WERMLANDUS
REDAKTIONEN HÄLSAR
Kära läsare,
Detta nummer av Wermlandus är laddat med hångel, historia och haverier. Det handlar om allt från Gustavianums snäcktäckta skåp till svettiga serpentinvägar i Alperna. Redaktionen har grävt fram hångeltips, ärtsoppeanekdoter om Tage Erlander och vad som egentligen händer i nationshuset under renoveringen.
Du får också tips på vad du kan göra i sommar, och för nya värmlänning finns en guide till allt från poleringsgask till Geijer och Grums.
Trevlig läsning!
Vi ses i höst – eller tidigare, Redaktionen
REDAKTÖR, LAYOUT
Vera Hallberg
REDAKTIONSSEKRETERARE
Calle Hammar
Edward Nilsson
Benjamin Björck
Disa Bäckström
ILLUSTRATIONER
Vera Hallberg
GÄSTSKRIBENTER
Justianus
Milton Scholder
Sam Jonsson
Astrid Sundberg
ANSVARIG UTGIVARE
Martin Källberg
070-330 06 32
TRYCKERI
Fyris Tryck AB
KONTAKT
Wermlandus@varmlandsnation.se
OMSLAGSBILD
Brygga och sjö, målad av Vera Hallberg
INNEHÅLL
4. Besök på Gustavianum
9. Ärtmiddag med Tage Erlander
12. Hångelguide
14. Sommartips
16. Om renoveringarna
20. En kaotisk bussresa
22. Värmlands for dummies
24. Valborgstraditonen är tillbaka
26. Kuratorskrönikor
Foto: Florence Stadelmann
D NÅGRA ORD FRÅN REDAKTÖREN
et var inte sommar. Det var inte ens vår. Det var fyra grader och regnet piskade som småspik. Satans kalldagar. Jag tog på mig tre lager kläder, svepte in mig i galon, och sparkade igång mopeden. Gasen i botten: 43 km/h.
Planen var att köra moppe från Uddevalla till Uppsala. Jag var en vild pionjär med mopedhjälm som fått nog av tågkaos och dyra biljetter. Jag såg det framför mig: stanna vid vägkanten, värma kaffe på triangiakök, ta en omväg till en ruin eller en medeltida kyrka.
Det skulle bli kul. Lite frihet på två hjul.
Jag vet inte hur jag kunde tro det.
Regnet höll i sig. Höll i sig gjorde inte mitt galonställ. Att galon är en färskvara, visste inte jag. Pappas gamla regnbyxor, som jag grävde fram hemma, måste ha haft bäst-före-datumet 1990. Strax utanför Vänersborg lämnade jag efter mig ett spår av galonsmulor. När jag nådde Hjo fanns inga regnbyxor kvar. Halva Västra Götaland låg blött bakom mig. Lika blött som jag.
För att hålla modet uppe beställde jag en falafel med mos av en kille som förmodligen hade ”Sollebrunns greatest smile”. Om Colgate söker nya tandmodeller borde de ringa mosmästaren på gatuköket A2:ans. Men inte ens hans glada leende kunde påverka mig i min blöta misär.
Som sista desperata utväg köpte jag en trisslott. Kanske, kanske en tågbiljett hem. Men nej. Inte ens 30 spänn. Det var bara att återgå till färden i snigelfart.
Västgötaslättens platta och öppna landskap byttes ut mot skog och sjö. Framme vid Vätterns norra spets stannade jag och åt ett fuktigt havreflarn. Mellan Askersund och Örebro grät jag. Skakande av kyla passerade jag Örebro slott. Åtta timmar senare dök två kyrktorn upp.
Jag var framme.
Folk säger att resan är målet. Det är fel. Målet är målet, och helst med värmesystem och torra strumpor. Nu är det visserligen inte april längre. Snart är det sommar. Men kom ihåg: det kommer att regna. Och blir man inte blöt, blir man myggbiten.
Glad sommar, Er redaktör Vera
Foton: Hannes Petterson
Universitetsmuseet
Gustavianum har öppnat igen efter fem år av renovering. Cecilia Ödman är förste antikvarie på museet. Hon tar med oss på en resa genom Gustavianum, från botten till toppen. Hon berättar om visionen, utställningarna och varför det inte är kulturdamerna utan studenterna som bär upp museet.
Gratis på Gustavianum
Våning 1 Våning 2
Efter renoveringen flyttade entrén. Nu går man in i Gustavianum från Universitetsparken. Ödman berättar att det har skapat förvirring:
– Ibland när det kommer grupper av besökare, och vi märker att de är sena, hittar man dem ofta vid den gamla entrén mot domkyrkan.
På bottenplan står utställningen Vikingatidens gryning. Här förklaras vendeltiden med arkeologiska fynd. Fynden kommer från gravfältet i Valsgärde, norr om Uppsala. Rummet är dovt belyst. Den sparsmakade men noggrant riktade belysningen låter varje föremål skina i all sin prakt. I en av montrarna står en hjälm från vendeltiden utsmyckad med guld och granater. Utställningen är baserad på den senaste forskningen, något som möjliggjorts genom museets nära samarbete med forskare och studenter.
Under renoveringen lånades utställningen ut till USA; det inspirerade titeln. För att fånga intresset hos amerikanerna, valde man att undvika det obekanta begreppet vendeltiden, trots att det de facto är den perioden de flesta av föremålen tillhör.
Gustavianum
Foto: Justianus
– Vikingar väcker intresse. Det finns många filmer och serier på temat. Men det är inte så många som känner till begreppet vendel.
Titeln The dawn of the Viking Age valdes för att den skulle tilltala fler. Formuleringen blev ett sätt att öppna dörren till berättelsen.
– Att ställa ut är att förmedla berättelser och historia.
Gustavianum är Sveriges första universitetsbyggnad. Sedan 1600-talet har här rymts allt från studentbostäder till disputationer. Men det var först 1997, när Hans Majestät Konungen klippte invigningsbandet, som huset fick sitt nya epitet: museum. Huset fick nu uppdraget att bevara, berätta och visa upp de makalösa samlingar som universitetet byggt upp under hundratals år.
En trappa upp kliver man in i Gustavinums nostalgihörna. Där i en monter står två spiror och en pedellstav, spirparet från 1600-talet, staven från 1700-talet. Rektorerna använder dem vid högtidliga tillfällen som symboler för universitetets självstyre och rektorns auktoritet. De används fortfarande. När det är dags för ett högtidligt rektorsskifte ekar montern tom.
Spiror och pedellstav
– Då finns bara en liten lapp som artigt säger: ”I bruk”.
