WERMLANDUS
REDAKTIONEN HÄLSAR
Kära läsare,
I det här numret av Wermlandus får vi en inblick i nationens inre maskineri. Lördagsstädaren manövrerar Rolf genom ett dansgolv där golvet klibbar fast vid skorna snabbare än någon hinner ångra ett dåligt låtval, de nya heltidarna försöker navigera i ett hav av scheman, och nationsköket… ja, de gör sitt bästa.
Vi lär känna de nya kuratorerna, följer Disa i köket och granskar resultatet när nationens burgare ställs på prov. Sofia Wadensjö Karén tar oss med in i Selma Lagerlöfs värld, och krönikorna rör sig mellan nattsvart vintertrötthet och den där slingriga vägen in i nationsgemenskapen.
Slå dig ner, bläddra i tidningen och låt nationskaoset omsluta dig.
Vi ses där det händer, Redaktionen
REDAKTÖR, LAYOUT
Vera Hallberg
REDAKTIONSSEKRETERARE
Calle Hammar
Edward Nilsson
Benjamin Björk
Disa Bäckström
GÄSTSKRIBENTER
Mio Tastas Viktorsson
Teo Rosengren
ILLUSTRATIONER
Vera Hallberg
ANSVARIG UTGIVARE
Martin Källberg
070-330 06 32
TRYCKERI
Fyris Tryck AB
KONTAKT
Wermlandus@varmlandsnation.se
OMSLAGSBILD
Sittningssorti, målad av Vera Hallberg
BAKSIDESBILD
Färgkladd, målad av Vera Hallberg
Foto: Florence Stadelmann
NÅGRA ORD FRÅN REDAKTÖREN
oris Svensson. Vilken stjärna. Har du lyssnat på Did You Give the World Some Love Today, Baby? Gör det. Nu. Den är fin. Doris själv dog ensam på ett ålderdomshem, enligt hennes Spotify-profil. Sorgligt att det är det som ska beskriva en, även efter att man sjungit in en riktig kultskiva. Det är alltså lönlöst att försöka – vi alla hamnar på ålderdomshemmet till slut. Min ålderdom verkar ankomma strax.
Jag blev sjuk. Patetiskt nog fick jag åka in till Ackis för att få antibiotika. Också patetiskt: mina knäveck värkte efter en hel helg i klackskor. Ska det vara livet som student? Snart sitter jag väl där, och blir serverad kalops och gör melodi krysset på lördagförmiddagarna, med mina trasiga knän och tänker tillbaka på tiden när jag skrev den här krönikan. Men just nu tänker jag mest på hur mycket kaffe som krävs för att överleva en tentaperiod. Kommer jag att ha råd? Med det skenande kaffepriset är det tur att det finns gratis i läsesalen under veckodagarna.
Tyvärr dricker jag kaffe även hemma, så jag jagar extrapriser. Det är värt att gå en extra kilometer i minusgrader för att spara sig en tjuga. Jag gick till Lidl, två halvkilos paket för 109 kronor. Kanon! De hade billiga strumpbyxor också: tjugonio-och-nittio för ett par. De plockade jag med mig. När jag kom hem visade det sig att jag hade fått med mig ett par stödstrumpor. Jag tog naturligtvis inte kvittot – blir väl tant illa kvickt, när jag går runt med stödstrumpor till vardags. Fast med värkande knäveck, kanske de kan hjälpa mig nu när mina dagar är räknade.
Så länge jag har Spotify, kaffe och en hyfsad dos självironi känns det ändå rätt okej. Doris gav världen lite kärlek – jag nöjer mig med att ge Wermlandus ett leende.
Jag hoppas att vi ses, vare sig det är utanför eller på ålderdomshemmet,
Vera Hallberg Redaktör
INNEHÅLL
kulisserna i ämbetsmannakåren
Intervju med 1Q och 3Q
Tredje kuratorns käraste ägodel 11 Om vägen till Värmlands
Tabben i köket – sittning drabbad
Världens undergång
Det nya inspektorsporträttet
Kören firar jubileum
En trerättersmeny
22-23 Tre nya mästare
24-25 Burgartestet
26-27 Kuratorskrönikor
28 Kalendarium & öppettider
Foto: Hannes Pettersson
David ”rolfar” bort gårdagens synder
Bakom kulisserna i ämbetsmannakåren
David Wrede med golvpoleraren ”Rolf” gör det jobb du garanterat ser, men sällan tänker på. Han skrapar bort nedtrampade tuggummin, snus och utspillda drinkar, under vad som kallas ett lördagsstäd.
– Har man någon gång varit på Klubb V så vet man hur äckliga golven blir, säger David Wrede.
Foto: Vera Hallberg
ör de som inte varit bland annat klubbverkare på nationen, och stött på allt från det glamorösa till det smutsgöra som nationens hårt arbetande folk gör, så finns en hel del saker som görs vecka ut och vecka in, men som kanske inte syns lika väl som att till exempel servera drinkar på Värmlands fredagsklubb. En av dessa saker är att ”ta ett lördagsstäd”. Därför anlitar tredje kurator en eller ett par personer att komma in dagen efter och få bort de sista spåren av fredagskvällens festligheter.
En av dessa personer är 23-årige David Wrede, till vardags student på medie- och kommunikationsprogrammet och tidigare ämbetsman i Valborgskommittén. ”Möjligtvis inte det bästa exemplet på en person som inte syns särskilt mycket på nationen”, som en vän till David sade, men att han just lördagsstädar är nog inte en av de sakerna som syns.
– Det kändes som ett bra extraknäck att göra på nationen. Eftersom det inte är så många som vill lördagsstäda så får man faktiskt rätt bra betalt, säger han och skrattar.
Varför det är så få som vill lördagsstäda, menar han troligtvis beror på den tidiga lördagmorgonens arbetstid och allt som det innebär. Idag behöver han dessutom börja ännu tidigare än vanligt.
Han drar på ett flin och kommer fram till att man får betalt för det.
– Sen är det faktiskt lite kul att ratta Rolf också…
Det äckligaste, säger han, är att skrapa loss tuggummin, att rengöra Rolf och att man ofta är rätt bakfull och trött. Norsk festmusik ljuder ut i högtalaren i den annars tysta, tomma läsesalen och David kör iväg med Rolf.
–Innan Rolf så fick lördagsstädaren moppa allt för hand, har man någon gång varit på Klubb V så vet man hur äckliga golven blir. Rolf gör ett mycket bättre och snabbare jobb än vad mina tarvliga armar hade kunnat göra.
...den första gången han använde maskinen, så trodde han att han hade lyckats skrapa sönder golvet.
”faktiskt lite kul att ratta Rolf också…” ”
– Det som måste göras först är att rolfa biblioteket. Värmlands nations kör ska ha insjungningar där snart, förklarar han lite buttert.
David kliar sig lite i ögat och visar sedan hur man fyller på golvpoleringsmaskinen som har fått smeknamnet ”Rolf”.
Tredje kurator emeritus Samuel Jonsson, den som först valde att hyra in golvpoleraren som sedan döptes till Rolf, förklarar att den första gången han använde maski nen, så trodde han att han hade lyckats skrapa sönder golvet, eftersom golvet plötsligt blev så pass rent att maskinen fick bort ett helt lager av smuts, som han var övertygad om var trägolvens riktiga färg.
David säger att vi nu måste fylla på Rolf med ett annat medel som tydligen är bättre anpassat för de stengolv som täcker hallen och nedre trapp i det östbergianska nations huset.
Finns det något annat utöver just det som är viktigt att tänka på?
– Håll koll på tuggummin. Det dyker upp fler och fler när man städar. De där jävlarna tar aldrig slut! säger han och skrattar.
Han böjer sig sedan ner på huk för att lirka upp en av de många svarta fläckarna av tuggummin som ligger kvar på det som kvällen innan har agerat dansgolv.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att ta ett lördagsstäd?
