stöd kan konsekvenserna bli förödande, menar Mona Örjes. – De kan bli våldsbenägna, drabbas av psykisk ohälsa av alla slag, dras in i eget missbruk, få ätstörningar och har en ökad självmordsrisk. De mår alltså både dåligt nu och på lång sikt. Men de behöver inte höra att allt är nattsvart för med rätt stöd och hjälp av kloka vuxna kan deras upplevelser bli till en superkraft. TEXT: Linda Glendell

Om Junis

IOGT-NTOs Juniorförbund, kallas för Junis. Det är en ideell organisation som har 12 000 medlemmar upp till och med 15 år. De är med i någon av förbundets 200 föreningar. All verksamhet bygger på grundsatserna nykterhet, demokrati och solidaritet. I Junis bestämmer barn och ledare tillsammans.  Källa: www.junis.org Vi anhöriga

11


MIN HISTORIA

Efter år av missbruk tog till slut drogerna hennes brors liv

F

rida Jonsson var 12 år när hennes bror började missbruka droger. Här delar hon med sig av sina tankar kring hur det är att vara syskon till ett person med missbruk. Nog är det väl konstigt, att syskon är en sådan stor men ofta bortglömd målgrupp när det kommer till anhörigperspektivet. Hur kan det komma sig? Jag har många spekulationer kring varför, även om ingen av dem egentligen är något hållbart försvar. Frågan är vem som bär ansvaret för att också vi syskon ska få kunskap, stöd och förståelse? Är det vi själva, familjen, samhället? Kanske vilar ansvaret hos alla inblandade. Men det är svårt. En början kan dock vara att börja uppmärksamma att det är på det här viset. Att skapa reflektion, motivation och inspiration för att sedan förhoppningsvis få syskonperspektivet att växa.

Min upplevelse är att vi syskon ofta befinner oss i en dubbel utsatthet. För lika orolig, ledsen och övergiven som jag kunde känna mig av min bror, kunde jag också känna mig av mina föräldrar. Jag heter Frida och är i dag 30 år gammal. När jag var 12 år började min fyra år äldre storebror Christopher att använda droger. Men bekymren kring honom började långt tidigare. Redan som liten förstod jag att det ”var något” med min bror. Att han inte mådde bra, att han betedde sig på ett sätt som inte var hjälpsamt för honom, som påverkade oss runt om och som jag inte kunde begripa om det var något han kunde styra. Och detta var nog en av de funderingar som upptog mest energi och engagemang hos mig, genom alla hans år av missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa: Kan han inte eller vill han inte?! Ofta följde också frågan: Och vad innebär det för mig? Hur ska jag vara, vad kan jag göra?! Min upplevelse är att vi syskon ofta befinner oss i en dubbel utsatthet. För lika orolig, ledsen och övergiven som jag kunde känna mig av min bror, kunde jag också känna mig av mina föräldrar. Lika mycket som jag 12

Vi anhöriga

Frida Jonsson har skrivit boken Min bror tog drogerna. Längre fram i tidningen kan du läsa Vi anhörigas recension om denna bok.  Foto: Erik Haglund anpassade mig, var tyst och undantryckte mina egna behov gentemot min bror, gjorde jag det gentemot mina föräldrar. Om inte mer. Jag accepterade och sörjde min brors livsstil och beteende relativt snabbt, medan relationen till min mamma och pappa fortsatte att vara komplicerad långt efter min brors död. I min bok ”Min bror tog drogerna” berättar jag om hur det kan vara att ha ett syskon som försvinner allt längre in i drogernas värld. Om hur det känns att bara stå bredvid och längta, vänta och undra. Om hur familjen som helhet påverkas. Och om hur det gick att hitta ett meningsfullt liv igen, trots att det mest fruktade blev min verklighet. Boken är en öppen och ärlig berättelse om beundran och samhörighet. Om maktlöshet och förtvivlan. Om en syskonkärlek som aldrig dör. TEXT: Frida Jonsson


5

OMVÄRLDEN

frågor till... ...Madeleine Sjöstrand, anhörigsamordnare i Sävsjö kommun, som i höst kommer arrangera temakvällar som de kallar för När livet vänder. Berätta om temakvällarna! – Det är så att vi har ett anhörigråd i vår kommun. Det består anhöriga från olika målgrupper. Bland annat föräldrar till barn med särskilda behov, anhöriga till närstående med olika sjukdomar och även anhöriga inom psykiatri och beroendeproblematik. Anhörigrådet träffas en gång per termin för att bolla anhörigfrågor. Då får vi som jobbar inom området in tankar, tips och synpunkter på de som lever i den verkligheten att man stöttar, hjälper och finns till hands dagligen. I våras pratade vi om det här med olika föreläsare och vem man skulle bjuda in till hösten. Då sa en mamma att hon tyckte att det gav mycket att få lyssna till när någon delar egna erfarenheter inom anhörigområdet. Då kom vi på idén med de här temakvällarna. Varför valde ni att satsa på detta koncept? – Den här mamman hade kollat på SVT:s program ”När livet vänder” och funderade på om vi inte kunde göra något liknande. Jag tyckte också att tanken var väldigt intressant. Jag funderade lite vidare och skickade sedan ut frågan på mejl till anhörigrådet om några kunde tänka sig att berätta sin berättelse om att vara anhörig, och blev så förvånad och glad över att

Madeleine Sjöstrand, anhörigsamordnare i Sävsjö kommun. fyra anhöriga direkt svarade att de kunde tänka sig det. Vilka ämnen kommer beröras under dessa kvällar? – Det blir bredd på de olika temakvällarna, det känns väldigt roligt. Första gången är temat ADD. Om att färdas på livets krokiga vägar och till slut hitta målet. En mamma som berättar om sonen som nu är i 25-årsåldern och som har diagnosen ADD. Andra tillfället är temat ”Att ta avsked efter lång gemenskap”. Hur livet kan bli när man efter ett långt och lyckligt liv inte får möjligheten att åldras ihop. Här medverkar hustrun till en man som fick demensdiagnos. Vid det tredje tillfället är temat ”Hur påverkas vardagen med ett barn med funktionshinder och hur påverkas syskon och övriga i familjen?” En mamma kommer att berätta och även ge tips på strategier för att orka och för att fånga guldkornen. Vid sista tillfället är temat stroke. Då kommer en man som är anhörig att berätta men även hustrun som fick stroke kommer att dela sin historia. Om svårigheter men också om glädjeämnen. Vad hoppas ni att detta ska ge

