Artilleri & Luftvärn nr. 4 2007 by Höök Design AB

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 4 • 2007

Protecting your assets ...

... the choice is easy Saab Bofors Dynamics develops and produces short to medium range, ground-based air defence systems for protection of military assets and vital infrastructure. The systems include man-portable as well as vehicle-mounted versions that are characterised by unique features such as non-jammable guidance, all-target capability and maintenance-free missiles. These high performance systems can be used in complex terrain such as urban environments for defeating aerial threats from high altitude down to ground level.

SAAB BOFORS DYNAMICS

www.saabgroup.com

Artilleri-Tidskrift

Tidskrift för artilleriet och luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00

Häfte 4 • 2007

Årgång 136

Innehåll Stefan Bratt Redaktören har ordet ...................................................................... 2 Stefan Bratt En hård ledare med fokus moral och etik .................................... 3 Björn Isaksson Archer tar över efter haubits 77 ................................................... 8 Nils-Ove Gustafsson Archer - en marknadssuccé? .........................................................15 Erik Hörnell Det mesta på A 9 cirklar runt Artilleribataljon 2012 ..............19 Stefan Bratt Robotsystemet med 9 liv ..............................................................22 Stefan Bratt FS 14 på plats i Afganistan ............................................................25 Ove Tirud Förbandssättning eller inte...........................................................28 Johan Magnusson Hemsidan är startad ......................................................................30 Johan Magnusson Höstmöte i Boden ..........................................................................31

ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

Omslagsbild: En vaktpost ur FS 14 håller koll på traken från den tillfälliga observationsposten i samband med förbandets slutövning.

Vem vinner – ÖB eller försvarsministern?

Redaktören har ordet:

Så är vi alltså där. Dit jag i min förra redaktörsspalt hoppades det skulle dröja innan vi kom. Men, det tog mindre än ett par månader innan ÖB Håkan Syrén till den nye försvarsministern aviserade att Försvarsmakten inte har tillräcklig nansiering för 2008 års, av politikerna beställda, verksamhet. Frågan är nu – vem vinner den nya ghten om nansiering? ÖB? Försvarsministern? Svaret är naturligtvis nansministern!

Nu får återigen Anders Borg och hans ”siffernissar” inom nansen vatten på sin kvarn och kan dra in Försvarsmaktens redan hårt spända svångrem ytterligare ett hack. Frågan är vad konsekvenserna blir denna gång? Härom vet vi intet än så länge men jag blir inte ett dugg förvånad om det handlar om ytterligare något förband som får kasta in handduken och hala standaret för alltid.

Glädjande Desto mer glädjande är det som major Björn Isaksson, Försvarsmaktens projektledare för anskaffning av nytt artillerisystem, konstaterar, att Archer verkar vara helt i hamn. Det är glädjande i era aspekter. Naturligtvis är det en viktig, för att inte säga en livsavgörande åtgärd, för artilleriet som funktion att få ersätta åldersstigna haubits 77. Än viktigare, hävdar jag, är signaleffekten som anskaffning ger till industrin, framförallt Bae Systems Bofors AB att Sverige fortfarande vill och tänker köpa svenskt om produkten håller måtten i alla dess aspekter.

Jag måste också erkänna att jag hyser beundran för marknadsförarna och ledningen inom gamla Bofors och dess numera amerikanska ägare, eftersom de enligt mitt tycke, har era änglars tålamod när det gäller att vänta på Archerbeställningen. Redan i mitten av 90-talet skrev jag som nyhetsjournalist i Karlskoga den första texten om Bofors tankar på dumperisering av artilleripjäs. Idag – tolv år senare – har alltså det första kontraktet undertecknats om serieanskaffning. Än mer tålmodiga måste Boforsarna sägas vara när det gäller att vänta på Indiens beslut om modernisering av sina 77-pjäser. Det är en långbänk om något…

Vitalt höstmöte Jag har nu varit medlem i Artilleriklubben i drygt tio år och måste medge att jag besökte ett av de bättre klubbmötena för bara några veckor under min tid som medlem. Det var överstelöjtnanten Mattias Elfström som förtjänstfullt arrangerade höstmöte i Halmstad med luftvärnets framtid i fokus. Det blev både intressanta inlägg, inte minst från majoren Per Gerdle som vågade sticka ut hakan rejält och hoppades att robot 90-systemet skulle behållas samt en efterföljande diskussion med Elfström som moderator. Frågestunden gav vid handen att det nns en punkt som oroar – hur behålls kärnkompetensen som luftvärnare om framtidens soldat också ska vara lika skicklig på att patrullera, genomföra vakttjänst i en observationspost eller utföra andra markuppgifter i den internationella miljön? Trevlig läsning och god fortsättning! Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt

En hård ledare med fokus på moral och etik Han är chef för landets största insatsförband i modern tid. En fredsskapanade bohuslänning är chef för den 2 850 man stora insatsstyrkan Nordic Battle Group. Namnet är Karl Engelbrektson och Artilleri-Tidskrift har tagit pulsen på brigadgeneralen.

Från den första januari ska Nordic Battle Group (NBG) vara beredd att på EU:s order göra en insats inom en radie på 600 mil från Bryssel. Därmed är också det största svenska snabbinsatsförbandet någonsin redo för insats. Det innebär att ungefär 2 300 svenskar, tillsammans med ytterligare 500 personer från Finland, Irland, Norge och Estland, står i beredskap under ett halvår. Vem är Karl Engelbrektson? – Jag är en bohuslänning från Hunnebostrand som är pappa till Oscar och Erik och gift med Soe. Jag är infanterist från I 17 i grunden och har även arbetat vid I 2 i Karlstad. Jag ser mig också som en tydlig person som drivs av att ta tag i uppgifter som jag inte är nöjd med. När vi står inför viktiga avgörande letar vi oftast efter problem men jag vill oftast vända på steken och säga att ”det kan faktiskt gå bra”. Det är väl

Artilleri & Luftvärn

min ledarskapsloso i ett mycket komprimerat sammandrag. Är du en ”mjuk” ledare? – Jag skulle vilja säga att jag är en hård ledare eftersom jag vågar tala om mjuka värden. Eftersom mitt valspråk är ”Victory through values” har jag också velat föra en kontinuerlig diskussion om mjuka värden som till exempel moral och etik med ofcerarna och de i sin tur för detta vidare ned till övriga i förbandet. I snart två års tid har brigadgeneralen styrt sin nästan 100 man stora stab i Enköping mot målet att rapportera ”klart för insats” till EUs ledning och dess högkvarter i Northwood i England. Arbetet har hittills gått utan alltför stora bekymmer, enligt brigadgeneralen.

Helikoptrar avgörande Ändå nns det ett och annat som måste xas de kommande månaderna. Bland annat har förbandet ännu inte tillgång till tillräcklig helikopterkapacitet och en del enheter inom NBG har inte tillräckligt god grundläggande soldatkunskap. Regeringen säger i sin senaste redogörelse till riksdagen om NBGs status, ”att tillgången till helikoptertransporter är avgörande

Karl Engelbrektson, chef för Nordic Battle Group:

för stridsgruppens användbarhet”. – Det stämmer, säger Engelbrektson. Helikoptrarna är viktiga men är inte allena saliggörande för hur vi ska kunna operera. Är terrängen besvärlig är helikoptrarna mycket viktiga. Men ska vi operera i en storstadsmiljö med en hyfsat fungerande infrastruktur är de inte alls lika kritiska för vår styrkeförmåga. För att råda viss bot på den akuta situationen har Försvarsmakten också beslutat att bygga om tre stycken helikoptrar av typen Boeing Vertol 107 (helikopter 4) vilka har livstidsförlängts. – När det gäller den grundläggande soldatkunskap har vi också tid att öva detta under tiden som vi står i beredskap. Denna tid ska vi ta tillvara fullt ut.

Tre operationsuppgifter NBG och EUs övriga stridsgrupper har tilldelats uppgiften att verka inom tre områden; överbryggande operationer, där NBG kan

användas som en överbryggande styrka till stöd för en pågående fredsfrämjande insats, vilken redan har styrkor i operationsområdet, inledande snabbinsatsoperationer samt i en självständig operation. – Därför har naturligtvis min stab och jag studerat dessa typer av operationer, bland annat operation Artemis i Kongo 2003, där en franskledd styrka gick in i Ituriregionen kring staden Bunia för att förbättra säkerhetsläget och gav FN tid att förstärka sina styrkor i regionen.