– Kör på! Det är enklare än vad man tror, samma med Rolf. Det går faktiskt väldigt mycket bättre med en kompis. Jag tog ju tillfället i akt att dra med dig Edward, för att du skulle göra det här reportaget. Sen söker vår tredje kurator alltid folk, så det finns gott om möjlighet att testa på. Sen är det ju inte fel att börja lördagen med en vinst.
Högtalarljudet ersätts i stället successivt av bland annat av Do-re-mi som ekar ut från biblioteket, en mopphink med grumligt vatten som töms forsande ner i en golvbrunn och fikavärdar som bakar i det skramlande köket. Städet blir till slut klart, Rolf är tömd och på laddning vid sin viloplats. Vi säger hej då till David och
– Vad som är bäst? Upprepar han lite fundersamt.
Edward Nilsson Redaktionssekreterare
Ny förste kurator: Traditionsbärare med blicken på framtiden
Vakandes över kontoret och hela nationen sitter han där. Iförd den svart-guldiga slipsen blickar inspektor emeritus Lars Burman ut från sin tavla på kontoret. Likt nationens inspektor emeritus är kontorets innehavare en del av en lång tradition, som är lika gammal som den är levande. Med en betryggande värmländska berättar förste kuratorn för Värmlands nation, Victor Käck, om nationens nutid, framtid – och sin kärlek för den.
Hur länge har du varit engagerad i Värmlands?
– Jag sökte till Uppsala inför HT22. sedan när jag fick första antagningsbeskedet kontaktade jag nationen för att bli involverad och inte minst för att gå med i vår bostadskö. I början av oktober samma år gick jag på mitt första landskap och fick min första roll som ämbetsman i form av ledamot i stipendienämnden. Sedan dess har jag haft flera olika roller, bland annat inom recceverksamheten och numera som förste kurator.
Vad är det bästa med att vara 1Q?
– Att jag får lägga ner kropp och själ i nationen, som jag älskar. Man får vara med i nationens alla hörn och kanter. Värmlands är en stor organisation med många olika områden. Det är verkligen en förmån att få jobba med alla våra delar och alla dess fantastiska människor. Allt från verksamheten, förvaltningen, där vi jobbar mer långsiktigt, till bostäder och kulturutskottet med biblioteket och nationskören. En sannerligen mångfacetterad organisation som det är så roligt att få vara en del av.
Vad jobbar du med just nu?
– Vi befinner oss i slutklämmen av inskrivningen, så just nu ligger fokus på att se till så att alla nya medlemmar kommer in i värmen och känner sig välkomna som en del av vår nation.
Medlemssytemet har genomgått en stor förändring, vilket innebär mycket arbete med både byte av kortleverantör och ett systembyte. Vi utvärderar och utvecklar långsiktig strategi för hur vi som nation ska fungera i framtiden. Att anpassa en organisation från 1660 till ett digitalt samhälle innebär en utmaning, men också stora möjligheter. Det är intressant att vara en del av det.
Som en livs levande värmlänning, tillika Karlstadson, om du fick ge ett tips till någon som ska besöka staden där solen alltid skiner (vilket man självfallet bör)?
– Mitt ärliga svar i egenskap av Victor Käck är Olssons Bazars uteservering i inre hamn. Däremot som en kulturfrämjande 1Q på Värmlands nation får jag ändå säga Sandgrundsudden med Lars Lerin-museet.
Om man i stället för att besöka Karlstad (vilket man, återigen, verkligen borde) skulle hålla sig här i Uppsala: Vad förutom Värmlands är värt ett besök?
– Efter att ha varit stängt en längre tid är universitetsmuseet Gustavianum öppet igen. Det är lite av en ”hidden gem” och är absolut värt att titta förbi.
Vad är ditt bästa minne från Värmlands nation?
– Nog finns det mycket att välja men svaret är ändå uppenbart. Det var en klubb Söderbom där Lars Burman dansade ända fram till gryningen, iförd en plasttiara. För mig var det verkligen nationen i sitt esse. Inspektorn symboliserar vår tradition, vår kedja och vår långa länk från 1600-talet. Att se symbolen för vår historia vara så levande, dansandes hela natten lång var helt fantastiskt.
Är det något särskilt du ser fram emot?
– Det finns många roliga saker som ligger framför oss och terminen går väldigt fort. Något jag ser fram emot särskilt mycket är vårt kommande jubileumsfirande tillsammans med Nylands nation. Att fira 150 år av officiell vänskap är unikt. En del påstår att den är äldst i Sverige, andra äldst i Europa och vissa äldst i världen.
Vilka tips skulle du ge om man vill engagera sig i Värmlands?
– Våga fråga, våga pröva! Vi är en nation med väldigt låga trösklar. Om man är intresserad av att pröva på något så fråga. I nio fall av tio kan vi ordna det.
Calle Hammar Redaktionssekreterare
Ny tredje kurator: Glädje, fest och fantastiska människor
Några få steg genom den lilla korridoren. Ett kliv över tröskeln. Plötsligt står man där i ett rum där känslan av gemenskap, tillhörighet och glädje är lika uråldrig som nationens traditioner. Bakom ett skrivbord täckt av mappar, planeringsdokument och blanketter sitter en representant för denna känsla och uppbärare av traditionerna: Hanna Ingelög, tredje kurator på Värmlands nation.
Vad innebär det att vara tredje kurator, 3Q?
– 3Q är verksamhetsansvarig och man får agera lite spindeln i nätet för att se till att allt fungerar som det ska. En stor del av mitt jobb består av problemlösning. Det roligaste men också svåraste med att vara 3Q är att man får vara involverad med och måste ha koll på alla tre benen i verksamheten; uthyrning, klubb och pub.
Vad betyder Värmlands nation för dig och hur blev du engagerad?
– Jag brukar säga att min stoltaste blodsmässiga kvart är värmländsk. Farmor är från Värmland, så jag är i alla fall 25% värmlänning. Det blev helt enkelt att jag hängde mest på Värmlands. På den tiden behövdes en kontantavgift för att få inträde. Till slut blev jag less på att behöva gå till en bankautomat varje gång jag skulle in, så VT23 skrev jag in mig. I samband med det sökte vår nuvarande 1Q folk till klubbverket. Jag visste inte så mycket om vad det innebar men skrev spontant upp mig på en ”klubbverkarlista” och har sedan dess älskat varje sekund av nationslivet. Värmlands för mig är glädje och familj. Det gör mig taggad!
Vad är det bästa med att vara 3Q? – Att få jobba med alla fantastiska människor! Jag upplever att de som är aktiva i nationslivet och involverade i verksamheten är väldigt glada. Det är verkligen kul att få ha så mycket kontakt med dem. Man får jobba med så mycket roliga sittningar, evenemang, prova på alla delar av nationslivet – ja, allt möjligt!
Vilket är ditt favoritminne från din tid här på Värmlands nation?
– Svår fråga för att jag har så många fina minnen och det är svårt att välja bara ett. Det måste nog ändå vara från min första termins Klubbverkarfest 2, med någon form av Berghain-tema. Då insåg jag verkligen vad nationslivet var. Jag minns hur jag runt 21-snåret, redlöst berusad, tittade ut över borden och alla glada människor och tänkte att det här är något alldeles speciellt.
Om vi blickar framåt, vad ser du mest fram emot nu under våren?
– Allt! Det finns så otroligt mycket jag ser fram emot! Så många underbara evenemang, Vårbalen och Valborg såklart. Högtidslandskapet ska också bli så fantastiskt, något inte alla får glädjen att uppleva!
Slutligen, om du fick ge ett Uppsala-tips?
– Då måste det vara att någon gång gå upp till utsiktspunkten vid slottet och ta in vyn av vår vackra stad!
...de som är aktiva i nationslivet och involverade i verksamheten är väldigt glada.
Calle Hammar
”Många vet inte att hon yogade”
– Sofia Wadensjö Karén berättar om
värmländska författaren
Programdirektören för Sveriges Radio ger sina bästa tips om Selma Lagerlöf.
