Det mesta på A 9 cirklar runt Artilleribataljon 2012

Sedan cirka två år tillbaka pågår ett utvecklingsarbete vid A 9 syftande till att ta fram nästa generation av artilleribataljon, Artilleribataljon 2012. Det har på senare tid skrivits och pratats ganska mycket om 155 mm Hjulgående haubits 08, mer känd under namnet Archer, men organisationsarbetet ”runt omkring” själva pjässystemet är kanske mindre känt, åtminstone utanför A 9:s grindar. Det är inte något större överdrift om jag påstår att nästan allt utvecklingsarbete som pågår just nu vid ArtSS, kommer att ge avtryck på Artilleribataljon 2012.

Jag ska i denna artikel försöka beskriva läget på utvecklingsarbetet för den nya bataljonen, samt en ungefärlig tidsplan för införandet. Först en kort återblick på hur det hela började. I slutet på 1990-talet inleddes studier om vilka krav som borde ställas på nästa generation av system för indirekt eld i den svenska Försvarsmakten. Bland annat ville artilleriets företrädare få ett mer lättrörligt system, med kortare grupperingstid och längre räckvidd än det nuvarande haubits 77- systemet. I syfte att inhämta kunskaper såväl avseende utrustning som metoder så genomfördes projekt ArtDemo under ett par år i början på 2000-talet, där man studerade några olika pjässystems förmågor.

Ungefär samtidigt som detta genomfördes visade en delrapport ur den pågående Artilleristudien att en längre räckvidd än vad dessa kaliber 39-eldrör kunde klara var synnerligen önskvärt. Detta krav på ökad räckvidd kombinerat med erfarenheterna från ArtDemo var i sig det som genererade kravställningen på det som så småningom kom att kallas Archersystemet.

Projektgrupp bildades

Var står vi då idag, gällande organisationen för det framtida Artilleriet?

Under hösten 2006 skapades en projektgrupp vid A 9 med uppgift att ta fram målsättningar för den framtida artilleribataljonen och jag  ck uppdraget att samordna den gruppens arbete. Projektgruppen är i sin tur indelad i ett antal olika delprojekt där såväl of cerare ur regementsstab, bataljonen och ArtSS ingår. Arbetet har bedrivits kontinuerligt under slutet på 2006 och hela 2007, med tyngdpunkt på hösten 2007 då steg ett av arbetet har slutförts i form av ett PTOEM1 .

1 Preliminär Taktisk, Organisatorisk och Ekonomisk Målsättning Major Erik Hörnell är stabschef vid ArtSS och har ansvaret för att samordna utvecklingsarbetet av Artilleribataljon 2012.

Den nya artilleribataljonen kommer alltså att benämnas Artilleribataljon 2012, men eftersom säkert många av er kommer att höra talas om Artbat 09, så ska jag ägna några rader åt att förklara vad det förbandet är för någonting, och varför det tagits fram. HKV startade under våren 2007 upp ett arbete med Arméns insatsorganisation (IO), med syfte att skapa en insatsorganisation. Kortfattat kan man säga att vi ska använda våra nummersatta insatsförband för insatser såväl inom som utom riket. Insatsorganisationen är tänkt att ”rullas” vart tredje år, med start 2009, det vill säga IO 09 och därefter IO 12, IO 15, och så vidare. Förbanden i IO ska vara modulärt uppbyggda så långt det är möjligt och ha tillgång till den personal och den materiel som är behovssatt, vilket det i ärlighetens namn varit lite si och så med de senaste åren.

Eftersom alla arméförband ska in i IO 09 gjordes ett arbete inom vår projektgrupp där vi tog fram en ”mellanorganisation” i väntan på Artilleribataljon 12, och detta förband  ck alltså benämningen Artillerbataljon 09. Bataljonen kan enklast beskrivas som en ”hybrid” mellan org 04 med haub 77B och org 12 med Archer.

Därmed lämnar vi Artbat 09 för denna gång och koncentrerar oss på Artbat 12.

Vi har i dagsläget tagit fram målsättningar för förbandet, och till det hörande en organisation med såväl personal som materiel. En hel del arbete återstår, men till största delen handlar det om detaljer; vi vet vad vi vill och vi har gott hopp om att kunna få tillgång till den utrustning vi anser oss behöva för att kunna lösa ställda uppgifter. Det arbete vi hittills har gjort kommer att ligga till grund för OMF2 som påbörjas under 2008 på plutonsnivå och slutförs under 2011 med hel bataljon.

