Alfvéniana 1-2/98

Alfveniana 1-2/98 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Alfven under andra världskriget Läs om Alfvens repertoarval som dirigent Läs om Alfven som brevskrivare

Alfveniana 1-2/98

Innehåll

Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Hugo Alfven - storsvensk, aningslös, tyskvänlig, medlöpare, nazistsympatisör, nazist, antisemit?

Av Jan Olof Ruden .3 Ivar Kamkes Alfvenporträtt. Ett tillägg. Av Jan Olof Rucen 6 "Man kan tolka det som ". Samtal i radio mellan Per Gulbrandsen och Lars Ramsten 7 Hugo Alfven och Musikerförbundet. Av Jan Olof Ruden 10 Alfvem som orkesterdirigent. Repertoarval. Av Jan Olof Ruden 11 Nils-Erik Sparf Alfvenpristagare 1998 17 Gammal fäbodpsalm än en gång. Av Lennart Hedwall 18 Notiser 19 Hugo Altven: Brev om musik. Recension 20 Krök Jerks livsmöten. Recension 22 Framföranden av Alfvenmusik -InspelningarFöreningsnytt 23 Alfvensällskapets hemsida 24

Ansvarig utgivare: Åke Holmquist Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholm, tel. 08-783 88 58 fax 08-783 95 10 e-post janolof.ruden@stim.se Medlemsavgifter (100 kr) : Skattmästare Jan Heimer Bjurholmsplan 26 16663 Stockholm Postgiro: 41 88 52-8 ISSN 110 1-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Omslaget: Hugo Alfven vid skrivbordet. Original i Leksands kulturhus

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!

Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner: • Tidskriften Altvenlene • Gratis inträde på Alfvenqården i Tibble, Leksand • Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde • Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i Stockholms Konserthus • Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala • Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

Hugo Alfven - storsvensk, aningslös, tyskvänlig, medlöpare, nazistsympatisör, nazist, antisemit?

En ohistorisk mediagranskning i februari 1998 av ideologiska ståndpunkter AV JAN OLOF RUDEN

E

fter utgivningen av den CD-box som innehåller Alfvenverk dirigerade av honom själv, en utgåva som ombesörjts av Carl-Gunnar Åhlen, utgivits av Phono Suecia och bekostats av Hugo Alfven Fonden har några sidor i Alfvens personlighet som Åhlen visat på i den kommenterande texten kommit att tilldra sig massmedias uppmärksamhet.

Det gäller framför allt Alfvens eventuella dragning till nazismen och hans eventuella antisemitism.

Denna fråga kom att tilldra sig uppmärksamhet även i de recensioner som inflöt i dagstidningarna av CD-boxen. En journalist, Per Gulbrandsen på Ekot tog efter undersökningar upp temat i Morgonekot den 2/2 och kompletterade bilden med inslag från musikersidan i ett inslag i Studio Ett samma dag. Det blev även följdprogram t ex i Radio Uppland (se sid 7 i detta nummer).

Ekoinslaget kom att recenseras i dagstidningarna med rubriksättning i svart-vitt: Tonsättare byte för nazismen (DN 3/2), Var Hugo Alfven nazist?

(SvD 312), Rosor och anklagelser : Alfven och Oslokonserten (Falu Kuriren 5/2).

Tillrättalägganden publicerades av släktingen Gösta Alfven: Hugo Alfven följde med strömmen i de politiska frågorna (SvD 8/2) och journalis-

Alfvenlana

ten Gunilla Linder: Naiv men inte nazist (DN 1l/2) och en recension av CD-boxen i SvD 12/2 av skivkritikern Stig Jacobsson med titeln Värdefull dokumentation.

Ett vidare perspektiv, nämligen hur andra ledande svenska tonsättare ställde sig till nazism och antisemitism berördes redan i Eko-inslaget 2/2 och togs tacksamt upp av Marcus Boldemann i DN 3/2 i den ovannämnda recensionen Tonsättare byte för nazismen. Även SvD:s musikkritiker Erik Wallrup skriver: Nazisamröret känt men inte penetrerat (8/2). I Eko-inslaget citeras även idehistorikern Lena Berggren som efterlyser forskning om propagandisktisk antisemitism under 1930- och 40-talen i Sverige.

Själva handlingarna, nämligen att framträda som dirigent vid tre tillfållen togs av media som utgångspunkt för att antyda att Alfven var (åtminstone nästan) nazist och antisemit. Men att framträda som dirigent var hur naturligt som helst för Alfven.

Det var ett vanligt inslag i hans arbetsår under tiden som director musices och som ledare för OD och andra körer i Uppsala.

Efter det han blivit emeritus och för gott slagit sig ned i Dalarna 1939 fortsatte han att dirigera Siljanskören och att gästspela i andra sammanhang. År 1939 dirigerade han vid fyra högtidtillfällen i Stockholm, 1940 fem

gånger i Stockholm och en gång i Malmö, 1941 i Oslo och på Skansen, 1942 två gånger i Stockholm och en gång i Uppsala. Många av dessa konserter var med rent Alfven-program.

Själva dirigerandet var en inkomstkälla han väl behövde.

Och att framträda för att bli uppmärksammad och hyllad var en välbehövlig motvikt mot en sinande skaparkraft och dyster tillvaro där hemma.

Kungsträdgården Det första tillfålle som läggs Alfven till last var den friluftskonsert som han dirigerade i Kungsträdgården den 18 oktober 1937. Den var slutpunkten på det demonstrationståg mot "den aldrig sinande importen av utländska musiker" som anordnades av Svenska Musikerför bundets stockholmsavdelning, alltså en facklig organisation.

Demonstrationståget bestod av musiker fördelade på fem musikkårer.

Det utgick från Vasaparken, följde Odengatan och Sveavägen och slutade i Kungsträdgården. Vid konserten medverkade 350 musiker som bildade en jätteblåsorkester. Antalet åhörare beräknas till 14000.

Det helsvenska konsertprogrammet bestod av Wilhelm Stenhammar: Sverige ur kantaten Ett folk August Söderman: Uvertyr till Jungfrun av Orleans, även kallat Svenskt festspel

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se.users/s/SMIC

3

Hugo Alfven. Sveriges flagga Pewa Dervin: Medborgarmarsch/Svenska Musikerförbundets marsch (nykomponerad)

Rättvik

Alfven (vid tillfället 65 år) var inbjuden som dirigent av Musikerförbudet, som han många gånger samarbetat med och där han var hedersmedlem. (Se särskild artikel i detta nummer av Alfveniana). Att han som välkänd musikpersonlighet dirigerade vid detta tillfälle var ägnat att dra uppmärksamhet till aktionen.

Demonstrationen ägde rum för att fästa uppmärksamheten vid den arbetslöshet som särskilt drabbat musiker när stumfilmen blev ersatt av ljudfilmen och biografmusiker inte längre behövdes. Ä ven restaurangmusiker hade ratt känna av det ekonomiska läget i och med att många restauranger ratt stänga i brist på kunder. Vid denna tid fanns ingen arbetslöshetskassa att räkna med.

Socialstyrelsen var den myndighet som dåförtiden utfårdade arbetstillstånd för utlänningar.

Att Musikerförbundet då (som nu) motsatte sig att utlänningar kom och tog arbetstillfällen var självklart. Under hela sin verksamhet var Musikerförbundet inriktat på att motverka att ickemedlemmar tog arbetet från medlemmar. I Musikerför-bundets tidskrift Musikern fördes under 1930-talet propaganda mot att utlänningar (och icke endast musiker) kom till Sverige. Den utlösande gnistan var att Freddy Bretherton 's orkester hade ratt anställning på Grand Hotel.

Samtiden kan inte rimligtvis ha uppfattat denna aktion som antisemitisk. En sådan tolkning är ohistorisk och visar mera på vår tids sätt att omtolka händelser utifrån vad vi vet om den historiska utvecklingen efter år 1937.

Det andra tillfället då Alfven enligt media visade dåligt omdöme var i februari 1941 då han ledde Siljanskören vid en konsert i Rättvik inför en stor delegation av nazistiska chefredaktörer och höga diplomater på Sverigebesök.

Denna delegation var på officiellt besök inbjuden av UD. Det var en slags svarsvisit i Sverige mitt i smällkalla vintern den 2411-6/2 med avsikten att ge en för Sverige positiv bild av forskningen och industrin. N ågot år tidigare hade svenska journalister på tysk inbjudan ratt göra en rundresa till de länder Tyskland ockuperat i Andra världskriget. Sverige ville visa upp det bästa som fanns att bjuda på. En ögonvittnesskildring finns publicerad av reseledaren, diplomaten Sven Grafström i hans Anteckningar 1938-1944 utgivna genom Stig Ekman, Stockholm 1989.

Den första februari kom besökarna i chartrat tåg till Domnarvets järnverk för industribesök. Efter lunch på Domnarvets brukshotell på inbjudan av Stora Kopparbergs Bergslag bar det av till Kvarnsvedens pappersbruk. "Middagen gick av stapeln på Perborgs hotell, där Stora Kopparberg betalade fiolerna. Efter maten fmgo vi först höra den s.k. Siljanskören under Hugo Alfveris ledning. Sången var mycket vacker, men numren dessvärre en aning för talrika för ett auditorium, vars receptivitet numera skönjbart börjat avtaga". (s. 311) Siljanskören var "Alfvens kör" som han sammansvetsat till mycket god standard. Han var boendes i trakten och en av Sveriges bästa kördirigenter.

Man kan tänka sig att programmet bestod av Alfvens

4

sättningar av folkvisor. Sedan mitten på 1930-talet hade Alfven gripit sig an med att "rädda folkvisorna" vilka han ömsom framförde med OD i Uppsala och ömsom med Siljanskören i Dalarna.

Att Alfven sympatiserade med UD:s officiella gäster under denna "studieresa" kan man inte ta för givet även om framträdandet var väl förberett och genomfört. Mer detaljer därom i recensionen av boken om Krök Jerk i detta häfte.

Oslo Alfven (då 69 år gammal) framträder den 15 maj 1941 som dirigent av egna verk med Filharmonisk selskab i Oslo Universitets aula i samarbete med Norsk Rikskringkasting.

Inbjudare var Wilhelm Christie, chef för Rikskringkastingen Konsertprogrammet bestod av En skärgårdssägen (1904) Satserna 1-2, 4 och 6 ur sviten Synnöve Solbakken (ur filmen 1934) Sviten Gustav II Adolf (ur skådespelsmusiken till Lubbe Nordströms "Vi" 1932) Dalarapsodi (193 1) Midsommarvaka (1903) Detta program var en blandning av gammalt och nytt och med norsk accent i Synnöve Solbakken.

Inbjudan till konserten kom från Alfvens vän sedan 20 år, advokat och preses i Norges Landssangerforbund, nu av Quislings regering utnämnd till radiochef.

