Wermlandus 3, årgång 65

WERMLANDUS

W E R M L A N D U S 3 | Å RG Å N G 6 5 Hem ljuva hem

INNEHÅLL

W E R M L A N D U S 3 | Å RG Å N G 6 5

En hälsning från redaktören

2: Brev från redaktören 3: Redaktionen 4: Kuratorernas uppslag

Terminens första Wermlandus presenterar temat hem ljuva hem. Allt är relativt, och begreppet ’hem’ är inget undantag. Beroende på frågan kan svaret vara gatan, staden, landet, världsdelen, planet eller galaxen. I den lägre änden av skalan finner vi studentens första egna boende, och på ungefär samma nivå hittar vissa studenter till ett andra hem: nationen.

6: Dalsland – platsen Gud glömde?

7: Historien om nationshuset 11: Strövtåg i läsesalen 12: Anslag 13: När började du kalla Uppsala för hem?

14: Korsord och quiz 16: Fotospecial 17: Föreningarna 19: Hembygdsresan 22: Höstens nya mästare 23: Hälsning från studenthemmens styrelse 24: Sommar på Värmlands 25: Alla här är som Jerry Seinfeld 26: Information om landskap med mera REDAKTÖR, LAYOUT Anna Fisshatzion

Under snart tre år har Värmlands varit en trygg punkt för mig. Dit har jag oinbjudet kunnat komma och gå som jag vill, om så bara för att störa. Där kan man slösa bort en eftermiddag genom att äta rester från gårdagens bal, kila upp på vinden i jakt på ett foto från 2004, dricka för mycket kaffe, låna en supergammal upplaga av Gösta Berlings saga, och flippa burgare i puben, innan man promenerar hem till sin enkla boning.

Nu när jag har börjat jobba och spenderar mer tid på pendeln än nationen har jag insett att jag, trots min unga ålder, börjar bli nationsgammal. Så kan det gå.

Det finns absolut många som är äldre, men jag tror att det är som Lars Löfgren beskrev Värmland en gång, ”ett sinnestillstånd”. Jag är inte så gammal, men det känns så. Trots detta går det ingen nöd på mig, faktum är att jag myser i min nyfunna roll.

Eftersom jag sitter i tidningen hösten ut håller jag mig uppdaterad om vad som pågår, och dyker upp när det finns tid. Det är trevligt. Att ha mindre fomo än förut är också trevligt. På samma sätt som man hör att äldre människor slutar bry sig säger jag numera ”på min tid”, utan att skämmas det minsta, efterföljt av irrelevant fakta som ingen bad om. Mycket trevligt.

Jag är inte den mest utåtriktade personen, och ganska kass på namn. Trots det har jag hittat fina vänner genom nationen, och en hel del bekanta som gjort sina avtryck. Däremot hade det varit trevligt att känna några fler, så har du fortfarande har ett tag kvar på nationen rekommenderar jag dig verkligen att socialisera. Enligt min erfarenhet är de flesta riktiga sötisar.

Nu när jag sakta men säkert fasas ut från studentlivet är det dags att hitta ett nytt hem. Det går nog inte att hitta någonting som fullt ut ersätter Värmlands med sin enkelhet och alla egenheter, men det är väl en del av charmen. Allt vackert är tillfälligt eller vad säger dem? Äsch, saknar man det för mycket finns det alltid masters.

Då blir jag ung på nytt!

Er unga och fräscha redaktör Anna

REDAKTIONSSEKRETERARE

Hampus Andersson Disa Bäckström

Vera Hallberg Felix Nykvist

GÄSTSKRIBENTER Agnes Kjellgren Mio Tastas Viktorsson

W E R M L A N D U S 3 | Å RG Å N G 6 5

Redaktionen

En oförberedd bild på redaktionen

Foto: Hannes Pettersson

Vera Hallberg Redaktionssekreterare Inget hem utan: Pyjamas under kudden

Felix Nykvist Redaktionssekreterare Inget hem utan: Smutsig disk och vissnande krukväxter

Hampus Andersson Redaktionssekreterare Inget hem utan: Dammråttor

Disa Bäckström Redaktionssekreterare Inget hem utan: Mjölk till kaffet

Anna Fisshatzion Redaktör Inget hem utan: Något att bjuda på

Hej, det är vi som är redaktionen! När vi inte skriver, fotar, illustrerar eller layoutar gillar vi att hänga i Wermlandskällar’n och spåna på storslagna planer för att kuppa ett kontor i Söderbomska huset – nej, ursäkta – oskyldiga idéer för vidare redaktionsarbete. Exempelvis hur vi kan göra en så unhinged redaktionen-testar som möjligt eller hur och var vi ska ta vårt nästa gruppfoto.

Det är en ny termin vilket betyder att en och annan purfärsk värmlänning sitter med detta nummer i handen. Till er nykomlingar kanske vi särskilt kan tipsa om föreningstexten för att se om någonting faller er i smaken, och sista uppslaget som innehåller information om både stipendieansökan och terminens landskap. Och quizet om var du borde bo!

I detta nummer utforskar vi olika aspekter av klyschan hem ljuva hem. Hampus har ”rest” till Dalsland och återvänt med sina iakttagelser, och Vera diskuterar bland annat korsstygn och Desenio-affischer. Disa har gjort ett mycket studentikost korsord om alla våras hem Uppsala, och Felix har rotat i arkivet och skrivit ett reportage om nationshuset tillkomst. Detta med mer kan ni alltså ta del av i detta nummer.

Trevlig läsning!

Redaktionen OMSLAG Klarälven: okänd konstnär Redigerad av Felix Nykvist

TRYCKERI Fyris Tryck AB

ANSVARIG UTGIVARE Martin Källberg 070-330 06 32

KONTAKT wermlandus@varmlandsnation.se

KURATORSSPALTER

Kuratorerna har ordet

1Q

För ovanlighetens skull har jag spenderat mycket tid här i Uppsala under sommaren, det blir såklart lätt så när man är heltidare. Och det har fått mig att reflektera över en sak:

Uppsala blir som en helt annan plats under sommaren, ganska folktom och tyst. Det är såklart fortfarande lika vackert, med domkyrkan som lyser i kvällssolen. Men det är lite som att staden förlorar sin vibrerande själ när den töms på alla de hemvändande studenter som annars fyller Uppsala med liv och rörelse. Även om jag varit här i Uppsala majoriteten av sommaren, har också jag fått ”vända hem” till släkt och vänner runt om i landet. I tre veckor bodde jag i en kappsäck och flängde runt i land och rike. Från Jämtlandsfjällen ner till Smålandskusten, sällan mer än två – tre nätter i samma säng. Trots det så har jag ändå oftast känt mig som hemma, för att hemma är mindre geografiskt och mer av en känsla som sammanhanget och omgivningen skapar.

Nu har Uppsala återgått till att bli sitt forna jag igen.

Gamla och framför allt nya studenter fyller gatorna, pubarna och klubbköerna igen. Många har precis flyttat hemifrån och ska första gången skapa sig ett nytt alldeles eget hem. Andra flyttar in i en ny lägenhet för kanske femtioelfte gången. Oavsett så kan förväntningarna vara enorma. Äntligen kan man få bestämma nästan exakt hur det ska se ut, och ingen kan säga till en att man har dålig smak.

Jag blir på så oerhört gott humör när jag ser alla recentiorer och deras skräckblandade förtjusning över vad som väntar i deras nya hemstad. Oavsett om du är ny student och värmlänning, eller redan har hängt här ett tag, så hoppas jag att nationen kan få vara ett av dina ”hemma” den här terminen.

Jag hoppas att vi ses!