Foto: Privat

anhöriga? – Precis som mamman som kom med förslaget hoppas vi att det ska ge anhöriga intressanta tankar som kan stärka deras egen livssituation. Att man inte är ensam om det svåra i livet, att det kan hjälpa när man får dela svårigheter med andra, att det kan finnas ljus och hopp också i svåra situationer. Vad erbjuder ni mer för anhörigstöd i kommunen? – Vi erbjuder anhöriggrupper, anhörigträffar, föreläsningar inom olika områden, samtalsstöd, måbra-dagar, gemenskapskvällar. Vi erbjuder också i samarbete med vårdcentralerna kostnadsfria hälsosamtal för anhöriga. Det är en väldigt viktig och fin möjlighet för anhöriga som ofta glömmer bort sig själva och sin egen hälsa. Sedan finns det också ett indirekt anhörigstöd i kommunen såsom korttidsplatser, dagverksamhet och avlösarservice, då man ger anhöriga möjligheter till återhämtning. Bland det viktigaste med anhörigstödet är att det är individuellt anpassat för varje anhörigs behov. Och att man får bli sedd, lyssnad till och förstådd som anhörig. TEXT: Jessica Eliasson Vi anhöriga

13


OMVÄRLDEN

De vill skapa mening för äldre

L

ivskvalitet och glädje, att se till behov som ligger utanför de rent medicinska eller praktiska. Det är affärsidén bakom företaget Seniorglädje som drivs av systrarna Susanne och Cecilia Sidmalm.

Susanne och Cecilia Sidmalms mamma fick sin första hjärntumör när hon var 49 år. 17 år som anhöriga väntade de två systrarna som under sina många besök hos mamman även fick tid till att sitta ner tillsammans och prata. – En sak vi ofta pratade om var vad vi hade velat ge mamma innan hon blev alltför sjuk. Vi kom fram till att vi hade önskat henne mer livskvalitet och glädje, trots sjukdomen, säger Cecilia Sidmalm. – Vi hade velat ge mamma någon som mötte hennes sociala och emotionella behov, någon annan än oss som var, och bara ville vara, hennes döttrar. Sommaren 2016 grundade de tillsammans företaget Seniorglädje, vars syfte är just att erbjuda sociala tjänster, som ett komplement till vårdens och anhörigas insatser. Tanken är att företagets personal, eller glädjespridare som de kallas, ska ta med de närstående ut på sådant som sätter guldkant på deras vardag. Det kan vara en promenad i parken, en glass i solen en varm sommardag eller en biltur på landsbygden. – Vår verksamhetsidé är att ge livskvalitet både till den anhöriga och till den närstående. Den anhöriga får ett andningshål genom vetskapen om att ens förälder har det bra. Den närstående får en glädjefylld dag genom social samvaro där man får känna sig sedd, själv får bestämma vad man ska göra och med vem, säger 14

Vi anhöriga

De två systrarna Susanne och Cecilia Sidmalm driver tillsammans företaget Seniorgläjde som har som syfte att avlasta anhöriga och ge äldre en social och meningsfull vardag. Foto: Privat Susanne Sidmalm. Att man själv får välja vem som ska komma och hälsa på är en viktig del av verksamheten. Med hjälp den anhöriga matchas den närstående ihop med en person i Seniorglädjes personalbank. Man tittar då bland annat på personlighet, intressen och värderingar. Men matchningen avgörs inte förrän efter ett första möte där man kan avgöra om personkemin stämmer. För att få kontinuitet så är det sedan alltid samma person som kommer. – Vi brukar ibland kalla oss för en ”social hemtjänst” då vi menar att vi erbjuder det som gör livet värt att leva – gemenskap och social samvaro med en extra vän i vardagen. Vad har ni för vision? – Vår vision är att finnas som ett aktivt stödalternativ för anhöriga över hela Sverige, ett alternativ som kommuner och företag ser nyttan med då deras anställda får mer energi till sitt arbete när de kan fokusera på det eftersom de vet att deras närstående har det bra. – Vår önskan är också att det ska

bli lika accepterat att köpa denna tjänst som att ha en matkasse eller barnvakt till sina barn. Finns det en risk att det enbart är mer välbeställda personer som har råd med detta? – Vi tror att många kan tänka sig att betala för detta då kostnaden per timme behöver ställas mot vad förlorad arbetsinkomst kostar. Vi gick själva ner i arbetstid för att kunna vara hos vår mamma så mycket som möjligt och vet att väldigt många är i samma situation som vi var i. I många familjer är man också flera syskon som kan dela på denna kostnad vilket gör att priset per person inte blir lika kännbart. TEXT: Jessica Eliasson

Vad kostar det?

Tjänsten ”En glädjefylld vardag” räknas som en hushållsnära tjänst och är rutavdragsberättigad. Den kostar 299 kr per timme efter rut och inklusive moms.


Tänk att även något som vatten kan missbrukas...

OMVÄRLDEN

Min man var multisjuk, hade hjärtsvikt och åt hästdoser av vätskedrivande. Han fick dricka max 1 500 milliliter per dygn, helst 1 200 milliliter om läkarna fick välja. Så vi mätte och skrev ner allt. Jag tog bilder på alla glas och muggar vi hade i skåpet med exakta mått, så att assistenterna enkelt skulle veta hur mycket varje glas innehöll. Min man var törstig, mer än törstig - allt handlade om vätska, vatten. Vi gjorde allt vi kunde för att hålla mängden vätska nere. Frös vatten i blomsprutor, de tinade sakta och han kunde fukta munnen istället för att dricka, salivtabletter, ja you name it. Men det spelade ingen roll, hans kropp ville ha vätska tack vare mediciner och sjukdom.

Vill du bli volontär i Anhöriglinjen?

Jag var hemsk, som en polis som övervakade minsta steg, och det resulterade bara i att han drack i smyg.

Jag blev som en hök och vakade över varje rörelse: ”Vad ska du göra? Drack du nu? Hur mycket drack du? Skrev du upp på listan? Du vet väl att du inte får dricka mer ikväll? Jag var hemsk, som en polis som övervakade minsta steg, och det resulterade bara i att han drack i smyg. Vi blev kallade till ett möte med läkarna. Min man var för sjuk för att sitta med vid detta tillfälle. Barnen var hemma med farmor, så det var jag och min svärfar. Läkarna tittade på mig och sa: ”Du måste få J att sluta dricka! Han får inte dricka så här mycket för då tar vi bort honom från transplantationslistan”. De la ALLT ansvar i knät på mig. Ännu mer ansvar än vad jag redan kände och hade som anhörig. Jag blev först paff och sedan förbannad. Du vet så där förbannad så man börjar skaka och sedan gråta. Så arg blev jag. ”Tror inte du att jag vet att min man kan dö vilken sekund som helst?! Tror inte du att jag gör allt i min makt för att han inte ska dricka mer än 1 500milliliter?! Har du den minsta aning om vilken stress jag lever med varje dag?! Min man har ett eget ansvar för sin sjukdom och de beslut han tar.” Sen reste jag mig upp och gick. Än en gång la man ansvar på mig som anhörig, för det är så lätt. Alldeles för lätt. Man kan se på missbruk som att man utsätter kroppen för något som inte är bra för den, som stjälper ens hälsa. Min man missbrukade vatten, livets dryck.

