10 minute read
Officersutbildning vid Militärhögskolan
Tomas Ronqvist
Major Tomas Ronqvist tjänstgör f n vid Militärhögskolan Karlberg som huvudlärare teknik och taktik. Han tillhörde ursprungligen Lv 3 och bytte till S 1 i samband med nedläggningen av Lv 3. Från årskiftet återgår han till luftvärnet med placering vid LvSS. Utöver militära skolor har Ronqvist en kandidatexamen i statskunskap omfattande globaliseringsfrågor, internationella relationer och krishantering.
Advertisement
Officersutbildning vid Militärhögskolan
Officersutbildningen vid Militärhögskolan har förändrats under en följd av år i syfte att möta den nya hotbilden, eller bristen på en tydlig och konkret sådan. Jag ger här en beskrivning, som är baserad på min personliga erfarenhet och mina reflektioner under den tid jag varit ansvarig för taktik- och teknikutbildningen vid Militärhögskolan Karlberg (MHS-K). Utöver detta har jag under två år studerat vid Uppsala Universitet och bedömer att jag väl känner till det civila skolsystemet på motsvarande nivå.
Den grundläggande officersutbildningen börjar egentligen först nu finna sin form och struktur. Att formen ändrades beror till stor del på den utredning som genomfördes för ungefär tio år sedan. Den slog bl a fast att kadetterna måste få en större ”allmänbildning” omfattande även andra försvarsgrenar än deras egen. Den bild av försvaret som baserades på genomförd värnplikt ansågs otillräcklig i deras officersroll. Detta medförde i sin tur att utbildningen vid de truppslagsvisa officersskolorna begränsades till termin tre och fyra vad gäller den grundläggande officersutbildningen.
När det gäller termin ett och två beslutades att dessa skulle genomföras försvarsgemensamt. Inom ramen för detta skapades tre militärhögskolor belägna i Östersund, Stockholm och Halmstad. Under innevarande utbildningsår (2003/04) är det första gången som de tre skolorna har elever från alla försvarsgrenarna. Däremot finns inte samtliga arméns truppslag företrädda vid alla skolor.
Vilka krav ställs på officeren?
Bristen på en tydlig hotbild ställer en rad olika krav på officeren och hur han eller hon utbildas.
Först och främst ställer den ett ökat krav på
en mer allmänbildad officer, som har förmågan att dra egna slutsatser i olika situationer, som han kan komma att hamna i. Förr kunde officeren på den lägre nivån ofta handla på ett givet sätt i en rad delvis stereotypa situationer. Det sätt man agerade på framkom genom en noggrann analys av fienden och dennes sätt att uppträda. Utifrån detta hade man utvecklat en svensk taktik och stridsteknik, som var väl anpassad för att möta just denna fiende. För att sedan kvalitetssäkra att rätt beslut fattades, genomfördes tillämpningsövningar där fiendens agerande var givet, och som i sin tur gav ett mer eller mindre rätt sätt att lösa den givna uppgiften.
Utbildningen vid de olika officersskolorna gick oftast ut på att utbilda eleven i den taktik som mötte det specificerade hotet, vilket medförde att detaljeringsgraden och tydligheten var mycket hög. En positiv konsekvens av detta blev att taktikutbildningen kunde bedrivas utifrån fasta normer och regler inom ramen för tydliga hotscenarier.
De större kraven på att kunna bedöma ett mer mångfacetterat hot, och hur detta skall mötas, har medfört ökade krav på officerens allmänbildning och förmåga att se sin roll i ett större sammanhang.
En vaktinstruktion till en grupp soldater i en internationell insats kan få säkerhetspolitiska konsekvenser om den inte är anpassad till mandatet för insatsen. Detta medför att den chef som ger instruktionen måste kunna förstå konsekvenserna av sitt handlade och se sin roll i ett större perspektiv än vad som krävdes tidigare. (Reflektionen! Jfr föregående artikel). Förutom att hotbilden har blivit mycket mer abstrakt och mångskiftande, har den tekniska utvecklingen medfört en revolution. I princip alla system som ingår i försvaret är mycket avancerade och det är svårt att göra skillnad på tekniska och icke tekniska truppslag. Detta har medfört att det ställs ytterligare krav på att officeren omfattar den grundläggande tekniken på ett bra sätt.
Den nya tekniken har också medfört ett nytt sätt att leda förband. Det s k NBF1-konceptet har som målsättning att alla, oberoende av ledningsnivå, skall kunna få tillgång till det aktuella ”läget”. Det har ytterligare förstärkt behovet att förstå helheten för den strid som genomförs, då man inte alltid har handlingsfrihet med det egna förbandets resurser.