Organisation och målsättning

Om man ska jämföra Artilleribataljon 04 med den framtida Artilleribataljon 2012, så är kanske skillnaderna  er än likheterna. De största förändringarna är införandet av det nya pjässystemet (Archer) vilket medför en avsevärt ökad räckvidd, rörlighet och precision vid förbandet, att underrättelseförmågan har ökat genom tillförsel av artillerilokaliseringsradar, och att införandet av TACP3 har gett förbandet ytterligare en verkansdimension. Utöver detta så har förbandet tillförts ett antal splitterskyddade fordon vilket givetvis har höjt skyddsnivån på förbandet.

Bataljonen är organiserad med ledningskompani, trosskompani, sensorkompani och tre pjäsbatterier. Ledningskompaniet har inom sin organisation förutom ”traditionella” ledningskomponenter också tre lätta skytteplutoner, som ska kunna svara för bl.a. vakt- och eskortuppgifter inom bataljonen. Trosskompaniet är uppbyggt med moderna rull aksväxlar- och containersystem. Strävan är att framåtriktade delar av dessa två kompanier ska vara splitterskyddade.

Sensorkompaniet består av en sensorledningspluton, en väderpluton, en artlokradarpluton och två e-plutoner, den ena med stridsfor-

2 Organisations- och MetodFörsök 3 Tactical Air Control Party, en utvecklad e-grupp som förutom förmågan att leda artillerield även har förmågan att leda attack yg och attackhelikoptrar

don 90 E och den andra med RG 32 ”Galten”. Båda e-plutonerna har TACP-förmåga.

I varje pjäsbatteri ingår fyra Archerpjäser, organiserade i två plutoner. Pjäsbatteriernas fordon är samtliga splitterskyddade.

Hög eldkraft

Införandet av förmåga till precisionsbekämpning av punktmål med minskad risk för oönskad sidoverkan, förmåga till graderad verkan, samt förmåga till lokalisering av indirekta eldförband medger att bataljonens komponenter med fördel kan användas för internationella insatser. Bataljonen har en mycket hög eldkraft, precision, rörlighet och, skyddsnivå. Bataljonens sensorer utgör en kvali cerad resurs för högre chefs informationsinhämtning och kan även bidra till skyddet av egna förband (Force Protection) genom sin förvarningsfunktion. Inom bataljonen  nns resurser för att samordna mark- och  ygförband till tid och rum (TACP-grupper), vilka kan förstärka annat förband eller lösa självständiga uppgifter inom bataljonens ram. Bataljonen kan verka med allt från autonoma pjäser till hel bataljon beroende på vilken effekt/verkan som krävs.

Fortsatt utveckling

Under utbildningsåret, som startar i januari 2008 och avslutas i december samma år, kommer en del mindre försök att göras som har bäring mot den nya bataljonen. Dessa försök kommer att omfatta såväl materiel som organisation och metoder, med tyngdpunkten på metodutveckling. Vi kommer också att för första gången sätta upp och öva med ett sensorkompani där vi samlat bataljonens sensorer (artlokradar, e-pluton och väder). En del verksamhet kommer mer eller mindre att genomföras inom ArtSS, men det mesta kommer att ske ute på grundutbildningsbataljonen. Parallellt med detta fortsätter det mer ”pappersmässiga” utvecklingsarbetet med organisationsarbete, dokumentation och målsättningar.

Lagom till sommaren 2009 sker så inryckningen av nästa årskull värnpliktiga. Vid denna tidpunkt har projektet kommit så pass långt att leveransen av Archer påbörjas. I och med detta kan givetvis ett mer omfattande OMF genomföras; bl.a. kommer ett komplett haubitsbatteri med Archer att utbildas (och genomföra OMF), och detta år genomför också det nya sensorkompaniet OMF. Vår förhoppning är dessutom att enheter ur det förbandet (såväl sensorer som pjäser och till dessa hörande logistik och ledning) ska kunna stå i beredskap för internationella insatser efter genomförd utbildning.

Slutligen genomförs OMF i bataljons ram under 2011, och då har redan arbetet med IO 15 påbörjats men vi får väl anta att det förband vi tar fram i och med Artilleribataljon 2012 är tillräckligt bra för att IO 15-arbetet endast ska handla om små förbättringar.