Anhöriglinjen växer och vi behöver fler volontärer! Som volontär i Anhöriglinjen är du en god medmänniska. Din uppgift är att lyssna och bekräfta den som ringer samt hänvisa vidare till exempelvis en lokal anhörigförening, sjukvården eller anhörigstödet i kommunen, om vidare insatser behövs. Du blir en viktig resurs i en mycket uppskattad verksamhet! Slå oss en signal eller skicka ett mejl, så berättar vi mer! Telefon: 010-155 70 61 E-post: anett.karlsson@ anhorigasriksforbund.se

CAROLINA MATTSÉN Föreläsare, inspiratör och skribent på levalycklig.se Vi anhöriga

15


OMVÄRLDEN

Ur Anhörighandboken:

Vem är anhörig?

A

nhörig är den person som inom familjen, släkten eller vänkretsen hjälper någon som på grund av sjukdom, ålder eller funktionsnedsättning inte längre klarar av vardagen på egen hand. Som anhörig kan man vara till exempel partner, förälder, barn, barnbarn, sammanboende, vän eller granne. Att ge vård och stöd till någon i sin närhet faller ofta inom ramen för det självklara. Därför är det heller inte helt lätt att inse att man själv är anhörig. Att som anhörig ge hjälp och/ eller stötta en närstående är ett frivilligt uppdrag. Det finns ingen lag som säger att anhöriga är skyldiga att hjälpa till – inte ens äktenskapsbalken. Att påtvingas rollen som vårdare kan medföra negativa konsekvenser både för anhöriga och den som vårdas. Det uppskattas att det finns drygt 1,3 miljoner anhöriga i Sverige som hjälper eller vårdar

en närstående. Rollen som anhörigvårdare är mest vanlig i åldrarna 45-64 år, men det är troligt att alla kommer vara anhörig någon gång i livet. Ungefär 100 000

DISKUSSIONSFRÅGOR ■ Vilka relationer har du med människor i din närhet?

Det finns ingen lag som säger att anhöriga är skyldiga att hjälpa till - inte ens äktenskapsbalken.

■ Ser du dig själv som deras anhörig? ■ Vad skulle du kunna tänka dig göra för de människorna?

personer tvingas gå ner i arbetstid eller säga upp sig på grund av detta, vilket påverkar privatekonomin. Anhörigas stora betydelse uppmärksammas allt mer inom vård och omsorg. Mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet utförs av anhöriga. Utan anhöriga skulle vård och omsorgen kollapsa. Det är en självklarhet att det måste skapas goda förutsättningar

för anhöriga att orka ta hand om en närstående om de vill det. Dessa goda förutsättningar går under begreppet Anhörigstöd. Källa: www.anhorighandboken.se

Välkommen till Anhörighandboken! Anhörighandboken är en webbaserad handbok framtagen av Anhörigas Riksförbund, med syfte att förmedla kunskap och råd i anhörigfrågor. Ambitionen är att handboken ska vara ett teoretiskt och praktiskt verktyg för alla som kommer i kontakt med, eller vill veta mer om, anhörigvård och anhörigstöd. Anhörighandboken är inte fokuserad på någon särskild diagnos eller ålder hos den som vårdas. Det är en handbok som utgår från gemensamma behov som många anhöriga delar. ”Att ha en källa för information och råd till anhöriga var något som jag saknade väldigt länge. Jag kände mig helt vilsen och att jag inte riktigt fick reda på det jag ville av kontaktpersoner inom kommunen. Nu när jag hittat Anhörighandboken kan jag inte fatta att ingen gjort den tidigare!” 16

Vi anhöriga

www.anhorighandboken.se


Syskon? Du är inte ensam

Mitt namn är Jessica Lerner och jag är lillasyster till en storebror med en svår CP-skada från födseln. Jag kände mig ofta väldigt ensam och utanför under min barndom och uppväxt, där jag ofta placerades själv vid sidan av för att jag kunde rå om mig själv. Jag fick oftast vänta på ”min tur” i och med att min storebror var i behov av en särskild hjälp i sin vardag. Mina behov som lillasyster behövde många gånger sättas åt sidan. Behov så som att känna mig sedd, uppskattad, prioriterad och bekräftad. Att min storebror sitter i rullstol är något synligt. Mina tankar, funderingar och känslor som lillasyster är osynliga, men har ändå alltid existerat. Mina föräldrar har alltid haft sin föräldraroll med sina egna erfarenheter att utgå ifrån, något som de även har kunnat bolla med varandra sinsemellan. Mina föräldrar har även levt vissa perioder av sina liv innan min storebror föddes. Därför skiljer sig min barndom likväl uppväxt en hel del från deras. Jag föddes istället in i den här familjesituationen, som enda syskon till min storebror.

När jag och min familj befann oss på olika familjeträffar, så var det fullt fokus på att individen med funktionshinder skulle träffa andra individer med funktionshinder. Jag som syskon hade också velat träffa andra syskon, genom olika forum och mötesplatser. Något som jag absolut tror hade kunnat leda till att jag som syskon inte hade behövt känna mig lika ensam eller utanför. Jag minns att jag inte ville ta hem kompisar. För de som jag valde att ta med mig hem kollade så himla konstigt på min storebror. Jag har tillsammans med min

storebror i princip dagligen fått bemöta olika fördomar, attityder och förhållningssätt. När jag var liten så frågade vissa klasskompisar mig om min storebror var en utomjording.

Mina behov som lillasyster behövde många gånger sättas åt sidan. Behov så som att känna mig sedd, uppskattad, prioriterad och bekräftad. Att min storebror sitter i rullstol är något synligt. Mina tankar, funderingar och känslor som lillasyster är osynliga, men har ändå alltid existerat. När jag och min storebror befann oss på olika restauranger, fik eller vid olika badstränder så flyttade till och med vissa på sig från sina platser. När vi kom, gick förbi eller skulle äta eller bada. Detta är tyvärr något som vi får vara med om än i dag. Jag förstår fortfarande inte varför andra människor blänger så mycket på oss. För mig har han alltid varit min glädjespridare till storebror. En stjärna på just min himmel. En person som kan lysa upp ett helt rum med sitt underbara skratt. Ett skratt som verkligen kommer från hjärtat. Jag tänker att det kan bero på okunskap, rädsla och osäkerhet, men även nyfikenhet. Jag har som syskon ofta känt att jag har hamnat i kläm. Är jag