Slutligen har Sveriges internationella åtaganden medfört att vi redan som unga officerare måste vara beredda att kunna genomföra våra uppgifter i en internationell miljö.
Det ställer krav på goda språkkunskaper och förståelse för hur andra länders försvarsmakter arbetar och agerar internationellt. Kontaktytan mot medborgarna i de olika länderna finns oftast mot de yngre officerarna, då dessa ingår i de förband som genomför själva verksamheten på plats.
Beskrivningen av de olika ämnena koncentreras här bara till den gemensamma delen av officersutbildningen som sker under termin ett och två.
1 NätverksBaserat Försvar
Sveriges internationella åtaganden återspeglas i utbildningen vid MHS.
För att möta de nya kraven på kunskap och förmåga har man skapat en annan modell för studier vid Militärhögskolan än tidigare. Det som har skett är en anpassning till den akademiska världen, där grunden för kunskapen har ett mera vetenskapligt perspektiv, vilket innebär att det som lärs ut skall kunna beläggas via forskning eller väl beprövad erfarenhet. Vidare skall det som studeras och lärs ut kunna mätas och dokumenteras.
Studierna kan bli ganska abstrakta och ett ”rätt” svar på en uppgift kan ibland vara svårt att bestämma. Istället måste lösningar diskuteras från olika perspektiv, där argumentationen utifrån forskning är det som oftast gäller för att fatta riktiga beslut och få gehör för dessa.
De studier som genomförs inledningsvis är av relativt allmän karaktär. Utifrån olika uppkomna situation skall man kunna använda kunskaperna på ett lämpligt sätt. Detta har medfört att förberedda mallar och standardlösningar inte kan användas som förr. Elevens egen kreativitet och personliga kunskap är gränssättande.
De ämnen som studeras under Militärhögskolan första två terminer är språk, statsvetenskap, idrott och hälsa, teknik, taktik, ledarskap och något som benämns ”officersrollen”.
Språkutbildningen omfattar främst militärengelska som läses med inriktningen på olika typer av termologi inom det militära området. Tyvärr har de allmänna svenska språkkunskaperna sjunkit så en del av kadetterna är tvungna att genomföra extra utbildning i svenska för att kunna bli godkända. Det finns ett fåtal kadetter som lyckas tenta av engelskan och därmed få möjlighet att läsa franska eller tyska under året.
Statsvetskapen läses med syfte att dels förstå hur Sverige styrs och fungerar ur ett förvaltningsperspektiv, dels hur vår säkerhetspolitik formas utifrån de världsordningsmodeller som beskriver hur länder och stater agerar mot varandra. Vidare försöker man att skapa förståelse för hur Försvarsmakten är en del av vårt säkerhetspolitiska agerande och hur respektive officer är en kugge i detta internationella system.
Idrott och hälsa omfattar egen träning, kunskaper om fysisk träning och hur den skall läggs upp, genomföras och utvärderas. Allt i syfte att skapa en god hälsa och bra stridsvärde för aspirantens framtida soldater och elever. Mycket av genomförandet handlar
om praktisk tilllämpning av de teoretiska kunskaper som förvärvas under kursen. Minst tre obligatoriska träningspass i veckan genomförs.
Ledarskapsutbildningen under de första terminerna omfattar främst utveckling som individ, ökad medvetenhet om hur grupper fungerar och hur mitt eget agerande uppfattas av omgivningen. Utbildningen i truppföring och trupputbildning är mycket begränsad under de två första terminerna. Den genomförs till huvuddel vid de olika truppslagsskolorna under termin tre och fyra.
”Officersrollen” är ett nytt ämne som tillkommit i syfte att sätta ett namn på vad som ingår i att vara officer, men som inte kan inrymmas inom de övriga ämnena. Exempel är utbildning som rör etik, värdegrunder och olika självkännedomsövningar. Totalt omfattar ämnet hela tio veckor under de första två terminerna.
Teknik och taktik
Tekniken omfattar ca fem veckor under de två första terminerna och är av allmän karaktär. Det innebär att utbildningsnivån blir ganska låg, då man är tvungen att anpassa sig efter lägsta nivån för att alla skall kunna vara delaktiga. Detta drabbar främst elever från de ”tekniska” truppslagen och försvarsgrenarna, eftersom dessa oftast under sin grundutbildning har arbetat med tilllämpningar på en relativt hög teknisk nivå.
