Wermlandus 1, årgång 65

3: Redaktionen

4: Kuratorskrönikor

6: Historisk bal

8: Frukostlyx med Vera

9: Livet i läsesalen

10: Sambandet mellan Fanny Sandblad och Edward Blom?

12: Fotospecial!

13: Mios late night thoughts från senaste landskapssexan

14: Quiz!

16: Klubbverket!

17: Åsikter från anonym Dalslandsradikalist

18: Anslag

20: Tips från mästarna!

22: Redaktionen testar

23: Hello internationals!

24: Lär känna 1Q och 3Q

27: Landskapskallelse och information om tidningen

En hälsning från redaktören

En gång var jag en liten recce som var nyfiken på det här med nationer, kunde det vara något för mig? Skulle man kanske skriva upp sig som bibliotekarie? Det började med ett kökspass i Wermlandskällar’n, och innan jag hann säga ”bom av, kaffe på” hade fem terminer passerat. Med det sagt – hej alla läsare!

Temat för detta nummer är ”vända blad”, vilket både kan handla om det vi lämnar bakom oss såväl som att blicka in i framtiden och fråga sig vart vi är på väg. Felix tar oss tillbaka till den historiska skiftesbalen för proinspektorerna, Sara har satt ihop ett bladkoncentrerat reportage, och Disa har träffat de nya kuratorerna. Vinterns trötthet kan med fördel bekämpas av Veras recept och Mio gästskriver med en reflektion över nationens inträdande i en ny era.

Detta är det första numret för årgång 65 av Wermlandus, vilket vi får återkomma till mer i nästa nummer. Tills dess firar vi med att flytta över tidningen till en ny online-plattform (se sidan 27), och att alla medlemmar i nationsbostäderna får en fysisk upplaga i brevinkastet. Helt orelaterat testar vi också ett nytt sorts papper, berätta gärna vad ni tycker!

Vare sig du är en ny eller gammal läsare hoppas jag att du sitter riktigt bekvämt, förslagsvis med en kopp kaffe i läsesalen, och att denna 65-åring levererar trevlig läsning.

Dags att vända blad!

Anna Fisshatzion, Redaktör

REDAKTÖR, LAYOUT

Anna Fisshatzion

REDAKTIONSSEKRETERARE

Sara Larsson Vera Hallberg

Disa Bäckström

Felix Nykvist

GÄSTSKRIBENT

Mio Tastas Viktorsson

”Prokrastinera

”Få

”Hmm,

”Baka frukostfrallor!”

”Att

Disa

Vera Hallberg

Felix Nykvist

Sara Larsson

Anna Fisshatzion

KURATORERNA BEGÅR KRÖNIKA

Läs om hur 1Q-Norna vänder blad från studerande till kurator, 2Q-Miltons matematiska analys och 3Q-Samuels kamp för att värmlandisera heltidargänget.

Förste kurator

Det första uppdraget som en nytillträdd förste kurator ställs inför inträffar okristligt tidigt på nyårsdagen. Japp, nyårsdagen. 1 januari. Klockan 09.00 skulle den svenska flaggan hissas eftersom nyårsdagen är en flaggdag. Det fanns flera omständigheter som gjorde att detta kändes relativt utmanande.

1. Det var nyårsdagen och som de flesta andra firade jag nyår kvällen innan. Nyårsafton brukar generellt sätt inte innebära en tidig kväll så att säga.

2. Jag har hissat en flagga kanske två gånger förr.

3. Jag är kort och flaggorna är långa. Flaggorna får inte nudda marken och min koordination är inte en gudagåva.

Hur gick det då? Jovars. Larmet ringde klockan åtta och jag var förvånansvärt pigg med tanke på antalet timmar sömn som jag lyckats klocka in. Problemen uppstår först när jag kommer fram. När jag ska hissa ner nationsflaggan som så fint vajar i januarivinden tar det stopp. Den har frusit fast. Svordomar yttras. Jag som var duktig och kom hit i tid. Moloket traskar jag tillbaka upp till kontoret och får snällt invänta assistans från Milton, som med en provocerande enkel knyck får ner flaggan. 11.30 var den hissad. Så nästan lyckat i alla fall!

När jag frågade redaktör Anna vad temat för terminens första nummer av Wermlandus skulle vara så berättade hon för mig att det var ”vända blad”. Omställningen och övergången i vardagen, från livet som halvtrött journaliststudent till livet som 1Q och heltidare på

”Varje dag är som ett dignande smörgåsbord av nya spännande arbetsuppgifter.”

nationen, är en bladvändning som heter duga. En standardvecka före jul gick jag till campus kanske en eller två dagar i veckan, intervjuade folk på stan en dag och resterande tid var jag ganska fri att göra som jag ville. Avslappnat. Nu har jag inte hunnit vara 1Q så länge men kan redan konstatera att kontrastena är påtagliga. Tidiga morgnar och sena kvällar på Söderbommen verkar vara standard i mitt liv nu när vi vänt blad och gått in i 2024. Ska jag vara helt ärlig tycker jag att det är skönt att äntligen ha lite ordentlig rutin i livet. Och jobbet är ju som tur är väldigt roligt! Inte för att jag älskar livet när väckarklockan ringer innan det blivit ljust ute, men jag känner mig som en enormt lyckad och duktig person när jag kliver upp tidigt, tar med mig

min lilla

matlåda och traskar i väg till kontoret i god tid. Det känns bra. Men det är ju först när jag är på plats som den riktiga utmaningen börjar. Själva 1Q:andet. Jag sitter vid mitt skrivbord, alltid med ett extra element inkilat mellan benen (mvh otroligt frusen person, beklagar den sannolikt höga elräkningen som detta resulterar i), och varje dag är som ett dignande smörgåsbord av nya spännande arbetsuppgifter.

Jag är helt säker på att det här kommer bli ett år som jag sent kommer att glömma, och det känns så roligt och ärofyllt att få spendera det med er: ämbetsmän, seniorer, hedersledamöter och landsmän. Alla ni värmlänningar som får Värmlands nation till att vara det den är! Nu vänder vi blad och kliver in i 2024.

Norna Mohlin

Foto: Felix Nykvist

Andre kurator

Som 2Q blir man illa tvungen att jobba med siffror. Det kan ibland vara besvärligt, men jag tycker om det ändå. Siffror kan göra mycket och jag skulle hävda att de är minst lika viktiga som ord. De kan förstås inte förmedla tankar och känslor, men de kan väcka sådana. I och för sig är det ibland lite knepigt att förklara för mina kollegor varför jag blir så upprörd eller upprymd av en särskild siffra, men i det hela är jag nöjd med siffror.

Siffror kan betyda mycket, särskilt i olika sammanhang. En siffra här är inte samma sak som en siffra där. En ämbetsman på en annan nation är inte detsamma som en ämbetsman på Värmlands. För att det ska bli ett likhetstecken får man

Tredje kurator

På vårt första måndagsmöte sitter jag förfärad vid bordet i ämbetsmannarummet. På Värmlands nation, i ledningsgruppen, finns det bara en värmlänning. Måenderundan går runt och allt jag hör från mina kollegor är deras nasala stockholmsdialekt. Stockholm har aldrig imponerat på mig, dess invånare har för mig alltid varit folk med näsan i vädret, som nedlåtande sagt ”landsbygden” när de pratat om allt utanför tullarna.

