Andrum nr 4 2021

Lär oss hur få våra dagar är

Visste du att det absolut vanligaste sättet för en person bosatt i Sverige att komma i kontakt med någon del av Svenska kyrkans verksamhet är genom att besöka en kyrkogård? Mer än hälften av alla svenskar satte sin fot på en kyrkogård ifjol – och det inkluderar alla: troende, agnostiker, ateister, medlemmar i Svenska kyrkan eller inte.

Vi vet inte mycket om livet, men vi vet att vi ska dö en dag. Och när det skett ska vi begravas, eller jordfästas på något sätt. Nästan fyra av fem svenskar kremeras efter döden. Därefter finns urngravsättning, urnkammare, minneslund, askgravplats eller askgravlund – eller, med särskilt tillstånd, spridning av askan på annan ort. Men inte alla kremeras förstås utan många jordfästs i kista.

I detta nummer av Andrum skriver vi särskilt om våra kyrkogårdar. Det finns tio stycken i pastoratet, från Hallingeberg i norr till Misterhult i söder. Kyrkogården är en plats av stillhet och andakt, en plats som får oss att tänka efter. När vi vandrar på kyrkogården och ser namnen på gravstenarna slår det oss kanske att vi själva ska hamna där en gång. I Psaltarens psalm nummer 90 säger Moses om Gud: Du är Gud från evighet till evighet. Du låter människan bli mull igen, du säger: Bli vad du en gång var! Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar. Människorna sveper du bort, de är som morgonsömnen. De förgås som gräset. Fast det frodas om morgonen är det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar bort.

Och så konstaterar han: Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.

med våra korta liv? Det vore synd att slösa bort dem till ingen nytta. Kanske får vi lyssna på en annan gestalt ur den kristna historien, nämligen kyrkofadern Augustinus, som levde i Nordafrika kring år 400. Han lär ha sagt som svar på frågan hur man ska leva sitt liv: ”Älska, och gör vad du vill”.

God jul kära läsare! Älska, och gör vad du vill. ■

Max Wahlund

INNEHÅLLET

4 Kyrkogårdsansvarig i Västervik 8 Kyrkogården - en räddande oas 10 Intervju med Anna Tillmar, kyrkvaktmästare

13 Det Cederflychtska gravkoret 14 Kyrkogården berättar 16 Krönika

18 ACT Svenska kyrkan Julinsamling 20 Historia

22 Evenemangstips i juletider

Kyrkoherde och ansvarig utgivare Matilda Helg, 0490-842 61

Kontakt Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se

Församlingsherdar

Västervik: Anette Franzén, 0490-842 81 Törnsfall: Ingrid Bergman, 0490-842 04 Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63

Fastighetsansvarig Annika Deltin, 0490-842 97 Administrativt ansvarig Lena Augustinsson, 0490-842 60

Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se

Redaktör

Max Wahlund

Utgivning 4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Omslagsfoto: Nathalie Chavez Produktion/design: Everday.se Tryck: Åtta.45 Tryckeri

"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972"

En av Sveriges mest kända gravstenar är Fritiof Nilsson Piratens, på Ravlunda kyrkogård, Kiviks församling i Skåne.

Hit kommer alla

Fredrik Johansson och Göran Svensson på kyrkogårdsförvaltningen i Västervik ansvarar för tio kyrkogårdar runtom i hela pastoratet med totalt cirka 35 anställda. Det blir en del jobb. Andrum tog en pratstund med dem för att höra vad man tänker på som kyrkogårdsansvarig.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez

”Vi tänker mycket på miljön, vilka maskiner vi köper, vi har solceller, miljötänket genomsyrar allting vi gör.”

ndrums reportageteam träffar på Fredrik och Göran inne i en administrationsbyggnad på Nya kyrkogården i Västervik. Här har nyligen byggts om och de två männen, som båda har titeln kyrkogårds ansvarig, håller på att inspektera kylanläggningen. Vad det är som kyls får var och en dra sina egna slutsatser om. Här bedrivs arbetet med värdighet och lugn, men samtidigt är humöret gott och det märks att Fredrik och Göran tycker om sitt jobb.

– Vårt jobb är att uppfylla lagstiftningen när det gäller begravningar och att tillhandahålla gravmark till våra församlingsbor, säger Göran. Fredrik fyller i:

– Vi har även ett uppdrag där gravrättsinnehavare betalar för skötsel vi utför, alltifrån blomplantering till markarbeten, justera stenar och så. Vi har 10000 gravplatser varav 7000 med stenar, och av dem 5-6000 med skötseluppdrag.

En aspekt man kanske inte tänker på som besökande på begravningsplatsen är att det kan inträffa en katastrof av något slag där många dör. I så fall har Västerviks nya begravningsplats i uppdrag att ta emot många och garantera en säker begravning för var och en även i en krissituation. I Sverige används inga massgravar.

– Vi har byggt ut en ny del av begravningsplatsen som vi inte har tagit i bruk än, och säkrat den mot läckage, berättar Göran.