Norna Molin, förste kurator

4 Foto: Felix Nykvist

KURATORSSPALTER

Jag slås ofta av en underlig känsla efter att nationen har genomfört något stort. Efter alla planeringsmöten, förberedelser, beställningar, inköp, iordningställanden, och själva utförandet så packar man ihop, städar, och går hem. Spåren av det som har hänt städas undan av lördagsstädare och klubbverkare, och det som kvarstår längst in i alla vrår och hörn rensar ämbetsmän ut på poleringsgasker eller slutstäd. Och de djupaste av spår, de som sitter inuti väggarna, golven och taken, försvinner något år senare när det renoveras. När alla fysiska spår har städats bort eller bytts ut så är det endast på arkivet, i minnen, eller i nationens strukturer som man kan skymta det storslagna som skett.

3Q

Till trots för Uppsalas så kallade sommardvala betyder sensommarvärmen även att andre kuratoroch mästarskiftena är i full gång.

Det Söderbomska huset sprudlar av eget liv. Huset, som vi annars känner som kontorsbyggnaden över Wermlandskällar’n, och som tidigare varit bostäder för värmlänningar fortsätter att bli ett slags hem för nya. Jag kan försäkra er om att vi blivit varmt välkomnade. Våra mästare har kastats in i sina spännande roller med snabb planering av öppna släpp, specialklubbar och ovanligt många besökare i Wermlandskällar’n. Och även om kvällarna många gånger varit sena ser det ut som att vi återigen kommer kunna se tillbaka på en lyckad terminsstart. Självklart tack vare de värmlänningar som är aktiva i verksamheterna.

2Q

Oavsett tempot på kontoret har jag äntligen haft tid att ordentligt begrunda de tavlor som hänger i huset. Ni har kanske tidigare funderat över den stora tavlan som ger ett starkt första intryck i Ämbetsmannarummet?

Det är av en mycket underlig slump att motivet utgör Drommenskåran i Bydalsfjällen i västra Jämtland, ett fjäll som just jag har sett från mina föräldrars matbord under min uppväxt. Det är märkvärdigt att vi i Uppsala kan känna oss så nära hemma när vi rör oss i nationens ofattbart stora valv oavsett om vi är ifrån Kristinehamn, Grums eller har lyckats hitta hit från någon helt annanstans. Jag kan för övrigt glatt meddela att jag börjat känna mig nästan lika hemma när jag låter ögonen fastna vid Mårbackas skogsbryn, Sandbacken eller annat värmländskt motiv.

Tack för det nationen. Jag tar mig för pannan och återgår till bokföring.

Er kollega i upplysningens tjänst Carl Graae, andre kurator

Denna evighetsuppgift kan kännas tom och lönlös, men på sätt och vis är detta återställande självaste syftet med en nation. Med varje städning, varje renovering, bekräftar vi vår kärlek till nationen. Nationen skapar minnen och upplevelser för den nuvarande generationen, och försöker återställa och förbättra tillståndet för den nästkommande. Inspektor emeritus Lars Burman påminde oss i sina sista tal om att nationen går som i ett hjul – en oändlig rörelse där gamla traditioner bevaras och nya skapas. Där inspektorer, heltidare, och ämbetsmän byts ut och deras erfarenheter går i arv. Detta gäller även våra lokaler. De smutsas ner, de städas. De slits ut, de renoveras.

Så har det alltid varit, och så bör det förbli.

Under sommaren har vi tagit några steg framåt i kampen mot tidens nernötande kraft. Wermlandskällar’ns stolar har piffats till och fått nya dynor. En akutstikpanel har installerats på baren för en mer behaglig ljudmiljö, och som ersätter den provisoriska ljuddämpning som tidigare satt under stolarna. Tvättstugan har renoverats och nya vitvaror installerats, golven i källaren har lagts om, och trädgården har fått nya bord och stolar. Golv har oljats, stuckaturer lagats, ölbaren målats om, och brytskydd monterats. Allt detta utöver det ordinarie underhållet av fastigheten.

Nationshuset är ett andra hem för många. I många fall behöver ett hem inte vara en fysisk plats, men i nationernas fall är husen en förutsättning. Det är därför denna kamp för återställande fortgår. Det är därför hustomten plockar bort kaffekopparna, skattmästaren tar fram renoveringsförslag, och ämbetsmännen ligger vid listerna och skrubbar på poleringsgaskerna. För att nationens hjul ska fortsätta snurra, och nästa generation ska ha samma förutsättningar som vi. För utan hus, ingen nation.

Allt gott Samuel Jonsson, tredje kurator

5

HEMBYGDEN

Dalsland – platsen Gud glömde?

Dalsland – det glömda landskapet. Stämmer verkligen påståendet? Hur kan det ha uppstått? Dessa frågor har gjort att jag har haft flera sömnlösa nätter. För man kan väl inte glömma bort ett landskap? För att få svar på detta begav jag mig till Dalsland för att för en gång skull ge svar på frågan: Är Dalsland platsen Gud glömde?

Men jag måste först berätta att jag inte fysiskt har varit i Dalsland. Jag gjorde vad min studentbudget tillät. En digital rundvandring i Dalslands städer och natur. Mitt första besök blev Dalslands enda stad, tillika spelplatsen för Lukas Moodyssons långfilmsdebut, Åmål.

Mitt första intryck av staden var att det var en idyllisk plats. Jag kan varmt rekommendera att besöka gamla Åmål. Det är en plats med charmig arkitektur med den ultimata glassa i solen-känslan. Men denna ljuvliga känsla försvann dock väldigt fort när jag upptäckte att staden saknar människor. Trots arkitekturen och fina vyer på Vänerns stränder så kan staden kännas folktom och liten. Nästan lite öde. Den resterande delen av stadsvandringen var någorlunda obehaglig. Jag kunde gå flera gator utan att se någon människa alls. Men varför var det inga människor i staden. Svaret finns i stadens centrum. Efter ett gediget researcharbete är stadens centrum torget. Men mitt digitala besök av torget lämnade en stor besvikelse. Den gamla stadens charm förändras fort till ett grådassigt tegel. Utbudet för att roa sig är inte något att hänga i granen. Det finns caféer och pizzerior! Visserligen toppen men resten av torget erbjöd inte så mycket mer. Eller det finns mer men inte något som lockade mig. Jag blir inte helt till mig när jag ser en färgbutik. Men vad vet jag?

Dalslandskaka och färgprover är kanske det nya Netflix and chill.

Med denna nya insikt i hur jag ska dejta, lämnade jag Åmål för att ge mig ut på E45:an och utforska Dalslands natur. Likt Åmåls gamla områden är vyerna magiska, men inte som jag hade tänkt mig. Det är lite glest med träd. Men det beror på att jag rör mig längs Vänerns kust. Smart att den rundvandringen är digital och med några snabba klick så befann jag mig nära norska gränsen. Här är det lite mer skog men även en hel del nivåskillnader. Det är nu jag förstår att det heter DALsland. Naturen reser sig och sjunker likt djupa andetag. Men naturen är som sagt extremt magisk. Det är vackra vyer men något glest med dem.

För att sumera min digitala resa genom Dalsland skulle jag säga att den var full av överraskningar. Av de få bilder jag har av Dalsland, det vill säga Fucking Åmål, skulle jag säga att den bilden stämmer ganska väl. Småstaden känns liten och lite tom. Men något som väger upp för denna tomhet är den magiska naturen. Dalslands skogar, åkrar och vyer av Vänern är magiska. Men för att ge ett svar på om Dalsland är platsen Gud glömde?

Kan jag väl ge svaret nja. Gud glömde absolut inte att ge stället en magisk natur. Men Gud glömde däremot att placera ut en och annan person.

Hampus Andersson Redaktionssekreterare

6

Östbergska palatset Historien om Värmlands nationshus Nationshuset från Riddartorget, illustrerat av Vera Hallberg

D

e flesta av oss är nog bekanta med det röda tegelhuset tillhörande nationen och dess medlemmar. Många av oss kan nog även kalla det för sitt hem. Men hur kommer det sig egentligen att vi idag har privilegiet att vistas i dessa lokaler?