Nu har i och för sig min ledningsgrupp helt och hållet motbevisat mina elaka fördomar om stockholmare, alla är trevliga och kunniga. Men detta är ju ändå Värmlands, ibland Dalslands, nation – här ska det vara Värmland som gäller. Innan måndagsmötet är

nog ta fram miniräknaren och multiplicera den första siffran med minst 100. Varför då kanske du undrar? Vad menar jag med denna siffra? Jo – låt mig få förklara vad just den här siffran betyder.

Det värmländska är ju sedan gammalt något mer än härkomst. Det är sant att sinnelaget i sig härstammar från de förgyllda skogarna, dalarna och vattnen i väst, men att bära med sig det värmländska, det kan alla. Oavsett hur det uttrycks, genom ord, kroppsspråk, gester eller siffror, värnar var landsman om det som är vårt. Vårt sätt att umgås och vara med varandra.

Siffror kan säga mycket. Det kan säga att vi aldrig haft så många landsmän tidigare, aldrig haft så många som velat bli ämbetsmän och att vi, nationen, aldrig tidigare funnits i

lika många år. Siffrorna kan säga oss att vi har en god ekonomisk förvaltning, att verksamheterna är välbesökta och att

”Jag ser konst, kultur, dans, tal, spex, glädje och skratt.”

Wermlandskällar’n fortfarande är för trång. Men vad säger siffrorna om hur vi mår? Jag vet faktiskt inte. Jag har inga siffror på det, men jag kan berätta vad jag ser. Jag ser välfyllda gasker där vi tar i från tårna under De värmländska brukstraditioner och fäller tårar när vi rycks med av melodin och texten i Värmlandsvisan. Jag ser att ämbetsmannabordet i puben jämt är bemannat av glada ansikten och välkomnande fraser som ”kom och sätt dig, det blir kul!”.

Jag ser nya föreningar som ansluter sig till de äldre i sprudlande energi och glädje. Jag ser konst, kultur, dans, tal, spex, glädje och skratt. Jag ser att det vi gör på nationen är bra, det är värmländskt. Den egna värld vi bygger och förvaltar är en värld som egentligen borde vara omöjlig. Det är för bra, och framför allt för att byggas av unga vuxna utan färdiga utbildningar. Därför måste jag dra slutsatsen att en ämbetsman på Värmlands måste motsvara minst 100 icke-värmlänningar – för annars hade det inte gått! Vår tid är nu – så låt oss ta vara på den och låt oss aldrig tappa det värmländska.

över har jag kommit på en plan för hur jag ska för-värmländska kontoret. Till att börja med ska jag så ofta jag kan prata med min bredaste värmländska när jag är med dem. Min egentliga dialekt, som är en blandning av västgötska, värmländska, och medelpadska, suddas nu ut för att ge plats för en överdriven och enhetlig v ärmländska – en personlig uppoffring för nationens bästa. Sen är det kulturen. Epadunk ska lyssnas på, Fröding och Lagerlöf ska pratas om ofta, och det heliga arv som de givit oss ska hyllas. Ofta ska jag prata om att jag saknar Vänern och de djupa, trånga skogarna. Till sist kommer de praktiska detaljerna: ”wraps” på valborg? Stockholmsfasoner! Kôrv ska det va!

Astrid var enkel. Vi delar kontor och frukten av min påverkanskampanj är här som tydligast. Jag ”råkar” lämna min kopia av Frödings Samlade dikter i vår ge-

mensamma hylla och håller låda om min uppväxt som tillbringades i en Volvo 240. Värmlandsromantikens frö är sått. Arvid och Jonatan sitter på vinden och är svårare att påverka. Jontes entusiasm över valborgskôrv, som nästan överskrider min egna, är dock ett gott tecken. Man ser likheter med värmländska raggare i Arvid, när han tre minuter före öppning slänger sig in bakom baren i WK, klipper av den trasiga slangen, och felfritt buntbandar ihop den igen – ett vanligt förekommande beteende i Värmlands garage och verkstäder.

Milton har varit hopplös, men det skyller jag mest på att han ska representera Dalsland. Han går aldrig att rädda. Förvisso är hans krönika fin, så det kanske finns något där trots allt. Norna är inte från Stockholm, utan från Gnesta, det ska hon ändå ha. Med henne har jag inte behövt göra mycket alls. De frekventa

samtal med de bästa av landsmän har tydligt smittat av sig. Sakta men säkert blir den blåa örnen runt hennes hals mer färgstark. När jag ser mig runt bland mina kollegor, tre veckor in på terminen, är jag ganska nöjd med deras värmländska manér. Utan att jag egentligen har behövt göra särskilt mycket så har landsmännen, miljön, och nationen gjort sitt. Detta gäng stockholmare är på god väg att konverteras till renodlade värmlänningar. Jag trodde förr att allt prat om att det värmländska skulle vara ett sinnelag var skitsnack, men jag har blivit motbevisad.

Även om det blev ett klyschigt avslut så är kampen inte över. Stolt fortsätter min breda värmländska stoltsera på måndags mötena och tips från likasinnade värmlänningar tas gärna emot.

Samuel Jonsson

Milton Scholder

Skiftesbal för proinspektor

Kvällens huvudpersoner: blivande proinspektor Dag Nyholm och avklivande Margareta Brattström

Det finns få tillställningar i Uppsalas studenliv som är lika centrala som en sittning.

Det finns få sittningar som är lika fina som en bal på Värmlands nation.

Det finns få baler som är lika högtidliga som en proinspektorskiftesbal.

År 2012 tillträdde Margareta Brattström som Värmlands nations första proinspektor någonsin. Ämbetet tillsattes bland annat för att kunna avlasta inspektorn. Sedan hon tillträdde har hon bland annat agerat rådgivare i nationens bibliotek- och kulturnämnd (även känt som BKN).

I april 2023 tillträdde Margareta som justitieråd och det blev således dags för efterträdaren Dag Nyholm att axla rollen som proinspektor på vår nation. Att studenter älskar att fira allt som går att fira är allmänt känt, oavsett om det är (förhoppningsvis) avklarade tentor eller flaggstänger som blir massakrerade. Så självklart ska nationens första proinspektorskifte firas! Och en historisk händelse ska

självklart firas med en historisk pompa och ståt! Planeringen inför den stora dagen börjar tidigt. Förste kurator skickar ut anmodningar till vänner, både i Uppsala samt till våra

internationella vänner i bland annat Finland och Lund. Kockarna planerar och provlagar menyn, vin provas, blommor beställs, kören repar, huset poleras, spex spexas och klubbverket dukar. Nu är äntligen terminens höjdpunkt kommen.

Gästerna anländer till det Östbergska palatset. Pianot används återigen som fördrinksbord samtidigt som handslag och stela kramar utbyts under ljuvlig skönsång från sångfågeln Hanna Hallén. Sedvanliga gåvor överlämnas från våra tillresta vänner. ”BONK, BONK, BONK. Värmlänningar, dalslänningar, ärade gäster, välkomna till bords”. Sittningen har äntligen börjat.

Skönsång från Värmlandskören.

Bal i Stora salen!