– Den är framtidssäkrad på så sätt att vi kan provta allt vatten som rinner igenom den delen av kyrkogården. Det ligger en stor gummiduk i botten med dränering, och är det inget fel på vattnet så kan vi släppa ut det i vår damm, så att vi kan återanvända det när vi vattnar. Men skulle det mot all förmodan vara någon form av e-coli-bakterier så kan man skicka vattnet till reningsverket, som UV-strålar det, så att bakterierna dör.

Vi går ut och tar en titt på omgivningarna. Där finns bland annat stora högar med kompost som blir till jord enligt ett genomtänkt system. Fredrik förklarar:

– Vi jobbar ju väldigt mycket med miljön, det vill vi gärna lyfta fram. Vi tänker mycket på miljön, vilka maskiner vi köper, vi har solceller, miljötänket genomsyrar allting vi gör. Vi vill gärna bli fossilfria med alla våra maskiner i framtiden. Vi har en bil som går på fossilfritt, och den är en hybrid. Vi har bara tankat den två gånger sedan december förra året, så den går mest på el. Den går fyra mil på el men vi kör ju oftast till en kyrkogård och då har vi en laddstolpe där. Och så får vi en ny bil den här veckan, en liten skåpbil, alldeles ny helt med eldrift. Det är några få handmaskiner och några gräsklippare som går på fossila bränslen fortfarande.

Även vattenhanteringen är miljövänlig, berättar Göran. – Vi omhändertar allt dagvatten ifrån hela Örbäcken området. Det rinner orenat ner i den här dammen och så sedimenteras de farliga partiklarna i dammen. Sen tar vi hand om ytvattnet och vattnar våra blommor med. Och överskottsvattnet går ut vidare till Örserumsviken. Förr gick det ut orenat, men nu renas det innan det går ut i Östersjön, vilket är roligt. Vi fick bidrag av länsstyrelsen för det här projektet, nästan en miljon - de var väldigt intresserade.

Ett stycke längre ner finns bikupor. De bidrar till den biologiska mångfalden och att ha bin är dessutom en gammal kristen tradition. På medeltiden fanns det bikupor i de flesta kloster. Göran talar om saker att tänka på när man flyttar kupor. – Om man bara flyttar ett kort stycke kommer bina att flyga tillbaka till den gamla platsen. Därför måste man göra flytten i två steg – först långt bort så att bina flyger dit istället, och därefter till den nya permanenta platsen.

Vi vandrar vidare och tittar på de olika gravplatserna. Fredrik och Göran ser tydliga skillnader mellan gravsättningsvanorna i olika tider. Det är lite av ett

Göran Svensson och Fredrik Johansson på Nya kyrkogården i Västervik.

problem, för de gamla gravarna med kantstenar och stor gravsten är inte lika omtyckta längre, och då blir det gravar över som inte används. Fredrik:

– I Sverige är gravrätten 25 år rent juridiskt, och den kan förlängas om de efterlevande så önskar och betalar gravavgift. Här har vi sagt att vi försöker låta det gå 40 år innan vi gravsätter på nytt på samma plats. Men det blir ett bekymmer när gravarna mitt på kyrkogården inte återanvänds. Då blir kyrkogårdarna bara större och större och i mitten uppstår det hål i de så kallade kvarteren. Här har ju vi ett jättejobb tycker jag att försöka återupplåta gravarna.

Än råder i och för sig ingen större platsbrist. – Nej, man har bara byggt ut och byggt ut,

man har inte sett någon begränsningmen det kostar ändå pengar att sköta gamla gravplatser. Och länsstyrelsen som tillsynsmyndighet ser till att vi inte får göra hur vi vill med de gamla gravarna, man ska bibehålla utseendet för att se hur det har sett ut förr i världen.

Som avslutning går vi till en av de för närvarande mest populära platserna för begravning – en så kalla askgravlund. Där grävs askan ner utan att enskilda gravplatser markeras, medan de gravsattas namn anges på en slags pelare strax intill.

– Denna tänkte vi skulle räcka under lång tid, men vi ser redan att många vill bli begravda här.

I jorden kommer vi alla att hamna. Men exakt var och på vilket sätt varierar. ■

Olika former för begravning

Gravsättning av kista (jordbegravning)

En gravsättning av en kista kan ske i en jordgrav med plats för en eller flera kistor.

Kremering

I Sverige är det vanligast att man väljer kremering (förbränning av kroppen). År 2020 valde cirka 83 procent kremering. I en internationell jämförelse är det en hög siffra, de flesta europeiska länder ligger betydligt lägre. Statistik för kremeringar i Sverige och Norden finns tillgänglig hos SKKF (Sveriges Kyrkogårds- och Krematorieförbund).

Efter kremeringen finns det flera olika alternativ för vad man kan göra med urnan och askan.

Gravsättning av urna

Gravsättning av urna innebär att man placerar urnan med aska i en urngrav eller en vanlig kistgrav.

Minneslund

Minneslunden är en gemensam gravplats där man inte markerar den enskilda graven.

