Anders Cedergren Militärpedagogik och krigsvetenskap

Militärpedagogik Anders Cedergren

Överstelöjtnant Anders Cedergren är chef vid Försvarshögskolans markoperativa avdelning. Han har skrivit artiklar och deltagit som författare i böcker inom ämnesområdena militärpedagogik, militärteori och operationer.

Militärpedagogik och krigsvetenskap

Denna artikel belyser sambandet mellan krigsvetenskap och militärpedagogik. Vad kan militärpedagogik åstadkomma på högskolenivå förutom att förmedla kunskap?

Två utgångspunkter

Det som skiljer officerare och meniga från alla andra personalkategorier är att statsmakterna behöver dem för att kunna bruka militärt våld, och om uppgiften kräver det, bruka militärt våld för att döda. Officerare blir alltså en representant för statsmakten i den svåraste av situationer, som i första hand handlar om att leda militära förband och andra officerare. Uppgiften ställer emellertid även krav på att ta hand om medborgare som berörts av krigshandlingar.

Härav följer behovet av att utbildningen av officerare tar sikte på att ge dem en grund för att klara av väpnad strid. Civil eller Militär Pedagogik?

Den svenska läroboken ”Pedagogiska grunder” definierar pedagogik såsom ”vetenskapen om utbildning, undervisning, lärande och personlig utveckling. Pedagogiken behandlar bland annat lärandets biologiska, sociala och psykologiska förutsättningar” 1 .

Pedagogiken måste förhålla sig till verkligheten. Förhärskande kunskap, kultur, människosyn, etik och moral, mm påverkar pedagogiken, förutom den påtagliga tekniska utvecklingen. Beskrivningar av detta förhållande mellan pedagogik och samhälle kallas pedagogiska filosofier 2 .

Carl von Clausewitz förde in de mänskliga faktorerna i sina studier av krig. Han ställde frågor om betydelsen av människans vilja, om mänskliga reaktioner i krig, om

1 Pedagogiska Grunder, s 373 2 Stensmo, s 17

faktorerna etik och moral, om härförarens betydelse mm. För honom var reflektion (Ty Betrachtung) en mycket viktig del av teoretiserandet. Reflektionens viktigaste uppgift var inte att lära ut ”Vad” eller ”Hur”, utan hade som ändamål att utveckla den militära omdömesförmågan.

Militärpedagogik förekommer inte som begrepp i alla länder. Däremot finns i de flesta länder behov av att utveckla människor i ett militärt system till värdefulla individer, både som officerare och meniga.

Utgångspunkten väpnad strid och militärt våld ställer särskilda krav på moral och etik. Det militära våldets konsekvenser är dramatiska. Ett etiskt förhållningssätt måste finnas med i officers- och förbandsutbildning. Det är främst därför motiverat att tala om militär pedagogik.

Militärpedagogikens roll

I krig är det människan som bär på viljan till seger och som fattar beslut avseende att inleda, fullfölja och avsluta nyttjandet av militärt våld. Människans förmåga till att lära och tänka gör henne till den dominerande kraften vid bruk av militärt våld. När miljöerna, där väpnad strid förekommer blir mer komplexa och oförutsägbara, är behoven stora av självständighet och beredskap att agera. Carl von Clausewitz betonade att mänskliga faktorer är mycket svårare att studera (än tekniska, förf anm) på grund av att de är holistiska3 till sin natur. De kan inte brytas ut och bli enkla, mätbara parametrar4 . Vid väpnad strid står människan i centrum. Människors kunskaper och insikter, sätt att tänka sätter nivån vad som är möjligt att åstadkomma. Det är kvaliteten i människans tänkande som avgör om operationer vinns eller förloras. Det viktiga i officersutbildningen är studier av krigskonst och utveckling av förmåga i krigskonst. I det sammanhanget är det viktigare än någonsin att officerare och meniga på alla nivåer kan TÄNKA. Förmågan att tänka och lära i svåra och dynamiska situationer, är unik för människan. Militärpedagogiken kan verksamt bidra till att officeren blir just ett tänkande vapen 5 .