Av korrespondens (nu i UUB) med ambassadören i Oslo, Johan Beck-Friis efter krigsslutet, då Alfven av Morgenbladet kallats "nazisten Hugo Alfven" framgår att Wilhelm Christie redan i början av 1930-talet haft planer på att låta Alfven komma

Alfveniana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se.users/s/SMIC

till Oslo för att dirigera egna verk. Senast hade han träffat Christie när han med OD varit på sångarresa i Norge i juni 1939. Då hade han inte lagt märke till några nazistiska drag hos Christie.

Genast efter ankomsten till Oslo blev Alfven föremål för en uppmärksamhet som han inte räknat med. "Det dröjde emellertid inte länge förrän jag upptäckte, att jag råkat midt in i quislingarnas läger, men då var det för sent att vända, ty orkesterrepetitionerna hade redan börjat och jag kunde inte ta konsekvenserna av ett kontraktsbrott. Jag måste alltså söka hålla god min i elakt spel och fullfölja gästuppträdandet, vilket fyllde mig med allt starkare olust." (7/9 1945) .... "På kvällen för konserten voro min fru och jag inbjudna till middag hos direktör Wilhelm Christie, och det var först den kvällen som jag upptäckte att jag hamnat hos nazisterna. Christie omtalade nämligen att även Quisling blivit inbjuden till middagen och tackat ja, men hade sänt återbud emedan hans moder avlidit på förmiddagen..

När Christie framförde inbjudningen till den omtalade banketten som skulle äga rum dagen efter konserten sade han inte att det var propagandaminister Lunde som gav den utan han sade att festen gavs av Kulturdepartementet vilket ju var något helt annat.

Detta namn väckte icke hos mig några politiska ideassociationer. varför jag uppfattade inbjudningen endast som en uppmärksamhet från den norska kulturens vårdare mot ett neutralt och vänligt sinnat grannlands tonkonst." (511O 1945) Emellertid gjorde Alfven vid besöket uttalanden inför den norska pressen, vilka var mindre väl valda. Dessa har han klistrat in i sin klippbok (nu i

Alfvemana

UVB). Vid hemkomsten blev han också intervjuad av Falu Kuriren och visade upp tidningsklipp där det framgick att han blivit (överdrivet) hyllad av spetsarna inom det norska musiklivet och att han dessutom fått en stor lagerkrans med de norska fårgerna av riksfullmäktige Christie.

Man kan i efterhand förebrå honom att han inte öppet erkände sina misstag. Men han hade i denna fråga konsulterat Sveriges ambassadör i Norge och fått rådet att ligga lågt.

Alfven och eftervärlden Den som särskilt ägnat sig åt att granska vad Alfven tänkte och tyckte i andra ämnen än musik är Sven G Svenson som trots att han känt Alfven och upplevt honom på nära håll till slut ändå måste konstatera: "J ag har den uppfattningen att man bör vara ytterst försiktig när det gäller att karakterisera en gången tids människor, att bedöma deras handlingar, att värdera deras uttalanden. Deras livssyn var så annorlunda, deras estetiska värderingar och deras moralbegrepp skilde sig ofta avsevärt från våra. Faran för anakronistiska domslut är uppenbar" (Tre porträtt, s .251).

I yttranden av Alfven som fInns nedtecknade fInns ibland uttalanden som tyder på att han skulle ha beundrat politiska system som uppammat fosterlandskärlek såsom fascismen.

Sven G Svenson citerar s. 219 en intervju som Alfven gav i SvD 20/1 1925 när han nyss återkommit från Italien.

"Ja fascismen, hur skall man kunna nog lovorda det behjärtansvärda som denna rörelse har. ...Jag blygdes över våra ynkliga stridigheter här hemma, som inte kunde förmå oss sätta fosterlandets väl och vad egen

självaktning enklast fordrade av oss före det blinda åtlydandet av partikodexens bud! Och jag avundades de unga svartskjortorna deras glimrande friska fosterlandskärlek, där de drogo fram på gatorna, eldade av urgamla sånger, och frågade mig själv när väl min egen svenska ungdom skulle känna tiden mogen och slå ett slag för svenskmannarättens bestånd".

Alfvens starka fosterlandskärlek och stolthet över att vara svensk kan i vissa fall slå över i chauvinism och nationalism.

"Som sådan stod han långt ut till höger på den politiska värdeskalan. N u måste man vid ett sådant konstaterande akta sig för varje anakronistiskt betraktelsesätt. Hugos genombrottsår inträffade på l 890-talet, och han rycktes helhjärtat med i den nationella pånyttfödelsen. Han såg från början, liksom så många andra konstnärer, sin egen karriär som ett led i den fosterländska väckelsen. Hans egna framgångar skulle också lända Sverige till heder. Vi har idag ingen motsvarighet till dessa stämningar, annat än den som i förgrovad form råder kring idrottsarenorna" (Sven G Svenson, s. 212).

Att han skulle ha varit judefientligt inställd har inte kunnat beläggas. För finnar (som inte talade svenska) hade han inte någon förståelse vilket framgår av ett brev till Olallo Morales (6/1 1940 citerat av Sven G Svenson, s. 221) ..."Och vadan denna sentimentalitet gentemot detta till 98 procent fmsktalande folket, som i själ och hjärta är svenskfientligt, som med all makt försöker utrota svenskan, som talar ett för oss fullständigt obegripligt språk, och som tillhör en helt annan ras, utan andlig samhörighet med oss? .."

Och visst ställde han upp och lät sig porträtteras av Ivar Kam-

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se.users/s/SMIC

5

ke tillsammans med andra uppsalaakademiker för att enligt rasbiologen Herman Lundborg utgöra representant för den nordiska rastypen i boken Svenskar i nutiden från 1934. (Se Alfveniana 1/97).

En "musikalisk" tolkning av Alfvens framträdanden medutgångspunkt från hans yrkesroll som dirigent - tre aven mängd andra framträdanden under dessa år - leder inte till andra slutsatser än att det var "hedersamt", att det

gav pengar och uppmärksamhet.

V ill man avkräva Alfven ideologiska ställningstaganden rar man utnyttja andra källor.

Litteratur: Gunnar Richardson: Beundran och fruktan: Sverige inför Tyskland 1940-1942. Stockholm 1996.

Sven Grafström: Anteckningar 1938-1944. Utg. Genom Stig Ekman. Stockholm 1989.

Karl-Olof Edström: På begäran: Svenska Musikerförbundet 1907-1982. Sthlm 1982 (särskilt s. 134) Tidningen Musikern 1937 nr 21. Utg av Svenska Musikerförbundet Sven G Svenson: Tre porträtt: Skalden Nybom ; Curry Treffenberg - en moralist; Hugo Alfven i kamp mot ålderdomen. Stockholm 1989.

Anna-Greta Heyman: Kulturbevararen. Krök Jerks livsrnöten. Stockholm 1998.

Ivar Kamkes Alfvenporträtt Ett tillägg AV JAN OLOF RUDEN

I

anslutning till min artikel om Ivar Kamkes porträtt av Hugo Alfven (Alfveniana 1/97) fmns tilläggsinformation av värde i ett brev från Alfven till Bertel Linder 23/1 1942, som Sven G Svenson citerar s. 205 i sin bok Tre porträtt, Stockholm 1989: "En dylik bok (dvs OD-minnen) bör nog komma ut först då festföremålet lämnat de jordiska bekymren - när hans ande sitter på en våt och kall molntapp, viftar med en palmkvist och förkyld och hes skrålar "Hos Johanna Davids-son" ...

N ågon reproduktion av Kamkes porträtt har jag inte. Mig veterligt finns det reproducerat endast i ett stort porträttverk över 40 svenskar, vilkas kranier en-

6

Alfveniana

ligt professor Lundberg (jag tror han heter så) hålla de för den typiskt svenska germanen på alla punkter rätta måtten ....

Mitt huvud är målat i profil och i naturlig storlek. Jag vill minnas att det är utfört i pastell.

Kamke använde flitigt sin passare, liksom professorn, för att fä alla mått fullständigt exakta.

Han tog också flera fotografier i naturlig storlek, som han sorgfälligt studerade vid uppteckningen. Så nog är ansiktet så korrekt tecknat som det står i mänsklig makt att göra, men det är just det, som är det bedrövliga. Porträttet är sorgligt likt, men utfört utan ett spår av fantasi eller inlevelse eller själfullhet. Det påminner om en anatomisk bild i ett läkarvetenskapligt verk. Jag ser ut som en snustorr teoretisk moralfilosof

en nykterhetspredikant eller en troende folkskollärare - eller en i celibat levande kvinnohatare.

Och det skall vara jag! Inte en glimt av kättja eller spritbegär: dessa avundsvärda egenskaper, som gjort mig så populär i vida kretsar, såväl bland kvinnor som bland män ..."

Det vi får veta i detta citat är att det porträtt som nu finns i Statens musikbibliotek är i naturligt storlek.

Det överlämnades till Musikaliska akademien som gåva av Ivar Kamke, något som meddelades vid dess sammanträde den 2712 1936 enligt en notis i Musikern 1936, s. 63.

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se.users/s/SMIC

"Man kan tolka det som ... " Samtal i radio den 4 februari 1998 mellan Per Gulbrandsen och Lars Ramsten

Lars Ramsten

Radio Uppland inbjöd den 4februari

1998 Per

Gulbrandsen, som i Sveriges Radio några dagar tidigare satte igång debatt om Hugo Alfvens politiska attityd på 30- och 40-talen, och Lars Ramsten, OD-ist sedan 1947 och radio och TV-producent fram till början av 90-talet.

Producent for programmet var Per Torsner och programledare

Catherine Zimmerman:

(Grammofonmusik) Catherine Zimmerman: Kantat av Hugo Alfven som framfördes i Storkyrkan i Stockholm 1935 i samband med riksdagens 500-årsjubileum. Körsångare från OD, Orphei Drängar, och Akademiska Kammarkören var med. Under veckan har vi kunnat höra flera inslag i radio som har handlat om hur Hugo Alfven, som ju bland annat ledde OD över 30 år, hur han och flera andra svenska tonsättare var judefientliga på 30-talet.

Per Gulbrandsen, du har gjort domhär inslagen.

Kan du ge exempel på vad Hugo Alfven ägnade sig åt?

Per Gulbrandsen: Jag skulle vilja säga först att vi har inte påstått att han var judefientlig, han var inte öppet judefientlig enligt Alfvensällskapets sekreterare och flera andra experter som vi har talat med. Men att han alltså agerade så, att man kan tolka det som att han var antisemit och effekterna av hans handlingar var antisemitiska.