Askgravplats

Askgravplatsen är ett alternativ till minneslunden, men den är inte anonym. Den enskilda graven kan markeras med en namnplatta eller liknande.

Askgravlund

En askgravlund är ett gemensamt område där askor grävs ner utan att bestämda gravplatser markeras. De gravsattas namn anges sedan på en plats som inte är i direkt anslutning till den enskilda askan.

Urnkammare

En urnkammare är ett luftrum för en eller flera askurnor som ofta är beläget under jord. I urnkammaren, som kan vara en betonglåda med lock, ställs urnorna in allteftersom dödsfall i släkten inträffar.

Spridning av aska utanför begravningsplats

Man kan sprida askan på en annan plats, oftast över vatten. Om man vill sprida askan utanför begravningsplatsen måste man först ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. ■

KYRKOGÅRDEN en räddande oas i landskapet

Det är inte bara för besökare som kyrkogårdarna i Södra Tjust känns som rogivande oaser, även djur och växter trivs extra mycket här. Detta beror på att kyrkogårdarna haft en kontinuerlig skötsel och ett liknande utseende de senaste seklen.

TEXT: Sara Adolfsson FOTO: Kanonaden

är landskapet runt omkring förändras och blir mer homogena i jordbruk, skogsbruk och tätorter står de gamla träden, de öppna stenytorna, murarna och gångarna kvar på begravningsplatserna. Det gör att många arter trivs på kyrkogårdarna. Här finns bohålor, mat och förökningsplatser som samsas med besökare, kyrkogårdsarbetare, begravningsverksamhet och kulturarv. Med enkla och små åtgärder kan arterna gynnas – det finns flera rödlistade arter som trivs extra bra när vi återgår till gamla eller ändrar våra skötselmetoder för den biologiska mångfaldens skull.

Att låta gräset komma upp i en viss höjd så att vitklöver, tusensköna eller kärringtand blommar under försommaren hjälper våra vilda bin att hitta mat. Att låta den solbelysta södermuren vara en öppen plats ger gott om bohålor åt insekter och fladdermöss, och att bara tvätta framsidan av stenen för att få fram texten bevarar lavar och mossor som inte finns på andra ställen. Alla fantastiska blommor som besökarna och förvaltningen planterar kan gynna djuren, att välja enkelblommande sorter som har öppna ståndare och pistiller medför en stor skillnad för våra pollinerare. I gräsmattan kan det dessutom finnas gamla ängsörter från tiden innan gräset klipptes, ett natur- och kulturarv som är väl värt att låta blomma igen på väl valda områden.

Linköpings stift medverkar i ett stort projekt för att inventera kyrkogårdarnas naturvärden. Projektet drivs av Lunds, Linköpings och Göteborgs stift samt Sveriges lantbruksuniversitet, Göteborgs naturhistoriska museum och Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund. Vi tittar på begravningsverksamhetens klimatpåverkan samt hur förvaltningarna kan driva en mer klimatpositiv verksamhet.

Redan nu har ni besökare säkert märkt att kyrkogårdsförvaltningen i Södra Tjust gör mycket för klimatet. Så nästa gång du besöker kyrkogårdarna, titta med nya ögon på allt det vackra som gynnar både besökarna, miljön och klimatet, så kan du få se spännande lavar, myllrande insektsliv och vacker växtlighet. ■

Sara Adolfsson, samordnare hållbar kyrkogårdsoch markförvaltning, Linköpings stift

HALLÅ DÄR!

ANNA TILLMAR, KYRKVAKTMÄSTARE

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez

Vad håller du på med?

– Just nu förbereder jag jordbegravning vid kyrkan i Hjorted. Det är en del av det vanliga arbetet för min del. Hur länge har du jobbat med kyrkogårdarna och som kyrkvaktmästare?

– Ja, nu är det ungefär i två år som jag varit fast anställd här. Innan dess var jag säsongsarbetare i två säsonger. Min utbildning är som trädgårdsarbetare och jag har jobbat en del som florist.

Kommer du härifrån trakten?

– Nej, uppifrån Åtvidaberg/Linköping. Men sen hittade jag kärleken i Västervik och kom hit! Jag bor på Norrlandet, mellan Gamleby och Västervik, på kustsidan, med man och två barn. Det är en lyx att bo där på min mans barndomsgård! Så även på fritiden är vi i skogen, jagar, jobbar med motorsåg. Jag älskar vara ute i naturen. Det här jobbet passar jättebra, det är det bästa jag haft! Florist var också trevligt men detta är bättre. Mitt jobb är inte i stan utan ute på landsbygden, det är kul och passar mig.

Vad gör du i jobbet?

– Dels utearbeten – trimma, klippa, så att det blir fint kring gravarna. Gravrättsinnehavare betalar för vissa tjänster och då är det viktigt att man utför det de betalar för. Vi plockar vissna blommar, tar bort ogräs. Sedan ska man plantera under vår och sommar, klippa häckar med mera. – Jag är med i en blomgrupp i pastoratet, det vi gör där är att vi utvärderar hur blommorna har varit under året och om det ska bli någon ändring av sorter så att det kan fortsätta vara fint på våra kyrkogårdar och till de som betalar skötsel.