Det är svårt för museet att ta sig an nya föremål. – Det är ett livslångt ansvar. Så vi måste vara återhållsamma med vad vi tar emot. Men ibland kan man bara inte säga nej. Så var fallet med Osborne 1, säger Ödman och pekar på en 80-tals ”laptop” på elva kilo.
Datorn skänktes av en tidigare doktorand på Uppsala universitet. Skärmen är lika stor som en halv Billy Pan, men det stoppade inte datorn från att agera skrivdon åt en doktorsavhandling.
– Datorn blev ingen kommersiell succé. Nyheten att en modell två skulle lanseras kom ut för tidigt, så ingen ville köpa den sämre ettan, säger Ödman och skrattar.
Foto: Justianus
Foto: Justianus
Mitt emot retroteknik i plast skiner en pjäs i silver. Det är Värmlands nations rikt dekorerade dryckeshorn som skänktes som bröllopsgåva till dåvarande inspektor Erik Gustaf Geijer på 1800-talet. Efter att ha varit i privat ägo, köpte nationen tillbaka hornet 2004 för 170 000 kronor. Sedan dess har Gustavianum låtits visa upp det för allmän beskådan.
I nästa sal känner vi den salta doften av medelhav och hör Nilen porla. Åtminstone om man använder fantasin. För här inne hittas artefakter från Egypten, antika Grekland och Romarriket. Hur kan Kung Pepy I:s pyramidtexter från den 6:e dynastin (2321–2287 f.Kr.) ha hamnat här undrar ni?
– På den tiden delade man helt enkelt upp fynden mellan den utgrävande institutionen och landet där fynden gjordes, förklarar Ödman.
Den typen av uppdelning väcker debatt idag.
– Man kan naturligtvis undra hur etiskt det är att föremålen finns här. Idag ser utgrävningsprocessen helt annorlunda ut. Hittas något i Egypten stannar det i Egypten.
Våning 3
Augsburgsskåpets snäcktopp. Foto: Justianus
Gustavianum har en stor konstsamling, faktiskt en av de största i Sverige. Mycket tack vare stora donationer. Nytt efter renoveringen är att delar av konsten nu ställs ut, här på tredje våningen. Redan i dörren till konstsalen slås man av närheten till verken.
– Vi valde att hänga målningarna lågt. De får ta sin plats. På så vis kan betraktaren ta till sig verken utan att hämmas av ett långt avstånd. Det är ett grepp vi har fått beröm för, säger Ödman med ett leende.
Längst in i rummet väntar museets mest mytomspunna objekt: – Här är vår Mona Lisa!
Ödman böjer knäna och sveper upp med
kraft, som i en kettlebell swing – rörelsen slutar i en gest mot det stora skåpet med snäckor på toppen, skimrande i det iscensatta ljuset. Det är Augsburgskåpet. Det tillverkades i 1600talets Tyskland och är ett så kallat konstskåp, fyllt av märkliga och värdefulla objekt från hela världen. Faktum är att det bara finns tre liknande skåp kvar, och detta är det enda som fortfarande har stora delar av sin originalsamling intakt. En samling som består av närmare tusen föremål.
Knut Knutsson från Antikrundan var på besök. I iver sprang han uppför trapporna för att stå öga mot skåp.
– Han blev helt salig. Kallade det världens häftigaste föremål från 1600-talet.
Fast det höll inte Vasamuseet riktigt med om.
– De påpekade att Vasaskeppet nog ändå är snäppet häftigare än ett litet skåp, berättar Ödman och skrattar.
Den tredje våningen rymmer också den tillfälliga utställningen Se på mig! Där visas porträtt från flera århundraden. Enligt tradition låter universitetet måla av rektorer och direktörer. Ett av verken är konstnären Martina Müntzings porträtt av den tidigare universitetsdirektören Katarina Bjelke. På målningen sitter Bjelke i sitt, kontor
Osborne 1 till vänster, ovan dryckeshornet. Foto: Justianus
Augsburgskåpet. Foto: Justianus
på Segerstedthuset. Hon lutar sig mot fönstret med domkyrksvy. Ett par finskor par finskor, en medalj och en inbjudan till en högtidsfest har placerats på fönsterbrädet, tre ledtrådar till vem Bjelke är. – Ett porträtt ska spegla personligheten. Det krävs kemi mellan konstnär och modell för att det ska bli rätt. Det finns exempel där det har lyckats – och där det inte har gjort det, säger Ödman med ett mystiskt leende innan hon lämnar utställningssalen och fortsätter upp till anatomiska teatern.
Teatern är en 1700-talspåbyggnad signerad Olof Rudbeck. Med tanke på dåtidens ljussättningsbegränsningar är den genomtänkt placerad på toppen av byggnaden, med fönster som släpper in ljus oberoende av tid på dagen.
Martina Müntzings porträtt av Katarina Bjelke. Foto: Justianus
Gustavianum för och med studenter
Utställningen
Gustavianum satsar på event och aktiviteter som kan engagera både studenter och allmänhet.
– Ett museum ska vara levande, säger Ödman.
Hon berättar entusiastiskt om ett kommande evenemang, där livemusik kommer att ackompanjera utställningarna. Bland annat spelar universitets eget jazzband.
– Det ska bli spännande att se hur musiken påverkar upplevelsen av konsten.
Ett annat exempel är Kulturnatten i Uppsala. Då samarbetar Gustavianum med nationerna, som får ställa ut med museets stöd.
Studenterna är en röd tråd genom hela deras verksamhet. Majoriteten av föremålen har koppling till studentlivet, då som nu. Flera av de som jobbar här är studenter, och Gustavianum erbjuder även praktikplatser för att låta studerande komma nära både samlingarna och museiarbetet.
– Det är studenterna som bär upp det här museet – inte kulturdamerna, som i många andra fall, säger Ödman och man tycks ana en stolthet i rösten.
Och som student går du in gratis.
– Man kan bara titta in när man råkar ha vägarna förbi.
Så ta vägen förbi. Kasta en blick på skåpet. Fundera: är det bättre eller sämre än Vasaskeppet? Och kliv sedan ut till dagens universitetsbestyr.
Världens häftigaste föremål från 1600-talet.
Justianus och Vera Hallberg Gästskribent och redaktör
Se på mig! Foto: Justianus
Foto: Justianus
ÄRTOR, LINGON OCH AMIRALER
Världen stormar och beteendet från vår stora granne i öst är knappast betryggande. De ryska-svenska relationerna har inte varit så frostiga sedan de hade den dåliga smaken att beröva oss Finland 1809. För att förstå utvecklingslinjerna som utmynnat i dagens geopolitiska läge är en historisk återblick central. För ett kort ögonblick finner vi Värmlands nation i händelsernas centrum: ärtmiddagen på höstterminen 1964.