Foto: Florence Stadelmann

”Förrätten bestämde vi på midsommar” säger Ferdinand Rengård, som tillsammans med Jonathan Gustafsson är ansvariga för kvällens meny. Jag träffar dem några månader senare under söndagsfikat för att låta de presentera menyn de tillsammans komponerat under hösten, eller var den verkligen komponerad tillsammans? ”Jonathan stod för idéerna medan jag kom med förslag på förbättringar”, anmärker Ferdinand. Jonathan instämmer, ”att grilla har länge varit lite av en dröm att göra. Jag tror ingen någonsin har grillat på nation tidigare och jag tycker om att göra något som känns nyskapande”. Nyskapande, annorlunda och vågat kan nog alla instämma på att det var, men var det lyckat? ”Vi är båda väldigt nöjda med maten. Men det hade inte kunnat ske utan den hjälp vi fick från alla som hjälpte oss, från vår assisterande kock till klubbverket som serverade och mästare som hjälpte till”.

Det var nog inte endast kockarna som var nöjda med maten. Jag pratar nog inte bara för mig själv när jag säger att den var väldigt, väldigt lyckad – lika välsmakande som snyggt presenterad.

Tillbaka till självaste sittningen, för hur gick resten av kvällen?

Maten må ha varit utsökt men det finns många ingredienser som måste klaffa för en lyckad kväll. Jo, resten av kvällen rullar vidare utan större misstag, med ett litet undantag för inbrottslarmet till spritan som går mitt under inspektorns tal. Detta gjorde att vi fick se andre kurator, skattmästare och klubbmästare sätta nytt världsrekord på 100 meter sprint genom Stora salen för att stänga av larmet och rädda

”En inbjudan till dans med nya, eller gamla bekantskaper långt in på småtimmarna”

kvällen (nåja, iallafall nationsrekord om inte världsrekord). Nationens nyskapade spexförening, Värmlandska akademien, bjöd på ett hejdundrande spex. I spexet uppdagas att Ragnar Östberg, arkitekten bakom vårt kära nationshus samt Stockholms stadshus, i sin nyfunna dagbok önskar att stadshuset inte skulle tillägnas Stockholm stad utan Värmland. Ärendet tas upp i högsta domstolen där nationen hävdar att stadshuset tillför Värmlands nation av med motivationen att vi är “De rättmätige arvstagarna till Ragnar Östbergs bästa hus och för att det vore najs.”

Sittningen börjar lida mot sitt slut, avrundat med körsång av Gôssegôbbera, avecbjud och tacktal. O gamle klang ekar genom salen, en uppmaning att lämna sittningen och bordsgrannar, men även en inbjudan till dans med nya, eller gamla, bekantskaper långt in på småtimmarna.

Text: Felix Nykvist Redaktionssekreterare

Allvarliga miner i högsta domstolen.

Sång!

Glad inspektor och 1Q skålar.

Gôssegôbbera framför en serenerad för Margareta.

Carpe mane och börja frukostdejta!

Det är mörkt. Det är kallt. Det är vinter. Väckningsignalens tillsägelse om att fånga dagen är inte så värst övertygande. Det är så lätt att slumra till igen efter att ha tänkt ligga kvar under de varma sängtextilierna ”bara en liten stund” och så vips har klockan hunnit slå tolv. Ja, nu under vinterhalvåret får jag ofta leva nder mottot ”Carpe Meridiem” (fånga eftermiddagen). För att jag ska låta mina ben slinka ur täcket och ställa fötterna på det kalla sovrumsgolvet behöver dagen locka med något att se fram emot. Och det är sällan man har något riktigt roligt inplanerat under morgontimmarna. Varför är det så egentligen? Det finns ju ingen anledning till det. Därför vill jag tipsa om att börja frukostdejta! Planera in frukost med dina vänner. Gå till ett kafé, en nation, eller ordna ett trevligt morgonmål hemma. För dig som blir sugen på att bjuda hem till frukost kommer ett recept här. Till hjälp har jag haft min kompis Amanda Wennertorp. Hon kan laga snygga och goda frukostar. 2021 vann hon det välbesökta (speciellt för grötälskare) drömkaféet Pom & Floras gröttävling.

Grönskande smörgås

Mackan är ren lyx. Det är några moment, men det går fort att svänga ihop. 20 minuter tog det för mig och Amanda. Allt går att förbereda, och har man gjort det komponerar man ihop mackan på ett kick. Precis som när man gör sig en ostmacka. Ja, detta är ju ett recept på macka med pålägg, så jag förstår att ni fattar. Denna smörgås kommer att göra succé. Den har allt. ”Hela smakpaletten” som den kända sommeliern och mästerkocksjuryn Mischa Billing hade sagt. Bönhummusen är krämig, nötig och len. Päronen är syrliga, mandlarna söta och krispiga och med lite flingsalt på toppen blir smaklökarna jättenöjda.

Ingredienser:

Ett gott bröd

Lite sallad (mâchesallad är fint)

Till picklade päron:

Päron

Ättika

Socker

Vatten

Såhär gör du:

Till extra len och mild hummus:

Ett paket vita bönor 1 msk ljus tahina

Lite citronsaft

En nypa salt

Till honungsrostade mandlar behövs mandlar och honung

Pickla päron i en ett-två-tre-lag. En del socker, två delar ättika och tre delar vatten. Honungsrosta mandlarna. Mixa ihop ingredienserna till en vit bönhummus med stavmixer. Skiva päron tunt. Rosta brödet i smör, margarin eller olja. Nu är det bara att sätta ihop din grönskande smörgås: bre på hummusen på brödet, lägg på sallad, picklade päron, skivade päron och dina rostade mandlar. Flingsalta och dekorera extra med torkad blåklint och rosenblad om du skulle ha det till hands.

Solgröt

Gröt är trevligt och denna gröt är kanongod. 10/10.

Prisa havregrynen, halleluja! Gröten toppas med lemoncurd.

Den gula klicken blir som en liten sol, därav namnet.

Receptet för två personer Ingredienser:

2 dl havregryn

4 dl vatten

Lite kardemumma Och en nypa salt

Två klickar lemoncurd

Havremjölk

Såhär gör du: Rosta havregrynen i en kastrull. Häll i vatten och krydda med kardemumma och lite salt.

Skumma havremjölk!!!

Lemoncurd.

Tahina också om man älskar sesam vilket man ju gör.

Klart!

Vera Hallberg Redaktionssekreterare

Kära, kära Växter

Studentlivet kan ibland vara kaosartat. Odiskade matlådor, en växande tvätthög, och en överfylld påse med tomburkar som hade behövt pantas för tre veckor sedan. Som student är man en överlevare – överlevare av princip- och rutinlöshet. Men i många studenters hem finns loppisfyndade krukor där även några andra bor, som behöver fler fasta rutiner: vatten någon gång i veckan, rätt mängd solljus och viss omvårdnad. Våra växter.

På något sätt har växterna anammat sin ägares titel. Växterna – som klarar julledigheten när studenten åker till familjen, och som under sommaren, när hemmagjorda halvbra bevattningssystem försöker förse dem med lite vatten – är också överlevare. Så vad är det för växter som har fått titeln överlevare och återfinns hemma på studenternas fönsterbrädor? Redaktionen har frågat ut några ämbetsmän på nationen med ett växtliknande efternamn för att försöka besvara frågan. Vi har även fått svar från två svenska, inflytelserika personer, som idag inte är studenter, men som även de har ett växtliknande namn, om deras plantor.