Rejäla muskler Det är en styrka med rejält med muskler som Karl Engelbrektson leder. Här nns både svenskt och nskt artilleri i form av granatkastarförband. Det nns också möjlighet att inom 60 dagar till exempel få förstärkning av en grupp Jas 39 Gripen, en stridsvagnspluton och ett ygbasförband som kan upprätta en ygplats var som helst i världen (mobilt ygledartorn med mera). NBG har också ett irländskt specialiserat ammunitionsoch minröjningsförband, artillerilokaliseringsradartropp, en enhet för psykologisk krigföring och en norsk kvalicerad sjukvårdsresurs med avancerad kirurgisk kapacitet. – Kärnan i mitt förband är en förstärkt mekaniserad bataljon bestående av ungefär 750 soldater. I mitt tycke är NBG lite av en miniatyr av Försvarsmakten minus marina förband, där vi har en stor bredd på olika förmågor. I mitt perspektiv är NBG ett ypperligt exempel på hur ett förband i dagens hotmiljö i en internationell fredsskapande miljö kan nå hög effekt utan att ha speciellt stor numerär, säger brigadgeneralen.

Artilleri & Luftvärn

Vilket har varit de största svårigheterna med att skapa NBG? – De största svårigheterna är nog att vi har varit tvungna att lära oss efterhand som vi skapar förbandet. Det nns i vårt fall ingen tid till en normal förbandsprocess med studier, försök och utvärdering innan förbandet blir operativt. Vi blir operativa efterhand och därför tillåter vi att det uppstår osäkerheter över tiden, som vi måste ge akt på, säger Karl Engelbrektson.

Artilleri & Luftvärn

– Dessutom är det per denition svårt att förbereda sig på det okända. Vi vet inte vart vi kan komma att verka, det handlar om hela världen. En radie på 600 mil från Bryssel är bara en planeringsgrund. Därför måste vi också vara breda i vårt förhållningssätt till planeringen. Vi har bland annat skickat svenska kaptener till en av världens tuffaste djungelinstruktörsutbildningar som arrangeras av brittiska SAS. Det är mig veterligen, första gången som ofcerare

Nordic Battle Group förfogar över en stor och kompetent sjukvårdsenhet bland annat med en avancerad norsk akutmedicinsk enhet. Foto Combat Camera Team, Mats Engfors

kämpningsform måste kunna ske med högsta möjliga precision och gradvis anpassas, vilket vi idag kan i form av att skjuta lys, rök eller i högsta stridsscenariot spränggranat. Därför lägger jag inte så mycket energi på det som NBG inte har utan jag lägger min energi på att utveckla och förbättra de enheter som NBG har. Brigadgeneralen poängterar att han även kan använda Psyopsenheten i samarbete med indirekt eld för att peka ut för den andra parten att artilleri kommer att nyttjas genom visst förfarande om parten inte kommer till exempel till förhandlingsbordet.

Förtruppen som ska säkra ygbasen har landat och om några timmar kommer förbandet som ska upprätta en ygbas att ygas in. Foto: Sven-Åke Haglund, Försvarsmaktens Bildbyrå.

Vill du veta mer om Nordic Battle Group rekommenderas www.mil.se

från ett ”normalt förband”, genomfört kursen med godkända betyg. Just nu har vi personal i Kenya som är där för att lära sig afrikansk miljö, berättar Karl Engelbrektson. Motsvarar NBG dina förhoppningar om hur förbandet bör se ut? – Absolut, ta bara en sådan sak som vikten av att ha tillgång till indirekt bekämpning av olika slag. När vi genomförde en övning med 14 sensorer, i form av artlokradar, spaningskompani, UAV med mera i samverkan med tungt nskt artilleri och Close Air Support (CAS) hade vi eld i målet i rätt tid och med rätt graderad verkan. Saknar du artilleri i form av eldrörsenheter? – Den indirekta elden har jag nu insett hör hemma i fredsskapande eller fredsframtvingande operationer. Kravet är att denna be-

Luftrumssamordning vital Generalen konstaterar också att han fått ny kunskap om vikten av luftrumssamordning. – Har man inte ordning i den tredimensionella dimensionen blir det svårt att verka. NBG kommer att vara det första svenska förbandet som självt under pågående operation eller slutövning, ansvarar för all luftrumssamordning med de resurser som nns i förbandet. Vi har denna unika förmåga. Vi har fått alla pusselbitarna på plats. – Flyget och luftvärnets syn på vikten av att ha en tydlig bild av luftrummet har också för vissa chefer inom förbandet varit en aha-upplevelse. När vi börjar operera med egen UAV kan vi inte ignorera luftrumssamordning utan vi måste ta hänsyn till det som sker tredimensionellt samtidigt som yget måste förstå att markförbanden inte kan planera i förväg vart vi behöver vårt understöd eller specika underrättelser. Det beror på hur striden utvecklar sig.

Artilleri & Luftvärn

Genomsnittsåldern i styrkan är 26 år, där den yngste är 19 och den äldsta strax över 55, säger general Engelbrektson. – Jag var inte alls så säker på att vi skulle lyckas rekrytera så mycket högkvalitativ personal. Jag är förvånad över hur attraktiv arbetsgivare Försvarsmakten visat sig vara i detta sammanhang. Det är generellt sett en riktigt bra mix av personer som varierar mellan att ha deltagit från noll till enstaka missioner till dem som har mer än en handfull missioner bakom sig.

Hur tänker ni göra för att ta tillvara NBG:s erfarenheter? – Det bästa och viktigaste sättet är att tillåta och uppmuntra individuell, muntlig tradition. Precis som våra regementen fungerar. Så länge vi har en tydlig förbandsstruktur är det nedärvt i någon form av lärningssystem där löjtnanten på trupp lär sig allteftersom av kaptenen eller majoren. Det som vi kan och ska bli bättre på är att systematisera erfarenhetsöverföring.

NBGs förbandsmärke. Förbandet har valspråket – ”Victory through values” M00342

Finns det någon operationsmiljö som du bävar mer för än andra? – Djungelmiljön är tuff. Det tar enormt lång tid att etablera sig i djungel samtidigt som tät-

bebyggda slumområden (townships) är mycket besvärlig miljö att verka i. När husen är byggda i stort sett på varandra är det mycket svårt att orientera sig. Att taktiskt rycka fram i dessa kräver mycket träning.

För Sveriges jägare sedan 1975. Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. www.aimpoint.com • info@aimpoint.se

Artilleri & Luftvärn

Björn Isaksson

Archer tar över efter haubits 77 Major Björn Isaksson vid Artilleriets Stridskola är projektledare för ARCHER och Försvarsmaktens projektledare för införandet av Archersystemet.

Sverige får nu för första gången sedan mitten av 70-talet ett nytt artillerisystem. Tillsammans med norska försvaret kommer Artilleriregementet att tillföras den splitterskyddade artilleripjäsen Archer, eller haubits 08.

Projektet startade vid Artilleriregementet efter de rekommendationer som Artilleristudien 1999-2002 gav att en renovering och modifiering (REMO) av befintliga Haubits 77 B-systemet till Habits 77 BD var den mest kostnadseffektiva vägen att gå. Förutsättningarna var att systemet kunde leva upp till de krav som ställdes på eldkraft, skyddsnivå, rörlighet och autonomitet. 2002 lämnades UTTEM1 in till HKV och projektet var igång. Med detta dokument som grund lade HKV beställning hos FMV att starta REA-studie2 avseende REMO Haubits 77BD. I och med att vi i Sverige tillämpar principen att vi inte ensamma skall driva utvecklingsprojekt utan att det skall nnas ett annat land att dela utvecklingskostnaderna med, söktes samtidigt efter en annan part med samma behov Utkast till tekniskt, taktiskt och ekonomisk målsättning. Realiserbarhetsstudie med syfte att påvisa att det nns möjliga tekniska lösning för systemet. 1 2

som Sverige. Följden blev att Danmark bjöds in till ett första informationsmöte i Kristinehamn hösten 2003. Danmark var sedan med i projektet både på projektledningsnivå samt som användare hösten 2003 – våren 2006. Danmark beslutade av olika anledningar våren 2006 att de skulle ta time-out. Under tiden var REA-studien i full gång och i och med att det tidigare hade beslutats om att det under REA-studien skulle tas fram två försökspjäser ck FMV den första försökspjäsen (FP 01) levererad i slutet på augusti 2005. Efter utbildning av två svenska samt två danska besättningar startades prov och försök upp i september med ett par veckor i Villingsberg. Prov med FP 01 genomfördes sedan fram till hösten 2007 då den sista provperioden genomfördes i oktober på Älvdalens skjutfält. Alla resultat och erfarenheter från prov och försök har hela tiden dokumenterats och delgivits FMV och BAE systems Bofors och har varit viktiga ingångsvärden under PDF–fasen3. Sammanfattningsvis kan man sammanställa antalet körmil, ungefär 1 500, skjutna skott cirka 1 100 samt driftstimmar med FP 01 till tre på varandra följande utbildningsår. 3

ProduktDenitionsfasen.