Alfvenlana 1-2/98

Det som vi har ägnat den största uppmärksamheten åt är den i våra historieböcker utelämnade stora utlänningsfientliga konserten som Hugo Alfven ledde i Kungsträdgården i oktober 1937.

Det var Musikerförbundet som då samlade till demonstration, som först gick igenom hela Stockholm från Vasaparken till Kungsträdgården där alltså Hugo Alfven sedan dirigerade. Detta skedde i protest mot att Sverige lät judiska musiker komma in i Sverige på flykt undan raslagarna i Nazityskland. Denhär manifestationen samlade 14.000 människor, det finns också uppgifter på 15.000 människor på denhär konserten, och det gör den, vad vi förstår, till den största utlänningsfientliga manifestationen i Sverige i modem tid och slår alltså med råge det som läkarna ägnade sig åt i Uppsala och studenterna vid Uppsala universitet när man försökte stoppa invandringen av judiska intellektuella (och) medicinare.

CZ: Men det var inte den enda konserten som Hugo Alfven ledde som kan anses kontroversiell.

PG: Nej, sen har då en bok som kom förra året av en historiker Richardson dokumenterat en konsert i Dalarna där Hugo Alfven dirigerar Siljanskören inför en nazistisk delegation av höga diplomater och chefredaktörer på besök i Sverige på genomresa, en sorts propagandaresa för tyskar, för nazisterna och för trupptransporter genom Sverige.

Det var väl den andra saken han gjorde. Detta var i februari 1941.

Och sen den kanske mest un... vad skall man säga, det mest tydliga ställningstagandet för naziTyskland gjorde han väl när han dirigerade Oslofilharmonikerna i Oslo samma år i maj 1941 allt-

Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

7

så när Oslo var ockuperat av nazisterna. Denhär konserten utvecklades till en propagandaseger för den nazistiska ockupationsmakten med då norska elever som gjorde hitlerhälsning på scen och så vidare där Alfven dirigerade.

CZ: Men varför är det intressant att nu på 90-talet diskutera Hugo Alfvens inställning och vad han gjorde så långt tillbaka i tiden som dethär ändå är?

PG: J~ kanske därför att det inte är känt av dom flesta nu levande svenskar. Det är ingenting som vi rar lära oss i skolan på historielektionerna. Det har varit ämne som har varit tabu i den svenska diskussionen om hur Sverige förhöll sig till naziTyskland. Det finns mycket skam och skuld som har gjort att inte ens forskare har velat ta idethär.

Det var alltså en nyhet även för Sveriges främsta kännare av antisemitism i Sverige denna konsert i Kungsträdgården som Ekot tog fram.

1937 och Oslo inget nytt CZ: Lars Ramsten har vi också med oss på telefon. Hej. Lars Ramsten: Goddag, goddag.

CZ: Gammal radio- och TV-medarbetare. Har också varit med i Uppsalakören Orphei Drängar, eller är, man är med på livstid. Men du var också med under den period under Hugo Alfvens tid då han dirigerade kören, det gjorde han ju från 1910 till 1947. Vad tänker du då du hör dethär om Hugo Alfven?

LR: Jag kom alltså med Hugos sista termin i OD 1947. Det som jag tänker på när det räknas upp dethär, det är att jag tittar i Hugo Alfvens sista memoarbok "Final", och där står det ganska utförligt om denhär konserten 1937. Och konserten i Oslo har Lennart Hedwall skrivit om i sin stora biografi över Hugo Alfven.

CZ: Så du menar att dethär är inget nytt?

LR: Nej. Dethär med det tyska journalistbesöket, det var nytt för mig i varje fall. Jag gissar att anledningen var - kom ihåg att det var 1941 med den situationen som var då - att det svenska utrikesdepartementet förmodligen inbjöd denna grupp med tyska journalister att komma, och det är sådant som man ställer upp med så att säga så var det väl att sjunga i Dalarna till exempel.

CZ: Så du tycker att man rar se till den tid det var?

LR: Ja, det rar man väl göra. Det är klart att denhär konserten i Oslo, det är väl det som man rea-

8

Alfvenlana

1-2/98

gerar mest emot. Det var fruktansvärt omdömeslöst av Alfven att åka till Oslo och uppträda vid ett sådant tillfälle. Hedwall skriver om det ganska utförligt, om den uppgörelse som var med Alfven efter 1945 när kriget var över, från norsk sida och då gjorde man upp det med hjälp av den svenske ambassadören.

CZ: Du har ju träffat Hugo Alfven då följaktligen när han dirigerade kören under en termin i alla fall. Hurudan var han som person?

LR: Som person var han en oerhört charmerande människa och en stor musiker.

CZ: Hans politiska inställning nånting som diskuterades?

och så, var det

LR: Det märktes inte ett ord utav någon politisk inställning över huvudtaget.

Mats Hulth aldrig suckat så djupt CZ: Per Gulbrandsen, reporter på Ekot, dethär var ju så himla länge sen, 50 år sen. Är det inte väldigt svårt för oss i dag med våra värderingar att att liksom förstå vad som kan ha lett till att man agerar på olika sätt, Hugo Alfven då.

PG: J~ hm, ja, men historieskrivningen måste ju vara korrekt. Vi skall ju inte undanhålla saker som är obehagliga för den svenska historieskrivningen. Då rar vi ju en helt skev bild av hur dethär samhället har växt fram av vilken typ av moral och etik som gäller och så vidare. Jag tror att man mycket bättre kan motverka fascistiska tendenser i dagens samhälle om man förstår hur det växte fram på 30-talet.

CZ: Jag tänker på Mats Hulth, borgarråd i Stockholm - dom skulle ju ha satt upp nån byst eller plakett eller vad det var av Hugo Alfven, och nu tycker han efter det som har framkommit att det är verkligen inte passande. Lars Ramsten, vad tycker du om det?

LR: Sätt upp den bysten eller plaketten eller vad det är.

CZ: Tveklöst?

LR: Vad sa du?

CZ: Tveklöst, tycker du det?

LR: Ja Per Gulbrandsen: Och vad tror du att den judiska församlingen skulle säga om det?

LR: Fråga dom.

PG: Men vad tror du?

LR: Jag tror ingenting i dethär fallet.

Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

PG: Eftersom du tycker att den skall sättas upp.

LR: Jag är själv ordförande i Sverige-Israelförbundets lokalavdelning här i Falun, kan jag berätta för dig.

PG: Ja-a.

CZ: Så du ser inga problem att man sätter upp ...

Vad tycker du att är problematiskt, Per Gulbrandsen, med att sätta upp den bysten?

PG: N ej, jag bara noterar att Mats Hulth har väl aldrig suckat så djupt i nån radiosändning, jag hört i alla fall, som när han insåg detta.

som

har då inte tidigare närmat mig Hugo Alfvens musik... vilket jag har gjort under denhär perioden, och den har jag ju tidvis tyckt väldigt mycket om. Och där delar jag väl då kanske ståndpunkter från många av dom Alfvenkännare jag samtalat med domhär veckorna som jag har jobbat med dethär, att han gjorde ju fantastisk musik tidvis.

Men för att citera Jan Ling, musikprofessor i Göteborg, privat var han ju tydligen en jävla typ om man tittar på hans kvinnoaffårer och så. Jag fick citera Jan Ling, det lovade han.

CZ: Okej. En jävla typ. Lars Ramsten, du har träffat honom. Vad säger du om det?

Omdömeslöst

LR: Han var "en jävla typ" på ett annat sätt.

CZ: Lars Ramsten, vad har Hugo Alfven betytt förOD?

CZ: Jaha, hur då?

LR: Han hade en oerhört stor betydelse när han kom som dirigent 1910. Han var alltså dirigent sammanlagt 37 år. Han brukade säga att han spelade på OD som på en orkester, och det var en oerhörd modernisering av hela sångmaterialet under hans tid för ODs del, som kan jämföras absolut med den tid som Eric Ericson har varit dirigent för OD. CZ: Du sa att du tycker att det var omdömeslöst av Alfven att ställa upp på den konserten som var i Oslo 1941 när Oslo var ockuperat av nazisterna.

LR: Ja

CZ: Det att du nu vet det, ändrar det din inställning till Hugo Alfven?

LR: Det är som jag sa förut så har jag läst det för länge sen när Hugo Alfvens sista memoardel kom ut 1960 så kunde jag läsa det själv. Och konstatera att "Herregud! Att han gjorde något sånt. " CZ: Hm, men du konstaterade bara att "Herregud, det var omdömeslöst" men i övrigt så är Hugo Alfven ändå samma person eller samma stora musiker eller tonsättare som tidigare.

LR: Det tycker jag nog, det tycker jag nog.

"En jävla typ" CZ: Vad säger du då, Per Gulbrandsen, när du hittar dethär materialet om dom här svenska tonsättarna, ändrar det din inställning på något sätt?

PG: Ja CZ: ....till det musikaliska som dom har åstadkommit?

PG: Ja, för mig var det litet roligt därför att jag alltid har levt i ett liv med mycket musik och jag

Altvenlana 1-2/98

LR: Positivt, alltså.

CZ: Jaha, okej.

Började redan under andra världskriget LR: Jag förstår alltså dom... den diskussion som har varit med anledning av att domhär sakerna har kommit fram. Det är självklart att jag gör det.

Men jag tycker att det värsta utav allt var detta med Oslo.

CZ: Men tror ni att dethär kommer att fä några konsekvenser annat än att vi har bättre koll på vår historia nu givetvis? Men kommer det att komma andra konsekvenser?

PG: Om jag skall svara först då så tycker jag att man ser då på ledarsidorna dag efter dag så uppmanas vi till att rensa i det svenska historiemörk ret och att vi skall ta fram det som också var obekvämt för Sverige. Och det är väl bara att sätta igång, tycker jag där. Historien måste ju vara korrekt. Det som faktiskt hände måste ju skrivas och sen är det väl inget mer med det. Då vet vi i alla fall att vi har hamnat på rätt spår.

LR: Dethär arbetet som vi talar om här, det är något som har pågått länge. Det började ju redan under andra världskriget med den kritik som fanns redan då.

CZ: Ja, man kan ju gissa att det kommer att dyka upp kanske ännu mera om det nu sätts i gång på allvar med att .. att ta reda på mera hur Sverige förhöll sig under andra världskriget. Tack, Per Gudmundsen [sic], reporter på Ekot, och LarsRamsten, med i OD och gammal radio- och TVmedarbetare.

Besök Alfvensällskapets hemsida bttp://www.torget.se/users/s/SMIC

9

Hugo Alfven och Musikerförbundet A V JAN OLOF RUDEN

M

usikerförbundet grundades 1907 och omfattade från början huvudsakligen musiker i hovkapellet (och så småningom de andra professionella orkestrarna) samt militärmusiker och kyrkomusiker. Restaurang- och biografmusiker kom även att höra till medlemmarna. Musikerförbundet värnade om sina medlemmars rättighet till arbete och riktade sin udd mot arbetsgivare som anställde oorganiserade musiker.