– Sedan inomhus – vid varje begravning ska det finnas fina blommor och en fin kyrka, städa, plocka fram ljus, bockar, ramper, ljusstakar. Beroende på gudstjänst måste man byta färger på altaret – svart till begravning, vitt till vissa gudstjänster - alltså även saker som inte har direkt med begravningar att göra. Prästen ska ha fungerande mick, klockringning, med mera. Man måste tända ljusen 45 minuter innan gudstjänsten börjar. Det är ganska mycket att göra inne i en kyrka! Eller så får man förbereda allt till en kollega som kommer dagen efter till en gudstjänst.

Vad är roligast med jobbet?

– Att man får vara ute och arbeta med hela kroppen! ■

”Det här jobbet är det bästa jag haft!”

Allhelgonahelgen

Nu brinner ljusen i tusenfalt på kyrkogården. Oändligt vackra fyrar av hopp i skymningen.

I höstmörkret bär deras flämtande låga tröst och glimtar av evighet. Mitt i all saknad, mitt i all sorg viskar de ömt om Guds omsorg. Tusen berättelser om minnena och kärleken som alltid finns kvar.

■

Patrik Hellberg

SAKRISTIAN är en skatt

TEXT: Annika Deltin FOTO: Nathalie Chavez

På Västrums kyrkogård står ett litet gravkor – det Cederflychtska gravkoret. År 1689 byggdes i Västrum ett litet kapell som var 10 meter brett och 20 meter långt. Kapellet revs 1798 när den nya kyrkan stod klar. Kvar av det gamla kapellet finns endast sakristian, som utgör det Cederflychtska gravkoret.

Under 2021 har arbete utförts på gravkoret av Kenneth Jonsson på fastighetsavdelningen, med hjälp av antikvarie Richard Edlund från länsmuseet i Kalmar. Kenneth har bland annat linoljebränt korset, kalkat fasad och tjärat vindskivorna, rengjort stenarna på marken från mossa och tvättat dem med linoljesåpa.

Portarna har han målat med linoljefärg. Insidan är fernissad yta.

Invändigt finns vackra väggmålningar. Kapellet är alltid öppet hälsar Margareta Gabrielsson, avgående ordförande i Västrum-Gladhammars församlingsråd.

I kapellet vilar Anna Cederflyckt som bland annat skänkt pengar till uppförandet av Hallingebergs kyrka år 1760. Hon bodde på Helgerum i Västrums socken. ■

Margareta Gabrielsson utanför det Cederflychtska gravkoret.

D - en levande historia

et är en riktigt fin höstdag i slutet av september. Solen lyser, det blåser lite lagom kyliga vindar och de löv som redan ramlat ner från träden yr och susar omkring mig. I övrigt är det helt lugnt och stilla. Omringad av staden, bilarnas brus och spridda konversationer från personer på promenad ligger Gamla kyrkogården i Västervik.

För tre år sedan lanserades den digitala kyrkogårdsvandringen "Kyrkogården berättar" här. Sedan dess har vandringen år för år utökats med ytterligare personskildringar och innehåller idag lite drygt 70 porträtt.

Den första graven jag kommer fram till är Ada Rydströms. När hon var 39 år fick hon ärva Segersgärde gård och utan någon som helst erfarenhet av lantbruk tar hon över gården. Förutom att driva gården skriver Ada böckerna om Tjust som kommer ut i sju delar. Hon var med och bildade Tjustbygdens kulturhistoriska förening och engagerade sig politiskt under första världskriget. Jag läser vidare att hon tyckte mycket om djur och i ett brev till en vän skriver Ada att ”De veta ofta bättre, har varmare hjärta och större mod än vår tids förtappade människor”.

Jag fortsätter vidare genom kyrkogården och läser berättelserna om kända namn som Ellen Key, Albert Tenger och Hansi Schwarz men också för mig lite mer okända som Gustava Sandberg och Knut Sjögren. Jag funderar på dessa människor och deras olika livsöden. Att allt de har gjort, och för den delen inte gjort, har lett fram till att bygden vi bor i ser ut som den gör. Vandringen ger mig flera aha-upplevelser och det är spännande att ta del av den historia som omger byggnader och hus i kvarter jag dagligen rör mig i.

Kanske är det inte löven som fortsatt klamrar sig kvar på träden jag hör susa, utan rösterna från förr som berättar sin historia. ■

TEXT: Malin Ekberg FOTO: Nathalie Chavez

Småskalig premiär av "Kyrkogården berättar" på Ankarsrums kyrkogård!