Artilleri & Luftvärn

Försökspjäs 2 (FP 02) levererades till FMV i maj 2006. Skillnaden mellan FP 01 och FP 02 är att de har olika navigationssystem, FP 02 har även ROWSS4 monterad på hytten. Här har vi både gjort försök med BAE Systems Bofors LEMUR-system och som en följd av samarbetet med Norge, som jag återkommer till längre fram, även det norska systemet Protector med Kongsberg som leverantör. FP 02 har även använts omfattande till förevisningar, utställningar, där Eurosatory i Paris var en höjdpunkt, samt ett antal besök från olika länder. Vid en demonstration i Villingsberg hösten 2007 var det inte mindre än tio olika länder som besökte förevisningarna. Våren 2006 lämnade Artreg in till HKV det RTTEM5 som skulle ligga till grund för PDF. Under i stort sett hela 2006 parallellt med slut delen på REA-studien har PDF-fasen genomförts. Syftet med denna är att från Artreg och FMV för försvarsindustrin tydliggöra alla de TTEM krav som hos FMV omsatts till IKSkrav6. PDF-fasen skall sedan hos försvarsindustrin slutföras med ett antal systemspecikationer i olika steg. Syftet med dessa är bland annat att beskriva vilken produkt som kommer att produceras. Inom ARCHER-artillerisystemet nns det tre huvudprodukter; pjäsen, ammunitionsfordonet och modularladdningen.

Systembeskrivning – pjäs Pjäsen som kommer att vara byggd på Volvos standard dumper A30E, med en förlängd bakRemoted Operated Weapon Sensor Station. Reviderad Tekniskt Taktiska Ekonomiskt Målsättning. 6 Intressent Krav Specikation. 4 5

Artilleri & Luftvärn

vagn, kommer att ha min- och splitterskydd hytt med plats för tre operatörer; chef, operatör och förare. Det kommer även att nnas en reservplats i hytten som kan användas för besök, utbildning eller motsvarande. Chefen, som är yrkesofcer nivå 5-6, kommer att vara placerad i mittenstolen bak och ha tillgång till ett ledningssystem (SLB)7 för att kunna utföra förbandsledning av egen pjäs och ammunitionsfordon samt även kunna leda ytterligare enheter. Till höger baktill kommer skytten eller huvudoperatören att sitta. På denna plats kommer uppgiften att variera beroende på om pjäsen är grupperad eller under föryttning. Är pjäsen under föryttning är denna operatör den som styr sekundärbeväpningen, för att när pjäsen grupperar övergå till att genomföra skjutningar med huvudbeväpningen. Föraren har till uppgift, förutom att framföra fordonet, 7

Archer genomför direktskjutning under ett moment i samband med höstens stora förevisning i Villingsberg. Foto: Jahn Johansson, Bae Systems Bofors..

I svenska pjäser SLB Strids Ledning Bataljon.

Faktaruta ARCHER

Besättning 3 personer •Chef •Operatör •Förare Eldkraft – Skottvidd •Spränggranat >35km •Bonus (Hårdmålsgranat) >35 km •Excalibur (Precision granat) >50km •Lys/Rök granat 30 km •Eldhastighet 9 sk/min •Medförd ammunition i pjäs 21 skott •Tid för omladdning < 8 minuter •Fjärrstyrd sekundärbeväpning 12,7 alternativt 7,62 ksp Rörlighet •Max hastighet på väg >65 km •God framkomlighet i terräng •Vaddjup 1 m •Grupperingstid < 25 sek •Uppbröstningstid < 30 sek •Vikt stridsklar 33,5 T •Räckvidd 400 km på eget drivmedel Skydd •Min och splitterskyddad hytt •Tilläggskydd för eleverande systemet •Däck med inlägg för minskydd

även att styra sekundärbeväpningen vid grupperad pjäs, ha tillgång till hela vapensystemet för redundans av operatören samt ha möjlighet att utföra driftsuppföljning av hela systemet. De stora förändringarna gentemot försökspjäsen är att nästa version samt de fyra första seriesystemen kommer att ha: • Modierad utformning på huv. • Hytten kommer att bli aningen större med möjlighet för föraren att gå in och ut även med personal placerad i vänster bakstol. • Datorer och radioutrustning placeras skyddat inne i fordonets ram. • Förbättrad sikt för föraren. • Förbättrat riktområde. • Möjlighet att på sekundärbeväpningen byta pipa samt fylla på ammunition från taklucka. • Tillbehörslådor blir placerade i utrymmet mellan hytt och eleverande system. • Utrustning för automatisk programmering av tändrörs införs.

Ställningstagande avseende funktionalitet: • Pjäsen kommer inte att byggas med ”stealth-teknik” utan endast viss förmåga till att förända radarmålarea kommer att vara möjlig. • Pjäsen kommer att levereras med begränsat antal maskeringssatser för sommar och vinter. • Vid grundutbildning kommer pjäser med grundskydd att användas och vid internationell insats kommer tilläggsskydd att monteras.

• Direktskjutning med sekundärbeväpning som sensor sker endast med indirekt metod. • Delvis utvecklad MRSI-funktion8 införs. • Funktionen skjutning mot rörligt mål läggs som option och införs inte på de första systemen. • Av BAE Systems Bofors valt navigationssystem införs. • ADL-utbildningspaket levereras av BAE Systems. • Operatörsträningssystem levereras av BAE Systems.

Systembeskrivning – ammunitionsfordon För att komma fram till en så bra och heltäckande lösning som möjligt startade projektet upp en studie, ammunitionsstudie del 1, hösten 2003. Syftet var att få fram en helhetsbild av hela ammunitionskedjan från fabrik/förråd till dess att ammunition nns i pjäsen. Studien redovisades hösten 2004 med ett antal viktiga slutsatser för kommande utveckling. För de som vill lära sig mer om detta nns en hemlig studierapport som kan lånas hos FMV eller A 9. Efter redovisning av genomförd studie beslutades att BAE Systems Bofors skulle ta fram ett antal alternativ för hur ammunition skulle överlämnas9 och ersättas10. Detta resulterade i att elva olika förslag redovisades, och av dessa valdes två ut för fortsatt arbete. Av dessa två valdes slutligen en lösning ut MRSI era granater från samma pjäs landar samtidigt i målen. Skjutning sker med olika elevation och laddning. 9 Överlämning = påfyllning av vid bataljonen ingående ammunitionsfordon. 10 Ersättning = när ammunition fylls på i pjäsen. 8

Artilleri & Luftvärn

för fördjupning. I samtliga elva olika alternativ var inriktningen att det skulle vara samma bärare på både pjäs och ammunitionsfordon. På det fördjupade alternativet inleddes även förhandling mellan FMV och BAE Systems Bofors om den kommande utvecklingen. Tidiga indikationer gav dock besked om att det valda fördjupningsalternativet med största sannolikhet kommer att bli för dyrt att produceras. En annan detalj i detta sammanhang var också att den påbörjade fördjupningen visade på att det kommer att bli problematiskt att få igenom dispenser för transport på allmän väg med full last på ammunitionsfordonet med dumper som bärare. Dumpern är redan i sin grundversion

Artilleri & Luftvärn

relativt tung, och med splitterskyddad hytt och full last blir inte längre dumpern ett alternativ som bärare till ammunitionshanteringsutrustningen. Det hela mynnade ut i att FMV tillsammans med A 9 tog fram ett förslag på alternativ som är mindre tekniskt avancerat, har en annan bärare samt att även vissa kravsänkningar redovisades för BAE Systems Bofors. Med de slutsatser som tidigare dragits inom ammunitionsstudien del 1, utformingen av alternativen, fördjupningen samt den nya inriktningen är detta det som kommer att leda oss fram till den slutliga lösningen för ammunitionsfordon för ARCHER:

•Mobilt kamoagesystem MCS •Förberedd för EO Elektro Optisk utblick •Fjärrstyrd rökkastare Ledning •Ledningsystem SLB •NABK Nato Armament Ballis tik Kernel för ballistikberäkning Underrättelse •Fjärrstyrda sensor med dag och nattkamera •Egen sensor för måluttag Uthållighet •Ammunitionsfordon till varje pjäs med ca 100 kompletta skott •Möjlighet till egen tillagning av mat •Driftstillgänglighet 20h per/dygn •Möjlighet till att utöka antalet besättningsmedlemmar till 4 s t

• FMV/A 9 tillförs i slutet av 2007 två fordon för försök, en Volvo FM 12 8x6 för framkomlighetsförsök samt en MAN X45 8x8 som bärare av den försöksutrustning som BAE Systems kommer leverera våren 2008 till FMV • Dumper är inte längre ett alternativ som bärare på grund av viktproblematiken. • Fordonet kommer att ha en fordonsmonterad kran med räckvidd på ca 11meter. • Fordonet kommer att vara möjligt att utrustas med ROWSS. • FM kommer att genomföra en större upphandling av splitterskyddade terränglastbilar under åren 2009-2012 vilket kommer att ge svar på vilket fordon som blir slutlig bärare • Ammunitionshanteringsutrustningen kommer att placeras i en 20 fots container med lastväxlarsystem. • Överföringen av granater kommer att ske med en i taket på containern monterad travers. • Laddningarna kommer att lyftas med kranen i en särskild laddningsmatare för dockning med pjäsens magasin. • Färdiglager med olika sorters granater kommer att nnas förberedda i containern.