Historien om hur det Östbergska palatset byggdes är full av både hinder på vägen och av drivna medlemmar.

7

REPORTAGE

S

tartskottet för ett nationshus var troligtvis 1826, när Erik Gustaf Geijer instiftade en fond vars syfte var att bygga ett eget hem till nationens medlemmar, ett nationshus. Nationslokalen skulle vara ”tjenlig, dels till förvarande af Nationens boksamling, dels till Landsmännens vanliga sammankomster samt litterära, musikaliska och gymnastiska öfningar.” En vision, som man idag nästan 200 år senare kan säga har blivit ganska så väl uppfylld.

Men det skulle dröja ytterligare 100 år innan huset vi är så bekanta med uppfördes.

1882 avled den gamle överliggaren och värmlänningen Jonas Bjurzon och i sitt testamente donerades en summa av 30 000 kronor till nationen i syfte att uppföra ”ett nationshus af sten”. Pengarna användes dock istället till att köpa Oxenstiernska huset (nuvarande Juridicum), som ägdes av just Bjurzon. År 1912 lämnades ett förfrågan till arkitekten Ragnar Östberg, kanske mest känd för att ha ritat Stockholms stadshus, om att framföra ett förslag till en byggnad för nationens medlemmar. 1913 skickade Östberg ett förslag på en byggnad. Förslaget på det ursprungliga huset innefattade en byggnad i vilken det skulle finnas utrymme för middagar, idrott och även utrymme för att hysa boende för alla nationens dåvarande medlemmar. Huset skulle då omfatta hela tomten och det som vi idag känner igen som nationens trädgård skulle vara en innergård. Det skulle även ha funnits plats för en portal in mot den planerade innergården där häst och vagn skulle kunna köra in, vilket var viktigt på den tiden.

8

Skiss från 1913 på förslag till Värmlands nationshus.

Men 1914 bröt första världskriget ut, vilket försämrade ekonomin och drev upp priserna på byggmaterial. Drömmen om ett nybyggt nationshus såg ut att rinna ut i sanden. 1925 så kom frågan om nybyggnation upp igen, men det rådde en allmän konsensus om att de gamla lokalerna i Oxenstiernska huset istället borde renoveras. En nyinvald, energisk och enligt dåvarande förste kuratorn Arne Fredga exotisk landsman vid namn Erik Mohn förespråkade däremot förslaget för en nybyggnation. Mohn lyckades driva igenom ett extrainsatt landskap där det skedde en omröstning angående nybyggnationen.

Röstantalet för båda förslagen blev lika och kuratorns utslagsröst avgjorde valet till förmån för renovering av de gamla lokalerna.

Cocktailbaren Rummet med ett mångfacetterat förflutet Det rummet som idag kallas för Cocktail har haft ett flertal olika användningsområden genom historien.

Ursprungligen var det ett damrum, sedan fungerade det som kuratorsexpedition. Därefter en salong som kallades för Lagerlöfsrummet och innehöll bland annat ett ovalt sybord i empirestil som kom från Gustaf Frödings barndomshem, en kristallkrona och ett inspektorsporträtt.

REPORTAGE

Mohn gav sig dock inte utan drev vidare frågan, vilken kom upp igen på landskapet i september samma år. Förslaget om nybyggnation röstades enhälligt ned denna gång i favör för renovering. Mohn visade då upp ”fullständigt oanade resurser av energi och viljestyrka”.

Han tog personligen kontakt med Östberg, utredde frågan personligt och drev energiskt frågan på nationen. Östbergs ursprungliga förslag skulle kosta en avskräckande hög summa på mellan 320 000 och 340 000 kronor. Ett reviderat och nästan helt omarbetat (och billigare då det ej skulle överskrida 260 000 kronor) förslag av Östberg presenterades till nationen våren 1926, vilket det enhälligt röstades för att genomföra.

Den reviderade ritningen från 1926, ett billigare om än enklare alternativ än förslaget från 1913.

”Fasaden mot Riddartorget kan utan tvivel och med skäl erhålla en livligare och något ’pampigare’ hållning.

”

Mohn var även drivande i den estetiska utformningen för nationshuset. I ett telegram från Östberg skickat den fjärde maj 1926 går det att läsa ”Fasaden mot Riddartorget kan utan tvivel och med skäl erhålla en livligare och något ’pampigare’ hållning.”

I olika skisser på fasaden går det att se dessa justeringar för en ”pampigare” fasad där bland annat balkongen i Tegnérrummet mot Riddartorget samt ett par cirkelrunda nischer med plats för byster finns med. Dessa nischer var tänkt att smyckas med byster av välkända värmländska profiler, likt de som går att skåda på fasaden till Stockholms stadshus, men står än idag tomma.

Den slutgiltiga skissen från 1927. På förfrågan av Erik Mohn utvecklade arkitekten Ragnar Östberg designen av nationen i lite pampigare stil, genom att bland annat lägga till nischer, ett mer utsmyckat vindsfönster och en balkong.

På majlandskapet 1926 kom frågan upp för fjärde gången och landskapet beslutade då enhälligt att

9

REPORTAGE

Skeletten Under bygget av nationen hittades tre skelett. Arne Fredga, förste kurator 1929-1930 skrev om det i Vårhälsningen 1960. Vid byggnationen skickade han ett brev till dåvarande sommarkuratorn då han var orolig för att riksantikvarien och arkeologer eventuellt skulle stoppa bygget.

Svaret han fick från sommarkuratorn löd Det där ska du ta med lugn. Vi har skottat över dom igen. Det är förmodligen några okända landsmän, som försökt översomra i staden och dött av ledsnad.

Någon riksantikvarie, eller arkeolog, syntes aldrig till.

Slutgiltiga skisser från 1927, en genomskärning som visar entrén, nedre trapp, övre trapp, Geijersalen, biblioteket och vinden.

om tre år påbörja bygget av ett nytt nationshus. 1929 påbörjades bygget och 1930 invigdes slutligen det Östbergska palatset med pompa och ståt genom att hålla ett högtidslandskap. Nationens förste hedersledamot, kung Gustaf V, invigde huset 11 oktober 1930 och skänkte nationen ett porträtt av ingen mindre än Gustaf V, alltså sig själv. Ett referat från invigningsceremonin lyder: ”Landsmännen trängdes uppe i de gamla lokalerna och en del tal hö los. Så bar det iväg nedför de tränga trapporna, över gården och in i det Östbergska palatset, där kantater, invigningstal och pressfotografer ideligen förekommo.”

I referatet ser vi att termen ”Östbergska palatset” användes redan år 1930 av dåtidens ämbetsmän. Invigningen fick även uppmärksamhet i hembygden, Selma Lagerlöf skickade ett telegram som löd: Lycka till med nya huset aldrig något fel med ljuset aldrig värmepannan tom må desslikes snilleflamman låga så i knog som gamman hjärtvärmen håll samman värmlandsbarnens helgedom. Östbergska palatset och dess historia får mig att tänka på en intervju jag höll med Johan Hammarberg, nationens skattmästare för fastigheterna för cirka sex månader sedan (se Wermlandus 2, årgång 65). Som student är det lätt att tycka att nationen är här och nu, och är till för oss här och nu. Men nationen är lika mycket till för tidigare och kommande generationer.

Felix Nykvist Redaktionssekreterare

10

Nischerna var tänkta platser för byster av kända värmlänningar, men står hittills tomma. Kanske något inför 100-årsjubileet?