Radiochefen Sofia Wadensjö Karén, 54, har ända sedan hon var liten varit fascinerad av Selma Lagerlöf. Hon beskriver en kvinna som ständigt var före sin tid, tvingades hantera ofattbart kändisskap och som kämpade mot dåtidens förväntningar på kvinnor.
– Hon var den ”första kvinnan” så himla många gånger.
Wadensjö Karén är tidigare ämbetsman och nu hedersledamot på nationen, men har i sitt jobb som programdirektör personligt ansvar för alla sändningar och poddar som sänds från Sveriges Radio, både nationellt och lokalt. Men hennes stora intresse för just Selma Lagerlöf har följt med sedan barndomen. Så pass att hon som sextonåring blev så starstruck att hon bokstavligen svimmade av, när ett tal av Lagerlöf spelades upp.
– Det hela började med att min lärare i högstadiet, som var värmlänning, sa på den sista dagen innan sommarlovet: ”Sofia, läs den här.” Det var Gösta Berlings saga, och det bästa jag någonsin läst. Sen när min familj flyttade till Karlstad något år senare, var jag kanske inte så exalterad över att flytta.
Men sen när jag senare förstod att Mårbacka låg en timme bort, så blev det ju en uppsida.
Men har du fått någon användning av din kunskap om Selma Lagerlöf i arbetslivet, eller har det alltid varit mer av en hobby?
– Jag sommarjobbade som guide på Mårbacka i åtta år, så hela mitt yrkesliv började där. När jag sen jobbade för tidningen Vi, så brukade vi faktiskt anordna resor till Fryksdalen där jag höll i guidade turer. Men sen brukade jag referera till henne i en del artiklar jag skrev och så skrev jag om henne specifikt några gånger också tror jag.
Inget ont sagt om till exempel Verner von Heidenstam, men det finns ju en anledning varför så många läser Selma Lagerlöf idag, men inte honom, säger Wadensjö Karén skämtsamt. Både hennes sätt att skildra människor, men även hur hon levde. Hon var oerhört modern för sin samtid, och kanske därför är så relevant än idag, förklarar Wadensjö Karén. Selma Lagerlöf dog 81 år gammal, 1940.
– Gösta Berlings saga är nog den bok man borde läsa först, att den dessutom var hennes debutroman är helt sjukt! Tänk att den håller fortfarande – 130 år senare, säger Wadensjö Karén och skrattar.
– Men om man vill börja med något lättare rekommenderar jag Kejsarn av Portugallien, så är man helt färsk så är den nog bra. Annars är Herr Arnes penningar en lite mer lättsmält ”spökis”. Hon har en del detaljerade miljöbeskrivningar i vissa av sina böcker, men dem kan man ju alltid skumma om det är så. Västanå teater sätter också upp pjäser varje sommar i Rottneros utanför Sunne, i år är det till exempel Kejsarn av Portugallien. Så om man är nyfiken på henne, men inte orkar läsa en av hennes böcker, kan ju en teater vara ett tips.
– Den som är lite mer insatt bör läsa Bannlyst, säger Wadensjö Karén självsäkert.
– Selma Lagerlöf hade skrivkramp i flera år, för att hon tyckte det var så förfärligt med andra världskriget. När hon sedan skrev igen så blev det en bok om just krig och denna förfärlighet som hon tyckte det representerade.
Sen beror det ju å andra sidan på vilket sätt man är intresserad av henne, resonerar Wadensjö Karén.
– Om det är mer hennes verk eller vem hon var och vad hon betydde för sin samtid, men även för vår tid som kvinnlig pionjär. Jag tycker själv att det är väldigt intressant med hur bred hon var i sin samtid. Hon var den ”första kvinnan” så himla många gånger. Hon satt i kommunfullmäktige i Östra Ämtervik trots att kvinnor inte ens hade rösträtt. Hon var den första kvinnan att erhålla Nobelpriset i litteratur, den första kvinnan att bli invald i Svenska Akademien, den första kvinnan på en svensk sedel – femtio år efter sin död.
Hon
kunde få hundra brev om dagen...
Hur ansatt hon var, hennes enorma kändisskap är ojämförbart med hur kändisskap ser ut idag, menar Wadensjö Karén. Lagerlöf kunde få hundra brev om dagen, de flesta tiggarbrev, som hon förväntades svara på, vilket hon dessutom gjorde. Mårbacka blev en turistattraktion, hon behövde till exempel sätta upp staket och taggtråd för att annars kom främlingar och ställde sig helt oblygt och kikade in genom fönstren, förklarar Wadensjö Karén. En annan sak hon gjorde var att be sin tjänstekvinna ta på sig Selma Lagerlöfs stora, karaktäristiska hatt och halta ut till en framkörd bil för att få turisterna att tro att hon hade lämnat gården så de skulle åka därifrån. Skolbarn kunde stå utanför och sjunga Ack, Värmeland du sköna och då förväntades hon alltid komma ut och vinka. En annan klassisk ursäkt som turisterna använde när de knackade på var att de hade fått slut på bensin precis utanför hennes hus.
Hon var också en riktig affärskvinna, fortsätter Wadensjö Karén. Till exempel ursäkten med soppatorsk blev inte särskilt långvarig, detta då hon iordningställde en bensinmack precis utanför Mårbacka, vilket blev ytterligare en inkomstkälla för författaren.
Wadensjö Karén beskriver Selma Lagerlöf som en modern kvinna före sin tid: – Många vet inte att hon yogade till exempel, att hon var väldigt intresserad av den typen av nya influenser där hon satt på sin gård och skrev i Värmland. Och så kämpade hon verkligen för kvinnors rättigheter.
Intervjun leder över i frågor om Wadensjö Karén själv, som beskriver de livslånga vänskaper och den gemenskap som nationen har betytt. När hon blev invald som hedersledamot gick hon på en gask igen, drygt trettio år efter sin första. Dit gick hon inte bara med sin dotter, utan även med två av sina bästa vänners barn. Nationen har en unik cyklisk, bestående natur, där gemenskapen är densamma, trots att studenterna där byts ut med åren, kommer vi fram till.
Jag har fortfarande en koppling till Värmlands nation, poängterar hon. Detta genom Värmlands nations skriftseriekommitté, som med jämna mellanrum släpper böcker med koppling till nationen. Bland annat en inför Värmlands 350-årsjubileum och nu är en ny bok om tal som hållits på nationen på väg att färdigställas.
– Men många har ju inte det. Trots att vissa inte har varit här på trettio år, så betyder nationen ändå fortfarande väldigt mycket. Vi ”gamlingar” försöker ändå gå på Ärtmiddagen då och då oavsett och vi har en gruppchatt med gamla kompisar från nationstiden. Plötsligt dyker det upp folk man inte sett på en evighet men är lika roliga att höra av även idag, säger hon glatt.
– Du som är student i dag – tänk på att använda nätverket av gamla nationsmedlemmar. Om det kommer en förfrågan om hjälp, kontakter eller nåt annat från någon på nationen, får du nästan aldrig ett nej.
Fakta:
Sofia Wadensjö Karén
• Nuvarande programdirektör på Sveriges Radio, ansvarig för samtliga kanaler, sändningar och poddar, både nationellt och lokalt.
• Hedersledamot på Värmlands nation.
• Tidigare ämbetsman (bl.a redaktionssekreterare och redaktör för Wermlandus)
• Utbildad journalist, med meriter från Aftonbladet, som chefredaktör för tidskriften Vi och tidigare VD för Utbildningsradion.
• Född i Uppsala, uppvuxen i Nacka, Uppsala och Karlstad.
• Fortfarande engagerad i nationen genom skriftseriekommittén som snart släpper en bok om minnesvärda tal som hållits på nationen.
• Dottern Agnes är också tidigare ämbetsman.