Foto: Florence Stadelmann

I Fanny Sandblads hem finns monstera, elefantöra, och två plantor vilka hon absolut inte vet vilka de är.

– Jag har verkligen inga gröna fingrar! En av mina första växter var en orkidé som min vän gav mig tillsammans med orden ”denna kan du väl försöka hålla vid liv.” Jag glömde den redan efter två veckor på ett hotell som jag bodde på.

Hos Clara Eklöf finns ett gäng olika växter: till exempel en sjuårig monstera, en ärvd yuccapalm, elefantöra och palettblad från donerade sticklingar, samt en mycket ranglig och högväxt Doktor Westerlund.

– Men den av mina växter som funnits med mig längst är en sorts fikus som heter Ali (det stod på etiketten) och som jag köpte min första termin i Uppsala. Det var december 2016 och jag hade hög feber men var ändå tvungen att gå och handla. På Lidl såg jag att de hade stora gröna växter på en helt vanvettig rea, så jag gjorde som man gör: köpte en och kånkade hem den i snö och feberyra. Länge fick den husera i en rosa skurhink, men efter något år köpte jag en ordentlig kruka. Ali blev tyvärr oerhört kränkt av omplanteringen och började tappa alla sina blad, och jag tänkte att hans tid var ute. Påsken 2020 bestämde jag att jag skulle slänga honom när jag kom hem efter helgen – men plötsligt hade han fått flera nya blad! Han gjorde helt enkelt en Jesus och därför måste jag nu behålla honom hur risig han än ser ut i perioder. Och just det, jag har såklart en liten ek också.

Foto: privat

Fanny Sandblad aktivitetsansvarig

Clara Eklöf styrelseledamot – med mera

Foto: privat

Foto: Aftonbladet

Torbjörn ”Tobbe” Ek reporter på Aftonbladet

Foto: privat

Hemma hos Viktor Skoog finns flera olika växter. – Jag har både ett citronträd och en citronfikus. Självklart har jag också den klassiska Svärmorstunga och en monstera, och en kaktus som heter Spike.

Edward Blom har besvarat redaktionens fråga med ett långt och intressant mail där han skriver att han främst är väldigt road av trädgårdsskötsel så hans tomt är fylld av växter, men fortsätter att beskriva växtligheten inomhus.

– Under alla studentår och singelår brukade jag faktiskt alltid ha ett proppfullt fönster med krukväxter som jag skötte väldigt väl, även om hela studentrummet eller enrumslägenheten i övrigt var ett fullständigt kaos av böcker, papper, smutskläder, tomflaskor och månadsgammal disk. Men numera har jag ganska lite växter, fast jag bor i en stor villa som skulle kunna rymma åtskilliga, berättar Edward och fortsätter:

– Jag har en orkidé som inte kräver så mycket jobb och som brukar blomma nästan varje år och då ganska länge. Jag har en julkaktus som jag fick av min faster en gång (eller möjligen är det till och med den jag ärvde efter mormor - jag hade två och har inte helt koll på vilken av dem som överlevt). Den blommar alltid så fint till jul. Sedan har jag en klängväxt med vackra vita blommor. I höstas fick vi en pelargon som väl ska vara utomhus till sommaren. Jag försöker också att få två stora hängpelargoner att överleva i garaget över vintern. Jag brukar lyckas två år av tre men glömmer ofta att vattna dem i många månader…

Mitt meddelande på Instagram har Tobbe Ek besvarat med att han stod växtlös ganska länge eftersom hans tidigare partner tog med sig alla blommor; men var glad för det eftersom ”de flesta brukar dö när jag övervattnar eller inte vattnar”.

– Jag skaffade mig en fikus för att de tydligen är kända som överlevare, även i dåligt sällskap. Den har hållit i ett och ett halvt år nu, men är för tillfället hemma hos min mamma som fick vårda den medan jag var bortrest och hyrde ut lägenheten. Istället har jag blivit med två nya gröna växtgrejer som jag inte har en aning om vad de är för nåt, de stod bara här när hyresgästen flyttade ut. De har överlevt hittills, vi får se hur länge.

Siri Björk berättar att hon har en stor mängd gröna bladväxter i sitt hem som hon har samlat på sig under åren samt att hon har ett kontroversiellt hat mot palettblad, ”så det har blivit en liten djungel i min lägenhet”.

– Majoriteten av plantorna kommer från huset jag växte upp i eller från en gigantisk philodendron som långsamt tar över mitt tak. Den kommer ursprungligen från ett av de tropiska växthusen på Stockholms universitets botaniska avdelning. Hur den hamnade hos mig är en kul historia för en annan gång!

Sara Larsson Redaktionssekreterare

Viktor Skoog valnämndsordförande

Edward Blom gastronom och kulturhistoriker

Siri Björk ledamot i stipendienämnden

Foton från hösten

Foto: Florence Stadelmann & Emelie Cedergren

MINERVAS UGGLA FLYGER FÖRST I SKYMNINGEN

En

Jag

satt på sexan efter landskapet mot slutet av förra terminen när ett ord plötsligt hoppade ut ur tumultet: ett grovt, värmländskt rundat ”fuck”. Upphovsmannen var Mikael Ingemyr. Efter fem år och tjugoen landskap där Mikaels högtidliga värmländska har presiderat över stadgar och mötesformalia fyllde den här och nu ett helt annat, mer vulgärt syfte. Vår kära redaktör mitt emot mig var chockad.

Den tyske idealistdialektikern Georg Wilhelm Friedrich Hegel sade en gång att Minervas Uggla flyger först i skymningen – en era kan bara förstås helt när den är på väg ut. Kärnan av någon kan bara ses i dess negation, en ordning bara blottas när den går under. Mikael Ingemyrs värmländska kan bara klä sig i sin riktiga skrud på sexan efter hans sista landskap.

Just detta landskap var det största någonsin och totalt deltog 126 personer. Det var också det mest komplicerade jag och någon annan där varit med om. Svåra stadgefrågor var uppe för diskussion i en cirkel. Förutom Mikael bestod cirkeln av cognoscenti, varav samtliga på något sätt var avgående. Förste kurator hade sitt sista landskap som förste kurator, valnämndens ordförande likaså och jakten på efterträdare till giganten inspektor Lars Burman är i full gång.

I Hegels historiedialektik bär varje given sanning sin undergång i skötet, men varje omvälvning bär också spåren av tiden innan. Nationen har funnits i mer än 360 år, och lyckas både vara samma och något helt annat än när den bildades. (Burman berättade i sitt tal att landskap hållits i alla tider, men att de utan tvivel ändrats i dess form. När jag gick med var de små nog att kunna hållas i läsesalen). Samma dialektiska kombination av kontinuitet och förändring har löpt genom såväl Ingemyrs som Burmans ämbetstider.

När man tänker på den ständiga förändringen, ständiga orubbligheten, på arbetet som ligger framför oss och på Minervas ugglas vingslag finns det dock ett ord som kan sammanfatta det bättre än hela Hegels samlade verk: Ett riktigt grovt, värmländskt rundat ”fuck”.

”Mikael Ingemyrs värmländska kan bara klä sig i sin riktiga skrud efter hans sista landskap”

När landskapet var klart noterade Burman att nationen hade trätt in i en ny era sedan pandemin. Jag tror inte han tänkte på Hegel, men på ett väldigt hegelskt sätt bevisade landskapet honom rätt. Brister i gamla erans stadgar, procedurer och vanor var uppenbara först nu, när eran var över. Ett gediget arbete ligger framför oss.