Systembeskrivning – modularladdning I och med att slutförbrukning av lng 4-7 kardusladdningarna till haubits 77B med nuvarande förbrukningstakt sker 2010 har beslut fattats att det inte kommer att ske någon kvalicering av kardusladdningar i ARCHER prototyp eller seriepjäser. Men i och med att den tekniska

lösningen för att skjuta kardusladdning redan nns i FP så är det inget problem om något annat land ställer detta krav. Vi har i ett särskilt TTEM för modularladdningar till ARCHER ställt följande generella krav: • Skjutavstånd med 77B BFL, minst 35 km. • Kortaste skjutavstånd 5 km. • Skall vara lågkänsligt med IM-krut • Ingen detonation vid träff av nkalibrig eld, splitter eller direktträff med RSV. • Skall kunna vara laddad i laddningsmagasin i 3 månader. • Möjlighet till avläsning av kruttemperaturen på utsidan av laddningen ska nnas. • V0 spridning inom samma laddningsparti max 3 m/s. • Inga restprodukter kvar i eldröret efter avfyrning. • Val av vilken laddning som skall skjutas skall kunna ske från hytten direkt före skjutning. Vad som sedan gäller exakt vilken ammunitionstyp samt ammunitionsportfölj som kommer att kvaliceras för ARCHER kommer samarbetet med Norge att ge vid handen. Inriktningen är att vi skall ha en gemensam ammunitionsportfölj med Norge.

Samarbetet med Norge I och med att Danmark som jag tidigare berättat beslutade sig för att ta ”time-out” 2006 så intensierades kontakterna med Norge under senare delen av 2006. Det hela mynnade ut i att de två ländernas försvarschefer skrev under ett MOU11 sommaren 2007. Detta MOU ger en 11

Memorandum Of Understanding.

Artilleri & Luftvärn

inriktning om hur ett fördjupat samarbete på inom området imdirekt eld skall genomföras. Här tas även upp att två av de utvecklingsprojekt som det skall samarbetas inom är: BAE Systems Bofors ARCHER och Norska Kongsbergs PROTECTOR. Jag återkommer till Protectorn sist i denna artikel. TA (Technical Agreement) kommer att upprättas både för ARCHER och PROTECTOR. I dessa dokument redovisas mer i detalj vilken kostnadsfördelning som skall ske, hur arbetet skall bedrivas i de olika projekten, styrmodell av projekten, äganderättsförhållanden samt hur eventuella tvister skall lösas. TA för ARCHER skall med nuvarande planering vara påskrivet i början på december 2007. På användarnivån har vi utbytt information om de olika kravställningarna i TTEM som från norsk sida benämns KD (kravdokument). Vi kommer i november tillsammans användare från Sverige och Norge samt Svenska FMV och Norska FLO12 genomföra gemensamma arbetsmöten i syfte att senast i slutet på november kunna delge försvarsindustrin en gemensam IKS.

Protector Protector är en fjärrstyrd 4-axlig gyrostabiliserad vapenplattform med principen man ”siktar där det skall träffa”. Den har sensorer för både dag och natt och är även utrustad med laser för avståndsmätning. Protector kan bestyckas med 12

Forsvarets Logistik Organisation.

Artilleri & Luftvärn

olika vapen såsom: • Tung kulspruta 12,7 mm, • kulspruta 7,62 mm, • kulspruta 90, • 40 mm granatspruta eller • 76 mm rökkastare.

Protector monterad på Archers hytt.

En annan uppgift som vi kommer att lösa med Protectorn är att genomföra mätning av mask13 både dag och natt. Protector består av tre huvuddelar: Vapenstation, FCU (re control unit) och CG (control grip). I och med det uppstartade samarbetet med Norge beslutades det att det redan på FP skulle integreras en Protector under våren 2007. Detta löste BAE Systems Bofors och Kongsberg tilsammans på cirka sex veckor, dock i ”stand alone-utförande”. Men detta får nog ses som ett mycket bra exempel på samarbete mellan två försvarsindustrier. Vi har under hösten både vid A 9 och tillsammans med Markstridskolan (MSS) genomfört prov och försök med Protector monterad på ARCHER FP 02. 13

Mask: främmande föremål i projektilbanan.

OPERATÖRSROLLER ARCHER Reservplats

Förare

Kunna ta emot besök av högre chef (Möj lighet till inkoppling av SLB).

SLB förarstöd på v änster sida

Vid utbildning möj ligplats för instruktör!

Förberedd för Eletro Optisk (EO) utblick skärm rakt fram samt backspeglar! Vapensystemet WS under förflyttning/Operatör ROWSS v id grupperad pj äs!

Övrigt

Styrdon ROWSS

Placering taklucka v änster sida

(Remote Operated Weapon Sensor Station)

ROWSS monterad så att påfyllning av am/byte pipa kan ske från taklucka.

Chef

Operatör

Förbandsleder 1 eller 2 pj äser med amfordon med stöd av ledningssystem (SLB)

Operatör ROWSS under förflyttning

Beslutar om insats av erhållna elduppdrag genom att v erkställa elduppdrag i SLB för öv erföring till v apen systemet (WS)

Försvaret får 43,9 miljarder för 2008 Knappt två miljarder kronor sätts av i 2008 års försvarsbudget i anslag för internationella insatser. För några veckor sedan klubbade riksdagen regeringens förslag till budget för försvar och beredskap mot sårbarhet. Utgiftsområdet får sammanlagt 43,9 miljarder kronor, varav 39,8 miljarder inom politikområdet Försvar samt 3,8 miljarder inom politikområdet Samhällets krisberedskap. 14

Troligtv is j oystick fastmonterad höger bak och höger sida fram.

Operatör v apensystemet (WS) v id skj utning Krav möj lighet att byta skärmbild från ROWSS till v apensystemet WS v id gruppering – uppbröstning

Regeringen tänker nu också dela upp Försvarsmaktens utgifter på er anslag än vad det är i budgetpropositionen idag. Det bör nnas ett särskilt anslag för internationella truppinsatser. Övriga punkter i beslutet är att regeringen i budgetpropositionen för 2009 ska redovisa hur det går med målet att spara 2 miljarder kronor inom staber och förvaltningar. Dessutom ska departementet fortsätta arbetet med att reformera befälsordningen. Försvarsutskottet anser att det återigen ska införas ett tvåbefälssystem.

Artilleri & Luftvärn

Nils-Ove Gustafsson

Archer en marknadssuccé? Sedan Archerprogrammet drog igång på allvar, år 2005, har intresset på den internationella marknaden vuxit sig allt större.Vad är det då som gör Archer så intressant utanför våra gränser? Det är framför allt fyra egenskaper som våra kunder framhäver. Det nns dock konkurrenter, var och en med sina specika fördelar och också nackdelar. Det samtliga system, inklusive Archer, har gemensamt är kalibern – 155mm – och eldrörslängden – 52 kalibrar samt pjäsdator som utför all ballistikberäkning. De esta konkurrenter har någon grad av automation, men det är bara Archer som är 100 procent autonom.