verkligen den enda som tänker alla dessa tankar? Som känner som jag gör? Eller finns det fler därute som tänker och känner ungefär likadant? Har jag som lillasyster ens rätt att tänka, känna och säga vissa saker kopplat till min storebror och familjesituation? Detta är några av alla tankar och funderingar som har snurrat runt i huvudet på mig. Har genom åren inte känt att någon riktigt har kunnat se på vardagen utifrån mina ögon. Utifrån mitt syskonperspektiv. Jag fyller 27 år i sommar och har under de senaste åren insett mer och mer att jag faktiskt inte är ensam med alla mina tankar, funderingar och känslor, utan att det faktiskt finns fler syskon därute. I dag föreläser jag om min resa fram till i dag – som lillasyster till en storebror med en svår CP-skada från födseln. Detta gör jag bland annat för att andra syskon ska få känna den samhörighet, gemenskap och förståelse som jag aldrig fick uppleva under min barndom eller uppväxt. För du som syskon är inte ensam. Med alla dina tankar, funderingar eller känslor. Hur ensam eller utanför du än känner dig.

JESSICA LERNER Föreläsare, syster till CP-skadad bror, brinner för att synliggöra syskonperspektivet Vi anhöriga

17


LOKALA NYHETER

Malmö bjuder in till fullmatat program under Anhörigveckan

M

almö Anhörigförening, MAF, anordnar tillsammans med Malmö Stad aktiviteter för Anhöriga runt om i Malmö den 2 – 7 oktober. Vi kallar arrangemanget Nationella Anhörigveckan 2017. Anhörigveckan 2017 vänder sig till alla anhöriga Malmöbor som vill veta mer om vad det innebär att vara anhörig och vilket stöd man kan få. Vi vill beröra och synliggöra anhöriga. Syftet är att genom information minska Malmöbons fysiska och psykiska belastning i anhörigrollen.

Anhöriga ska får information och möjlighet till stöd för egen del. Vi vill också med Anhörigveckan visa att det är många som jobbar för alla anhöriga, såsom föreningar och organisationer och andra verksamheter. Information om tid och plats för alla aktiviteter hittar du på Malmö Anhörigförenings hemsida: www.mafmalmo.se Programmet uppdateras regelbundet. Man kan bland annat prova på målarcirkel, Zumba-dans, taktil massage, massor av olika föreläsningar, fysisk träning, filmvisningar, kulturella aktiviteter, provsmakningar av olika slag, workshops, öppna hus hos olika

En dag för anhöriga i Upplands-Bro

I

Skogakyrkan i Kungsängen kommer det att sjuda av olika aktiviteter under ”En dag för anhöriga” den 3 oktober. Det är UpplandsBro Anhörigförening och Upplands-Bro Kommun som bjuder in anhöriga och närstående till denna dag. Programmet startar kl. 15.30 med utställare som finns på plats till kl. 19.00. Kl. 16.00 föreläser Lena Gustavsson från Nationellt Kompentenscentrum Anhöriga om forskning kring barn som anhöriga. Kl. 17.00 Presenteras Anhörigprojektet, som fokuserar på 18

Vi anhöriga

stöd för anhöriga till personer med psykisk ohälsa av Ingrid Lindholm och Jenny Lindström. Kl. 18.00 bjuds det på förtäring och mingel. Kl. 19.00 - 20.30 blir det teaterföreställning med efterföljande samtal med skådesspelarna. Östra Teatern ger delar ur pjäserna ”Autist javisst” och ”Churchill var inte heller klok”, där den röda tråden är den återkommande karaktären Jonas med Aspergers syndrom och hans livsresa som barn och tonåring till jobbsökande ung vuxen. Ingen föranmälan behövs och det är gratis att delta. /Upplands-Bro Anhörigförening

diagnosföreningar samt många andra forum för anhöriga att träffas och samtala. Föreläsningarna kan handla om barn som anhöriga, missbruk, sömnskola, ålderism, funktionsnedsättning eller demenssjukdomar. De som föreläser är bland annat anhöriga, personal inom vården, konsulenter, professorer, apotekspersonal, dietister, Silviasystrar, friskvårdsinstruktörer och telefonrådgivare. Alla aktiviteter under Nationella Anhörigveckan 2017 är kostnadsfria. /Malmö Anhörigförening, MAF

ANHÖRIGAS RIKSFÖRBUNDS INTRESSEPOLITISKA FRÅGOR Verka för alla målgruppers rätt till kommunalt anhörigstöd Tydliggör hälso- och sjukvårdens ansvar för att involvera anhöriga Förena anhörigomsorg/vård med förvärvsarbete Lagstiftad rätt till ersättning för vård av närstående (VAN) Uppmärksamma jämställdhetsaspekterna


LOKALA NYHETER

Gemensamma krafter i Marknadsloppet

Även i år ställde hälften av styrelsen upp i Marknadsloppet i Hörby. Första året föreningen deltog var när det var Anhörigåret och sedan dess har vi fortsatt att delta i detta arrangemang. Ordföranden i föreningen kunde inte delta, men var på plats och delade ut vätska till de deltagande. /Ingrid Sandelin, Hörby Anhörigförening Hälften av styrelsen i Hörby Anhörigförening. Från vänster: Annagreta Olsson, Gunilla Blad-Andersson, Göran Håkansson, Ingvar Olsson och Kerstin Andersson.  Foto: Privat

Foto: Privat

Grillfest i Järfälla Den 22 augusti ordnade Järfälla Anhörigförening grillträff på mötesplatsen i Kallhäll. Ca 20 medlemmar deltog och åt av vår grillmästares grillade goda korvar, jättegod potatisgratäng, korvbröd och grönsaker. Medlemmarna fick även information om vad som ska hända under anhörigveckan. Det hela avrundades med kaffe och kaka. /Lennart Backman, ordförande

Alla låter sig väl smaka av sommarmaten.

Foto: Privat

Sommarfest och månadscafé i Trelleborg

Torsdagen den 15 juni anordnade Anhörigföreningen i Trelleborg en sommarfest med sill, ägg, nypotatis och jordgubbstårta. Ett 25-tal medlemmar hade en mycket trevlig eftermiddag, njöt av den goda sommarmaten och sjöng allsång. Vårt månadscafé första torsdagen i månaden har pågått i snart ett

år och naturligtvis även under sommaren. Då dricker vi kaffe, pratar om allt möjligt, utbyter erfarenheter och ger varandra goda råd, om det behövs. Att träffas på detta sätt är mycket viktigt, tycker vi. /Anita Toth, ordförande Vi anhöriga

19


LOKALA NYHETER

Anhörigföreningen i Vetlanda på teaterresa

D

en 10 augusti äntrade medlemmar i Anhörigföreningen i Vetlanda bussen för att åka på teaterresa till Hallingeberg, en liten by ett par mil från Gamleby.