Har ingen koppling till artikeln.

Foto: privat

Mio framför Fågelmannen i Arvika.

Mio Tastas Viktorsson Gästskribent

Från vänster: landskapssekreterare Emma Boman, landskapets ordförande Mikael Ingemyr, inspektor Lars Burman. Foto: Florence Stadelmann

VART ÄR VI

Hur bra koll har du egentligen på orter i landets sjunde

största landskap, Värmland?

Första stoppet:

10 p: Vi utgår från huvudstaden och rör oss västerut på E18 mot en stad som Karl IX år 1582 bestämde skulle bli en centralort för Värmland.

8 p: Staden har länge haft en stark koppling till järnindustrin och världsmarknadspriset på järn beslutades här. Detta förklarar också varför stadsvapnet utgörs av en bojort.

6 p: Stadens smeknamn är Lusasken men dess egentliga namn har sitt ursprung i Sveriges regent under mitten av 1600-talet.

4 p: Den ökända pastorn Helge Fossmo från Knutbydramat utanför Uppsala är född här.

2 p: Den 4 december 2022 återinvigdes Bergslagens Artilleriregementet A9 i staden som dessut om pryds av en av Picassos största skulpturer Tète de femme

Andra stationen:

10 p: Vi beger oss djupare in i landskapet mot en i stället maskulin stad som tidigare började med en annan bokstav.

8 p: Om man från centrum av staden traskar norrut längs Västra Torggatan kommer man till en konsthall. Här kan man få se akvarellkonstnären Lars Lerins utställning. (Det är tydligen även här man kollar på fyrverkerier på nyår som ungdom.)

6 p: Här hölls en konferens om unionsupplösningen mellan Sverige och Norge år 1905. Året därpå grundade bröderna Anders, John och Josef ett kaffeföretag som är känt för en viss specifik färg.

4 p: Staden är en av Sveriges främsta idrottsstäder och en ishockeyspelare som spenderat mycket tid här har gett upphov till nationens rituella tågsång ”Det är Loob, det är Loob…”

PÅ VÄG?

Stopp nummer tre:

10 p: Vi tar oss nu i stället mot en mindre stad vars namn har koppling till topografin i området. Staden ligger i princip mitt emellan en ort vars namn är ett bakverk på vatten och en annan ort vars namn är en gubbe i en skog.

8 p: Staden skulle också kunna benämnas som ”den engelska solens Nationalencyklopedi”.

6 p: Fryken hade stor betydelse för första ledtråden och är även det som gör att man behöver båt om man ska ta sig direkt norr- eller söderut från ortens kärna.

4 p: Staden har likt Skara ett sommarland med vattenrutschbanor och andra attraktioner. En annan aktivitet i staden som är associerad med vatten är ett välkänt spa.

2 p: Ett vanligt utflyktsmål i närheten av orten är Selma Lagerlöfs hem Mårbacka.

Slutstation:

10 p: Vi rör oss mot den sista staden vars namn även kan användas

för att benämna det avfall som blir efter exempelvis vinpressning.

8 p: På sätt och vis kan nog vissa anse det fördelaktigt med anosmi eller

i alla fall hyposmi för att vistas i närheten av staden.

6 p: I denna stad föddes kultbandet Sven Ingvars som bland annat gjort hitlåten: Två mörka ögon.

4 p: Staden är ökänd för sitt pappersbruk som dessvärre ger upphov till

den typiska lukten av svavelväte och organiska svavelföreningar, mums.

2 p: Staden bär slogan ”Så mycket mer än du tror”.

Hur många poäng fick du? Facit finns på sida 27!

Text och bild: Disa Bäckström Redaktionssekreterare

Vårens klubbverk!

Dalslänningar: bortglömda och evigt underrepresenterade

Wermlandskällar’n, Klubb V, Värmlandsvisan, Grums, ja att vårt kära nationshus är en oas för Värmland och värmlänningar går det ej att ta miste på. Men går man uppför trapporna i Söderbomska huset och tittar på väggen i ämbetsmannarummet så står det faktiskt Värmland-DALS nation. Även den vackra målningen ovanför flygeln föreställer båda landskapen. Ett starkt missnöje över denna ständiga underrepresentation av Sveriges kanske vackraste landskap ligger kokande under ytan. Redaktionen träffaren ämbetsman som har knutit näven under bordet alldeles för länge.

– Att hälften av våra medlemmar inte kan markera Dalsland på kartan är ignorant, att de får för sig att Dalarna är Dalsland är skamligt och att de aldrig har fått höra Dalslands ljuvliga landskapssång Såg du ett land är bara sorgligt, säger denna ämbetsman som är många bekanta där jag träffar honom på en anonym plats på andra våningen i Söderbomska huset. Då detta ämne kan anses vara känsligt och kontroversiellt så önskar han att vara anonym och kallas därför för Mr. M i denna intervju, men han låter meddela att han har innehaft flera tyngre ämbeten på nationen, bland annat biträdande klubbmästare, fanbärare och recentiorförman.

Hur kommer det sig att du brinner så mycket för Dalslands representation?

– Jag vill inte avslöja för mycket detaljer för att slippa röja min identitet, men man kan säga att representera Dalsland på nationen under en period har varit en del av mitt ämbete. Då fick jag upp ögonen för hur underrepresenterade, ja rent av förtryckta, dalslänningar är på nationen.

Hur har du tänkt att Dalsland som landskap ska kunna bli mer representerat på nationen?

– Jag har flera konkreta förslag, men först och främst så måste representationen komma uppifrån! Återinför anknytningskrav för Dalsland och kvotera in dalslänningar i heltidargruppen!

Intressanta förslag. Jag antar att du själv har en stark anknytning till Dalsland, kanske rent av är en dalslänning själv, stämmer det? Mr. M avböjer från att svara på denna fråga.

Nåja, har du några övriga förslag?

– Språket har ett stort värde. Dalsland bör representeras även i detta sammanhang, om folk använder ord kopplade till Dalsland på samma sätt som de i dagsläget är kopplade till Värmland så kommer ingen längre att kunna missa Dalslands plats på nationen.

Skulle du kunna ge några konkreta exempel på hur man skulle kunna använda Dalsland i talspråk?

– Döp om Wermlandskällar’n till Dalslandskällar’n. Klubb V till Klubb D. Sjung Såg du ett land efter alla sittningar. Ja, att den inte ens finns med i sångboken för tillfället är en skymf! Att börja nämna nationen vid dess rättmätiga namn Värmland och Dalslands nation skulle vara en bra start.

Värmland och Dalslands nation är ganska så långt och jobbigt att säga, tycker du inte det?

– Hmm jo, du har nog en poäng, det skulle vara bra om man kunde förkorta det på något sätt men samtidigt behålla representationen.

Kanske… V-Dala skulle vara ett bra namn?

– Ja! Det är perfekt! Detta är något som måste tas upp på nästa landskap!

Felix Nykvist Redaktionssekreterare

Här hittar du insändare, meddelanden och kortare nyhetsnotiser!