En drivande kraft inom musikerförbundet var Axel Malm som 1914 blev förste hornist i Konsertföreningen. Malm hade tagit sig an Alfvens Notturno och bidragit till verkets framförande. (Jfr Alfventana 2-3/97, s.

21) Det fanns därför personliga kontakter mellan musikerförbundet och Alfven.

Musikerförbundet bestod av lokalavdelningar. Dessa organiserade musiker kunde engageras på olika sätt.

Vid ett sådant tillfålle dirigerade Alfven Akademiska kapellet och Uppsala musikerförbund i KFUM-salen (nuvarande Alfvensalen) i Uppsala den 18 november 1923.

Programmet bestod av Symfoni nr 86 av Haydn, satserna Elegi och Musette ur musiken till Kung Kristian II av Sibelius, Mendelssohns pianokonsert i g-moll spelad av Ejnar Haglund och Massenets Scenes pittoresques.

Vid nästa tillfälle dirigerade Alfven Musikerförbundets Mal-

10 Alfveniana

1-2/98

möorkester vid förbundets tredje demonstrationskonsert på.

Palladium den 16 mars 1924.

Det var ett helgjutet Alfvenprogram med Symfoni nr 2, orkestersångerna Var stilla hjärta, Skogen sover, Sommardofter, Andante religioso ur Uppenbarelsekantaten, Festspel och Midsommarvaka Marianne Mömer var sopransolist.

Den l december 1929 var det dags för symfonimarine i Uppsala universitets aula med Akademiska kapellet och Uppsala musikerförbund.

På programmet stod ett arrangemang av Bachs Toccata och fuga i dmoll, Mozarts Sinfonia concertante för blåsare och orkester samt Beethovens femte symfoni. Solister var uppsalamusiker.

Vid Musikerförbundets 25årsjubileum 1932 dirigerade Alfven (och andra dirigerande tonsättare nämligen Kurt Atterberg, Natanael Berg, Oskar Lindberg, Ture Rang-ström, Adolf Wiklund samt dirigenten Nils Grevillius) festkonserten den 19 december i Stockholms konserthus en 150-mannaorkester bestående av hovkapellet och Konsert-föreningens orkester. Programmet var helsvenskt.

Alfven dirigerade Festmarsch tillägnad musikerförbundet samt satser ur Gustav II Adolf-sviten.

Den 23 november 1933 gavs symfonikonsert i Uppsala universitets aula med Akademiska kapellet och Uppsala musikerförbund.

Alfven dirigerade.

Programmet bestod av Mendelssohns symfoni nr 4, Alfvens Gustav II Adolf-svit, uvertyren

till Kalifen i Bagdad av Boeildieu.

I november 1934 samarbetade Akademiska kapellet och en 40mannaorkester ur Svenska musikerförbundet för att understödja Orphei Drängars framträdande i Oscarskyrkan i Stockholm den 20111 och med samma program i Uppsala universitets aula. Alfven dirigerade Preludium ur sista satsen i Symfoni nr 2, orkestersången Var stilla hjärta, Andante religioso ur Uppenbarelsekantaten samt Cherubinis Requiem för manskör och orkester.

Den 18 oktober 1937 dirigerade Alfven, som var hedersledamot av Musikerförbundet den konsert som Stockholmsavdelningen av Svenska musikerförbundet anordnade i Kungsträdgården i Stockholm som slutpunkt på demonstrationståg genom staden och efter anförande av avdelningens ordförande E Eckert-Lundin, som vände sig mot att Socialstyrelsen tillät utländska musiker att komma till Sverige och ta arbetena från de svenska. (Se ovan.).

I november 1937 står Hugo Alfven som första namn på det Upprop som Musikerförbundet publicerade i Musikern (s. 278) för att få in medel till dess arbetslöshetskassa.

Svenska musikerförbundets jätteblåsorkester (och Stockholms sångarförbunds kör på 800 man) uppvaktade Nordens statschefer på Lejonbacken den 18 oktober och i stadshuset den 19 oktober 1939 då nordiska fosterländska sånger framfördes med Alfven som dirigent.

Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Alfven som orkesterdirigent Repertoarval enligt Carl-Gunnar Åhlens sammanställning i PSCD 109 AV JAN OLOF RUDEN

H

UgOAlfven vil~e i ~örsta hand se sig själv som tonsättare och det är också på det sättet vi idag mer oreflekterat betraktar hans musikaliska insats. Men det var som dirigent han tjänade sitt levebröd under huvuddelen av sitt liv. Denna verksamhet har Carl-Gunnar Åhlen fokuserat i CD-boxen Alfven conducts Alfven både i klingade form där vi kan få en autentisk upplevelse av hur Alfven tolkade sina egna verk och i skrift i den fullständiga förteckning Åhlen har gjort av de konsertprogram med orkestermusik Alfven dirigerat.

Dessutom var Alfven dirigent för olika körer, främst OD och Siljanskören.

Konserter med dessa körer kommer inte att beröras här. Åhlen konstaterar att Alfven helst framträdde med

sina egna verk. Detta var emellertid inte möjligt när han i sin egenskap av director musices vid Uppsala universitet hade att svara tör universitetets orkesterkonserter, främst med Akademiska kapellet.

Nedan skall göras en utvärdering av Alfvens repertoarval olika sammanhang.

VerkurvaI1903-1909.

Verksamhet som fri skapande tonsättare och dirigent Från oktober 1901 till mars 1902 bedriver Alfven studier i dirigering hos hovkapellmästaren Herrmann Kutzschbach i Dresden och därefter är han mogen att stå framför en orkester. Det blir inalles 26 framträdanden som dirigent från 31 års till 37 års ålder från

en trevande början 1903 till en höjdpunkt 1906 och åter till enstaka framträdanden 1908 och 1909: 1903 (l konsert), 1904 (l konsert), 1905 (3 konserter), 1906 (11 konserter), 1907 (5 konserter), 1908 (l konsert), 1909 (2 framträdanden).

Spelplatserna var framför allt i Stockholm och Göteborg: K Teatern i Stockholm (8 framträdanden), Göteborgs konserthus (l O gånger), Köpenhamns Kungl orkester ( l konsert), Helsingfors Stadsorkester (2 konserter), Internat. kongressen mot alkoholism i Stockholm 1907 ( l framträdande) Musikaliska Akademiens högtidsdag (l verk), Skansen (blåsorkester, 1 framträdande), Hantverks- och industriutställningen i Stockholm 1909 (1 verk).

Mest spelade verk (kronologiskt) Us=uruppförande

1903

1904 1905 1906

1907 1909

Alfven

Klockorna Sekelskifteskantaten Symfoni nr 2 Midsommarvaka (U) Symfoni nr l Sekelskifteskantaten, Världarnas offer En skärgårdssägen (U) Fosterlandspsalm (U) Symfoni nr 3 (U) Symfoni nr 2, Introd sats IV Uppsalarapsodi Fest-ouverture (U) f stor militärorkester

Midsommarvaka har redan från början intagit den tätposition (13 uppföranden) som den alltfort innehar i Alfvens pro-

4 gånger 2 gånger 5 gånger 13 gånger 3 gånger 2 gånger 9 gånger 2 gånger 6 gånger 2 gånger 3 gånger Igång

duktion när det gäller framföranden.

En skärgårdssägen. som kan betecknas som en något mörkare pendang under

perioden placerar Alfven själv i andra rummet med 9 framföranden medan Symfoni nr 3 (6 gånger) ställs i jämnhöjd med

Alfvenlana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Il

Symfoni nr 2 (5 gånger) mot Symfoni nr l (3 gånger). Alfven dirigerade Klockorna 4 gånger, Uppsalarapsodi 3 gånger, Sekelskifleskantaten 2 gånger (medan seklet var ungt) och Världarnas offer därur (2 gånger) även något senare.

Fosterlandspsalm med orkester dirigerade han 2 gånger och Festouverture för militärorkester enbart vid uruppförandet 1909. Nyare verk tenderar helt naturligt att ta äldre verks plats i konsertprogrammen.

Av andra tonsättares verk dirigerade Alfven Mozarts opera Don Juan i december 1906 på K Teatern (vid dirigentprov som dock inte utföll till Alfvens förmån) och vid den Internationella konferensen mot alkoholism i Stockholm 1907 framförde han Florez och Blanzejlor av Stenhammar samt dennes instrumentering av Emil Sjögrens Heliga tre konungars ökenvandring samt Södermans Uvertyr till Orleanska jungfrun.

Som synes var Alfven redan från början inriktad på att enbart framföra egna verk, för att inte som tonsättare utsätta sig för faran att "dagligen bli så fullproppad med all världens musik att han till slut inte kan skilja mellan ditt och mitt".

4 konserter. Det förekom inte så sällan att konserter i Uppsala dubblerades i Stockholm (eller tvärt om). Från 1916 gavs konHär nedan uppdelat i decennier serter i regi av Uppsala konsert1. 1910-19 förening med deltagande av 1914-26 fanns Stockholms konsertförening med spelplats i Akademiska kapellets studenter samt restaurang- och militärmuAuditorium. siker i Uppsala och förstärk1916 bildades Uppsala konningar av stockholmsmusiker. sertförening bestående av AkaSpelplatserna var förutom demiska kapellet, restaurangUppsala universitrets aula (27 och militärmusiker med förgånger vid konserter och dokstärkning av stockholmsmusiker Uppsala med spelplats huvudsakligen i torspromotioner), domkyrka, Uppsala TrefaldigUppsala universitets aula. het, Auditorium Stockholm (6 1914-18 inföll Första världskonserter), Östermalmskyrkan kriget Stockholm (2 gånger, tillsammans med OD), EngelbrektsUnder denna tioårsperiod framkyrkan, Skansen, Musikaliska trädde Alfven inte mindre än 61 akademien (3 gånger), Saltsjögånger som dirigent med O baden (Invigning av Uppenbaframträdanden under 1910, då relsekyrkan 1913), Göteborgs han tillträdde som director mukonserthus (2 gånger), Malmö sices och en kulmen i mitten på (uruppförande av Baltiska kanperioden då han framträdde 15 taten 1914), Skara (tillsammans gånger under 1915. Detta var med OD). Men han hade även exceptionellt därför att det var utlandsengagemang: i Dortmer normalt med 5-6 framträmund och Buckeburg (skandidanden. Just början av hans tid i naviska musikfester 1912), Uppsala markeras av de 8 konStuttgart (Musikfest 1913), serterna vid Musikfesten i maj Helsingfors stadsork (2 kon1911. Under övriga år var det 7 serter 1913), Köpenhamn (Rådframträdanden med orkester huset 1918, blåsorkestermusik) 1912, 9 konserter år 1913, 5 och vid 3 nordiska musikfesten framträdanden år 1914.