Anhörigföreningen fick ta del av den så kallade vindbonus som Stena varje år delar ut med anledning av en vindkraftspark i närheten av Vetlanda. På så sätt kunde vi bjuda våra medlemmar på denna trevliga resa. Hallingebergs teatersällskap består av tre personer och dessa tog med oss på en musikalisk resa jorden runt. Varje land gestaltades med passande scenkläder, sketcher och musik. Bekantskap stiftades med sådana storheter som Elton John, Rod Stewart och John Lennon. En safari i Kenya hanns också med, liksom besök i bland

Taxi Touring gav en mycket bra rabatt när medlemmarna i Anhörigföreningen i Vetlanda åkte på teaterresa. Foto: Privat annat Japan och USA. ”Fantastiskt att ett så litet teatersällskap kan åstadkomma så mycket”, var en av kommentarerna från de mycket nöjda deltagarna. Den här månadsträffen var

mycket uppskattad och givetvis hoppas vi att kunna erbjuda fler resor framöver. /Kerstin Lindqvist, Anhörigföreningen i Vetlanda

Senaste aktiviteterna i Hultsfred

H förening.

är kommer lite smått och gott från vårens händelser i vår

Vi stod som värdar för regionträffen och vi kunde hälsa Växjö, Vetlanda och Ölands södra välkomna. Några politiker och tjänstemän från socialförvaltningen var med oss under dagen och berättade om sin erfarenhet av vår verksamhet och det var mycket positivt från deras sida. Övriga föreningar blev lite avundsjuka på det fina samarbetet i vår kommun. Vår årliga resa i samarrangemang med anhörigstödet gick till muséet på det gamla mentalsjukhuset i Västervik. Där fick vi guidning av pensionerade anställda som 20

Vi anhöriga

Walter Petersson, före detta ordförande i föreningen, utses till hedersmedlem.  Foto: Privat visade film och berättade om sin tid på sjukhuset. Bland alla samlingar fanns det mycket konst och hantverk som patienterna hade tillverkat samt diverse materiel som användes i vården. Många av oss fick en helt annan bild och en del

fördomar försvann. Det var inte så hemskt som det många gånger verkade. Efter midsommar var det så dags för den gemensamma sillunchen. Den är mycket uppskattad och som vanligt var det ett femtiotal gäster som kom till Klippans sommargård i Virserum. Ordförande Elsie Jönsson hade äran att få dela ut en nål från förbundet till Walter Petersson, före detta ordförande i föreningen och numera hedersledamot i vår styrelse. Walter var med och startade Anhörigföreningen i Hultsfreds kommun tillsammans med Annica Laneborg som vi avtackade med blommor och en fikonplanta. Hon gick i pension i augusti. /Maritha, sekreterare


Varbergs anhörigföreningar bjuder in till föreläsning

D

en 2 oktober har du som anhörig möjlighet att gå och lyssna på psykolog Beata Terzis i Varberg

Det är anhörigföreningarna i Varberg, i samarbete med Varbergs kommun, Frösunda omsorg och Varbergs bibliotek som bjuder in till föreläsningen med titeln Hjärnkraft och hjärnsvikt. Beata Terzis är medicin dr, leg. psykolog och sakkunnig i kognition. Hon kommer att prata om att anhöriga i alla åldrar på olika sätt möter stress och svårigheter i sin situation. Kognitiv svikt drabbar inte enbart personer med sjukdom eller hjärnskada, utan det drabbar alla. Hon beskriver vardagliga situationer som det är lätt att känna igen sig i. Hur hjärnan bearbetar information är också viktig kunskap i möten med våra närstående och medmänniskor i olika situationer. Föreläsningen är öppen för alla och är också kostnadsfri. Däremot är det begränsade platser. Anmäl dig till Käthe Wiman, tel. 0340-69 71 25 eller direkt på www.varberg.se/anhorigstod senast den 28 september. När: Måndag den 2 oktober Tid: 18.00-20.00 Plats: Kulturhuset Komedianten, Lilla teatern, Engelbrektsgatan 7, Varberg. / Anett Karlsson, ordförande i Anhörigföreningen Varberg Nord

Lokalföreningar!

Skicka in era texter senast den

13 nov.

LOKALA NYHETER/SAMARBETEN

KRÖNIKA

Köra Porsche på grusväg Något som jag brukar framhålla för anhöriga och personal är hur förlångsammad hjärnans informationsbearbetning är vid kognitiv svikt. Vi skulle kunna undvika irritation, ökad förvirring och ångest både hos den drabbade och även oss själva om vi tog mer hänsyn till detta. Hjärnan kommunicerar i nätverk och gör det genom att fyra av elektriska impulser. I vanliga fall sker överföringen av nervimpulser med en hastighet av 100-150 meter/sekund. Vid kognitiv sjukdom som exempelvis Alzheimers har det saktat ner till 0,5 – 2 meter/sekund. Som att jämföra en Porsche på Autobahn med en trehjuling på en grusväg! Detta är ingenting som syns utanpå och utgör därför en extra stor utmaning för oss som susar fram i Porschen, att förstå och sakta ner för att hålla trehjulingens fart. Ett annat sätt att greppa detta är att inse att det tar i snitt 21 sekunder för en person med kognitiv nedsättning att bearbeta information. 21 sekunder är lång tid, pröva själv. Starta mobilens tidtagarur, ställ en enkel fråga som ”Vill du gå ut i dag”? och vänta sedan tills 21 sekunder har gått. Det känns säkert ovant att vänta så länge innan man inväntar svar. De flesta av oss brukar inte vänta många sekunder för att ge hjärnan en chans att bearbeta en fråga. Vi ställer nästa fråga ganska omgående ”Det är så fint väder ute, det skulle vara trevligt att gå ut, eller hur? Vad säger du?” Så innan hjärnan har fått en chans att börja bearbeta den första informationen ”Vill du gå ut i dag” så ger vi den ytterligare fakta att jobba med. Inte konstigt alls att reaktionen på vår informationskorvstoppning blir frustration, ökad förvirring eller kanske ett irriterat NEJ. Ett nej som egentligen inte är ett självständigt val utan ett svar för att få slut på ”tjatet” och de eviga frågorna. Som i sin tur väcker vår frustration, och så vidare. Så nästa gång du samtalar med en person som har kognitiv nedsättning, sakta ner porschen och rulla istället fram i långsam takt på grusvägen.

för publicering i nästa nummer BEATA TERZIS Psykolog med specialinriktning demens och kognition. Arbetar på Frösunda omsorg. Vi anhöriga

21


SAMARBETEN



Bild: Nka

Nka:s webbinarier hösten 2017

U

nder hösten kommer Nka att erbjuda flera intressanta webbinarier med olika teman.