Major Björn Isaksson beskriver i sin artikel en mängd goda egenskaper och förmågor som karakteriserar Archersystemet. Det är viktigt att komma ihåg att ”Archer” är inte bara en pjäs utan ett system av system som ger användarna förmågor på stridsfältet. För det första är det konceptet, där redan existerande systems goda förmågor tillvaratas och sätts samman till en ny enhetslösning. 77-pjäsen har ett outslitligt gott rykte – och det är då främst laddsystemet som framhävs. Genom att tillföra

Artilleri & Luftvärn

magasin för laddningar och granater samt gjort laddsekvensen helautomatisk kan personalen genomföra snabba skjutsekvenser och MRSI1förmågan har förbättrats avsevärt. Den andra egenskapen är mobiliteten. Volvos dumper har mycket goda väg- och terrängegenskaper. Den kan köras hyfsat fort på väg, runt 70km/h, och i medlut får föraren stundom ta till bromsarna för att inte överskrida hastighetsbestämmelserna. Under en vinterövning testades framkomligheten i djup snö. Vid detta tillfälle deltog ett danskt team och de ville att proven skulle göras utan snökedjor. Det kan konstateras att framkomligheten var i stort sett den samma. Sexhjulsdrift, kedjor och en tränad förare ger systemet nästan lika bra terrängframkomlighet som ett bandgående system. Man kan dock ställa sig frågan om det är nödvändigt att lämna väg för att gruppera och om det är nödvändigt att ligga i stridsvagnsspåret när man har en porté på 30-40 km?

Överstelöjtnant NilsOve Gustafsson är sedan några år tillbaka marknadsförare av artillerisystem inom BAE Systems Bofors AB.

Skydd – en framgångsfaktor 1 MRSI; Multiple Rounds Simultaneous Impact. Innebär att ett antal granater, som skjuts från en och samma pjäs med olika elevation och utgångshastighet, träffar målet samtidigt.

Den tredje stora framgången är skyddet, som är en följd av att systemet är automatiserat. Den som är gammal i gården minns vilket slit det var att rekognoscera, gruppera, skjuta och omgruppera. För Archersystemet görs detta i och från pjäsen. Dessutom utförs alla moment (förutom uppfyllande av magasin och vård) fjärrstyrt. Med ett välriktat ngertryck på en datorskärm, en s.k. ”Touch Screen”, utför systemet operatörens (ja, begrepp som riktare och laddare är mer eller mindre utdött) kommandon helt automatiskt. Fortfarande sitter personalen i skydd och behöver inte lämna sin arbetsplats, annat än då avskildhet påkallas. Eftersom systemet är fjärrstyrt är personalen helt avskild från såväl pjäsen som ammunitionen. Detta är en egenskap som Archer än så länge är ensam om. Det nns idag inget annat system på marknaden som har ett helt autonomt system likt Archer. Möjligtvis kan det amerikanska NLOS-C2 räknas dit, men detta system är fortfarande mitt i en utvecklingsprocess.

Låga driftskostnader Den fjärde och kanske mest viktiga egenskapen för våra användare är den låga driftskostanden. En dumper konsumerar betydligt mindre bränsle än ett system på band och till skillnad från de bandgående systemen erfordrar Archer inga särskilda transportresurser. Dessutom har det visats sig att ett hjulgående system är billigare underhålla och att köra samt att vägslitaget är näst intill obentligt. Tack vare att Volvo är globalt representerade går det att 2 NLOS-C, Non Line of Sight – Cannon. D.v.s. en fjärrstyrd kanon. Personalen sitter avskild från själva pjäsen.

inom en mycket kort tidsrymd (garanterat under 24 timmar) få tag på reservdelar oavsett var i världen man benner sig. Archerpjäsen kan rent skjuttekniskt hanteras av en enda person, men av säkerhets- och stridseffektivitetsskäl skall minst två personer betjäna systemet. Den rekommenderade numerären är tre. Jämfört med en traditionell artilleribataljon kräver Archerförbandet knappt halva personalstyrkan.

Inga större serier Marknaden för artillerisystem minskar inte, tvärt om. Däremot är det inte längre fråga om att anskaffa stora serier. I snitt anskaffas system för en till två artilleribataljoner. I skrivande stund har ännu inga kontrakt tecknats för Archer, och det lär nog dröja ytterligare en tid innan så sker, men det nns några pågående anskaffningsprogram av 155 mm artilleri runt om i vår värld där Archer är en stark kandidat. Nedan följer några kommentarer om de idag intressanta, möjliga, kunder utanför det Svensk/Norska programmet: Danmark Danmark kommer att genomföra en indirekt bekämpningsstudie under 2008. Enligt danskarna lutar det åt en mix av granatkastare, lätt artilleri och ett skyddat självgående system. Vi skall komma ihåg att under drygt ett år deltog danska artilleriofcerare i projektet, men av olika skäl tvingades de att avbryta detta. Vi vet att användarna var mycket positiva till Archer och vi tror att Archer har en god chans. Anskaffningen kommer att göras inom de kommande fem åren.

Artilleri & Luftvärn

Australien Intresset för Archer i Australien var under ett par år mycket stort, men tyvärr har pendeln svängt rejält. Företrädare, för Australiens Armé och motsvarande FMV, har låtit meddela att de avser gå vidare med system som redan är i drift och dessutom förordas bandgående system. Beslut om anskaffning skall tas under 2009/10. Malaysia I december 2006 besökte några artilleriofcerare från Malaysia Artilleriregementet i Boden. Syftet med besöket var att få utbildning och delta i skjutning med Archer. Vanligtvis brukar det vara rejält kallt och mycket snö i Boden, men just under denna vistelse slog vädret om rejält och det regnade ordentligt. Det blev om än ännu mörkare. Trots väderförutsättningarna genomförde ofcerarna på Artilleriregementet ett mycket bra jobb och enligt den rapport som Malaysierna skrev till sina överordnade förordar de Archer. Beslut om anskaffning bedöms tas under 2010/11 och jag kan från ett möte, med Malaysias Arméchef den 4 december (en bra tid att prata artilleri), bekräfta att Archer fortfarande är en stor favorit.

uthållighet, skydd och hög eldkraft. I tillägg säger kanadensarna att hjulgående system förordas. Vår bedömning är att Archer bör ha en god chans. Qatar Som en liten outsider har Qatar smugit upp på den ”nya” marknaden. Som de esta arabiska nationer har franska och sydafrikanska system länge dominerat. Qatar är det första arabiska land som visat intresse för Archer. Landet är litet, knappt en miljon invånare, och det de söker är system som kräver lite personal men levererar hög effekt.

Nya NATO-medlemmar I takt med att forna östeuropeiska stater ansluter sig till både EU och NATO, ställs krav på att deras militära system skall anpassas till

Jan Silvander är teknisk ofcer inom Artdemoprojektet och har varit med från början när projektet startades. Idag är han anställd av Bae Systems Bofors AB. På bilden diskuterar Jan (i grå overall) med några norska besökare.

Kanada Kanada genomför en förnyelse av sitt indirekta bekämpningssystem. Sensorer och ledningssystem har varit det första steget. Därefter har de anskaffat ett antal 155 mm lättviktspjäser (M777) samt den banstyrda granaten Excalibur. Nästa steg i processen är anskaffning av ett självgående artilleripjässystem som ger längre

Artilleri & Luftvärn

västerländsk standard. Indirekta bekämpningssystem är inga undantag. Vad vi nu ser är att 122- samt 152 mm artillerisystem sakta men säkert byts ut mot 155 mm. Forna öststater som visat intresse för Archer är bl.a. Polen, Tjeckien, Rumänien och Slovenien. Finland Hur har vi det då med Finland? Finland är, mätt i artilleritermer, en stormakt. Med över 1000 pjäser i drift besitter de en enorm eldkraft. I likhet med gamla öststater har Finland ett stort antal 122 mm och 152 mm system och om och när Finland presenterar planer på att anskaffa, och/eller ersätta gamla system med 155 mm, kommer vi självklart att marknadsföra Archer. Vi följer med spänning utvecklingen i Finland.

Spännande framtid Det nns helt klart en marknad för autonoma system som Archer. Några kunder benner sig geograskt långt bort men några kan vara närmare än vad vi tror. Kommer man att välja Archer? Framtiden är mycket spännande. Som major Björn Isaksson beskriver i sin artikel har Norge och Sverige tagit de första stegen mot ett gemensamt artillerisystem, Archer. Skulle även Danmark och Finland gå samma väg, och välja Archer, ska vi kunna samordna mycket av utbildning och gemensamma internationella insatser. Underhållsmässigt kan vi tillsammans hålla nere kostnaderna. Med Archer följer helt nya förmågor och artilleriet kan ges nya uppgifter på det moderna stridsfältet – det fragmenterade i synnerhet. Archer är ett kostnadseffektivt artillerisystem som mycket väl platsar på det moderna – och fragmenterade – stridsfältet.