Sedan lanseringen 2019 har "Kyrkogården berättar" utökats och innefattar nu Gamla och Nya kyrkogården i Västervik. Under allhelgonahelgen var det även premiär för "Kyrkogården berättar" på ytterligare en kyrkogård, nämligen Ankarsrums. Där finns det idag fem porträtt att ta del av men succesivt kommer porträttskildringarna på Ankarsrums kyrkogård att öka. Över tid är tanken att Kyrkogården berättar ska finnas på samtliga kyrkogårdar i Södra Tjusts pastorat. ■

VAD ÄR "KYRKOGÅRDEN BERÄTTAR"?

"Kyrkogården berättar" innehåller porträtt över kända och okända personer från Tjust. De porträttbeskrivningar som tagits fram ger en generell historia över Tjustbygden och är ett sätt att presentera lokal historia.

SÅ HÄR FUNGERAR DET

För att kunna genomföra vandringen på plats på kyrkogården behöver du din mobiltelefon. Framför de gravar som porträtteras sitter skyltar på vilka det finns en QR-kod. Genom att scanna QR-koden kan du läsa mer om personen/personerna som ligger begravda här. Du kan också besöka www.kyrkogardenberattar.se, där finns alla porträtt att läsa.

Testa hemma genom att scanna QR-koden med din mobiltelefon:

I stunder känner vi att himlen är nära

Det var en kväll, det är många år sedan nu. Det var säkert inte så sent, men det hade blivit mörkt ute, för det var i adventstid. Jag hade varit inomhus och upptäckte först när jag gick ut att det hade börjat snöa. Det var årets första snö och den föll stilla och tyst på ett nästan andaktsfullt sätt. Jag gick i gatlyktornas sken i Göteborg och vek av in i Haga med de så karaktäristiska landshövdingehusen. Ett fönster stod öppet på övervåningen i ett av husen och ner på gatan hördes ljudet av en kör som övade julsånger. Det var bara en kort stund på vägen hem en alldeles vanlig dag, men det blev till ett adventsminne för mig som jag alltid kommer att bära med mig. Varje gång jag tänker tillbaka på den stunden tänker jag också på en av våra adventspsalmer; Sv Ps 109, Det susar genom livets strid med textraden: ”Det susar genom livets strid en doft av himmelrikets frid, en klang av harpotoner.”

För det var som en fin adventsgåva jag fick, en stund när allt var sådär stilla och vackert och stämningsfullt som man bara önskar att adventstiden skall vara. Det kom en doft av himmelrikets frid och lade sig över en alldeles vanlig dag på väg hem mitt i livets strid. Jag tänker ofta att det är just så Gud söker oss. Gud söker oss i små, små vardagliga saker som ibland samverkar och blir till en doft av himmelrik.

Förra året stod jag full av förväntan inför första advent. Jag såg fram emot att få åka till kyrkan där jag bor och tillsammans med mina grannar och vänner stämma

in i Bereden väg för Herran och förhoppningsvis Det susar genom livets strid. Jag trodde att pandemin skulle vara över och att jag skulle få ett nytt adventsminne av gemenskap och glädje på den plats där jag nu bor. Så blev det inte alls. Det blev en första advent i lite för mycket stillhet med digital gudstjänst. Men det blev ändå advent och det blev på sitt sätt fint trots allt.

I år har jag återigen stora förhoppningar. I år ser jag fram emot att få fira första advent tillsammans med en ny församling i mitt nya pastorat, här i Södra Tjust. Jag har fått äran att leda mässan i S:t Petri och om Gud vill och pandemin släpper, så att våra planer kan bli verklighet utlovar jag både Bereden väg för Herran och Det susar genom livets strid.

Men skulle det bli på annat sätt, så att jag återigen får tänka om, så vet jag ändå att då och då söker Gud oss just där vi är och under just de omständigheter som där råder och ger oss en doft av himmelrik. Därför firar vi advent och jul. Vi firar i glädje över att Gud en gång för mycket länge sedan valde att själv bli människa i Jesus Kristus och födas hit till jorden som ett litet barn. Varje dag fortsätter Gud att söka oss i Jesus Kristus och i stunder känner vi att himlen är nära. Det är värt att fira och glädjas åt. I år ser vi fram emot att återigen få göra det i gemenskap med varandra.

En välsignad advents- och juletid önskar jag er alla! ■ Matilda Helg, kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat

Hallå där Malin!

Den 3 oktober avgjordes fotbollens division 3 östra Småland damer. I sista matchen behövde Västervik DFF slå IFK Borgholm med hela fem mål för att ta hem seriesegern. Det blev 7-1 och det sista målet slogs in av Malin Melander, 25, forward och församlingspedagog.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Västervik Damfotboll

Stort grattis till seriesegern och avancemanget!

Berätta kort om matchen och ditt mål?

– Tack så mycket! Ja, vi hade ju lite press på oss att göra mål vilket visade sig vara lite svårt till en början men när första väl satt i 35:e minuten rullade det bara på. Vi behövde vinna med fem mål för att vinna serien och när det målet kom med en kvart kvar var det både spännande och stressigt. Skulle vi lyckas hålla ihop det sista kvarten? Så när jag fick en perfekt passning mellan deras backar så att jag kom själv med målvakten och kunde lägga in bollen var det en sådan lycka! Nu hade vi målen med marginal! Det var tårar, det var kramar, det var skrik. Det var så mäktigt!