5 september kl. 13:30-15:00 Vad händer med närheten, sinnligheten och sexualiteten när relationen mellan människor påverkas av sjukdom eller funktionsnedsättning? Hur kan man som personal stötta anhöriga och närstående i frågor som det sällan talas om? Med Gunilla Matheny. 12 september kl. 14:00 – 15:15 ”Den ombokade resan”. Liselott Årestedt, Leg. sjuksköterska och Filosofie doktor. Webbinarium om hur det är att leva med kronisk sjukdom ur ett familjeperspektiv. 14 september kl. 11:00-12:15 Späda barn. Effekter av anknytningsbaserade interventioner till yngre barn och deras omvårdnadspersoner, Ann-Sofie Bergman, universitetslektor i socialt arbete, LNU. 15 september kl. 10:30-11:45 Webbutbildningen Anhöriga i fokus. Webbinariet vänder sig till personal och frivilliga som är 22

Vi anhöriga

engagerade i anhörigfrågor, och ger en introduktion till utbildningen. 26 september kl. 14:00-15:14 Anhöriga och funktionsnedsättningar. Det är viktigt att anhöriga och andra i samhället har kunskap om epilepsi och vad man bör tänka på vid ett anfall. AnnKristin Ölund, Nka.

29 september kl. 13:30-14:45 IKT- stöd till anhöriga till äldre närstående med Aileen Bergström, Leg. arbetsterapeut, Med Dr. Sektionen för arbetsterapi, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. 25 oktober kl. 13:30-14:45 ”Opratat”. Opratade saker mellan barn, unga och föräldrar finns i alla familjer. Men fler svårpratade ämnen har familjer med barn med funktionsnedsättning. Webbinarium om webbplatsen www.opratat.se – ett verktyg som underlättar samtal om tankar och känslor. 26 oktober kl. 13:30-14:45 Webbinarium om Kunskapsöversikten ”Stöd till

anhöriga vars närstående är i palliativ vård i hemmet”, med Ingrid Hellström, biträdande professor Linköpings Universitet. 22 november kl. 10:00-11:15 Webbinarium om nätbaserat stöd till anhöriga till personer med psykisk ohälsa med Sigrid Stjernswärd Docent, lektor vid Psykisk hälsa och psykiatrisk hälsooch sjukvårdsforskning, Institution för hälsovetenskaper, Lunds universitet. 28 november kl. 13:30-14:45 IT- stöd till yrkesverksamma anhöriga till äldre närstående, Stefan Andersson, doktorand. Linnéuniversitetet och projektmedarbetare Nka. Under webbinariet kommer Stefan att presentera resultat från sin avhandling. Läs för mer information och anmälan på Nka:s webbplats www. anhoriga.se under Stöd & utbildning/webbinarium

TEXT: Fredrik Jansson


Släpp kontrollen - Vinn friheten! För anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser

Av: Carina Bång Vulkan Förlag

I skuggan av Nina och Henrik Av: Christer Johansson Lindelöws Bokförlag

BOKRECENSIONER

Beroende och missbruk av alkohol, droger, spel, mat, sex och så vidare, är vanligare än vi många gånger tror. Inte minst när man själv är anhörig till någon som är beroende, kan det kännas som om man är ensam i världen om problemet. Men alla känner vi någon som är fast i någon form av beroende. Som anhörig, eller nära vän, dras man så lätt med i djävulsdansen i sin önskan att hjälpa. Carina Bång hjälper oss med sin bok att stanna upp och reflektera över vår egen roll som anhöriga eller engagerade vänner. Den sätter fingret på vår oförmåga att sätta gränser, både för oss själva och för den som missbrukar eller är beroende. Teman som lyfts fram i boken är exempelvis medberoende, kontroll, missbrukspersonlighet, skam och skuld, tillit, sorg. Att möta personers egna

berättelser och erfarenheter i de olika kapitlen griper tag i läsaren och ger intryck som består. Boken ger verkligen hopp om att förändring är möjlig och den ger vägledning i hur man kan ta steg för steg mot ett nytt sätt att leva. Till boken finns en arbetsmanual med övningsuppgifter där man konkret får formulera och skriva ner sina egna tankar och känslor kring olika frågeställningar. Som medberoende tappar man lätt bort sina egna åsikter och önskningar, man är så fokuserad på sin närstående. Det kan ta tid att hitta tillbaka till sig själv och kunna uttrycka det man verkligen vill. ”Vänta inte med dina egna drömmar. Skjut inte upp din egen utveckling och dina förhoppningar om livet till den dagen då din närstående kanske blir nykter eller drogfri”. /Berith Löfgren Andersson

I skuggan av Nina och Henrik är en roman om missbruk och psykoser där anhöriga och deras upplevelser och påverkan står i centrum. Genom de anhörigas berättelser får vi följa två syskon, Nina och Henrik, i deras sjukdom och missbruk. Nina arbetar på bank, men när hennes fantasier tar överhand tappar hon fotfästet i tillvaron. Henrik är storebror till Nina och finner tidigt i ungdomen en kärlek till vinet och festandet som sedan blir starkare än kärleken till något annat. Henrik utbildar sig till läkare och får arbete på en vårdcentral. Vi får följa syskonens liv under flera år genom anhörigas berättelser. Det är hustru, son, döttrar, föräldrar, kollegor, chefer, vänner och till och med familjernas katter som ger sin bild av den verklighet de lever i. Som läsare får

vi följa samma historia men sett ur olika perspektiv beroende på vem av de anhöriga det är som berättar. Alla i omgivningen beskriver hur de påverkas av att leva i skuggan och utan deras insatser hade de båda syskonens liv sett väldigt annorlunda ut. Detta är en bok som på ett fint sätt beskriver hur samstämmiga anhörigas upplevelser är och hur det påverkar alla som finns runt den närstående. Christer Johansson är uppvuxen i Ljungskile och arbetar nu som chef i den psykiatriska öppenvården i Uddevalla. Han utbildade sig från början till sjuksköterska och har hela tiden varit intresserad av hur människor hittar sin väg tillbaka eller vidare trots besvärande psykiskt mående. Tidigare böcker, ”På andra sidan drömmarna” och ”Cecilia är på väg”. /Anett Karlsson Vi anhöriga

23


BOKRECENSIONER

Så här skriver Anna om att få det beskedet: ”Nu går allt sönder. Jag känner hur golvet öppnar sig och hur jag faller handlöst. En tornado fångar mig och sveper tag i min kropp. Jag klamrar mig fast vid din pappa medan säng, tak, väggar och golv snurrar runt. Fortare och fortare. Endast döden kan befria oss. Jag önskar att vi alla dör.”

