Krönika

I stunder känner vi att himlen är nära

Det var en kväll, det är många år sedan nu. Det var säkert inte så sent, men det hade blivit mörkt ute, för det var i adventstid. Jag hade varit inomhus och upptäckte först när jag gick ut att det hade börjat snöa. Det var årets första snö och den föll stilla och tyst på ett nästan andaktsfullt sätt. Jag gick i gatlyktornas sken i Göteborg och vek av in i Haga med de så karaktäristiska landshövdingehusen. Ett fönster stod öppet på övervåningen i ett av husen och ner på gatan hördes ljudet av en kör som övade julsånger. Det var bara en kort stund på vägen hem en alldeles vanlig dag, men det blev till ett adventsminne för mig som jag alltid kommer att bära med mig. Varje gång jag tänker tillbaka på den stunden tänker jag också på en av våra adventspsalmer; Sv Ps 109, Det susar genom livets strid med textraden: ”Det susar genom livets strid en doft av himmelrikets frid, en klang av harpotoner.”

För det var som en fin adventsgåva jag fick, en stund när allt var sådär stilla och vackert och stämningsfullt som man bara önskar att adventstiden skall vara. Det kom en doft av himmelrikets frid och lade sig över en alldeles vanlig dag på väg hem mitt i livets strid. Jag tänker ofta att det är just så Gud söker oss. Gud söker oss i små, små vardagliga saker som ibland samverkar och blir till en doft av himmelrik.

Förra året stod jag full av förväntan inför första advent. Jag såg fram emot att få åka till kyrkan där jag bor och tillsammans med mina grannar och vänner stämma in i Bereden väg för Herran och förhoppningsvis Det susar genom livets strid. Jag trodde att pandemin skulle vara över och att jag skulle få ett nytt adventsminne av gemenskap och glädje på den plats där jag nu bor. Så blev det inte alls. Det blev en första advent i lite för mycket stillhet med digital gudstjänst. Men det blev ändå advent och det blev på sitt sätt fint trots allt.

I år har jag återigen stora förhoppningar. I år ser jag fram emot att få fira första advent tillsammans med en ny församling i mitt nya pastorat, här i Södra Tjust. Jag har fått äran att leda mässan i S:t Petri och om Gud vill och pandemin släpper, så att våra planer kan bli verklighet utlovar jag både Bereden väg för Herran och Det susar genom livets strid.

Men skulle det bli på annat sätt, så att jag återigen får tänka om, så vet jag ändå att då och då söker Gud oss just där vi är och under just de omständigheter som där råder och ger oss en doft av himmelrik. Därför firar vi advent och jul. Vi firar i glädje över att Gud en gång för mycket länge sedan valde att själv bli människa i Jesus Kristus och födas hit till jorden som ett litet barn. Varje dag fortsätter Gud att söka oss i Jesus Kristus och i stunder känner vi att himlen är nära. Det är värt att fira och glädjas åt. I år ser vi fram emot att återigen få göra det i gemenskap med varandra.

En välsignad advents- och juletid önskar jag er alla! ■ Matilda Helg, kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat

Hallå där Malin!

Den 3 oktober avgjordes fotbollens division 3 östra Småland damer. I sista matchen behövde Västervik DFF slå IFK Borgholm med hela fem mål för att ta hem seriesegern. Det blev 7-1 och det sista målet slogs in av Malin Melander, 25, forward och församlingspedagog.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Västervik Damfotboll

Stort grattis till seriesegern och avancemanget! Berätta kort om matchen och ditt mål? – Tack så mycket! Ja, vi hade ju lite press på oss att göra mål vilket visade sig vara lite svårt till en början men när första väl satt i 35:e minuten rullade det bara på. Vi behövde vinna med fem mål för att vinna serien och när det målet kom med en kvart kvar var det både spännande och stressigt. Skulle vi lyckas hålla ihop det sista kvarten? Så när jag fick en perfekt passning mellan deras backar så att jag kom själv med målvakten och kunde lägga in bollen var det en sådan lycka! Nu hade vi målen med marginal! Det var tårar, det var kramar, det var skrik. Det var så mäktigt!

Hur länge har du spelat fotboll? – Totalt har jag spelat i 15 år tror jag varav kanske elva på seniornivå. Detta är mitt första år i Västervik dam eftersom jag flyttade hit förra året.

Vad blir målsättningarna för säsongen 2022? – Oj, ja du. Det är ju en division upp. Jag har aldrig spelat i division 2 så det är svårt att säga vad som är att vänta. Men jag tänker att det första målet blir att kriga oss kvar i den divisionen som nykomlingar och så får vi se hur långt upp i tabellen vi kommer.

Du jobbar i Västerviks församling, vad gör du där? – Jag jobbar som församlingspedagog med fokus mot ungdomar. Så jag har bland annat konfirmander, ungdomar och unga ledare. Det är svårt att förklara vad det egentligen innebär då det är både högt och lågt. Det är fika, skratt och lekar men det är lika mycket samtalsstöd, delande och tårar. Jag försöker helt enkelt låta kyrkan vara en plats där ungdomar får känna sig välkomna, sedda och viktiga.

Vad är roligast med ditt jobb? – Läger! Jag älskar att få åka på läger med ungdomar. Det ger mig så mycket tillbaka. Få se grupper utvecklas, käka glass och få dela livet med fantastiska ungdomar! ■

”När Malin Melander satte 7-1 alldeles i slutet, det var det skönaste på hela matchen. Det var till och med skönare än när domaren blåste av matchen.”

sade lagkamraten och fyramålsskytten Sara Ströberg till Västerviks-Tidningen efter matchen.