Taktiken är en relativt stor del av utbildningen under de första terminerna. Den omfattar endast allmän taktik och försvarsgrenstaktik i stort. När det gäller truppslagstaktiken sker den vid truppslagsskorna under termin tre och fyra. Den taktiska utbildningen är uppdelad i tre stora skeden (gäller MHS-K).
Inledningsvis läser eleven militärteori och lär sig de grundläggande taktiska begreppen samt taktikens och stridens grunder. Vi använder kända militära slag och operationer för att belysa dessa begrepp. Utifrån resultatet av det genomförda slaget/ operationen, som har en känd lösning, försöker vi se olika samband mellan nyttjandet av de olika principerna och uppnått resultat för striden.
Denna del är relativt teoretisk och syftar till att eleverna skall nå en förståelse för hur högre chef agerar och hur helheten i striden påverkar resultatet. De skall också se sin del och roll i striden så att de kan agera enligt manöverteorin, vilken utgör en av våra ledstjärnor när det gäller taktiskt agerande.
Därefter erhåller kadetterna utbildning i grundläggande stabstjänst, bedömande och orderskrivning. Då spännvidden mellan eleverna och deras kunskaper är mycket stor blir utbildningen med automatik ganska grundläggande. Syftet med denna del är att eleverna skall lära sig att tala och skriva samma ”språk” och att man tidigt ska överbrygga olika försvarsgrenslösningar på saker och ting. Vi använder både den aktuella PUT-modellen2 för bedömande och den NATO-standardiserade fempunktsordern för att skriva order, vilket på sikt
2 Planering Under Tidspress är en bedömandemetodik utvecklad vid FHS av övlt Peter Thunholm. Doktorsavhandling: Military Decision Making and Planning: Towards a New Prescriptive Model, Stockholms Universitet 2003.
borde leda till en gemensam bedömandeoch orderstruktur inom Försvarsmakten.
Slutligen genomför kadetterna utbildning i mer specifik försvarsgrenstaktik. Utbildningen är mycket olika beroende på vilken försvarsgren de tillhör. Förenklat kan sägas att flottans och flygvapnets kadetter gör ett taktisk bedömande utifrån ett operatörsperspektiv, där det gäller att optimera system och deras prestanda. Många skulle kanske kalla detta stridsteknik, men vi benämner det taktik.
För arméns och amfibiekårens kadetter handlar mycket av taktiken om att hitta lösningar på hur man skall få sitt förband (plutonsnivå) på rätt plats, vid rätt tid och med rätt stridsuppgift för att kunna lösa uppgiften på ett så bra sätt som möjligt.
Konsekvenser för Artilleriet och Luftvärnet
Efter min korta beskrivning av framför allt utbildningen under de två första terminerna kan man reflektera och konstatera att utbildningen av officersaspiranter för luftvärnet och artilleriet skiljer sig betydligt mot när jag genomförde motsvarande utbildning under mitten av åttiotalet. Om den är bättre eller sämre i slutändan är ännu svårt att avgöra, då de som genomfört utbildningen inte har kommit så långt i karriärsystemet.
Enligt min uppfattning är det synd att man inte direkt bygger vidare på den kunskap som erhållits under grundutbildningen vid respektive truppslag, då det ofta var själva huvudtjänsten som fick eleven att fortsätta till officersyrket. Nu finns en avsevärd risk att man inte finner yrket lika intressant, eftersom man inte får utöva det under en relativt lång tid.
Inom de tekniska truppslagen har vi ofta god kunskap inom såväl teknik som taktik. Våra elever skall ju i allmänhet agera på en högre taktisk nivå än eleverna från de förband, som vi skall understödja. Vi har tekniskt komplexa system, vilka kräver högt skattade värnpliktiga i sin bemanning. Många av våra kadetter uppfattar det första året som ett år av väntan på att få börja på riktigt.
Det finns visserligen fördelar med denna helhet under det första året, då det ger en gemensam värdegrund, en samsyn på olika lösningar och en informell orientering om hur Försvarsmakten är sammansatt och fungerar. Frågan är bara om det som diskuteras utifrån kadettperspektiv är tillräckligt underbyggt då elevernas erfarenheterna är tämligen begränsade.
Vi som lärare vid skolan uppfattar ibland att våra kunder, förbandscheferna, inte är riktigt nöjda med den produkt vi producerar, eftersom kadetten blir tämligen teoretisk och inte speciellt duktig i den dagliga tjänstens praktiska genomförande. Men samtidigt är han eller hon mer medveten om sin roll i helheten ur ett försvarsmakts- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Om det är rätt eller fel får framtiden utvisa, kanske är det så att alla inte kan lösa alla uppgifter, en del kanske är mer lämpade för det praktiska och tvärtom.