När du ler stannar tiden Av: Anna Pella Libris Förlag När jag får boken i min hand och öppnar för att läsa första sidan inser jag att jag snabbt måste stänga den igen. För jag är på jobbet och måste göra annat. Men det enda jag vill göra är att läsa vidare, sida för sida. Anna Pella har sammanställt sina dagboksanteckningar som hon skrivit till sin dotter Agnes, nu 13 år gammal. När Agnes föds blir ingenting som det var tänkt, som hennes föräldrar drömt och föreställt sig. Från början har hon svårt med andningen och man upptäcker något senare att hjärnbalken som binder ihop hjärnhalvorna saknas helt.

Boken innehåller mycket smärta och oro. Den beskriver hur det är att få ett barn med stora svårigheter, om kampen för att Agnes ska få leva och få leva ett bra liv. Den handlar om den stora sorgen som har tre ansikten; själviskt, nattsvart men även kärlekens. Det jag slås av är Anna Pellas fantastiska förmåga att gripa tag i läsaren och hur hon till synes så enkelt beskriver så oerhört svåra saker. Hur hon är lejonmamman där alla sinnen följer instinktivt varje skiftning, varje rörelse och varje andetag hos Agnes. Våra händer har fått sitt livs viktigaste uppgift, skriver hon. Vidare berättar hon hur viktig gemenskapen är med andra föräldrar i liknande situationer, hur möten utan murar och utan startsträckor betytt så mycket för både henne och familjen. Relationen mellan Anna och hennes man löper också som en röd

tråd genom boken. Hur de finns där för varandra under alla dessa svåra stunder, men även hur mycket det sliter på relationen att ständigt vara i beredskap och ta hand om ett svårt sjukt barn. Hon beskriver känslan av allt som måste göras och planeras som att stundtals driva ett företag, Agnes AB. Vi får följa familjen när syskonen kommer, hur det är att be om hjälp med sitt barn fast man inte vill det, när Agnes får personlig assistans i hemmet och så småningom ett kortidsboende. Genom mörker och ljus. I slutet summerar Anna hur åren varit och vad hon tagit med sig på vägen. Att leva här och nu och ta tillvara på de små ögonblicken av glädje och lycka i vardagen. Att Agnes fört henne och hennes man så oerhört nära varandra. Att livet kan bli bra, även om det inte alls blir som man tänkt sig. Jag tycker den här är en rak, stark och självutlämnande bok med många viktiga budskap för väldigt många olika människor. Nyblivna föräldrar i en liknande situation, yrkesverskamma inom sjukvården och habiliteringen, assistenter, beslutsfattare eller en helt vanlig människa som vill veta mer om hur det är att leva med ett barn med flerfuktionsnedsättning. Kort och gott: läs den! /Malin Forsberg

Sudoku

Konstruktör: Aurgrunn

Lätt

Lätt

3 2 8

6 7 1 4

6 1

4 9

7 4 2 1 9 6 24

Vi anhöriga

Svår

Svårt

2 5 6 4 7 5 6 8 4 5 1 8 9

5 4 3

3

6

9 3 2 1 8 8 4 7 5 1 3

2 1 8 3 5 6 2 4 8 9

8

4 7


KORSORDSTÄVLING GÅR BAKLÄNGES PÅ ÅKERN SYNTETISKT MORFINPREPARAT

KRÄFTMOLN OCH STEK- DJURET ÖKENTÅG SAFT

SAGORIKE AV C S LEWIS

NÖT

SAMMANINNEHA FATTTAR PÅ NING

HELLRE LITE SÅNT I HÖRNEN

LIKT

SIMHOPPSULRIKA

GÖR MAN VISST I KYRKAN?

TENZING GYATSO SOM LAMA

ONKEL

KAN MAN EN MASKIN ELLER KYRKOHERDE

RHODE ISLAND UTTRÄDE STRIDSKVINNA SPRIDD

KAN MISSTÄNKT KATT LANTLIG BOLINDER MUNKTELL GENMÄLE FOGA SAMMAN

BUSKE LUSTIGHETEN STRÅLAR SOM BÅT STATSKONST

TON ÄR RÖRIG MAGE I WC STICKIG INSEKT UTAN STRAFFPÅFÖLJD

IFALL ANTILOP

KOTTRÄD MED VERA DAGBOKANAïS SÅDOR

CHOKLADRÅVARAN

VÅNING SOM DANSGRODOR

PROMPT NATTVARDSBRÖD

PRATAR I NATTMÖSSAN

FASON BIOKEDJA RIKTNING HEMLIG TJÄNST

LITER RIDDARVAPEN

HOT NYA ÅR MED HÖJDER DAZUMAL

VASSBÅT BYRÅ KROGRÄKNING KVÄVE

UNDERLEVERANTÖR?

TOFSUGGLA NORRBOTTENORT

HÅLLS FÖR TUNGA FÖRMODA ILSK

ANDNINGSSTILLESTÅND LEKTE EJ MED DOM ANDRA SMÅ

INVESTERA

SÖDERMANLANDS LÄN

SAMTYCKE

HÄR BODDE ODEN, TOR, NJORD OCH FREJA

BINDEORDSFÅGEL LEMURKRYSS 2017

Konstruktör: www.lena-holmlund.com

Vill du vara med och tävla? Bokstäverna i de färgade rutorna bildar två ord. Vilka är orden? Fyll i dem här nedanför tillsammans med dina uppgifter och skicka till Anhörigas Riksförbund, Härdgatan 23, 432 32 Varberg. Märk kuvertet ”Korsord”. Du kan också skicka ditt svar via mail till: vianhoriga@anhorigasriksforbund.se. Senast den 13 november vill vi ha ditt svar.

Namn: Adress: Postnr & postadress: Lösning:

VINST

Tre trisslotter skickas ut till fem vinnare! Lycka till!

Vi anhöriga

25


KORSORDS- OCH SUDOKULÖSNING

Vi anhöriga

Korsordstävling nummer 2, 2017

Sudoku, nr 2, 2017 Lätt

De fem personer som vunnit tre trisslotter är: Kerstin Paulsson, Växjö, Kerstin Svensson, Veddige, Anita Gungård, Mörlunda, Ingrid Törnqvist, Karlstad och Ulla Olsson, Ekeby. Grattis till er! Lösningen på korsordet i nummer 2 av Vi anhöriga var TÅLIG PERENN och VITAMINBOMB.