Edward Nilsson Redaktionssekreterare
Sofia Wadensjö Karén håller tal under sin installation. Foto: Hanna Arvidsson
Sofia Wadensjö Karén installerades som hedersledamot på nationen 2021. Foto: Hanna Arvidsson
Tredje kurators käraste ägodel
*Dunk, dunk, dunk* ljuder det i foajén när 3Q-staven smälls i golvet sina sedvanliga tre slag. Sorlet från sällskapet övergår i tystnad, i väntan på att tredje kuratorn på nationen ska börja tala. För det är just det dessa tre slag indikerar, och det som staven nyttjas till: att påkalla uppmärksamhet med ändamålet att själv tala, beordra bänkning eller senare även presentera annan talare. Huruvida staven utöver detta används till några potentiella ritualer vill kuratelet inte svara på…
Först och främst är detta inte något nationspåhitt, ceremoniella stavar är ett allmänt känt föremål som genom tiderna använts i kulturella, religiös och officiella sammanhang. Handhas av så väl pastorer, som monarker och marskalkar vid olika officiella evenemang. För det andra är det heller inget bara Värmlands nation som besitter en stav utan majoriteten av Uppsalas nationer har en ”bankstav”, eller annat föremål. Dessa vars syfte är att kunna tysta stimmiga studen ter, alumner och övrigt folk innan det exempelvis är dags att sätta sig till bords efter en traditionell fördrink i förhallen. Karaktären på detta föremål skiljer sig dock åt, både i utseende och vem som bär ansvaret.
Historiskt sett gavs ceremonistaven till nationen som en gåva från Erik och Inga-Lisa Elinder tillsammans med Wermländska sällskapet i Stockholm. Det skedde 1977 då Uppsala universitet firade 500-årsjubileum. På bilden här intill ses toppen av staven som kröns av den värmländska örnen.
Inristat på mässingstoppen står i versaler:
Mer exakt gavs staven till nationens klubbmästare och benämndes initialt således klubbmästarstaven. Det dröjde till mitten på 1990-talet innan 3Q tillkom som ämbete på nationen och den posten kunde erhålla ansvaret och skyldigheten att inneha denna stav.
Nuvarande 3Q anser att staven har en större betydelse för kuratelposten än insigniet som bärs runt halsen.
3Q-staven tillhörande Värmlands nation är tillverkad i trä. Genom en demokratisk omröstning på bommen, av den i särklass enklaste av former, blev en kvalificerad gemensam gissning träslaget ek. Klarlackad ek i brunröd kulör. Den är cirka 182 cm hög och är till majoritet oktagonformad frånsett den timglasurskärning som förekommer i höjd med ett ämnat handgrepp. Som skymtas i bägge bilderna saknas det en klo hos örnen. Tur nog är detta inte originalet. Mindre tur är att även originalet fått sig en känga. En fågel viskade i mitt öra att avbildning av originalet kostade närmare 25 000, men huruvida dessa uppgifter stämmer vågar jag inte uttala
ANDRA NATIONER:
· Gästrike-Hälsinge nation: en rejäl trästav i 3Q:s ägo, förmodligen nationvärldens största.
· Östgöta nation: en guldig stav, troligtvis i trä som handhas av hovmästarna.
· Västgöta nation: en sexmästarstav med plaketter med alla sexmästare sedan år 1960. Fjärde kuratorn tillika sexmästare på nationen ansvarar.
· Södermanlands-Nerikes nation: ingen stav men en klocka som klubbmästaren använder.
· Västmanlands-Dala nation: en röd stav med länsvapnet på toppen, klubb- eller scenmästare nyttjar staven beroende på.
· Smålands nation: ytterligare en nation utan stav, har i stället en bjällra som tredje kuratorn sitter
· Göteborgs nation: en ljusbrun, lång och ganska tung stav med tidigare 3Q:ars namn ingraverade, ansvar har nuvarande 3Q.
Dessvärre saknas mejlrespons från Kalmar, Stockholms, Norrlands och Gotlands nation.
Disa Bäckström Redaktionssekreterare
Foto: Disa Bäckström
Äntligen min tur – min resa in i Värmlands
Om du stirrar länge nog ner i Wermlandskällar'n inser du att Wermlandskällar'n stirrar tillbaka. Hela nationen är på något vis oundviklig. Det har jag under kanske ett år sakta men säkert blivit övertygad om. För nu är den skarpa blicken äntligen fäst på mig.
När jag började på Uppsala universitet träffade jag vad som skulle bli några av mina bästa vänner. Tillsammans utforskade vi allt vad studentlivet har att erbjuda, så när jag följde den naturliga vägen in i föreningslivet var jag övertygad om att vi alla skulle gå åt samma håll. Till min förvåning visade det sig att mina nya vänner hade andra tankar. Det var nämligen så att de stod och stirrade mot den kusliga skogsväg som var nationen.
...att man på nationerna kan hitta sidor av studentlivet som inte finns någon annanstans...
Vid det här laget visste jag inte mycket om nationer, och tanken på att engagera sig var väldigt främmande. Speciellt med tanke på den bekväma väg jag redan börjat gå. Men för en av mina vänner var Värmlands nation sedan länge det enda valet. Och det skulle inte dröja länge innan resten följde. Tankar kring KK-kort, spännande ritualer och gemenskap börjar infektera vår kompisgrupp. Den vägen börjar för vissa se mer och mer inbjudande ut. De har fallit för hjärntvätten tänker jag. Rykten börjar spridas om att man på nationerna kan hitta sidor av studentlivet som inte finns någon annanstans, och det är här som de första två av mina vänner faller.
...ämbetsmannamiddag är tydligen bättre än sex...
Klubbverkare blev de, och försvunna blev de. Över en natt gick det från att man sågs nästan varje dag, till att man inte hörde av dem ens varje vecka. Såklart fick man höra lite om hur det nya livet var. Som väntat hade de bara gott att säga. Jag tyckte det var lite kusligt på något vis ändå. Lite som en kult. Eller som den kompisen som skaffar en partner och sedan inte syns till igen, men svär att allt är perfekt.
Ännu fler följer den mörka skogsvägen, och jag hör mer och mer om livet som engagerad på Värmlands nation. Ritualer som lördagsstäd är dit medlemmar i kulten går för att offras, ämbetsmannamiddag är tydligen bättre än sex, och de dyrkar någon eller något som heter Rolf? Det är helt klart en kult, men jag måste medge att det börjar intressera mig lite. Jag menar, visst suger det med allt arbete, och jag vet inte om jag överlever så mycket festande, men de verkar ju ha så mycket roligare än alla andra.
Jag började fundera, hade jag trivts bättre i de värmländska skogarna? Visst är det kul i programföreningen, men varför känns det som att jag missar något? Min indoktrinering är snart färdig, och jag har stirrat länge nog ner i Wermlandskällar'n för att känna den stirra tillbaka. Nyfikenheten har vunnit över mig till slut. Såklart ska jag greppa tag om det första bästa ämbetet och aldrig släppa. Men… var kommer denna känsla ifrån? Har jag också gått förlorad?
vårterminen
Ämbetsmannamiddag höstterminen 2023. Foto:
Ämbetsmannamiddag vårterminen
Ämbetsmannamiddag vårterminen
Benjamin Björk Redaktionssekreterare
Ämbetsmannamiddag
2024. Foto: Florence Stadelmann
2023. Foto: Emelie Cedergren
2022. Foto: Sara Svenda
Emelie Cedergren
”Jag hade inte ätit en tugga till om jag säger så”
– Personal vittnar om tabben
Gäster serverades en efterrätt, som innehöll mer än de önskat. Vad som skulle vara en god avslutning på en trevlig kväll, slutade i stället i förvirring.
– Tur att ingen hade specat ej lök, säger Felix Nykvist, 25.
Den tidigare köksmästaren och rutinerad uthyrningskock på nationen, gjorde en stor och ovanlig miss. Äppelkompotten, en återkommande klassiker på Värmlands uthyrningar, är varken dyr eller ”svår” att laga. Frysta färdigtärnade äpplen steks tillsammans med kanel och socker innan den täcks med vaniljsås och havresmul. Men denna gång, fick gästerna uppleva en oväntad komponent.