1919.

1916 dirigerade Alfven 6 konserter, 1917 5, 19183 och 1919

Director musices vid Uppsala universitet 1910-39

Mest spelade verk (kronologiskt) 1911

Cherubini

1911-12

Alfven G Foroni Alfven

1911-14

1911-16 1911-17 1911-18

1911-19

12

JA Josephson Haydn

Alfvemana

Requiem f manskör och ork Anacreon, uvertyr Gammalt kväde fr Hälsingland Marche triomphale Sommardofter Symfoni nr 2 Var stilla hjärta Drapa Klockorna Midsommarvaka Festspel Islossningen Symfoni nr 88

2_gånger 5 gånger 2 gånger 2 gånger 2 gånger 3 gånger 5 gånger 5 gånger 3 gånger 5 gånger 9 gånger 3 gånger 4 gånger

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

1911-19 1912-14 1912-19 1913-16 1913-19

Alfven

Mozart Mendelssohn Söderman Alfven

1914-16 1915 1915-16 1915-17 1915-19 1916

Bach Alfven Händel Alfven Alfven Fr Gerscheim Valentin

Skogen sover Se du kom med jubel och sång Symfoni nr 3 Symfoni nr l Symfoni nr 40 En midsommarnattsdröm: Nottumo Kung Heimer och Aslög Arr Alfven Uppenbarelsekantat Uppenbarelsekantat Andante religioso Dubbelkonsert violin Hushållningskantat Concerto grosso op.3: l g-moll En skärgårdssägen Unge Herr Sten Sture Salamis Vor dem Feste

Under denna period har Symfoni nr 3 intagit Midsommarvakas plats som mest spelade verk. Vid 10 konserter på olika orter i Sverige och framför allt i utlandet ville Alfven dirigera den tredje symfonin. På andra plats kommer En skärgårdssägen med mo framföranden. Vid sex konserter dirigerade han Skogen sover och först därefter kommer Midsommarvaka med 5 framföranden, lika många gånger som Var stilla hjärta, Uppenbarelsekantat och Drapa.

Avandra tonsättare dirigerade Alfven Cherubinis Anacreonuvertyr (5 gånger), Haydn, Symfoni nr 88 (4 gånger), JA Josephson, Islossningen (3 gånger), Mendelssohn, En midsommarnattsdröm: Notturno (3 gånger), Bach Dubbelkonsert violin (3 gånger). Andra verk spelades två gånger efter var-

6 gånger 2 gånger 10 gånger 2 gånger 2 gånger 3 gånger 2 gånger 5 gånger 3 gånger 3 gånger 2 gånger 2 gånger 9 gånger 2 gånger 2 gånger 2 gånger

andra eller enstaka gånger. Tillsammans var det 83 verk som Alfven studerade in förutom de egna verken. Detta verkval var naturligtvis betingad av hans tjänst som dirigent för Akademiska kapelletJUppsala konsertförening. Av barocktonsättare möter vi Bach och Händel, av wienklassiker Haydn och Mozart. Märkligt starkt är intresset för Cherubini. Romantiska tonsättare företräds av Mendelssohn och av svenskarna J A Josephson, August Söderman och Karl Valentin.

2. 1920-29 Under denna tidsperiod framträdde Alfven som dirigent 53 gånger, i medeltal 5 till 6 gånger per år. Under åren 1924 och 25 var det endast två framträdanden vardera medan det 1927 var inte mindre än 9 kon-

serter som Alfven dirigerade.

Spelplatser var Uppsala universitets aula (19 framträdanden), Auditorium + Konserthuset i Stockholm (från 1926, 6+6 konserter med Konsertföreningen), K Teatern (4 konserter), i Malmö med dess konserthusstiftelses orkester i olika lokaler (3 konserter), i Göteborgs konserthus (2 konserter 1927), på Stadion vid Svenska flaggans dag 1925, i S:t Lars kyrka med Norrköpings symfoniorkester 1926.

Framträdanden utomlands var vid Frankfurtmässan (1921), vid fjärde nordiska musikfesten i Helsingfors (1921 ), med Svenska baletten i Wien (5 föreställningar av Midsommarvaka 1922), i Bryssel 1928 på turne med Orphei Drängar, i Barcelona vid svenska musikfesten 1929 tillsammans med OD.

Mest framförda verk var (kronologiskt): 1920

Alfven

Händel

Symfoni nr4 Festspel Midsommarvaka Sommardofter Concerto grosso op.3: l

10 gånger 6 gånger 14 gånger 4 gånger 3 gånger

Altvenlana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

13

Alfven 1924 1925 1927

1928

En skärgårdssägen Skogen sover Symfoni nr 2 Symfoni nr 3 Du är stilla ro Uppenbarelsekantat, Andante religioso Universitetskantat Bergakungen, svit Lindagull, Lindagull

Midsommarvaka har under denna period intagit tätplatsen med 14 framföranden följd av olika satser ur Bergakungen (uruppförandet av hela baletten dirigerade ju Adolf Wiklund).

Symfoni nr 4 fick inte mindre än 10 framföranden under Alfven medan orkestersången Skogen sover fick 7 framföranden.

Festspel spelades under Alfven 6 gånger och Andante religioso ur Uppenbarelsekantat 5 gånger.

Fyra framföranden fick orkestersången Sommardofler medan symfoni 2 resp 3 fick vardera 3,5 framföranden. Tre gånger spelades En skargårdssägen.

Universitetskantaten, sångerna Du är stilla ro och Lindagull.

Det enda verk som inte var av Alfven som han dirigerade tre gånger var Händels Concerto grosso ap. 3: l - och det hade han sedan länge på sin repertoar.

Nya verk som Alfven studerade in under denna period var förutom hans egna ett 60-tal verk mest för framföranden

3 gånger 7 gånger 3,5 gånger 3,5 gånger 3 gånger 5 gånger 3 gånger 11 gång~r 3 gånger

med Akademiska kapellet eller (i några fall) Stockholms Konsertförening.

Den klassisktromantiska repertoaren dominerar med smärre stycken eller symfonier eller konserter av Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Mendelssohn, Boieldieu, Liszt, Wagner och de något senare JA Josephson (Jubelfestkantat 1887), Smetana, Saint-Saens, Massenet och de samtida Järnefelt, Tscherepnin, Selim Palmgren, Svendsen, Grieg, Peterson-Berger, Wiklund, Atterberg, Sibelius, Kalinnikov. De flesta framfördes endast en gång. Instrumentalkonserterna spelades av Uppsala-folk.

1930-1939 1939-60 Emeritus i Tibble 1939-45 Andra världskriget Under perioden framträdde Alfven 58 gånger som dirigent, i medeltal 5-6 gånger per år.

Undantag var 1930 med endast

två framträdanden och 1933 med 8.

Spelplatsen framför andra var Uppsala universitets aula (31 framträdanden). I Stockholms konserthus dirigerade Alfven 7 konserter. På K Teatern dirigerade han 2 gånger och i Musikaliska akademien likaledes 2 gånger. På Lorensbergsteatern gavs en symfonikonsert 1932 med Göteborgs symfoniorkester under Alfvens ledning. I Lunds universitets aula (2 gånger), i Oscarskyrkan i Stockholm 1934, i Uppsala domkyrka vid Bach-Händel-jubileum 1935, i Stockholms domkyrka med Riksdagskantaten 1935, i Kungsträdgården 1937 när musikerförbundet protesterade mot import av utländska musiker, i Jönköping 1938, på Skansen 1939, på Lejonbacken och i Blå Hallen 1939 när de nordiska statscheferna möttes.

Utomlands dirigerade Alfven i London 1933, i Lubeck 1937, och i USA 2 gånger 1938 (i juni i Philadelphia och i juli i Boston)

Mest spelade verk (kronolgiskt) 1931

Alfven

1932

Corelli Alfven

14

Midsommarvaka En skäI"gårdssägen Symfoni nr 1 En båt med blommor Concerto grosso op.6:3 Sommardofter Bergakungen, svit Skogen sover Du är stilla ro

11 gånger 6 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 6 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger

Alfvenlana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

1933

Alfven

1934 1935

1937

Rossini Alfven

1938

Bergakungen: Vallflickans dans Gustav IIAdolf, sviten Symfoni nr 3 Var stilla hjärta Synnöve Solbakken, svit Symfoni nr 2 Barberaren i Sevilla, uvertyr Gammalt kväde fr Hälsingland Sverges flagga Riksdagskantaten Festspel

Midsommarvaka har en helt dominerande ställning. Den för perioden nya musiken till Gustav II Adolf-jubileet dirigerade Alfven 7 gånger som svit och vid andra tillfällen var det enstaka satser därur.

En skärgårdssägen kommer därnäst med 6 framföranden.

Lika många har orkestersången Sommardofier.

Av symfonierna dirigerar Alfven den tredje fem gånger, den forsta och den andra vardera 3 gånger medan den fjärde spelas endast en gång under detta decennium. Festspel uppförs 4 gånger och sviten ur Bergakungen 3 gånger, enbart Vallfliekans dans dessutom 3 gånger och ytterligare någon sats vid något enstaka tillfälle.

Nyheter för perioden är Riksdagskantaten som Alfven framför 3 gånger och sviten Synnöve Solbakken som likaledes dirigeras 3 gånger av Alfven. Orkestersångerna Skogen sover, Du är stilla ro, Var stilla hjärta, Gammalt kväde från Hälsingland återkommer vardera tre gånger på Alfvens program. Så gör också balladen En båt med blommor. Sverges flagga återkommer i dessa orostider tre gånger i programmen. Ytterligare en Alfvenkantat under decenniet var till Röda Korset som framfördes endast en gång den 2 maj 1930.

Altvenlana

3 gånger 7 gånger 5 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 3 gånger 4 gånger

De enda utländska verk som framförs mer än två gånger är C orelli s Concerto gross o op. 6: 3 och Rossinis uvertyr till Barberaren i Sevilla (vardera 3 gånger).

Nya instuderingar under detta decennium är 44 verk. Påtagligt är det nordiska, för att inte säga norska inslaget i programmen med musik av Svendsen (Festpolonäs och Norsk rapsodi nr 3) och Grieg samt Ole Bull (Säterjäntans söndag i Alfvens arr). Av Grieg bl.a Afton i högfjället, Det forste möde, Hjärtesår, Solveigs vaggvisa, Vaaren, Norsk, Fyra lyriska stycken, Fra Holbergs tid, Landkjenning (med Allmänna sången), Hyllningskör ur Sigurd Jorsalfar.

Av Sibelius framfördes Finlandia och av Järnefelt Preludium när Alfven gästspelade i Boston 1938. Selim Palmgrens Vaggsång för stråkorkester framfördes 2 gånger i Uppsala.

