Redaktören har ordet

Redaktören har ordet:

Så är vi alltså där. Dit jag i min förra redaktörsspalt hoppades det skulle dröja innan vi kom. Men, det tog mindre än ett par månader innan ÖB Håkan Syrén till den nye försvarsministern aviserade att Försvarsmakten inte har tillräcklig  nansiering för 2008 års, av politikerna beställda, verksamhet. Frågan är nu – vem vinner den nya  ghten om  nansiering? ÖB? Försvarsministern? Svaret är naturligtvis  nansministern!

Nu får återigen Anders Borg och hans ”siffernissar” inom  nansen vatten på sin kvarn och kan dra in Försvarsmaktens redan hårt spända svångrem ytterligare ett hack. Frågan är vad konsekvenserna blir denna gång? Härom vet vi intet än så länge men jag blir inte ett dugg förvånad om det handlar om ytterligare något förband som får kasta in handduken och hala standaret för alltid.

Glädjande

Desto mer glädjande är det som major Björn Isaksson, Försvarsmaktens projektledare för anskaffning av nytt artillerisystem, konstaterar, att Archer verkar vara helt i hamn. Det är glädjande i  era aspekter. Naturligtvis är det en viktig, för att inte säga en livsavgörande åtgärd, för artilleriet som funktion att få ersätta åldersstigna haubits 77. Än viktigare, hävdar jag, är signaleffekten som anskaffning ger till industrin, framförallt Bae Systems Bofors AB att Sverige fortfarande vill och tänker köpa svenskt om produkten håller måtten i alla dess aspekter.

Jag måste också erkänna att jag hyser beundran för marknadsförarna och ledningen inom gamla Bofors och dess numera amerikanska ägare, eftersom de enligt mitt tycke, har  era änglars tålamod när det gäller att vänta på Archerbeställningen. Redan i mitten av 90-talet skrev jag som nyhetsjournalist i Karlskoga den första texten om Bofors tankar på dumperisering av artilleripjäs. Idag – tolv år senare – har alltså det första kontraktet undertecknats om serieanskaffning. Än mer tålmodiga måste Boforsarna sägas vara när det gäller att vänta på Indiens beslut om modernisering av sina 77-pjäser. Det är en långbänk om något…

Vitalt höstmöte

Jag har nu varit medlem i Artilleriklubben i drygt tio år och måste medge att jag besökte ett av de bättre klubbmötena för bara några veckor under min tid som medlem. Det var överstelöjtnanten Mattias Elfström som förtjänstfullt arrangerade höstmöte i Halmstad med luftvärnets framtid i fokus.

Det blev både intressanta inlägg, inte minst från majoren Per Gerdle som vågade sticka ut hakan rejält och hoppades att robot 90-systemet skulle behållas samt en efterföljande diskussion med Elfström som moderator.

Frågestunden gav vid handen att det  nns en punkt som oroar – hur behålls kärnkompetensen som luftvärnare om framtidens soldat också ska vara lika skicklig på att patrullera, genomföra vakttjänst i en observationspost eller utföra andra markuppgifter i den internationella miljön?

Trevlig läsning och god fortsättning!