KRÖNIKA

Strövtåg i läsesalen D

et är den allra bästa av tider och det är den allra värsta. Som alltid lever vi en värld i förändring – kantad av krig, lågkonjunktur och ställningtaganden. Nya teknologiska framsteg har rubbat skiljelinjen mellan sant och falskt, vilket påverkar såväl samhället som akademin. I detta klimat befinner studenter på Värmlands nation sig i läsesalen och försöker göra något vettigt. Det är visdomens tid, det är oförnuftets tid. Fröding formulerade det väl när han i Strövtåg i hembygden skrev: Här går vägen fram till Lyckolandet, den är lång och trång och stängd av snår, ingen knipslug mästerkatt i stövlar finns att visa oss, hur vägen går.

Strövtåg i hembygden är en mycket folkkär dikt, och än mer uppskattad på vår nation, särskilt då den första delen (tonsatt av Mando Diao) ofta sjungs i tid och otid på sittningar.

Låten handlar om att komma tillbaka till sitt hem, och finna det främmande.

En känsla många nog får när de återvänder hem efter att studierna på universitetet börjat. Man byter hem, och kommer kanske till Värmlands, och ofta hamnar man i vår läsesal.

I läsesalen går sagans vallgång, vild och lös. Ofta en passage för att ta sig mellan övre bar och övre trapp, där man kan slå sig ner, om bara för en liten minut och andas ut. Jäktandet i verksamheten kan fortsätta medan man själv njuter av en kopp kaffe. Då kan man ta tillfället i akt att låta salen inspirera. Har ni tänkt på att alla inspektorer som är porträtterade i läsesalen tittar på varandra?

Om man har lite fantasi kan man nästan tänka sig att de leder till fler hemligheter på nationen à la Da Vinci-Koden. Kanske det finns en hemlig gång genom eldstaden som leder till liljekonvaljernas huvudstad?

Kanske en gömd knapp öppnar en dold lucka i taket där man kan höra vargens tjutröst gäll och dolsk? Stirrar en av inspektorerna på en lös bräda i golvet som gömmer oanade äventyr och hemligheter kring Alsterns dal?

Läsesalen är ett rum man tar för givet lite allt för ofta men som i mångt och mycket utgör hjärtat på nationen.

Sedan jag vågade sätta mig i läsesalen och plugga för första gången har jag återvänt nästan varje dag. Där finns (förutom gardiner) allt: knakande stolar, vinglande bord, kaffe, koppar, mikrovågsugn och såklart underbara värmlänningar att ömsom tjôta med och ignorera, efter behag och stressnivå inför tenta eller PM eller båda.

Om man lyssnar riktigt noga så trillar skogsvindsackord. Där har jag ägnat flera timmar åt att fika, spela piano och rita.

Allt för att prokrastinera plugg och ansvar.

Det är ett vardagsrum, dagis och kontor – allt i ett, av alla värmlänningar, för alla värmlänningar.

”Kanske det finns en hemlig gång genom eldstaden som leder till liljekonvaljernas huvudstad?”

Läsesalen har mycket att erbjuda för den som vågar ta för sig. I oroliga tider kan man där finna en hållplats, ett hem och en annan värld. Det är i läsesalen man gör de allra värsta av tider, till de allra bästa.

Där du kära gestalter och syner minns, Där står salen fortfarande kvar Och vår fantasi pockar kring det som finns Av det gamla i vår Läsesal.

Agnes Kjellgren Krönikör

11 Illustrationer: Agnes Kjellgren, med inspiration av Irma Van Den Poel

ARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDA

Hej alla värmlänningar och dalslänningar! Jag undrar nyfiket vart våra fantastiska pommestallrikar tagit vägen den här terminen? Under hela min tid på nationen har jag alltid kunnat luta mig tillbaka och avnjutit en härlig, god och underbar pommestallrik med massa salt och dipp. Jag höll på att tappa hakan när personalen i kassan tydligt men bestämt sa ”vi serverar inte det längre”. Snälla, snälla, snälla kära fina köksmästare, ta tillbaka en tradition som gör nationen hel igen.

Nationen behöver den kärleken och omfamning i vardagen för att överleva studierna. /Pommesälskaren

Köksmästaren svarar Käraste kund, Tack för din insändare och för att du tog dig tid att dela dina tankar och din kärlek till vår pommestallrik. Vi uppskattar verkligen ditt engagemang och din lojalitet för nationens matutbud.

Att höra hur mycket våra rätter betyder för dig och andra medlemmar värmer oss i köket. Anledningen till att vi inte just nu serverar pommestallriken är uteserveringens belastning på det kära lilla WK-köket.

Med det sagt, så tar jag din feedback på största allvar och kommer att återinföra pommestallriken när mina käraste gäster flyttar in i värmen av WK. Med vänliga hälsningar, Köksmästare Amelie di Grado Hallén

Värmlänningar, dalslänningar, allmänt löst folk! En ny termin har börjat – hurra! Förra terminen var fylld med galna historier, knasiga situationer och otroliga bilder – alla dessa får ni gärna skicka till mig på valfritt sätt (duva, Messenger, flaskpost, mejl, eller ett femte lämpligt alternativ)! Alla kuligheter samlas ihop till årets utgåva av Lussekatten, som delas ut på julgasken.

Lussekatten har delats ut sedan, mig veterligen, 1921 (mycket längre än Wermlandus), så ta din chans att bli odödlig och släng iväg ett meddelande! /XOXO Krönikören

En arbetsmiljöfråga På personaltoaletten finns det en toalettborste, fast utan något att lägga den i. Jag blir förfärad varje gång jag ser det och yrkar på att någon förändrar det. Snälla, kanske någon med bling runt halsen <3 /Mvh

Tredje kuratorn svarar 3Q svarar att sedan den 11 september 2024 äger nationen 20 stycken toaborstar med behållare.

Borsta på!

Skrivartävling

/Samuel

Scanna QR-koden för mer information om Tidningskonventets skrivartävling.

Skicka din insändare till wermlandus@varmlandsnation.se

DARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄND

12

Lussekatten efterlyser material

Var är pommestallriken?

NSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE NSÄNDARE INSÄNDAR INSÄNDARE INSÄN

RE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE I

När började du att kalla Uppsala för hem?

Uppsala får inte benämningen hem för att man lyckats få till en varm och inbodd känsla i sin lägenhet där man skaffat sig gamla välskötta pelargoner i fönstret. Inte heller för att man i sina köksskåp har kompletta serviser och kaffekoppar ordentligt uppradade.

Och definitivt inte för att man har satt upp en korsstygnstavla med orden ”Hem ljuva hem” på. Korsstygn och pelargoner hör förvisso hemma hos hembygdsföreningsdamen, inte hos den nyutflugna tjugoåringen, och kan inte förväntas i den nya studentens hem. Ett studentboende i Uppsala är ett korridorsrum med klibbiga golv, eller en lägenhet där flyttkartonger får agera soffbord. Visst finns där tillstymmelser till omboning. Vem har inte sett Desenio-posters med drinkrecept i korridorsrum och ljusstakar gjorda av vinflaskor? Men de är knapphändiga försök att få kvadratmetrarna att kännas personliga och varma.

Fullt fungerande soffbord

Arbetet med att skapa ett hem är ett tidskrävande projekt som placeras långt ner i prioriteringslistan, där föreläsningar, fest och fika måste låtas gå före. Att rådda i studentvardagen är ansträngande som det är. Barndomstryggheten med gymnasiets närvarorapporter och hushållsost i kylen försvann i flytten och lämnade plats för självständighet med tveksamma grytor i plastlådor och fulla luddfilter i torktumlaren. Det kan kännas ledsamt när man säger det såhär. Hembygdsdamen som broderade korsstygn hade suckat och skakat på huvudet. Men hon har inte förstått att en öl på Värmlands kostar 26 kronor.

Ett hem är inte ett korsstygnsbroderi som man kan hänga upp på väggen. Utan det är något som växer fram över tid. Ett hem handlar inte om inredning och ordning, utan om upplevelserna och människorna som finns där. Det är förfesterna runt flyttkartongsbordet, middagen med den nyfunna vännen som åts på påhittiga tallrikssubstitut. Hem handlar om de ögonblick som på något sätt börjar sätta sig i väggarna.