En gäst ska lite förvirrat frågat servispersonalen, varför efterrätten tycks smaka lök. Efter närmare utredning upptäcks det att Nykvist har råkat blanda i fryst lök i äppelblandningen. – Påsarna ser ju likadana ut, jag såg en påse i frysen med äpplen, så jag tog för givet att även den andra var det, förklarar han.
Trots missen så ska runt 75 procent av gästerna enligt flera utsagor ha ätit upp.
Hur äcklig var den egentligen?
– Jag hade inte ätit en tugga till om jag säger så, svarar han lite skämtsamt. En ganska berusad gäst, ska dock inte ha hållit med Nikkanen, utan brustit ut ”Jag tyckte den var ganska god!”
Den lättsamma synen delas inte av flera involverade. Ella Sundström, servis under kvällen, ville inte gå ut och möta gästerna. – Jag skämdes så jävla mycket när vi skulle servera avec.
Nykvist själv är övertygad om att en lök-efterrätt kan bli väldigt god. – Jag är faktiskt lite sugen att testa det till Majmiddagen, adderar han.
– När jag smakade en bit av efterrätten, så förstod jag ju att det här faktiskt var lök, även om det var svårt att se, säger Leo Nikkanen, personal för kvällen som först fick frågan om kompottens lite annorlunda smak.
När Nykvist sedan får frågan om vad han skulle säga till de som kanske är rädda för att kocka sittningar, till följd av att sådana saker kan ske, svarar han lite skämtsamt: – Vad man än gör, så syns man ju inte, det är ändå servisen och hovmästaren som får ta skiten!
– Gästen som bokat sittningen hade önskat att det blev en god efterrätt, men hon var förstående när jag förklarade situationen, berättar Häggqvist.
– Vi såg till att ingen behövde betala ” ...lite sugen på att testa det till Majmiddagen
Men nu när en sådan miss har skett, kommer du att vara mer uppmärksam på sådant i framtiden? – Nej, svarar Nykvist.
Hovmästare Hanna Häggqvist vittnar om Nykvists lättsamma syn. – Han tyckte att det var ikoniskt.
Edward
och Vera
Redaktionssekreterare och redaktör
Foto: Vera Hallberg
Nilsson
Hallberg
Felix NykvistFoto: VeraHallberg
Världens undergång
I den amerikanska grå eminensen Edward Luttwaks statskuppshandbok från 1968 berättar han att samhällen inte kollapsar av rasande folkmassor – människor som är arga engagerar sig, bygger saker, institutioner. Nej, samhällen kollapsar när folk blir likgiltiga, distanserade, upptar sig med det egna och det lilla. Jaså, presidentpalatset är stormat? Jaha. Jaja.
Vinterns första månader är kalla och de är mörka. I november känner man hur bävan lägger sig över axlarna och världen sluter sig runtom en. Man börjar räkna: jävlar vad många månader tills man får se världen bli vacker igen. Två soltimmar om dagen. Tredubbla lager. Väta. Slask.
Men i november har man fortfarande en själ som kan frysa. Den delen av vintern betyder i alla fall något. När man väl är framme i februari är själen sedan länge helt genomfrusen. Man är tom.
I februari värjer man sig inte längre mot kölden och vätan och bristen på färgmättnad – de har redan trängt in till bara benen. Man har förvandlats till draug, en odöd träl, som går genom vardagsrutinen utan lust att vare sig sluta eller fortsätta. På något sätt lyckas man alltid ha fullt upp med vardagstvången under senvintern. Jaså, världen är hemsk och jag har knappt träffat mina vänner den här månaden? Jaha. Jaja.
Twilight-författaren Stephanie Meyer inleder en av seriens böcker med en dikt av Robert Frost:
Some say the world will end in fire, Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire I hold with those who favor fire. But if it had to perish twice, I think I know enough of hate
To say that for destructin ice
Is also great
And would suffice.
Jag avskyr Robert Frosts poesi. Gubbjäveln litar inte på sina läsare, gör sig alltid bokstavlig och banal. I den här dikten säger han rakt ut vad undergång genom eld respektive is ska representera: begär respektive hat. Vilket sjukt sätt att sabotera sin egen dikt på! Som en trollkonstnär som avslöjat hur ett trick går till innan han genomför det. Det finns världar av känsla att läsa in i intim, varm, undergång av eld kontra kylig, elak undergång av is – sånt som inte kan uttryckas med ord men som ändå måste uttryckas i ord. Robert Frost envisas med att göra det hela prosaiskt och begränsat i stället. Stephanie Meyer håller nog med, för Frosts uttalade mening klaffar egentligen inte alls med hennes bok. Begär, visst, men hat är faktiskt inte en bärande tematik i Twilight-böckerna. Hon struntar i Frosts påtvingade självtolkning och låter väl eld och is representera den kalla vampyren och den varma varulven.
I Meyers anda måste man helt enkelt slita bort Frosts klor från dikten om man ska få ut något av den:
Några menar att världen kommer sluta i fruktansvärd, slukande eld. Rasande massor. Brännande sol. Gnagande begär. Vilja utan tillfredsställelse. Lidelse. En saga runt lägerelden. Ett ljus i mörkret.
Edward Luttwak menar att världen kommer sluta i förtvivlande, nednötande, obönhörlig is. En grå himmel. Elak kyla. Tomma träd. Meningslösa rutiner. Svar utan eftertanke. Februari. Jaha. Jaja.
Jag håller med Luttwak och föredrar därför elden. Tidig vinter tillhör fortfarande elden; elden är överallt trots – på grund av – kylan. Våren tillhör också elden och när den kommer innehåller den något trolskt, overkligt. Man blir lite manisk, vill mer, vill allt, får det inte, vill bara skrika, tillhöra världen.
I en recension av februari säger St. Louis-reporten Kevin Killeen ”if you survive February, you’ll live another year”.
Denna text skrivs i mitten av februari. Vera säger att tidningen kommer ut precis i början av mars. Så du, läsare, överlevde is-undergången och kommer leva ännu ett år. Förhoppningsvis.
Gör dig nu redo för att gå under i elden, underbara elden.
Mio Tastas Viktorsson Gästskribent
Robert Frost, 1929. Foto: Doris Ulmann. Källa: National Portrait
Fettisdagen närmar sig – Bittermandel släng dig i väggen!
Ordet semla kommer från latinets simila och betyder ”fint vetemjöl”. Semlor, som även kallas fastlagsbullar, har historiskt sett konsumerats i syfte att äta upp sig inför den 40 dagar långa fastan som väntade. Semmeldagen eller fettisdagen infaller på fastlagens sista dag, den sista dagen av dem tre festdagar som följs av fastan. Datumet för fettisdagen är således beroende av fastan, som i sin tur är beroende av hur påsken ligger. I år, 2025, kommer semmeldagen att inträffa den 4 mars.
En traditionell semla är gjord på vitt mjöl och innehåller mandelmassa och grädde. Är man som jag och inte dyrkar bittermandel i speciellt stor utsträckning, eller bara vill utmana sin fyrkantighet, får man testa sig fram. Här nedan följer fyra olika varianter att prova kommande fettisdag, för att festa till det ordentligt innan fastan börjar.
Nyckeln till framgång?
· Baka egna kardemummabullar och använd hela kardemummakärnor för smaken!
· Gör egen mandelmassa! Rostade sötmandlar med skal, saltsaltsalt!
· Grädden ska enligt Zeina Mourtada vispas kylskåpskall på långsam hastighet och inte för länge då grädden värms upp och hårdnar mer i spritsen.
· Gör små bullar. Innebär att man både kan göra fler och äta fler! Ger även möjlighet att testa olika smakkombinationer.
1. Klassikern med
en tvist
Egengjorda små kardemummabullar där den klassiska bittermandelmassan ersatts av egengjord mandelmassa med rostade mandlar och havssalt!
2. Värmlandssemlan
Lik den klassiska fast där kardemummabullen är gjord på hälften vetemjöl, hälften skrädmjöl. Lite matigare enligt semmeljuryn. I övrigt lik den ovan.