Ett annat inslag är de fosterländska tongångar som orostiden frammanade - och här avses inte bara de nordiska nationalsångerna som framfördes vid regeringschefernas möte i Stockholm i oktober 1939.

Wagners musik förekommer liksom tidigare.

Lohengrin, forspel till Akt I är ny liksom Tristan, forspel och kärleksdöd Nya var också Beethovens uvertyr till Corolianus och

Tjaikovskijs stråkserenad, uvertyren till Den stumma från Portici av Auber, Normannenzug av Max Bruch, Die Folkunger, Hufdigungsmarsch av Kretschmer osv.

Bach-Händel-jubileet i Uppsala domkyrka 1935 ledde också till några nyinstuderingar.

Några nyare svenska verk togs också upp t ex Månljuset och Slättens tystnad av Algot Haqunuus.

Solokonserter för piano, flöjt och oboe samt harpa spelades oftast med Akademiska kapellets egna förmågor.

1940-49 Emeritus i Tibble Andra Världskriget slutar 1945 Under denna period som emeritus framträdde Alfven 20 gånger som dirigent (därav fem gånger vid grammofon-, radiooch filmmusikinspelningar), dvs endast enstaka gånger per år utom 1940 (6 tillfällen) och 1942 (4 tillfällen). Det är en markant nedgång både i Sverige och utomlands, där Andra världskriget lade hinder i vägen under decenniets första hälft.

Det var under perioden endast ett uppdrag utomlands, nämligen det i Oslo den 15 maj 1941.

Det är under perioden uteslutande sina egna verk som Alfven dirigerar vid årliga festkonserter till hans ära. Enda undantag är när hans efterträdare

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

15

som director musices i Uppsala, Sven E Svensson promoveras till doktor den 1 maj 1946.

Under denna period gör han också skivinspelningar för utgivning på 78-varvsskivor. Det är Midsommarvaka, Dalarapsodi, Symfoni nr 2, En skärgårdssägen.

Spelplatserna är framför allt Solliden på Skansen, Stockholms konserthus, Scaniabiografen i Malmö, K Teatern, Uppsala universitets aula och Göteborgs konserthus.

Mest framförda verk är Dalarapsodi (7 ggr), Midsommarvaka, I stilla timmar, Gustav II Adolf-svit och enstaka satser (vardera 6 ggr), Du är stilla ro (5 ggr), En skärgårdssägen, Symfoni nr 2, Sommardofter (vardera 4 ggr), Symfoni nr 1 (3 ggr).

Nyheter för perioden är Första satsen ur Symfoni nr 5 (K Teatern, 7O-årsdagen), Jag längtar dig och Aftonen för röst och orkester (Solliden aug 1943), Svit ur En bygdesaga

(Göteborg jan 1946). Dessa framförs endast enstaka gånger.

1950-58 14 framträdanden under denna period aven åldrig mästare.

Nytillskott under perioden var orkestrering av Minnessång över Gustav Vasa op.40

Mest frekventa verk under perioden Alfven Alfven Alfven

Minnessång över Gustav Vasa Festspel Midsommarvaka

Om man summerar: under hela sin yrkesverksamma period dirigerade Alfven egna orkesterverk 431 gånger och andras orkesterverk 332 gånger, alltså en klar övervikt för att presentera sig själv som tonsättare.

Under den tid han var anställd som dirigent vid Uppsala universitet var det mest andras verk han dirigerade under det första och det sista decenniet medan det på 1920-talet var mest hans egna verk. Under de perioder

op. 40

6 gånger 4 gånger 2 gånger

han inte var anställd som dirigent var det till nästan 1000/0 de egna verken han framträdde med.

Under tiden innan tillträdet som director musices 1910 dirigerade Alfven egna verk 55 gånger och andras verk endast 4 gånger.

Under hans första decennium som director musices dirigerade han egna verk vid 87 tillfällen och andras verk vid 107 tillfällen.

Under Alfvens andra decennium som director musices dirigerade han egna verk vid 96 tillfällen och andras verk 86 gånger.

Under 1930-talet, dvs Alfvens tredje decennium som direcor musices dirigerade han egna verk 95 gånger och andras verk 135 gånger.

Som emeritus på 1940-talet dirigerade han enbart egna verk offentligt 83 gånger och på 1950-talet 15 gånger, en klar nedgång.

il egna • andras

1903-1909 1910-1919 1920-1929 1930-1939 1940-1949 1950-1959

16

Alfvenlana

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Nils-Erik Sparf Alfvenpristagare 1998

Foto: Mats Lundqvist

N

ils-Erik Sparf härstammar från en gammal spelmanssläkt i Dalarna och böljade spela folkmusik mycket tidigt tillsammans med sin far. Sin formella utbildning fick han vid Musikhögskolan i Stockholm och Prag. År 1972 anställdes han vid Hovkapellet och flyttade senare över till Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, där han blev förste konsertmästare 1993.

Nils-Erik Sparf är också konsertmästare för Drottningholms Barockensemble. Ensemblen har gjort omfattande turneer i Australien, USA och Fjärran Östern. Sparf är också en flitig kammarmusiker och solist med en bred repertoar från Bach till nutida musik.

Stig Jacobsson

Alfvemana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets

hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

17

Gammal fäbodpsalm än en gång

I

m in artikel 3 x Dalarapsodi i 1/97 berättade jag även om den dalakoral som fungerar som centrum i Alfvens Dalarapsodi och som blivit kanske än mer bekant som Gammal fäbodpsalm från Dalarna i Oskar Lindbergs orgelsättning.

I min presentation av melodin nämner jag, att den troligen äldsta uppteckningen av den - från 1880talets slut - skall ha gjorts av Erik Johan Thunstedt i Floda och att Alfven och Lindberg torde haft samma meddelare av den, nämligen Lindbergs bror Albert.

I samma tidskriftsnummer tas melodin upp också av Gunnar Ternhag, som påpekar att Albert Lindbergs version från 1917 finns återgiven i häftet om Älvdalen i Karl Erik Forsslunds Med Dalälven från källorna till havet. Vidare diskuterar jag eventuella textanknytningar med stöd av ett par artiklar i hembygdsskrifter från Dalarna och vågar också (i anslutning till en textsättning av Daniel Olson) anta att avsaknaden aven bestämd text till melodin kan ha varit anledning till att denna inte förekommer i Jörgen Dieanders två samlingar med Folkliga koraler från Dalarna (utg 1975 resp 1979), två redan vältummade häften i min bokhylla; mina uppgifter kom eljest i huvudsak via Svenskt Visarkiv.

Min artikel föranledde ett vänligt brev från Jörgen Dicander, som framhöll att han i en senare samling, som utkom 1992 och till yttermera visso heter Gammal fäbodpsalm och andra andliga visor från Dalarna, tagit upp olika varianter av melodin och redovisat flera uppteckningar av den. Att denna utgåva tyvärr undgått mig är Alfvenlana

18

Alfvenlana

kanske i och för sig inte så underligt - publikationen är som Dicanders tidigare utgiven av Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund och kan i princip beställas endast genom Dalarnas museum, och någon notis om boken har jag heller inte sett; ännu tråkigare är det egentligen, att inte Svenskt Visarkiv kunde hänvisa till den.

Det skall samtidigt framhållas, att detta häfte i sin tur är en komplettering av den fylliga samling andliga visor som Dicander gav ut 1981 under titeln Väckelsens folkmelodier från Dalarna.

Med de nämnda fyra samlingarna har Dicander gjort en ovärderlig insats för att sprida kännedom om sitt landskaps andliga folkmusik!

I Dieanders samling 1992 återges den melodi som vanligen kallas "Gammal fäbodpsalm från Dalarna" under texten "O Gud som trogen hulpit mig", en textsättning som också nämns i min artikel.

Redan i förordet säger Dicander att sången ursprungligen var en tiggarv isa med en annan text, och i sin utförliga kommentar berättar han bl a om dess tradition. Den är förmedlad av

"Viktor Gabrielsson, som hade den efter Kettis Lars Matsson, som i sin tur lärt sig den av Grund Olof Ersson, som hade den efter sin svärfar, den legendariske spelmannen Bålter Erik Olsson".

Det framgick också av min artikel att det är spelmannen Trapp Viktor Gabrielsson från Åsen som vidarefört kopplingen av text och melodi, och även Grund Olof

Ersson nämns där som förmedlare.

Dicander kan genom att citera kantor Helge Wimelius från Åsen bekräfta och förtydliga förhållandet: "Grund Olof blev senare blind och försörjde sig genom tiggeri, varvid han åtföljdes aven flicka som ledsagare.

Dessa sjöng då även denna psalm vid sitt kringdragande i byarna och fanns då c.a.

20 verser, men den enda som finns kvar är 1. versen: O Gud som trogen hulpit mig (Allt enl. Viktor Gabrielsson)".

Dicander menar att det ligger nära till hands att tänka sig att den nämnda "flickan" var just Bälter Eriks dotter som gifte sig med Grund Olof och som var 20 år yngre än han. Dicander omtalar också, att man när någon var död i Åsen, brukade samlas i sorgehuset och sjunga "O Gud som trogen hulpit mig", innan den döde transporterades ner till Älvdalen.

Texten har enligt Dicander inte kunnat återfinnas i något tryck, men kantor Wimelius har dels kompletterat den enda strofen med flera, dels skrivit en vigselpsalm till samma melodi. Organisten och hornblåsaren Carl Gustav Färje i Älvdalen skall ha upptäckt att melodin passade till "Lovad vare Herran, Herran" i 1695 års psalmbok och torde därmed vara den som inspirerat Daniel Olson till sitt textval i såväl en kör- som en orgelsättning.

Dicander kan dessutom visa att uppgiften om Thunstedt som melodins tidigaste upptecknare är oriktig, då den uppteckning denne gjort måste vara en avskrift efter Forsslunds bok (Dicander har återgivit åtskilliga av Thunstedts uppteckningar i sina häften). För

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

sin del anger Dicander två upptecknare, Albert Lindberg 1917 och Helge Wimelius omkr 1940.

Deras versioner är identiska, vilket skulle innebära att även Lindberg fick sin melodi genom antingen Viktor Gabrielsson eller Kettis Lars Matsson.

Till dessa uppgifter bör fogas, att melodin förekommer ytterligare fyra gånger i Dieanders samlingar.