Det kan inte hembygdsdamen se.

Så när du vaknar upp en tisdag, alldeles för sent och bakfull för att hinna till föreläsningen i tid, kommer du att se din Desenio-poster och inse att lägenheten känns mer ombonad. Kanske är det inte ”hem ljuva hem” än, men det börjar ändå att hända något. Någonstans mellan överfulla tvättkorgar och staplade plastlådor med överbliven mat har du börjat skapa något eget. Det är kanske inte den sortens hem där kaffekoppar alltid står fint på rad eller där blommorna alltid är levande, men det är din plats, din tid. Och kanske, bara kanske, är det början på det hem du en dag faktiskt kommer att kalla just hem.

Vera Hallberg Redaktionssekreterare

13

KORSORD

UPPSALA KRYSSET

Lodrätt 1. Från mattgrön kupol till skinande koppar 4. Nästan 119 m hög byggnad som pryder de flesta fotografier av Uppsala Vågrätt 5. Här kan du beställa en Förgätmi eller Branäs 2. Den terminsenliga digerdöden som drabbar nya studenter 6. Blir en värmlandspôjk alltid 3. Skrik klockan 22.00 varje kväll 8. The it park på valborg 7. Vad du tar dig runt på 9. Studentikos fest med sittning 12. Vaska billigt mousserande vin på varandra 10. Välkommen hit, välkommen ...

15. Bilorientering med kluringar 11. En backe man ogärna cyklar uppför 16. Tiden man förr hade för att ta sig från hemmet till föreläsningen när 13. En tidigare student vid universitetet kyrkklockan ljöd 14. Ränner i ån under sista april 18. Popartist som bott på Rackarberget 17. Den enda rimliga panterfärgen 19. Slang för stadsdel där vi finner Phyllebo, Dygdebo och Phogelbo 20. Utformade artsystemet för längesedan och bakar bullar idag 21. Slang för stället du söker dig till om du ramlar och slår dig med nr. 7 23. Studenternas högtid 22. Totala antalet nationer 24. Det finns alltid en ... men ingen omfest 25. Fjortonde nationen 26. Poet och kladdkaka Disa Bäckström Redaktionssekreterare

14

QUIZ

Vilket boende i Uppsala passar dig?

1. Vad är viktigast för dig? a) Att vara nära naturen b) Gemenskap, kul att lära känna nya personer! c) Eget kök d) En balkong 2. Vad prioriterar du? a) Nära till ICA Väst b) Nära till centrum c) Nära till Ekoparken d) Nära till min Balkong 3. Det är dags att flytta, vad är din plan? a) Anlitar flyttfirma b) Tar hjälp av mina vänner, bjuder senare på en burgare i Wermlandskällar’n. c) Mamma och pappa hjälper d) Hissar ner allt från balkongen 4. Vad tycker du om hissar? a) Gött att slippa trappor b) Hatar hissar, rädd för att fastna… c) Älskar att åka hiss och går igång på en sensuell hissröst d) Jag tycker om balkonger….

5. Vilket oljud är mest hanterbart? a) Skrikande grannar b) Korridorsfester c) Insparksramsor d) Skratt från en balkong 6. Hur länge har du varit student i Uppsala? a) Jag är recce! b) Någon enstaka termin c) Jag minns tiden innan pandemin d) Spelar ingen roll, jag har mycket bostadspoäng och förtjänar en balkong 7. Vad lagar du för matlådor? a) Älskar att ta inspiration från alla världens olika kök b) Enkelt och prisvärt, pasta pesto, falukorv med stuvade makaroner, eller vad som finns till rabatterat pris c) Långkok och one-pot recept d) Grillar oftast på balkongen 8. För mig är det viktigast att ha… a) Ett utegym b) En innergård c) Ett cykelförråd d) En balkong

Illustration: Elvira Zetterberg

9. Som utsikt föredrar du… a) 70-talsarkitektur i all dess nyanser av grått b) Uppsikt över vilka som rör sig i mitt kvarter c) En bra inblick i husen bredvid d) Allt jag kan skymta från balkongen 10. När klockan blir 22.00 så…. a) Får jag ett plötsligt behov av att högljutt uttrycka mina känslor b) Jobbar jag på Värmlands c) Bjuder jag in vänner på vinkväll d) Sitter jag på min balkong 11. Jag tar mig runt i Uppsala… a) På min cykel! b) Till fots, som längst 750 meter c) I min bil d) Föredrar att inte röra mig för långt ifrån min balkong 12. Vad lyssnar du på för musik? a) Indie-band, garagerock, ja allt som är lika närproducerat som maten jag äter b) Veronica Maggio, Taylor Swift eller möjligtvis poplåten som för tilfället passar in på förfesten. c) Thomas Stenström, Albin Lee Meldau, men det viktigaste är att inte spela efter 22.00 så att jag inte stör grannarna. d) BUBBEL PÅ BALKONGEN! 13. Vilket socialt medie använder du mest? a) Whatsapp b) BeReal c) Linkedin d) Instagram, så att jag kan skryta med fina bilder på min balkong.

Se svaren på sida 26!

Felix Nykvist Redaktionssekreterare

15

FOTOSPECIAL

Foton från sommaren Foton: Felix Nykvist och Florence Stadelmann

Vårbal

Spex på vårbalen Terminens andra landskap

Sommarpuben

Höstens heltidare Majmiddag

Kräftskiva på hembygdsresan

Marskalker

16

FÖRENINGARNA

Kort och gott om föreningarna!

Värmlands nationsband

Illustrationer: Disa Bäckström

Denna förening har funnits tidigare, men har nu återupptagits så sent som i somras. Detta i syfte att underhålla nationens medlemmar såväl som icke-medlemmar. Bandet startades av medlemmar från det redan befintliga bandet Julius Stone. Idén med pånyttfödelsen av Värmlands nationsband är att skapa en stor grupp av duktiga musiker med olika fokus för att möjliggöra spelandet av musik med stor variation. Hur föreningen tar form på nationen får tiden avgöra. Bandet söker alltid nya medlemmar så vid intresse: hör av dig via mejl till Axel Evelius för att boka in en audition. aom.noheve@gmail.com

Skogsstjärna IF Nationens idrottsförening! Även denna förening grundades så sent som i år. Dess intention är att främja idrottande och gemenskap genom att arrangera aktiviteter. Hittills har detta bland annat bestått av volleyboll, måndagslöpning, cirkelfys, Beer Pong-turnering och brännboll. Alla är välkomna att gå med och föreningen söker aktivt fler som önskar engagera sig, och som kan bidra med ytterligare aktiviteter.

Enklaste sättet att bli medlem är genom att höra av sig via mejl alternativt sociala medier. Myror i brallan eller bara lust att sparka lite boll? Minsta intresserad av att gå med? Tveka inte, sök!

skogstjarna.if@gmail.com skogsstjarna_if

Rallyföreningen vid Värmlands nation (i vardagsmun Rallyföreningen) Denna förening kan utifrån tyckas lite oklar. Den är nämligen egentligen enkom ett samarbetsorgan mellan Rally Monte Carl (RMC, rebusrallyt som arrangeras varje termin) och nationen. Rebusrallyt kan enkelt förklaras som ett rally (läs bilorientering) med rebusar (läs kluringar) som anordnas av läggarlaget (vinnarna av det senaste rallyt). Rörigt förklarat? Säkert. Roligt att medverka? Helt säkert! Rallyåkare har i samband med rallyt möjlighet att bli medlemmar i Rallyföreningen. Det är däremot inte ett krav att vara med i Rallyföreningen för att få åka rallyt. Så hur blir man då rallyåkare och tar del av nationens rebusrally? Det gör man genom att samla ett lag på minst tre personer, på valfritt sätt lösa ett fordon av godkänd karaktär och sedan invänta anmälan som läggarlaget publicerar via ett event på Facebook. Anmälan till höstens rally är dessvärre redan stängd men redan till våren väntar nytt race med nya möjligheter. Fun fact: RMC grundades redan 1965 – och föreningen som underlättar samarbetet grundades 2017.