3. Lingonsemla med karamell och havssalt
Kardemummabulle fylld med dulce de leche i stället för den klassiska mandelmassan. På denna en nypa havssalt följt av grädde blandad med rårörda lingon. Stadig andra plats efter den klassiska semlan av samtliga åtta individer som fick äran att smaka. Fantastisk kombo om ni frågar mig.
4. Hallonsemla med vaniljkräm
Kardemummabulle fylld med vaniljkräm i stället för mandelmassa. Toppad med grädde blandad med hallon. Egen vaniljkräm bör göras för tydlig vaniljsmak!
Disa Bäckström
Redaktionssekreterare
Disas Semlor
Foto: Disa Bäckström
Nu är också Burman hängd
– Det känns speciellt att veta att jag kommer att vara kvar här i flera hundra år, oavsett vad folk då har att säga om mig, säger Lars Burman.
Lars Burman har fått sitt oljeporträtt. Han ansluter sig därmed till de tidigare inspektorerna på läsesalens väggar, där han kommer att blicka ner över generationer av nationsmedlemmar. Med bibliotekets böcker som bakgrund och en gest som antyder att han talar, fångar målningen Burmans karaktär. Konstnären Johan Patricny har inte bara förmedlat Burmans yttre, utan också hans närvaro och sätt att uttrycka sig.
Konstnären Johan Patricny under arbetet med inspektorsporträttet. Foto: Vera Hallberg
Målningsprocessen – en metodisk konstnär och en levande modell
Porträttet tog form i biblioteket, i hörnet som ligger närmast Carolina Rediviva. Där stod Lars Burman, medan ett staffli, placerat ett par meter bort, bar upp en uppspänd duk. Patricny arbetade metodiskt.
Målandet av Lars Burman skedde under åtta noggrant planerade förmiddagssittningar, som var och en varade i tre timmar. Under den första skissade Patricny med kol, vars linjer sedan guidade oljefärgen. För att få bättre perspektiv tejpade han fast kolkritan på en längre pensel. Det hjälpte honom att se hela duken samtidigt som han observerade Burman.
– Det gäller att se helheten. Porträttet ska inte bara vara en avbildning, det ska vara en helhet, säger Patricny.
Lars Burman uppskattade att bli avbildad. Det syntes i hans ögon, i hans glada leende. Stämningen var avslappnad, samtal flöt fritt och skratt hördes emellanåt.
Att stå i samma pose under långa perioder kan vara utmanande, men han fick ta pauser.
– Jag har en snäll och förstående målare, säger Burman.
Patricny är nöjd, särskilt med kavajens utsvängning på Burmans vänstra sida.
– Redan vid skissandet kommenterade han att kavajutsvängningen blev bra, säger Burman och tillägger:
– Jag fick stoppa ner vänsterhanden i fickan säkert tio gånger för att den skulle falla rätt.
Handen och ansiktet är svårast att få till. Vartenda penseldrag och skuggning är avgörande för att skapa ett trovärdigt porträtt. Patricny arbetade vidare på verket även efter att Burman hade gått, för att få till de sista detaljerna.
– Han låter mig stå ute om nätterna, säger Burman och skrattar.
Det stämmer. Den målade Burman låter Patricny stå ute om nätterna. Nattens kyla får oljefärgens torkningsprocess att stanna upp, vilket gör att konstnären kan bearbeta färgerna längre. Paletten fryser han också in.
konstnären Odd Nerdrum. – Odd var ganska fri som mästare. Han gav inga lektioner i hur man skulle göra. I stället handlade det om att få se på när han målade. Sedan satt jag i min ateljé, och arbetade själv, berättar Patricny.
Odd Nerdrum målade också i den klassiska skolan och använde levande modeller. Patrincy berättar hur Nerdrum ibland behövde använda sig av rep för att få modellerna att behålla sina positioner.
Patricny berättar att han inspirerats av Anders Zorn. Det syntes under målandet där han använde sig av en så kallad Zorn-palett, med färgerna gulockra, elfenbenssvart, vermilion och blyvit.
Att måla utifrån levande modell kräver planering, men Johan Patricny uppskattar den klassiska metoden. – Det är mycket roligare, säger han.
En konstnär i den klassiska skolan
Patricny har målat under hela sitt liv. Han har utbildats på Konstfack, men också som lärling hos den norska
På senare tid har han inspirerats av Peder Severin Krøyer, känd för sitt ljusspel och realistiska skildringar av vardagsliv.
Avtäckningen – en hyllning till nationen
Porträttet av Lars Burman avtäcktes under vårterminens första gask, Flaggstångsbegravningsgasken. När duken drogs bort möttes tavlan av applåder och värmande ord från nationsmedlemmarna. Motivet själv, Lars Burman, höll ett kort tal där han uttryckte sin glädje och stolthet över att bli en del av nationens historia på detta vis.
Konstnären själv var också på plats och sade ett par ord om processen bakom målningen. Han nämnde också att han var nöjd med resultatet och glad att ha fått uppdraget.
Patricnys nästa projekt blir ett större arbete på Södertuna slott.
Vill du se fler av Patricnys verk? Följ @johanpatricny på Instagram.
Vera Hallberg Redaktör
Foto: Vera Hallberg
Lars Burman och Johan Patricny bredvid porträttet under avtäckningen. Foto: Evelina Kronquist
200 år av sångglädje – kören har jubileum
en 29 mars i år går Värmlands nations körs 200-års jubileum av stapeln. Vi firar att det var 200 år sedan medicinstudenten P.A. Edgren bildade Wermlands nations sångförening. Som ni märker hette kören något annat då, och skiljde sig nog rätt mycket i form och utseende. Wermlands nations sångförening bestod vid sin begynnelse av tolv ynglingar med tre representanter i varje stämma. Kören övade då två gånger i veckan, mycket ambitiöst jämfört med dagens uppsättning sångare som endast övar en gång i veckan.
En aprilafton marscherade de tolv skönsjungande ynglingarna i Wermlands nations sångförening iväg till inspektor
Erik Gustaf Geijer för att framföra några tidstypiska nationalromantiska stycken. Då Geijer fick höra deras vackra sång sprang han ut på gatan och omfamnade dem, ty han visste inte att de kunde sjunga så vackert. Följande natt tillbringade inspektor Geijer på sin kammare, komponerande en marsch som dagen därpå kom att tillägnas den skönsjungande sångföreningen; Att älska Gud, kung, fädernesland.
Så lades grunden för den sångarglädje som förgyllt nationen sedan dess. Med tiden kom sångföreningen att utvecklas till det vi idag känner till som Värmlands nations kör, en blandkör på cirka 40 sångare med både jänter och gôbber. Idag finns det nog mer olikheter än likheter mellan dagens Värmlands nations kör och dåtidens sångförening, men det som förenar oss är kärleken till sången och nationen. Sista helgen i mars firar vi därför 200 år av föreningsliv, sångarglädje och gemenskap!
Välkomna på jubileumskonsert i Uppsala missionskyrka lördag 29 mars 14.00.
Biljettinformation finns på Värmlands nations körs Facebook: @Värmlands Nations Kör
Teo Rosengren
Värmlands nations körs körhistoriker
Värmlands nations kör 2022. Foto: Kristoffer Saengsee Eskilsson
Trerätters á la Värmland och Dalsland
Källorna är oeniga och det verkar inte finnas några officiella landskapsrätter. Det verkar vara mer av ett virrvarr av diverse initiativ till olika rätter. På sätt och vis finns det väl då landskapsrätter, men i plural för varje landskap.
Luthagens livs firade i början av februari 54 år och älgfärsen var på extrapris. Det måste ha varit ödet. I enlighet med bland annat Aftonbladet, Wikipedia och tidningen Allas blev det värmländska älgfärsbiffar till huvudrätt. Samtliga av dessa källor men även Ica lyfter nävgröt som en värmländsk landskapsrätt, således en något unik förrätt… efterrätt då?