Hur länge har du spelat fotboll?

– Totalt har jag spelat i 15 år tror jag varav kanske elva på seniornivå. Detta är mitt första år i Västervik dam eftersom jag flyttade hit förra året.

Vad blir målsättningarna för säsongen 2022?

– Oj, ja du. Det är ju en division upp. Jag har aldrig spelat i division 2 så det är svårt att säga vad som är att vänta. Men jag tänker att det första målet blir att kriga oss kvar i den divisionen som nykomlingar och så får vi se hur långt upp i tabellen vi kommer.

Du jobbar i Västerviks församling, vad gör du där?

– Jag jobbar som församlingspedagog med fokus mot ungdomar. Så jag har bland annat konfirmander, ungdomar och unga ledare. Det är svårt att förklara vad det egentligen innebär då det är både högt och lågt. Det är fika, skratt och lekar men det är lika mycket samtalsstöd, delande och tårar. Jag försöker helt enkelt låta kyrkan vara en plats där ungdomar får känna sig välkomna, sedda och viktiga.

Vad är roligast med ditt jobb?

– Läger! Jag älskar att få åka på läger med ungdomar. Det ger mig så mycket tillbaka. Få se grupper utvecklas, käka glass och få dela livet med fantastiska ungdomar! ■

”När Malin Melander satte 7-1 alldeles i slutet, det var det skönaste på hela matchen. Det var till och med skönare än när domaren blåste av matchen.” sade lagkamraten och fyramålsskytten Sara Ströberg till Västerviks-Tidningen efter matchen.

BRYT EN TRADITION! Act Svenska kyrkans julinsamling 2021

Vi lever alla under samma himmel och har samma rättigheter. Men beroende på var vi föds, eller vilket kön vi har, ser verkligheten olika ut. Mellan första advent och trettondag jul pågår Act Svenska kyrkans julinsamling - för allas rätt till ett värdigt liv. Tillsammans kan vi bryta skadliga traditioner som tvångsäktenskap, könsstympning och våld mot flickor.

TEXT: Lars Ove Ljungberg FOTO: Jesper Wahlström/IKON

Traditioner är invanda seder och bruk, språk och värderingar som förs vidare från generation till generation. De skapar ofta en trygg ram runt våra liv, vilket blir extra tydligt i samband med advent, jul och lucia. Men det finns också traditioner som är skadliga. Varje dag gifts fler än 30 000 flickor bort och fler än 10 000 flickor könsstympas. Var tredje flicka utsätts för våld under sitt liv – bara för att hon är flicka. Dessa traditioner måste brytas!

Traditioner och våld Könsrelaterat våld är ett strukturellt problem vars orsaker är mångbottnade, men djupt rotade åsikter och normer kring kvinnors och flickors roll i samhället är ett av grundproblemen. Våldet förkommer i alla länder, inom alla religioner och i alla samhällsklasser.

Den globala ekonomiska krisen i coronapandemins spår har skapat allt större påfrestningar på samhällen och individer. Ekonomisk stress kopplad till patriarkala strukturer är starkt bidragande orsaker till att våldet mot kvinnor och flickor ökat lavinartat under det senaste året.

Religiösa aktörer har ett särskilt ansvar I många länder har människor större förtroende för religiösa ledare än för politiker och myndigheter. Därför är det avgörande att religiösa företrädare tar avstånd från orättvisa normer, värderingar och traditioner. Act Svenska kyrkan har en unik möjlighet att samarbeta med andra religiösa aktörer och förändra förtryckande strukturer, oavsett om de finns inom kyrkan eller i övriga delar av samhället.

Tillsammans med andra kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga arbetar Act Svenska kyrkan för mer rättvisa samhällen, där flickor och kvinnor kan göra sina egna val i livet. Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt! ■

FLER ÄN 10.000 FLICKOR KÖNSSTYMPAS VARJE DAG.

FLER ÄN 30.000 FLICKOR GIFTS BORT VARJE DAG.

EN AV TRE FLICKOR UTSÄTTS FÖR VÅLD UNDER SITT LIV.

STENHUGGARBRÖDERNAS farfar var betjänt från Stockholm

På Västerviks gamla kyrkogård finns en ståtlig gravsten för flera medlemmar av familjen Styrenius. Här vilar Reinhold Styrenius med hustru, barn och barnbarn. I närheten finns ett par andra gravvårdar för släkten Styrenius.

TEXT OCH FOTO: Eva Johansson

Styrenius är ett känt namn i Västervik. Reinhold Styrenius och hans tre bröder David, Carl och Emil startade Bröderna Styrenius stenhuggeri i Västervik år 1897. Det fanns kvar till 2001, men de sista decennierna bedrevs ingen stenhuggarverksamhet i bolaget.