17

FÖRENINGARNA

Värmländska akademien Nationens förening för spex och tok! Då också denna förening fortfarande är väldigt färsk är fokus idag att stå för middagsunderhållning på vissa av nationens gasker. Framtidsvisionen är däremot att iscensätta större produktioner. Under hösten kommer det ordnas med ett medlemssystem, men tills vidare går man med genom att höra av sig till ordförande: Max Myhr. Enda kravet är att man är medlem av Värmlands nation. Tycka om just spex och tok kan tänkas fördelaktigt, och vem gör inte det? maximus.myhr@gmail.com

Värmlands nations kör (även kallad VNK) Kören är en stor organisation med mycket verksamhet. Den består totalt av cirka 40 sångare. Dessa sammanstrålar varje onsdag och repar under ledning av en dirigent, i stora salen på Värmlands nation. De uppträder sedan på nationens sittningar och event men har också sidosittningar några tillfällen per termin. De anordnar också sina egna konserter, sjunger på särskilda uppdrag i Uppsala, närområdet eller än längre bort. I fjol for de till exempel i väg till Värmland och sjöng för kungen när han besökte landshövdingen.

Varje år gör de även en större resa vilket kan vara allt från en Värmlandsturné till körtävling i Österrike. Vilken nationsmedlem som helst har möjligheten att ansöka till kören genom de insjungningar som hålls i början av varje termin.

Värt att veta är att de flesta korister idag har god körvana sedan innan. Dessvärre har höstens insjungningar redan stängt för anmälan men till våren kommer ny info på sociala medier. Letar man i arkiven verkar det som att VNK grundades redan under 1820-talet. Detta gör att det under våren 2025 väntar ett stort jubileumsfirande!

Dessförinnan kommer kören ha en gemensam konsert med Sönerna den 3 november i Missionskyrkan och självfallet Luciakonserter den 14 december.

Mer av körens fantastiska arbete kan ni följa på sociala medier.

Varmlandskoren Varmlandskoren

Benwermarna Denna förening står för nationens möjlighet att få dansa i stora salen (utöver under Klubb V). De har de senaste tio åren erbjudit danskurser helt utan kostnad. Otroligt duktiga lärare som brinner för dansen kommer veckovis och lär ut framförallt salsa och bachata, men har även erbjudit lektioner i andra danser såsom kizomba och west coast swing. Alla, oavsett ålder, tidigare danskunskaper, studerande eller ej, kan ta del av denna fantastiska möjlighet. Vid intresse är det bara att surfa in på Benwermarnas Facebooksida för mer information om de lektioner som hålls varje vecka. Där kan man även ställa frågor till de föreningsansvariga samt lärarna.

Ordförande Stefan Larsson ser fram emot att möta er på dansgolvet!

Benwermarna - Värmlands Dansgrupp

Disa Bäckström Redaktionssekreterare

18

Hembygdsresan Ämbetsverkarkonferens och kräftskiva på Kväggehyttans bygdegård

Upp och hoppa!

Nationen betalar soppa till bil och buss.

Ni får värmlandsskjuts, meddelade tredje kuratorn Sam Jonsson till ämbetsmannakåren.

Ett trettiotal av dem lyssnade. Och på fredagen den tjugotredje augusti hamnade de i Värmland, närmare bestämt utanför Kristinehamn, i Kväggehyttans bygdegård. En gård med två våningar, med flera rum och ett kök, två stora salar, en discokula och blommiga vaxdukar. En mycket lämplig plats för verksamhetsdiskussioner och ”teambuilding”, vilket fest heter på konferensspråk.

Vaxdukarna kom till sin fulla rätt redan fredag eftermiddag. Dukarna glänste, som om SantaMaria-kryddad kyckling, majs, fint hackad tomat och isbergssalladsstrimmor aldrig hade hälsat på. Ölburkar och ciderflaskor var den blomsterprydda plastens nya gäster.

Det hade ätits kycklingfajitas till middag och teambuildingen var igång.

19

REPORTAGE

DISKOKULAN SNURRADE. MUSIKEN LJÖD GENOM BYGDEGÅRDEN. ETT, TVÅ, TRE, FYRA, ..., NÅGON BÖRJADE RÄKNA. ANDRA KLÄTTRADE UPP TILL SMÅ VINDSUTRYMMEN BLAND GLASFIBERISOLERING, DÖK NER UNDER STÄDSKRUBBARS HYLLOR OCH TRYCKTE IN SIG BAKOM HEMBYGDSBRÅTE. NÅGRA RÖKTE PÅ VERANDAN. ANDRA HÖLL SIG TILL DANSGOLVETS LIV. STRÖMMEN GICK. MUSIKEN TYSTNADE. DISCOKULAN HÄNGDE I TAKET HELA TIDEN. Vi steg upp på lördagsmorgonen. Alla mer eller mindre mörbultade efter en hård natts sömn på grund av tunna liggunderlag, kalla kläder och högljudda snarkningar hos grannen. Men alla samlades vid gott mod runt de blommiga vaxdukarna för frukost.

Strömmen var tillbaka. Yoghurt, flingor, smörgåsar med pålägg och flera koppar kaffe senare var ämbetsmännen redo för verksamhetsdiskussion.

I olika grupper diskuterades hur Värmlands nation ska utvecklas, och hur fler saker ska hända på nationen. Genomgående belystes engagemang. Nationen uppmuntrar allt engagemang, såväl stort som smått, såväl av de nyaste medlemmar som av inbitna ämbetsmän. Det ska kännas välkommet och

20

Folkdans

REPORTAGE uppskattat att anordna allt från en storpubskväll till yoga, som att jobba en uthyrning, eller att komma till fiket på söndagarna, just för att det är mer än välkommet. Det är vad nationen är.

Konferens

DISCOKULAN HÄNGDE I TAKET. MUSIKEN SPELADE. DET DANSADES I STORA SALEN. NÅGRA RÖKTE PÅ VERANDAN. ANDRA BADADE I EN LITEN Å.

HUGO MILIANDER MÅLADE VID TRAPPAN. ANDRA KOLLADE PÅ.

Kul grej detta, tyckte vi även när vi var än mer mörbultade nästa frukost.

– Kul! Sa förste kurator Norna Molin.

– Kul! Sa Sam. – Kul! Sa alla andra som fick frågan.

Frågepapper och diskussionsanteckningar städades undan. Snart dansade papperskräftor i taket och girlanger slog kullerbyttor över två långbord (med vaxduk). Det var dags för kräftskiva! Västerbottenpaj, baguetter, sallad, kräftor, och lite räkor visade sig på tallrikarna.

Klubbmästaren hade gjort snaps med pepparrot och citron. Och precis som det var fart på festen var det fart i snapsen. Pepparroten gav spriten ett sådant sting att flimmerhåren i näsan strök med, i alla fall hos den svagare individen. Skål!

Kräftskiva

Målande

Vilket gäng och vilken resa. Kom och häng med dem alla på Värmlands nation. Glöm inte att det är ni medlemmar som är nationen!

Förlåt för ett klyschigt avslut, men det är bara en klyscha om det är sant, som Morrissey sa.

En annan fråga för diskussion: Hur tar man en promenad på en Värmlandsväg som inte har något mål? När bestämmer man sig för att gå tillbaka? Själv har jag svårt att kunna hitta någon slags Feng-shui i att bara rätt och slätt vända om. Det blev en lång morgonpromenad på söndagen.

Discokulan hänger nog kvar!

