Historia

Gravvården på Västerviks gamla kyrkogård för delar av släkten Styrenius.

STENHUGGARBRÖDERNAS farfar var betjänt från Stockholm

På Västerviks gamla kyrkogård finns en ståtlig gravsten för flera medlemmar av familjen Styrenius. Här vilar Reinhold Styrenius med hustru, barn och barnbarn. I närheten finns ett par andra gravvårdar för släkten Styrenius.

TEXT OCH FOTO: Eva Johansson

Styrenius är ett känt namn i Västervik. Reinhold Styrenius och hans tre bröder David, Carl och Emil startade Bröderna Styrenius stenhuggeri i Västervik år 1897. Det fanns kvar till 2001, men de sista decennierna bedrevs ingen stenhuggarverksamhet i bolaget.

De fyra bröderna hade flyttat till Västervik 1883, tillsammans med systern Clara Charlotta och föräldrarna Olof Magnus Styrenius och Albertina Josefina Stenholm. Familjen kom då från backstugan Kristianslund i Hallingebergs församling. Stugan hade fått sitt namn efter brödernas farfar Johan Christian Styrenius. Historien om Johan Christian Styrenius börjar den 10 november 1780 i Stockholm. Boktryckaren Johan Jacob Styrenius och hustrun Fredrika Charlotta Langen tillhörde Tyska församlingen och sonens födelse är inskriven där. Enligt församlingens födelsebok döptes han till Johan Christopher men Christian är det namn som finns i kyrkböckerna i Tjust.

Den lille gossen blev tidigt föräldralös och blev sedan fosterbarn i en familj i Åtvid. Som vuxen fick han anställning hos majoren Johan Philip Ehrenmark på Dröpshult i Törnsfall, där han blev betjänt.

Hos major Ehrenmark arbetade också hushållerskan Stina Törnlund och de gifte sig i december 1807. Hon hade två döttrar, Anna Sophia född 1798 och Mariana född 1800, som arbetsgivaren sannolikt var far till.

I Hallingebergs kyrkböcker står det att Johan var född den 24 juni 1780 "enligt egen uppgift" för han hade inget flyttbetyg med sig när han kom till Dröpshult. Hans far boktryckaren ska ha dött 1781 och hans mor 1784 så han var bara några år gammal när han blev föräldralös.

Johan Styrenius verkar ha haft sin arbetsgivares förtroende. Major Ehrenmark dog i oktober 1807 och när bouppteckningen upprättades var det Johan Styrenius som uppgav boet. Det brukade oftast en efterlevande familjemedlem eller annan släkting göra men här fanns kanske ingen annan.

Major Ehrenmark var ogift och utan kända arvingar, enligt bouppteckningen. Utomäktenskapliga barn hade ingen arvsrätt vid den tiden. Det blev inte heller något arv att dela på, 21 riksdaler var allt som blev kvar när majorens skulder var betalda.

Sedan de gift sig flyttade Johan Styrenius och Stina Törnlund med hennes två döttrar till torpet Änghult under Svartsmörja i Hallingeberg. På torpet föddes sonen Georg 1809. Fem år senare dog Stina och 1815 gifte Johan om sig med Anna Lisa Olsdotter från Hallingeberg. De fick med tiden sex barn. En av dem var sonen Olof Magnus som blev far till stenhuggarbröderna.

Barnen växte upp och Johan och Anna Lisa strävade på med sitt torp.

Torpet Änghult låg vid den lilla gölen Äskgöl, och säkert med en vacker utsikt mot vattnet. Idag är det rivet men det finns rester kvar från husgrunden, en syrénberså och en jordkällare. Hembygdsföreningen har gjort en torpinventering och satt upp en skylt.

Det blev sonen Carl Georg som tog över arrendet av torpet, troligen när han gifte sig 1848. Johan Styrenius närmade sig då 70-årsåldern så kanske var det dags för honom att slå av på takten, även om det på den tiden inte fanns någon allmän pension.

De första åren därefter var föräldrarna inhysta hos sonen men 1857 flyttade de till en egen stuga, en backstuga som de kallade Kristianslund och som låg några hundra meter söderut. Det var nog inte alltid så lätt att bo flera generationer tillsammans. Sonen Carl Georg och hans hustru hade fyra barn. Dessutom bodde även sonen Olof Magnus med hustru och då två barn hemma, de följde med till Kristianslund.

En backstuga var ett mindre boningshus utan odlingsbar mark. Säkert fanns det en liten tomt där de kunde odla potatis och grönsaker, det var vanligt. När sonen tog över arrendet på torpet ingick nog i avtalet att han skulle sörja för de gamla föräldrarna så länge de levde. Det var den tidens äldreomsorg.

På Kristianslund dog hustrun Anna Lisa 1860. Johan levde till den 23 september 1869 och blev alltså 88 år. Han dog nog i förvissningen om att han var 89 år, för hans felaktiga födelsedatum har aldrig rättats i Hallingebergs kyrkböcker.

Sin stuga ägde han, och även ett fähus, och byggnaderna värderas till 25 riksdaler i bouppteckningen efter hans död. Sonen Olof Magnus hade hjälpt honom att bygga stugan och hade en fordran på dödsboet på 15 riksdaler för det arbetet.

Hushållet i övrigt var ganska påvert men lite pengar hade han kanske haft tidigare för det fanns ett par reverser på lån till grannar. När stuga, inventarier och fordringar räknats ihop och några mindre skulder dragits ifrån blev behållningen 213 riksdaler.

Johan Christian Styrenius hade gjort en lång resa, från en borgerlig storstadsfamilj i Stockholm till torpare och backstugusittare i Småland. ■

Styrenius stenhuggeri i Västervik i början av 1900-talet.