Militärpedagogikens andra viktiga uppgift bör då vara träna de studerande till att kunna AGERA, dvs att som militär chef kunna fatta lämpliga beslut och handla.

3 Holistisk (från grek. holos ”hel”). Teori som utgår från att helheten är större än summan av delarna. (Pedagogiska grunder, s 73) 4 von Clausewitz 1989, andra boken, femte kapitlet.

Att skapa gynnsamma förutsättningar till att TÄNKA – AGERA – LÄRA

är militärpedagogikens viktigaste funktion.

I officersutbildningen består lärandet till stor del av reflektion över det som upplevts i de praktiska momenten. I reflektionen jämförs upplevelserna med teorierna. och detta fördjupar och förstärker kompetensen. Utan denna reflektion och bearbetning

5 Jfr Mattsson, P. och Wijnbladh, C., Det tänkande vapnet. En förstudie av militärpedagogik inom Försvarsmakten – ett pedagogiskt forskningsarbete på uppdrag av Högkvarteret hösten 1999.

av praktiska erfarenheter, kan sannolikt inte djup inlärning ske.

Innan detta avsnitt om militärpedagogikens roll avslutas behöver ytterligare en aspekt tas upp. Militärpedagogiken är verktyget för att fostra människor att verka i ett militärt system. Målet är att både bibringa kunskaper och färdigheter och att förmedla ett förhållningssätt till sitt yrke i det militära systemet. Vad som menas är närmast officersutbildning, men äger sin tilllämplighet även för utbildning av förband. Militärpedagogiken vid förbandsutbildning skapar en gemensam referens- och begreppsapparat som måste finnas för att förbandet skall bli dugligt.

Genom väl avvägda övningar växer sammanhållning och förmåga i ett förband. Med förtroende för sina befäl och kamrater kommer så småningom en förbandsanda att utvecklas. Etiken som genomsyrat utbildningen kommer att vara tydligt spårbar i det sociala klimat och den förbandsanda som råder i ett förband.

Militärpedagogiken i operationskonst

I officersutbildningen är det inte längre strävan att hitta ”rätt” scenario, ”rätt” motståndare, ”rätt” teknologi och ”rätt” tidpunkt för kommande konflikter som officerare och förband kommer att hamna i. Gör vi trots allt det kommer vi bara att tvingas konstatera att det blev annorlunda eller mycket annorlunda, än det vi förutsåg. Den stora pedagogiska utmaningen handlar i stället om att hitta metoder för studier av militärteori och skapa kunskap om •vad krig är, •hur krig skall vinnas, •hur man bäst förbereder sig, •hur krig skall kunna förhindras och •hur krig skall kunna avslutas.6

Med denna förståelse bör nästa steg vara studier av doktriner. •Vilka mål är satta nationellt och internationellt? •Vad skall (kan) åstadkommas under den närmaste 5-års perioden? •Vilka principer skall ligga till grund för nyttjandet av våra stridskrafter nu och under de närmast kommande åren?

Med militärteoretisk förståelse och doktrinär kunskap kan man sedan öva sig i att planera och genomföra operationer, dvs man övergår till tillämpning. Exempel på frågeställningar: •Hur skall tillgängliga resurser användas för att nå mål? •Vilka operativa och taktiska principer äger sin tillämpning i den aktuella situationen? •Vilka blir konsekvenserna av olika operativa och taktiska handlingsvägar? •Hur skall kaos och osäkerheter kunna hanteras?

Med olika operativa principer och taktiska grunder som tema i tillämpningen ges möjligheter att öva sig i olika metoder för

6 Rekkedal, s 21-29.

att åstadkomma exempelvis överraskning, lokal överlägsenhet, handlingsfrihet mm.

Det viktiga i ett sådant här koncept är att man använder militärteorin som stöd för att tänka, doktrinen som stöd för att fatta övergripande beslut (agera) och operationen för att tillämpa.