Vera Hallberg Redaktionssekreterare

21

MÄSTARINTERVJU

T

Möt höstens mästare!

erminsstarten innebär inte bara att studierna drar igång. På Värmlands innebär terminsstarten att tre nya mästare flyttar in på Söderbommen.

Mästarna för denna termin är köksmästaren Amelie Di Grado Hallén, hovmästaren Hannah Andersson och klubbmästaren Karolina Lindström.

På uppdrag av Wermlandus gick jag ut i sensommarvärmen för att lära känna höstterminens mästare.

Men intervjun börjar inte som planerat.

Precis innan jag har anlänt till Söderbommen får Karolina en stor leverans av seltzers.

För att vi så snabbt som möjligt ska kunna slå oss ner för en intervju hjälper vi alla till med att bära lådorna. Redan här fick jag ett litet smakprov på samarbetet som finns mellan mästarna. Efter en hel del lådor och lite fixande med en skylt kunde vi äntligen slå oss ner och jag kunde äntligen få lära känna de nya mästarna.

Jag inleder intervjun med den vanliga men ack så svåra frågan: Hur är läget?

Det blir tyst en liten stund och mästarna funderar. De småskrattar lite. Men när skrattet har lagt sig berättar de att de mår bra. Men de har haft mycket att göra nu i början av terminen, bland annat inventering och upplärning av klubbverket.

– Ja, det har varit mycket! Det hade inte gått så bra som det gjort om vi inte hade fått så mycket hjälp av ämbetsmännen, säger Amelie.

Vad gör en mästare?

De berättar att mästarna tillsammans med tredje kuratorn ansvarar för att nationens olika verksamheter fungerar. Hovmästaren ansvarar för uthyrningsverksamheten och Värmlands egna gasker och baler.

Klubbmästaren ansvarar för klubben och

22

krut vi kan på det.

Det kommer vara aktiviteter i en hel vecka.

– Det kommer vara en termin full av överraskningar, fyller Karolina i snabbt.

nationens alkohol. Köksmästaren ansvarar för nationens pub och maten på nationen.

Ansvaret innebär att mästarna spenderar en hel del av sina dagar på kontoret med administrativt arbete.

Men varför ville ni bli mästare?

– Jag hade det så kul när jag var biträdande hovmästare. Så jag ville se uthyrningarna från ”andra sidan” och få jobba mer med att bemöta kunder och deras önskemål, berättar Hannah.

– Jag tyckte att det var så trevligt i Wermlandskällar’n. Jag gillar mat och vill se till att det finns goda burgare, säger Amelie.

– Det känns kul att jobba mer administrativt med klubben och få förverkliga mina idéer för att förändra verksamheten. Dessutom kan det här ha varit som en liten barndomsdröm för mig, berättar Karolina.

Trots att jag redan fått se bevis på det innan så frågar jag hur de funkar som grupp.

De alla stämmer in i att det går bra. De poängterar att de är väldigt duktiga på att prata med varandra och hur det hjälper dem i deras arbete. Med detta fina samarbete som finns mellan mästarna finns alla möjligheter till att terminen kan bli en succé.

Men vad kan vi se fram emot denna termin?

– Inspektorsskiftesbalen, svarar Hannah snabbt. Det kommer nog vara det svåraste men roligaste för mig. Vi har lagt så mycket

– Det kommer bland annat bli en utökad meny i puben och en hyllningsburgare.

– Till mig? Frågar Karolina.

Vi alla börjar skratta. Det är tydligt att mästarna lägger ner mycket tid och energi för att Värmlands ska vara den bästa nationen.

Men alla tre är överens om att det krävs hårt arbete och personal för att det ska gå bra.

– Ett mål för oss denna termin var att få in flera aktiva medlemmar. Det kommer bidra till att verksamheter och att jobba blir roligare.

– Ja, ju fler som jobbar desto roligare grejer kan vi göra på nationen, påpekar Karolina.

– Vi behöver all hjälp vi kan få, av både medlemmar och ämbetsmän, menar Hannah.

Så hör av er till mästarna för att jobba och hjälpa deras verksamhet så blir det ännu roligare att vara medlem och ämbetsman på nationen.

Jag lämnar Söderbommen med en stark positiv känsla och har aldrig varit mer sugen på att hoppa in och jobba på nationen. Alla tre mästare sprudlar av energi och passion för att se till att deras verksamhet blir så bra den kan bli. Det är något jag vill uppleva både som besökare och jobbare.

Hampus Andersson Redaktionssekreterare

HÄNT I SOMMAR

Studenthemmets styrelse avtackar Lars Burman Under sina 20 år som inspektor på nationen har Lars Burman varit aktiv i arbetet med nationsbostäderna. Särskilt i byggandet av Rackarbo och Phogelbo, vilkt resulterade i 54 nya bostäder för Värmlands medlemmar.

Hannah Andersson Hovmästare Ålder: 22 Hemort: Stockholm (Sollentuna) Favoritrum på nationen: Läsesalen

Förutom bubbel och tilltugg bjöd studenthemmens styrelse på tre överraskningar denna varma junikväll. Spaden som tog det första taget till Rackarbo har blivit ett monument i entréhallen, ett körsbärsträd har planterats på Phyllebos innergård, och lägenheten i Dygdebo där Lars och Carina bodde under sin studietid har fått namnet Nya Burmanska hemmet.

Det var en rörd avklivande inspektor som gick en sista rundtur i bostäderna, och efteråt delade några närvarande med sig av minnen från tiden de bott där. Översvämningar, vinkvällar med professorer, och förbjudna pandemifester är bara ett axplock av alla ögonblick som satt sig i väggarna och gjort husen till de hem som inhyst studenter i snart 100 år. Bostadsstyrelsen hälsar tack till Lars för hans fina insats!

Karolina Lindström Klubbmästare Ålder: 23 Hemort: Stockholm Favoritrum på nationen: Disken

Lars och Carina Burman framför det nyplanterade körsbärsträdet.

Foto: Felix Nykvist

Amelie Di Grado Hallén Köksmästare Ålder: 21 år Hemort: Stockholm Favoritrum på naonen: Läsesalen

Anna Fisshatzion Redaktör

23

HÄNT I SOMMAR

Tre snabba med sommarmästarna Fyra dagar i veckan, hela juli och halva augusti, höll sommargänget öppet i Wermlandsträdgården, som lockade till sig törstiga och hungriga studenter oavsett väderlek. Emma Boman och Madeleine Alenvret var ansvariga för kalaset i rollerna som sommarmästare.

Vilka är ni och vad har ni gjort på nationen tidigare?

Vi heter Emma och Madeleine! Vi började på nationen som klubbverkare vårterminen 2022 och fastnade båda för nationens olika verksamheter. Madde gick från köksvärd till köksmästare för att sedan spendera ett år som aktivitetsansvarig, och under valborgsfirandet 2024 var hon valborgsförman. Jag (Emma) fastnade för nationens klubbverksamhet och blev biträdande klubbmästare och sedermera klubbmästare under vårterminen 2023, numera är jag landskapssekreterare för andra året i rad.

Berätta om sommaren!

När vi bestämde oss för att axla sommarverksamheten visste vi att vi ville göra det lite annorlunda än tidigare år. Inledningsvis tänkte vi endast utforma menyn med ett bredare utbud och satsa mycket på marknadsföringen. Sedan insåg vi vilka kreativa friheter, och framförallt vilken energi man hade som sommarmästare, eftersom verksamheten endast är begränsad till puben. Vi passade på att genomföra olika temafredagar varje vecka, dessa varierade med en ny temaenlig meny samt särskilda drinkar varje fredag, vilket var extremt uppskattade av våra gäster.

Vad har ni för tips till framtida sommarvärdar?