Dalsland behövde få sin röst hörd och enligt ovan nämnda källor, bortsett från Ica, blev det äppelkaka. Här följer en trerättersmiddag på basen av Värmland med en dalsländsk final.
Foto: Disa Bäckström
Förrätt
Vad skulle en trerättersmiddag från Värmland vara utan skrädmjölet? Till förrätt serverades den värmländska rätten ”Nävgröt med fläsk och lingonsylt” modifierad till nävgröt med bacon och rårörda lingon á studentplånbok och skafferiinnehåll.
Svårighetsgrad: Gör typ sig själv. Recept på Ica.se.
Studentvänlighet: Nja, skrädmjöl är ganska dyrt…
Matlådevänlighet: Absolut! Utmärkt för storkok.
Smakbild: Kommer dessvärre inte att laga igen…
Huvudrätt
Till huvudrätt serverades ”Inbakade älgfärsbiffar med trattkantareller och potatiskaka”. Tydliga direktiv saknades så friheten bjöd på smördegsinbakade biffar med kantarellstuvning och till det en potatiskaka med pecorino och timjan.
Svårighetsgrad: Stek biffarna kort, annars blir de skosula i ugnen.
Studentvänlighet: Byt älg mot fläsk-, nöt- eller blandfärs. Plocka egna kantareller. Voilá!
Matlådevänlighet: Perfekt som lyxlunch på en trött helgdag.
Smakbild: Potatiskaka är 2025:s nya potatisgratäng!
Efterrätt
Kära dalslänningar! Äppelkaka från Åmål har gjorts, enligt Icas recept. Till det serverades vaniljkräm.
Svårighetsgrad: Nästan i likhet med en klassisk Gino, easy peasy!
Studentvänlighet: Vill jag hävda! Egna äpplen, ännu färre kronor.
Matlådevänlighet: Äter någon efterrätt på campus?
Smakbild: Kan absolut tänka mig göra igen!
Värmlands mästare säger sitt:
”Never serve the slatt”,
”Make Värmlands great again”, o ch ”Klubb V varje fre!”
Nya mästare har tagit över på Värmlands, och de har stora planer. Wermlandus har pratat med vårterminens heltidare om deras roller, visioner och vad som borde ingå i Värmlands nations kanon.
Från vänster: Vanessa Skogberg, Hanna Häggqvist och Ali Rostom. Foto: Nykvist. Montage: Vera Hallberg.
Hanna Häggqvist:
Hovmästaren med en passion för vin
Hon har flera terminer som klubbverkare bakom sig och har även varit biträdande hovmästare.
– Sedan blev jag plötsligt ansvarig för en hel verksamhet, säger Hanna Häggqvist.
Mitt i oxveckorna är schemat fullspäckat. Husvinet har redan bytts två gånger.
– I januari gick vi från Paul Mas till Bellino. Husets januari, kallade jag det.
I februari kom ytterligare ett byte. Villa Haute – ett franskt, lättdrucket och gott vin enligt Hanna själv som är det nya vinet som hon hoppas ska bli ett ”husets forever”.
Men det är inte bara vin som står på agendan. Vårbalen närmar sig. Som hovmästare har hon även äran att ansvara för Högtidsmajmiddagen, som hålls var femte år.
– Perfekt för den som missar Vårbalen. Högtidsmajmiddagen ger en extra chans att klä upp sig i högtidsdräkt och fira ordentligt.
Hennes bidrag till Värmlands nations kanon:
• Låten Gas Gas under städet.
• Paul Mas.
• Klubbmästarens snaps.
• Bäska.
• Äppelkompott med lök – det är numera en ”stapel”.
Och en påminnelse:
”Never serve the slatt.”
Vad tycker du?
Ali Rostom:
Köksmästaren om våren och burgarna
– Det är spännande, samtidigt känns det helt naturligt, säger Ali Rostom om att ta sig an rollen som köksmästare.
Han har sett flera tidigare köksmästare i arbete och visste vad han gav sig in på. Nationskarriären började som klubbverkare, både en termin som barvärd och en som köksvärd innan han gick vidare till ”fikaverket”. Efter en paus från nationslivet, för att slutföra sin examen i teoretisk fysik, är han tillbaka på heltid.
– Det är skönt att få ett uppehåll från fysiken och matten. Jag älskar att laga mat.
Menyidéerna kommer snabbt.
– Jag kan komma på en ny burgare med en gång.
Ali ser fram emot att hålla burgarutbudet i puben uppdaterat under terminens gång. För tillfället är han inne på en burgare med mozzarella och soltorkad tomat. Det är inte det enda han ser fram emot:
– Det är synd att det blir cheesy nu, men Valborg ska bli otroligt. Hela staden lever upp, och vi på Värmlands utlovar en otrolig klubb!
Vad är Värmlands för dig?
– Värmlands för mig är Grums. Ali syftar på det grå sophuset som fått sitt smeknamn efter den värmländska orten. Men han vill också lyfta fram trädgården. Det är en samlingspunkt för nationen. Den används i alla nationens verksamheter: Klubben, uthyrningarna och Wermlandskällar'n. Dessutom vittnar den om vår, när gräsmattan är fylld av folk.
Och med det konstaterar Ali: ”Make Värmlands great again!”
Har du egna idéer till Värmlands nations kanon? Mejla wermlandus@varmlandsnation.se och tyck till!
Vanessa Skoghag: Klubbmästaren om snaps och en mekanisk tjur
Att ta över en ny roll kan vara överväldigande.
– Jag kände mig lite vilsen i början, säger Vanessa Skoghag.
Men hon visste att hon skulle bli varm i kläderna – precis som när hon blev biträdande klubbmästare. Vanessa började engagera sig i Värmlands under hösten 2022, jobbade några pass och blev sedan klubbverkare. Direkt kände hon sig hemma.
– Det är här jag har hittat mitt sammanhang i Uppsala, säger hon.
Nu är hon klubbmästare och får bland annat äran att göra klubbmästarsnapsen, som inleder alla nationens interna sittningar. Terminens första snaps fick smak av gurka och svartpeppar, men hon har många spännande smakkombinationer på gång. – Jag har tänkt mig en med grapefrukt och fänkål.
Utöver klubbmästarsnapsar brinner hon för temaklubbar. Hittills har hon fått Kubik att hålla en releasefest och fått Alla hjärtans dag-klubben till en kärleksfest med hjärtan överallt. Framöver är hon sugen på en Vilda västern-klubb. Kanske kan hon förhandla fram en budget för en mekanisk tjur.
Vanessas bidrag till Värmlands nations kanon:
• Sexor, speciellt 24-timmars sexor. Hon har många roliga minnen från dem.
• Vakterna innan klubben öppnar.
• Discodisken.
Och ett löfte: ”Klubb V varje fre!”
Vera Hallberg Redaktör
Exklusivt! Wermlandus stora burgartest
Konkurrenten ratas - Nykomlingar högt på listan
1. Lasse B
Det är en umamibomb från Wermlandskällar'n som tar årets förstaplats från den burgarkunniga juryn (redaktionen). Med sin goda sälta, krispiga stekyta och nytänkande smakkombination gör denna prisvärda burgare till årets vinnare.
2. Torvär
På andra plats har vi ytterligare en burgare från Wermlandskällar'n, denna gång en fräsch vegetarisk burgare med friterad halloumi, raita och chilipickles. Denna avstickare i burgarvärlden vågar utmana och gör det med stor framgång. Jurymedlemmarna minns denna väl och konstaterar direkt Torvär som en ”höjdare”.
Pris: 75 kronor
Betyg:
3. Môggel
Bronsplatsen går till en burgare för den med mogna smaklökar. Môggel är en vattendelare, som snabbt blev en favorit för de många ostälskare som fanns i juryn. Ädelostsmaken är framstående men fungerar förvånansvärt bra med de alltid pålitliga råvarorna som Värmlands-puben alltid bjuder på. Fungerar för övrigt toppen även för förkylda individer med bristande smaksinne.