Skitkaffe i Övre bar

Den med skarp tunga har säkert märkt att kaffet i Övre bar smakat förjävligt på sistone, och den med öga för detaljer har märkt att den vanliga Lindvalls mellanrost har bytts ut mot mörkrost. Den som ogillar denna sura, brända, äckligare rost (exempelvis skribenten) är onekligen missnöjd. När vän av ordning och arbetssam kaffedrickare (skribenten) undrade vad som föranledde bytet hos 3Q replikerade han: ”Din mamma.” Skribenten är minst sagt förnärmad och kommer ta saken till högre instans.

-B

Tavlor: STULNA

Tisdagen den 6 februari kommer bibliotekarien Samuel Brunnsgård in i läsesalen och frågar de studerande ämbetsmännen om de vet vart konsten i entrén tagit vägen. Det visar sig att två av nationens tämligen nyinskaffade tavlor föreställande Monica Zetterlund och Alfred Nobel blivit stulna! Efter både diskussion och telefonsamtal fastställs att konsten antagligen stulits under lördagens gask. Frånvaron hade då noterats av en besökare, som i festligheternas rus antagit att tavlorna var på restaurering. Konstverken hörde ej till nationens dyrare, men är förstås ändå saknade.

Sekreterarens nya stol

Anders Edström, f.d. ansvarig utgivare för Wermlandus, har deponerat en stilig stol till nationen. Landskapssekreteraren Emma Boman ger sitt professionella utlåtande.

Hur känns det att landskapssekreteraren äntligen fått en egen stol?

– Jätteroligt! Som landskapets före detta ordförande Mikael Ingemyr uttryckte sig ”det är klart landskapssekreteraren ska ha en stol, så det blir en värdig trio!”

Vad tycker du om stolen?

– Stolen är jättevacker i både form och färg. Den bidrar verkligen till den högtidliga känslan man får vid varje landskap!

Efter Före

Anslag

Hälsning från stipendienämnden

Stipendiesekreterarna vill hälsa att terminens första utlysning av stipendier är i gång. Utlysningen startade den 9 februari och är öppen fram till den 1 mars kl. 17.00. Mer information om vilka stipendier vi utlyser just nu och hur du ansöker går att hitta på nationens hemsida. Ansökningsblanketter finns på nationens hemsida och vid den svarta brevlådan i Söderbomska huset. Vi svarar väldigt gärna på frågor rörande nationens stipendier men hör av dig i god tid.

Varma hälsningar, Sara Svenda & Erik Lillrank @varmlandsnation.se

SVAJIGT SPEX

Spexföreningen Värmländska akademien levererade ett mycket uppskattat spex under Flaggstångsbegravningsgasken, om den knäckta flaggstångens väg tillbaka till lyckan. Förberedelserna hade pågått i veckor, och ohederliga mängder guldig spray använts för att DIY:a flaggstångsknopparna. Samtliga skådespelare levererade Oscars-berättigande scennärvaro, inlevelse och dum humor.

Föreställningen var en fullständig succé och mottog publikens stående ovationer vid slutscenen.

Har du något på hjärtat?

Skicka din insändare till wermlandus@varmlandsnation.se

Foto: Florence Stadelmann

MÄSTARNA

På Värmlands nation finns det tre mästare; en klubbmästare, en köksmästare och en hovmästare. De tre mästarna jobbar heltid på nationen under en termin. Nu har en ny termin börjat och nya mästare är på plats.

Wermlandus tar reda på vilka de är.

Klubbmästaren heter Arvid Beer. Han är 25 år gammal och har pluggat fyra terminer på samhällsplaneringsprogrammet. Han har varit engagerad sedan höstterminen 2023, men har jobbat på klubben under två terminer innan dess.

Köksmästaren heter Jonatan Pehrson. Han är 21 år gammal och skulle egentligen gått sin femte termin på samhällsplaneringsprogrammet med Arvid. Han engagerade sig vårterminen 2023 som köksvärd och fortsatte sedan med samma ämbete under hösten.

– Efter att ha varit köksvärd i ett år kände jag att det var dags att ta nästa steg i nationsarbetet, säger Jonatan.

Astrid Sundberg är hovmästare, 21 år gammal och skulle börja sin fjärde termin på juristprogrammet. Hon började engagerade sig i nationen vårterminen 2023.

– Då var jag barvärd, under höstterminen blev jag biträdande hovmästare och nu är jag hovmästare, säger Astrid med ett leende.

Vårterminens mästare: klubbmästare Arvid Beer, hovmästare Astrid Sundberg och köksmästare Jonatan Pehrson. Foto: Felix Nykvist

”... På så sätt ställer du dig alltid i kortast kö”

”Köp slips på Bommen”

Alla tre är otroligt glada och nöjda över att få vara mästare.

– Det är superroligt och intensivt, säger Arvid Beer.

– Mycket och roligt, säger Jonatan Pehrson.

– Instämmer, konstaterar Astrid Sundberg.

Så vad gör en mästare? De tre olika mästarna har olika ansvarsområden. Klubbmästaren är ansvarig för klubbkonceptet. Han har också koll på sprittillgången genom att beställa in all sprit, inventera all sprit och redovisa all sprit. Köksmästaren ansvarar för kökspersonalen och maten på nationen. Han sätter menyn för nationspuben Wermlandskällar’n och ser till så att allt är trevligt där. Hovmästaren ansvarar över uthyrningar och gasker. Mästarnas arbete innefattar mycket administrativa uppgifter; tillsammans håller de koll på verksamheten och ser till så att allt funkar som det ska. Mästarna är helt enkelt mästare på nationen, så det sitter på sin plats att ta reda på de bästa tipsen och råden när man rör sig i Värmlands lokaler.

Tips för Klubb V:

– Gå på klubben! uppmanar Arvid entusiastiskt. Kort och enkelt. Det räcker så. Kom till Värmlands klubb på fredagar och du har kul. Astrid ger lite mer specifika råd: Gå till Cocktailbaren vid stora dansgolvet om bara bibliotekets dansgolv är öppet. När det stora dansgolvet är öppet är det till Övre bar du ska gå. På så sätt ställer du dig alltid i kortast kö.

Tips för Wermlandskällar’n:

Alla tycker att du ska komma dit och käka ofta. Det är trevlig stämning och det är gott.

– Ät burgaren ”Masse Gôtt” om du är där, och de andra burgarna såklart, säger Jonatan Pehrson.

Sittningstips:

– Förfesta inte för hårt innan sittningen och se till att ha grundat med mat innan, vägleder Astrid.

– Kissa innan, tillägger klubbmästaren.

– Uträtta behov innan, fortsätter köksmästaren.

– Okej, vad menar du med det? svarar Astrid Sundberg. Alla skrattar.

Och tipsen tar inte slut. Mästarna fortsätter.

– Öva på sångerna i sångboken i duschen, säger Arvid.

– Och glöm inte ’Snavec’ -biljetter*, utropar Astrid.

– Stanna på släppet! uppmanar Jonatan.

– Ja, stanna till avslutningslåten Stad i Ljus, betonar Astrid.

– Köp slips på Bommen, säger Arvid.

– Sätt dig inte ner efter O gamla klang, varnar Astrid, för då tar du inte examen.

Mästarna ser på den kommande terminen med spänd förväntan. Arvid har uppdaterat drinkutbudet, Jonatan ska variera Wermlandskällar’ns meny och det vankas temakvällar i lokalen.

Jonathan berättar:

– På alla hjärtans dag ska puben förvandlas till en romantisk restaurang för dejter.

