andra symfoni, Klockorna och Sekelskifteskan taten.
jag kanske kan komma att bli något med tiden.
Både Stenhammar och Alfven får sina kompositioner förlagda av Henrik Hennings i Köpenhamn. För att symfonier och kantater skall kunna framföras i mindre skala - symfoniorkestrar är sällsynta i Norden vid denna tid - krävs att de publiceras i klaverutdrag eller arrangerade för fyrhändigt piano. Eftersom Alfven inte är pianist ber han Stenhammar om hjälp att utföra detta. Det finns några brev som behandlar detta högst konkreta samarbete. Stenhammar åtog sig att göra klaverutdrag till Klockorna (publ 1904). Alfven behöver pengar och vill så snart som möjligt erbjuda Hennings verket och är därför otålig. Han påminner Stenhammar om hans löfte i brev från Dresden 12/12 1901 och ånyo 26/12 men tackar den 20/2 1902 i ett brev som här återges:
Har sett att Du och Forsell som vanligt gjort Sverige heder i grannländerna och åfven fårspon om våra konståkare i London.
Hotel Frankfurter Hof Mittelstrasse 6 Berlin N W. Käre Vän! Hjärtligt tack skall Du ha för Ditt bref [av Stenhammar daterat 29/12} som jag erhöll i Dresden samtidigt med klaverutdraget till Klockorna. Skulle ha tackat Digfor länge sen, men under det oroliga och jägtade lifjagfor, har det alltid kommit saker emellan, som gjordt att det blifvit uppskjutet dagfrån dag. Har idisslat musik så grundligt här i landet denna vinter, att jag längtar efter litet hvila och lejvande skönhet och ger mig därfor om någon vecka iväg till Sicilien. Fan vete hur st ipendiestyfrarna ska räcka, ty de äro så godt som mitt enda forvårf. Om jag hade något hopp att få min vilja fram, skulle jag foreslå akademien att redan nu låta mig få åfven (jOrutsatt naturligtvis, att det kunde bli mig på förhand tilldeladt) tredje årets pängar och så studera utan det eviga ekonomiska trycket tills slantarna togo slut och jag så finge resa hem. Jag skulle då mer odeladt kunna hänge mig åt mina studier. l alla fall har denna vinter varit mig ofantligt lärorik, mer än alla foregående studieår tillsammans och jag har en svag känsla af, att
10
Då är det en glädje att se i en svensk tidning. Med varm hälsning till Dig och Din Fru från Din tillgifne Hugo Alfven
Båda vill egentligen ingenting högre än att komponera men det är konserterandet man kan livnära sig på. Stenhammar spelar ihop så mycket pengar att han kan ta med familjen en säsong till Florens, från november 1906 till juli 1907. Under denna tid fullbordades den andra pianokonserten, Midvinter (som pendang till Alfvens Midsornmarvaka) och Ettfolk Men nöden har ingen lag. Göteborgs orkesterförenings styresmän som rest ned till Florens i april 1907 övertalade honom att bli dirigent för den 1905 grundade orkestern. Väl där fick han en sådan position i staden att han kunde hjälpa sin vän Alfven med ett stipendium.
Alfvens ekonomi Alfven hade i ett långt brev till Stenhammar i Florens påbörjat den 3 och avslutat den 9 maj 1907 beklagat sig över att han inte fick dirigera föreställningar på Operan. Han hade blivit lovad Otello men därav blev intet. Anledningen var uppenbarligen att hans provdirigering av Don Juan inte fallit kritiken i smaken (Se Hedwall s. 49 ff.) "För att fördriva tiden har jag tagit mig före att skriva förstående och berömmande biografier över mina kolleger till ett pris av 50 kr. per styck. I hopp om framtida beställning medsänder jag här ett prov". Den första artikeln handlade om Johan Lindegren och publicerades i Hvar 8 Dag 1907:18 (Se Hedwall s. 57). Nästa nödrop kommer i september 1907 i ett brev daterat
Ellekilde 3 sept. 1907 Käre Sten. Pingstdagen skrev Du sist till mig och först i afton kommer jag migfor att besvara de vänliga raderna Det är oursäktligt och jag har intet annat till försvar än att jag ej kunnat samla migfor det brev som jag skulle ha velat sända Dig. Du får det ej nu heller, endast några allmänna sättningar; jag förmår ej mer nu för tiden. Till l jun i bodde jag på Saltsjöbaden [där han komponerade Uppsalarapsodin} och sedan dess har jag oavbrutet bott i kappsäck, medan min fru och lilla dotter slagit sig ned i Danmark och vistas for tillfället hos dem. Jag driver kring som en tom ansjovisburk på ett blåsvart hav och det ständigt inskvättande vattnet fyller mig långsamt men säkert, och det känns som om det när som helst kunde begynna bubbla. Det har blivit ett okuvligt livsbehov för mig attfinna en plats på jorden där jag kan slå rot, ett hem, som är mitt eget, en kula, där jag alltid skall kunna krypa in, hur jag än kommer att trasas till av livet, och där jag alltid kan arbeta i frid och lugn, arbeta i den heliga tystnaden. Jag har börjat for den skull samla pängar på sparkassebok, som ej får röras for annat ändamål och har redan fått samman 260 kr.; men det räcker inte långt. Summan måste tjugudubblas innan det kan bli något reellt och jag forsöker hoppas på framtiden - om blott Gud Fader ej faller på den iden att trycka ned ett finger i burken, så den begynner bubbla. Buren [operachefen} talade om ett underhåll av 3.000 kr. om året under tre år, givet av obekanta ivrare för svensk tonkonst, men han var ej säker på att kunna hopbringa hela denna summa. Det är icke roligt att leva på privatkost och om tre år står jag där igen, men jag tar i alla fall saken endast som ett stöd åt svensk musik och icke åt min person, och