Tage Erlander, en redig värmlänning som dessvärre hade så bristande omdöme att han valde att plugga vid universitetet i Skåneland som börjar på L, hade 1964 varit Sveriges statsminister i 18 år. Trots hans tveksamma val av studentstad hade Erlander blivit vald till hedersledamot vid Värmlands nation tre år tidigare. Statsministrar har i regel en välfylld kalender, så först nu var det dags för hans officiella installation.
Nationens 1Q inledde installationstalet med en hyllning till ärtan. Med anledning av Erlanders politiska tillhörighet jämfördes sedan ärtan till den ”röda ärtan”, nämligen lingon. En ung Erlander ska ha sålt lingon från sitt familjehem i värmländska Ransäter för att dryga ut studentbudgeten, något man kan tycka att vi alla borde ta efter.
... en enorm ära som varje värmlänning drömmer om än i dag.
Efter talet marscherade nationens 2Q in i spetsen för den värmländska marinen, bärandes den värmländska amiralsflaggan. Flaggan överlämnades till nationens inspektor, mannen bakom den så kallade”du-reformen”, Bror Rexed. Flaggan presenterades sedan för statsminister som utnämndes av Rexed till hedersamiral tillika befälhavare för den värmländska marinen. Detta var naturligtvis en enorm ära som varje värmlänning drömmer om än i dag. Utnämningens betydelse var uppenbar och statsministern kände att han på något sätt behövde visa sin tacksamhet. Kvällens gemytlighet bidrog med all sannolikhet till denna känsla – Erlander var inte direkt känd för att spotta i glaset.
Statsministern tackade för hedersutmärkelsen genom att utse Rexed till befälhavare för Harpsundsflottan. Denna utnämning möttes av jubel och applåder. Att posten redan var fylld av ingen mindre än generalsekreterare Nikita Chrusjtjov, Sovjetunionens de facto diktator, var inget vare sig Erlander eller någon annan verkade bry sig om i punschdimman. Under ett besök till Harpsund, statsministerns rekreationsbostad, hade Chrusjtjov blivit befälhavare i samband med en tur i flottans flaggskepp, Harpsundsekan.
Erlander var inte direkt känd för att spotta i glaset.
Calle Hammar Redaktionssekreterare
Ärtmiddagen 1964. Erlander stående, Rexed sittande.
Harpsundsekan. Chrusjtjov till höger, Erlander i mitten.
Ärtmiddagen 2025. Foto: Evelina Kronquist
Här hånglar du bäst på Klubb V
– experternas lista är avslöjad!
Att hångla på klubben är ingen lek. Visst kan du ställa dig mitt på stora dansgolvet, eller i kön till garderoben, men om du vill ha en så trevlig upplevelse som möjligt hjälper det att tänka på detaljerna. En av dessa avgörande detaljer är just vilken plats du väljer. Därför har jag hört av mig till proffsen, personligen undersökt platserna, och intervjuat individer tagna på bar gärning. Resultatet av detta gedigna granskande arbete är en lista på de platser i Klubb V som bäst representerar vad ett hångel på Värmlands nation innebär.
Illustration: Vera Hallberg
Bredvid dj-båset på stora dansgolvet
Först ut har vi en ikonisk plats, nämligen bakom eller i anslutning till högtalarna på det stora dansgolvet precis bredvid dj-båset. Detta är den första platsen som lyfts under intervjuer med flera proffs som väljer att vara anonyma. Det som gör denna plats så optimal är flera faktorer.
Först och främst är det väldigt nära till den plats där du troligen har bäst chans att hitta någon att hångla med, nämligen mitt på stora dansgolvet. Kanske hamnar ni naturligt mot kanten eller så rör ni er hit med mening. Oavsett är det ofta just här man hamnar.
En annan faktor som talar för denna plats är det faktum att den är relativt diskret, men tillåter dig att stanna i centrum av festandet. Här blir ett hångel mer avslappnat och naturligt.
Vid dörrarna till Övre bar
Därefter har vi en plats som alla tillfrågade proffs nämner. Det handlar alltså om de stora dörrarna som leder in till den övre baren. Din första tanke kanske är att det är för mycket trafik, varför ställa sig i en flaskhals?
Först och främst är det viktigt att ställa sig rätt. Mycket riktigt riskerar man några ilskna blickar och hånskratt om man ställer sig i själva dörröppningen, men om ni istället ställer er mot väggen intill den öppna dörren så hamnar ni på en relativt diskret plats. ”Här är man liksom inte i vägen”, säger en ämbetsman under en rundvandring, där han lyfter just denna plats.
En annan aspekt är att denna plats präglas av förbigående som har ett mål i sikte. Allt folk ser och tänker på är den snabbaste vägen till sin nästa drink. På så vis blir denna plats förhållandevis diskret.
Rummet innan garderoben
Ett alldeles ypperligt alternativ till köhånglet vid garderoben som nämndes tidigare. Detta lilla rum är helt ur vägen, och den klart mest diskreta platsen på listan. Här hittar vi en annan ämbetsman som med sin partner utnyttjar rummet till fullo. På frågan varför just denna plats valdes svarar hon att den är ”... perfekt när man är på väg ut”. Om ni inte känner er redo att lämna riktigt än, eller om kön till garderoben såg lite för lång ut, kan ni alltså stanna här en liten stund.
Bibblan
Sist men absolut inte minst har vi klassikern. Kanske den klara favoriten, dansgolvet i biblioteket. Detta är en plats där det känns ”så naturligt att hångla med någon att det nästan känns onaturligt att inte göra det” som en ämbetsman så elegant formulerar det.
Här kan man dessutom avnjuta lite valfrihet vad gäller detaljerna, då varje del av rummet fungerar. Vissa föredrar att hitta ett hörn eller en lite mindre trafikerad bokhylla att ställa sig mot. En modig själ kan ställa sig på scenen. Även dansgolvets centrum har nyttjats flitigt.
Men lyckas du hitta en partner som är lika modig som du kan det vara värt ett försök.
I kön på väg in
En något vågad och krånglig, men ändå underskattad plats på denna lista, som jag fick rekommenderad till mig när jag väldigt passande stod i kön till Klubb V.
Vi alla har varit med om en förfest som pågick lite för länge, kanske innehöll några enheter mer än planerat. Så kommer man fram och ser hur kön är en kilometer lång. Om du då bestämmer dig för att hålla tummarna och hoppas komma in, kan du lika gärna hitta någon att fördriva tiden med. ”Man har väl ändå inget bättre för sig” säger individen som väljer att vara anonym.