Med denna pedagogik ligger utmaningen i tänkandet, i beslutsfattandet och i konsekvenshanterandet. Det vill säga att militärpedagogiken ger möjlighet att öva sig i att hålla en röd tråd från problem via lösning till inlärning.

Det är inte heller avsikten att försöka att avgöra vad som kan betraktas såsom rätt eller fel, kanske inte ens ändamålsenligt att leta fram lämplig eller olämplig lösning. Det som är viktigt är den röda och spårbara tråden i tänkandet – agerandet – lärandet. Med detta synsätt har geografi, tidpunkt, organisation mm mindre betydelse. Man bör välja scenario utifrån de bästa militärpedagogiska förutsättningarna. Sådana förutsättningar kan vara kartunderlag, tillgänglighet, publicerat material, sekretessnivå på händelser (ifall det handlar om att studera militärteori utifrån ett krigshistoriskt scenario).

Denna pedagogik gäller inte bara de olika ämnena inom krigsvetenskap. Den röda tråden inom ett konfliktscenario bör fastmer binda ihop institutioner som ansvarar för olika ämnesområden. Likaså måste andra institutioners ämnesområden, såsom teknik, ledarskap och strategi, inkorporeras, integreras, i utbildningen och inte hanteras isolerat var för sig.

Lärandet är emellertid inte linjärt såsom textrutan på sida 9 kan ge sken av. Nedan-

stående modell återspeglar ett mer dynamiskt förlopp i lärandet.

Modellen omfattar således både det generella (teorier) och det specifika (empiri7). I lärandet är det emellertid reflektionen som har den dominerande rollen. Reflektion ger den direkta kopplingen mellan teori och praktik. Teori är utgångspunkt för tänkandet. Den kompletteras med praktisk erfarenhet efter att ha agerat och tillämpat teorin i praktiken. Erfarenheterna bearbetas sedan och jämförs med teorierna. Så fördjupas deltagarnas kunskap. Med duktiga deltagare och lämplig militärpedagogik, kan till och med ny kunskap upparbetas och återföras till teorin. Med denna metod kan militärpedagogik bidra till att ämnet krigsvetenskap utvecklas.

Med den ledningsfilosofi som är förhärskande inom Försvarsmakten, kallad uppdragstaktik, är det av stor vikt för en lyckad operation att det finns kompetenta och handlingskraftiga individer på alla nivåer. Dessa måste kunna förstå vad som skall åstadkommas och fatta beslut som bär mot målen, även när läget är oklart eller kaotiskt. Följaktligen är självständighet och handlingsberedskap övergripande mål för officersutbildning.

En tydlig koppling bör sökas mellan nyttjad militärpedagogik och uppställda mål.

Militärpedagogiska metoder

En god pedagogik strävar mot en bra effekt eller ett bra resultat. Valet av militärpedagogiska metoder styrs inte bara av ämnesomfånget, utan i hög grad även av vilka militärpedagogiska syften som eftersträvas.

Militärpedagogik är heller aldrig ”tyst”. Den talar sitt eget tydliga språk om förhållanden mellan individer, lärare och elever. Den predikar budskap om individers värde, om de t ex är ersättbara eller unika. Valet av pedagogiska metoder kombinerat med etik påverkar i hög grad individers lärande, attityder och utveckling. Därmed sätts gränserna för vad som är möjligt att uppnå för elever i ett militärt utbildningssystem.

Metoderna kan skifta och bör väljas utifrån vissa kriterier. Sådana kriterier kan vara •Helhetsbaserad inlärning. •Kombination av flera kunskapsområden/ ämnen. •Tillvaratagande av erfarenheter och kunskaper hos de studerande. •Dokumentation av särskilt bra resultat. •Variation i valet av olika pedagogiska metoder, bl a teori/praktik. •Självstudier och tid för reflektion. •Tempo.