I samlingen från 1992 står en vackert utsirad - Malung-variant av den som är kopplad till texten "Mitt farväl jag blandar med kärlekens gråt", en text av okänt ursprung. Visan är upptecknad av Backa Erik Eriksson "d y" 1945 efter Back Daniel Ersson, som i sin

tur fått den från Jone Jonas Jonsson. I häftet Väckelsens folkmelodier finns tre melodier från Älvdalen till en text ur Pilgrimssånger från 1859, och alla är varianter på "fåbodpsalmens" melodi. En har upptecknats i början av 191O-talet av folkskoIIäraren Lars Malmberg efter Marta Andersson och en 1933 av Karl Sporr efter Anders Andersson, och den tredje spelades in med samme Anders Andersson av Radiotjänsts Matts Arnberg 1954.

Dieanders fylliga kommentarer rätar således ut de flesta frågetecken, men ännu återstår, såvitt jag kan förstå, att finna tiggarvisans text och även melodins

egentliga ursprung, uppgifter som bör vara både lockande och angelägna för våra folkmusikforskare.

Melodin har dessutom blivit aktuell på nytt genom att den (i något utslätad form - vart tog den karakteristiska upptakten vägen?) införlivats med vår nya psalmbok 1986 som nr 629, där med en text av Eva Norberg, som anknyter till den korta nordiska sommarens vemod men utmynnar i förtröstan och glädje.

Slutligen: ett varmt tack till Jörgen Dicander för att jag fick förtroendet att förmedla hans uppgifter till Alfvenlanas läsare!

LENNART HEDWALL

NOTISER Uppenbarelsekantaten Med anledning av framförandet i Saltsjöbadens kyrka den 10 maj av Uppenbarelsekantaten kan erinras om att Maria Fogelström år 1991 skreven CD-uppsats som är både upplysande och roande.

Den kan beställas från Musikvetenskapliga institutionen Stockholm. tel 08-16 19 51.

JOR

Hur Evgenij Svetlanov upptäckte Alfvens musik Berättat av honom själv och hustrun Nina i maj 1998 Det var på ett hotellrum i Leeds då radion stod på. Från den strömmade musik som väckte associationer om ett nordiskt hav. Det var en BBC-utsändning och i avannonsen meddelades att det var Alfvens fjärde symfoni som spelats. Från det ögonblicket är Svetlanov Alfvenfrälst. Det måste ha varit Stig Westerberg som dirigerade. Det är en dirigent som Svetlanov anser ha gjort lika mycket för den svenska musiken som han själv för den ryska. I synnerhet skivinspelningar (Svetlanov har spelat in 2000 verk). Men han är inte uppskattad efter förtjänst i Sverige.

Alfvenlana

1-2198 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

19

Hugo Alfven. Brev om musik. Utg och kommenterade av Gunnar Ternhag. Hedemora 1998, Gidlunds. 270:Gunnar Ternhag har under flera år sökt efter Alfvenbrev i offentliga och privata arkiv. Nu har tiden kommit att publicera ett urval brev som behandlar Alfven i egenskap av tonsättare.

Syftet är att ge en närgången belysning av musikmänniskan Hugo Alfven och att visa något av Hugo Alfven som skrivande konstnär. Alfven var en ordets man vilket vi känner till inte minst från hans memoarsvit.

Menjust i denforekommer det inte så ofta all själva musiken fors på tal.

Brev har dessutom den fordelen framfor memoarerna att de inte är skrivna for eftervärlden utan for brevmottagaren.

Det finns därfor en större omedelbarhet och friskhet i breven vilket gör att vi kommer människan Hugo Alfven närmare i brevskrivningsögonblicket.

Omfattande korrespondens

utgångspunkt har varit den brevsamling som Alfven 1955 donerade till Uppsala universitetsbibliotek (jfr Alfventana 2/94, s. 19). Den består av inte mindre än 784 enskilda brevskrivare förutom alla institutioner och organisationer som Alfven korresponderat med.

Alfvens svar på dessa brev rar man leta efter hos resp. brevskrivare. Det är just detta som Gunnar Ternhag har gjort.

Lyckligtvis har brevskrivarens korrespondens ofta hamnat i offentliga arkiv och bibliotek men det finns också Alfvenbrev kvar hos många brevskrivare eller deras arvtagare. Undertecknad vore tacksam att la reda på sådant. Från 1938 då Alfven övergick att skriva på maskin 20

p g a en handskada, som inte tillät honom att hålla ett stadigt grepp om pennan finns ofta genomslagskopior bevarade i Alfvensamlingen i Uppsala universitetsbibliotek.

Flitiga brevskrivare Den som var den flitigaste brevskrivaren var Alfvens förläggare och vän Einar Rosenborg på Gehrman s musikförlag.

Från honom finns inte mindre än 310 brev bevarade från åren 19361957. Tre brev till honom från Alfven är avtryckta i boken.

Andra större brevskrivare var ambassadören Leif Öluwal1 med 78 brev (inget brev av Alfven till honom publiceras här) och regissören och ODskildraren Knut "Manasse" Nyblom med 67 brev (två brev av Alfven till honom publiceras här). 52 brev finns bevarade från direktör Bertel Linder som särskilt vinnlade sig om Alfvens (dåliga) ekonomi (inget brev av Alfven till honom publiceras här). Från norrmannen Wilhelm Christie finns ett 50-tal brev.

Christie hyste stor beundran för Alfven och vänskapen mellan dem var stark tills efter den famösa Oslokonserten i maj 1941 då Christie som chef för radion slog på stort för Alfven.

Med Carl Milles korresponderade Alfven innan Milles flyttade till USA (jfr Alfventana 3/95). Från Alfven finns ett 40tal brev bevarade i Millesgår den, varav 2 publiceras här.

Korrespondens med tonsättare Ternhag konstaterar riktigt att det är la tonsättare som Alfven underhållit korrespondens med.

Ett stort undantag är den tidiga korrespondensen med Wilhelm Stenhammar. Det finns 37 brev från 1900-191 7 från Alfven till Stenhammar och dennes svar (25 brev) finns i Uppsala. (Se härtill Alfventana 1-2/95.)

Stenhammar och Alfven var jämngamla. Så länge Stenhammar huvudsakligen var dirigent - först i Stockholm där han ledde Alfvens andra symfoni och därefter Sekelskifteskantaten till dopet på K Teatern och senare i Göteborg där han propagerade för Alfvens verk i den nya Orkesterföreningen och rent av hjälpte Alfven till ett stipendium av några göteborgsmecenater - var allting frid och fröjd dem emellan.

Sedan tävlade Stenhammar och Alfven ju om director musicesposten i Uppsala, vilken tillföll Stenhammar, som dock avsade sig befattningen. Alfven kunde då söka på nytt och la anställningen. Stenhammar var också den ende som Alfven kunde uppskatta som tonsättare. Så småningom svalnade dock vänskapen, något som också Stenhammar-biografen Bo WalIner konstaterat. I föreliggande arbete avtrycks dock två kollegiala brev från 1903 resp 1913 från Alfven till Stenhammar.

En tonsättare som Alfven kom att uppskatta senare i livet var Sten Broman - men det kan inte gärna ha varit Sten Broman i hans egenskap av tonsättare eftersom Broman var vapendragare för modernismen (som Alfven inte uppfattade som positiv - se därtill särskilt ett långt brev till efterträdaren Sven E Svensson från 1951) utan snarare hans roll som recensent - inte minst av Alfvens memoa-

Ålfveniana 1-2198 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

rer. Tre brev av Alfven till honom avtrycks i boken.

Andra medlemmar i Föreningen Svenska Tonsättare fick brev av Alfven men kanske inte heller i egenskap av tonsättare utan som t ex skivproducent (Albert Henneberg, l brev här avtryckt), musikförläggare (Kurt Atterberg, 2 brev här).

Alfven skrev också till Moses Pergament (som tonsättare, l brev, som recensent, l brev här), Edvin Kallstenius (tonsättare' l brev här), Olallo Morales (dirigent, 2 brev, tonsättare, l brev), Karl Valentin (redaktör, l brev, sekreterare i Musikaliska akademien, 2 brev), Otto Olsson (tonsättare, 2 brev), Erland v Koch (harmonilärare, l brev här).

Självklart tog Alfven kontakt med dirigenter. Det personligaste förhållandet hade han härvid med Tor Mann (3 brev publicerade här).

flektera över innehåll och språklig gestaltning i vokaltexterna. Detta kan antydas genom en uppräkning av några namn: Birger Mörner (3 brev avtryckta), Karl-Erik Forsslund (2), Karlfeldt, K G Ossiannilsson, Poul Knudsen, Folke Personne (3), Sten Selander, Staffan Björck och Valdemar Langlet.

Med officiella personer I diskussionerna omkring Alfvens framträdande i Oslo i maj 1941 nämns oftast ett brev som Alfven skrev till svenske ambassadören i Oslo efter krigsslutet, då han ville slippa stämpeln nazist norrmännens medvetande.

Detta brev till Johan Beck-Friis fmns avtryckt s. 115 ff. Andra officiella personer Alfven korresponderat med var t ex operachefen KarlAxel Riben (2 brev publicerade här)

Brevväxlingen som korrelat till självbiografin.

Med författare En annan yrkesgrupp Alfven hade anledning att korrespondera med var författare. Med tanke på de många romanser (och andra vokalverk) Alfven komponerade är det inte förvånande att han haft anledning att re-

Tillför dessa publicerade brev någonting till den gängse bilden av Alfven som tonsättare och memoarförfattare?

Ternhag pekar på tre områden som belyses i breven: en tonsättares arbetstid upptages inte bara av att komponera utan där

fmns många andra bekymmer som sammanställning av konsertprogram, artistval, ekonomi, förlagsärenden, tjänstledigheter ; det kontaktnät som tonsättaren har både på yrkesmässigt och privat plan bidrar till hans position i musiklivet ; inblickar i tonsättarverkstaden.

Dessa tre områden är inte specifika för Alfven utan gäller alla tonsättare. Men brevväxlingen hjälper oss att se Alfven i den historiska och sociala kontexten något som ger en bredare verklighetsförankring för Alfvens verksamhet. Och visar att Alfven var en arbetsmyra med många järn i elden. Det som är specifikt är möjligheten till jämförelser med Alfvens självbiografi som ju är Alfvens monument över sig själv så som han ville framstå för omvärlden.

Till varje brev som publiceras har Ternhag gjort en introduktion som placerar det i sitt sammanhang. Där finns också en sammanfattning av huvudinnehållet som underlättar för läsaren att hitta rätt snabbt.

Till de inslag som kompletterar vår Alfvenbild hör också ett fotografi som Ternhag har letat fram nämligen ett där Alfven skrattar gott till skillnad från alla allvarliga ansikten man annars ser på bild.

JAN OLOF RUDEN

Alfveniana

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

21

Kulturbevararen : Krök Jerks livsmöten. Av Anna-Greta Heyman.