De fyra bröderna hade flyttat till Västervik 1883, tillsammans med systern Clara Charlotta och föräldrarna Olof Magnus Styrenius och Albertina Josefina Stenholm. Familjen kom då från backstugan Kristianslund i Hallingebergs församling. Stugan hade fått sitt namn efter brödernas farfar Johan Christian Styrenius.

Historien om Johan Christian Styrenius börjar den 10 november 1780 i Stockholm. Boktryckaren Johan Jacob Styrenius och hustrun Fredrika Charlotta Langen tillhörde Tyska församlingen och sonens födelse är inskriven där. Enligt församlingens födelsebok döptes han till Johan Christopher men Christian är det namn som finns i kyrkböckerna i Tjust.

Den lille gossen blev tidigt föräldralös och blev sedan fosterbarn i en familj i Åtvid. Som vuxen fick han anställning hos majoren Johan Philip Ehrenmark på Dröpshult i Törnsfall, där han blev betjänt.

Hos major Ehrenmark arbetade också hushållerskan Stina Törnlund och de gifte sig i december 1807. Hon hade två döttrar, Anna Sophia född 1798 och Mariana född 1800, som arbetsgivaren sannolikt var far till.

I Hallingebergs kyrkböcker står det att Johan var född den 24 juni 1780 "enligt egen uppgift" för han hade inget flyttbetyg med sig när han kom till Dröpshult. Hans far boktryckaren ska ha dött 1781 och hans mor 1784 så han var bara några år gammal när han blev föräldralös.

Gravvården på Västerviks gamla kyrkogård för delar av släkten Styrenius.

Johan Styrenius verkar ha haft sin arbetsgivares förtroende. Major Ehrenmark dog i oktober 1807 och när bouppteckningen upprättades var det Johan Styrenius som uppgav boet. Det brukade oftast en efterlevande familjemedlem eller annan släkting göra men här fanns kanske ingen annan.

Major Ehrenmark var ogift och utan kända arvingar, enligt bouppteckningen. Utomäktenskapliga barn hade ingen arvsrätt vid den tiden. Det blev inte heller något arv att dela på, 21 riksdaler var allt som blev kvar när majorens skulder var betalda.

Sedan de gift sig flyttade Johan Styrenius och Stina Törnlund med hennes två döttrar till torpet Änghult under Svartsmörja i Hallingeberg. På torpet föddes sonen Georg 1809. Fem år senare dog Stina och 1815 gifte Johan om sig med Anna Lisa Olsdotter från Hallingeberg. De fick med tiden sex barn. En av dem var sonen Olof Magnus som blev far till stenhuggarbröderna.

Barnen växte upp och Johan och Anna Lisa strävade på med sitt torp.

Torpet Änghult låg vid den lilla gölen Äskgöl, och säkert med en vacker utsikt mot vattnet. Idag är det rivet men det finns rester kvar från husgrunden, en syrénberså och en jordkällare. Hembygdsföreningen har gjort en torpinventering och satt upp en skylt.

Det blev sonen Carl Georg som tog över arrendet av torpet, troligen när han gifte sig 1848. Johan Styrenius närmade sig då 70-årsåldern så kanske var det dags för honom att slå av på takten, även om det på den tiden inte fanns någon allmän pension.

De första åren därefter var föräldrarna inhysta hos sonen men 1857 flyttade de till en egen stuga, en backstuga som de kallade Kristianslund och som låg

några hundra meter söderut. Det var nog inte alltid så lätt att bo flera generationer tillsammans. Sonen Carl Georg och hans hustru hade fyra barn. Dessutom bodde även sonen Olof Magnus med hustru och då två barn hemma, de följde med till Kristianslund.

En backstuga var ett mindre boningshus utan odlingsbar mark. Säkert fanns det en liten tomt där de kunde odla potatis och grönsaker, det var vanligt. När sonen tog över arrendet på torpet ingick nog i avtalet att han skulle sörja för de gamla föräldrarna så länge de levde. Det var den tidens äldreomsorg.

På Kristianslund dog hustrun Anna Lisa 1860. Johan levde till den 23 september 1869 och blev alltså 88 år. Han dog nog i förvissningen om att han var 89 år, för hans felaktiga födelsedatum har aldrig rättats i Hallingebergs kyrkböcker.

Sin stuga ägde han, och även ett fähus, och byggnaderna värderas till 25 riksdaler i bouppteckningen efter hans död. Sonen Olof Magnus hade hjälpt honom att bygga stugan och hade en fordran på dödsboet på 15 riksdaler för det arbetet.

Hushållet i övrigt var ganska påvert men lite pengar hade han kanske haft tidigare för det fanns ett par reverser på lån till grannar. När stuga, inventa rier och fordringar räknats ihop och några mindre skulder dragits ifrån blev behållningen 213 riksdaler.

Johan Christian Styrenius hade gjort en lång resa, från en borgerlig storstadsfamilj i Stockholm till torpare och backstugusittare i Småland. ■

Torpskylten visar var torpet Änghult låg på 1800-talet.

Styrenius stenhuggeri i Västervik i början av 1900-talet.