SÅNA SÖKER BOTA SJÄLAR

TRANSPORTFIRMA

T

Å

S

O

BLIR DEN KRISTALLSJUKE

Y

R

O

R

G

L

M

E

J

L

GESSLE OCH GAHRTON

R

R

Ö

R

O

K

A

T

HUNDGÅRD DÖPA

K

I

N

U

A

V

ÅTER

R

E

KOMPOTTER SLÄKT

B

A

R

P

I

L

LIGGER GULAN GRANNE

AMORPROJEKTIL

E

UTPEKADE PYRA

A

N

G

VAS

U

R

N

A

KRUBB KOBRA

B

Y

E

K

B Y

SOCKERSLÖJA

SKICKAR VI MED KLICK

A

E

T

SEGER DEGEN

E

PÅ HUGGET

R

LARS, DAN & ANDERS

SÄREGET INRE DRIFTER

D

D

E

R

G

N

SES KVINNA SPELA?

BE OM EJ BETVINGAD

SÖKER FRU ORT

DELREPUBLIK I RYSKA FEDERATIONEN

LITER JOULE

SOM TOMTERÖST

VANÄRAN

P

PÅ GRUND AV ATT

STICKA ELLER ÅNGA DOSSIER BORT

N

I

O

A

B

JAZZMUSIKFORM

VÄRMANDE FJÄDER

O

L

K

R

VAKNAR SENT EFTER FLOD?

JA-SÄGARE PÅ FOTBOLLSPLAN X 2

M A

KATT MED GÅ VILSE TOFSAR

E

POLARPRISCHARLES

ARKTISK

6 4 7 5 3 1 9 2 8

är inte baraFvår Tmedlemstidning utan du kan även prenumerera på den T A S ViAanhöriga N Lätt som ett företag eller kommun, om du är politiker eller jobbar med anhöriga. Svår A M S V A M L A 4 9 1 8 2 3 7 5 6 L E Tidningen R T Aläses av I O R • anhöriga till barn, unga, vuxna och äldre. 3 2 8 5 7 6 1 9 4 T • A anhörigsamordnare/anhörigkonsulenter I K O N S i kommuner på 5 7 6 9 4 1 2 8 3 R E • N besökare N U anhörigcentraler/caféer B Å T • företag 7 1 3 2 6 5 9 4 8 Ö N • S assistansbolag K A O K A • personer som arbetar professionellt inom vård 6 omsorg 8 och 2 1 9 4 3 7 5 R O T T O M A N • politiker och tjänstemän E N • N andra E intresserade L B R 9 5 4 3 8 7 6 2 1 T I R E V E 6 3 7 4 5 9 8 1 2 Tidningen varvas med reportage från lokala anhörigföreningar, tips och idéer som 1 8 Riksförbund, 5 7 3 2krönikor, 4 6 9 hjälper anhöriga i vardagen, information från Anhörigas nyheter inom forskning, temareportage och bokrecensioner. T 2 4 9 6 1 8 5 3 7

SATT VISST I GRAN

HAR DET ÅT SKOGEN?

TAR FÅGELVÄGEN MED FÖRSÄNDELSE

1 5 4 7 8 9 3 2 7 2 3 5 6 1 8 9 8 6 9 4 2 3 1 5 3 4 2 6 1 8 9 7 5 1 8 2 9 7 4 6 F D 9 7 6 3 5 4 2 8 R E V D U V A 6 8 7 1 4 2 5 3 Vi anhöriga är Anhörigas Riksförbunds medlemstidning. Den ges ut fyra gånger U L U N I K T 4 9 5 8 3 6 7 1 per år med olika teman som fokuserar på anhörigfrågor. V I N S T A 2 3 1 9 7 5 6 4

E

FRASIGT TYG ISHÅL

PRATA STRUNT ANDEL

ÅSNA MITT I TOUR

SKREV KATITZI TUBEN

SVAVEL SPEDITÖR

HAVSFORDON HUNNERKUNG

GE BÖRDA YEMENGRANNE

RYGGLÖS SOFFA NICKEL

LEKSAKSAFFÄR

GJORDE SPANSK RÄV

EUROPAVÄG

LEMURKRYSS 2017

SATTE PIL I ÄPPLE

Konstruktör: www.lena-holmlund.com

Alla medlemmar i Anhörigas Riksförbund och dess lokalföreningar får tidningen Svårt direkt i brevlådan. Vi har också flera prenumeranter inom vård och omsorg, företag, assistansbolag, kommuner m.fl. Beställ annons i årets alla fyra nummer och få 50% rabatt på fjärde annonsen.

PRISLISTA

Omslag sid, 3 och 4 ............................................. 13 500 kr Helsida inlaga ........................................................ 10 000 kr Halvsida, liggande, stående ................................... 6 000 kr Kvartssida, liggande, stående................................. 3 500 kr Enspalt ..................................................................... 1 000 kr

ANNONSFORMAT 1

4

5

2 3

TEKNISK INFORMATION

Tidningen, Vi anhöriga trycks i A4-format. Annons ska levereras som högupplöst pdf i 300 dpi med alla färger i CMYK och i exakt storlek enligt överenskommelse. Där utfall finns är denna 3 mm. Vi använder obestruket 120 grams papper.

UTGIVNINGSDATUM NUMMER och TEMA 4 Psykisk ohälsa

26

Vi anhöriga

MANUSSTOPP UTGIVNING 13 november 8 december

Omslag Helsida 210x297mm (Utfall +3mm)

1. Kvartssida,liggande 4. Kvartssida, stående 184 x 72 mm 92 x 145 mm 2. Enspalt 5. Halvsida, stående 58 x 58 mm 92 x 265 mm 3. Halvsida 210 x 145 mm (Utfall +3mm)

Frågor och bokning av annonsplats kontakta: Åsa Jansson asa.jansson@anhorigasriksforbund.se 011-750 00, 070-220 71 11 www.anhorigasriksforbund.se


TENA Tvättkräm rengör känslig hud varsamt och återfuktar 7 gånger mer än tvål och vatten* Mogen hud behöver extra omsorg. Att tvätta sig ofta med tvål och vatten kan störa hudens eget skydd, och den ömtåliga huden utsätts för större risk att brytas ner. Nu finns ett mildare alternativ för både intimtvätt och helkroppsrengöring: en tvättkräm som rengör utan vatten. TENA Tvättkräm är dermatologiskt testad och Svanenmärkt. Köp TENA Tvättkräm på utvalda apotek eller i Tenabutiken.se * Källa: SCA data on file 2014

Vi anhöriga

27


Returadress: Anhörigas Riksförbund c/o Åsa Jansson Gårdeby, Björnebo 2 614 95 Söderköping

HÄR FÅR JAG BESTÄMMA ÖVER MITT LIV. På Frösunda Omsorg har vi en tydlig idé. Hos oss är det kunderna som ska bestämma över sina liv och sin vardag. Det har visat sig att vårt sätt att arbeta leder till nöjdare kunder och på så sätt även en högre kvalitet i omsorgen.

www.frosunda.se

28

Vi anhöriga

Vi anhöriga nr 3 missbruk  
Advertisement