Pris: 75 kronor
Betyg:
5. Bakfickan
Det är inte bara inredningen som försöker vara finare än den är, även menyn genomsyras av det pretentiösa huvudstadstänket. För att kunna göra ett trovärdigt test gjorde redaktionen ett gediget försök genom att besöka en närliggande nationspub. Men borta bra, hemma bäst – vi gick tillbaka till Wermlandskällar’n igen.
Betyg:
Ät en burgare i Wermlandskällar'n: www.nationsguiden.se/wermlandskallarn
Pris: 75 kronor
Betyg:
4. Sola
Det är med hårfina mått som burgaren med thaibasilika ramlar av pallplatserna… Resten av kvaliteten är hög, som juryn har kommit att förvänta sig från det innovativa köket på Värmlands nation. Thaibasilikasmaken tar juryn från den kalla svenska vintern till varma stränder med paraplydrinkar och all inclusive-mättnad. En god burgare som just den här gången råkade stå inför svår konkurrens.
Pris: 75 kronor
Betyg:
...från den kalla svenska vintern till varma stränder med paraplydrinkar och all inclusive-mättnad.
HAR ORDET
Kära landsmän, Victor K. Käck heter jag och har den stora äran att vara nationens förste kurator under 2025. Det nya året har redan tagit fart och det är full rulle på nationen. Vi har precis avslutat en lyckad inskrivningsperiod, planerar för fullt den stundande renoveringen av de bakre delarna av nationshuset, men kanske mest roligt är att detta år faktiskt är ett jubileumsår!
Vi firar nämligen 150 år av vänskap med våra vänner på Nylands nation i Helsingfors. Längst vänskap i Norden, säger vissa; längst i Europa, säger andra, medan några våghalsiga påstår att den är äldst i världen. Jag tänker inte ge mig in i den striden – men häftigt och viktigt är det alldeles oavsett!
Därför åker en delegation på cirka 30 personer i februari till Helsingfors för att kickstarta firandet. Senare i höst kommer nylänningarna till oss för den stora finalen – vänskapsbalen! Håll utkik efter mer information om detta framöver. Det vore roligt om både nya och mer erfarna landsmän ville fira detta med oss!
På tal om firande – vi har redan hunnit med både flaggstångsbegravningsgask och recentiorsgask. Reccegasken var lika härlig och sprudlande som man kan anta att en gask endast bestående av nya och taggade landsmän kommer att vara. Flaggstångsbegravningen var den tredje upplagan och enligt seden är den nu också att betrakta som en tradition. Fantastiskt spex, tal och körsång, med ett crescendo av sabrerad champagne och så var stången återuppstådd – så studentikost det bara kan bli!
Vi fick också under Flaggstångsbegravningsgasken avtäcka inspektor emeritus Lars Burmans porträtt, med såväl inspektor emiritus som konstnären själv på plats. Jag må vara partisk i frågan, men det blev ett fantastiskt porträtt! Varför inte ta en sväng förbi ett sön dagsfika senare på terminen för att se tavlan själv? Foton gör den inte helt rättvisa!
Nu ska jag packa det sista inför resan till Nylands – jag skriver denna krönika samma dag som vi åker. Så håll till godo! I nästa nummer av Wermlandus kommer kanske en uppdatering på hur det går när 30 värmlänningar intar en finlandsfärja och sedermera Helsingfors!
Victor K. Käck
Förste kurator
2Q 3Q
Nu känner jag att jag måste omvärdera, och det känns inte helt enkelt. Uppsalastudenterna har nyligen börjat dricka mycket mera Guinness. Och inte bara på ett diskret sätt, utan de konsumerar den i mängder som får mig att tappa greppet om självaste tid och rum. Jag har stått där och sett på, först med förakt, men sedan började något i mig tvivla. Det var som om jag såg ölen på ett helt nytt sätt. Guinness – denna mörka dryck – som jag tidigare bara såg som något för de mest inbitna entusiasterna, har nu blivit något som jag också inte kan låta bli att känna en viss fascination för. Och plötsligt inser jag att Uppsalastudenterna kanske bara alltid varit lite före kurvan.
Jag kan inte längre förneka det: Guinness är en sensation. Jag ser den nu överallt – i varje ögonblick, även genom det som först verkade vara irrelevanta ögonblick. Jag kan nästan känna dess närvaro i varje våg av kyla på morgonen, i ljudet av den rinnande vätskan, som om det förmedlar en föränderlig känsla av något nytt och okänt.
Så här står jag, med alla mina invanda åsikter som på något vis börjar krackelera. Och så tänker jag på Victor K. Käck, den person som jag nu misstänker kan ha en dold agenda. Vad är det egentligen som pågår? Varför gömmer det sig en portabel öltapp i det söderbomska palatset? Är den där för att skapa något spännande för oss, något som jag ännu inte riktigt förstår?
Och visst, många av er kanske tänker: Var ska alla vi som nu är lockade av Guinness egentligen sitta?
Wermlandskällar'n är redan fullt nog som det är, och det finns inte mycket plats för fler. Men kanske lösningen är enklare än vi tror. Har vi inte en terrass ovanpå lokalen som bara står där, oanvänd och övergiven? Det känns som en självklar plats att förvandla, att göra något vi kan njuta av när vädret blir bättre och solen tittar fram. Kanske är det just det vi behöver – en plats för reflektion, en oas för oss att stanna upp och drömma om vad framtiden kan bli, även om vi inte riktigt vet vart vi är på väg, och kommer någon komma förbi med en liten öltapp under armen när vi nu sitter där? Jag låter det förbli osagt.
Carl Graae
Andre kurator
Det är tidig februari och de mörka vintermorgnarna på Värmlands nation är lika kalla som de är förtrollande. Jag börjar dagen med att gå in i köket och sätta på en kanna kaffe, något som har blivit en liten ritual för mig. Jag ställer mig i fönstret och tittar över nationshuset, att en plats med en sprudlande energi också kan vara så stillsam. Det är något med atmosfären här som gör att man förlorar sig själv i stunden, en plats där tiden på något sätt står stilla och varje ögonblick känns fyllt av möjligheter. En samlingsplats för så många människor, där det gamla möter det nya över en öl i puben, en dans på klubben, eller historierna från sagolika sittningar.
Jag tänker ofta på hur tacksam jag är för mina mästare. Hanna med sin oändliga energi, Ali med hans lugn och Vanessa med sin glödande passion. De påminner mig dagligen om varför jag gör det här arbetet och ger mig så många vackra historier att ta med mig längs livets resa. Man kan känna magin i varje hörn, från att få se slitna väggar förvandlas till sagolika historier till de små morgonsamtalen med kaffebryggaren. Det är likväl de stora som de små stunderna som gör denna plats just så magisk som den faktiskt är.
Hanna Ingelög
KALENDARIUM
vårterminen 2025
Januari
13: Verksamhetsstart
17: Premiär Klubb V
19: Julgransskakning
25: Flaggstångsbegravningsgask
Februari
7: Reccemottagning
15: Reccegask
21-23: Jubileumssittning på Nylands
Mars
2: LANDSKAP
8: Tefatsgask
23: Poleringsgask
27: Ärtmiddag
April
5: Ämbetsmannamiddag
12: Rally Monte Carl
28-30: Valborgsfirande
30: Sillunch
Maj
3: Högtidsmajmiddag & Högtidslandskap
4: Poleringsgask
11: LANDSKAP
17: Vårbal
Juni
1: Avskedscocktail
STUDIEPLATSER
Mån - tors: 09.00 - 16.00
Fredag: 09.00 - 15.00
WERMLANDSKÄLLAR'N
Mån - tors: 17.30 - 00.00
Fre: 17.00 - 01.00
Lör: 17.30 - 00.00
SELMAS CAFÉ
Sön: 12.00 - 15.00
KLUBB V
Fre: 20.00 - 01.00/02.00
BIBLIOTEKET
Mån: 17.00 - 18.00