Evenemangstips i juletider

Sång och musik i advent 5 december kl. 18:00 i Gladhammars kyrka. Medverkan av Gunnebo musikkår, Västerviks manskör med flera.

Gudstjänst i Luciatid 12 december kl. 14:00 på Mötesplats S:t Johannes.

Luciagudstjänst 12 december kl. 14:30 i Västrums kyrka.

Psalmer och sånger i advent 12 december kl. 18:00 i Törnsfalls kyrka.

De vackraste julsångerna 12 december kl. 17:00 i S:t Nikolai kapell. Nikolaikören medverkar.

Sång och musik i advent 12 december kl. 18:00 i Hjorteds kyrka med Julkören.

Luciatåg 13 december kl. 18:00 i Hjorteds kyrka.

Luciavesper 13 december kl. 18:00 i Misterhults kyrka.

Musik i juletid 18 december kl. 17:00 i S:t Petri kyrka. Församlingens körer och Västerviks orkesterförening medverkar.

Julgospel sing-along 26 december klockan kl. 17:00 i S:t Petri kyrka.

Julmässor och julottor i flera av pastoratets kyrkor 24-25 december.

Julaftonsgemenskap med mat 24 december kl. 14:00-16:30 i Västerviks församlingshem.

Nyårsbön 31 december kl. 17:00 i Törnsfalls kyrka.

Musikgudstjänst

6 januari kl. 16:00 i Blackstads kyrka.

Ljusgudstjänst

6 januari kl. 18:00 i Hjorteds kyrka.

Se fullständigt kalendarium genom att scanna QR-koden eller gå till: www.svenskakyrkan.se/sodratjust

Vill du sjunga i kör?

Du hittar alla våra körer, övningstider och kontaktuppgifter till körledare på vår webb!

UNGDOMSKÖREN I VÄSTERVIK Måndagar klockan 17:30 i S:t Petri kyrka med start 17/1.

AFTERWORK-KÖREN Gillar du att sjunga och vill göra det tillsammans med andra i en härlig gemenskap? Inga förkunskapskrav, det viktigaste är glädjen i sången! Tisdagar klockan 17:15 i Västerviks församlingshem.

SPORTLOVSKUL I S:T PETRI KYRKA

Vårt uppskattade Sportlovskul återkommer under sportlovet! Håll utkik på vår webb för mer information.

DELGIVNING

Södra Tjusts pastorat söker gravrättsinnehavare till gravplatser på kyrkogårdarna i pastoratet.

Huvudmannen för begravningsverksamheten är skyldig att föra gravbok eller gravregister där det ska anges namn, personnummer och adress på den eller dem som gravplatsen upplåtits, överlåtits eller gått över till. Det innebär att huvudmannen ska föra register över gravrättsinnehavarna.

De gravar som berörs av denna delgivning är försedda med en skylt med uppmaning att kontakta Kyrkogårdsförvaltningen. På anslagstavlorna på kyrkogårdarna samt på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/sodratjust finns förteckning över de gravplatser som försetts med skyltar. På hemsidan finns även länken till www.svenskagravar.se

Om du gör anspråk på att vara gravrättsinnehavare ska du kontakta Kyrkogårdsförvaltningen. Expeditionen har telefon 0490-842 06 måndag-fredag klockan 09.00-12.00 och 13.30-15.30 (ej fredagar), obs! onsdagar endast 13.30-15.30. Vår besöksadress är Hornsvägen 30 och brev skickas till Kyrkogårdsförvaltningen, Hornsvägen 30, 593 93 Västervik. Kontakt ska tas senast 31 december 2021.

Får inte huvudmannen kontakt med anhöriga finns det risk för att gravplatsen kommer att betraktas som återlämnad till huvudmannen. Det kan medföra att gravanordningen tas bort.

Västervik oktober 2021

Andrums fråga:

Vad är en viktig tradition för dig vid julen?

Naomi Söderlund: – Julmaten på julbordet, dofterna och myset.

Mats Thellman: – Dan före dan då familjen samlas för att julpynta och klä julgranen.

Åsa Ekström: – Vår familjs tradition att dagen före julafton samlas, hela stora familjen med barn och barnbarn, för att tillsammans äta av den varma julskinkan innan den griljeras med potatismos till.

KORSORD

Tävla om rättvisemärkta varor! 1:a pris värde 700 kr, 2:a pris värde 500 kr, och 3:e pris värde 300 kr.

Ditt namn:

KÄND FALKMAN

DET ÄR UNDERJOR DISKT

Adress:

SKICKA DIN LÖSNING TILL:

Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Senast: Vi behöver din lösning senast 31/12 2021 Vinnarna presenteras på www.svenskakyrkan.se/sodratjust och i nästa nummer.

ÄR LIVSVIKTIGT

HELA HÄRLIGHETEN

TUR PÅ PÅLLEN OMGER M

VINNARE FÖRRA NUMRET:

pris Inger Nicklagård, Figeholm

pris Margareta Johansson, Västervik

pris Rodney Hallberg, Västervik