Kanske är du ett proffs vad gäller hångel på Klubb V, i så fall hoppas jag att du håller med om denna lista. Förhoppningsvis fick du åtminstone en idé om hur du kan utöka din repertoar. Kanske är du en ny student som inte hittat in på en nation än, i så fall har du nu förhoppningsvis bättre förutsättningar för att ha ett hångel fritt från bakisångest. Oavsett dina tidigare erfarenheter lämnar jag det nu i dina händer att utforska dessa platser, och önskar dig lycka till i dina framtida eskapader.
Här blir ett hångel mer avslappnat och naturligt.
Denna plats går visserligen emot det som tidigare nämnts med att undvika köhångel, men förtjänar en plats på listan på grund av dess förmåga att fördriva tiden och kreativitet. Den kommer såklart med ett flertal nackdelar man bör ha i åtanke. Först och främst rör sig kön (förhoppningsvis), vilket försvårar det praktiska utförandet. Dessutom utsätter du dina grannar i kön, såväl vänner som främlingar, för en något stel situation. Men lyckas du hitta en partner som är lika modig som du kan det vara värt ett försök.
OBS. Wermlandus ansvarar ej för pinsamma inlägg på dina vänners stories, eller resulterande bakisångest. Hångel sker på egen risk.
Benjamin Björk Redaktionssekreterare
Sommaren
i City (2025 edition)
Jahapp. Sista veckan har anlänt. Sista WK-burgaren har förtärts. Sista närvaron på Storstock har checkats av. Sista tentamen har skrivits. Sista tentafesten är passé. Och den oerhört dyra tågbiljetten ”hem” är nu bokad. Staden dör, Uppsala dör! Ack o ve! – Nej, fasa inte! Jag, som inbiten och obotlig Uppsalabo, vet att staden förblir en stad även utan er. Men ni har likväl rätt i att allt inte är som vanligt. Man slipper kön på Ica Folkes, och Triangeln och Studentstaden blir ett med Gamla Kyrkogården. Men nationslivet pulserar vidare, i minst sagt vilopuls.
GSöteborgs nations sommarvärdar kommer under sommaren att driva restaurangen Glenns gård. Troligen onsdagar-lördagar i juni och augusti, men detta är inte satt i sten ännu. De kommer hålla till framför allt på deras innergård, men även inomhus när vädret inte tilllåter annat. En separat sommarmeny kommer att sättas upp och tidigare år har det även erbjudits karaoke, quizkvällar och gött häng. Mot slutet av sommaren brukar det kunna anordnas en Måsfestival med liveartister.
Norrlands nation förvandlar Orvars krog till SommarOrvar med öppet i stort sett hela sommaren, från v. 24 till och med v. 34, tisdagar-lördagar mellan 17–01. De kommer troligen erbjuda en annan meny och ordna mindre event såsom quiz och eventuellt någon spelning.
Vödermanlands-Nerikes nation bygger likt alltid upp sin kära brygga. Vilka hjältar! Brygganpremiär sker 27 maj, därefter är de i gång! Utöver midsommarstängt kommer nationen hålla öppet. Bistro från klockan 18–01: måndag, onsdag, torsdag och lördag fram till midsommarveckan, därefter klockan 14–00: onsdag, torsdag och lördag till och med v. 31 då tiderna återgår till de som var innan midsommar. Klubb kommer hållas på tisdagar och fredagar från v. 22 till och med v. 35! Bistron kommer erbjuda sommarmeny med inslag från Medelhavet, och det hintas om en alldeles särskild överraskning i sommarschemat…
Smålands nation verkar få det lika glest som på landsbygden under sommaren. Men, de ska renovera! Så i höst har de pole position.
ärmlands nation dukar under sommaren
2025 i vanlig ordning upp för sommarpub i trädgården. Det kommer hållas öppet måndag-lördag från mitten av juni till mitten av augusti. Eventuellt kommer temaveckor arrangeras, men det är upp till årets sommarmästare och återstår att se.
Gotlands nation kommer förhoppningsvis hålla öppet sommarpuben Bettys balkong, likt tidigare år. Men saken är inte helt fastställd ännu… Enligt deras förste kurator står denna plats för Uppsalas bästa utsikt. Huruvida det är sant får ni avgöra själva men hur som helst ett otroligt ställe att sitta med en kall öl i handen och njuta av solen! Håller tummarna för sommaröppet.
Gästrike-Hälsinge nation kommer att hålla sin fantastiska trädgård öppen. Här utlovas en ”lummig och mysig miljö med mycket skratt och gott sällskap” enligt förste kuratorn. Sommarpub med sommarmeny bestående av god mat och god dryck i sällskap av goda vänner, vad mer behövs? Öppettider ej satta ännu.
Västmanlands-Dala
nation kommer självklart hålla ”Taket” öppet, en sommarrestaurang och takterrass med ett helt ofattbart läge. Fråga vem som helst som varit där. Och inte bara det, de kommer att hålla öppet alla dagar hela sommaren. Du hörde rätt, ALLA dagar. Om inget uppkommer, vill säga. Förra sommaren hade de stängt endast två dagar. Dessutom kommer nationen hålla klubb då och då under sommaren!
Ej nämnda nationer har kontaktats men dessvärre utan korrespondens. Stockholms nation har tidigare år arrangerat dagsfester och Uplands nation brukar hålla sin trädgård öppen, men likt börsen kan man aldrig veta. Gällande Östgöta och Kalmars nation lämnar jag det osagt.
Disa Bäckström Redaktionssekreterare
Längtan till landet
Morgonpromenaden till föreläsningarna sker numera utan jacka och med solens varma strålar i ansiktet; sommaren är på ingång! Som redaktionens egen Uppsalabo redan förklarat med stor övertygelse förvandlas inte Uppsala till en den spökstad många tror. Och ja, att utforska nationslivet i dess sommarform är ingen dålig idé... men i hjärta och själ känner jag hur sommarens annalkande för med sig en längtan till landet. Ut till landet och ut till fåglarne, som det så vackert sjungs om på Valborg. Enligt min fullkomligt opartiska och inte alls hembygdsromantiska mening är en av de bästa platserna att spendera sin sommar just nationens moderlandskap; Värmland. Ett litet besök till kronan bland Svea rikes länder rekommenderas å det starkaste! Vad får man då inte missa under sin Värmlands-visit?
SELMA LAGERLÖFS MÅRBACKA
SUPA I KARLSTAD!
Supa kan (läs bör) man göra på Klubb V, detta är vedertaget. Karlstad har dock en annan typ av supande, nämligen stand up paddle board! Om du nu fnyser och tänker ”sån har vi på mitt lantställe, man behöver ju inte åka till Karlstad för det” så vet du inte vilka underbara vattenkroppar som omger och går rakt genom staden. Att se Värmlands största stad från vattnet är verkligen något alldeles speciellt.
Tips: Hyr en SUP från Karlstad Paddlarklubb på Kanikenäset! (Inte en sponsor men vi tar gärna emot swish)
INRE HAMN
Efter att ha spenderat hela dagen på din sup kommer ingenting att smaka så gott som kvällens första öl (alkoholfria alternativ finns förmodligen också). Det finns ingen bättre plats att inmundiga denna svalkande dryck än på någon av uteserveringarna i Karlstads inre hamn. Här finns många alternativ för att tillgodose både törst och hunger.
VANDRING
I GLASKOGEN
Värmland erbjuder många och varierade möjligheter till friluftsliv, inte minst vandring. Kanske det finaste av alla landskapets vandringsställen är Glaskogen naturreservat i västra Värmland. Glaskogen har hela 30 mils vandringsleder, vilket är ungefär lika långt som till tentaskrivningssalarna i Boländerna. Här finns också goda möjligheter till fiske och kajakpaddling på någon av reservatets sjöar.
Selma Lagerlöf var en enastående författare och första kvinnan någonsin att tilldelas nobelpriset i litteratur. Kanske en ännu mer beryktad utmärkelse erhöll hon år 1900, då hon valdes in som Värmlands nations första kvinnliga hedersledamot. För den kulturellt bevandrade bör ett besök till hennes älskade Mårbacka vara en självklar del av Värmlandsvisiten. På Mårbacka herrgård, herrgård, beläget i Östra Ämtervik, strax utanför Sunne, både föddes och avled denna värmländska litterära superstjärna. Mycket av hennes leverne spenderade hon där och många av hennes kända verk skrevs på kammaren i denna 1700-talsherrgård. I dag finns på gården, utöver en minnesutställning för Lagerlöf, en bokhandel och ett mysigt litet kafé.
Calle Hammar Redaktionssekreterare
Foto: Vera Hallberg
STÄNGT FÖR RENOVERING
Nationen har stängt ner sin verksamhet för terminen, detta till följd av den omfattande renoveringen som ska göras i husets ekonomiytor. Vad ska egentligen ske och vad kommer det att kosta? Skattmästaren Johan Hammarberg berättar allt.
– Det är ju vårt gemensamma hus och alla har rätt att få veta vad som pågår och vad våra pengar används till, säger Hammarberg.
Johan Hammarberg letar mellan flera olika nyckelknippor som han har till huset och hittar till slut rätt. Vi rör oss sedan till det tomma biblioteket med endast ett djbord som vi slår oss ner på varsitt hörn av.
– Ska det vara fest här, eller har det varit det?, säger han lite frågande och lägger sedan fram en plastficka fylld av papper, med detaljerade ritningar över vad som kommer ske.
Efter diskussioner om en eventuell utbyggnation av nationen, landade istället fokuset på att modernisera, fräscha upp och möjliggöra bättre verksamhet på de ytor som redan finns. Detta då en utbyggnad hade blivit för dyr, uppemot 35 miljoner kronor. Skattmästaren och andra involverade i styrelsen jobbar med planer för när och var upprustning kommer att behöva ske med 30 år i framtiden som mått. Om fem år är det dessutom 100-årsjubileum för nationshuset, något som har tagits i åtanke för vad och när som kommer behöva att göras. – Maxkostnaden som är satt ligger på 14 miljoner kronor, men utredningen för renoveringen började redan för två och ett halvt år sedan, förklarar han.
Det är en storskalig renovering som kommer ske, där ytor kommer omplaceras och få ny användning. En planering som röstats fram demokratiskt på landskap. nationens högsta beslutande organ.
– Vi kommer ju få riktig ventilation här, något som inte funnits förr. Det finns ju den där lilla uppe i hörnet, men den gör ju i princip ingenting, säger Hammarberg och vänder missnöjt blicken mot ett av bibliotekets hörn.
Större verksamhet som till exempel Klubb V och uthyrningar sätter stora påfrestningar på husets skick och innebär ett större slitage. Nu är det en oundviklighet att delar av huset renoveras. En projektledare togs in, en storköksspecialist har konsulterat i ut– och omformningen av det stora köket. En större dialog har förts med gamla köks– och klubbmästare för att se till så att projektgruppens planer för renoveringen verkar passa med deras erfarenheter av verksamheten.
– Sen ska man komma ihåg att det här är ett hus för studentverksamhet och då ska vi möjliggöra det. Även om det finns ett stort kulturellt värde i huset, så är det vikigt att vi kommer ihåg varför nationen finns och vad studenter vill ha. Vi ”gamla” försöker att aldrig säga nej till förslag om verksamhetsidéer. Det är något jag verkligen har försökt fokusera på sedan jag klev på som skattmästare, säger Hammarberg.
När inspektor emeritus Lars Burman tidigare höll en guidad visning för besökande amerikanska universitetsstudenter, hade studenterna tydligen sagt förvirrat ”Hur kan ni ha disko i ett museum?”.
Nationen förväntas öppna igen vid månadsskiftet september–oktober. ”
Nationen förväntas öppna igen vid månadsskiftet september–oktober. En avvägning som ansågs vara värd för de som planerat. Reccegasken kommer behöva flyttas till att vara med någon annan nation. Till exempel förväntas Snerikes ha sin tillsammans med Smålands. Troligen kommer Värmlands hitta en liknande lösning. För 30 år sedan, när Värmlands också gjorde en omfattande renovering, behövde verksamheten stänga i ett och ett halvt år. Då var till exempel Reccegasken i ”Konfan” på Söderbommen, nu när nationen har blivit mycket större så går inget sånt.
– Det är lätt att vara efterklok, för hade jag vetat det då, så hade vi såklart gjort renoveringen redan under pandemin. Då det ändå inte var någon verksamhet på nationen, förklarar Hammarberg.
Vi rör oss ut från biblioteket och bär tillbaka stolarna från det improviserade mötesrummet mot en av de ytorna som ska renoveras, förvaringsrummet kallat
bakre, och konstaterar att det oorganiserade kaoset i hyllorna i det lilla utrymmet, är bättre än vanligt. Det kommer istället bli ett beredningskök som förhoppningsvis ska förenkla och möjliggöra att ha två separata uthyrningar samtidigt. Alternativt att kunna ”förpreppa”, utan att störa dem som samtidigt använder det stora köket, något som kockar på nationen gärna gör.
– Personalrummet som ligger här kommer tas bort och göras om till mer förvaringsutrymme istället. Det används inte så mycket så vi flyttar dessa utrymmen till vinden och källaren.
Några steg bort ligger den trånga personaltrappan som binder ihop ekonomiytorna.
Hammarberg tittar ner på ett trappsteg och säger att ”Det är egentligen inget fel på trappen, men den är så sunkig och sliten så vi vill rusta upp den. Det kommer egentligen vara exakt samma trapp.”
Liknande var det med den redan ny-
renoverade Cocktailbaren, som fick en fuktskada i höstas och då behövde ett nytt golv. Istället beslutade nationen att då renovera helt när den ändå behövde stänga under en period.
– Ett fönster pajar här och där, sådana saker händer helt enkelt lite närsom. Då måste vi ju åtgärda det i stunden, även om det inte påverkar de generella renoveringsplanerna, säger Hammarberg.
Halvvägs ner på mittenvåningen av trapporna ligger det stora köket, en av platserna som kommer att vara mest relevant i renoveringen. Hammarberg behöver rota fram ytterligare en nyckel och ser sedan en lucka hänga löst som han direkt sätter tillbaka. Han förklarar hur många av de förändringar som kommer ske där, beror på arbetsmiljöförbättringar och med ett hållbarhetstänk. Kylar, frysar, stekplattor och ett stekbord kommer att behållas men rustas upp eller flyttas till diverse platser på nationen.
Nationsköket. Foto: Edward Nilsson
Dethad e j u varitmycketvärreomingenbrydde
Personaltrappan. Foto: Vera Hallberg
– Vi har också gett ansvaret till verksamheten att köpa in mer och ny generell utrustning till köket om det behövs, det är ju tråkigt att ha ett fräscht nyrenoverat kök, men så är ett bleck helt sönderbränt när man ska använda det, säger Hammarberg.
Ytterligare en trappa ner ligger grönsaksköket, med en stor grönsakskyl som namngivit rummet. Hammarberg tittar lite missnöjt och säger: ”Jag vet inte varför den har hamnat där och hur de tänkte.”
På grund av moderniserade hygien– och miljökrav behövs inte längre en dedikerad grönsakskyl på samma sätt. Istället kommer ytan bli anpassad för tallriksservering med
värmelampor ovanför beredningsbord för ”plateing” och med större utrymme. Något som gav många glada blickar hos rutinerade kockar som var närvarande på landskapet där planerna presenterats. Nationen hade istället länge fiatservering som standard, något som på senare tid har förändrats och som dessa rums planläggning inte är anpassade för.
Hammarberg visar runt i de andra ytorna och förklarar vad som ska ske och varför. När intervjun nästan är klar, tackar jag för att han ställde upp. Han ler och säger skämtsamt: ”Det hade ju varit mycket värre om ingen brydde sig om att vi ska göra det här!”
Fakta: DETTA SKA RENOVERAS
• Fläktrum på vinden
• Trapphuset i bakre
• Diskutrymme och personalutrymmen på övre våningen
• Köket och torrförrådet
• Grönsaksköket med grönsakskylen
• Källaren
Hammarberg i förvaringsrummet Bakre. Foto: Felix Nykvist.
Allons - (p)y
Celine Dion!
Beslutsångesten grämer mig i vanlig ordning. Till slut ringer jag upp:
”Fan Axel, jag är på!”
Jag fullkomligt älskar ju vykortsvyn av alptoppar så långt ögat kan nå och snowboardåkningens adrenalin. Och vem sjutton tackar nej till franska charkuterier? Klart jag ska med och valla studenter på deras årliga skidresa. Allons-y!
Resan inleds med att jag slår mig ner i ett av sätena på pendeln som ska ta oss till platsen där bussen avgår. Några minuter tidig, kikar jag stillsamt efter var Axel tagit vägen. Chockad, men inte förvånad, ser jag att hans lilla Hitta-min-Iphone-plupp fortfarande är kvar på hans hemadress. Utmärkt början! Strax därefter får jag ett sms om att han förmodligen kommer missa pendeln. Nej, säger du det? Utan något bättre för mig följer jag pluppen – som först rör sig mot busshållplatsen, sedan längst bussens linje, och därefter fortsätter med exakt samma hastighet hela vägen mot pendeln. Udda…
Sekunder efter ser jag en flåsande Axel komma springande på perrongen med resväska i ena handen och två duffelbags hängande på varsin sida om kroppen. Det visar sig att han hoppat av bussen och sprungit med all packning i dryga kilometern. Jag är åter-igen chockad, men inte förvånad. Jaja – gogglebränna, manchesteråkning och Côte du Rhône till lite kôrv, här kommer vi!
De första timmarna svischar förbi och jag reflekterar över hur märkligt det är att fem timmar på en 30-timmarsresa kan kännas lika långa, eller korta, som fem minuter på en 30-minutersresa. Hursomhelst ska vi precis ta oss över landsgränsen när meddelandet kommer: Öresundsbron är stängd. Är det ens möjligt, tänker jag. Såklart det är möjligt, fyller hjärnan på.
Två timmar senare utdelas glädjerop över att färden kan fortsätta, såväl nyktra som onyktra. Bussen hinner dock inte rulla speciellt länge på utländsk mark innan euforin byts ut mot förtvivlan. Mer än 20 timmar kvarstår, och nu i sällskap av lukten från en students spya. Yey!
Utöver 20 timmar av odör får studenten i fråga dock genomleva både skam och multipla stopp i strumplästen på såväl McDonalds, som färja och tyska mackars sunkiga toaletter. Detta då hens sneakers ligger välmarinerade i en tätt sluten påse, inkastade i bussens städskrubb. Vem det är mest synd om går således absolut att föra en diskussion om. Bussens promillehalt leder dock inte bara till frisläppt maginnehåll utan också till att en kexchoklad på något förundransvärt vis förväxlas med ett pass. Ett pass som nu dessutom gått upp i rök. Skönt att kexchokladen inte tappats bort i alla fall!
Som grädden på moset, en timme från destinationen, börjar bussens hjul slira på väg upp för serpentinvägarna. Hittills hade jag bara tittat ut och sett snöovädret som en fördel: mer snö i backen ju?
Med ett stup till höger om oss, och trafik som trots halkan vägrar sakta in när de närmar sig oss, springer busschauffören in och ut i bussen alldeles våt om pannan. Även jag börjar bli svettig vid det här laget, trots att jag inte ens gör någonting. Flertalet studenter kommer fram och förmedlar lösning på lösning: ”Ska vi inte putta på bussen?”. 60 kilogram versus massa ton? Eller vad väger ens en buss? Inte ska vi väl dö nu? Jag blickar ut över vad jag tror är horisonten, men det är för mörkt för att skymta ens en alptopp. Adrenalinet rusar och i stället för chark känner jag smaken av blod. Bak i bussen hörs plötsligt de första tonerna av My Heart Will Go On.
"...multipla stopp i strumplästen på såväl McDonalds, som färja och tyska mackars sunkiga toaletter."
Disa Bäckström Redaktionssekreterare
Foto: Disa Bäckström
Foto: Disa Bäckström
Värmlands
DUMMIES
Med tanke på tajmingen för publiceringen av detta nummer, det vill säga runt nationens andra landskap för terminen, och då ett helt nytt klubbverk och ämbetsmannakår väljs in, så kan det hjälpa att få en kortare guide som inte är lika torr som sanddynerna i norra Afrika.
Det innebär att det inför HT25 kommer ha slussats ut en hel del veteraner från nationen, och in i vuxen- och vardagslivets tråk och tvång. Detta för att istället ersättas av nytt blod och nästa generations värmlänningar. Men som alla andra, har även jag en gång varit ny på nation och därmed precis lika förvirrad som ni nya lär vara. Därför vill jag göra min goda gärning i att ge Sparknotes-versionen för Värmlands-termer och -praxis som ni lär stöta på under er tid här.
Poleringsgask
Edward Nilsson. Terminens recce HT24. Foto: Evelina Kronquist
Det första som ni bör känna till är den så kallade Poleringsgasken. Det här berör er alla, klubbverkare och ämbetsman tillika. Låt er dock inte luras av namnet, det här är ett världsklassbedrägeri. För det är ingen gask, det är en städdag. Klubbverkare, för er kommer det här vara bland det värsta ni gör under era terminer, allt som går att se ska bli rent. Ämbetsmän, ni kommer och fikar, putsar ett par fönster och får sedan gå före kön på klubben tills det är dags för nästa tillfälle. Inte svårare än så.
PP
Det här berättar jag om med en gnutta avundsjuka och en obehaglig känsla av att ha ”peakat” på nationen för länge sedan. Jag berättar därmed om alla klubbverkares favoritfördel. 45 procent på allt förutom gaskoch snavecbiljetter, gör tomma kylskåp och dyra rundor på Systemet till icke-problem. Personalpriset, alltså PP, gör dessutom att vakna till kontoutdragen från kvällen innan istället kommer med positiva känslan av ”fan det var inte så illa!”. Jag uppmuntrar även starkt att ödmjukt skryta för era vänner att en Gränges i Wermlandskällar´n (WK) kostar 13 kronor.
”Läse” Övervåningen med massa tavlor på gamla inspektorer.
NAMN PÅ RUMMEN
”Geijer” Garderoben på övervåningen.
”Grönsak”
Lilla rummet på nedervåningen där personalen kommer ut från på sittningar. (Finns också en grönsakskyl, därav namnet.)
”Tegnér”
Lilla rummet mellan övre garderoben och biblioteket.
På bilden ser vi rummet in till Tegnér.
”Bakre” Förvaringsutrymmet på övervåning, mellan diskrum och övre bar.
”Nedre trapp” Där man minglar på nedervåningen inför en värmlandssittning.
Namnet på barerna och deras rum, samt de andra salarna borde sitta efter att ha gått på ett par fredagsklubbar, så det behövs inte.
Grums och Arvika
Det finns också några utrymmen på nationen som är döpta efter platser i Värmland. Karlstad är diskrummet, dock inget namn som används i folkmun. De andra två är Grums och Arvika, som är nationens soprum och är passande döpta efter samma estetik som dessa två orter (läs: hålor) i Värmland har. I fallet av Grums är även lukten tyvärr familjär. Nationens soprum är fyllt av pappkartonger och matavfall, medan orten egentligen bara är ett stort pappersbruk och doftar som det.
Bäska droppar
Denna snaps, som smakar allt från det som ligger i bensintankarna på Circle K till det vackraste som finns, alltså Värmlands skogar, är något som till en början kommer framhäva hurklande och kallsvettningar, för att sedan bli till det godaste som går att ha till Helan går. Det tar ett tag, men som värmlänning kommer det förr eller senare vara något som ligger nära, nej närmast hjärtat.
De som inte gillar Bäska droppar gör det. De vet det inte än bara. (Jag, 2025)
Polering
Liknande term som nationens städdag, men polering är när man putsar silverbestick efter sittningar (uthyrningar) man jobbat. Jag väljer att lämna det där.
Foton på rummen: Vera Hallberg
Efter ett par decenniers uppehåll återuppstod den gamla traditionen: Cöcktail! För den obevandrade landsmannen kanske det är ett främmande koncept. Men för den äkta värmlänningen är detta en storslagen cömeback!
Enligt tradition äger cöcktail rum varje år under förmiddagen av valborgsmässoafton. Här samlas värmlänningar och dalslänningar på innergården av Phyllebo för att fira in våren med fest och fröjd!
För den törstige värmlänningen kunde dryck införskaffas från en balkong på Dygdebo där den hissades ner i ett lämpligt kärl (hink)! Varje hink fylldes med 8 liter cöcktail som man kunde dela med sina nära och kära!
Det sägs att säljrekordet är nio hinkar cöcktail på en halvtimme. Med ett gediget försök lyckades vi sälja 10,5 hinkar på en timme! Men vi sålde faktiskt 5 hinkar på 15 minuter, så hade vi hållit takten hade vi slagit rekord!
Vi får helt enkelt hoppas på att bota de värmländska struparnas torka bättre nästa år!
För de som ville ha ett fullskaligt valborgsfirande startade även festligheterna med en champagnefrukost och avslutades med en traditionsenlig sillunch fyllt med sill, snaps och sång!
CÖCKTAIL
VALBORGSTRADITIONEN ÄR TILLBAKA
Tack till alla som köm till cöcktail! Vi vill även rikta ett extra stort tack till de mest seniora cöcktailbesökarna Dag Söderlund och Maria Rengård för finbesöket!
Astrid Sundberg
Sam Jonsson
Milton Sholder
Cöcktailvärdar
Foto: Ella Hallén
Foto: Hannah Andersson Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Ella Hallén
Foto: Norna Molin
Foto: Ella Hallén
Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Norna Molin
Foto: Hannah Andersson
KURATORERNA HAR ORDET
Jag hör fågelkvitter bakom mig när jag nu sitter på förste kuratorns kontor och skriver detta. Vårt fina och numera enda träd på nationen, den ståtliga björken intill nationshuset på dess innergård, har blivit hem för – jag vet inte hur många – förälskade fåglar som dansar in våren.