Kanske bådar det gott för framtiden när danske överstelöjtnanten Per Mörkeberg fyrar av sitt bredaste leende efter att ha sett Archerskjutning i Villingsberg. Hans italienske kollega verkar dock vara lite mer reserverad.

Artilleri & Luftvärn

Det mesta på A 9 cirklar runt Artilleribataljon 2012 Sedan cirka två år tillbaka pågår ett utvecklingsarbete vid A 9 syftande till att ta fram nästa generation av artilleribataljon, Artilleribataljon 2012. Det har på senare tid skrivits och pratats ganska mycket om 155 mm Hjulgående haubits 08, mer känd under namnet Archer, men organisationsarbetet ”runt omkring” själva pjässystemet är kanske mindre känt, åtminstone utanför A 9:s grindar. Det är inte något större överdrift om jag påstår att nästan allt utvecklingsarbete som pågår just nu vid ArtSS, kommer att ge avtryck på Artilleribataljon 2012.

Jag ska i denna artikel försöka beskriva läget på utvecklingsarbetet för den nya bataljonen, samt en ungefärlig tidsplan för införandet. Först en kort återblick på hur det hela började. I slutet på 1990-talet inleddes studier om vilka krav som borde ställas på nästa generation av system för indirekt eld i den svenska Försvarsmakten. Bland annat ville artilleriets företrädare få ett mer lättrörligt system, med kortare grupperingstid och längre räckvidd än det nuvarande haubits 77- systemet. I syfte att inhämta kunskaper såväl avseende utrustning som metoder så genomfördes projekt ArtDemo under ett par år

Artilleri & Luftvärn

i början på 2000-talet, där man studerade några olika pjässystems förmågor. Ungefär samtidigt som detta genomfördes visade en delrapport ur den pågående Artilleristudien att en längre räckvidd än vad dessa kaliber 39-eldrör kunde klara var synnerligen önskvärt. Detta krav på ökad räckvidd kombinerat med erfarenheterna från ArtDemo var i sig det som genererade kravställningen på det som så småningom kom att kallas Archersystemet.

Major Erik Hörnell är stabschef vid ArtSS och har ansvaret för att samordna utvecklingsarbetet av Artilleribataljon 2012.

Projektgrupp bildades Var står vi då idag, gällande organisationen för det framtida Artilleriet? Under hösten 2006 skapades en projektgrupp vid A 9 med uppgift att ta fram målsättningar för den framtida artilleribataljonen och jag ck uppdraget att samordna den gruppens arbete. Projektgruppen är i sin tur indelad i ett antal olika delprojekt där såväl ofcerare ur regementsstab, bataljonen och ArtSS ingår. Arbetet har bedrivits kontinuerligt under slutet på 2006 och hela 2007, med tyngdpunkt på hösten 2007 då steg ett av arbetet har slutförts i form av ett PTOEM1. 1

Preliminär Taktisk, Organisatorisk och Ekonomisk Målsättning

Den nya artilleribataljonen kommer alltså att benämnas Artilleribataljon 2012, men eftersom säkert många av er kommer att höra talas om Artbat 09, så ska jag ägna några rader åt att förklara vad det förbandet är för någonting, och varför det tagits fram. HKV startade under våren 2007 upp ett arbete med Arméns insatsorganisation (IO), med syfte att skapa en insatsorganisation. Kortfattat kan man säga att vi ska använda våra nummersatta insatsförband för insatser såväl inom som utom riket. Insatsorganisationen är tänkt att ”rullas” vart tredje år, med start 2009, det vill säga IO 09 och därefter IO 12, IO 15, och så vidare. Förbanden i IO ska vara modulärt uppbyggda så långt det är möjligt och ha tillgång till den personal och den materiel som är behovssatt, vilket det i ärlighetens namn varit lite si och så med de senaste åren. Eftersom alla arméförband ska in i IO 09 gjordes ett arbete inom vår projektgrupp där vi tog fram en ”mellanorganisation” i väntan på Artilleribataljon 12, och detta förband ck alltså benämningen Artillerbataljon 09. Bataljonen kan enklast beskrivas som en ”hybrid” mellan org 04 med haub 77B och org 12 med Archer. Därmed lämnar vi Artbat 09 för denna gång och koncentrerar oss på Artbat 12. Vi har i dagsläget tagit fram målsättningar för förbandet, och till det hörande en organisation med såväl personal som materiel. En hel del arbete återstår, men till största delen handlar det om detaljer; vi vet vad vi vill och vi har gott hopp om att kunna få tillgång till den utrustning vi anser oss behöva för att kunna

lösa ställda uppgifter. Det arbete vi hittills har gjort kommer att ligga till grund för OMF2 som påbörjas under 2008 på plutonsnivå och slutförs under 2011 med hel bataljon.

Organisation och målsättning Om man ska jämföra Artilleribataljon 04 med den framtida Artilleribataljon 2012, så är kanske skillnaderna er än likheterna. De största förändringarna är införandet av det nya pjässystemet (Archer) vilket medför en avsevärt ökad räckvidd, rörlighet och precision vid förbandet, att underrättelseförmågan har ökat genom tillförsel av artillerilokaliseringsradar, och att införandet av TACP3 har gett förbandet ytterligare en verkansdimension. Utöver detta så har förbandet tillförts ett antal splitterskyddade fordon vilket givetvis har höjt skyddsnivån på förbandet. Bataljonen är organiserad med ledningskompani, trosskompani, sensorkompani och tre pjäsbatterier. Ledningskompaniet har inom sin organisation förutom ”traditionella” ledningskomponenter också tre lätta skytteplutoner, som ska kunna svara för bl.a. vakt- och eskortuppgifter inom bataljonen. Trosskompaniet är uppbyggt med moderna rullaksväxlar- och containersystem. Strävan är att framåtriktade delar av dessa två kompanier ska vara splitterskyddade. Sensorkompaniet består av en sensorledningspluton, en väderpluton, en artlokradarpluton och två e-plutoner, den ena med stridsforOrganisations- och MetodFörsök Tactical Air Control Party, en utvecklad e-grupp som förutom förmågan att leda artillerield även har förmågan att leda attackyg och attackhelikoptrar

2 3

Artilleri & Luftvärn

don 90 E och den andra med RG 32 ”Galten”. Båda e-plutonerna har TACP-förmåga. I varje pjäsbatteri ingår fyra Archerpjäser, organiserade i två plutoner. Pjäsbatteriernas fordon är samtliga splitterskyddade.

Hög eldkraft Införandet av förmåga till precisionsbekämpning av punktmål med minskad risk för oönskad sidoverkan, förmåga till graderad verkan, samt förmåga till lokalisering av indirekta eldförband medger att bataljonens komponenter med fördel kan användas för internationella insatser. Bataljonen har en mycket hög eldkraft, precision, rörlighet och, skyddsnivå. Bataljonens sensorer utgör en kvalicerad resurs för högre chefs informationsinhämtning och kan även bidra till skyddet av egna förband (Force Protection) genom sin förvarningsfunktion. Inom bataljonen nns resurser för att samordna mark- och ygförband till tid och rum (TACP-grupper), vilka kan förstärka annat förband eller lösa självständiga uppgifter inom bataljonens ram. Bataljonen kan verka med allt från autonoma pjäser till hel bataljon beroende på vilken effekt/verkan som krävs.

Fortsatt utveckling Under utbildningsåret, som startar i januari 2008 och avslutas i december samma år, kommer en del mindre försök att göras som har bäring mot den nya bataljonen. Dessa försök kommer att omfatta såväl materiel som organisation och metoder, med tyngdpunkten på metodutveckling. Vi kommer också att för första

Artilleri & Luftvärn

gången sätta upp och öva med ett sensorkompani där vi samlat bataljonens sensorer (artlokradar, e-pluton och väder). En del verksamhet kommer mer eller mindre att genomföras inom ArtSS, men det mesta kommer att ske ute på grundutbildningsbataljonen. Parallellt med detta fortsätter det mer ”pappersmässiga” utvecklingsarbetet med organisationsarbete, dokumentation och målsättningar. Lagom till sommaren 2009 sker så inryckningen av nästa årskull värnpliktiga. Vid denna tidpunkt har projektet kommit så pass långt att leveransen av Archer påbörjas. I och med detta kan givetvis ett mer omfattande OMF genomföras; bl.a. kommer ett komplett haubitsbatteri med Archer att utbildas (och genomföra OMF), och detta år genomför också det nya sensorkompaniet OMF. Vår förhoppning är dessutom att enheter ur det förbandet (såväl sensorer som pjäser och till dessa hörande logistik och ledning) ska kunna stå i beredskap för internationella insatser efter genomförd utbildning. Slutligen genomförs OMF i bataljons ram under 2011, och då har redan arbetet med IO 15 påbörjats men vi får väl anta att det förband vi tar fram i och med Artilleribataljon 2012 är tillräckligt bra för att IO 15-arbetet endast ska handla om små förbättringar.