Stockholm 1998: Carlssons. 270:-

F

olkskollärare Erik Olsson (1891-1979) var gagnefpojke som efter seminarieutbildning blev lärare i Leksand från 1922. Eftersom han bodde i Krökbacken blev han kallad Krök Jerk. Hans dotter AnnaGreta Heyman var det av hans barn som fick ta hand om familjearkivet och detta samt hennes minnen ligger till grund för den biografi hon skrivit om sin far.

Krök Jerk var verksam under en tid då inflyttade stockholmare "upptäckt" Dalarnas allmogekultur och eftersom han kom att bli hjälpreda åt dem så skildras också traktens kulturhistoria i denna bok. Där var Gustaf Ankarcrona, stockholmsmålaren som fängslades av mönstren i dräkter och andra textiler och som uppmanade bygdens folk att producera till avsalu. Så startades hemslöjdsföreningar. En annan hans verksamhet var att samla gamla byggnader och bruksföremål på Holen i Tällberg. Likasinnade var Per Johannes, Kers Lars, David Tägtström och August Berglund. Och Krök Jerk som alltid ställde upp, särskilt när Ankarcrona blivit rörelsehindrad och inte längre kunde stå i händelsernas centrum.

"Jag är folkvisans springpojke vid Siljan" yttrade Krök Jerk någon gång.

Han kom i hög grad att bli Hugo AIfvens springpojke inte minst i samband med Siljanskören. Anna-Greta Heyman tycker att Krök Jerk inte blivit tillbörligt uppmärksammad av Alfven i hans memoarer och hon framhåller flera gånger hans egocentricitet och självupptagenhet (Det hon inte nämner är att även folkhögskolerektorn Janne Romson i Mora under lång tid var Alfvens medhjälpare i SiIjanskören.) Det blir till två hela kapitel om "Siljanskören, Hugo Alfven och far" resp "Siljanskören". För det första kapitlet har hon som källor använt A1fvens självbiografi, Hugo A1fven berättar av Per Lindfors, Tre porträtt av Sven G Svensson samt Krök Jerk minns Ankarcrona och A1fven.

Anna-Greta Heyman anser att Krök Jerk och Alfven fann varandra just i bevarandet av folkvisan och att Siljanskören blev medlet att åstadkomma

22

detta. Krök Jerk var den praktiskt lagde organisatören som dessutom blev personlig vän med alla körmedlemmarna. Han var en duktig manager, tiggare och PR-man. Och det är inte så konstigt att han dessutom blev Hugo Alfvens factotum - och också hjälpare i nöden när Altven levat över sina tillgångar. Men det finns inte en enda rad om detta i Hugo A1fvens 'memorianer' eller hans brewäxling med andra inblandade. "För mig känns det väldigt påtagligt så, att far i Hugo Afvens eget sätt att vara 'utåt mot världen' var just dräng, springpojke och vaktmästare. En ~änare, som inte tillhörde ledargestalterna eller för den delen till 'originalen', - av vilka det fanns en del, som Hugo Alfven omhuldade och ofta berättade om - och som alltså inte heller framhölls i några sammanhang eller ens nämndes vid namn.

Detta finner jag högst märkligt och tudelat för 'inåt i verkligheten' var det faktiskt inte alls så. Där var far alltid 'medbjuden', 'sedd' och uppriktigt tackad, och både mor och far var mycket ofta gäster i det afvenska hemmet - Dels och trots detta finner jag 'den officiella tystnaden' utomordentligt orättfärdig och orättvis. Dels blir då min egen skrivargärning extra viktig! - " skriver Anna-Greta Heyman.

Också i de brev som Alfven skriver till Krök Jerk är det den självupptagne Alfven som står i centrum.

I kapitlet om Siljanskören har AnnaGreta Heyman som ytterligare källa Femtio år i Leksand utgiven 1954. Det är en minnesskrift över Siljansbygdens körförbund som kan anses ha år 1904 som tillkomstår. Då hade Gustaf Ankarcrona anordnat ett ungdomsmöte, en hemSlöjdsutställning och hantverksmässa och en konstutställning i Leksand. Och vid midsommartid hade A1fven arrangerat och repeterat in Och hör du unga Dora och Herr Peders sjöresa. Samtidigt uruppfördes även hans Frihetssång komponerad redan år 1900. Eftersom Alfven vistades mycket utomlands var kontakten med körerna kring Siljan sporadisk. Men från 1920 då Alfven komponerade Minnessång över Gustav Vasa och framförde den med Mora hembygds-

kör vid jultiden blev kontakterna mer regelbundna. Ett flertal framträdanden i Stockholm och på andra orter med den folkdräktsklädda kören under A1fvens ledning blev stora framgångar.

Det på annat håll i detta nummer av Alfveniana omnämnda framträdandet vid middagen för de tyska journalisterna 1 februari 1941 finns även beskrivet s.124: "Programmet och en kort historik om

kören voro avfattade på tyska. Vid avslutningsmiddagen på Siljansborg [den 2 februari] tackade de tyska journalisternas ledare för allt vad de fått se av svenskt närings- och kulturliv. Körkonserten dagen före hade imponerat med sin höga konstnärliga standard och detta intryck förstärktes ytterligare genom uppgiften att kören var en allmogekör från folkets breda lager. Ett land där även bredden är av så hög klass förtjänar förvisso att få leva ett fritt och självständigt liv, sade talaren. Tack!".

Krök Jerk hade flera styrelseposter i Siljanskören. Åtminstone från 1937 var han kassör (till 1966). Han blev dessutom vice ordförande och sekreterare 1946 och ordförande 1956 (till 1976).

Det visade sig efter Krök Jerks död 1979 att det varit han som varit det sammanhållande kittet i Siljanskören och trots uppflammande entusiasm vid några tillfällen därefter saknades kontinuiteten. Det var heller inte lätt att efterträda Hugo A1fven som dirigent Och repertoaren i Siljanskören hade varit tätt knuten till A1fven och folkvisan.

Anna-Greta Heyman berör också (s.

134) Alfvenstiftelsens födslovåndor vilka komplicerades av A1fvens tredje äktenskap, det med Anna Lund.

Här har några centrala kapitel i Krök Jerks verksamhet berörts men det finns mycket annat att lära känna i denna kärleksfulla och utifrån betraktande skildring aven centralgestalt i Leksand som i sig förenade tradition och förnyelse i bygden.

Alfveniana 1-2/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

JAN OLOF RUDEN

Framföranden av Alfvenmusik

[Inspelningar Uti vår hage; Glädjens blomster Adolf Fredriks kammarkör, dir JohnErik Eleby KREAB, 1992.

1998 1713

22/3

ur Bergakungen Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Ola Rudner Symfoni nr 1 Linköping, Orkesterföreningen, Andersson

dir B Tommy

23/4

Och jungfrun hon går i ringen Stockholm, Nybrokajen Il, Kammarkören Sångkraft, dir Leif Åkesson

1015

Uppenbarelsekantat Saltsjöbadens kyrka, Kyrkokören, musiker ur hovkapellet, Matthias Kjellgren orgel, dir Berit Bertling Pettersson

12/5

En båt med blommor Stockholm, Berwaldhallen, Gabriel Suovanen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Muhai Tang

Aftonen Kammarkören Svenska Röster, dir Bo Aurehl Svenska Röster, OT 106-2, 1995.

En bygdesaga - Helsingborgs symfoniorkester, dir Hans-Peter Frank. - Synnöve Solbakken :svit Norrköpings symfoniorkester, dir Harry Damgaard Sterling, 1996. - CDS 1012-2.

Bergakungen op.37 : svit. - Dalarapsodi. Midsommarvaka. - En skärgårds sägen.

Uppsalarapsodi. - Neeme JärviIK Filharmoniska orkestern BIS, 1996. - BIS CD 725.

Verk för orkester ~vol l.

Festspel op.25 ; Svit ur Bergakungen; Uppsalarapsodi op.24 ; Symfoni nr 1 op.7. - Royal Scottish National Orchestra, dir Niklas Willen Naxos, 1997. - 8.553962S. Verk för orkester; vol 2.

Dalarapsodi op.47 ; En skärgårdssägen op.20 ; Symfoni nr 3. - Royal Scottish National Orchestra, dir Niklas Willen Naxos, 1998. - 8.553729S.

[F öreningsnytt[ Den 16 maj höll Hugo Alfvensällskapet årsmöte i Gävle nya konserthus. Styrelsen består hädanefter av Åke Holmquist (ordförande), Gunnar Ternhag, Jan Heimer, Jan Olof Ruden, Göran Furuland, Gösta Alfven (alla omval) samt Bo Grandien (nyval). Årsavgiften för 1999 fastställdes till 100 kr (institutioner 200 kr). Detta är ett avsteg från tidigare principer.

Efter årsmötet fick de närvarande nio medlemmarna och medföljande personer en sakkunnig visning av huset - en specialitet är att det finns en filial till stadsbiblioteket närmast ingången, där man kan låna musikböcker, noter och CD. Huset ägs av kommunen och Gävle symfoniker hyr in sig (på samma sätt som andra konsertoch konferensarrangörer) och behåller de intäkter som verksamheten genererar. För orkestern betyder nybygget ändamålsenliga överspelningsrum, pausrum och repetitionslokaler och ett plus är också att akustiken i konsertsalen är densamma oavsett om det finns publik eller ej.

Alfvenlana

1-2/98 Besök Alfvensällskapets hems ida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Hemsida för Hugo Alfvensällskapet

http://wv.w.torget.se/users/s/SMIC

/tr~

c

#""'(Il' () l

HlJGO AlF\rENSi~.LLSKAPET In English

Välkommen till Hugo Alfvensällskapets hemsida!

Denna hemsida tillhör SMIC (Jan Olof Ruden)

Du är besökare nr

1.'••

11 sedan

16 februari 1998

Kom med i Hugo Alfvensällskapetl Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter.

Föreningen Hugo Alfvensällskapet har till ändamål att främja kännedomen om Alfvens musik och gärning. Var och en som betalar medlemsavgiften blir medlem i föreningen. Som medlem får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i.

MEDLEMSFÖRMANER • • • • • • • •

Tidskriften Alfveniana Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand inträde till Prins Eugens Waldemarsudde för 30 kr 10% rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i Stockholms Konserthus Filharmonikernas Alfvenskivor kostar 100 kr vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society Discophil, Musica Sveciae och Phono Suecia när de köps direkt från producenten 30% rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur hos Lundeq i Uppsala 10% rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

Föreningens postgirokonto är 428852

- 8. Ange namn och adress på talongen.

Köp Alfvenlitteratur!

Aktuellt Ny litteratur om Alfven Nya Alfvennoter Nya inspelningar Alfvenpristagare Kommande framföranden av Alfvenmusik Hugo Alfvens liv Tonsättaren Hugo Alfven Selektiv verkförteckning Alfvenlitteratur Alfven på CD Alfvens akvareller Alfvenbilder

10f2

06/16/9808:47:1: