Carl Herlitz in memoriam

Översten av första graden Carl Herlitz har avlidit i en ålder av nära 89 år. Hans närmaste är dottern Annika samt sönerna Nils, Örjan och Andreas med familjer.

Carl Herlitz föddes i Uppsala 1914, son till statsvetaren, professorn och riksdagsmannen Nils Herlitz och hans hustru Gurli. riär inleddes med tjänstgöring i Västra Militärbefälsstaben, Arméstaben och Försvarsstaben. Carl övergick till Luftvärnet 1952 och tjänstgjorde då vid Karlsborgs Luftvärnsregemente. Hans karriär inom Luftvärnet fortsatte som chef för Luftvärnsskjutskolan 1964-1966 och som chef för Luleå luftvärnskår 1966-1968.

Carl blev officer och fänrik vid Smålands Artilleriregemente 1937. Efter Krigshögskolan 1944-1946 blev han generalstabsofficer och en mycket varierande karCarl Herlitz tillträde som luftvärnsinspektör 1968. Han ingick då som sakkunnig i den pågående, mycket omfattande Luftförsvarsutredningen – LFU 67. I arbetet diskutera-

des avvägningsfrågor mellan flyg och luftvärn, men också inom luftvärnet.

Carl hade den svåra uppgiften att balansera mellan två mycket engagerade grupperingar med olika syn på den framtida beväpningen inom luftvärnet. Den ena gruppen ville satsa på att utveckla automatkanonsystemen med ny eldledningsutrustning och smartare ammunition. Den andra ville introducera ett lättrörligt luftvärnrobotsystem. Beslutet blev att det av Bofors utvecklade luftvärnsrobotsystemet RBS 70 skulle anskaffas, men också att bibehålla och i viss utsträckning utveckla de befintliga automatkanonsystemen. Luftvärnet inledde därmed en mycket framgångsrik förnyelse och uppbyggnadsperiod som kom att fullbordas först sedan Carl 1975 lämnat över till sin efterträdare som inspektör.

Carls intresse för utbildningen var stort. Han införde Vandringspristävlingen mellan kompanier med värnpliktiga under utbildning vid de olika luftvärnsregementena. Det var en stimulans som låg rätt i tiden och kom att betyda stora utbildningsframsteg. Han lade också stor vikt vid utbildningen i luftförsvar vid arméns övriga truppslag. Särskilda utbildningsanvisningar utarbetades och förbandsinspektioner genomfördes.

1967 valdes Carl Herlitz in i Kungl. Krigsvetenskapsakademien, avdelning III, luftkrigsvetenskap. Genom Carl fick akademien en mycket engagerad och flitig ledamot. Förutom aktiv medverkan i avdelningens arbete och med artiklar var han akademiens sekreterare 1972-1978 och redaktör för dess Handlingar och Tidskrift 1977-1981.

Carl var också engagerad i Artilleriklubben och medverkade med åtskilliga artiklar i Artilleri-Tidskrift under mer än 40 år. Han var ordförande i klubben 1965-1972

Carl var mycket intresserad av svenska arméns historia och traditioner. Han har publicerat många artiklar och även boken Svenska arméns regementen: Regementstraditioner om förbandens tillblivelse, utveckling och traditioner. Han ledde under tiden 1975-1980 det omfattande arbetet med utarbetandet av luftvärnets historia.

Carl fick förmånen att njuta sitt otium som pensionär under mycket lång tid. Det var ingalunda en passiv tillvaro utan i hög grad en aktiv sådan vilket hans omfattande författarskap vittnar om.

Carl Herlitz var en verklig vän i svåra situationer. Vi kommer att minnas honom och saknar honom.

Sven Sjölander

Porträttet hämtat ur Ulf Persson: Luftvärnets chefer.