Stefan Bratt

Robot 70 – robotsystemet med nio liv Richard Svensson

Ett ertal fjärrstyrda eldenheter eller ett fordonsmonterat system med chef och operatör i splitterskyddad miljö. Artilleri-Tidskrift kan som första tidning avslöja Saab Bofors Dynamics planer på en modernisering av robot 70-systemet.

Robot 70 är också systemet som likt katten verkar ha nio liv. Den första versionen togs i bruk på dåvarande Lv 4 i Ystad hösten 1977. I år rar alltså systemet 30 år och är som det sägs i sportterminologin ”still going strong”. – Faktum är att idag är systemet med dess olika robotversioner från mark noll till tre, operativt i 18 länder och tillhör en av våra mest eftertraktade produkter inom Saab Bofors Dynamics (SBD). Det säger Richard Svensson, en av SBD:s marknadsförare. Skaran av länder som har köpt Robot 70 utökades så sent som för bara ett halvt år sedan då Finland blev det artonde landet att beställa systemet. Men, nu är det alltså dags för en modernisering av systemet och anledningarna är era, berättar produktchefen Anders Wahlström:

– En anledning är att vi har från vissa kunder fått höra om behovet av att kunna fordonsmontera robot 70. Dessutom nns det andra kunder som uttryckt ett önskemål om att kunna fjärrstyra eldenheter från en säkrad miljö. En typ av situationer där en fjärrstyrningsfunktion skulle vara effektiv är övervakning av ett större event, till exempel ett större idrottsarrangemang som skulle kunna vara ett potentiellt terroristmål, säger Wahlström. Sverige å sin sida håller som bäst på att avgöra upphandlingen av nytt splitterskyddat enhetsfordon (SEP), där en av SEP:s moduler kommer att utgöras av luftvärnsfunktion. Idag nns inte något mekaniserat lv-fordon kvar mer än luftvärnskanonvagn 90 (LvKv), som har begränsad operationell räckvidd med sin 40 millimeters beväpning. – Finessen som vi ser det med robot 70 är att alla möjliga applikationer är separerade från varandra, vilket gör det möjligt att byta ut komponenter i såväl missil som eldenhet (läs siktet), utan att behöva uppgradera hela systemet, säger Richard Svensson. Idag nns det fyra typer av missiler som samtliga kan avfyras från samma eldenhet.

Artilleri & Luftvärn

– Vi har till exempel kunder som skjuter mycket sällan, upp till vart annat år, medan andra skjuter åtskilliga robotar varje år. Därför är också behovet av kompletteringsanskaffningar varierande. I Sverige är det bara det burna pansarvärnssystemet Carl-Gustaf inom armén som har en längre livslängd. – Det innebär till exempel att vi kan erbjuda andra kunder att köpa uppgraderade robotar,

Artilleri & Luftvärn

som vi har köpt tillbaka från länder som minskat antalet robotar i sina förråd, till exempel Sverige och Norge. Produktionen av robot 70, som idag, enligt SBD:s egna uppgifter på heltid sysselsätter knappt 40 personer i Karlskoga är säkrad till bortom år 2010. – Jag är övertygad om att systemet i sig kommer att överleva min yrkeskarriär inom

Den australiensiska versionen av robot 70. Foto: Saab Australia Inc.

SBD. Idag skjuter svenska försvaret 30-åriga missiler utan minsta problem. Vi kan visa på en 94-procentig funktionssannolikhet för hela systemet, vilket är outstanding jämfört med våra konkurrenter, hävdar Richard Svensson.

Produktionen av robot 70-systemet är idag säkrad till bortom 2010 och sysselsätter på heltid knappt 40 personer i Karlskoga.

Artilleri & Luftvärn

FS 14 på plats i Afghanistan – OK. Då gör vi så här. Jag briefar chefen och G 1, du kollar upp läget för de skadade innan vi skickar rapporten till brigadstaben. PIO – du kollar med HQ om det behövs vidta någon mediaåtgärd. Legal – du får kolla med HQ om vi ska ta upp någon anmälan. Utgå!

Överstelöjtnant Per Olsson ger snabba direktiv för hur incidenten i den afghanska bergsbyn ska utredas. Denna gång är det övning men det dröjer inte många veckor förrän läget är skarpt för samtliga deltagare i missionsstyrkan FS 14. När detta publiceras är styrkan på plats i Mazar-e-Sharif och Camp Northern Lights. AT ck möjligheten under några timmar tillsammans med FS 14 Press och Information Ofcer (PIO), kapten Fredrik Bojerud, följa styrkans slutövning innan rotationen till missionsområdet inleddes. – Under slutövningen deltar 360 soldater och den första rotationsomgången har redan startat, säger kapten Bojerud under tiden som solen går ned över Livgardets övningsfält. Det är tisdag den 16 oktober och för Fredrik Bojerud återstår bara några dagar i Sverige innan det bär iväg till koniktområdet i norra Afghanistan.

Artilleri & Luftvärn

Inne i det tillfälliga stabshuset är det full aktivitet. En av Artilleriregementets ofcerare, major Thomas Bjerregaard som arbetar med bataljonens operativa ledning, håller på att skriva rapport om förutvarande dygns insatser. Samtidigt jobbar en annan grupp med att försöka reda ut vad som hänt ett av bataljonens MOT-team (Military Observation Team) i samband med patrullering mellan två bergsbyar. En av teamets medlemmar har skadats och det pågår febril aktivitet för att utröna om det behövs vidtas ytterligare åtgärder för att säkra området.

– Under slutövningen replikerar vi den aktuella situationen i missionsområdet så gott det bara går. Våra instruktörer från Livgardets internationella utbildningsenhet har purfärska uppgifter som de använder för att vi ska lösa våra övningsuppgifter, säger stabschef Per Olsson när han tar sig några minuter för att svara på några av AT:s frågor. – Vilken är er största utmaning i samband med missionen? – Utan tvekan att stötta lokalbefolkningen så att de själva kan lösa sina problem. Vårt arbete i FS 14, liksom alla tidigare missioner, grundar sig på att den internationella ISAF-styrkan har fått FN: s mandat att genomföra och övervaka ett antal

resolutioner. Samtidigt har FN fått en inbjudan av Afghanistans folkvalda regering att stödja dem i deras strävan att skapa och bibehålla en säker omgivning och återbyggnad av landet. – Vilket ser du som det största säkerhetshotet mot bataljonen? – Det anser jag kommer från dem som inte vill att vi ska vara kvar i landet. De två största grupperna är talibanerna samt kriminella element, som lever på landets instabilitet och inte minst narkotikasmuggling. – Hur möter ni denna hotbild? – Genom att vi är vältränade och har en bra och väl fungerande underrättelsefunktion inom

Överstelöjtnant Per Olsson, stabschef för FS 14 lyssnar tillsammans med Press- och informationsofceren, Fredrik Bojerud på en genomgång av en spelad incident i samband med förbandets slutövning på Livgardet.

Artilleri & Luftvärn

förbandet. Några detaljer vill jag inte gå in på ytterligare.

40 000 man Högkvarteret för ISAF ligger i Kabul och samarbetar med den inhemska regeringen samt United Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA). I styrkan ingår cirka 40 000 man varav den svenska bataljonen, Swecon, består av cirka 400 personer. Mer än tre fjärdedelar av förbandet består av svensk personal. Några av de unga ofcerarna som är på väg ut i sin första internationella insats springer AT på som hastigast i ett av de mindre Observations Post (OP) som byggts upp på skjutfältet. Löjtnanterna Mattias Bergqvist och Lucas Hübinette har precis återvänt från en uppgift att skingra en mobb som gått bärsärkagång i en by. – Jag har varit sugen på att åka ut på en mission ett bra tag, men det har av olika anledningar aldrig blivit av förrän nu. Jag var på gång till Kosovo men då satte regementet stopp eftersom jag behövdes på hemmaplan, berättar Mattias Bergqvist, Både han och Lucas kommer att tjänstgöra som ställföreträdande plutonchefer. – Vilka förväntningar har ni på ert uppdrag? – Jag tror det kommer att handla om jobb, jobb och åter jobb. Våra uppgifter inom vakt- och eskortområdet är många och det kan lätt bli för mycket. Detta är en balans som jag och Lucas måste jobba med gentemot våra chefer, säger Mattias. Artilleriregementets chef, överste Torbjörn Larsson är bataljonschef för FS 14 och han är

Artilleri & Luftvärn

nöjd med slutövningen: – Absolut. Nu har vi varit här i tre månader på Livgardet och enligt min åsikt är FS 14 redo för sin uppgift. Vi har fått mycket bra och kompetent utbildning då i huvudsak alla instruktörer haft motsvarande befattningar i Afghanistan. I mitten av maj 2008 kommer han och resten av FS 14 att vara åter på svensk mark.