Fåglarna är långt ifrån ensamma om att ha dansat på vår nation just denna vår. Värmlänningarna blir allt fler och har fått uppleva allt från högtidsmajmiddag med tillhörande högtidslandskap till tefatsåkning med vännerna från Västgöta nation och Gotlands nation (till protokollet vill jag även tillägga att Värmlands nation återigen är regerande mästare!). Jag tycker denna blandning av högtidsdräkt och friluftskläder som vi värmlänningar får ta del av varje vår är särskilt fin – och jag vågar påstå att den också är helt i linje med det faktiskt värmländska. Vi kan umgås i de finaste salarna, klirrande av medaljer och med flödande långklänningar. Eller så möts vi med skidjackan, grön och brun av försök till tefatsåkning i den något snöfattiga Slottsbacken. Det är lite sak samma hur eller när vi ses, för en sak är säker: när det väl händer, blir det alltid lika trevligt!
Denna attityd är jag särskilt tacksam för nu, när vi står inför en omfattande renovering av nationshuset. En renovering som inte bara låter oss tänka nytt kring sista delen av vårterminen, utan också stora delar av kommande hösttermin – då tror jag att den där attityden blir extra viktig. För vi alla vet att, likt en vårstäd ning som sällan är kul under tiden, blir resultatet desto finare och känslan desto skönare när det väl är klart. För klart ska det bli –inte minst då vi i november får besök av våra vänner från Nylands nation i Helsingfors, vilka vi firar 150 år av officiella vänskaps band med. Vissa påstår att den är äldst i Norden, andra i Europa, och vissa våghalsiga påstår att den är äldst i världen. Oavsett vilket rekord vi än slår är det stort och väl värt att firas!
Så tack för denna vår, den har varit fantastisk, och håll ut även om början av hösten blir annorlunda – för när det väl är klart kommer det att bli storslaget!
P.S. Sommarpuben kommer ha öppet betydligt mer än vanligt nu under sommaren och sensommaren, så även om det renoveras finns det ändå anledning att hänga kvar i värmen på Värmlands nation!
DS.
Victor K. Käck Förste kurator
2Q 3Q
PENGAR.
Till sist lider min tid som andre Kurator mot sitt slut. Karolina har delvis intagit kontoret och snart står nationens bank med en ny omsorgsfull hand över sig. Det känns både trevligt och spännande. Nationens ebb och flod gör ett nytt kast mot stranden, rättvist och välfungerande. En sista sommar får jag dock i nationens famn. Kom förbi i sommarpuben och hälsa.
Till ämbetsmännen och medlemmarna vill jag säga tack. Tack för allt det själsliga ni gjort. Från våffelbjudning, körmiddag, och vinlunch till att sätta upp ljusslingor, arrangera Cöcktail, testa glühwein, pimpa Rolf, kasta loss på en KLV och allt däremellan. Utan att vi haft ett så roligt år hade det inte varit lika glädjande att bokföra. Jag har fått en värmande känsla av att pengar i mångt och mycket är ett verktyg för att vi ska kunna fortsätta skapa minnen som är mycket större än summan av siffrorna.
En påminnelse till framtida andre kuratorer när livet känns tungt är att även i den tyngsta ekonomin finns utrymme för glädje. Att betala ut löner, att leta efter försvunnen öl och att bokföra Wermlandskällar'n är långt ifrån ett själlöst arbete.
Det är maj nu. Luften är ljusare, och grönskan som sprider sig runt Slottsbacken påminner om att ännu en vårtermin börjar gå mot sitt slut. Det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på hur allt såg ut bara för några månader sen. Frostbitna fönster, en tyst läsesal och långsamma kaffestunder. Nu pulserar nationslivet med ett annat tempo och stunderna vid kaffebryggaren är ett minne blott.
Och så kom valborg. På något sätt så var vi plötsligt där, en skräckblandad förtjusning som man bara kan känna i ögat av stormen. En veckas kaos, stress, skratt och sena kvällar. Man gick från möte till möte, från en ljudcheck i stora salen till en diskussion om hur många pallar läsk som egentligen var rimligt. Men mitt i det där hittade man något som nästan inte går att sätta ord på.
Jag minns särskilt kvällen innan skvalborg. Huset stod stil la för en stund. Vi var några kvar som satt i ämbetsmannarummet, redan då helt utmattade men fyllda av en märklig sorts glädje. Den där glädjen som bara kommer när man har kämpat tillsammans, och vet att något stort är på väg att ske. När första gästen sedan klev in och musiken började pulsera, då förstod vi att allt var värt det.
Jag ser det i ögonen på våra mästare också. De har vuxit ännu mer sedan februari. Hanna, vars energi bar oss genom hela valborgsveckan, Ali som med sitt smittsamma skratt alltid lyckades höja den tröttaste tillbaka till liv, och Vanessa – hon som aldrig tappade sin glöd, inte ens efter tre timmars sömn. Det är deras slit och engagemang som gjort detta möjligt.
Och det var nog inte bara vi som sprang runt med hjärtat i halsgropen under dessa dagar som märkte det. Gästerna, medlemmarna, alla som gick in genom dörren under Valborg – de kände förhoppningsvis det också. Att det finns något större här än bara fest och firande. En känsla av just denna gemenskap, traditioner och magi. Nu står vi med sommaren framför oss. En slags stillhet börjar lägga sig över huset igen. Men den är inte tom, den är full av minnen. Av skratt som ekar i väggarna, av musik, värme och av en gräs matta som just nu är väldigt, ja… Fyrkantig.
Jag tänker ofta på hur märkligt vack ert det är att en plats kan rymma så många liv samtidigt. Och hur privile gierad jag är som får vara en del av det.
Vi ses igen till hösten. Tills dess – tack för våren, tack för Valborg, tack Värmlands nation.
Med värme, Hanna Ingelög Tredje kurator
Avsändare: Värmlands nation
Ingmar Bergmansgatan 2
753 09 Uppsala
KALENDARIUM
Juni
1: Avskedscocktail
HÖSTENS KALENDARIUM UPPDATERAS PÅ HEMSIDAN. HÅLL UTKIK!
STUDIEPLATSER
Mån - tors: 09.00 - 16.00
Fredag: 09.00 - 15.00
WERMLANDSKÄLLAR'N
Mån - tors: 17.30 - 00.00
Fre: 17.00 - 01.00
Lör: 17.30 - 00.00
SELMAS CAFÉ
Sön: 12.00 - 15.00
KLUBB V
Fre: 20.00 - 01.00/02.00
BIBLIOTEKET
Mån: 17.00 - 18.00