– Hit me up!, fyller Astrid i skämtsamt.

Vilket dansgolv?

Astrid: Det stora längst fram! På högtalaren?

Arvid: Eller på scenen med DJ Dejan.

Jonatan: Ja ja ja!

Vilken burgare i WK?

Arvid: Sandgrund

Jonatan: Masse Gôtt!

Astrid: Den med tryffelmajo! Tryffelmajo är vad folket vill ha!

Rött eller vitt till sittningen?

”RÖTT!” svarar alla i kör.

Astrid ser fram emot våren i stort: – Kommer att bli jättekul!

Under våren får du inte missa gaskerna. Nästkommande gask Reccegasken tas upp.

– Rekommendera den till alla era kompisar och kusiner, uppmanar Jonatan.

– Kusiner?!, ifrågasätter Astrid.

Värmlands nations Reccegask kanske inte ska bli något släktkalas. Skippa att bjuda in dina kusiner. Men är du ny student i Uppsala: gå på gasken! Det budskapet är tydligt. Mästarna vill också uppmuntra till att engagera sig på nationen. Jobba uthyrning! Jobba klubb! Jobba Wermlandskällar’n! Kom och häng här. Det finns gôtt sällskap. Värmlands nation är kul!

Vera

REDAK TIONEN RECEN SERAR

Redaktionen tog en sväng till puben för att testa terminens nya burgare, och har ingenting annat än lovord att rapportera till er läsare. Köksmästare Jonatan Pehrson har komponerat en meny som har någonting för alla. Burgaren Masse Gôtt levererar med dubbelosten, Sandgrund och Hammarö när man drömmer om varmare breddgrader och Bäckalund när man vill bli överraskad av en oväntad men underbar smakkombination! Sunne och Björkmo är klassiker, de både känns som hemma och smakar riktigt gott.

Några dip-tips!

Felix konstaterar att dippen med sriracha och fetaost är ”det godaste jag har ätit i mitt liv, den som skapade den är ett geni!” (det är samma recept som förra terminen när Felix själv var köksmästare).

Heta diskussioner fördes om tryffelmajon. Är det äkta majonnäs? Lätt-majonnäs? Nej och nej, det är ärtmajonnäs! Förträfflig tryffel-majo. Rekommenderas!

Dippen med soltorkade tomater var god men redaktionen konstaterar att den var lite svår att dippa i. Hamburgardressingen var precis som den ska vara, riktigt god.

REDAKTIONENS FAVORITER

Disa: Bäckalund om man är sugen på halloumi, Masse gôtt om man vill ha något köttigt.

Felix: Masse Gôtt! Tycker om det rökiga.

Vera: Hammarö!

Sara: Bäckalund, gjorde sig väldigt bra med halloumi!

Anna: Bäckalund!

Samtliga burgare får högsta poäng efter att Vera sagt ”tio av tio” efter varje smakprov och alla runt bordet hållit med.

Welcome to Uppsala, Welcome to Värmlands!

More than a month has passed since the new term started and the nation has happily welcomed the new international students to Värmlands nation, also known as Värmlands. We hope that you participated during the recce-reception and got to know new people, made enjoyable memories and discovered your way into the student life. Nonetheless, we in the editorial office have created a small crash course with very important facts you need to know in order to make the best out of your time here at Värmlands. So read carefully and take some notes…

Värmland

The name Värmland comes from the province of Värmland in the western part of Sweden. Earlier there was a requirement to have a connection with Värmland or Dalsland, a nearby province, in order to become a member. Nowadays Värmlands welcomes students from all over Sweden and around the globe.

Gask

Gask at Värmlands is a must! A formal dinner with excellent food, friendly company and plenty of songs. Every gask has a different theme, like the flagpole gask that just took place. So look out for information about upcoming gask at the nation’s social media or at nationsguiden.se.

Wermlandskällar’n.

We hope you haven’t missed our student pub in the cozy vault of Söderbommen. Here you can buy burgers, have something to drink and relax for a moment. Maybe play a few board games with some friends. If you are still in Uppsala after the summer, go and try out the new menu, which is updated every semester.

5 important words to know

Snapsvisa

A very common Swedish tradition is snapsvisa, a short and entertaining song which is sung before a toast and is completed by a drink afterwards. In the nation’s songbook you can find different kinds of songs, both typical Swedish and exclusive ones just for Värmlands nation. There is even a song about our inspector!

17dk

If you have been to a gask you have probably seen this. 17dk refers to the time for when you should arrive for the gask, between 17.00 – 17.30. If you are later than that, you will not get in. It’s the most flexible a swede can get when it comes to time. Swedish people may be very kind and polite, however we do not mess with time.

Selma Lagerlöf - a famous descended writer from the province of Värmland and the namegiver to the nation’s café ”Selmas Café” on Sundays.

Mellerud - a smaller town in Dalsland, a province south of Värmland, and the name of a famous beer.

Skogsstjärna IF - a newly started student sports club at Värmlands. Follow them on Instagram at @skogsstjarna_if for information about events.

Lars Burman - Värmland’s inspector, whose job is to monitor and promote the nation’s operations.

Skål - the word for “cheers”. Usually used after singing a snapsvisa.

Sara Larsson Redaktionssekreterare

Möt 1Q-Norna!

Foto: privat

Jag sitter redan bekvämt i fåtöljen inne på Norna Molins varma kontor på Söderbommen, med utsikt över Domkyrkan, när hon låser upp dörren och kliver in. Innan vi påbörjar fotografering och intervju önskar hon springa i väg för en dubbelcheck i spegeln. Hon kommer nämligen direkt ifrån ett möte och vem vill inte vara sitt bästa jag för Wermlandus?

Först och främst behöver vi reda ut vår nytillträdda 1Q:s namn så jag frågar å läsarnas vägnar om man uttalar det Norna eller Nårna.

– Norna!

Kan du sammanfatta dig själv med tre ord?

– Ja, det första var enkelt, jag är nyfiken skulle jag säga.

Efter lite betänketid väljer hon att andra ordet får bli bestämd, varpå hon skrattar för att sedan snabbt lägga till: ”Fast på ett bra sätt, inte på ett dåligt sätt!”. Sista beskrivande ordet blir till slut glad.

När jag sedan fortsätter intervjun med att fråga om hon varit i Värmland någon gång skrattar hon till återigen.

– Ja, jag spenderade rätt mycket tid i Värmland på sommarn som barn då vi hade familjevänner med hus där.

På frågan om varför hon valde just Värmlands nation svarar hon att det dels berodde på att hon hade vänner som var aktiva på nationen, dels att pandemin gjorde att hon inte hade någon tydligt definierad klass och därför ”inget riktigt sammanhang i skolan”. Hon sökte sig då till nationen för att hitta just det.

Förste kurator Norna Mohlin

Ålder: 25 år

Född/uppväxt: Född i Stockholm och uppvuxen i Gnesta.

Sämsta egenskap: Tenderar att prokrastinera ibland. Motto i livet: I sin Instagrambio har hon texten ”Extra allt!”. Hon förklarar att hon kopplar det till att alltid vara nyfiken, alltid ställa frågor samt alltid vilja veta mer och förstå sin omvärld.

Standardfrukost: Fil och flingor. Med lite påtryckning erkänner hon att fjällfil är bäst och tydligen helst med mormors müsli som körs upp från Alingsås när hon kommer på besök.