Allt i syfte att skapa •Stimulering av intresse hos studeranden och lärare. •Möjligheter för intresserade och duktiga elever att själva gå vidare. •Självständighet och handlingsberedskap. •Utveckling av ämnesområdet – tillförande av ny kunskap

Val av pedagogiska metoder är beroende av gällande utbildningsmål. Trots det kan

7 Empirism efter grekiskans empeiria = erfarenhet. Kunskap kommer ur erfarenhet. Kunskap förvärvas genom observation av en yttre verklighet. Kunskap består av bearbetade sinnesdata; allt som är i förståndet har tidigare varit i sinnena. (Stensmo, s 30)

följande sammanfattning beskriva sammanhanget mellan metod8 och effekt.

Inriktning genom föreläsningar.

Bredd genom studier.

Djup genom seminarier.

Syntes genom fältövningar och krigsspel.

Sammanfattning och avslutning

Även om pedagogiken vid en försvarshögskola har många beröringspunkter och gemensamma grunder med annan högskolepedagogik ger bruket av militärt våld och de etiska dimensioner som denna rätt och detta ansvar medför, skäl att utveckla metoder, analyser och förhållningsätt som sammantaget gör skäl för epitetet Militär Pedagogik.

En av militärpedagogikens viktigaste mål är att fostra individer till att fungera i ett militärt system. Härvid är en av de främsta uppgifterna att bidra till att skapa officerare med god självständighet och hög handlingsberedskap.

Vägen dit illustreras av figur på sidan 11. Huvudingrediensen i att lära består av en återkoppling av tillämpningsmomenten till teori och doktrin, det vill säga reflektion. Människan bär på viljan och omdömesförmågan. Människan kan i ett dynamiskt våldsförlopp lära av sina erfarenheter. Det ger henne en unik och överordnad ställning i det militära systemet. Hon kan med fog kallas det tänkande vapnet. Militärpedagogiken har att förhålla sig till detta.

Militärpedagogiken är inte neutral. Den skapar visserligen förutsättningar för lärande och som verktyg förmedlar den kunskap, men är samtidigt ett medium som bär på sina egna budskap. Val av militärpedagogiska metoder påverkar individers lärande, attityder och utveckling.

8 Det finns fler pedagogiska metoder än de i figuren angivna. Referenslitteratur

Cedergren, A. och Tirud, O.: Militär Pedagogik – behövs den?, PM, Försvarshögskolan, Operativa institutionen, 2002-0107.

Claesson M., Ericsson L. och Mattsson P. (red.): Manövertänkande. Essäer kring teori och praktisk tillämpning, ACTA C13, Försvarshögskolan, Operativa institutionen, Stockholm, 2001.

Clausewitz, C. Von: Om kriget, Bonniers, 1991.

Försvarsmakten: Pedagogiska Grunder, Högkvarteret, Stockholm, 2000.

Mattsson, P. och Wijnbladh, C.: Det tänkande vapnet. En förstudie av militärpedagogik inom Försvarsmakten – ett pedagogiskt forskningsarbete på uppdrag av Högkvarteret hösten 1999, Försvarshögskolan ACTA D4, Stockholm, 1999.

Pappila, O., och Mattsson, P.: Gruppexaminationsformer, en förstudie av individ och gruppexaminationsformer för Stabsprogrammet Armén 1998 under taktikmoment TA:4, Forsknings och utvecklingsrapport FHS/LI/ OPI 99:01.

Rekkedal, N-M.: Modern krigskonst, Militärmakt i förändring, Försvarshögskolan, Krigsvetenskapliga institutionen, 2002.

Stensmo, C.: Pedagogisk Filosofi, Studentlitteratur, Lund, 1994.

Toiskallio, J.: Military Pedagogy, Finska Försvarshögskolan, Helsingfors, 1998. Toiskallio, J.: Military Pedagogy as a Practical Science, Finska Försvarshögskolan, Helsingfors, 2001.

Toiskallio, J.: Cyborgs and Humans – Two Paradigms of Military Pedagogy, (Draft), Finska Försvarshögskolan, Helsingfors, 2001.

Trowald, N.: Råd och idéer för examinationen inom högskolan, Högskoleverkets examinationsprojekt, december 1977.