Man behöver verkligen trivas med att vara på nationen samt ha viss erfarenhet inom nationens pubverksamhet. Det är exempelvis väldigt fördelaktigt om du varit klubbverkare innan så du känner dig trygg och bekväm med att jobba bar och/eller kök. Utöver det så är det bra att vara utrustad med ett gediget tålamod och en positiv inställning. Under denna sommar så hade vi en salig blandning av värdar med erfarenheter från nationens olika verksamheter och vi hade jättekul tillsammans.

Om man är sugen bör man verkligen söka!

Årets sommarvärdar; Jonatan Pehrson, Ella Nordh, Meja Roberg, Nils Bjursén, och sommarmästarna; Emma Boman och Madeleine Alenvret.

Anna Fisshatzion Redaktör

24

KRÖNIKA

Alla här är som Jerry Seinfeld Du står hemma i köket, kanske har du någon annan där med dig och småpratar.

Plötsligt smälls dörren upp. In stormar er gemensamma, märkliga kompis och utan så mycket som ett ”hej” berättar han hastigt om den där helt sjuka grejen han varit med om under förmiddagen.

Det finns två möjligheter: antingen är du Jerry Seinfeld från Seinfeld, eller så är du Uppsalastudent och har korre-kök.

Urbanist-bloggaren Ryan Puzycki skrev nyligen en krönika om ”pop-in friends” där han påpekar hur annorlunda sit com-serier och verkligheten är. Varenda avsnitt av varenda sit com har minst en scen där en vän trillar in helt oannonserat, men ändå till stora jubel och skratt på burk. Men i det verkliga, ”vuxna” livet skulle sådant beteende vara oacceptabelt. Om Cosmo Kramer fanns på riktigt hade han varit hatad. Att vara spontant social anses anti-socialt.

Dessutom, skriver Puzycki, är många städer helt fel anpassade för det han kallar low-effort socialization. Man bor för långt från varandra i praktiken och sällan så centralt att man ”ändå har vägarna förbi”. Ingen bor i samma byggnad som en massa av sina vänner, som de gör i exempelvis Friends.

Förutom i Uppsala, dådå. Hur många på exempelvis Phyllebo känner väl inte varandra bra nog för spontant häng? Flera som bott där har beskrivit vid något tillfälle hur de efter ett kort tag lärt sig höra precis vem som är vaken och traskar i våningen över bara på fotstegen. Jag har inte själv bott där, men har gjort nog med spontanbesök ändå.

Inte nog med det: är man aktiv på nationen har man dessutom ett stort gemensamt vardagsrum i läsesalen, där en eller annan Kramer stormar in stup i kvarten. Precis som i Friends och Seinfeld ligger dessutom vattenhålet i direkt anslutning genom Wermlandskällar’n. Vi har med andra ord fulländat det sociologerna kallar ”tredje platsen”. Kanske är det sista staden i västvärlden där den tredje platsen fortfarande finns på riktigt.

I en svunnen, farsotdrabbad tid skrev jag så här bland dessa sidor: Uppsala är inte byggt för hemmasittande. ”Hemmet” är ett litet, sketet studentrum.

Tanken är att man ska spendera så lite tid som möjligt där – och i stället sitta på campus, nationer, kårbyggnader, Storken, Linné, Ofvandahls eller till och med Palerkan.

Bland alla dessa alternativ är nationen – ditt vardagsrum – klart bäst. Så om du tröttnar på ditt sketna studentrum, och särskilt om du är recentior, fly in till bacchi, buller och betong. Sparka in dörren till läsesalen och storma in. För i Uppsala är vi alla alltid Jerry Seinfeld och Cosmo Kramer, samtidigt.

Mio Tastas Viktorsson Gästskribent

25

INFORMATION

SVAR I QUIZET Flest a) Korridorsrum i Flogsta höghus Du är troligtvis nyinflyttad i staden. Du är social och gillar att ta in intryck från både människorna såväl som naturen runtomkring dig. Rustik arkitektur från 70-talet ligger dig varmt om hjärtat, såväl som musiken från 70-talet. Innerst inne tycker du att det svenska samhället peakde på 70-talet.

Flest b) Korridorsrum på Phyllebo genom Värmlands Studierna i all ära, men att knyta kontakter och uppleva studentlivet är minst lika viktigt! Du är antagligen nationsaktiv, eller soon to become. Möjligtvis är du från Värmland. Att bo centralt innebär inte endast att du har nära till ICA, du behöver inte heller tänka på hur du ska ta dig hem efter en utekväll.

Flest c) Rackarbo lägenhet genom Värmlands Mogen, rik och snygg – eller en student-Karen? Du har nu bott i Uppsala ett tag, Studentlivet är fortfarande skoj men du föredrar kanske en hemmakväll framför en utekväll. Bekvämlighet och en god natts sömn går ej att underskatta. Mycket vill ha mer och du börjar känna att vuxenlivets lyx lockar mer än CSN och att grannarnas karriärsval är mer intressant än vad de studerar.

Flest d) Dygdebo lägenhet genom Värmlands Du har en balkong. Det är det enda du bryr dig om.

Hälsning från stipendiesekreterarna Vi stipendiesekreterare för HT24 vill passa på att säga hej samt meddela att vi kommer utlysa flera stipendier i två olika omgångar denna höst.

Just nu pågår den första utlysningen där det går bra att söka stipendier fram till klockan 17.00 den 4 oktober.

Information om vilka stipendier vi utlyser går att finna på nationens hemsida, även ansökningsblanketter går att hitta på nationens hemsida och vid den svarta brevlådan i Söderbomska huset.

Om ni har frågor gällande nationens stipendier eller era ansökningar är det bara att maila stipsek@varmlandsnation.se Vi kommer även att hålla i en workshop 13.00-17-00 den 4 oktober där ni kan ställa frågor gällande stipendierna och era ansökningar.

Varma hälsningar, Erik Lillrank Sigrid Moltheus 26

Tips från redaktionen!

Se Wermlandus 2, årgång 65 för den ultimata stipendieguiden!

INFORMATION

Information om terminens båda landskap Nästa nummer av Wermlandus kommer ut först efter terminens andra ordinarie landskap, och därför följer här information om båda landskapen.

Värmlands nations två ordinarie landskap inför inspektor äger rum måndagen den 30 september och måndagen den 18 november kl 18.00 i stora salen.

Alla landsmän som har betalat sin medlemsavgift är välkomna till landskap.

Medtag legitimation och nationskort.

Förgätmigej och skogsstjärna, illustrerade av Vera Hallberg.

Kallelse och preliminär föredragningslista skickas, enligt nationens stadga, via mail senast sex dagar innan landskapet.

Vallistor inför landskapet finns uppsatta i entrén till nationshuset. Är du nyfiken på något ämbete? Kontakta nationens första kurator, eller läs mer på varmlandsnation.se Landskapet följs av en sexa som man kan anmäla sig till när man anländer.

Kalendarium höstterminen 2024 Augusti 22: Frödingfika 23-25: Ämbetsverkarkonferens September 13: Seniorsmiddag 20: Reccemottagning 21: Rally Monte Carl 27: Reccegask 30: LANDSKAP Oktober 6: Poleringsgask 10: Ärtmiddag 12: Inspektorsskiftesbal 19: Ämbetsmannamiddag November 2: Gravvandring 2: Maskeradgask 10: Poleringsgask 16: Älggask 18: LANDSKAP

28

December 1: Adventsfika 7: Julgask 14: Avskedscocktail

Verksamheter Studieplatser: mån-tors 09.00-16.00 fre 09.00-15.00 Bibliotek: mån 17.00-18.00 Selmas café: sön 12.00-15.00 Wermlandskällar’n: mån-tors 17.30-00.00 fre 17.00-01.00 lör 17.30-00.00 Klubb V: fre 20.00-01/02 Mottagningstider: Måndag: 11.00-13.00 Tisdag: 13.00-15.00 Onsdag: 10.00-12.00 Torsdag: 17.00-19.00 Fredag: 12.00-14.00