Vad är ditt bästa minne från tiden på Värmlands nation?

– Oj, det var en jättebra fråga, säger hon efter en lätt suck. Vi hade en så himla rolig termin under våren 2021, när jag var klubbverkare. Den här coronabubblan som man skulle ha, den blev liksom klubbverket så vi gjorde jättemycket grejer; hade bruncher, firade födelsedagar och hängde jättemycket. Så det var verkligen ett långt minne på något sätt. Den tiden var väldigt rolig.

Du är nytillträdd 1Q, vad gör en 1Q?

– Svarar på mejl, berättar hon och ger ifrån sig ännu ett skratt. Det är ändå tillfredsställande att tömma korgen och sen bli klar.

Vidare förklarar hon att ämbetet innebär många möten och att söka olika former av tillstånd. ”Man jobbar mycket med det som inte syns men som får allting att flyta på i bakgrunden. Så att vi kan ha verksamhet”.

Nytt år, nya möjligheter, är du en nyårslöftesperson och i så fall vad har du för löften?

– Nej, svarar hon rappt innan hon berättar att hennes nystart börjar i augusti.

Likt en sann student, tänker jag.

Har du några sista ord till läsarna?

– Att man som ämbetsman och medlem alltid är välkommen till mitt kontor.

Möt 3Q-Sam!

Jag

möter Samuel Jonsson inne på hans kontor som enligt honom själv är aningen smärre pampigt än Nornas. Han vill att vi slår oss ner någonstans mer privat och jag fylls direkt av förväntan. Vad för hemligheter kan han tänkas vilja avslöja?

Namnet Samuel härstammar från hebreiskan så jag blir därför tvungen att fråga om man uttalar det Samuel eller mer som Samuél? – Aa, juste. Jag vet inte. Jag lespar ju så för mig är det mer Famuel kanske.

Har du varit i Värmland någon gång? – O ja, jag kommer från Värmland. Kristinehamnare.

Då finns det kanske en jätterimlig förklaring till varför du valde just Värmlands nation?

– Ja men det gjorde det. Jag stod och valde mellan Uppsala och Lund, så googlade jag på ”Värmlands Uppsala” och såg bilder på källaren liksom, Wermlandskällar’n, och det var coolt. Det var inte svårare än så.

När jag frågar om hans bästa minne på nationen berättar han med viss nostalgi om när han var valborgsgeneral i fjol. Om hur han ett par dagar innan valborg satt i trädgården tillsammans med Linus Högberg, som då var ljud- och ljusansvarig. Klockan var omkring två på natten och det var helt mörkt. De satt i varsin stol med varsin öl samtidigt som de programmerade ljusen. ”Det var fint. Det var ganska kul. Det var nog kanske peaken.”

För de som inte vet: vad gör egentligen en 3Q?

– Mm, vad gör en 3Q… Ähm…

Tredje kurator Samuel Jonsson

Smeknamn: Sam eller Super-Sam. Själv föredrar han Sam. Super-Sam kom av att han under en vårbal stod i disken i 22 timmar. Jag undrar hur det kommer sig att han inte blev Disk(o)-Sam?

Ålder: 23 år.

Född: Kristinehamn.

Sämsta egenskap: Kan aldrig dricka bara en öl. Minst två eller inget. Motto i livet: ”Gört´ba” (*värmländsk dialekt*). Standardfrukost: Har varierat, först var det morotssallad med kokosolja men nu äter han tydligen mer fibrer vilket är ekvivalent med havregrynsgröt för Samuel. Var har han på? ”Äppelmos och mjölk. Inga konstigheter”.

Han berättar sen om sitt ansvar för nationens marknadsföring, om ansvaret för alla gasker och all uthyrning av både klubb och pub, och om städansvaret. Han lägger också till att mycket i praktiken egentligen sköts av mästare. Förklaringen av sitt ämbete avslutar han med: ”Så det är mycket småsaker. En slasktratt. Allt som inte faller på någon annan faller på mig på något sätt. Det är roligt. Kul att få vara lite överallt.”

På frågan om vad han ser mest fram emot under året nämner han först drömmen om återinförandet av den historiska jazzklubben: Måndagsklubben. Han är dock snabb på att avfärda tanken och fortsätter med en annan önskan; en önskan om att upprätthålla en god gemenskap bland ämbetsmännen på nationen. Han vill att det ska vara kul att vara engagerad på Värmlands och att det ska kännas som ”deras nation”.

Nytt år, nya möjligheter, har du några nyårslöften? – Börja snusa.

Jag antecknar nyårslöftet samtidigt som jag får en snabb inre bild av fem snusdosor liggande på hans skrivbord. Never mind. Därefter kastas tankarna till hur Samuel under intervjun förklarat sin vantro på dinosauriernas existens till följd av resonemanget att arten T-Rex knappast följer evolutionsbiologin.

När jag till sist lämnar Söderbommen inser jag att hemligheterna jag hoppats på istället har ersatts av existentiella frågetecken. Hur kan egentligen en T-Rex fått finnas till med så otroligt korta armar?

Disa Bäckström Redaktionssekreterare

Foto: privat

Så hittar du Wermlandus

Om du i detta nu läser tidningen online har du kanske märkt att den finns på en annan plattform än tidigare!

På nationens hemsida under fliken “Wermlandus“ finns tidningen tillsammans med länken till vår sida på tidningsplattformen Issuu

Vill du ha ett fysiskt exemplar av Wermlandus? Hämta ett på nationen under öppettider.

Välkomna till terminens första landskap

Alla landsmän som har betalat sin medlemsavgift är välkomna till nationens första ordinarie landskap inför inspektor. Tid och plats: Måndagen den 26 februari 2024 kl 18:00 i stora salen. Medtag: legitimation och nationskort.

Kallelse och preliminär föredragningslista skickas, enligt nationens stadga, via mejl senast sex dagar innan landskapet.

Vallistor inför landskapet finns uppsatta i entrén till nationshuset. Är du nyfiken på något ämbete? Kontakta nationens förste kurator.

Landskapet följs av en sexa som man kan anmäla sig till på plats.

Vera Hallberg

Kalendarium vårterminen 20 24

Januari

8: Verksamhetsstart

12: Premiär Klubb V

14: Julgransskakning

Februari

3: Flaggstångsgask

9: Reccemottagning

17: Reccegask

26: LANDSKAP

Mars

1-3: Ämbetsmannakonferens

9: Tefatsgask

16: Ämbetsmannamiddag

April

6: Poleringsgask

11: Ärtmiddag

20: Rally Monte Carl

28-30: Valborgsfirande

30: Sillunch

Maj

4: Majmiddag

12: Poleringsgask

13: LANDSKAP

18: Vårbal

Juni

1: Sommargask

2: Avskedscocktail

Verksamheter:

Studieplatser: mån-tors (09.00-16.00) fre (09.00-15.00)

Bibliotek: mån (17.00-18.00)

Selmas café: sön (12.00-15.00)

Wermlandskällar’n: mån-tors (17.30-00.00) fre (16.00-01.00) lör (17.30-00.00)

Klubb V: fre (20.00-01/02)

Mottagningstider:

Måndag: 11.00-13.00

Tisdag: 13.00-15.00

Onsdag: 10.00-12.00

Torsdag: 17.00-19.00

Fredag: 12.00-14.00