PlO Fredrik Bojerud, son till välkände militärhistorikern Stellan Bojerud, ska under missionen bland annat sprida information till förbandets olika enheter via interntidningen Foxtrot Sierra News.

Ove Tirud Robotsystem 23 Bamse

Förbandssättning eller inte – det är frågan?

Artilleri & Luftvärn

RBS 23 har under min aktiva tid i luftvärnet varit ett system som diskuterats livligt under många år. Man kan säkert fortsatt diskutera fördelar och nackdelar med systemet, men vad som för tillfället är i fokus för diskussionen är om de redan beställda eldenheterna skall förbandssättas eller inte.

RBS 23 är idag ett system som motsvarar de krav som ställdes för över 15 år sedan när utvecklingen påbörjades, det är också ett system som på ett utmärkt sätt fyller sin roll i luftvärnets nya insatsorganisationsbataljon, Lvbat 09. Det är dessutom ett system som i det internationella fokus Försvarsmakten idag har väl fyller de systemkrav ett luftvärnssystem har; goda identieringsmöjligheter, kontrollerbar eldgivning, låga personalbehov, god skyddsnivå, kan ygtransporteras osv. Det torde alltså vara ett system som väl motsvarar de krav och behov Försvarsmakten ställer på insatsorganisationen idag och i framtiden. Inom ramen för de förändringar som den nu liggande försvarspropositionen har är det dock självklart att alla nya system skall granskas, så även RBS 23. Min uppfattning är dock att diskussionen har haft fel ingångsvärden när det gäller den viktigaste parametern, ekonomin. Ett arbete pågår nu för att kvalitetssäkra vilka kostnader en förbandssättning innehåller och jag ser framför mig att vi i nästa års försvarsproposition kan få ett nytt beslut som innebär att systemet tas i bruk i våra insatsbataljoner. Hur skall då RBS 23 användas? Vi inför i dagarna en ny organisation för luftvärnsbataljonerna. Den bygger till stor del på dels den

Artilleri & Luftvärn

stora målbildstudiens slutsatser men också på de krav som internationalisering kräver, såsom modularitet och exibilitet. Lvbat 09 innehåller i en bataljon alla de komponenter som behövs för att kunna leverera effekt; ledningssystem, bekämpningssystem och sensorer. Denna mix ger bataljonen möjlighet att hantera hela koniktskalan, såväl nationellt som internationellt. Utöver detta så är jag av uppfattningen att i de registerförband luftvärnet har ansvar för skall även RBS 23 nnas med. Vi övergår efter genomförd beredskap med NBG med det luftvärnskompani som åternns där till att hålla samma förband som registerförband för internationella insatser. Detta förband bör enligt min uppfattning utvecklas så att RBS 23 ingår som bekämpningssystem tillsammans med RBS 70. Detta ger en förbättrad förmåga mot de dimensionerande hoten i den internationella miljön men är också kostandseffektivt då systemet är relativt sparsamt avseende personal.

Överste Ove Tirud är ställföreträdande chef för Luftvärnsregementet..

Hemsidan är startad Efter en del komplikationer, samarbetsproblem och hårt arbete är nu, sedan i november, äntligen Artilleriklubbens webbplats i drift. Webbplatsen drivs nu helt i klubbens egen regi utan stöd utifrån och hålls uppdaterad genom styrelsens nytillsatte webmaster Johan Magnusson. Inledningsvis ha arbetet med webbplatsen fokuserats på att skapa en bra struktur som går att bygga vidare på. Arbetet kommer nu att fortsätta med att fylla sidan med information. Ett arbete som troligtvis kommer att pågå fram till halvårsskiftet 2008. Under den tiden kommer även den delen av webbplatsen som går under namnet ”portalen” att fyllas ut.

Målsättningen med webbplatsen är bibehållen: ”Att bli nordens ledande artilleri- och luftvärnsportal”. Besök www.artilleritidskrift.se och kom gärna med förslag på hur vi kan förbättra klubbens webbplats till webmaster. Johan Magnusson

Artilleri & Luftvärn

Höstmötet i Boden

Amerikanska erfarenheter av Excalibur Artilleriklubben genomförde sitt årliga höstmöte på Artilleriregementet i Boden onsdagen den 17 oktober 2007 under temat ”Erfarenheter från early fielding av Excalibur”. Gästföreläsare var överstelöjtnant Noel D Grubb, US Army. Under sitt framträdande delgav han sina erfarenheter från nyttjandet i Irak av den nya artillerigranaten Excalibur. US Army har genomfört vad man kallar en Early Fielding av artillerigranaten Excalibur (ett tidigarelagt introducerande på stridsfältet av en förhandsleverans av en produkt med snarlika egenskaper som slutprodukten). Excalibur är en glidygande, slutfasstyrd artillerigranat med hög precision i nedslaget. Granaten skjuts ut med en relativt hög elevation och glidyger sedan in i målområdet där den slår ner mot målet med en hög nedslagsvinkel. Överstelöjtnant Grubb belyste under sin presentation svårigheterna för eldledaren att med tillräcklig precision göra ett måluttag som motsvarade kraven för Excalibur. Det räcker inte med att ha en granat med hög precision, hela bekämpningskedjan behöver ha hög precision för att slutresultatet skall bli det önskvärda. Att Artilleriklubben hade möjlighet att bjuda på

Artilleri & Luftvärn

en föreläsning av en såpass exklusiv föreläsare berodde på att det samtidigt pågick en sammankomst under ledning av FMV på Artilleriregementet med samma tema som Artilleriklubbens höstmöte, dock med färre deltagare men med mer omfattande föreläsningar. Ett möte som genomfördes under rubriken ”Outbrief Excalibur”. Mer information om mötet kan du läsa på Artilleriregementets hemsida under rubriken Erfarenhetsutbyte i Boden, publicerat 18 oktober 2007.

Överstelöjtnant Noel D Grubb

Johan Magnusson

Jonas Hedberg har avlidit Jonas Hedberg har avlidit i en ålder av 104 år. Han föddes 18 april i Karlstad och blev fänrik vid A 4 i mars 1926. Jonas Hedberg är känd för sina gedigna artillerihistoriska kunskaper och de skrifter i ämnet han författat. Han bildade 1978 Artilleriets Historiekommitté. En utförligare presentation av Jonas Hedbergs gärning kommer i nästa nummer av Artilleri – Tidskrift.

Artilleriklubben

Artilleri-Tidskrift

Adress

Bankgiro 883-4278

c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Ordförande

Överste Torbjörn Larsson Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel 0921-34 80 00

Prenumerationspriser

Inom Europa Utom Europa

200 kr per år 260 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

85 kr

Dubbel-/Temanummer

110 kr

Sekreterare

Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00 Medlemsavgifter

Årsavgift Ständigt medlemskap

125 kr 1 250 kr

Medlemsavgifter betalas till

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2007

Artilleri & Luftvärn

MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED 3:E GENERATIONS IR

NBG

Nordic Battle Group kommer att få mörkerkapacitet i RBS 70 genom det nya mörkersiktet, BORC. BORC är baserad på samma svenska IR-detektor som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och IR-kamera FTI till eldledningsinstrumentet EOI. BORC hängs på det befintliga dagsiktet och ger skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed möjliggörande att RBS 70 även kan användas nattetid med bibehållna prestanda. För mer information, kontakta oss på nedanstående adress FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Saab och Agema med mångårig erfarenhet av IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av FLIR Systems Inc. som är ett världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi, övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning och nu även militära IR-sikten.

FLIR Systems AB, Government Systems Sweden Box 3 / Rinkebyvägen 19 SE-182 11 DANDERYD Tfn: +46 (0)8 753 25 00 Fax: +46 (0)8 731 05 30 e-mail: anders.gm.dahlberg@flir.se www.flir.com/imaging

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MORE THAN A GUN

With a high degree of survivability and a signiﬁcant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect ﬁre capability.